svensk ö-whisky

Barometern-OT rapporterar idag om en svensk Ö-whisky, från Öland för att vara exakt. Dock mycket oklart vilken kvalitet den egentligen håller. Men ett bra initiativ i alla fall.

Folk är olika, part II

Folk är olika. Det har både jag och andra noterat tidigare. Men så finns det somliga som är så mycket mer olika än andra. Så pass att man nästan drabbas av skrämselhicka och frossbrytningar när man tvingas åse det.

Tänk er till exempel en fest. Där serveras synnerligen kreativa snittar tillsammans med bubbliga drycker av olika karaktär.* Mer eller mindre intressanta samtalsämnen avhandlas, i mer eller mindre sannolika konstellationer. Tänk er vidare att flera av festdeltagarna har sett ljuset - skotsk single malt. Och att en av festdeltagarna meddelar att han, utan vidare inbjudan, tänker sig att gå och hälla upp en whisky. (Jag vet inte vad Magdalena Ribbing skulle ha sagt om det beteendet, men festfixarna hade i alla fall inget emot det, så ingen lär fråga henne om vettet/etiketten i detsamma.) Mer än en person följer detta första exempel. Och det är då det händer....

Mr X: Det finns joltcola i kylen. Du kan väl blanda?
Mr Y: Javisst
Mr Z: Whisky och cola? Ja, men det vill jag också ha!

Och där sitter de sen, med en fantastisk lagavulin.

Blandad med joltcola.

Och hävdar att det är gott.

Mycket godare än bara lagavulin. (Att det är godare än bara joltcola betvivlar jag inte...)

Att alla borde testa. Helst nu, på en gång.

Och jag tvingas inse att på punkten whisky är jag konservativ, inte ett dugg liberalt och frihetligt sinnad (kanske lite latteliberal ändå, eftersom jag dricker whisky från flera olika regioner i Skottland. Kan helt enkelt inte nöja mig med bara Islay eftersom det skulle innebära att jag skulle missa tex Macallan). Men i alla fall. Whisky av skotsk single malt-typ dricks helt enkelt icke med cola. Så det så.

Och denna händelse är ett ypperligt bevis på att folk är olika, och att somliga är mer olika än andra. Jag berättade historien för min kompis Johan (medan vi avnjöt en Bowmore). Han ville bestämt hävda att det borde jämställas med högmålsbrott, rimligen särskilt högförräderi. Jag är böjd att hålla med.

*Ett annat exempel på att folk är, synnerligen, olika kan läsas här. Jag gillar Ribbings svar skarpt.