På önskelistan: Ett nytt, liberalt parti

Under de senaste åren har jag och några andra "unga" (många saker i världen är som bekant relativa) centerpartister, moderater, folkpartister och kristdemokrater kunnat konstatera, med jämna mellanrum, att vi ofta har mer gemensamt med varandra, än med våra respektiver partier.

Vi har diskuterat halvt på skämt, halvt på allvar, hur lång tid det kommer att ta innan den nuvarande partistrukturen bryts upp, och ersätts med andra partier - gissningsvis ett som är mer tydligt (värde)konservativt, ett som hyser förbudsliberalerna och så ett för oss andra som betraktar oss som frihetsliberaler (eller nyliberaler eller libertarianer eller vad man nu vill kalla det).

Och jag tror faktiskt, även om det kan verka motsägelsefullt, att hanteringen av frågan om signalspaning i kabel, är ett steg på vägen mot ett sådant liberalt parti. För uppenbarligen är utrymmet ganska begränsat i de existerande partierna. (Naturligtvis hade det utrymmet varit lite större med en starkare majoritet för den sittande regeringen, men knappast särskilt mycket större.) Uppenbarligen är det lättare att tala om att vara liberal än att vara det, att döma av det man hört från minst tre partiers riksdagsgruppsammanträden på senare tid. Förr eller senare tröttnar tillräckligt många. Det tar säkert några år ännu, men jag tror att det kommer. Till sist.

Och till sist bara en liten passning till alla som i dessa dagar diskuterar Atlas Shrugged och Dagny Taggarts eventuella likheter med en eller annan liberal riksdagsledamot: Låt mig bara påminna om att i en rätt stor del av boken så tycker Taggart förvisso att socialisterna har fel, men hon accepterar spelets regler, de rådande systemen och gör allt vad hon kan för att skademinimera istället för att lämna järnvägen åt sitt öde. Minns att hon till och med tar en paus, för att sedan komma tillbaka, och göra ännu ett, sista, försök. Det är en väldigt lång utvecklingsprocess fram tills dess att hon faktiskt är beredd att lämna det gamla bakom sig. Men till slut händer det, och jag tror nog att Sverige får det verkligt liberala partiet till slut. Men troligen inte till nästa val.

PS. Nej, jag är inte heller nöjd med hur slutresultatet blev i FRA-frågan. Efter återremissen blev det något bättre än ursprungsförslaget, men, enligt mig, inte tillräckligt bra. Likväl kan jag förstå Annies och Fredricks agerande, och det kostade nog på ordentligt att få till den där återremissen, eftersom regeringen investerat så obegripligt mycket prestige i frågan. Johan Hammarqvist kommenterade den saken väl i gårdagens Studio ett.

Saker jag absolut inte vill ha i julklapp...

OK, sannolikheten är väl inte så stor att det blir så många julklappar alls, eftersom jag i år ska tillbringa julen på en annan sida atlanten än de som brukar ge mig julklappar kommer att göra. Men i alla fall. Bara så att ni vet, ifall, liksom...

Jag vill inte inte ha den, enligt reklammailet från Adlibris, "riktigt maffiga" coffetableboken (jo, de stavar dessutom fel till coffeetable) "Att vara Per Gessle". Inte alltså.

Jag vill förresten inte ha någon musik av James Blunt heller. Och i detta sammanhang måste jag ställa dagens existentiella fråga. Hur, hur, kan lastfm tycka att det är OK att spela James Blunt när man valt "Artister som liknar Sahara Hotnights"? Vari består likheten?

Om någon däremot skulle vilja ge mig en julklapp så finns det massor av böcker, riktiga böcker alltså, som jag skulle vilja ha (läst). På tal om böcker så hade vi en mycket animerad diskussion om "Atlas Shrugged" här på jobbet idag, vi diskuterade saken i minst en kvart där tre olika åsikter förfäktades:

a) det är en väldigt bra bok
b) det är en skitdålig bok som hyllar individualismen på ett helt vansinnigt och nästan äckligt sätt
c) det är en bok som är alldeles för tjock för att man ska orka läsa den så det är mycket bättre att köpa den som ljudbok

Ni kan ju gissa själva vilket av alternativen som undertecknad stod för...

The book thing

Dagens tema är böcker, närmare bestämt gratis böcker. På ett lagomt promenadavstånd från mig finns nämligen lagerlokalen som inhyser "The book thing" dit man går om man är sugen på en stunds botaniserande bland begagnade böcker. Aha tänker ni, det är ett antikvariat hon har varit på.

Men det är det inte alls, faktiskt. För bckerna på "The book thing" är gratis. Helt gratis. Den enda lilla haken (som inte stör mig det minsta) är att alla böcker har en stämpel så att man ska veta att de inte är avsedda för återförsäljning, samt att man måste skriva sitt namn, och hur många man tog (inte vilka, bara antal), på en lista. Men det är allt! Det är alltså gratis böcker.

Konceptet bygger förstås på att människor donerar böcker. Och det tycks folk göra i riktigt stor omfattning. Och det finns verkligen nästan allt. Gammalt och nytt, slitet och aldrig ens öppnade böcker. Jag såg inga böcker på svenska, men väl böcker om svenskar och Sverige. Bland annat en ursöt liten fotobok om Sverige, från början av 1980-talet. Mannen bakom boken verkade ha en viss förkärlek för södra Sverige eftersom såväl ölandsbron, Kalmar slott, Orrefors glasbruk, Karlskrona och diverse andra ställen fick ett oproportionerligt stort genomslag. Uppsala representerades av OD, Göteborg av Masthuggskyrkan och Ullevi, och Stockholm av diverse bilder på slottet, Stockholms ström och fiskare, samt massor med bilder från Flemingsberg av alla platser... Jag tog inte med den hem.

Däremot lyckades jag hitta Milton Friedmans "Capitalism and Freedom", en gudiebok för Maryland, Delaware, Virgina, West Virgina och DC, en bok av Rush Limbaugh som jag aldrig skulle ha betalat pengar för, (honom vill jag inte stödja ekonomiskt i onödan) ett par av Shakespeares dramer och någon biografi. Den enda nackdelen, vilket man förstås gärna lever med, eftersom det är gratis, är att även om det finns sortering efter genre så är det den enda sortering som finns, så om man letar efter en särskild bok, eller en speciell författare så kan det ta lite tid. Men, andra sidan är det ju väldigt trevligt att bara gå omkring och botanisera bland alla böcker att det inte gör så mycket.

40 dagar, 40 nätter...

Har just läst ut en bok: "40 days and 40 nights: Darwin, Intelligent Design, God, OxyContin and Other Oddities on Trial in Pennsylvania" av Matthew Chapman. Den beskriver en ganska känd rättegång i Pennsylvania (inte så långt från Maryland för övrigt), Kitzmiller vs Dover. Orsakad av att en (majoritet av en) skolstyrelse i Dover ville att deras elever inte bara skulle läsa om evolution, utan också om intelligent design i sin biologiundervisning. Några föräldrar och engfagerade medborgare valde att göra rättssak av det hela, eftersom de menade att ID-undervisning är att bryta mot konstitutionen.

Chapman, som för övrigt är ättling till Darwin, skriver en rätt underhållande rapport från rättegången i alla dess delar med en noggrann genomgång av alla expertvittnens utlåtanden, och det blir onekligen till en tankeväckande historia. Dels för att hela konceptet med ID i biologiundervisningen är så komplett vansinnigt, men framför allt för att boken beskriver hur samhället Dover plötsligt blir fullt av motsättningar och konflikter, hur det skickas anonyma brev med dödshot till några av ID-motståndarna och hur forna vänner plötsligt inte längre talar med varandra för att de står p olika sidor i denna konflikt. Låter inte så kristet i mina öron, men å andra sidan förvånas jag allt som oftast över hur mycket våld som brukas i religionernas namn, så...

Själva rättegången tar 40 dagar i anspråk, domaren i målet (utsedd av George W. Bush 2002) behöver några till på sig, innan utslaget kommer. Och evolutionsanhängarna vinner, Judge Jones skriver: "As stated, our conclusion today is that it is unconstitutional to teach ID as an alternative to evolution in a public school science classroom". Domstolen har slagit fast att ID inte hör hemma som ett alternativ till evolution i klassrummen i offentliga skolor. Så slutet gott, allting gott?

Nja, författaren själv avslutar med ett kapitel där han uttrycker en klar oro för vad som komma skall, (och skickar en skarp varning för evangelisterna!) och han landar, något oväntat i konlusionen att man bör undervisa i ID. Varför?

Han menar att rättegången fick honom att inse att bästa sättet att tillintetgöra de påståenden som ID-föresprkarna och kreationisterna står för är att sätta dem under luppen tillsammans med evolutionsteorin, eftersom det då blir glasklart att evolutionen är den enda teori som håller måttet...

Jag delar inte Chapmans slutsats, jag anser att ID inte har något på naturvetenskapslektioner att göra. Eftersom det inte är naturvetenskap. Punkt.

Boken är intressant och klart rekommendabel i vissa delar också synnerligen underhållande. I en passage som jag måste återge raljerar han över varför ingen av de donatorer som ger en massa pengar till mer eller mindre fundamentalistiska tankesmedjor, finansierar forskning som kan bevisa både intelligent design och den intelligenta designern. Han kommer till slutsatsen att det beror på att ingen egentligen vill veta vem gud är... Fiktivt samtal mellan en av donatorerna (Ahmanson) och två ID-positiva forskare (Dembski, Behe) på temat "vi har funnit gud":

"Ahmanson: Is he protestant?
Dembski: I'm afraid not. He's a gay Jewish atheist, sir.
Ahmanson: Gay?
Behe: He said we should have figured it out. the virgin birth? Send an angel to do a man's job? Jesus? Confirmed bachelor, hung out with twelve guys..."

Läsdagar

Den senaste veckan har innehållit några riktiga läsdagar. Särskilt idag och igår, eftersom jag är sjuk - tväront i halsen, bland annat. Att vara sjuk på sommaren suger. Riktigt trist är det. Men lite läst har det i alla fall blivit. Tidningen är extra välläst, och jag har äntligen läst ut "Fåglar utan vingar" som är en mycket bra, men på något sätt krävande bok. Utöver det har jag läst Inger Edelfeldts "Den svarta lådan" som var mycket typisk hennes författarskap.

En annan gammal bekant är Mark Haddon (författaren till den helt underbara "The Curious Incident of the Dog in the Night-Time") vars bok "Utslag av oro" jag läste ut igår. Den är kanske ingen stor Litteratur men den är rätt underhållande, och mycket lättläst. Och jag kan inte låta bli att ge ett litet citat: "Han beslöt att inte berätta för Jean om det som hänt. Då skulle hon bara vilja prata om det och det var ingen lockande tanke. Att prata var i Georges ögon överskattat. Nuförtiden kunde man inte sätta på tv:n utan att se någon som diskuterade sin adoption eller förklarade varför de stuckit kniven i sin make. Inte för att han var avogt inställd till att prata. Att prata hörde till livets glädjeämnen. Och alla behövde då och då över en pint Ruddles ondgöra sig över kollegor som inte duschade tillräckligt ofta eller tonårssöner som hade kommit hem berusade fram på småtimmarna och kräkts i hundkorgen. Men det förändrade ingenting."

Jag har en alldeles bestämd känsla av att min bekantskapskrets (mycket grovt förvisso) kan delas in i två kategorier - de som instämmer fullständigt i ovanstående, och de som *inte* håller med... :-)

Senaste boken att bli utläst är Merete Mazzarellas "Hem från festen", vilken var bra och samtidigt som den var sorglig finns det så mycket livsglädje i den! Men den som önskar lättsam hängmattsläsning bör välja något annat.

Nästa projekt är Ian McEwans "Försoning" som lär vara bra. Den ska jag börja med alldeles strax. Och om någon undrar hur det går med Koranen så kan jag bara säga att det är inte världens roligaste bok, så det går långsamt, långsamt, långsamt...

Läsprojekt

Jag har just startat upp ett nytt läsprojekt. Jag ska ta mig igenom koranen tänkte jag. Än så länge har jag bara klarat av första och andra suran, och om det är representativt för resten så kommer det att bli ganska tungläst, minst sagt. Men som vanligt läser jag ju mer en än bok samtidigt så det finns utrymme för variation.

På tal om så kallade heliga skrifter - när jag var lite fanns "barnens bibel", häromdagen när jag besökte Celsiusbokhandeln insåg jag att man har bestämt sig för att börja den religiösa indoktrineringen i ännu lägre åldrar - där fanns nämligen en pekbibel (ja, alltså en pekbok på bibliskt tema) till försäljning. Förundrande.

Jag hörde förresten på P1:s "Människor och tro" igår. (Ofta ett intressant radioprogram även för oss som definierar oss som ateister). Bland gårdagens debattörer märktes bland annat Göran Greider, som lyckades med följande liknelse om katolska kyrkan; "...som ju liknar något slags Timbro i världsskala". Det är lite oklart exakt vad GG menar med den där liknelsen, men så mycket som han gillar Timbro så kan man nog lugnt utgå från att han inte är så förtjust i katolska kyrkan heller...

Boktips för alla som behöver muntras upp...

...eller som bara gillar att låta sig underhållas i största allmänhet.

"Brev till samhället" av Eric Ericsson.

Ni har säkert hört talas om honom, mannen som skriver rätt så konstiga brev till statsråd, myndigheter, kulturinstitutioner, företag... I boken är några av breven, och svaren på desamma publicerade. Och tro mig, det är underhållande värre. Smakprov: han skickar brev till Mona Sahlin och erbjuder en unik dräkt, som symboliserar Sverige, gjord i bland annat älgskinn, stål och bark. Avslutar brevet med att fråga om han ska lämna över dräkten personligen eller skicka den med post. För att bara nämna ett enda exempel.

Boken är utgiven på Kartago förlag, och borde bums läsas av alla som känner sig vara i behov av ett gott skratt. Rekommenderas särskilt till februarilåga arbetslösa eller alltför arbetsöverhopade forskare.

Om böcker

På diverse bloggar,hemsidor och tidningar som jag har tid att läsa nu när jag inte orkar röra mig mer än så där tre meter i taget (jodå, jag mår mycket bättre idag, och har visst hopp om att vara på jobbet igen på fredag), pågår nu en diskussion om läsning, och om kvaliteten hos samtidsromaner. Om språkkvalitet kontra berättelser med mera med mera. En sak som tycks ha upprört många är MUF-ordförandens uttalande om att [orka] läsa böcker av tex tex Sartre...

För egen del har jag läst en hel bok av Sartre, men ska nog läsa den igen, vid tillfälle. Dagens bokbeting dock, bestod av Franz Kafkas "Processen". Möjligen är en förkylningsdimmig hjärna inte den bästa förutsättningen för den sortens litteratur. Men bra var den i alla fall, om än den kan behöva lite eftertanke. Vad sägs tex om citatet: "Att rätt uppfatta en sak och att missförstå samma sak utesluter inte vartannat"?