Månades märkligaste golv

Ja, kanske till och mer årets faktiskt. Och då ser man ändå en och annan märklighet när man ägnar sina helger åt att gå på lägenhetsvisningar.

Plastmatta med ekparkettsmönster. I hall och vardagsrum. I köket schackrutig plastmatta (som förvisso inte hade den minsta likhet med klinker, men ändå liknande klinker mycket mer än vardagsrumsmattan liknande parkett). I sovrummet en äkta, sticksig heltäckningsmatta (där man dolt en fläck genom en matta ovanpå heltäckningsmattan).

Slutsats? Att försöka skapa intryck av parkett när en plastmatta är det enda man har att tillgå är inte årets bästa idé.

Hur man vet att man behöver vara lite ledig

Man lyssnar på sin spotify-jullista* och läser lite slött namnet på albumet som "Christmas with Nate and Dan", när det i själva verket står "Christmas with Nat and Dean". Nat och Dean heter förstås King Cole och Martin i efternamn, och har absolut ingenting med Nate (Lewis) och Dan (Nocera) att göra. Nate och Dan är två av de allra största profilerna i mitt forskningsfält...

Till saken hör också att jag gjorde bekantskap med både NKC och DM långt, långt innan jag ens hade närmat mig tanken på att jag skulle forska. Till och med chefen antydde att det kanske var dags för lite ledighet.


*somliga skulle säga att det är tecken nog på behov av ledighet, andra menar att just existensen av denna jullåtlista betyder att jag "blivit normal".

Måndagspepp

Vissa måndagar behöver man mer pepp än andra. Tex sådana när man måste utstå trilskande lasrar, inte-så-bra vetenskapliga presentationer och föredragningar av orealistiska femårsplaner, f'låt verksamhetsplaner... Bland annat fick vi veta att i målen ingår att institutionen ska ha en jämn könsfördelning på alla positioner. Verkar ju troligt. Not. Reality check här, någon? (För man får ändå anta att de inte har tänkt vare sig säga upp en massa människor, eller anställa ett 10-tal nya forskare på ett bräde.) Det hela är säkert väl menat och så, men att ha sådana, komplett orealistiska mål bevisar faktiskt bara att man inte på allvar har tänkt på vad verklig jämställdhet innebär, och hur man ska uppnå det. (Och nej, en arbetsplats som har könsfördelningen 50/50 bland de anställda är inte definitionsmässigt en jämställd arbetsplats - fast det visste ni ju förstås redan.) Och dessutom så fanns det bara gammalt kaffe efter lunchen. Med andra ord så är måndagspepp nödvändigt. Kommer här:

Dean Martin: Happy feet! (Finns också på spotify för den som föredrar det.)

Galenskaper

Galenskap 1. Jo, jag letar ju bostadsrätt. Det är en sysselsättning som periodvis är underhållande och periodvis mycket frustrerande. Inte minst för att det, uppenbarligen, dräller av folk utan koll. I söndags insåg jag att det, på riktigt, finns människor som anser att en rimlig kalkyl för månadskostnaden kan baseras på ett amorteringsfritt lån och att räntan inte kommer att stiga, alls, under överskådlig tid... Mycket fascinerande. Ännu mer förundrande är att det alldeles nyss diskuterades bolånemarknad på aktuellt, och programledaren kände sig tvungen att ställa frågan "varför är det bra att amortera?" Kanske är det smartaste alternativet att sitta still i båten i väntan på att räntan stiger, och sen kan man fynda på exekutiv auktion...

Galenskap 2. Jag har för tillfället cykelproblem, viket har lett till att jag utnyttjar kollektivtrafiken mer än vad jag egentligen är nöjd med. (Jag har helt enkelt inte tålamod nog för detta.) Och man undrar onekligen om det vore möjligt för folk att fatta att det bli enklare för alla om de som ska gå av, får gå av innan folk börjar gå på? Det känns ju ändå som en relativt logisk slutsats. Dessvärre verkar jag tillhöra en minoritet i den här frågan.

Galenskap 3. Av olika långrandiga och tvärrutiga skäl* så lyssnade jag, helt mot alla mina vanor, på reklamradio igår och idag. Och insåg att bland all annan "vanlig" reklam så hårdlanseras tydligen en ny datingsajt nu. En datingsajt enbart för gifta som vill ha en affär. Jag vill inte vara moraltant eller så, och folk får för all del göra som de vill, men jag måste ändå säga att jag blev lite (mycket faktiskt) förvånad över att det tydligen anses finnas en ansenlig marknad för denna aktivitet. Annars skulle man ju lätt kunna tro att folk gifter sig, och fortsätter vara gifta av en anledning liksom, men det var tydligen att tänka lite väl konformistiskt.

*jag glömde min shuffle hemma, och taskig radiomottagning i labbet gör att man liksom bara har ett radiokanalalternativ.

---
Och jo, för den som undrar hur det gick med kollegan så kan jag meddela att hon mår bra igen.

Novemberpost

Det är november. (Ifall ni nu inte hade märkt det, tänkte jag). Det gör att det känns som en extra stor bedrift att vara på jobbet före klockan 7.30 på morgonen. (Personligen anser jag att jag är värd minst en chokladmedalj för detta, men det tycks finnas olika uppfattningar om den saken.*)

Det gör också att man måste undvika alltför deprimerande ämnen (det är därför ni får vänta ett tag på nästa kapitel i "Hej Matematik") och istället roa sig bäst man kan i höstmörkret. Detta kan man tex göra genom att försöka räkna ut hur man får mest valuta för sina intjänade SJ-priopoäng när man köper nya tågbiljetter för dem**. Andra roliga sysselsättningar inkluderar att planera nyårstrippen i lite mer detalj vilket leder till frågor av typen "Ska man flyga till Oklahoma city eller Austin?" samt glädjas åt att det finns människor som uppenbarligen orkar vara roliga fast det är november***: Unpopular Science...


*Den uppenbara bristen på desamma talar väl sitt tydliga språk...

** Jag är ganska säker på att jag inte lyckades, men i gengäld kommer jag framstå som en synnerligen välplanerad människa eftersom jag redan nu har en tågbiljett till julfirande. Senast jag hade sådan framförhållning i det avseendet var nog någon gång strax efter sekelskiftet. Vem vet, jag kanske kommer skicka julkort också i år... eller inte.

***Till skillnad från undertecknad som uppenbarligen skriver bloggposter lika meningslösa som novembermörkret. (Fast man får se det positivt - vi har antagligen redan haft flera soltimmar årets november än förra året.)

Höger och vänster

Det där med höger och vänster kan ju vara besvärligt ibland. Inte minst när man under en disputationsfest har en tre timmar (mellan 2 och 5 på morgonen) lång diskussion om föräldraförsäkringens ultimata utformning som slutar med att man finner sig vara synnerligen oense med vänsterpartisten (tippat) men rätt så överens med medlemmen i rättvisepartiet socialisterna (inte fullt så väntat).

Mest besvärligt tycks det dock vara för en del av den här stans cyklister, som tydligen tycker att det är OK att tillämpa någon slags vänstertrafik på utvalda (inte alla) cykelbanor. Törs man hoppas på att detta är de s.k. sommarcyklisterna och att de försvinner snart nu när det har börjat bli lite kyligt på morgnarna?

Nutidsorientering

Jag gjorde just DN:s nutidsorientering. Jag kunde inte låta bli att haka upp mig lite på följande fråga:

"Under ett stort idrottsevenemang i Sydafrika i somras blev blåsinstrumentet vuvuzela mycket omtalat. Idrottsturneringen var för herrar och vanns av Spanien. Vilket var idrottsevenemanget?

• A. Friidrotts-EM
• B. Fotbolls-VM
• C. Basket-VM"

Friidrotts-EM? Ska man alltså numera anta att folk antingen inte vet vad EM står för, eller att det inte ingår i allmänbildningen att veta i vilken världsdel Sydafrika ligger? Man frågar sig ivrigt...

(För övrigt kunde jag konstatera att jag inte knåpade ihop mer än 33 av 35, och att de två felen beror på att jag har för dålig koll på s.k. populärkultur...)

Om vikten av kaffe

Kaffe är viktigt på min arbetsplats. Oerhört viktigt, så viktigt att man ibland kan tro att vi är där för att ha kaffepaus och inte för att forska*. Framför allt är det oerhört viktigt att man sköter sina Kaffeveckor på ett oklanderligt sätt.

Att ha Kaffevecka innebär att man brygger kaffe till alla (ca 60 pers) till klockan 10, och till klockan 15, och dessutom lite till lunch, och däremellan plockar man ur diskmaskinen, och in i diskmaskinen** osv. Om någon tror att man faktiskt kan få något vettigt gjort den veckan så kan jag meddela att det är mycket svårt. Ja, och så kommer man ihåg att värma tevatten till tedrickarna för annars kan lappolisen dyka upp och tapetsera lite och det blir det så dålig stämning... Skulle någon råka vara sjuk under sin Kaffevecka börjar det genast spekuleras i om denne någon verkligen är sjuk, eller om personen i fråga möjligtvis inte bara är lite (mycket) lat och vill slippa ifrån kaffekokandet.

Eftersom kaffe är så viktigt så finns det förstås en mängd åsikter om saken. Så många att det tydligen var föremål för en 15 minuter lång diskussion på det senaste avdelningsmötet. Det är lite oklart vad som kom ut av diskussionen, förutom en ny lista över vem som är kaffeansvarig de närmaste 40 veckorna (för övrigt en lista som de flesta tycks vara missnöjda med av en eller annan anledning). Själv har jag kunnat konstatera att mitt namn finns på den, en vecka långt efter att min nuvarande anställning går ut, och funderar nu på om någon gjort ett allvarligt misstag eller om detta är någon slags indikation om framtiden. 2000-talets motsvarighet till att spå i kaffesump kanske?

*Med tanke på en av moderaternas annonser i dagens SvD kan man nästan tro att de håller med om det... Själv skulle jag tycka att det vore trevligt om tex nya LHC-experiment kunde diskuteras med samma entusiasm någon gång...

**I teorin ska nog var och en ställa in sin egen disk i diskmaskinen, men i praktiken tycks det vara lite si och så med den förmågan.

Badjobb

Det är, måste man säga, onekligen ganska trevligt att vara på en konferens som 1) har tiden mellan 1 och 4 på eftermiddagen ledig, och 2) som ligger på behagligt gångavstånd från utmärkt klippbad, rakt ner i Atlanten.

Otippat

Alldeles nyss uppmuntrade jag min ena brorsdotter att börja spela fotboll. Man undrar om kombinationen konferens och semester verkligen är bra för mig.

Forskarfashion?

Undertecknad har aldrig någonsin aspirerat på att uppfattas som en s.k. fashionista. (Tur för både mig och världen kanske). Forskarvärlden som sådan är ju kanske inte heller känd för sin känsla för fashion. (Om tre veckor är det dags för en konferens där jag misstänker att det kommer att dyka upp mer än en Hawaii-skjorta...) Men, fram till för någon dag sedan trodde jag faktiskt att det fanns någon slags gräns även för oss. Det var innan jag hade sett följande utstyrsel:

Felknäppt, grällt mönstrad skjorta, knälånga beige shorts, svarta knästrumpor och bruna sandaler...

Veckans citat II och III

Råkade se den här nyheten på DNs webbsida: "Många dör efter skuldsanering"

Artikeln meddelar att "Det innebär att gruppen har 33 gånger högre dödlighet än befolkningen i stort." (Gruppen=svenskar som fått skuldsanering beviljad). Men det blir faktiskt ännu bättre, för senare i artikeln så meddelas också att "Det finns en motsvarande studie i Norge och där är dödligheten bara 6 procent"...

Jag måste alldeles bestämt ha missat något viktigt forskningsresultat på sistone, för jag trodde att en av de få saker här i världen som man kan vara helt säker på är just att dödligheten faktiskt är just exakt 100%...

Veckans citat

"I don't want to advertise myself too much, but I think that I communicate better than most physicists"*

Yttrat av tysk hardcore-fysiker som var här på intervju för doktorandtjänst i fysikalisk kemi.


*Jag måste dock, för ordningen skull, tillägga att jag inte noterat att fysiker i allmänhet skulle vara så förfärligt mycket sämre än kemister i allmänhet vad beträffar kommunikationsbegåvning. Jag tror mer på individuella skillnader i det avseendet.

Man cyklar för lite...

...eller inte. I alla fall inte igår då jag fick ihop dryga 2.5 mil totalt. Genom att cykla hemifrån och till jobbet, och sen från jobbet och till låååångt upp på Hisingen (Lillhagen för att vara exakt). Och därifrån och hem igen. Av denna utflykt lär man sig följande:

1. När västra sidans gc-väg på Götaälvbron är avstängd, och den andra sidan är full med besökare till Metaltown så ägnar man nästan en tredjedel av den totala cykeltiden med att ta sig över bron.

2. Det går alltid fortare att cykla än att åka med Västtrafik*. De bussåkande kollegorna som lämnade jobbet samtidigt som jag behövde nästan en timme för att komma fram, medan jag klarade det på 36 minuter. (Och de inkluderande en långsam bropassage och lite lätt förvirring beträffande att få verkligheten att stämma överens med de kartbilder som jag trodde mig ha memorerat.)

3. Bara för att folk är födda och uppväxta i Göteborg och hittar till Marieholmsbron (som på många sätt är en mycket bättre bro än götaälvbron) och tror att de hittar i resten av stan också så betyder det inte att de har någon som helst aning om hur man bäst tar sig från nämnda bro och till Olskroken... Det tål dock att nämnas att tre eller så km hade kunnat undvikas om jag litat på mitt eget lokalsinne och intuition, istället för de förmenta cykelvägsexperterna.

*Jag är inte säker på att det är riktigt sant. Vid dåligt väglag kombinerat med en bra dag för spårvagnstrafiken kan det bli dött löpp mellan cykeln och västtrafik om man räknar sträckan dörr-dörr.

Nördvarningssystem

Dagens notering: Om en person går till jobbet i en t-shirt med texten "Schrödinger's cat is dead" på framsidan, och "Schrödinger's cat is not dead" på baksidan visar det sig snabbt vilka av kollegorna som är verkliga nördar.

Lokala trender

Jag har noterat två lokala trender:

#1. Ridhjälmsliknande cykelhjälmar är tydligen mycket populära här,...
#2. ...fast inte alls lika populära som knallorange funktionskläder i Skatås en måndagskväll.

Kompetens?

Jag städade igår och kunde då med säkerhet konstatera att de dammråttor som jag gjorde processen kort med inte fanns där för två veckor sedan. Tror ni att det betyder att jag under intervjun på måndag kan hävda att jag har erfarenhet av vad som bäst måste beskrivas som "nano scale self assembly"?

Behöver du klädtips? Nordkorea har det...

Ifall du känner att du behöver modeinspiration (eller ett bevis på att kommunism inte är världens bästa grej): Läs här.

Vill du bli inspirerad till lite ideellt arbete? Läs här.
Damen ifråga är för mig känd som Jonnie, och är gammelfaster (eller något liknande) till några av mina vänner. På "jag mötte Lassie"-listan sätter jag numera upp att jag varit hemma hos, och blivit bjuden på middag av, någon som är omskriven i NY-times.

Och ifall ni inte fattade det så är hela den här bloggposten ett utslag av den prokrastination som ofelbart blir följden av att deadlinen för ansökan fortfarande är flera dagar bort...

ateistiskt lidande och Moment 22

Jo tack, påsken var trevlig. Långfredagen ska ju enligt gammal god luthersk tradition innehålla ett visst mått av lidande och den delen har stora förutsättningar att uppfyllas om man ska åka tåg (fast det var, faktiskt, korkade passagerare och inte SJ som var källan i fredags) och dessutom fick jag tydligen hjärnsläpp och tyckte att detta inte räckte och bestämde mig därför för att springa intervaller i kvällssolen. Ateistiskt lidande? Det lär hur som helst dröja innan jag gör om det...

På påskafton blev jag poppis hos syskonbarnen för att jag delade ut födelsedagspresenter (presentkort på HM är tydligen bästa grejen för att få 10- och 12-åringar lyckliga, men faster var ju tvungen att ge några uppbyggliga (nåja) böcker i present också - läsande bör främjas). Ja och så spöade jag och 10-åringen skiten ur 12-åringen och hennes pappa i det gamla goda spelet Couronne (och med detta menar jag att vi vann, knappt...) 12-åringen tittade skeptiskt på mig när jag menade att vissa grundläggande naturvetenskaps- och matematikkunskaper faktiskt hjälper i det där spelet.

Ja, och så funderade jag, eftersom det är ansökningstider, en hel del på det där intressanta moment 22:et* jag och en hel del andra befinner oss i nu, när vi ska försöka skriva forskningspengaansökningar (vetenskapsrådets deadline är 13 april).

Man ska, förstås, komma med nya och innovativa forskningsidéer, men inte för nya och oprövade tankar, man ska ha rätt bakgrund för att genomföra projektet men det får inte påminna alltför mycket om vad man har gjort tidigare eftersom det betyder att man inte tänker tillräckligt nytt, men å andra sidan får inte vara något som man inte har erfarenhet av eftersom man då sannolikt inte kan genomföra projektet. Ja och så får det inte vara för likt vad någon annan redan gör (och detta kan ju verka rimligt, om det vore så att bedömningsgrunden vore vad andra forskare faktiskt gör, och inte vad granskarna tror att de gör). I slutänden blir det helt enkelt lite svårt att uppfylla alla de där kraven på en gång. Men man "måste" ju försöka, i alla fall så länge man inte bestämt sig för att det är bättre att söka sig till någon annan sektor. (Och nej, det är inte synd om alla oss som skriver ansökningar nu. Men däremot är det ett gigantiskt slöseri med skattepengar, men det är en helt annan historia)

*Det är nog för övrigt ca 22 moment som ska utföras när man ska försöka ladda upp sin ansökan till vetenskapsrådets databas, som hittills inte visat sig vara helt stabil vid stora mängder samtidiga användare...

I rättvisans namn

Som framgick av den förra posten så är jag inte så nöjd med Telia just nu. Inte alls nöjd faktiskt. (Alla som har en ide om vilken mobiloperatör jag borde ha istället är välkomna att berätta det, och varför). Men i rättvisans namn så borde jag kanske nämna att tågtrafiken i Västsverige inte heller är helt välfungerande. (På grund av den intressanta kombinationen Chalmers-byråkrati och SJ-byråkrati har jag spenderat rätt mycket tid på Centralen i Göteborg i avsikt att försöka inhandla några tågbiljetter till en så kallad tjänsteresa). Nyss meddelades tex att tåget till Trollhättan och Vänersborg var kraftigt försenat, sedan att det var inställt, och, till sist, att tåget visst kommer att avgå. Enligt tidtabell. Man upphör helt enkelt aldrig att förvånas.