Gott nytt år!

Vuxenpoäng och ovanliga(?) ord

Jag har samlat massor med vuxenpoäng på senare tid. Tex varit på banken och fått ekonomisk rådgivning, och startat pensionssparande, redan nu börjat planera för deklarationen 2008 (alltså den som avser inkomståret 2007) etc etc etc. Det känns...

...ovant.

En annan spaning rör ovanliga ord och uttryck - just nu är jag nyfiken på hur lokalt ordet krabba är. Och då menar jag inte skaldjuret med klor som rätt tillagat kan vara väldigt gott, om än något komplicerat, att äta, utan det som kan användas i sammanhanget "krabba inte med det där" eller "gör så här så slipper du krabb". Och nu är jag förstås nyfiken på hur utbrett det här ordet är - jag har nog bara hört det användas av smålänningar och kanske någon bleking. Så, kära läsare, vet ni vad det betyder och var i landet används det?

Återbesök

Idag har jag besökt min gamla låg- och mellanstadieskola, där mina syskonbarn går nu. Syftet med mitt besök var att visa barnen lite kemiska experiment och försöka få dem att gilla det. F-2 gruppen gillade särskilt beviset på att 1+1 inte alltid är två, medan de äldre tyckte att maizenaförsöket var roligare. Det var lite kul att se sin gamla skola igen, den var sig rätt lik, men verkade så mycket mindre än förr. Och när jag kom tillbaks hem till mamma och pappa satt en av mina gamla klasskamrater från förr (vi gick 1:an till 9:an tillsammans) i köket och drack kaffe. Han var sig dock väldigt lik...

Annars kan man säga att Småland inte är särskilt juligt, plusgrader och barmark, och alla julklapparna är inte fixade ännu, men det är ju många dagar kvar ännu :-)

Jösses!

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det beror på att jag har sovit, sovit, sovit, sovit och sovit. Får jag sova ett par veckor till så kanske jag blir pigg igen...

Men jag har gjort lite andra saker också - ägnat mig åt litteratur, konst och teater till exempel. Jag har läst fler (skönlitterära) böcker de senaste två veckorna än jag gjort på resten av året... I tisdags var jag i Stockholm för att luncha med Kristina och än en gång tacka för hennes insatser på festen. Dessutom bjöd dagen på museibesök på såväl moderna museet (som var lika bra som vanligt!), en kortis på arkitekturmuseet och sist ett besök på östasiatiska (där jag aldrig varit förut).

Dessutom har jag utnyttjat en av mina disputationspresenter - biljetterna till "Jösses Flickor - Återkomsten" på stadsteatern i Stockholm, som Maria och jag såg igår. Ja, vad säger man? Jösses kanske. Den var bra, intressant, och tankeväckande, men den nya delen möjligen lite för lång och lite för splittrad. Men som sagt, mycket intressant - tack för presenten Erik!

Något annat som också bäst kan beskrivas med "Jösses!" är fackets oförmåga att begripa att ett avtal är något som lämpligen ingås frivilligt. Läs mer hos Fredrick.

Nu ska jag testa knäcken och ta en pepparkaka eller två - det har jag nämligen hunnit med att koka respektive baka.

With a little help from my friends...

Det är väl en bra sammanfattning på det hela. Jag kunde inte gjort det själv, och det är ganska många människor som varit viktiga den här tiden som jag har hållit på med avhandlingsarbetet. Jag ska inte räkna upp dem alla här - det bli för långrandigt, men en sak kan konstateras och det är att det blir så mycket lättare av att ha vänner, handledare och kollegor som stöttar och uppmuntrar en - och det har jag verkligen haft. Tack! Och festen i fredags, ojoj, så kul har jag inte haft på en fest på bra länge! Om någonsin, faktiskt. Tack alla ni som var med det där! Och en annan sak som också är rolig är att flera journalister har uppmärksammat min avhandling. Men nu får det vara nog med bloggande för idag, ska istället fundera på vad bloggen ska få för nytt namn, nu när doktorandbloggen inte är så passande längre... Och igen - tack för presenter, lyckönskningar, blommor... Jag har fattat vinken kan jag säga - jag ska ta det lugnt och relaxa ett tag framöver och äta choklad, och smaka på whiskyn... :-)

Dr Abrahamsson

Nu är det klart - snart är det fest! Det får räcka så länge!

Imorgon är det dags...!

Puh, äntligen hemma! Nu ska jag bara stryka, plocka fram kläder, försöka göra klart en bordsplacering, tänka på en sak som kom upp på eftermiddagens seminarium, läsa på om en sak som en av betygskommittemedlemmarna flaggade för att hon ska fråga om... Så, det är mycket, "jag ska bara" ikväll.

Och innan jag tar itu med alla mina "ska bara" så vll jag bara tacka för alla lyckönskningar jag fått, via e-post, vanliga brev, sms och inte minst de helt otroligt vackra blommorna som väntade på mig när jag kom hem ikväll - det kan vara den vackraste bukett jag någonsin fått! Jag hör av mig till er alla när det är över.

Tack för att ni tror på mig! Det gör mig lite mindre nervös... :-)

Grillning...

Idag har jag suttit i möte med Leif i nästan två timmar, för en predisputationsgenomgång - vi har diskuterat många olika delar av avhandlingen som man kan anta kommer att bli diskuterade på fredag. Lite svettigt var det allt, men väldigt väldigt nyttigt. Och jag blev i alla fall inte mer nervös av det. Men visst börjar jag bli rätt ordentligt nervös - det erkännes.

Men på fredag, kl 9.30 så drar det i alla fall igång.

Tredje uppgiften

Det finns något som kallas tredje uppgiften. Det syftar på universitetens/högskolornas tredje uppgiftt (de första två är utbildning och forskning). Den tredje uppgiften går ut på att interagera med det omgivande samhället. Just idag handlar det om att vi ska vara i Gränby Centrum och göra kemiförsök för förbipasserande lördagshandlare. Förra året var i Forumgallerian på stan, men i år måste jag cykla ända ut till Gränby... Men så ska jag passa på att shoppa lite när jag ändå är där.

Exempel på experiment som kan tänkas göras är glass med flytande kväve, blanda vatten och etanol och märk att 1+1 inte blir 2, brinnande pengar etc... Den som vill kolla på fler spännande experiment kan kika in på resurscentrum för kemi i skolan, som finns här.

Om en vecka...

Om en vecka är det i full gång så här dags. Hmm, spännande! Och det är rätt mycket som ska fixas innan dess så sysslolös lär jag inte bli i alla fall. Och om jag blir godkänd (ja, jag kan när jag är tillräckligt nervös över något bli extremt vidskeplig) så måste jag ju byta namn på bloggen. Idéer?

Besöksstatistik

Idag har antalet besökare på bloggen plötsligt rasat i höjden, och typ fördubblats eller mer än det, jämfört med en vanlig dag. Funderade på vad det berodde tills jag insåg att väldigt många av besökarna kom från politikerbloggen, som har återstartats idag. Så det är nog inte min galna pelargon som lockat hit folk, ändå.

Annars är det mycket festförberedelser och disputationsförberedelser i största allmänhet nu. Det mesta ska bli klart den här veckan, så att jag slipper göra det nästa vecka, när jag bara ska vara nervös i största allmänhet :-)

Galen pelargon

De flesta av mina vänner är bättre än mig på det där med blommor (OK, det är inte så svårt...). Och nu hävdar de envist att pelargoner vilar under vintern, dvs de blommar inte. Men min pelargon gör det - idag upptäckte jag en ny knopp!

Så antingen är min pelargon galen, eller så är den genmodifierad eller så tror den att den håller på att dö och tänker att det är bäst att blomma så mycket den bara orkar innan den går hädan. Antar att det sista är det troligaste, även om det vore mer spännande om det var någon av de två förstnämnda...

DN Debatt och pressmeddelanden

Idag har jag, Gustav, Mattias, Johan, Ilan, Fredrick och Annie en artikel på DN debatt, som handlar om att förnyelsen av centerpartiet inte får stanna av. (Artikeln är inte on-line ännu så jag kan inte länka till den just nu - det får komma senare.) Rubriksättarna på DN har lyckats ganska bra, det är egentligen bara ett enda litet ord som inte riktigt stämmer. Rubriken i DN lyder "Väljarflykt hotar när centern överger sin förnyelsepolitik" och hade man bara bytt ut "när" mot "om" så hade det speglat artikeln alldeles utmärkt.

På jobbet idag ska jag skriva underlag till pressmeddelande om min avhandling. Det var länge sen jag skrev ett pressmeddelande överhuvudtaget, så det ska bli lite kul att göra det igen.

Fars dag

Ja, idag är det som bekant fars dag, och min pappa och jag har haft vår numera traditionsenliga fars dagskonversation. Den går i korthet ut på att jag säger något i stil med "grattis, eller vad man nu säger, på fars dag" varpå min pappa svarar ungefär "ja det skulle väl vara grattis till välartade barn då" varpå jag säger att "jo, det är väl det enda man kan gratulera till på fars dag, men det känns ju lite förmätet att säga det själv" varpå vi sen konstaterar att vi fortfarande inte riktigt vet vad man egentligen gratulerar till på fars respektive mors dag. Sen brukar vi i allmänhet prata om något intressantare.

html-kod

ahh - just nu är jag väldigt irriterad på att jag är så kass på att knacka html-kod. Kan för lite och är för ointresserad för att verkligen idas lära mig på riktigt. Efter så där en timmes jobb med bloggen så tror jag (kommentarer tack) att den i alla fall ser OK ut igen - däremot så verkar besöksräkningen ha ballat ur totalt, när jag skulle uppdatera den. Får se om jag orkar lösa det senare under dagen/helgen. Nu ska jag diska och sen ska Ronja få en ny promenad.

Flanking ny partisekreterare

Så har (c) fått en ny partisekreterare i form av Anders Flanking. Anders har varit framgångsrikt kommunalråd i Skövde, återtagit centerpartiets mandat i kommunfullmäktige i Göteborg suttit i partistyrelsen med mera. Ingen politisk gröngöling alltså. Men det jag tycker är mest intressant och bra med den här utnämningen är att Anders jobbat i näringslivet i många år, bland annat med Arena för tillväxt, vilket jag tror är en utmärkt erfarenhet för en partisekreterare. Ska bli spännande att se vad han vill göra!

Spikning nr 2 och 3

Inatt spikade jag en gång till - spikning nr 2. Jag och mina kollegor Susanne, Mattias, Martin, Daniel och Linus, samt vår exkollega Anna, var upp på jobbet, drack lite whisky och så spikade jag avhandlingen på almplankan som införskaffats av Stenbjörn för just detta ändamål.

Jaha, och varför mitt i natten tänker ni? Jo, det var en liten kupp, för att ha klarat av själva spikningen innan det var dags för spikfika för alla på jobbet idag på eftermiddagen. Och eftersom alla, utom de som var med i natt, trodde att spikningen skulle ske idag klockan 15.00 pågick ett vilt letande efter spikplankan som vi hade gömt på ett så bra ställe att det nog faktiskt bara var en person som hade sett den innan vi plockade fram den, och avslöjade att själva spikningen redan var avklarad. Men alla fick spikfika och de som ville fick smaka whiskyn också. Så alla blev nog nöjda och glada hoppas jag. Dessutom fick jag möjlighet att lämna en avhandling till en representant för energimyndigheten, vilket ju kändes roligt eftersom de har finansierat en stor del av min forskarutbildning. (Dvs, det betyder att du (om du är svensk skattebetalare) har finanserat det hela.)

Men nu ska jag ta och gå ut med Ronja som jag är hundvakt åt den här helgen. Jag lovar, det är jättemysigt att ha en hund som ligger och sover i soffan...

Spikning!

Idag har jag "spikat" avhandlingen, som det heter. Nuförtiden är man inte tvungen att spika rent fysiskt, digital publicering är det som räknas. Om någon händelsvis är intresserad så hittas skapelsen via www.uu.se, välj sedan kalendarium, och därefter disputationer. (ja, jag försökte lägga in direktlänkar, men de vill inte fungera)

Men nu är deti alla fall riktigt på riktigt...!

Hur kan man fira en dödsdom?

Saddam Hussein har dömts till döden för brott mot mänskligheten. Ekonyheterna rapporterade nu på morgonen att vissa grupper firar domen och straffet. Det är rätt att han ska dömas för brott mot mänskligheten, men dödsstraff... Nej, jag kan inte se att dödsstraff någonsin kan motiveras moraliskt. Jag kan förstå att många människor gläds åt att dom äntligen fallit och någon slags rättvisa skipats efter allt vad Saddam Hussein har gjort mot människor. Men "öga för öga, tand för tand"-principen har aldrig fungerat för att skapa ett bättre samhälle. Och om mänskligheten använder samma metoder som den som döms för brott mot mänskligheten, då blir världen aldrig bättre. En livstidsdom för Saddam Hussein hade varit rimligt. Hur man kan fira en dödsdom övergår mitt förstånd.

Kakmix i Sumpan

Idag har jag, tror jag, för första gången i mitt liv bakat kaka av kakmix. Fast den officiella versionen är att Ida har bakat kakmixkakan... Det var i alla fall hon som köpt den, och som liksom initierade själva projektet. Jag har alltså, äntligen, lyckats ta mig till Sundbyberg för att hälsa på hos Ida och Örjan. De har bott i Sumpan i ungefär två år och jag har inte lyckats ta mig dig förrän idag... Men bättre sent än aldrig, är väl det man kan säga om saken.

Förresten kan jag också berätta att jag nu har sett alla West Wing-avsnitt i säsong 7, så, jag vet hur det slutar...

Om fyra veckor...

Ja, om fyra veckor är det dags... Jag har inte hunnit bli så nervös ännu, så just nu känns det faktiskt bara spännande. Min kompis Maria som disputerade den 13:e oktober sa igår "du kommer att älska det". Hoppas hon har rätt.

Forskning vs undervisning

Anna har skrivit en intressant bloggpost om hurvida det går att vara både en bra forskare och en bra lärare. Det är en viktig och intressant fråga. Inte minst för att man alltid talar om hur viktigt det är med goda pedagoger i högtidstalen. Dessvärre upplever jag att de vackra orden är fler än vad viljan är stor att uppmuntra doktorander och forskare till att vara goda pedagoger i verkligheten. Det händer ofta att tiden för förberedelser är för snålt tilltagen (eller för den delen att den som "bara" ska undervisa på lab inte anses behöva någon information om kursen mer än ett par dagar i förväg) men framför allt så är det ofta så att man som doktorand förväntas prestera lika mycket forskning när man undervisar som när man inte gör det.

Jag ska vara nyanserad - att skriva att man förväntas göra det kanske är att ta i, men helt klart är att det premieras om man inte tar för hårt på undervisningen, utan istället behåller fokuset på sin forskning även om man är inne i en intensiv undervisningsperiod. Att få "inte så bra kursvärderingar" är inte ens ett problem, medan det förstås är ett problem om inte forskningen blir bra. Och ja, vi är där för att forska, men om vi har undervisning så är vi också där för att undervisa - det ingår i att sköta jobbet. Och hade det inte varit för en fantastiskt bra fysikalkemist som har undervisat i termodynamik på ett antal kurser jag har gått så hade jag nog aldrig blivit fysikalkemist. Så det är lite roligt att han ska sitta i min betygskommitte den 1 december.

Vinter!

Jaha, det blev en kort höst om man ska döma av dagens väder. Snöoväder! Det tog ungefär dubbelt så lång tid att ta sig ner på stan (motvind) som det tog att ta sig tillbaka (medvind).

Otroligt nog känner jag dock inte att snön är ett så stort problem (även om det förstås är lite irriterande att man inte längre kan se var gränsen går mellan cykelbana och vägbana och andra liknande små detaljer - snöröjningen i denna stad har aldrig varit någon riktig höjdare). Dessutom, om jag känner Uppsalavädret rätt så har vi nog snart alldeles vanligt grått novemberrusk igen.

Höst

Det har varit kanonfint väder idag. Strålande sol på förmiddagen, lite mer moln på eftermiddagen. Så pass kallt att frosten inte försvann från skuggigare delar av naturen. Ändå värmde faktiskt solen när Anki och jag var ute på promenad på förmiddagen.

Men höst är det likväl, trots sol. Ett av träden utanför mitt fönster har tappat nästan alla sina blad idag. De var kvar i morse när jag gick upp, men för varje liten vindpust så föll ett stort antal av dem av, och nu är det nästan inga löv kvar... Det är inte utan att man redan nu längtar tills november är över. Och ser fram emot den vår som ska komma såsmåningom...

Den stora tröttheten...

Igår hann jag äntligen upptäcka att det är höst. På riktigt. Det var en sån där typisk Uppsalahöstdag. Grått, regnigt och så luktar det en blandning av höstlöv, regn och kaffe (från Lindvalls). Höstfärgerna börjar försvinna men så är det ju snart november också... Ja, och i Stockholm vräkte regnet ner, så där var det ännu gråare.

Och man kan ju bli trött för mindre än det. Till det ska jag också lägga en ackumulerad trötthet efter avhandlingsslutspurten. Som ju inte alls slutade i måndags som man kunde tro, eftersom man måste sätta framsidan och läsa ett första korrektur och sen ett andra korrektur. Det andra korrekturet skickade jag in igår, och det betyder, förhoppningsvis att det bara är ett godkännande av provtrycket kvar innan den går i tryck och jag kan slappna av ett tag, så att stresshormonerna kan gå ur kroppen och jag kan sova ordentligt, och bekämpa den stora, stora tröttheten som sprider sig. Så att man orkar sätta igång och börja söka post doc-pengar...

Inlämnat!

Ja, nu är den faktiskt ivägskickad, tillsammans med alla andra grejer som ska med av administrativa skäl... Så nu ska vi väl bara se om om allt har funkat också, det märks när jag får korrekturet, men det ska jag inte bekymra mig om innan jag har fått sova några timmar till. (Jag skickade den sista avhandlingsfilen 3.37 inatt) och det sista(?) administrativa joxet alldeles nyss.

Men innan jag går hem och sover så ska jag säga TACK! till alla som hjälpt till med korrekturläsning, figurer, mat & fika, sällskap under helger och sena kvällar och bara så där varit mentalt stöd i största allmänhet.

Referenser, referenser, referenser...

Ok, det är referenser överallt, på golvet, på skrivbordet, på fönsterbrädan, i korridoren, si skrivaren.... you name it. Och det är riktigt trist. Dessutom är jag och referenshanteringsprogrammet inte riktigt ense om hur saker och ting ska gå till, så min referenslista ser inte riktigt ut som jag hade tänkt mig... Och tråkigt som attan är det. Sa jag att det är tråkigt?

Dessutom har ett nytt problem av administrativ karaktär dykt upp. I samband med att man ska skicka in avhandlingen ska man också fylla i en mall som är minst sagt ganska omfattande, med uppgifter om det mesta från tid och datum för disputation till alla medförfattare på alla artiklar. Så långt allt OK, men i listan där man ska välja institution finns inte vår institution med. Och man får inte skriva något själv, och man får inte lämna rutan tom... Så, ja, där rök min sovmorgon på måndag morgon...

Sa jag förresten att det är tråkigt med referenser? Tur att jag fick choklad av Kristina tidigare idag, så att jag i alla fall kan smaska på den nu. Det är gottmed chocklad, men det är trist med referenser... Ja, ni kanske har fattat nu? Och jag ska bita ihop och ta en vända till med dem.

Att köpa tid...

Ja, jag skulle ju lämna in imorgon, men idag meddelade "enheten för digital publicering" att för deras del måste de ha alla dokument på måndag morgon 7.30, eftersom de i alla fall inte tänker jobba helg med min avhandling... Så jag fick plötsligt två dagar till. De kommer att behövas, jag kanske tom hinner korrekturläsa referenslistorna.

Och under min 5-minuterspaus då jag bloggar (för att tala om att jag fortfarande lever) vill jag bara berätta att flera av mina kollegor är fantastiskt snälla just nu; de formaterar artiklar så att de blir snygga, de kommer med matlådor och ger mig clementiner och igår kväll var en av dem här med nybakat bröd, ost och marmelad till mig... Det satt fint vid tiotiden, när det var tre timmar kvar att jobba, och datorn strulade.

Men nu, tillbaks till tabeller, figurer, referenslistor och framför allt text...

Mat- och bloggpaus

Det bloggas inte så flitigt just nu, för det är lite mycket annat. På fredag ska jag nämligen lämna in avhandlingen!

Men än så länge är jag alive and kicking... även om jag känner mig halvbekväm med att en av mina handledare åkte bort i lördags, och att den andra åker imorgon. Ingen av dem kommer tillbaka förrän det är för sent att göra några fler ändringar. Men det ska väl förhoppningsvis ordna sig ändå. Återkommer nog inte till cyberspace förrän någon gång nästa vecka. Tills dess "live long and prosper"

Om gränser...

Inatt drömde jag en ganska bisarr dröm. Övergångsdipolmoment och hastighetskonstanter, tillsammans med min ena handledare och en professor i konsortiet och diverse andra arbetskamrater var med i drömmen. Det är lite oklart hur allt hängde ihop, det enda som är helt säkert är att de ickeradiative hastighetskonstanterna var arga på Stenbjörn. Och att de jagade folk. Tja, jag kanske är lite stressad? Passerat stressgränsen rentav?

Nå, inlägget skulle handla om en annan sorts gränser dock. När jag skulle gå och köpa en cola här på eftermiddagen så träffade jag en kille som jag känner så där halvlöst, vi har gått samma danskurs, och vi har träffat på varandra inom politiken (men han tillhör ett annat parti, som också ingår i alliansregeringen). Och vi började prata om gränser.

Om de är bra eller dåliga - om vilka gemenskaper som är bra för människor och vilka som kanske inte är det, och om det är samma för alla människor. Vi diskuterade kärnvapenspridning och fred, och vilken axel som borde vara den tredje i ett digram över fred vs kärnvapen - vi kom fram till att det nog handlade om gränser - geografiska, ekonomiska och sociala...

Nej, vi löste inte världsproblemen under vår halvtimmeskonversation, men det var i alla fall en nyttig paus, där jag inte alls tänkte på jobbet... Och gränsdiskussionen var intressant så den får jag nog komma tillbaka till en annan gång.Men nu ska jag jobba igen - det är nog bäst om den här avhandlingen ska kunna lämnas in den 20.e oktober :-)

Titel och titlar...

Idag har min avhandling fått en titel, på riktigt. Det måste fyllas i papper och sånt och då måste titeln stå där, och när den väl står där så är det det som gäller. Så vad blir det då? Ja, nyfiken i en strut får allt vänta ett tag till på den nyheten.

Dessutom finns det andra som har fått nya titlar idag, eftersom vi fått en ny regering. Att Maud, Eskil och Åsa skulle finnas med där förvånar mig inte, men Andreas Carlgren var ju kanske något mer otippat. Men jag tror det kan bli bra. Det här betyder att jag har haft ilskna diskussioner med den nuvarande vice statsministern om pengar, att jag bett den nuvarande jordbruksministern hålla tyst så att både han och andra kan få höra vad jag har att säga, och att jag delat ut pris till nuvarande infrastrukturministern. Det slår dock inte att jag faktiskt gett en gigantisk bukett rosor och en kram till den nuvarande miljöministern. Om någon undrar varför - jo, när Andreas formellt avtackades för sin tid i centerpartiets partistyrelse hade jag just tillträtt som förbundsordförande i högskoleförbundet (numera Centerstudenter), och fick då följaktligen avtacka honom, utan att egentligen ha samarbetat med honom. De andra tre däremot har jag fightats med i partistyrelsen under tre år... jag är ganska säker på att de minns mig, efter de diskussionerna :-)

Sista inspelet på temat titlar är frågan om de tre/fyra professorernas kaffetjänstgöring varit på tapeten igen. Det visade sig att personen som gjort listan inte visste att den fjärde personen var professor... Så nu har han åtgärdat felet genom att plocka bort en person till. Jag kan meddela att mitt förslag till lösning (alltså att professorer har samma kaffeansvar som alla andra) avfärdades med argumentet "Men det är ju de som ger oss pengar" (fri översättning). Jaja, jag tyckte att jag hade viktigare saker för mig än att debattera den frågan så jag lät det bero med detta. Och nu ska jag återgå till avhandlingen. Trevlig helg!

Förkyld, cykellös och förundrad

Jag är förkyld! Snacka om dålig timing - jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu... Så jag ska testa alla huskurer på en gång tror jag, men främst sömn. Dessutom är jag för tillfället cykellös, eftersom min velociped inte behagade vara med längre idag. Förhoppningsvis får jag tillbaks den imorgon, fungerande men tills dess är det promenader som gäller. Inte helt välkombinerat med en förkylning kan man tycka.

Min förundran då? Jo, igår när jag väntade på att min lunch skulle bli varm så stod jag, i brist på intressantare läsning, och studerade listan över fikaansvariga på jobbet. Efter ett tag gjorde jag en iakttagelse - av institutionens fyra professorer var tre undantagna från att vara med på fikalistan... Intressant tycker jag. Jag tror inte att det är en slump att tre professorer är undantagna, men jag undrar varför den fjärde professorn inte var undantagen. (En gissning är att den som gjorde listan helt enkelt inte visste att det fanns en professor till.) Men det som är verkligt intressant är förstås varför professorerna alls är undantagna?

Dricker de inte kaffe/te? Äter de inte lunch i lunchrummet? Äter de inga kakor till fredagsfikat? Åstadkommer de ingen disk? Slipper man städa hemma också om man är professor?
Ja, jag vet i alla fall bestämt att jag sett dem, alla tre (fyra) dricka kaffe/te, äta lunch i lunchrummet och mumsa kakor på fredagarna... Så jag förstår inte riktigt varför just de ska slippa kökstjänstgöring?

-----
Jag kanske också ska tillägga att jag inte vet vem som gjort den här listan, men jag tvivlar starkt på att någon av de fyra professorerna ligger bakom den, ocd då måste det alltså finnas någon annan på mitt jobb som anser att vissa professorer ska slippa... Jag är väldigt nyfiken på varför. Och jag undrar om det hade varit likadant om någon av professorerna hade varit kvinnor? Inte vet jag, men intressant är det.

Jobb, jobb, jobb...

Ni kanske kommer ihåg den från förr? Det var väl Carls Bildts mantra i en valrörelse för länge sen. Hur som helst är det en ganska bra beksrivning av mitt liv också just nu. Men just nu har jag en kort paus från jobbet. Och vad passar då bättre än att blogga.

Riksdagsvalet är färdigräknat och det är klart vilka som kommer in. Centerpartiet får både den yngsta ledamoten i skepnad av Annie Johansson, som gjort ett strålande personval, och Lennart Levi som blir den äldsta ledamoten. Jag känner inte Annie personligen, men det jag sett av henne är att hon är väldigt duktig. Ändå måste jag erkänna att det är lite, lite trist, för den hon slår ut är min mentor Margareta Andersson. Men, på det principiella planet tycker jag att det är utmärkt att personvalet fungerar, att det är möjligt att faktiskt bli inkryssad, även om jag också tycker att %-satsen borde sänkas, för i stora valkretsar är det väldigt svårt att nå upp över 8%.

Nåja, dags att jobba igen...

Valseger!

Det blev alliansseger, i riksdagen och i kommunen! Underbart. Därför blev det också en fantastiskt rolig valvaka, först med centerpartiet och sen med hela Uppsala-alliansen, och inalles slutade kvällen och natten med att jag kom hem strax efter fem på morgonen! Fast då hade jag hunnit vara på två efterfester... Men kul var det - och äntligen blir det maktskifte i en högkonjunktur! Nu ska jag utnyttja valglädjen till avhandlingsslutspurten.

----
Uppdatering: Inatt fick jag sms från Fredrick Federley som sa två riksdagsmandat till centerpartiet i Stockholms kommun. Det vågade vi förstås inte riktigt tro på, men en koll på val.se säger att det är sant. Och att centerpartiet tar tre riksdagsmandati Stockholms län. Vi har återerövrat Stockholm!

Röstad och klar

Sådärja, då har man hunnit tvätta, rösta och starta lasern. Bara att börja jobba alltså. Alla mina röster gick till centerpartiet (Sorry Ulrika - du är min bästa personvalskandidat, men partilojaliteten var för stor den här gången, centerpartiet behöver alla röster de kan få!) Så mina kryss gick till Leif Zetterberg på riksdagslistan (bästa kandidaten på den listan), Björn Sundberg i landstingsvalet (enbart för att jag vill stötta det faktum att det i alla fall fanns en ung person på den listan) och så fick ju förstås Sara Pellving mitt kryss på kommunlistan - och det var inte ett svårt val!

Men nu, dags att jobba, så att man kan gå på valvaka ikväll!

Mindre än ett dygn kvar...

Ja, nu är det mindre än ett dygn kvar tills vallokalerna stänger. Opinionsmätningarna visar övervikt för alliansen, men mätningar är ju mätningar och det är röstsedlarna som räknas... Det spekuleras ju i om det kommer att bli så jämnt att det blir förtidsrösterna som avgör. Så, det blir en spännande valvaka imorgon.

(En parentes om valvakor: På två dagar har fyra personer frågat om det dricks mycket alkohol på valvakorna - jag vet inte om det är en fråga som folk i allmänhet har. Svaret är i alla fall att det är som på de flesta andra fester, en del dricker alkohol andra inte, fast stämningen tenderar ju att bero rätt mycket på hur det går...)

När det gäller riksdagsvalet så blir det förstås mest spännande att se om det blir ett maktskifte, men också att se vilka som tar alliansmandaten från länet. Spännande blir det också att se hur det går i kommunen - och om vi äntligen ska få en mandatfördelning i kommunfullmäktige som avspeglar majoriteten av rösterna. I de två senaste valen har alliansen haft fler röster, men färre mandat än s-v-mp i Uppsalas kommunfullmäktige.

Ja, spännande blir det i alla fall!

Goda nyheter

Det första mejl jag öppnade på jobbet idag visade sig innehålla goda nyheter. Vår artikel som vi skrivit tillsammans med våra indiska samarbetspartners är accepterad i Inorganic Chemistry. Det känns fint!

Dessutom, igår kväll när jag kom hem, ganska sent efter att ha spenderat kvällen med en fd kollega, så upptäcker jag, mitt bland all den trista vanliga posten, att jag har fått ett riktigt brev (med frimärke) och med en handstil jag bara vagt känner igen. Spännande! Och eftersom riktiga brev är så sällsynta nu för tiden så blir man ju extra nyfiken.

Det visar sig vara från min gamla sommarjobbare, som redan nu vet att han inte kommer att kunna vara med på min disputation, och som därför har skickat mig en för tidig disputationspresent! Jätteglad är ordet, även om min mer vidskepliga sida förstås undrar om det verkligen är bra att få presenter innan avhandlingen ens är klar... :-) Roligt var det i alla fall. Tack Erik! Jag ser fram emot att få utnyttja den. Men nu är det bäst att skriva avhandling så att den blir klar.

Släpp ut mig...

Släpp ut mig!
Snälla?!
Kom igen då? Släpp ut mig!
Snälla!
Nu blir jag sur - släpp ut mig!
Men är du dum eller? Släpp ut mig!
Nu är jag arg!
Öppna dörren!
SLÄPP UT MIG - NU!!!!!

Katten är Andreas mammas katt, men jag fotade när kissen och jag besökte Udden samtidigt. Det är en synnerligen uttrycksfull liten varelse, somvid det här tillfället i-n-t-e var nöjd med att Tryggve vägrade öppna dörren, för att inte tala om den där löjliga människan som bara sprang omkring med den där svarta saken som blixtrade hela tiden. Hmpfrrr.

Skandaler och lögner...

Det är mycket nu - folkpartister och kristdemokrater som gjort sig skyldiga till dataintrång och andra folkpartister som ljuger om samma dataintrång, socialdemokrater som tar till brösttoner när de ska kommentera det hela. Jo, de kommer från samma parti som i våras tyckte att man inte kan springa till polisen så fort man känner sig kränkt, faktiskt också från samma parti som vetat om dataintrånget sen mars, men som av en händelse förlade sin presskonferens om detsamma till midnatt, samma dag i september som opppositionsledaren frågas ut i tv... Det är väl sånt som kallas en händelse som ser ut som en tanke? (Och nej, jag tycker inte att intrånget på SAPnet var rätt, men det har nog fått onödigt stora proportioner, och dessutom ska man inte kasta sten i glashus, som ett gammalt talesätt lyder...)

Det kommer för övrigt också från samma parti vars partiordförande faktiskt sitter och ljuger rakt upp och ner i diverse intervjuer. Dick Erixon exemplifierar, och ett av de mest fantastiska exemplen är hämtat från Dagens Media, man vet då sannerligen inte om man ska skratta eller gråta. Det här är ett citat från Dagens Media-länken ovan (det är journalisten som spritt Perssons lögner som svarar på frågan):

"Visste du alltså att Persson använde sig av felaktig statistik?
- Ja, det visste jag. Det var dock inte meningen med den korta artikeln att redogöra för den typen av fakta. Jag ville inte riskera att gå i polemik med statsministern."

Fantastiskt. Ja, det bästa man kan säga om detta är väl att man upphör då sannerligen aldrig att förvånas. Det är inte utan att man undrar hur många fler skandaler som ska hinna rullas upp under de kommande dagarna fram till valdagen? Och jag kan bara hoppas att partistrategerna väljer att fokusera på politiken den kommande veckan, istället för att leta fler skandaler...

1 december

Det är det nya datumet för det här spektaklet som kallas disputation. Så är det i alla fall tänkt, kanske är bäst att tillägga, efter strulet med det förra datumet. Men i alla fall. Så nu vet ni när det är dags. Och jag måste skriva avhandling istället för att blogga, även om det förvisso finns mycket att tänka och tycka om i dessa skandaltider...

Valrörelseabstinens

Idag har jag faktiskt känt av lite valrörelseabstinens - det är ju ändå lite roligt att vara ute och prata politik med människor, debattera med andra politiker. Och alla opinionsmätningar är lite mer spännande att följa när man själv är med, mera aktivt. Men det finns ju andra som är det. Johan och de andra i Väsby jobbar som bäst för mer centerinflytande där, Linda kör stenhårt för att bli kommunlråd i Övertorneå, och inte minst Sara, som jag ju faktiskt är mentor åt, som satsar på kommunpolitiken här i Uppsala. (Som ni förstår har jag inga problem att veta vem jag ska kryssa i kommunfulmäktigevalet...).

Däremot är det inte alldeles enkelt att välja vem som ska få krysset på landstingslistan, och när det gäller riksdagsvalet har jag faktiskt ordentlig beslutsångest. Det finns inte riktigt någon kandidat som uppfyller alla mina krav, så det får bli någon slags kompromiss.

Så, blir det ett maktskifte den här gången? Ja, hoppas gör jag ju - men det är svårt att gissa, man ska inte räkna bort sossarna i förtid, det är en sak som är säker. Å andra sidan måste man ju tro att det ska gå någon gång. I kommunen tror jag att det finns gott hopp - inte minst för att det faktiskt var borgerlig röstövervikt även i föra valet, men valkretsindelningen ledde till mandatövervikt för s-v-mp i alla fall. (Ja, det är faktiskt märkligt att det kan bli så, men det kan det, demokratin är inte perfekt.)

Och alldeles strax börjar utfrågningen av Reinfeldt i SVT. Det ska bli spännande att höra vad han har att säga. Det är en grej som känns konstig jämfört med tidigare valrörelser - jag har ju ibland tid att se på de där utfrågningarna, det hade man ju aldrig förut, då var man ute och delade material eller stod i valstugan eller debatterade någonstans, så man fick alltid bara höra vad andra tyckte. Men den här gången är det bara avhandlingen som tävlar om uppmärksamheten, och den har jag lämnat för idag.

Valstugan

Igår kväll gjorde jag lite ideellt valarbete, genom att vara med i vår kvällsöppna valstuga, tillsammans med Örjan, Carl-Johan, Jenny och Lars. Det var trevligt och roligt, även om diskussionerna gärna blir lite annorlunda jämfört med på dagtid...

Men idag är det tillbaks till avhandlingsskrivandet igen.

Bilder

I dessa tider, i min värld mest befolkad av stressade valarbetare och likaledes stressade blivande doktorer tänkte jag försöka lugna ner stämningen lite genom att lägga upp tre bilder till från senaste USA-resan, som åtminstone har en lugnande inverkan på mig... De är tagna vid Norris Dam State Park, Tennessee.

Bra och dåliga saker i kortversion

Ännu intet nytt om disputationsdatum (kontot "dåliga saker")
Det har slutat krasa i min häl (kontot "väldigt bra saker")

Disputationsdatumtrassel, uppdatering

Om förra posten om mitt disputationsdatum inte var så informativ så kommer det lite mera här...

Alla ni som noterat 17:e november som mitt disputationsdatum kan kan stryka det ur era almanackor - då kommer det inte att bli, det är helt säkert. Man får nämligen inte disputera den dagen. Det fattade rektor beslut om 3:e juli. Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg att jag bokade datum redan i juni, men det är inget som man tar någon hänsyn till. Det var alltså synnerligen svårt för någon att veta att man inte fick disputera då. Och ja, man kan ha synpunkter på framförhållningen här. Särskilt som man rekommenderas att bestämma disputationsdatum ett halvår i förväg... Här känns det som om någon inte riktigt har tänkt färdigt. Låt mig säga så här - det är inte jag som ligger bakom organisationen här i alla fall.

Nästa punkt på min gnällagenda är att ingen från universitetsledningen eller fakulteten har meddelat mig att man inte får disputera då - jag fick veta det av en slump, eftersom en annan person som också tänkt disputera samma dag hade fått brev om att han inte fick göra det... Dessutom behövde faktultetskansliet mer än tre dagar på sig att åstadkomma ett svar till mig - det tycker jag också är lite långsamt marscherat om jag ska vara ärlig. Universitetet är trots allt en myndighet...

Så, ja någon kanske tycker att det väsentliga här inte är mitt gnäll på universitetsadministrationen, utan undrar när disputationen blir av istället. Ja, svaret är att det vet man inte så noga. Kanske blir det 1:a december, kanske blir det 16:e november, eller så kanske det blir någon annan dag. Det är för tillfället ingen som vet hur det blir med den saken. Men jag lovar att jag meddelar så snart ett nytt datum är bestämt.

Mer och bättre

Mer och bättre. Så kan man väl enklast sammanfatta budskapet från samtliga deltagare i den debatt om högre utbildning och forskning som sändes i P1 idag. Alla partier ville ha bättre kvalitet, mer pengar, högre fakultetsanslag och fler Nobelpris och ja... de allmänna flosklerna alltså. Likväl var det rätt intressant att höra. Inte minst det faktum att P1 tydligen använder sig av dåligt pålästa debattledare.

Mannen, vars namn jag inte minns, kallade konsekvent studenterna för "elever", och han lyckades inte heller läsa ut förkortningen SFS korrekt. (Sveriges Förenade Studentkårer för den som undrar). Nå, det andra som var slående var förstås sossarnas fantastiska förmåga att gå i opposition mot sig själva - hela tiden. Annars kunde det ju kanske vara klädsamt att ta ansvar för det man gjort de senaste 12 åren med regeringsmakten.

Annars är det allmänna intrycket att allianspolitikerna anstränger sig för att hålla ihop - vilket känns bra. Överhuvudtaget så känns det som om sossarna börjar är lite nervösa och stressade. Vem vet, det kanske blir spännande att iaktta den här valrörelsen också, även om det bara är på avstånd.

Datumproblem...

Har idag, ryktesvägen fått höra att man inte får disputera den dag som jag har bokat (17 november). Ryktet förtäljer ingenting om varför det skulle vara så (eller för den delen varför dagen i tidsbokningskalendern inte är spärrad, som man tycker att den borde vara). Har nu, utan framgång, försökt ringa fakultetskansliet för att få svar. Så, för att ändå föröska vara lite effektiv så har jag mejlat dem, och väntar nu på svaret. Fortsättning lär följa...

Journal of American Chemical Society

Kommer ni ihåg de otroligt spännande resultaten från i vintras? Efter många månaders verifieringsexperiment och skrivande och diskussioner så är det nu i alla fall klart att det här spännande resultatet kommer att publiceras som en s.k. communication (en kort vetenskaplig artikel) i Journal of American Chemical Society. Och efter Nature och Science är det en av de allra bästa tidskrifter en kemist kan publicera sig i.

Det är sånt här som får mig att känna att jag valt rätt när jag satte forskningen och disputationen framför valrörelsen den här hösten!

Fullt upp...

Det har varit fullt upp sen jag kom hem. Jag har hunnit gå på en lätt försenad disputationsfest, cykla Uppsala-Öregrund ToR (det är 9 mil enkel väg... Jag är glad att det inte var jag som fick tre(!) punkteringar på vägen hem), jobba, fika med Per-Johan som tillfälligtvis är i Sverige, gå på centermöte, tvätta och nu ska jag packa för imorgon ska det bli lite semester. Jag åker till Dalsland för att hälsa på Jenny & co imorgon bitti. Ska bli skönt att vara lite ledig, i några dagar innan det är dags för avhandlingsskrivande igen. Och till mamma och pappa, Johan och alla andra som försökt nå mig - jag har kommit hem lite för sent om kvällarna för att hinna ringa, men jag försöker att slå er alla en signal de närmaste dagarna.

Tillbaks i "gamla världen"

Igår kom jag tillbaka hem till Uppsala - trött och hyfsat jetlaggad. Lyckades hålla mig vaken till kl 22 igår, bara för att sedan vakna vid 2-snåret och sedan vara pigg i ett par timmar, innan jag somnade om igen, för att sedan, förstås, vara dödstrött vid gåuppdags kl 9. (Hade klipptid klockan 10 så det var inte mycket att välja på.)

Nu ska jag njuta av solen!

Väderrapport

Vädret i Oak Ridge onsdag klockan 9.53

Temperatur: 28 grader C/82 F
Känns som: 31 grader C/88 F
Luftfuktighet: 74% (!)
Solsken från himmel helt utan moln.

Och då ska ni veta att det är mycket varmare på eftermiddagar och kvällar. Jag tror att jag kommer att frysa när jag kommer hem...

Skumma hyllan

En till spaning från det stora landet i väster. Vi besökte just en boklåda modell större. Förutom böcker och kaffe saluför de också ett ganska stort antal tidskrifter av varierande karaktär; populärvetenskap, sport, hobby, skönhet, inredning osv... Så långt inget konstigt. Men, och här kommer spaningen, eftersom Mats är intresserad av löpning så händer det att han vill köpa en tidning som handlar om just detta, tex "Runners World".

Och under vilken rubrik tror ni att man finner dessa tidningar? Sport? Ja, friskt vågat hälften vunnet, men inte i det här fallet. Hobby? Bra försök men det funkar inte heller. Hyllan man ska leta på är döpt till "Men´s fashion" och hyser förutom då löpartidningarna diverse mer eller mindre pornografiska tidskrifter, samt minst en haschtidskrift... Men man får säga till deras försvar att det är fashion för både homo- och heteromän, och så för haschintresserade och löpare då...

Bad och kultur

I söndags var vi och badade, i Big Ridge State Park - andra gången i år som jag badade, ingen lysande statistik direkt... Men det var varmt och skönt i vattnet, och riktigt ordentligt varmt på land. Jag förstår varför de har luftkonditionering här, annars skulle ingen orka göra någonting. Nå, en badspaning från det här landet är att det tycks synnerligen vanligt att 1) bada med skorna på och 2) bada med kläderna på.

Punkt 1 kan möjligen förklaras av att man kanske inte vill gå på vassa stenar eller nåt, men punkt 2 är svårare att förstå. Särskilt som det verkar vara rätt vanligt att man har badkläder under de vanliga kläder man badar i...

På kvällen var vi och såg en annan gratisteater - Shakespeares "Henry V". Skådespelarinsatserna var mer varierande än gången innan, både bättre och sämre. Men det fanns i alla fall en Alf Svensson-look-a-like på scenen, han spelade bland annat präst... Så, efter det så har jag kommit upp i att ha sett fem olika Shakespearepjäser live (Hamlet, Som ni vill ha det, En midsommarnattsdröm, Taming of a Shrew och Henry V). Det tar sig. Nu måste det dock ta sig med avhandlingsskrivandet också, så det får vara bra med bloggande för nu.

Vattenfall II

Ja, blandade vattenfall helt enkelt. Tyvärr inget på det häftigaste av de alla - Dry Falls. Det regnade så mycket när vi var där att vi inte riktigt ville utsätta kamerorna för den sortens vattenfall.

På jakt efter vattenfall i Nordcarolina

Igår var vi på vattenfallsjakt. En aktivitet som kan tyckas vara lite överskattad eftersom vi befann oss i ett mer eller mindre konstant och oftast mycket kraftigt vattenfall, direkt från himlen... Jösses vad det regnade! Det klarnade dock upp framåt eftermiddagen och de sista vattenfallen kunde besökas i solsken.

Nå, turen gick till North Carolina, och vi hann väl med totalt 6 vattenfall och en chokladfabrik under vår ca 12 timmar långa tur. Till det kommer förstås de fantastiska naturupplevelserna i övrigt som åtminstone en passagerare kan njuta av. Dessutom kan man fascineras över att i detta bilarnas förlovade land så kan man alltså åka enormt långa sträckor utan att se en enda mack. Det är nästan lika konstigt som att mitt ute i ingenstans i västra NC så ligger det en gigantisk släpvagnsuthyrning med tillhörande lagerlokaler...

Några bilder, om de gör vattenfallen någorlunda rättvisa, kommer kanske dyka upp vad det lider.

Akut inspirationsbrist

Ojoj, idag uppstod plöstligt en akut brist på inspiration. Det är helt enkelt inte det minsta lilla roligt att skriva avhandling idag. Det är inte som skrivkrampen häromdagen, som man i alla fall kan bekämpa, utan bara totalt och helt inspirationslöst. Jag vill göra något annat istället. Vad som helst framstår som bättre faktiskt.

Jag borde ha anat det redan på morgonen då jag tyckte att de olika tvättprogrammen som tvättmaskinen erbjöd var väldigt intressanta. Och sen var jag tvungen att lyssna väldigt noga på slutet av dagens sommarprogram - inte vet jag riktigt vad det var som var så intressant, men skriva samtidigt kunde jag i alla fall inte. Och sen kom jag på att det var helt nödvändigt att skicka ett par mejl, för att inte tala om att läsa DN, Svenskan och Barometern på nätet. Där kunde man bland annat läsa att "Kristallbaren" har öppnat i Orrefors, på min gamla arbetsplats, i glasbrukets utställningshall. Ja, inte så intressant kanske, men det beskriver väl hur mycket inspiration jag har för avhandlingssskrivandet idag.

Passade på att ladda upp en bild på de här käcka valkampanjsskyltarna också - måste bara påpeka att det inte är särskilt många på just den här bilden (tagen i korsningen Turnpike-Florida Ave). Och om det verkar vara många val att göra så kan jag meddela att det torde vara ca 25 olika val som avgörs den 3 augusti... Och som synes så erbjuder ju inte valaffischerna så mycket vägledning beträffande vad kandidaterna tycker, det får man antagligen ta reda på på annat vis. Noteras kan dock att Jim Ramseys valarbetare alltid verkar sätta upp minst två skyltar jämte varandra - oklart varför. Och efter denna hyperviktiga spaning om de stundande valen i Anderson County, Tennessee, så har inspirationen fortfarande inte kommit tillbaka, så jag tar väl lunch istället, och hoppas att det leder till ny inspiration...

Vilda djur och skyltar!

Ibland är det mer sorgligt än annars att man inte har kameran med. Igår var ett sånt exempel. Vi var ute på kvällspicknick vid Norris Dam State Park och såg bland annat en livs levande sköldpadda som simmade omkring lite lojt (tills den upptäckte oss, då dök den...) Utöver det en knallröd fågel (inte domherre-röd utan verkligen knallröd). Till avdelningen mindre vilda djur får räknas alla rådjuren som väntade på att få smakbitar kastade till sig, liksom de rätt feta gässen som gick omkring och väntade på något smaskigt.

Något annat som är vilt här i Tennessee är skyltningen inför de stundande valen här i staten. Det är val till, bland annat, sheriff, county commissioner, district attorney, juvenil judge, chancellor, judge, school board och senatsval. Ska försöka fota en samling skyltar vid tillfälle, för dessa intressanta samlingar kan inte riktigt beskrivas rättvist, de måste ses. Det kan däremot den konservativa senatskandidaten kampanj - den går i korthet ut på "family values, conservative values, marriage between 1 man and 1 woman, tougher immigration policy" Tja, låt mig säga så här - det är nog inte en kille jag skulle rösta på, men det kanske inte är så många som är förvånade.

Skrivkramp

Idag har jag skrivkramp. Seriös sådan. Jag skriver, konstaterar att det blir dåligt/obegripligt/ologiskt/feldisponerat/rentav fel och så raderar jag. Sen skriver jag något annat, konstaterar att det jag nyss raderade trots allt var bättre, och så håller det på. Mycket frustrerande. Kaffepaus hjälpte inte, inte godispaus heller. Så nu ska jag testa läskpaus istället (dietläsk förstås... jag är ju i USA).

Så summa summarum, det finns ca 10 sidor avhandlingstext nu, det borde helst finnas i alla fall 12 när den här dagen är slut. Så vi får hoppas att läsk- och bloggpaus gör susen.

Äntligen bilder!

Ja, till sist så bestämde sig blogger för att man skulle få ladda upp bilder igen... Så här kommer några från helgens tur. Ni får själva gissa vilka som är från högsta punkten (Clingmans Dome) och lägsta (Tuckalechee caverns) :-)

Shakespeare on the Square

Igår kväll var det dags för lite europeisk(?) kultur, i form av Tennessee Stage Companys gratisuppsättning av Shakespeares "Taming of a Shrew" ("Så tuktas en argbigga" på svenska) som spelades på Market Square i Knoxville.

Det var intressant att uppleva en Shakespeareuppsättning på engelska - med tanke på många underfundigheter det brukar finnas i de svenska översättningarna så misstänker jag att jag missade en hel massa av dem nu när de framfördes på engelska. Och i övrigt ska jag inte göra någon feministisk analys av den här pjäsen, ty det skulle ta alltför lång tid. Idag är det måndag och det betyder att fokus går tillbaks till avhandlingsskrivandet.

Att störa en stör

Chattanooga (japp, samma stad som i Chattanooga Choo Choo) och Tennessee Aquarium var dagens utflyktsmål. Där kunde man, bland mycket annat, störa en stör - det vill säga, klappa den. Akvariet bjöd på en hel del andra djur också - somliga i bekantskapskretsen är nog glada att de slapp se gula anakondor och kopparhuvuden, diverse skallerormar och andra ormar som fanns till beskådan... Utöver det fanns fjärilar, fåglar, sköldpaddor och förstås en enorm mängd fiskar. Hajar och coola plattfiskar, bland annat. Men jag tror att coolast alla kategorier ändå var havsvalnötterna (nej jag vet inte vad de heter på svenska)... De små liven är i alla fall rätt små, rätt genomskinliga och skulle vara rätt trista om det inte var för det faktum att de bryter ljus på ett sätt som gör att de små djuren ser ut som om de har små inbyggda regnbågar.

Dessutom blev det ett besök på Imax, för lite 3D-film från havsdjupet. Häftig upplevelse även om jag tror att ett och annat djur kanske hade fått lite väl mänskilga egenskaper av berättarrösten...

Kvällen är tänkt att ägnas åt kulturella aktiviteter av annat slag. Gratisteater, om plats finnes. Recension kommer senare.

Clingmans Dome

Idag har det varit besök i Smoky Mountains på agendan - närmare bestämt den högsta punkten i nationalparken, Clingmans Dome, 6643 fot högt, om man ska tro kartan. Ungefär lika högt som Kebenekaise, alltså. Det var rätt mulet idag, så utsikten var inte så fantastisk som den kunde ha varit vid fint väder, men man fick ändå en idé om hur långt man kan se. (Ja, jag tog några foton, men framtiden får utvisa om de blev bra nog för att dyka upp här på bloggen.) Så i och med detta har jag alltså gjort mitt första besök i delstaten North Carolina.

Dessutom har dagen innehållit ett besök i Tuckaleechee Caverns, också kallat "The Greatest Sight Under the Smokies". Guiden Ed föreslog att GWB borde få följa med till Sverige... Detta förslag avböjdes, vänligt men bestämt som det brukar heta. Dessutom ville han gärna veta om Landrovers är vanliga fordon i Sverige, och om svenskarna i allmänhet ägnade sina dagar åt att se på Tour de France. Det är oklart vilka mer fördomar han mer hade om svenskar, men han var i alla fall helt säker på att vi var vana att gå uppför långa trappor... Möjligen kan det vara så att han förväxlade Sverige med Schweiz, det förtäljer inte historien. Grottan var i alla fall rätt häftig, med både vattenfall och gröna växter. Fotokvaliteten blir så där, med tanke på att blixten inte riktigt räcker till inne i en grotta. Om något foto blev tillräckligt bra kommer det väl upp här så småningom.

Schiphol - Detroit - Knoxville

Igår när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Schiphol så fick jag för första gången i mitt liv svara på alla de där frågorna om vem som har packat ens bagage, vad man har i det, vem som äger de elektroniska prylar man har med sig, etc. Det har faktiskt inte någonsin hänt mig förut, vilket är lite facsinerande, med tanke på hur de gärna annars kollar allting extremt noga.

Själva flygningen från Amsterdam till Detroit sköttes av North West Airlines, och var i allt väsentligt en behaglig upplevelse, även om den tekniska nivån var lite lägre än på tex SAS (där man, om man vill betala för det, kan surfa trådlöst hela resan över - det slipper man med NW). Dock ska kanske tilläggas att ni som har behov av stort benutrymme på långflygningar ska ta mina recensioner med en nypa salt, jag fick utmärkt plats med mina ben, men... Spenderade mycket tid med att försöka hjälpa en i Polen boende tyska (som inte pratade varken engelska eller tyska, utan bara polska...) att fylla i visumansökan och tulldeklaration. Det var inte en alldeles enkel uppgift. (Men jag såg att de i alla fall kom igenom migrationskontrollen i Detroit så förhoppningsvis gick allt bra för dem även i tullen.

Väl i Detroit hade jag en väldigt trevlig upplevelse! Alla, från kvinnan som organiserade köerna inför kontrollpassagen, migrationskontrollanten själv, tullpersonalen och de som jobbade på bagagehanteringen (i USA måste man plocka ut sitt bagage, ta det genom tullen och checka in det igen, om man ska åka vidare) och i säkerhetskontrollen, var trevliga! Ingen ilsken personal som skrek och gapade, och snubben i migrationskontrollen ställde visserligen alla frågor som han måste ställa (vad ska du göra här, hur känner du den du ska hälsa på, hur länge ska du stanna, vad gör du hemma i Sverige - och när jag svarat på detta så hamnade vi i en flera minuter lång diskussion om vikten av solenergiforskning både i USA och Europa, medan han tog fingeravtryck och det obligatoriska fotot samt satte dit alla nödvändiga stämplar, och sedan, med ett leende önskade mig en trevlig vistelse i USA). Detroit har därmed seglat upp som klar 1:a på min egen lista över bästa flygplatsen att komma in i USA på.

Sista etappen avklarades utan större mankemang, dvs för mig som inte ens ar 1.7o m lång - flygplanet som tog oss till Knoxville var nog det minsta jag någonsin flugit i (möjligen kan ett propellerplan från Ronneby konkurrera med detta, men jag tror att det var färre passagerare här), men vi kom fram, och jag var ute på fasta marken igen vid pass 22.30 lokal tid (vilket betyder 04.30 svensk tid) - lite trött. Men jag kunde i alla fall konstatera att det var en helt OK resa - av tre möjliga flygningar var alla framme vid gaten före tidtabellstid! (släng er i väggen United Airlines...)

Nu är klockan 8.20 på morgonen, lokal tid, och jag ska inte påstå att jag inte känner mig jetlaggad, men jag är i alla fall vaken och uppe, och tänkte faktiskt snart försöka ta mig an avhandlingen igen... Fast först lite kaffe!

Schiphol

Är i Amsterdam, på Schiphol närmare bestämt. Väntar på anslutningsflyget till Detroit, och är för trött för att göra något vettigtoch sitter därför och surfar lite, samtidigt som jag förundras över att det alltid måste vara så förfärlig luft på flygplatser, trots att man inte får röka där... Har också kunnat notera att när gatepersonalen blir tillräckligt irriterad på sena passagerare ropar det helt sonika ut "Passenger so and so, you are delaying the flight, boarding please at gate so and so, we will proceed to offload your luggage". såna utrop hör man knappast i Sverige.

Coolt

Idag har jag varit hos tandläkaren. Inte så där otroligt coolt kanske - särskilt inte med tanke på vad det kostar (ca 30 minuters besök till det facila priset av 700 kr.) Men, det som var coolt var att de numera själva röntgenproceduren av tänderna numera sker digitalt.

Annars är mitt liv inte så coolt just nu - jag skriver på avhandlingen, jag skriver på ett par manuskript, jag försöker hjälpa Maria med hennes skrivande så gott jag kan, och jag skriver på avhandlingen igen. Typ. Men på torsdag ska jag ut och flyga igen. Stockholm - Amsterdam - Detroit - Knoxville. Ska bli spännande att se om det går bättre eller sämre att skriva i den värme som råder i Tennessee.

Onda datorer?!

Ja, sanningen är väl antagligen att det är en korkad användare det handlar om - men i alla fall. Den senaste version av ett viktigt dokument är borta. Borta! Det finns en, säger en, papperskopia på detta dokument i den senaste versionen. Den är förhoppningsvis i gott förvar hos Leif...

Så det är bara att bita ihop och börja lägga in referenserna på nytt. (Och ja, automatspara-funktionen är på, just för att man inte ska förlora mer än max 10 minuters jobb, men det hjälpte ju inte.) Suck. Bäst man får dricka kaffe först...

------------
Uppdatering: Efter ett sista desperat sökningsförsök dök filen upp - den låg i mappen för bifogade filer från e-posten, hur den nu kan ha hamnat där, eftersom den aldrig har mejlats någonstans... (ja, jag VET att den inte kan hamna där om man inte sparar den där, men likväl så fattar jag inte hur den kunde hamna där.) Men nu är den återfunnen och sparad på rätt ställe! Skönt.

Förkyld :-(

Jaha, det är bara att inse - den där envisa nästäppan och det pyttelilla halsontet ÄR faktiskt en förkylning, inte allergi. Har sovit 10 timmar inatt, och kände mig nästan lika död när jag vaknade som när jag gick och la mig. (OK, det var en ganska ordenlig överdrift, men likväl). Och det är ju så trist att vara förkyld på sommaren. Och det är inte så effektivt att jobba när man har en ständigt molande huvudvärk heller. :-(

Så nu ska jag väl laga en vitlöksinnehållande lunch i förhoppning om att det ska ta död på de små läskiga organismerna.

Det är inte varje dag...

... som man får se sina gamla studenter som man försökt undervisa i kemi på DN:s kultursidor. Men idag hände det. Jag vet inte vad som hände med hans utbildning efter grundkursen i kemi, men klart är att han redan då var mer engagerad i Arvikafestivalen än i något annat.

Längtar ut...

Klockan är halv sju, på kvällen, det är fint väder, perfekt för en trevlig skogspromenad eller så. Men jag är kvar på jobbet, måste måste måste fixa till ett manus någorlunda innan jag går hem idag. Jag har jobbat med det hela dagen och börjar bli trött på det. Det är visserligen rätt roligt, men...jag längtar helt enkelt ut i naturen!

Men en bra sak är i alla fall att jag har fått mina nya glasögon idag, så nu kan jag känna igen folk på längre avstånd än så där 5 meter igen! Det är en ganska praktisk grej faktiskt.

Kurspoäng

Japp! Den här posten handlar om kurspoäng. Jag är nämligen klar med dem. Under doktorandtiden måste man skrapa ihop fyrtio kurspoäng, och nu är det gjort, och alla poäng är inrapporterade. Så på mitt registerutdrag finns nu:

kemisk spektroskopi 7 p
laserspektroskopi 8 p
elektrokemi 5 p
pedagogik 3 p
statistisk termodynamik 5 p (kanske den roligaste kurs jag någonsin läst!)
fluorescensspektroskopi 4 p
electron transfer in chemistry 5 p

summa summarum 40 poäng. Precis så många som man måste ha. Ännu ett tecken på att det verkligen närmar sig på riktigt!

Årets första dopp

Ja jag vet, det är sent - men bättre sent än aldrig. Så idag har årets första dopp tagits - det blev Mälaren, strax söder om Uppsala i Morga hage. Det var otroligt skönt att äntligen få bada, och det var inte kallt i vattnet! Och så blev det smultron på vägen hem. Gott!

Konferens, konferens, konferens...

Ja, det är så livet känns - det är mycket konferens helt enkelt. Men det är roligt och givande och en massa nya människor att prata med! Idag har det varit posterdiskussion, och faktiskt så blev min poster utvald till att presenteras särskilt. Det var roligt. När jag får lite tid över ska jag se till att lägga ut den på bloggen också... Men nu är det dags att ge sig iväg igen, så det blir en kort bloggpost. Njut av sommarvärmen!

Bra dagar!

Igår blev min poster klar - det enda som återstår är att montera ihop den, ska bli spännande att se hur lång tid det tar. Men jag är faktiskt ganska nöjd med den.

Andra bra saker från igår är en sushilunch med Tryggve, det fantastiska vädret som ledde till att jag "fick" äta glass tre gånger samt att jag fullkomligt utklassade Mattias i minigolf - 15 slag... (Ja, jag är ett typiskt exempel på en sk dålig vinnare - och hade jag förlorat så hade jag varit en dålig förlorare, jag vet inte riktigt varför minigolf tar fram så mycket tävlingsinstinkt i mig, men ni som spelat med mig förut vet ju hur det brukar vara...)


Och idag är det också en bra dag! Jag har ätit frukost på balkongen, löst mer än halva DN:s lördagskorsord, städat, skickat grattis-sms till Linda (31 år idag!) och ska strax till Anki (32 år idag!) och äta födelsedagstårta. Sen ska jag till jobbet och montera postern, och ikväll så kommer Ana hit, och det är verkligen "long time no see" så det ska bli så roligt att höra allt om hur det är på hennes nya jobb. Och imorgon börjar konferensen. Det ska bli riktigt, riktigt roligt!

Stenmur

En enda bild från midsommarhelgen, sen måste jag jobba lite igen. Postern och manuskriptet gör sig påmint... Men i alla fall, även om den här bilden lämnar en del övrigt att önska rent fototekniskt så tycker jag om den, kanske för att den i så hög grad symboliserar sen länge flydda somrar, ni vet på den tiden då man hade sommarlov och hade tid att bo hos moster och morbror... ja, ni vet. Barndomens somrar helt enkelt. Här är i alla fall bilden:

Postrar och manuskript

Det är mycket nu. Innan fredag eftermiddag ska jag vara klar med en poster, och innan jag går hem på fredag kväll så ska jag skicka iväg ett manuskript till USA, som var samarbetspartner där ska försöka få läst på flyget till Sverige, så att vi sen kan diskutera det under konferensen nästa vecka. Ska bli kul, men det är lite mycket nu...

En annan rolig sak att se fram emot är att på söndag kommer Ana hit, hon ska också vara med på konferensen, men för att spara pengar så ska hon bo hemma hos mig. Ska bli kul, då kanske vi hinner prata lite annat än vetenskap också. Fast, jag måste förstås hinna städa innan hon kommer... Men det får vara ett problem för på lördag. Nu är det i alla fall dags att gå hem för idag.

Grillad regnbåge eller en utmärkt rekreationshelg

Så var midsommarhelgen på väg mot sitt slut, och jag utnyttjar möjligheten att surfa trådlöst medan jag sitter på tåget på väg hem. Helgen var en utmärkt uppladdning inför två veckors hårt arbete.

Jag inledde fredagen med att återuppta mina havererade träningsambitioner, och var faktiskt ute och sprang... Sen var det sedvanlig samling hos min moster och morbror, som passade på att fira 50(!!)-årig bröllopsdag. Tänker man efter så är det en ganska så lång tid. Dagen gav också möjlighet att slänga lite käft med mina morbröder, det är alltid lika roligt :-) Det blev ganska många foton också - några av dem kommer väl här vad det lider.

Lördagen bjöd på mycket friluftsliv - pappa, jag och syskonbarnen var ute och paddlade kanot på förmiddagen, och eftermiddagen bjöd på bland annat på möjlighet att hälsa på syskonbarnens häst Sultan, som de haft i ca tre veckor (eller som min bror svarade på frågan - det beror på om man menar när vi betalade honom, närvi hämtade honom eller när vi fångade in honom...) och se Wilma hoppa och Ebba galoppera. Till sist blev det mete efter regnbåge i dammen, tillsammans med hela familjen (även om det ska erkännas att somliga av oss är mycket dåliga metare eftersom vi inte kan med att sätta de stackars maskarna på kroken) och tack vare Maria så blev det lite fisk att grilla, till slut...

Sista dagen, dvs idag, blev det faktiskt också en löptur (jag försöker skapa en bra trend...), lite lek med syskonbarnen och Musse (som kanske inte är världens smartaste hund) innan det var dags att sätta sig på tåget hem igen - där jag alltså är nu. Fylld av ny energi, inte minst från all utomhusvistelse i det vackra landskapet. Det är lätt att glömma bort hur fantastiskt vackra de småländska hagmarkerna kan vara i midsommartid...

Glad midsommar!

Om två och en halv timme bär det av till Småland - det är några år sedan jag tillbringade midsommar där senast, så det ska bli trevligt! Ska bli spännande att se om det funkar att jobba på tåget hem också. Men när jag väl är där så ska jag vara ledig, ändå tills på måndag! Trevlig helg!

Om representativitet - till individernas försvar!

Igår var det en stor nyhet att (s) har flest höginkomsttagare av alla partier på sina listor. Idag är det en nyhet att (c) har den i särsklass minsta andelen invandrare på sina olika listor. Självfallet framställs detta som ett problem i media - eftersom man nu kan anklaga partierna för bristande representativitet.

Men är det verkligen så att en valsedel ska vara representativ för invånarna i en viss valkrets i sin helhet - eller är det så att de som står på den valsedeln ska representera några slags gemensamma idéer och värderingar? Värderingar och idéer som kanske inte har med lönebeskedets slutsumma eller etnisk bakgrund att göra?

Någon som är väldigt olik mig själv kan mycket väl representera mina åsikter väl, även om de har en annan bakgrund, eller hårfärg eller inkomst. Medan någon som haft lika förutsättningar som jag kanske har dragit helt andra politiska slutsatser.

Och om sossarna nu fastställt listor med en massa höginkomsttagare så är det väl för att för att den interna processen lett fram till detta. Om detta inte gillas av dig som väljare så är helt valfritt att rösta på något annat parti!

Jaha, och (c) och bristen på invandrare då? Ja, jag ser det som ett problem för centerpartiet, som uppenbarligen har problem att nå stora mängder potentiella väljare och medlemmar. (Och jag tror att centerpartiet borde jobba väsentligt mer på det här området, men det är en åsikt jag torgför internt i centerpartiets olika beslutande organ.) Röstar man på centerpartiet så röstar man (förhoppningsvis) på en uppsättning värderingar, röstar man på sossarna så röstar man på en annan sorts värderingar. Det är upp till partierna att se till att de som står på listorna också representerar idéerna.

Jag har mer gemensamt med vissa moderater än med vissa centerpartister, jag har mer gemensamt med flera av mina arbetskamrater som inte är etniska svenskar än med en dek helsvenskar jag träffat i mitt liv. Och det är inte så konstigt, för även om vi tenderar att dela in världen i grupper så vet vi ju att inom många av dessa grupper så är spännvidden mellan olika individer enorm. Och det finns bara ett bra sätt att hantera det... Genom att se individerna!

Och förstås också genom att förstå att representativ demokrati inte går ut på att representera hårfärg, ögonfärg, yrke eller bostadsort, men istället att representera en uppsättning idéer om hur samhället ska organiseras. Det är politik det!

Checklista inför disputation

Idag har jag tagit ytterligare ett steg närmare disputationen, genom att boka lokal för begivenheten i fråga. Och så har jag printat ut "Checklista för doktorsexamen" från universitetets interna sidor, och på denna eminenta lista kan man bland annat läsa följande punkt:

När Disputationsdag
Vad Disputation, betygsnämndssammanträde
Vem Doktorand, opponent, betygsnämnd mfl


Tja, just den delen av spektaklet tror jag nästan att jag kunde ha klurat ut utan hjälp från en checklista, men det är möjligt att det finns blivande doktorer som behöver påminnas om den lilla detaljen också. Folk är ju olika.

Två försenade födelsedagsfiranden...

Igår lyckade jag med konstycket att uppmärksamma två olika, redan inträffade födelsedagar, på en och samma dag. Ska kanske också tillägga att båda födelsedagarna var mina - både min 30-årsdag och 31-årsdag på en och samma dag, alltså. Först (choklad)tårta på Fågelsången för att uppmärksamma min 31-årsdag (inte så väldigt försenat), och sen en kväll i Stockholm med Linda och Stina, som faktiskt var en 30-årspresent (lite mer försenat, men det är inte alltid så lätt för en Uppsalabo, en Södertäljebo och en Övertorneåbo att sammanstråla). Det var fantastiskt väder och det blev en otroligt trevligt kväll med massor av prat, god mat och uppdateringar på alla fronter. Det är inte så dumt att fira sina födelsedagar lite försent heller!

En annan sak som också slog mig igår när jag, eftersom jag var lite sen, var tvungen att ta tunnelbanan mellan Centralen och Slussen trots att vädret var synnerligen promenadinbjudande, var skillnaden mellan svensk tunnelbana och fransk Metro. I Sverige är avståndet mellan vagn och plattform nästan alltid lika stort och i princip alltid väldigt litet. Trots detta meddelar den metalliska speakerrösten att man bör se upp för avståndet mellan vagn och plattform (och så funkar det för övrigt också även i London och New York). I Paris däremot är det enda som är säkert att avståndet är olika vid varje station - det kan vara stora höjdskillnader, och ibland ganska breda avstånd man ska ta sig över. Likväl är det ingen som på varken franska eller något annat språk varnar för avståndet (och detta trots att somliga av oss skulle ha problem att ta oss fram på helt plan mark i en del av de mycket intressanta skokreationer som man kan se parisiskorna i...). Fransmännen tycks alltså förutsätta att man helt enkelt ska se sig för innan man kliver på eller av. Det är inte utan att jag kan känna viss sympati för den tanken. Som om man hade något slags eget ansvar för att man inte skadar sig. Det känns faktiskt inte helt orimligt.

Bilder från Paris II

Tja, inte vet jag varför texten hamnar där den hamnar, ids inte pyssla med det nu... I varje fall - Eiffeltornet kräver väl knappast någon närmare presentation (men jag måste säga att det är rätt fult...), mer intressanta är däremot antennerna i huvudet på statyn (fotot är taget i Luxembourg-parken). Är det månne någon läsare som vet vad de är till för? Skrämma bort fåglar är en teori... Någon som har något mer kreativt att komma med?

Mosaikdraken stod också utanför botaniska, och så finns det en bild på exteriören till juridiska fakulteten, de som är bevandrade i franska språket noterar kanske de språkliga ikheterna mellan "rätt" och "höger", och så är det faktiskt en bild på triumfbågens tak också.

Bilder från Paris

Några osorterade bilder från Paris:

Vyer från Sacre Coeur:






Kambodjanska och svenska husen:


Utanför botaniska trädgården fanns de här intressanta djuren, med de i några fall kanske inte helt tidstypiska bakgrunderna...


















Jenny (som för övrigt bor i svenska huset) kisar, eller nåt ditåt...

Saker man kan se genom fönstret

Kom precis till jobbet, startade datorn och spanade ut genom fönstret, och vadf får jag se? Fyra medelålders män som står och tittar på en femte dito, som står och rycker i ett träd! (Ni vet ett sånt där litet ynkligt som planterats för att så småningom växa sig stort.) Efter ett tag byter de och en annan av snubbarna börjar rycka i trädet. Efter någon minut var de uppenbarligen nöjda med just det trädet och gick vidare till nästa träd, som en tredje person började dra i. Det är ju också en torsdagsmorgonssysselsättning förstås.

Paris!

Har alldeles nyss kommit hem från en helt fantastisk helg i Paris! (Nåja, organisationen hos Air France kanske inte riktigt kvalar in i kategorin "fantastisk", men man kan inte få riktigt allt...)

Jenny och jag har gått och gått och gått, bland annat hela vägen (dvs Champs Elysee) från Louvren till Triumfbågen och därifrån till Eiffeltornet, en promenad på några kilometer i 30 graders värme... Men det var kul att se för en som inte varit i Paris förut. Men bäst var nog ändå utsikten från Sacre Coeur (fast trappan upp var mindre kul) och den var faktiskt värd all skoskav den gav upphov till...

Det blev ett större antal foton, men jag har ännu inte hunnit kolla om de blev bra eller ej, men ett eller annat kommer nog att publiceras här på bloggen vad det lider. Ska bara få tid för det... Imorgon är det ju jobb igen, och nu med en mycket tydlig deadline - 17 november!

Datum och opponent!

Nu är det klart. Det finns en opponent, som heter Russell Schemhl och det finns ett datum (som jag bokade för ca 1.5h sen) som är 17 november!

Så nu är det på allvar. Ser fram emot det här med skräckblandad förtjusning :-)

Högerhopp och galenpannor...

Först några ord om ”Högerhoppet” – Evin Rubars dokumentär om centerpartiet. Det första är att ja, jag kan inte tycka att den var särskilt upprörande. Förutom att Rubar tycks ha blandat ihop ett par stämmor med varandra (vilket må vara förlåtet, de var ganska många i centerpartiet förr om åren) så var det väl inget som var helt uppåt väggarna (med undantag för Tommy Möller som uppenbarligen inte vet så mycket om c som han själv tycks tro) men däremot fascinerar mig perspektivet. Staffan Svensson, Anders Ljunggren och Olof Johansson, men inte Henrik Sjöholm, Andreas Carlgren eller Lars Weinehall… Jag har haft förmånen att sitta i centerpartiets partistyrelsen både under Lennarts och Mauds partiledarskap, sannolikt gör det mitt perspektiv lite annorlunda. Det första jag tänker säga är att det är alldeles säkert att det inte bara är centerpartiet som har utvecklats, det har även Maud Olofsson. (Somliga, däribland jag tycker att det är åt rätt håll, som om det nödvändigtvis ska klassas som höger det vet jag inte) Det andra är att det som fullt ut genomförts under Mauds tid i många stycken påbörjades under Lennarts tid som partiordförande. Därmed inte sagt att inte Maud har lyckats bra i genomförandet, och inte heller sagt att det hade lyckats om Lennart inte avgått. Men nog ska båda de två (och för den delen många andra också) ha cred för förnyelsen av centerpartiet.

Så till galenpannorna. Det var en gång en professor (p) och en forskarassistent (f) som var osams. (Det är inte alldeles ovanligt på universitetet.) (f) och (p) har en gemensam doktorand, eller snarare, hade en gemensam doktorand. De har nämligen blivit så sandlådeosams att de låter sina interna stridigheter gå ut över sin doktorand (som råkar vara en av mina samarbetspartners). Man skulle kunna tycka att de, som andra vuxna människor, skulle kunna försöka reda ut sina konflikter utan att tredje part drabbas, men istället drar ingen av dem síg för att dra in dokoranden i sitt spel, och låta henne bli lidande. Ett exempel är att en av dem skrivit till en vetenskaplig tidskrift och bett dem stoppa publiceringen av en redan accepterad artikel, för att (f) och (p) inte är ense om vem som ska vara sistaförfattare (det är finast att stå sist) på artikeln. Och vem drabbar det i första hand? Ja, ni som gissar (f) har fel, så även ni som gissar (p) - rätt svar är förstås doktoranden! Som inte ens är osams. Ibland undrar man om universiteten befolkas av vuxna människor, eller om det i själva verket bara är ett enda stort vuxendagis, utan förskollärare... Galenpannor! Jag blir så upprörd. Handledare ska hjälpa doktorander - inte stjälpa. Ja, nu ska jag ut och springa så att jag blir av med lite aggressioner.

ett till länktips

Kvinnlig karriärist kommenterar - en insikt i kvinnornas verklighet i näringsliv och politik, kanske inte precis i vänsterfeministernas smak...

Roliga sidor

Måste tipsa om två siter som redan har gett upphov till ett par glada skratt:

Tjuvlyssnat innehåller en del roliga saker, liksom även den konsumarbetare som delar med sig av sin vardag åstadkommer ett och annat gapskratt här. Båda på svenska för den som undrar.

Civilkurage...

...behövs det mer av. Hos oss alla. Och för den delen lite eftertanke också, om hur vårt eget beteende påverkar andra. En på samma gång hemsk (på grund av tonårsbrudarna) och upplyftande historia (på grund av Majas agerande) finns här. Heja Maja, och alla andra som inte bara tittar på!

Restaurang- och rekreationsanläggningen på Udden

Här kommer några foton från senaste besöket på "rekreations- och restauranganläggningen" ute på Udden (dvs hos T & A). Det blev många bilder på får och katter...

Försvunna glasögon

Igår hände något mysko. Efter träningen la jag mina glasögon på bänken i omklädningsrummet, eftersom man ju inte så gärna har dem på sig när man duschar. När jag kommer tillbaka är de spårlöst försvunna. (Nej, jag ser inte sååå dåligt utan glasögon). Jag letade igenom hela omklädningsrummet och mina egna väskor tre gånger utan resultat. Glasögonen var borta. Det är de för övrigt fortfarande. Men det är ju inte utan att man undrar. Jag menar, vem kan vilja ha mina glasögon? Sannolikheten för att någon ska exakt lika synfel som jag på båda ögonen kan ju inte vara alltför stor... Ja, tiden lär utvisa om de kommer tillbaka eller ej.

Nya kontoret invigt

Så där ja, då är vi faktiskt på plats på Ångström, som det kallas i dagligt tal. Mina kartonger kom fram, även en som inte skulle till mig (som var prydligt märkt med ett annat rumsnummer, med det var tydligen lite för komplicerat...) och till sist också datorerna. Det mesta är uppackat även om kanske inte precis allt har funnit sina rätta platser, och jag inte vet riktigt vad jag ska göra med de två kartongerna med Magnus saker som står på mitt kontor... Så, nu är det bara att ta ta itu med manuskript och avhandlingskrivande.

Josefin har blivit doktor!

Idag har Josefin disputerat! Grattis!

Hon verkade så himla lugn och samlad, och bra gick det också. Även om en fysikalkemist som jag hade lite svårt att hänga med när NMR-diskussionen blev allför detaljerad. Mn roligt var det, och jag kände att jag nästan börjar se fram emot själva disputationen också - även om jag säkert kommer att vara gräsligt nervös när det är dags... Men den dagen den sorgen. Och jag fick vara på Stockholms universitet istället för i flyttkartongskaoset på min egen arbetsplats. Ganska skönt.

Men det känns lite konstigt, för nu har alla doktorander som fanns i konsortiet när jag började disputerat... Men jag antar att det inte är tecken på något annat än att det är dags att bli klar snart. Så jag hoppas verkligen att min dator kommit fram till mitt nya kontor när jag kommer dit imorgon bitti... peppar, peppar...

Kommunfullmäktige

Budgetfullmäktige pågår för fullt, för andra dagen i rad. Gårdagens mest intressanta är vänsterpartiets reaktion på ett av de moderata kommunlrådens krav på att "stärka lärarnas roll som kunskapsförmedlare". Detta, som det kan tyckas, inte helt orimliga krav, gav upphov till minst en studsande vänterpartist som från talarstolen ondgjorde sig över vilken människosyn det moderata kommunalrådet har... Människosyn, jo jag tackar jag. Det här faller definitivt under kategorin uttalanden jag faktiskt inte förstår.

Och budgetdebatten pågår fortfarande för fullt - och kommer att göra så i några timmar till. Effektivt? Knappast. Men så har en hög kommunal tjänsteman också beskrivit Uppsalas och Lunds kommunfullmäktige som "ett enda stort seminarium".

Utan kaffe i Knivsta

Rubriken på denna post är satt med tanke på de människor som oroar sig för mitt höga koffeinintag (som till största delen kommer från kaffe, inte från te eller diverse koffeinhaltiga läskedrycker). Och innan jag går in på väsentligheterna så vill jag bara meddela att jag utan huvudvärk eller andra men klarade mig utmärkt utan kaffe i över ett dygn! (Fast jag medger att det är fullt möjligt att detta mest säger något om koffeinhalten i vårt kaffe på jobbet.)

Nå, jag har i alla fall varit och hälsat på Maria och Per i Knivsta, och tittat på deras hus. Det var tredje gången i mitt liv som jag gått av tåget i Knivsta, och första gången som jag gått upp på östra sidan av järnvägen... Och jag har hjälpt till att tapetsera(!) och jag blev så himla inspirerad av alla snygga tapeter (särskilt det fantastiska "gröna rummet") och alla deras möjliga inredningsprojekt att jag gick och köpte nya gardiner när jag kom hem. Nu är de uppsatta, och jag är nöjd, även om det är att betrakta som ett typiskt impulsköp...

Och när jag ändå är inne på hur mitt hem ser ut så kan jag meddela alla er som hyser begränsat höga tankar om min förmåga att få växter att trivas (jo, jag tillhör fortfarande själv den kategorin, men jag är glatt överraskad) att min fredslilja blommar, liksom perlargonen (åtminstone påstår diverse experter att det är en pelargon) och den har massor med knoppar, och så har jag en clivia (som det inte heter på svenska... kan någon tala om för mig vad deras svenska namn är?) som också blommar. Så det så. Får se hur länge det varar.

Annars har det varit en intensiv vecka, minst sagt. I måndags hälsade jag på Tryggve och Andrea, i tisdags var jag hemma hos Sara för valkampanjsplanerande, i onsdags var det ju redan tidigare nämnda jobbfest, i torsdags fick jag födelsedagsmiddag hos Susanne och fredag-lördag var det som sagt Maria och Per i Knivsta. Det känns faktiskt väldigt skönt att bara vara hemma och ta det lite lugnt ikväll.

Men till sist, tack alla ni som på ett eller annat sätt uppmärksammat min födelsedag! Jag har blivit glad för alltihop! Och jag kan också meddela att skillnaden mellan att vara 30 och 31 inte är särskilt stor - jag känner mig precis som vanligt. Och imorgon återgår jag till verkligheten, ska packa ihop mitt kontor inför flytten.

Pingis

Vad har ett inlägg om pingis på en doktorandblogg att göra? Ja, mer än man kan tro, faktiskt...

Några, rätt många faktiskt, av mina kollegor ägnar sig åt att spela pingis, både i tid (om de får säga det själva) och otid (om några av vi andra får säga det). Igår var det dags för det årliga "ultra-fastpartyt" där det, av någon outgrundlig anledning alltid ska koras en pingismästare*. Tidigare år har jag lyckats slippa undan att delta i den där turneringen med olika motiv av typen "jag har inte spelat pingis sen jag var tio", "jag tycker inte om bollsporter där bollen är mindre än än en volleyboll och man inte får ta den med händerna", "jag är emot tvångssportande" etc. Igår försökte jag med argumentet "jag vill inte". Det funkade inte alls. Så jag var tvungen att vara med. Förlorade förstås duktigt, men, och här kommer poängen med hela den här posten, jag tog poäng mot Daniel! (Daniel tillhör den pingisspelande delen av institutionen... och är minst sagt sportig i största allmänhet.) OK, jag inser att han kanske inte gick riktigt för fullt i matchen mot mig, men ändå - jag tog poäng mot Daniel! Ha! Det kan jag leva på i flera månader.

Och dessutom kan jag meddela att om ni vill studera era kollegors vinnarskalle/tävlingsinstinkt så är det bara att organisera en pingisturnering, iaktta och förundras... Men festen var mycket trevlig (och det regnade inte i år!) och whiskyn som Jan bjöd på var god. Tack för det!

_ _ _ _
* Efter diverse trixande med spelschemat slutade det hela med att Linus försvarade sin titel från förra året.

Paris - uppdatering

För att undvika eventuella missförstånd - jag ska inte till Paris och Jenny förrän i juni, och jag tänker inte berätta här exakt vilka datum, för det räcker med ett lägenhetsinbrott för i år...

Människor jag beundrar

Jag tänkte skriva några ord om några människor som jag beundrar, och som kanske i viss mån också är mina förebilder. Jag har också insett under mina år på universitetet, att det här är ett ställe där det är rätt ont om kvinnliga förebilder, men där det skulle behövas desto mer. Akademin är en manlig värld, hur mycket än rektorer, dekaner och prefekter önskar/hoppas/låtsas något annat...

Det finns, tycker jag, en skillnad mellan politiken och akademin i det här avseendet. Jag har i politiken aldrig upplevt något särskilt behov av att ha kvinnliga förebilder, men jag kan känna ett stort behov av det på universitetet. Möjligen beror det på att det finns fler kvinnliga förebilder i politiken och att man därmed inte saknar det så mycket? (Och ni som känner mig väl kanske börjar undra om jag helt övergett det individuella perspektivet?! Det har jag inte, och jag har många män som förebilder också, men tiden som doktorand har tydligt visat behovet av kvinnliga förebilder i den akademiska världen. Och mera mentorskap tack! Och det redan på doktorandnivå!)

Nå, till "listan" - som inte på något sätt är komplett (bli inte ledsna om ni inte är med, det skulle ta alldeles för lång tid att räkna upp alla människor som jag beundrar...).

Först och främst vill jag nämna alla människor som vågar gå utanför normen, som vågar vara okonventionella och som inte låter sig styras av omgivningens förväntningar. Ni utmanar mina fördomar hela tiden, och får mig att utvecklas! Ett av många exempel i den här kategorin är min kollega Linus. (Som jag nog inte har så mycket politiskt gemensamt med, förutom kanske i asyl- och migrationsfrågor. Men en politisk diskussion med Linus är alltid givande och sällan förutsägbar.)

Brinnande engagemang är något annat som jag beundrar. Här kommer Linda in i bilden. Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med henne i en styrelse, och det är en alltigenom positiv upplevelse. Övertorneåborna kommer att få ett lysande kommunalråd i henne. (Jo, jag är faktiskt helt övertygad om att centerpartiet i Övertorneå under Lindas ledning kommer att vinna valet.) Många andra politiker finns också i den här kategorin, tex min gamla mentor Margareta Andersson eller för den delen Lena Ek. Men det finns inte bara centerpartister - här måste jag också nämna "min bästa moderat" Ulrika Karlsson. Ulrikas ideella arbete som jurididskt ombud för asylsökande beundrar jag oerhört mycket!

Nästa del blir på engelska, eftersom två av de jag ska nämna inte läser svenska perfekt. From the research world I´d like to mention three of my former colleagues - that is Ana (now a post doc at Imperial College in London), Carol (soon starting a new job as a researcher in the Netherlands) and Kristine (now a researcher at University of Copenhagen in Denmark). The three of them have been (and are still!) very important to me, as friends but also as researchers - there are not a hugh amount of women doing physical chemistry/chemical physics reserach... And while I am anyhow writing about the three of you - thank you so much for all your encouragement and support, and for taking time to discuss research results with me!

Dessutom, alla människor som är modiga nog att våga drömma större drömmar än oss andra! De som förändrar världen med sina drömmar. Tänk om människor inte vågat drömma stora drömmar - och vågat försöka förverkliga dem? Undrar hur världen hade sett ut idag då?

Ja, och så beundrar jag förstås alla människor som i sin vardag orkar jobba (politiskt, på jobbet, i föreningen eller i sina personliga relationer) för att göra världen till en lite bättre plats att leva på! Och i den här kategorin tror jag att alla mina vänner och min familj hamnar så det betyder ju att ni är med på listan ändå, allihop :-)

Paris!

Kort bloggis idag, som inte handlar om politik (mer än indirekt eftersom mitt dåliga koldioxidsamvete gjort sig påmint) - jag ska åka till Paris och hälsa på Jenny! Eftersom jag aldrig varit i Paris ska det bli riktigt kul. Jag inbillar mig dessutom att tre dagars paus från manusskrivande och avhandlingsarbete bara är bra för kreativiteten.

Nu ska jag återgå till att göra spännande experiment! På måndag börjar vi nämligen packa ihop labbet, inför flytten till Ångströmlaboratoriet, så det gäller att få klart så mycket som möjligt innan dess.

Fler citat som inte får vara med...

...kommer från Britt G. Hallqvists översättning av Shakespeares Hamlet. Ja, först finns ju de kända förstås:

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, och företag av högsta vikt och flykt kan falla platt och mista namnet handling."

Det här citatet kommer ju från Hamlets berömda monolog som inleds med frågan om att vara eller inte vara. Och det skulle kanske kunna passa i en avhandling i och för sig, för många ideer har man fått, som aldrig realiserats - ibland pga tidsbrist, ibland pga att de kanske inte var så bra som man trodde etc.

Ett annat ganska känt Hamletcitat är "Upp flyger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når", och det här är inte ett dåligt citat heller, men kanske inte helt optimalt för avhandlingen. Framför allt kan man ju fråga sig exakt vad man skulle vilja kommunicera med ett sådant citat. (Och de flesta läsare har väl förstått vid det är laget att de citat som eventuellt får vara med, inte kommer att redovisas här än på länge.)

Ett annat, helt lysande men inte så känt Hamletcitat är följande:
"Spydigt ord sover sött i dumt öra" - det här hade Jenny och jag hjärtligt roligt åt när vi för något (några?) år sedan såg Uppsala Stadsteaters uppsättning av Hamlet, och det ligger onekligen en del sanning i det.

För tillfället läser jag En midsommarnattsdröm i svensk översättning, så det kanske kommer fler citat...