Åsikts-, yttrandefrihet och respekt

I fredags hade ett gäng nuvarande och fd allianspolitiker en artikel på DN debatt angående att man vill bibehålla dagens särlagstiftning där äktenskap och partnerskap är två olika saker, och där man avfärdar idén om könsneutrala äktenskap. Konsekvensen av debattörernas argumentation är att staten ska fortsätta behandla homosexuella och heterosexuella olika. Vad sådant kallas vet vi alla. Diskriminering.

Den enda av undertecknarna som jag känner är Staffan Danielsson. Och det är klart att jag är besviken över att Staffan är med, eftersom han i vanliga fall står upp för liberala och människovänliga värderingar. Däremot är jag inte förvånad, eftersom den här frågan har varit uppe till debatt förr, på partistämmor och partistyrelsemöten i centerpartiet, där Staffan och jag stått på olika sidor, och stundom argumenterat ganska hårt, om än sakligt, emot varandra. Vi är helt enkelt inte ense i denna fråga. Jag respekterar Staffans åsikt, även om jag har svårt att förstå honom på just den här punkten.

Det som är värre är dock att det verkar finnas en hel del personer som glömt bort att åsiktsfrihet och yttrandefrihet innebär att det är fullt tillåtet att uttrycka också de åsikter som går tvärt emot ens egna. Som tycker att man får säga vad som helst om eller till någon, i fall den personens åsikter råkar vara motsatta ens egna. Principen "någon annan var dum så då får jag också vara dum" håller liksom inte. Åtminstone inte för den som själv vill bli respekterad och ha rätten att fritt få tycka och tänka, och också uttrycka dessa åsikter offentligt. Det här är precis samma sak som de vänsteraktivister som tycker att de har rätt att ta till våld mot extremerna på högerkanten, för att de tycker illa om deras åsikter. Men så kan bara resonera om man tycker att det är OK att någon kastar sten på en själv för att de inte gillar ens åsikter. Det tycker de flesta av oss gissningsvis inte.

Om du är rädd om din egen rätt att uttrycka dina åsikter utan att någon får kasta sten på dig så måste du också respektera andras rätt att göra samma sak. Även om du tycker att de har fel, att deras resonemang och argumentation har såväl etiska som logiska brister. Det är inte, och bör inte vara, förbjudet att ha fel, eller att vara dum. Däremot kan man ju alltid försöka argumentera, sakligt om saken. I just den här frågan är det extra rekommendabelt eftersom jag är helt övertygad om att den saklig debatt kommer att leda till att vi så småningom når målet - en känsneutral äktenskapslagstiftning. (Som för min del gärna får heta partnerskapslagstiftning om någon blir gladare av det, det viktiga är att samma lag gäller för såvaäl homo- som heterosexuella par.)

Debattera på, men gör det med respekt för motparten. Och det gäller inte bara den här debatten, utan också många andra.

Underhållning

Miljöpartiet kongressar. Och svt24 sänder. Stor underhållning. Nyss ställde ett ombud en fråga till presidiet från talarstolen och fick svaret "förlåt, vi diskuterade en annan sak här, hade du en fråga?"

Dessutom verkar kongressen vara så där bekväm med arbetssättet "påverkanstorg". Och om påverkanstorg kan man säga att det kan vara bra, men det kan också användas för att koncentrera makten och faktiskt begränsa demokratin. Om det går till så på mp:s kongress vet jag inget om, men jag vet hur det en gång användes på en centerstämma, och vad det ledde till. Maktkoncentration.

Och den talare som nu är uppe i talarstolen förespår en "mötesteknisk katastrof" pga påverkanstorgen. Ja, tiden lär utvisa hur det går.

Högerseger i Frankrike

Jaha, så Sarkozy vann franska valet. Vilket sannolikt betyder bättre franska relationer till USA och Storbritannien, och att det inte kommer att bli några fler franska folkomröstningar om EU:s konstitution. Om man tycker det är bra eller dåligt får man avgöra alldeles själv. Glädjande är i alla fall att valdeltagandet ökat, och det är bra för demokratin. Det blir spännande att se vad det här innebär för europeisk politik. Och vilken roll Royal kan komma att spela i fransk inrikespolitik.

Metablogg

En blogg om att blogga. Kan möjligen ses som flykt från det jag borde göra, nämligen packa flyttkartonger. I alla fall, det här är en metapost, en blogpost om bloggande. Mer specifikt om Carl Bildts bloggande.

Detta har ju varit på tapeten i veckan, och mer eller mindre galna uttalanden har gjorts från olika håll. Tokigare än det mesta är Bertil Torekull på DN:s debattsida:

"Är egna bloggar den tribun varifrån statsråd och högre ämbetsmän i fortsättningen ska försvara sig när de angrips och vägrar att tala i riksdagen eller uttala sig för somliga medier? I så fall är Carl Bildts blogg ett gott första steg mot en svensk "Hugo Chávez-kultur" och därmed början till en principiell maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje.

I Venezuela har landets president Hugo Chávez för vana att utan avbrott i timmar föra sin talan dagligen i tv. Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv. Carl Bildts nya oklara dubbelroll som dels bloggande privatperson, dels en regeringens höge företrädare har likheter. På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin egen utgivare."

OK, det finns folk som inte gillar Carl Bildt, som inte gillar att han är utrikesminister men att jämföra hans bloggande med Hugo Chávez, är det ändå inte att ta i? Det är ju i alla fall inte i statstelevisionen vi tvingas ta del av hans åsikter. Och, om någon missat det, ingen är tvungen att läsa Carl Bildts blogg (ingen annans heller för den delen).

Torekull skriver vidare:
"I ömsom mästrande, ömsom lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning av privata halvpompösa uppkast ("lugn lördag i halvvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändras") och saklig UD-information drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten.

Med lätt hand avfärdar han nu påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur, reklambyrån Kreab bara en av många som nyss kommit i dagern. När Expressen på en enda punkt genom sin politiske redaktör medger ett sakfel i en radiointervju skriver Bildt att Expressen "backar helt och hållet" (vilket inte är fallet).

En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare."

Sista meningen är helt fantastisk, och då menar jag inte ur språklig synvinkel. Alltså, de allra flesta som läser Bildts blogg torde vara begåvade nog att inse att alltså Carl Bildt ligger bakom det som står där. Rimligen avspeglar innehållet författarens åsikter och eventuella dolda agendor. Torekull verkar inte hysa någon vidare tilltro till människors förmåga att lägga ihop ett och ett och få det till två. Dessutom verkar han ha glömt bort att det finns journalister med egna agendor, ibland faktiskt hela redaktioner med egna (hemliga) agendor. Dessa redovisas sällan öppet. Det är mycket sällsynt att man får redovisat vilka politiska sympatier en journalist har därför kan man inte bedöma texten med hjälp av denna bakgrundsinformation. Men mer än en gång hade det varit utmärkt. Överhuvudtaget är jag mycket förundrad över påståendet att journalister skulle vara helt opartiska. De är väl för 17 samhällsintresserade, annars skulle de väl valt ett annat yrke? Och med intresse följer allt som oftast åsikter... Fullständigt normalt mänskligt beteende, inget att skämmas för, men låt mig veta så kan jag bedöma arbetet efter det. Det är inget problem, och en bra journalist skulle fortfarande vara en bra journalist.

En annan sak är den oproportionerligt stora upprördhet folk hyser över Bildts alla kopplingar hit och dit. Ja, jag vet inte, men jag måste nog säga att med tanke på hur många och diversa de är så vore det intressant att veta hur i herrans namn någon skulle lyckas med att gynna alla dessa olika intressen på en och samma gång. Men folk betror uppenbarligen Bildt denna egenskap...

Mera Torekull:
"Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida? Statsråden har politiska mandat och allt de gör rymmer därmed en politisk dimension - det må sen gälla statsministerns familjebil eller hans barnpiga, finansministers tidiga morgonväkter eller försvarsministerns taxiresor hem till lunchen på Östermalm eller - hur de uttrycker sig privat."

Ja, hur skulle det se ut om alla gjorde så? Kanske skulle vi få veta lite mer om vad våsra statsråd och andra politiker personligen tycker, och inte bara vad regeringen som helhet eller ett parti som helhet tycker. En ren vinst för demokratin. Fast, förstås inte en vinst för den som vill behålla ett informationsmonopol hos medierna...

Den som är intresserad hittar en ibland synnerligen underhållande Bildt här. Nu ska jag packa en flyttkartong till innan det är dags att sova.

Hmm, kom på att det antagligen är säkrast att redan nu meddela att jag delar inte alla Carl Bildts åsikter. Men jag tycker att han har all rätt i världen att uttrycka dem så mycket han vill, tex på sin blog. Så det så.

Censur

Via Gudmundson hittade jag följande lilla site, där man kan kolla om man fallit offer för den kinesiska censuren eller ej. (Förutsatt förstås att det här faktiskt är på riktigt, jag har inte forskat i saken så jag kan inte go i god för det.)

Resultat? Ja, min blogg är tydligen att betrakta som samhällsomstörtande eller nåt ditåt, för i Kina är den blockerad. Där ser man.

-----------------------------------------------
Uppdatering: efter att jag lagt till den här censurposten är jag inte längre censurerad i Kina. Nästan ännu intressantare än att jag först var censurerad.

-----------------------------------------------
Uppdatering 2: Fick just veta av någon som idats testa min blogg är jag nu är censurerad igen. Tror att vi lämnar det här ämnet nu och pratar om något intressantare nästa gång.