Ett historiskt val

Ja, så vann han då, Barack Obama. Stort dessutom. Och han tog hem både elektorerna och det som kallas popular vote med en tre miljoner röster eller så, enligt de sista prognoser från CNN som vi såg innan jag gick hem.

Samtidigt som vallokalerna stängde på den demokratiska västkusten tillskrev CNN med flera nyhetskanaler Obama segern. Och mycket snabbt därefter gratulerade McCain OBama till segern. Och höll sedan ett tal som lät mycket mer som den senator han var innan han blev presidentkandidat... Och det var ett riktigt bra tal, rent retoriskt sett. Effekten förtogs dock lite av att Palin stod på scenen och såg mycket besvärad och mycket missnöjd ut...

Obamas tal innehöll inte mycket politisk substans (vilket man inte kan klandra honom för, den typen av tal gör sällan det...) utan byggdes istället runt det faktum att amerikanerna idag har gjort ett historiskt val (och då tänker jag inte på att Biden är katolik). Och det är stort. Hur stort insåg jag inte förrän i kväll/natt - helt enkelt eftersom jag aldrig riktigt på allvar har behövt konfrontera den segregation som absolut existerar här. Men bara rapporterna om hur många svarta som röstat för första gången idag säger något om vad detta faktiskt betyder. Och dessutom har USA bevisat att det inte är så ärkekonservativt som många tror.

En återstår förstås att se vad Obama tänker göra med det här mandatet. Och hur han ska lyckas leva upp till de enorma förväntningar som människor har på honom. Det blir en spännande tid framöver.

Och om ni hittar en massa stavfel och konstiga meningsbyggnader i det här inlägget så beror det nog på att kombinationen alkoholhaltiga drycker (det faktum att Palin inte blir vicepresident är definitivt värt att fira med champagne!) och bloggskrivande är inte alltid en höjdare. God natt!

Dikt eller verklighet

Sveriges radios USA-korrespondenter överträffade faktiskt sig själva i dagens Godmorgon världen, genom att faktiskt verka som om de hade talat med några andra människor än de som befolkar Manhattan. (Missförstå mig rätt, det är ett trevligt ställe, men inte på minsta sätt representativt för USA.)

Jag är inte heller, måste jag medge, särskilt imponerad av någon av de fyra kandidaterna i det förestående presidentvalet. Sarah Palin delar jag antagligen inte en enda åsikt med, och det faktum att McCain valt henne gör det liksom till ett closed case. Å andra sidan, Obamas vänsterpartistiska ideer om att beskatta företag som också har verksamhet utanför USA:s gränser högre än andra tilltalar mig inte heller det minsta. Och ja, Joe Biden honom ser man inte mycket av nu för tiden... Men även om jag på sätt och vis är rätt nöjd med att jag inte får rösta så är det ju spännande, för att det är en så ovanlig valrörelse. Den har både kvinnor, svarta, katoliker och en kandidat som inte alltid gått i sitt partis ledband...

Som så många andra redan konstaterat - verkligheten är inte så långt från dikten i den sista säsongen av West Wing (som väl hette Vita Huset på svenska?). Slående är dock att det nästan var mer substans i de debatter och tal som TV-seriens manusförfattare levererade än vad verklighetens kandidater lyckas åstadkomma. Och jag kan inte se vad det är som gör att folk är så förblindade av Obama. Karln säger ju knappt något av substans. Och han har fortfarande inte lyckats göra klart vad hans "change" verkligen kommer innebära.

Intressant nog tycks det som om att svenskar är mer övertygade om hans storhet än amerikaner. I princip alla jag känner kommer att rösta demokratiskt, och i princip alla av dem röstar emot republikanerna snarare än för demokraterna. Och då ska man veta att en hel del av dem dessutom lägger ner en del tid på volontärarbete för demokraterna. (Det finns en hel del att lära av amerikanska kampanjer, men man måste också inse att vissa saker är så olika att det omöjligt går att översätta till svenska förhållanden. Tex är amerikaner ett frivilligarbetande och välgörenhetsgillande folk på ett helt annat sätt än svenskar, inte bara i valkampanjer utan alltid.)

Nå, det jag skulle komma till var i alla fall att ibland känns hela den här valrörelsen som om att alla (utom möjligen Palin) tror att den bara är en TV-serie, och att det egentligen inte spelar någon roll vad någon säger och gör, för det är ändå inte på riktigt... Och så kan man ju hoppas att förra valets alla problem med röstningsmaskiner som inte fungerade och misstänkt valfusk får tillhöra om inte dikten så i alla fall historien. Vi får väl se på tisdag, om inte annat så blir det election party då. Det är i alla fall verklighet. Tror jag...

Gratis kaffe och en störd bostadsmarknad

Kollegan J. och hans fru R. var i Sverige för ett par veckor sen, för att kolla läget inför sin flytt dit. De kom tillbaka väldigt nöjda men lätt förundrade. De påstod tex att det fanns gratis kaffe överallt, vilket jag inte alls har något minne av... (Men möjligen var det gratis kaffe-på-maten som gav upphov till detta intryck). Och så var de väldigt förvånade över alla människor som talade om för dem var de inte ville bo någonstans. De kom tillbaka och undrade om det verkligen var så illa, eller om folk bara inte fattade att man får en annan syn på bra och dåliga bostadsområden efter några år i Baltimore. (Baltimore lär förresten "bara" vara trea på listan över USA:s farligaste städer numera...)

Till förvåningen hörde också att det finns hemlösa i Sverige. Många amerikaner, särskilt de som verkligen beundrar svenska socialförsäkringsystem, har en tendens att tro att allt är perfekt i Sverige. Insikten att hemlösheten* har ungefär samma orsaker där som här, dvs att man stängt ner en massa institutioner som tidigare hjälpte människor med psykiska problem har fortfarande inte riktigt gått in. Ja, och så hade det visst träffat på några överförfriskade fotbollsfans som de inte var helt imponerade av...

Och så bostadsmarknaden då förstås. Det svenska systemet med bruksvärdeshyror och bostadsförmedlingar och årslånga köer gav deras Sverigebeundran en liten törn. De var tex, efter att ha varit ute i Solna och kollat på omgivningnarna, helt övertygade om att det var ett så oattraktivt område att det skulle vara lätt att hitta en lägenhet där. Jag tror de har insett sitt misstag nu dock. (Och för varje ny person som jag förklarar det svenska systemet för så möts jag av misstro - de kan helt enkelt inte föreställa sig att man kan konstruera ett sådant system...)

Jag gissar att deras beundran för den offentliga sjukvården kommer att få sig en liten törn när de första gången upplever det som landstingspolitiker brukar kalla för "tillgänglighetsproblemet". Hur som helst ska det bli intressant att se hur deras åsikter om Sverige utvecklas med tiden... Inte minst för att de båda två definierar sig som "vänster" politiskt och är övertygade om att de kommer att känna sig mer hemma i Sverige än här. Undertecknad tror dock att de kommer att finna att de inte är riktigt så vänster som de själva tror.

Maryland, och särskilt Baltimore är ju väldigt demokratiskt, och de flesta människor jag träffar definierar sig själva som mer eller mindre vänster. I allmänhet ska det tolkas som att de är för någon slags federal sjukförsäkring för alla. Men det som skiljer amerikansk vänster från svensk dito är att i princip alla här hyser en (enligt min mening) sund skepsis till vad staten faktiskt kan åstadkomma. Denna skepsis kan jag tyckas saknas i hela det politiska spektrat i Sverige...


*Jodå, man kan problematisera det där med hemlösheten lite mer, men det får vara ett ämne för ett annat inlägg...

Att känna sig som en kommunist.

Den allra första presidentvalsdebatten hölls i fredags kväll. Den skulle egentligen handla om utrikespolitik, men givet det som händer på finansmarknaden just nu var det förstås ganska mycket ekonomi också. Det tog ca tre minuter innan begreppet "main street vs wall street" var lätt utslitet. Och då ska man ändå veta att det har klagats i mängder på att ingen brydde sig om att nämna medelklassen under den här debatten.

Hur som helst var det rätt intressant att se det hela tillsammans med ett gäng amerikaner. Särskilt som samtliga av dem påstår sig ligga till vänster i politiken, somliga tom så långt till vänster att de tycker att de egentligen inte hör hemma i demokraterna. Likväl (även om de vägrar fatta det) så står de oftast långt till höger om mig, och nästan alla andra svenskar också.* Samtliga var alltså pro Obama. Vilket medför att de anser att exakt allt McCain säger är fel, oavsett vad det är han säger. (Alltså även om det är samma sak som man själv påstod att man tyckte tidigare samma dag.) Och att exakt allt Obama säger är rätt**. Med tanke på hur ofta en ordinär centerpartist inte gillar det centerpartiets företrädare säger i en valdebatt är detta en, låt oss kalla den intressant, skillnad.

Och så är det det här med utrikespolitiken då. I just det vardagsrum där jag befann mig gjordes en enorm sak av skillnaden mellan kandidaterna i det här avseendet. Samtliga, även de som själva aldrig varit utanför USA:s gränser, kände sig lämpade att göra narr av Sarah Palins förvisso mycket begränsade utrikeserfarenheter samt göra tvärsäkra uttalanden om hur viktigt det är för USA:s rykte i världen att USA väljer Obama i november. I egenskap av enda utlänning i rummet var det tydligen meningen att jag skulle bekräfta detta påstående. Inte alla uppskattade det faktum att jag inte alls gjorde det.

Saken är den, att det de inte förstår, är att för många av de människor som inte gillar USA så är problemet inte alls vem som är president i det här landet, utan att USA är, och vill fortsätta vara, den enda supermakten i världen. Det som i amerikanernas ögon uppfattas som enorma differenser mellan de båda kandidaterna blir i yttervärldens ögon inte till några större skillnader eftersom både McCain och Obama vill, och säger rent ut, att USA ska fortsätta vara den ledande makten i världen. Detta mitt påpekande ledde till en del höjda ögonbryn och en och annan kommentar om att "men vi måste ju vara det..."***. Den enda som fullt ut förstod min poäng var K, men så har hon också bott ett tag i Europa.

Det hela var mycket intressant, inte så mycket för debattens skull som var rätt trist (ingen av dem är några lysande debattörer) utan för upplevelsen att höra spontana kommentarer om det hela. Det var, för en utomstående betraktare, rätt uppenbart att många i rummet egentligen inte lägger sin röst för något, utan emot något. Och med tanke på det i Sverige kan vara ganskt svårt att få människor att engagera sig och arbeta för något så är det intressant att flera av dem som är mer mot McCain än för Obama ändå deltar i Obamakampanjens arbete.


*Det ska bli mycket intressant att höra vad J och R har att säga om Sverige när de har bott där något år - för tillfället är de övertygade om att det måste vara det sociala paradiset på jorden, enbart på grund av det svenska skattetrycket. Jag är, med tanke på deras åsikter, ganska övertygad om att de kommer att ha vissa invändningar mot hur det fungerar i Sverige när de har upplevt det i verkligheten... Och som en annan svensk (moderat) påpekade häromdagen "ibland när man diskuterar politik med amerikaner så känner man sig verkligen som en kommunist, även om de påstår att deras åsikter ligger till vänster". I detta kan jag bara instämma även om jag i Sverige oftast blir kallad för sådant som nyliberal eller libertarian...

**Fast i ärlighetens namn ska det erkännas att en, säger en, person, faktiskt påpekade att Obamas (skit)snack om clean-coal technology är just bullshit. Men det var det enda undantaget.

***I princip håller jag ju med, jag ser hellre att USA är världsledande än att Ryssland eller Kina skaffar sig sådana ambitioner.

Löjligt?

Tomas Gür skrev i SvD häromdagen, under rubriken "Löjligt är bättre än jobbförstörande" att han föredrar en kreationist som vicepresident framför en protektionist som president i USA. Johan Ingerö och Dick Erixon hängde förstås på utan att reflektera det minsta över vad som egentligen påstods, och de långsiktiga konsekvenserna av detsamma.

Gür hade en mycket märkligt formulerad slutkläm som tydligen gillades. "Palins pappa har varit lärare i naturvetenskap och Obama kan inte ha undgått att lära sig basala ekonomiska sanningar när han läste på Harvard*. Sannolikt talar de mot bättre vetande och deras positioner kan därför antas vara av opportunistisk karaktär."

Eh? Så att Palins pappa var lärare i naturvetenskap är alltså, enligt Gür och hans påhejare, någonslags garant för att hon tror på evoultionsläran? Det finns rätt många uppenbara problem med det påståendet. Som att vi inte vet var Palins pappa stod/står i frågan om evoultion vs kreationism/ID. Som att alldeles oavsett var han står/stod finns det ingenting som säger att hans dotter har samma åsikt som han. (Ni vet, många av de där stenkastande vänsterkidsen har över- eller medelklassföräldrar. För att bara ta ett exempel.) Som att Palin faktiskt sagt "teach both". Och det kan ju verka harmlöst, eller som Gür skriver, lite löjligt, för den som inte är insatt i den amerikanska ID/kreationismdebatten. För den som är det står det dock klart att ett sådant uttalande mycket väl kan betyda att man är redo att med berått mod beträda det sluttande plan som ID/kreationismundervisning innebär.

Erixon och Ingerö jublar. Men det har de ingen anledning till. Det är, enligt deras sätt att se, löjligt men inte problematiskt, att undervisa om något som inte har någon som helst grund i etablerad vetenskap. Att detta leder till att det blir svårt för de elever som utsätts för det att komma in på toppuniversiteten, och att det i längden riskerar att sänka kvaliteten på hela naturvetenskapsundervisningen bekymrar inte herrarna det minsta. Det är nu inte så konstigt eftersom särskilt Erixon, men även Ingerö ibland, uppvisar en extrem okunskap blandad med lite förakt om och för naturvetenskapen. Erixon har tex fortfarande inte greppat skillnaden mellan växthuseffekten som fysikaliskt fenomen och den antropogena växthuseffekten, och han har mer än en gång bevisat att han inte begriper skillnaden mellan väder och klimat, vilket inte på något sätt hindrar honom från att recensera forskningsresultat som om han vore någon slags auktoritet på området.

Men det borde bekymra dem. Därför att den där frihandeln som de (och jag också för den delen) så gärna vill ha bygger liksom på att det finns något att exportera, och det bygger i sin tur på ett samhälle och en ekonomi där det produceras inte bara saker men också ideer. För det är de där ideerna som ska leda till utvecklingen, som gör att USA kan behålla sin plats i världsekonomin. (OK. Jag ska medge att jag i detta resonemang gör förutsättningen att de tre frihandelsivrarna önskar att USA ska behålla sin plats i världsekonomin och inte bara exportera majs, vete och andra jordbruksprodukter för då behövs förstås inte lika mycket utvecklingsarbete.) Och om man devalverar kvaliteten på naturvetenskapsutbildningen kommer man förr eller senare att bli omsprungen av de länder som satsar på den.

Jag kan inte heller låta bli att undra om Gür, Erixon och Ingerö skulle tycka att det var "löjligt" om någon föreslog att vi skulle lära ut i skolorna att Margret Thatcher var diktator? Det är visserligen ett påstående som helt saknar grund, men det finns likväl människor som hävdar det, så, varför inte inte lära ut båda sidorna? De har väl inget emot en öppen diskussion heller?

Eller för den delen, varför inte inkorporera historierevisionisternas syn på förintelsen i historieundervisningen? Den har visserligen ingen vetenskaplig grund att stå på, men det finns likväl både forskare och författare som argumenterar för den, så varför inte? De har väl inget emot en diskussion och olika synsätt? Även om det är lite löjligt så kan vi väl låta dem hållas? Det vore onekligen intressant att se herrarna lägga ut texten om detta. (Samt förstås få veta om de betraktar allt som deras föräldrar någon gång sagt som bevisade sanningar från vilka de aldrig avvikit i åsikt.)

Spridandet av vidskepelse, osanningar och ovetenskaplighet i utbildningsystemet är inte "löjligt" utan osedvanligt dumt. Och bör bekämpas med kraft. Och man skulle på något sätt kunna tro att dessa motståndare till "flumskolan" borde gilla kvalitet i utbildningen världen över, och i alla ämnen. Men att lobba för republikanerna är tydligen viktigare än så. Tja, Erixon, Ingerö och Gür får förstås tycka vad de vill. Men så länge de förfäktar påståendet att ID/kreationismundervisning är löjligt men inte problematiskt får de nog finna sig i att deras trovärdighet i utbildninsgfrågor måste betraktas som icke-existerande.

*Vad Obama lärt sig eller inte på Harvard vet jag inte mycket om. Det jag däremot vet är att det finns en särskild sorts studenter, som jag har undervisat på Uppsala universitet, som besitter en helt fantastisk förmåga att ignorera och/eller glömma precis allt de hör under en föreläsning, lektion eller genomgång, så det är nog teoretiskt möjligt att han kan ha missat även de mest grundläggande ekonomiska sanningarna trots sina år på Harvard. Men hur det är med den saken vet jag inte mycket om.

Sarah Palin...

...republikansk vicepresidentkandidat, guvernör i Alaska, och bland en och annan svensk förståsigpåare utnämnd till kvinnoalibi har just hållit sitt konventstal.

Och låt mig först göra klart en sak. Hon kanske är ett alibi, men i så fall ett ärkekonservativt abortmotståndar- och vapenförespråkaralibi för en presidentkandidat som inte är säker på att plocka hem den religiösa extremhögern på egen hand. Den som tror att hon är ett kvinnoalibi förstår sig nog inte riktigt på rebuplikanska partiet.

Innehållet i talet då? Skattesänkningar, inhemskt producerad olja, nya kärnkraftverk och kanske eventuellt lite förnyelsebar energi också. Utrikespolitiskt framstod hon som en ärkehök om man ska döma efter hur det lät i detta tal. Och riktigt många nålstick (och ett och annat hammarslag också för den delen) mot Obama. En god talare. Och att döma av hennes trackrecord i Alaska en politiker som inte är rädd för att gå mot strömmen, och som inte drar sig för att göra oväntade, men helt rimliga, saker som att sälja delstatens flygplan eftersom hon ansåg att det inte behövdes.

Hon imponerar på många sätt, men åsiktsmässigt står hon och jag så långt ifrån varandra att det likväl är lite skrämmande att hon kan vara på väg mot Vita Huset. (Även om man i och för sig aldrig vet på förhand hur mycket vicepresidenten faktiskt får att säga till om. Men i alla fall.)

Till sist, en liten upplysning. Dick Erixon har rätt när han påpekar att svenska medier inte direkt är objektiva i sin rapportering om det här presidentvalet. Men tro för all del inte att ni får en mer objektiv bild av att läsa hans blogg.

Déjà Vu

Lyssnar lite förstrött på CNN:s webbaserade livesändningar från republikanernas konvent. Och gissa min förvåning när det plötsligt börjar låta som på centerstämmorna runt år 2000, när det helt bisarra begreppet Småortssverige var på tapeten. Fast på engelska då förstås. För vad annat kan motsvara Small Town America? Och inte blev det bättre av att Kansasbonden som talade lät som valfri centerpartistisk landsbygdsfundamentalist. Hon verkade för övrigt ha ungefär samma inställning till EU som kategorin ovan.

Man kan säga mycket om konventen, och den här presidentvalskampanjen, men en sak är säker. Man upphör aldrig att förvånas.

Småorts-USA

Igår damp ett nytt nummer National Geographic ner i brevlådan. Detta nummer var fullt av upprörda kommentarer efter en artikel om hur prärien i North Dakota avfolkas som fanns att läsa i januarinumret. (Många riktigt bra fotografier också.) Och det kändes precis som om man raskt förflyttats hem till Sverige och hamnat i värsta sortens centerstämmodebatt om regionalpolitik. Småortssverige fast i amerikansk tappning. (Minnesgoda läsare kanske minns tidigare utgjutelser om Småortssverige?)

Småorts-USA har ju för övrigt varit mycket på nyheterna här ett tag, efter Barack Obamas inte-så-lyckade uttalande om bittra landsbygds- och småstadsbor som vänder sig till religion eller vapen eller främlingsfientlighet i sin frustration över situationen. Clinton försöker förstås skruva det uttalandet till max, för att om möjligt vinna primärvalet i Pennsylvania nästa vecka. (Vad man än kan säga om henne så får man i alla fall ge henne att hon inte ger upp i första taget.) Demokraterna framstår som alltmer splittrade och med mycket bitterhet också i partitoppen, alltmedan McCain i lugn och ro kampanjar på i ett lagom tempo. Det behövs inte så mycket till kampanj när motståndarna är fokuserade på att äta upp varandra.

Potomac primaries

Imorgon är det primärval i Maryland, DC och Virginia (Potomac, eller Chesapeake, primaries med andra ord). De flesta av kollegorna tänker rösta. Ingen är republikan. Och de är splittrade, lika splittrade som de demokratiska väljarna i stort.

Argumenten för Clinton är i första hand att hon kan få saker gjorda, och att hon, som hon själv brukar säga är "ready from day 1". Obamaväljarna å andra sidan talar om behov av förnyelse och om att de är trötta på att ha familjerna Bush & Clinton i Vita Huset.

Samtliga tror att det blir svårt för demokraterna att ta hem det i november, oavsett vem som vinner nomineringen. Varför? De menar att när det är dags att rösta "på riktigt" så kommer det inte att vara lika enkelt att stödja en svart (relativt ung) man eller en vit kvinna som att rösta på en visserligen gammal, krigsveteran, med mångårig erfarenhet av politiken.... Den som lever får se. Tipset är i alla fall att Obama vinner Maryland imorgon (12/2).

Vissa saker är olika

Att vara magsjuk är exakt lika träligt oavsett om man är det i Sverige eller USA. Men det är å andra sidan föga förvånande. Men ikväll har jag ätit middag. En riktig middag. Ingen avslagen coca cola här inte. Det gav en massa ny energi, bara så där. Imorgon ska jag göra en full dag på jobbet tänkte jag.

Något som därmot skiljer USA och Sverige från varandra är hur man ser på ålder. I Sverige är det knappast tänkbart med en 72-årig statsministerkandidat, och även om det finns en och annan som bekymrar sig över McCains ålder så är de inte många.

Och apropå att Mitt Romney nu har hoppat av primärvalsracet så sa en av CNN:s kommentatorer om Romney att han är fortfarande ung och kan fortfarande komma ifråga för tunga politiska uppdrag. Hur gammal han är? Enligt samma källa på CNN: 60 år.

Perspektiven är onekligen lite olika. Och på tal om det kan man gärna läsa Per Gudmundsons text om USA i Svenskan. Den är läsvärd.

Oliiiiidligt spännande...

Så här långt är det jämnt mellan Clinton och Obama - CNN förutspår Clinton som vinnare i New Jersey, Massaschusetts, New York, Tennessee, Arkansas och Oklahoma. Enligt dem vinner Obama i Minnesota, Connecticut, Kansas, North Dakota, Alabama, Delaware, Illinois och Georgia. Att vinna en stat innebär på den demokratiska sidan inte nödvändigtvis att man vinner någon större majoritet av en stats delegater, så vem som kan utropas till vinnare på demokratiska sidan är ännu oklart.

Huckabee förutspås vinna Alabama, Arkanas och West Virginia. Romney verkar ha tagit hem de delstater han bott i - Massachusetts och Utah. Och McCain verkar vinna i Illinois, Connecticut, Arizona, Oklahoma, New York, Delwaare och New Jersey. I övriga delstater är det för tillfället för jämnt för att gissa.

Det blir spännande att kolla in nyheterna också i morgon bitti...

Super(fet)tisdag

Medan folk hemma antagligen äter semlor så äter jag inte alls - magsjuka förhindrar effektivt sådana aktiviteter. Avslagen coca-cola funkar dock, och är dagens huvudsakliga näringsintag.

Den enda fördelen med den här sjukdagen är att jag kan följa rapporteringen från superdupertisdagens primärval och caucauses.

I West Virginia, som inte är så väldigt långt härifrån, har republikanerna delstatskonvent idag, och resultaten därifrån tyder enligt CNN på att Huckabee tar hem det med strax över 50% av rösterna, med Romney som tvåa inte så långt efter och McCain först som nummer tre, långt långt efter de andra två. Men vad som händer i West Virginia är förstås inte alls lika intressant som utfallet i riktigt folkrika delstater som New York och Kalifornien eftersom de har så många fler delegater. New York har tex drygt 11 miljoner människor registrerade för att rösta, Kalifornien över 15 miljoner. Antalet delegater som ska fördelas i de staterna är stort. för båda partierna.

Det är dock viktigt att notera att regelverken är olika hos de båda partierna (det är därför en demoratisk kandidat behöver många fler delegater än en republikansk för att ta hem nomineringen). Och för att göra det hela ännu mer komplicerat så är det förstås olika regler i olika delstater också. Men otroligt spännande är det. Det är troligt att republikanerna har en "front-runner" när alla röster är räknade, och det det är lika sannolikt att det fortfarande är jämnt på den demokratiska sidan. Det har varit intressant att notera att både Obamas och Clintons kampanjer försökt ta ner förväntningarna inför dagens röstande...

Det blir en intressant kväll.

Tystnad

Jo, jag vet att det är lite tyst här just nu. Inte för att det egentligen saknas saker att blogga om, men... Inläggen ska formuleras, och i några av fallen kräver det nog viss eftertanke. Dessutom går väldigt mycket av min tankekraft just nu åt till att fundera över vad som egentligen händer med de radiativa och icke-radiativa hastighetskonstanterna när man binder ett färgämne till titandioxid. (Även om ni inte tror det - tråkigare kan man ha! Och om någon av er händelsevis råkar tycka att detta är ett trivialt problem så - jag är idel öra...)

I väntan på bättre tider kan jag rekommendera er att läsa Magnus Anderssons skildringar från Kuba. Och glöm för all del inte bort kommentarerna. I vissa fall är det mycket god underhållning.

För övrigt går det strålande bra för McCain just nu. Guiliani ser ut att få det tungt, inte minst därför att medierna är inte så där våldsamt intresserade av honom längre. Clinton verkar rätt purken efter resultatet i Sydkarolina, och Edwards verkar vara hopplöst efter. Obama däremot tuffar på, stärkt av att även de unga verkar föredra honom. Dock måste jag säga att även om han är en lysande retoriker så är det inte mycket politisk substans som kommer fram i hans tal.

Oledig helgdag

Idag är det helgdag i USA - för Martin Luther King Jr:s födelsdag (15 januari) uppmärksammas alltid den tredje måndagen i januari.

Det betyder att om jag varit statligt anställd så hade jag varit ledig idag. Men nu är jag ju inte anställd alls, och jobbar dessutom på ett privat universitet så hos oss kommer det att vara lika mycket folk som vanligt (med undantag för en och annan professor som är hemma och umgås med sina barn som är lediga från skolan.)

För övrigt 1. Jag är i största allmänhet fascinerad (och uppgiven) över hur svenska medier framställer USA, den amerikanska kulturen, de amerikanska presidentkandidaterna etc. Tro inte allt ni hör och ser i svensk public service media! (Men ett tips, lyssna på Joakim Nilsson i dagens OBS i P1 - nyanserat och väsentligt mycket bättre än det P1 brukar åstadkomma i fråga om USA-bevakning.)

För övrigt 2. Det är ruskigt spännande på den republikanska kanten i primärvalskampanjen. Om Guiliani kan komma igen i Florida blir det ännu jämnare och ännu mer spännande. Å andra sidan så tyder statistiken tyder på att den som vinner det republikanska primärvalet i South Carolina också blir presidentkandidat. Det är nog för tidigt att sia om hur det blir med den saken i år, men klart är att de som hade räknat ut McCain år tänka om. Det är långt ifrån avgjort.

Och, om ni vill veta vad de amerikanska presidentkandidaterna verkligen tycker, skippa svenska media och läs amerikanska tidningar på nätet istället.

Kanske flyttar jag till DC...

Min andra besökare har nyss lämnat USA, och är på väg tillbaka till Sverige. Min bäddsoffa har alltså blivit väl utnyttjad - det känns som att det var en klok investering. Den senaste veckan har innehållit en mängd monument (det blir gärna så i de här delarna av USA) och många besök på konstmuseum. Dessutom har vi åkt tåg, Baltimore-Philadelphia ToR för att vara exakt. Som så många andra saker är det nästan precis som att åka tåg i Sverige, när man väl kommit på, men själva ombordstigningen är ganska annorlunda. Mer om det en annan gång.

Philadelphia verkar vara en riktigt trevlig stad och visade sig också från sin bästa vädersida, med solsken och temperaturer runt 20 grader Celsius. Jag klagar inte. Liberty Bell och Independence hall har blivit vederbörligen beskådade.

Men även om Philly var trevligt, och även om Charm city (aka Baltimore) i mitt tycke faktiskt är just ganska charmig (om också farlig), så är det faktiskt en annan stad som vunnit mitt hjärta - jag har helt enkelt blivit lite kär i Washington DC. Där finns allt man kan önska sig (inklusive +20 grader Celsius och strålande sol den 9:e januari) och där finns också en tunnelbana som det inte är farligare att åka med än vad det är att nyttja samma transportmedel i Stockholm. Bli inte förvånade om denna kärlekshistoria slutar med att jag bestämmer mig för att bo i DC och pendla till Baltimore under mitt andra år här. Och på tal om DC - just nu är primärvalen i full gång, och det är fantastiskt spännande. Det kommer mera om det också, vad det lider.

Och diverse nya foton kommer att komma upp på Picasa så fort jag hinner (troligen i helgen), så - stay tuned.

Presidentval

Det är ju presidentval i USA 2008, vilket betyder att kampanjerna om vem som ska nomineras för respektive parti pågår för fullt.

Härom veckan drabbade de republikanska kandiaterna samman. Den debatten kan mycket kort sammanfattas i att det enda de alla var ense om att de inte vill se Hillary Clinton som president. Ikväll är det dags för de demokratiska kandidaterna att göra sammaledes. Clinton leder för tillfället, men min gissning är att det är alldeles för tidigt (även för expressen) att dra några slutsatser om vem som verkligen blir demokratisk presidentkandidat.

Jag har roat mig med att helt ovetenskapligt fråga människor jag träffar här vad de tror och tycker om det kommande valet. Hittills har samtliga sagt att Clinton inte kommer att bli demokraternas kandidat, och om hon ändå blir det, så kommer republikanerna att vinna valet stort.

Och då ska man vara medveten om att det i normalfallet i Maryland råder stabil röstövervikt för demokraterna. Clinton är helt enkelt inte särskilt populär. Det blir spännande att se hur det går.