And now for something completely different

Jag noterar att släkten visst förekommer i nyhetsrapporteringen. Nyhetsvärdet kanske inte är gigantiskt ännu, men vem vet vad det blir av detta med tiden?

Saker jag absolut inte vill ha i julklapp...

OK, sannolikheten är väl inte så stor att det blir så många julklappar alls, eftersom jag i år ska tillbringa julen på en annan sida atlanten än de som brukar ge mig julklappar kommer att göra. Men i alla fall. Bara så att ni vet, ifall, liksom...

Jag vill inte inte ha den, enligt reklammailet från Adlibris, "riktigt maffiga" coffetableboken (jo, de stavar dessutom fel till coffeetable) "Att vara Per Gessle". Inte alltså.

Jag vill förresten inte ha någon musik av James Blunt heller. Och i detta sammanhang måste jag ställa dagens existentiella fråga. Hur, hur, kan lastfm tycka att det är OK att spela James Blunt när man valt "Artister som liknar Sahara Hotnights"? Vari består likheten?

Om någon däremot skulle vilja ge mig en julklapp så finns det massor av böcker, riktiga böcker alltså, som jag skulle vilja ha (läst). På tal om böcker så hade vi en mycket animerad diskussion om "Atlas Shrugged" här på jobbet idag, vi diskuterade saken i minst en kvart där tre olika åsikter förfäktades:

a) det är en väldigt bra bok
b) det är en skitdålig bok som hyllar individualismen på ett helt vansinnigt och nästan äckligt sätt
c) det är en bok som är alldeles för tjock för att man ska orka läsa den så det är mycket bättre att köpa den som ljudbok

Ni kan ju gissa själva vilket av alternativen som undertecknad stod för...

Det här är roligt! Och varmt, och lite mindre roligt

Mattias Svensson har börjat blogga. Och det har potential att bli riktigt underhållande. Se bara denna uppgörelse med politiskt inkorrekta barnvisor. Humor!

I övrigt kan jag meddela att sommarens i särklass svettigste träningspass (lågintensivt förvisso) gick av stapeln på Skansens dansbana igår kväll. Lindy hop är nästan alltid varmt, men när luftfuktigheten är av amerikansk söder-karaktär blir det riktigt, riktigt varmt.

Och slutligen hoppas jag på tredje gången gillt när det gäller de blanketter som jag ska ha från Johns Hopkins för att kunna ansöka om visum. Den första var fel, den andra var också fel - den tredje har jag inte sett ännu, men ni kan väl hålla tummarna med mig?

Nytt bloggprojekt

Idag startar ett nytt bloggprojekt; Under lagerbladet - fyra forskare om forskning. Det är Anna, Mats och mj som tillsammans med mig ligger bakom.

Det är en blogg som bara handlar om vetenskap, forskning och högre utbildning. Bara intressanta ämnen alltså! Titta gärna in, lär dig något nytt, lämna en kommentar eller skriv en fråga. Kanske har du en idé om vad vi ska skriva om? Eller vill du kanske gästblogga om något intressant ämne. Låt oss veta!

Uppfräschning

En liten uppfräschning av bloggen, även om mer skall komma. Ska bland annat bygga ut länklistan lite mer, men inte just ikväll.

Bilden är förresten också en soluppgång över Uppsala, tagen från Hågahögen. Oredigerad förutom att det var mycket mer hus och träd i nederkanten och mycket mer himmel i överkanten i originalbilden. Inser att den inte riktigt funkar, men den får vara kvar så länge.

Klagomål

Jag har fått klagomål på att det händer för lite här på bloggen. Och det är väl inte utan att man kan hålla med om det. Men det har varit lite mycket annat på sistone. Det tar ju lite tid att springa hos sjukgymnaster som ska sätta nålar i ens vader och sånt. Men bättring utlovas härmed. Snart.

Tills dess kan man konstatera att det verkar som att man ska skriva om whisky om man vill ha många kommentarer, det tycks vara ett ämne som engagerar läsekretsen. :-)

På studiebesök i matbloggarvärlden...

..i varje fall foto-wise. Tillbringade större delen av sista april ute på Udden med T, A och katterna. T stod för menyn och det mesta av matlagandet. Men det blev i alla fall gott. Och snyggt blev det också. Men jag glömde visst bort att fota när vi kom till huvudrätten. Och efterrätten blev aldrig gjord för vi blev så mätta att vi var tvungna att gå kvällspromenad för att inte somna. Börjar vi bli gamla kanske?

Nytt namn

OK. Jag erkänner. Total brist på inspiration för ett nytt spännande namn på bloggen har lett till att namnet varit felaktigt ett tag. Så nu bestämde jag mig för att göra något åt det, genom enklast möjliga modifikation. Doktorsbloggen alltså. Men kom gärna på ett bättre/roligare/mer passande/mer spännande/mer vad-ni-nu-tycker-passar namn, och det är inte omöjligt att det blir ett namnbyte till.

Metablogg

En blogg om att blogga. Kan möjligen ses som flykt från det jag borde göra, nämligen packa flyttkartonger. I alla fall, det här är en metapost, en blogpost om bloggande. Mer specifikt om Carl Bildts bloggande.

Detta har ju varit på tapeten i veckan, och mer eller mindre galna uttalanden har gjorts från olika håll. Tokigare än det mesta är Bertil Torekull på DN:s debattsida:

"Är egna bloggar den tribun varifrån statsråd och högre ämbetsmän i fortsättningen ska försvara sig när de angrips och vägrar att tala i riksdagen eller uttala sig för somliga medier? I så fall är Carl Bildts blogg ett gott första steg mot en svensk "Hugo Chávez-kultur" och därmed början till en principiell maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje.

I Venezuela har landets president Hugo Chávez för vana att utan avbrott i timmar föra sin talan dagligen i tv. Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv. Carl Bildts nya oklara dubbelroll som dels bloggande privatperson, dels en regeringens höge företrädare har likheter. På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin egen utgivare."

OK, det finns folk som inte gillar Carl Bildt, som inte gillar att han är utrikesminister men att jämföra hans bloggande med Hugo Chávez, är det ändå inte att ta i? Det är ju i alla fall inte i statstelevisionen vi tvingas ta del av hans åsikter. Och, om någon missat det, ingen är tvungen att läsa Carl Bildts blogg (ingen annans heller för den delen).

Torekull skriver vidare:
"I ömsom mästrande, ömsom lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning av privata halvpompösa uppkast ("lugn lördag i halvvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändras") och saklig UD-information drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten.

Med lätt hand avfärdar han nu påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur, reklambyrån Kreab bara en av många som nyss kommit i dagern. När Expressen på en enda punkt genom sin politiske redaktör medger ett sakfel i en radiointervju skriver Bildt att Expressen "backar helt och hållet" (vilket inte är fallet).

En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare."

Sista meningen är helt fantastisk, och då menar jag inte ur språklig synvinkel. Alltså, de allra flesta som läser Bildts blogg torde vara begåvade nog att inse att alltså Carl Bildt ligger bakom det som står där. Rimligen avspeglar innehållet författarens åsikter och eventuella dolda agendor. Torekull verkar inte hysa någon vidare tilltro till människors förmåga att lägga ihop ett och ett och få det till två. Dessutom verkar han ha glömt bort att det finns journalister med egna agendor, ibland faktiskt hela redaktioner med egna (hemliga) agendor. Dessa redovisas sällan öppet. Det är mycket sällsynt att man får redovisat vilka politiska sympatier en journalist har därför kan man inte bedöma texten med hjälp av denna bakgrundsinformation. Men mer än en gång hade det varit utmärkt. Överhuvudtaget är jag mycket förundrad över påståendet att journalister skulle vara helt opartiska. De är väl för 17 samhällsintresserade, annars skulle de väl valt ett annat yrke? Och med intresse följer allt som oftast åsikter... Fullständigt normalt mänskligt beteende, inget att skämmas för, men låt mig veta så kan jag bedöma arbetet efter det. Det är inget problem, och en bra journalist skulle fortfarande vara en bra journalist.

En annan sak är den oproportionerligt stora upprördhet folk hyser över Bildts alla kopplingar hit och dit. Ja, jag vet inte, men jag måste nog säga att med tanke på hur många och diversa de är så vore det intressant att veta hur i herrans namn någon skulle lyckas med att gynna alla dessa olika intressen på en och samma gång. Men folk betror uppenbarligen Bildt denna egenskap...

Mera Torekull:
"Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida? Statsråden har politiska mandat och allt de gör rymmer därmed en politisk dimension - det må sen gälla statsministerns familjebil eller hans barnpiga, finansministers tidiga morgonväkter eller försvarsministerns taxiresor hem till lunchen på Östermalm eller - hur de uttrycker sig privat."

Ja, hur skulle det se ut om alla gjorde så? Kanske skulle vi få veta lite mer om vad våsra statsråd och andra politiker personligen tycker, och inte bara vad regeringen som helhet eller ett parti som helhet tycker. En ren vinst för demokratin. Fast, förstås inte en vinst för den som vill behålla ett informationsmonopol hos medierna...

Den som är intresserad hittar en ibland synnerligen underhållande Bildt här. Nu ska jag packa en flyttkartong till innan det är dags att sova.

Hmm, kom på att det antagligen är säkrast att redan nu meddela att jag delar inte alla Carl Bildts åsikter. Men jag tycker att han har all rätt i världen att uttrycka dem så mycket han vill, tex på sin blog. Så det så.