Onekligen oväntat

Jag blev anklagad för att finkulturelitist idag. Det har nog faktiskt aldrig hänt förut. (Att folk påstår att jag är elitist händer med jämna mellanrum, och det ska medges att det ibland, beroende på varifrån påståendet kommer, händer att jag till och med tar det som en komplimang.)

Ursprunget till denna finkulturelitistanklagalse var två av mig fällda kommentarer. Den ena rörde "Occams rakkniv" och den andra var en referens till "Moment 22". Om läsekretsen inte är bekant med begreppen (men det misstänker jag att ni är, åtminstone skulle jag gissa att det flesta av er har hört talas om minst ett av dem) så kan ni googla dem. När ni gjort det kan ni ju fundera på om ni tycker att prefixet finkultur var passande i sammanhanget. (Och när ni gjort det kan ni, om ni redan klarat av det, läsa Moment 22, när jag läste den fann jag den mycket underhållande.)

Annat på kontot "onekligen oväntat" måste vara det typiskt göteborgska ordvitsande jag helt ofrivilligt ägnat mig åt på sistone. Exempel: Kollegan berättar om hur han löst sina belysningsproblem - jag svarar: "strålande", eller min exjobbare berättar vad han läst om molekylerna han ska jobba med, som innehåller ett grundämne betecknat Fe, jag svarar: "du har ju järnkoll". Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta, men jag tänker att nyttigt kan det inte vara...

Folk är olika, part III

Dags för ett nytt avsnitt i min lilla "serie" - folk är olika. Nog för att jag är måttligt förjust i att behöva ha kontakter med arbetsförmedlingen, men till skillnad från detta östgötska par så tycker jag i alla fall inte att kontakten med AF är ett öde värre än döden. Östgotacorrespondenten rapporterar om paret som säger "Hellre nackskott än arbetsförmedlingen". Läs och förundras!

Kanske är allt de behöver lite tips från den här killen? Det måste ändå vara en ganska särskild och ovanlig sorts arbetshandikapp. Får man anta. Och så kan man nog än en gång konstatera att folk är olika.

Självklart!

Via Gitto uppmärksammade jag en slogan som jag helt enkelt måste dela med mig av. Och som måste ha fått alla marknadsförare ute i Sveriges kommuner att bli gröna av avund. OK att man kan komma på att ha en potatisfestival i Alingsås eller en porslinsfestival i Lidköping, eller för den delen slogans som "Trosa - världens ände" och "I love Hjo" men det här...

Virserums Köping - Lite kontinentalt, Mitt i Småland

Jomenvisst, där satt den!

Vuxenpoäng

Idag har jag gjort något som jag faktiskt inte vet om jag gjort sedan jag flyttade hemifrån - jag kan i alla fall inte minnas att jag gjort någon gång, på eget initiativ. Så ni som känner till något om mina odlingsfärdigheter svimma nu inte av chocken; Idag har jag planterat om de av mina växter och blommor som verkligen behövde det. En av dem fick jag 1994 (och den lever fortfarande!!), och jag har då aldrig planterat om den sen dess (men det är möjligt att det ändå har skett någon gång...)

Det måste vara många vuxenpoäng på det här tilltaget tror jag. Fast jag har en bestämd känsla av att människor med lite grönare fingrar än jag ofta brukar göra sånt här lite tidigare på våren? Fast det kanske bara är inbillning.

del I - Otroligt...

...men sant.

I förra veckan fick jag veta att jag fått ett post doc-stipendium till. Från Vetenskapsrådet.

Först trodde jag inte på det. Sen trodde jag fortfarande inte på det. Därefter berättade jag det för min gamla handledare (och from idag min f.d. chef) och hans reaktion är värd att beskriva. Först blev han nämligen helt tyst, och det är inte alldeles vanligt för honom (faktiskt så ovanligt att vi i vanliga fall brukar undra om han är allvarligt sjuk när han är tyst så länge). Han var alldeles tyst i ungefär30 sekunder innan han med eftertryck utbrast "J-vlar! Grattis Maria!!!!"

Ja, och då började ag ändå tro att det kanske var sant. Även om jag misstänkte att det kanske ändå skulle kunna vara ett elakt practical joke. Men idag så låg faktiskt kontraktet i brevlådan när jag kom hem. Så det är på riktigt. Otroligt men sant. Jag har fått forskningspengar av vetenskapsrådet! Och sitter nu i den rätt otippade situationen att jag måste välja vilket stipendium jag ska tacka ja till. Förundrande, om man tänker på hur det kändes i mars när jag verkligen slet med den här ansökan.

Hur sköter man ett lagerträd?

Jag fick ett lagerträd i födelsedagspresent. Och jag har ingen som helst aning om hur man sköter dem. Jag menar, man brukar ju ha torkade lagerblad i mat, men nu antar jag att det inte är meningen att bladen ska torka på busken, och då måste man ju veta hur man ska ta hand om det stackars trädet. Och eftersom jag fick ett lagerträd strax efter att vi startat upp vår lagerbladsblogg så känns det ju väldigt symboliskt viktigt att det här trädet inte bara överlever utan också mår bra. (Oj, det är visst höga krav jag börjat ställa på mig själv när det kommer till krukväxter...inte bara att de ska överleva, de ska må bra också. Och ja, jag erkänner - jag har tänkt på att köpa jord och plantera om dem. Om jag blivit sinnesförvirrad? Ja troligen. Eller bara vuxen.)

I alla fall, jag behöver tips på hur jag ska ta hand om mitt lagerträd på bästa sätt! Dylika mottages tacksamt.

Saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig

OK. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Jag tror faktiskt fortfarande inte riktigt på att det verkligen händer. Och jag vet verkligen inte riktigt varför jag gör det. Men i alla fall. Det här ska handla om fotboll. Det är definitivt första gången jag bloggar om det. Med största sannolikhet är det också både enda och sista gången. (Mitt förhållande till fotboll kan bäst beskrivas i att bollen, laget (det stackars lag som tvingats utstå att jag är med i det) och jag själv är alla gladast om jag och bollen är väldigt långt ifrån varandra.)

Nå, att ämnet fotboll kommer upp beror helt enkelt på att jag idag, har fått offsideregeln i fotboll förklarad för mig. (Ja, jag har levt på den här planeten i nästan 32 år, och bara haft vaga begrepp om hur den tillämpas, och nej, jag känner inte att det har påverkat mitt liv särskilt mycket i negativ riktning.) Och det tillhör helt enkelt de saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig, och definitivt inte på jobbet. Men nu har det i alla fall hänt.

Och när ändå fotboll är på tal så måste jag passa på att gnälla lite på den stora tidningsdraken som levererar nyheter till min brevlåda varje morgon och deras nyhetsvärdering. Fotbollsallsvenskan drog visst igång häromdagen. Första dagen spelades två matcher, i första omgången. Två matcher är inte en full omgång. Och om omgången inte är fullständig, och om det totala antalet spelade matcher uppgår till två så innebär det att de flesta deltagande lagen ännu inte hade spelat någon match alls. Och DN:s huvudrubrik, på förstasidan (alltså inte sportsidan, utan allmänna förstasidan) på lördagen är: BP leder allsvenskan! (jag var tvungen att kolla upp BP, det står för brommapojkarna) .

Hur kan det överhuvudtaget vara relevant att tala om att leda allsvenskan innan alla lag ens spelat en match var? Det verkar ungefär lika vettigt som att fråga fyra medlemmar i socialdemokraterna vilket parti de tänker rösta på i nästa val, och sen toppa 21-nyheterna med att den senaste opinionsundersökningen visar 100% majoritet för (s). Möjligen sant, men inte på något sätt relevant. Och jag måste ifrågasätta nyhetsvärderingen i detta. Kom igen - om det toppar förstasidan i sportdelen, visst. Fine with me. Men toppnyhet på DN:s framsida, efter två spelade matcher. Nej, det köper jag inte.