Röstförklaring

Förra fredagen var jag i DC för att göra mitt första besök på svenska ambassaden med syftet att rösta i Europaparlamentsvalet. Och det gjorde jag också, men utan någon som helst entusiasm.

Så jag röstade, men jag var tvungen att övertyga mig själv om att jag röstade på en kandidat, snarare än ett parti. (Ja, jag övervägde piratpartiet, men av olika skäl bestämde jag mig för att inte göra det. Jag tänker dock inte klandra någon som gör det.) Jag är fortfarande medlem i centerpartiet, men måste medge att jag inte är särskilt imponerad av dem just nu. (Det var min diplomatiska sida som talade där...) Att följa debatten från centerstämman var mest deprimerande - inte minst med tanke på en del osedvanligt korkade uttalanden från fler än en riksdagsledamot.

Likväl var det en centerpartist som fick min röst i slutänden. Någon jag känner sedan ganska länge. En person vars intellekt jag beundrar och vars arbetskapacitet är något utöver det vanliga, dessutom en människa som vågat tänka självständigt i förhållande till partiledningen. (Det sista är inte så vanligt som man skulle kunna tro, alldeles oavsett vad ledande centerpartistiska företrädare säger om takhöjden i partiet...) Jag vet att hon har förmåga att få saker uträttade och jag vet att hon och jag är ense i nästan alla frågor som är viktiga för mig och som har någon slags relevans för Europaparlamentsvalet. Ändå var jag tveksam. Mycket tveksam. Det som till sist fällde avgörandet var hennes, eventuellt något populistiska men likväl principiellt viktiga, beslut att JO-anmäla Uppsala Universitet, Linköpings Universitet och Växjö Universitet för att de stängt av studenter från internet.

Jag kryssade alltså Lena Ek. Inte med någon vidare entusiasm för hennes parti, särskilt inte i integritetsfrågorna, men med lite mer entusiasm för henne.

Efter att jag röstat stod det också klart att Lena valt att "integritetscertifiera" sig, vilket gör att jag känner mig mer bekväm med mitt val. Och jag tror att Lena kan göra stor nytta under ännu en mandatperiod. Men innerst inne hoppas jag att piratpartiet får så många röster att det skakar om ordentligt bland de etablerade partierna, för de har uppenbarligen inte begripit att personlig integritet är en grundläggande rättighet och en av fundamenten i en fungerande demokrati.

Föreningsfriheten

Så där ja, då blir det ett nytt försök att avskaffa livegenskapen för studenter genom ett regeringsförslag om att avskaffa kårobligatoriet. Låt oss hoppas att det blir verklighet den här gången.

Jag måste säga att det är lite fascinerande att tvångsmedlemskapet i svenska kyrkan avskaffades långt innan man var beredd att ge studenterna samma sorts frihet.

Gratis kaffe och en störd bostadsmarknad

Kollegan J. och hans fru R. var i Sverige för ett par veckor sen, för att kolla läget inför sin flytt dit. De kom tillbaka väldigt nöjda men lätt förundrade. De påstod tex att det fanns gratis kaffe överallt, vilket jag inte alls har något minne av... (Men möjligen var det gratis kaffe-på-maten som gav upphov till detta intryck). Och så var de väldigt förvånade över alla människor som talade om för dem var de inte ville bo någonstans. De kom tillbaka och undrade om det verkligen var så illa, eller om folk bara inte fattade att man får en annan syn på bra och dåliga bostadsområden efter några år i Baltimore. (Baltimore lär förresten "bara" vara trea på listan över USA:s farligaste städer numera...)

Till förvåningen hörde också att det finns hemlösa i Sverige. Många amerikaner, särskilt de som verkligen beundrar svenska socialförsäkringsystem, har en tendens att tro att allt är perfekt i Sverige. Insikten att hemlösheten* har ungefär samma orsaker där som här, dvs att man stängt ner en massa institutioner som tidigare hjälpte människor med psykiska problem har fortfarande inte riktigt gått in. Ja, och så hade det visst träffat på några överförfriskade fotbollsfans som de inte var helt imponerade av...

Och så bostadsmarknaden då förstås. Det svenska systemet med bruksvärdeshyror och bostadsförmedlingar och årslånga köer gav deras Sverigebeundran en liten törn. De var tex, efter att ha varit ute i Solna och kollat på omgivningnarna, helt övertygade om att det var ett så oattraktivt område att det skulle vara lätt att hitta en lägenhet där. Jag tror de har insett sitt misstag nu dock. (Och för varje ny person som jag förklarar det svenska systemet för så möts jag av misstro - de kan helt enkelt inte föreställa sig att man kan konstruera ett sådant system...)

Jag gissar att deras beundran för den offentliga sjukvården kommer att få sig en liten törn när de första gången upplever det som landstingspolitiker brukar kalla för "tillgänglighetsproblemet". Hur som helst ska det bli intressant att se hur deras åsikter om Sverige utvecklas med tiden... Inte minst för att de båda två definierar sig som "vänster" politiskt och är övertygade om att de kommer att känna sig mer hemma i Sverige än här. Undertecknad tror dock att de kommer att finna att de inte är riktigt så vänster som de själva tror.

Maryland, och särskilt Baltimore är ju väldigt demokratiskt, och de flesta människor jag träffar definierar sig själva som mer eller mindre vänster. I allmänhet ska det tolkas som att de är för någon slags federal sjukförsäkring för alla. Men det som skiljer amerikansk vänster från svensk dito är att i princip alla här hyser en (enligt min mening) sund skepsis till vad staten faktiskt kan åstadkomma. Denna skepsis kan jag tyckas saknas i hela det politiska spektrat i Sverige...


*Jodå, man kan problematisera det där med hemlösheten lite mer, men det får vara ett ämne för ett annat inlägg...

"Det är bra för dig lilla vän"

Lördag morgon. Lyssnar på svensk radio över nätet. Meny, för att vara exakt. Där avhandlas dels ämnet IQ-initiativet, ett dotterbolag till systembolaget, vars VD anser att "februari är som gjord för en vit månad". (Oklart varför dock.) Och det är förstås alldeles i sin ordning, VD:ar får tycka och tänka vad de vill och bilda opinion för vad de vill - fast man undrar ju om systembolaget verkligen skulle gilla om alla gjorde februari till en alkoholfri månad... Det som fascinerade mig mest var dock att VD:n i fråga var så bekymrad över unga kvinnors "avancerade alkoholvanor". Vad betyder det?

Lite mer irriterad blev jag över fortsättningen, som berättar om hur Strömsunds kommun försöker få sina kommuninvånare att låta bli alkoholen under februari. Och jag frågar mig, ivrigt, om vi verkligen vill att kommunerna ska ägna sig åt sånt här. Om detta är kommunal kärnverksamhet, varför inte ta det hela ett steg längre? Grönsaksätning, sockerintag, motionsvanor... Listan på saker som "är bra för dig" kan göras hur lång som helst, men det kanske inte är kommunernas sak att överösa oss med dylika säkert välmenande men likväl bara ännu ett tecken på att idén om att folk själva och på eget intiativ skulle kunna ta ansvar för sin hälsa, inte direkt vunnit gillande. Det kanske rentav är troligare att familj och vänner har en mycket bättre och mer verklighetsförankrad uppfattning om vad som är "bra" för någon individ, än vad aldrig så välmenande kommunala tjänstemän kan åstadkomma.

I alla fall, Strömsunds kommun har tagit det ett steg längre, och vill nu involvera "sina" krögare i detta projekt. Man tar sig för pannan. Och uppmanar alla kommunpolitiker att ta sig en timme eller två den kommande veckan och fundera över vad som verkligen är kommunal kärnverksamhet. Behovet tycks vara stort...

Planerar Sahlin och Östros en statskupp?

Sådärja. Då har Sahlin och Östros på dagens DN debatt meddelat något om vad de vill åstadkomma politiskt. Det är bara det att det en del av att deras förslag inte har någon förankring i verkligheten. Tex skriver man så här:

"Svenska företags konkurrenskraft bottnar inte i godtyckliga nedsättningar av arbetsgivaravgiften där konkurrensen snedvrids. Kraften hos svenskt näringsliv ligger i styrkan hos de idéer som företagen förmår utveckla och kommersialisera. Därför står vi för ytterligare satsningar på forskning och utveckling. Vi vill satsa 2 miljarder mer än regeringen på forskning och utveckling 2008-2010. Vårt mål är att det offentliga ska bidra med en procent av BNP till forskning och utveckling."

Så låt mig slå fast tre saker.

1) Socialdemokratin hade makten under rätt lång tid. Östros var ju tom utbildningsminister 1998-2004 så han borde ju kunnat göra något åt ökade resurser till forskning och utveckling redan då, om han nu verkligen ville.

2) Jag är än så länge inte särskilt imponerad av den borgerliga regeringen när det kommer till forskningsfinansiering heller.

3) Det mest intressanta är ändå detta. Sahlin och Östros vill alltså satsa 2 miljarder mer än regeringen på forskning och utveckling under åren 2008-2010. Jag vill bara i all stillsamhet påpeka ett par saker. Tex att 2008 redan har börjat. Att sossarnas faktiskt inte har makten och att deras budgetförslag för den aktuella tidsperioden alltså inte är särskilt relevant (fast vem vet, de kanske planerar en statskupp?). Viktigast är dock att uttalanden av den här typen inte förpliktigar till något alls om de eventuellt hamnar i regeringsställning efter valet 2010. Det ju gällde ju bara åren 2008-2010, ju...

Facket, friheten och regeringen

Via Peace, love and capitalism hittar jag följande nya galenskaper från fackets sida. Läs själva, och begrunda. Kan någon vettig människa vilja vara med i en organisation som ägnar sig åt vad som faktiskt låter som ren utpressning respektive hot?

Det kanske är dags att någon upplyser LO-facken om att det faktiskt inte är brottsligt att välja att inte vara medlem i facket och att det fortfarande är lagligt att kunna tänka sig att lönearbeta utan kollektivavtal, och att avtal fortfarande är något som ska ingås frivilligt. Och så kanske någon kan upplysa det nya arbetarpartiet moderaterna, och särskilt arbetsmarknadsminister Littorin, om vad facket egentligen pysslar med.

Snälla Fredrick, Annie, Ulrika... Det är illa nog att regeringen vill genomföra ofrihetsreformer genom att göra a-kassan obligatorisk, men att dessutom låta den administreras av facken är bara för mycket!

Och det finns för all del mycket som talar för att fackföreningarna inte heller är särskilt sugna på att leka myndighet när det kommer till saker som att driva in avgifter från dem som inte betalar dem frivilligt, vilket jag har mycket stor förståelse för. För övrigt borde regeringen strunta i att tvinga på medborgarna något som man själv inte vill ha. Enligt TCO-tidningen står 15 av 22 ministrar utanför a-kassan...

Konsekvens någon? Man tar sig för pannan.