New Orleans-kaffe

Som jag tidigare nämnt är kaffet i New Orleans av en sällan (på den här kontinenten i alla fall) skådad (smakad?) kvalitet. Och det skiljer sig också från den vanliga amerikanska kaffet på några viktiga punkter.

Ett bra amerikanskt kaffe har en tendens att smaka lite (eller mycket) bränt*, även om det är alldeles nybryggt. När detta kombineras med deras tendens att späda ut kaffet till något som i bästa fall liknar te i färgen, ja då blir slutresultatet som det blir. På vissa ställen, tex Starbucks och Barnes & Noble cafe brukar de oftast brygga tillräckligt starkt kaffe, men med den nackdelen att den brända tonen slår igenom alltför mycket.

Därför förhöll jag mig mycket skeptisk till J.s & R.s försäkringar om att New Orleans-kaffet var något alldeles speciellt som jag absolut skulle uppskatta. (Helst som J. tillhör de människor som frivilligt dricker Americano.**) Min första kaffeupplevelse i NO var på CC:s. Och medan jag tyckte att detta var ett högt lyft jämfört allt annat köpekaffe jag druckit här i landet så börjar J. & R. klaga på att det minsann inte alls var lika bra som det brukar. Surrealistiskt värre. Dock, nästa kopp kaffe var betydligt bättre och de hade alltså rätt.

Hemligheten bakom det goda kaffet i NO är, ironiskt nog, kaffesurrogat. Till NO-kaffe tillsätts nämligen ett välkänt kaffesurrogat, närmare bestämt cikoriarot. Det tar bort den brända smaken och gör att andra smaker kommer fram tydligare. Dessutom är det lagom starkt också för mig.

För övrigt är cafe au lait the-New-Orleans-way inte baserad på espresso utan på bryggkaffe (med cikoria) och varm (men inte skummad) mjölk. Gott! Nästan lika bra som Zoegas...

*Den brända tonen ska dock inte förväxlas med den beska som vissa kafferostningar har, och som kan vara väldigt god. Det som åsyftas här är snarare att jämföra med det som skulle ha blivit knaperstekt men som blev svart och stenhårt, om ni förstår liknelsen. Då förstår ni också att sådant kaffe som har stått en stund är ingen riktig höjdare...

**Jag har alldeles bestämt för mig att jag har bloggat om detta bisarra och inte alls välsmakande påfund tidigare, men jag kan inte hitta det inlägget nu...

Kaffe

Om du behöver motivera ditt kaffedrickande med något annat än koffeinberoende så finns det ett tips på Lagerbladet.

Thanksgiving - eller finns det svenskt kaffe på hotellet...

Förra torsdagen inföll den kanske amerikanskaste av alla högtider - Thanksgiving. Konceptet går i stort sett ut på att man 1) är ledig fyra dagar i sträck, 2) äter löjligt stora mängder mat* i familjens och/eller glada vänners lag på torsdagen (det är också ganska vanligt att det konsumeras stora mängder alkoholhaltiga drycker) och 3) att man ägnar fredagen åt att antingen vara a) bakfull eller att b) shoppa (Black Friday sales är en riktigt stor grej**) eller båda samtidigt.

Själv spenderade jag årets Thanksgiving i Ohio. Worthington närmare bestämt. Och om man nu inte hört talas om denna metropol så är det inte så konstigt - det är inte så väldans stort och Ohio är kanske inte delstaten där det händer... För att ta sig dit måste man ta sig över bergen, vilket ledde till att även jag fick uppleva lite vinterväder, eftersom jag för ovanlighetens skull körde bil. Det gjorde ju också att jag fick möjlighet att utnyttja min nyaste leksak (som faktiskt inte är kamerarelaterad) - gps:en.


Att valet föll på Ohio beror på det enkla faktum att jag genom att åka dit fick umgås med fd kollegan A och hennes familj, och som en extra bonus då också kunde plocka upp en del av livets nödvändigheter som hon haft goda smaken att transportera över den stora pölen, för min skull. (Dessa nödvändigheter inkluderade svensk choklad, lakrits, glöggkryddor och alldeles äkta svenskrostat kaffe!) Dessutom innebär besök i Ohio att man får umgås med den här krabaten... Det bör dock påpekas att stillsamheten på dessa bilder inte alls avspeglar någon slags normaltillstånd vad gäller aktivitetsgrad.



Förresten kan alla jul- och adventsfundamentalister där hemma var lugna, vi drack glögg, och åt pepparkakor också. Och om ni inte visste det så kan jag meddela att efter Thanksgiving så vidtar julen, mer eller mindre omedelbart. Vilket betyder att jag tvingades lyssna till julsånger hela vägen hem, eftersom de enda radiokanaler som gick att få in spelade just julmusik. Och tro mig när jag säger att det finns en gräns för hur många gånger på en dag man kan höra "Jingle Bells" och "Come let us adore him" utan att få bestående men av det.

Dessutom känner jag det påkallat att utfärda en varning. Budweiser, detta så kallade ölmärke, har ganska nyligen lanserat en sort som de kallar "American ale". Om denna kan man säga att den har fler likheter med öl än vanlig Budweiser, men att det egentligen inte betyder något alls. Om det är ale ni är ute efter, välj en annan... Det finns faktiskt god amerikansk öl, men den är vanligen inte förknippad med budweiser.


*Kalkon; ugnsstekt, friterad, kokad, klubbad, fylld, ofylld, tofu osv i enorma mängder, cranberries, potatismos i alla möjliga former (på vanlig potatis och sötpotatis), gröna bönor, stuffing, pumpapajer så långt ögat når etc etc etc...

*Många köpcenter slår upp portarna redan vid fyra-fem snåret på morgonen, och har speciella erbjudanden som bara gäller fram till lunch eller så. Och många köper en stor andel av sina julklappar denna dag.

Mänskliga kaffesmakare snart ett minne blott?

Ja, jag gillar ju kaffe som de flesta av läsarna vet vid det här laget. Så mycket att jag tom bloggar om vetenskapen bakom ibland. Och idag läser jag på Scientific American (på engelska) om maskiner som testar kaffesmak... De påstår att "kaffesmakaren" analyserar förekomsten av joner i ångan som stiger upp från det varma kaffet, så det måste antagligen vara någon slags masspektrometer de använder.

Nu tror ni förstås att detta skedde på ett lab någonstans i USA? Helt fel. Det är Nestles forskningslab i Schweiz som står bakom denna analytisk-kemiska teknik som spottar ur sig omdömen som "blommig" och "träig" om det kaffe den smakar. Vad är nästa steg? Automatiska vinprovare?

Vart är världen på väg?

En kopp kaffe

En kopp kaffe kan säga så mycket. Tex (finns det de som påstår) vem du föredrar av Clinton och Obama - om du dricker Starbucks dyra är du för Obama, föredrar du det billga Dunkin Donut-kaffet kommer du välja Hillary.

Själv drack jag just min första kopp kaffe sen i måndags. Det, kära läsare, var en ren njutning... (Och ja, den kom från Starbucks, men jag är inte säker på att det med automatik gör mig till en Obama-supporter, snarare till det närmaste man kan komma att vara en kaffebörd i det här landet.)

Uppdatering: Det skulle alltså vara kaffenörd, ingenting annat...

Kaffe

Kaffe ar nagot som de generellt sett inte ar sa bra pa har. Det starkaste de kan astadkomma pa campus ar nagot som vagt paminner om svagt svenskt kaffe. Men min boss och hans familj (som jag ju for tillfallet bor hos), de kan brygga kaffe! Starkt och gott, ibland tom nastan sa att en svensk koffeinist tycker att det ar pa gransen. Det ni!