Folk är olika; part I

Folk är olika. Och så finns det somliga som är mer olika än andra.

Ett tydligt exempel på detta finns att beskåda på Tentakels kommentarssida. (Tentakel är vetenskapsrådets nättidning.) Företrädare för Sveriges universitetslärarförbund (SULF) som organiserar alla kategorier universitetspersonal som är involverade i undervisning (dvs även doktorander/forskarstuderande) har skrivit en debattartikel. Nämnda artikel handlar om att stipendier istället för lön som ersättning för forskning på univeristeten är samma sak som svartarbete. Personligen vill jag lägga till, i kursiv stil, statligt sanktionerade svartjobb. (Har skrivit lite om det tidigare.) SULF och jag är alltså eniga. Man kan också konstatera att SULF i och med detta tar ställning för vettiga arbetsvillkor, med möjlighet till sjukpenninggrundande inkomster, pensionspoäng etc för alla kategorier forskare på universitet och högskolor, dvs för alla de organiserar. Inget direkt iögonfallande i detta, kan man tycka. Men om man läser kommentarerna till denna artikel så inser man att folk tänker olika. Välidgt olika. Så olika att det faktiskt är motiverat att tala om att somliga är mer olika än andra.

SULF:s resonemang kallas verklighetsfrämmande. Men märkligt nog bara av människor som själva har anställningar med alla de förmåner detta innebär. Sen kommer en lång utläggning undertecknad av Prof. Dr. Asteman med rubriken "vi måste prioritera resultat framför trivsel och mys". Först tänker man "jaja, han är ironisk", och sen tänker man, men med en liten, liten klump av tvivel i magen "jaja, han är ironisk" och så tänker man att ja, men det måste komma en slutkläm som skingrar kvarvarande tvivel och verifierar att det är ironiskt. Det är bara det, att den slutklämmen kommer inte.

Och det är så dumt att det borde vara ironiskt. Men å andra sidan har jag hört så många stolliga saker sägas av professorer för att motivera sämre villkor för doktorander än andra grupper. Så jag vet inte. Jag vet inte heller vad jag ska tro om nästa inlägg, undertecknat Bengt Nordén som hävdar att "kvinnliga doktorander är minst lika bra som kineser". Och om detta är ironier, då kan jag bara säga att skribenterna har inte riktigt lyckats förmedla det på ett sätt som inte kan missförstås. Och om det inte är ironi, ja, då är det ett ypperligt exempel på att somliga är mer olika än andra.

Men kika gärna in på länken här ovan, och skaffa er en egen uppfattning. Där finns andra intressanta debatter att läsa också.

Professorskrav...

Mitt andra projekt för den här dagen är ju att bli av med flyttkartongerna som stått i vardagsrummet ett tag. Det har gått ganska bra i och för sig, men det är å andra sidan desto fler saker på golvet nu. Men nettovinsten är ändå säkrad för man står inte ut med att ha grejerna på golvet så länge och därför kommer de automatiskt (nåja) att förflyttas till mer lämpliga platser...

Men det tar tid, eftersom jag inte slängde allt som borde ha slängts innan flytten (varför lyckas man aldrig slänga allt som borde slängas innan man flyttar? Är det en naturlag?) och då måste man ju kolla igenom allt, annars kan man ju råka slänga något intressant. (Hmm, nej inte så troligt... Däremot är det helt säkert att man ska ha osentimentala dagar när man slänger saker, så att man inte sparar papper som man ägt i åtta år, inte tittat eller ens tänkt på de senaste sju med motiveringen att det kan vara kul att kolla på. Visst. Sure thing! och när skulle jag då kolla på dem om jag inte gjort det de senaste 7 åren. Ja, de åkte i pappersinsamlingen idag!)

Men i alla fall så hittar man ju en del roligare grejer också. Till exempel så hittade jag ett handskriver a4-papper med "informella kvalifikationer för att bli professor". Om jag minns rätt formulerades dessa under inverkan av jetlag, frustration och en rimligt stor mängd fnitter (på konferens i Kalifornien för ett par år sen).

Så vilka var då de informella krav vi konstaterade måste finnas?

1. Du ska vara fullt kapabel att alltid överskrida tidsramen för ett föredrag, allra helst på konferens
2. Du ska absolut inte kunna hantera den kombinerade laserpekaren/fjärrkontrollen när du håller föredrag
3.Du ska se varje fråga som ett tillfälle att hålla en hel föreläsning om det som för tillfället intresserar dig mest (vilket i allmänhet är helt utan korrelation till vad frågan handlade om)
4. Du bör besitta förmågan att fullt ut tro att alla dina doktorander, post docs och andra medarbetare är tankeläsare, för hur skulle du kunna veta om du verkligen sagt något eller om du bara tänkte säga det
5. Du bör vara övertgad om att du fortfarande, trots att det är minst 15 år sedan du använde ett labinstrument senast, fortfarande vet exakt hur man gör (fast instrument och programvara uppdaterats ett inte oansenligt antal gånger sen dess)
6. Till sist bör du vara fullt kapabel att förkasta dina egna ändringar i ett manus med ett lätt fnysande.

Som sagt, vi var nog lite frustrerade över (bristen på) tidsdisciplin på den konferensen... Och nu har faktiskt den papperslappen också gått till pappersinsamlingen.

Universitetsgranskning

Uppsala Universitet ska granska all sin forskning. För att försäkra sig om att den håller måttet. UNT skriver om saken.

Det har varit ett väldigt liv om saken på senare tid, eftersom utvärderingsgruppen skulle komma just till oss idag. Igår kom det tex ut ett mail som nedanstående citat är hämtat från: "Everyone must be here well before 9 am and should be active. Make sure that every lab is active - check with your colleagues who is where!"

Utöver det fick vi också veta att fikarummet inte fick nyttjas under de timmar som panelen var här. (OK det är lite oklart om man inte ens fick dricka kaffe eller om man bara inte fick sitta där). Och hänga i korridorerna var, som ni förstår, inte ens att tänka på. Alla seniora forskare som skulle vara med på själva mötet hade dessutom ålagts klädkod...

Resultatet? Tja, sällan har jag sett en så död korridor på jobbet. Alla var upptagna med att (verka) vara aktiva bakom stängda dörrar. Jag är inte alls säker på att det är en bra sak för vetenskapen att folk inte tillåts sitta i fikarummet och diskutera alla de som saker som ofta diskuteras där, inklusive forskning och vetenskap. Dessutom vet ju alla att kaffe är en nödvändighet för bra forskning och glada forskare...

Och ja, jag borde fortfarande fundera på vad jag ska skriva som ska få vetenskapsrådet att ge postdokpengar till just mig. Verklighetsflykt? Vem? Jag?! Kan jag väl aldrig tänka mig...

Det är lite mycket nu...

Därav att jag tex inte följt upp jämställdhetsdiskussionen närmare - annars har Dahlström svarat i DN, några av mina arbetskamrater har fällt märkliga kommentarer i frågan, i vanliga fall sansade bloggare verkar ha fått hjärnsläpp och ja... Det tål att kommenteras ytterligare helt enkelt.

Utöver det handlar mitt liv en del om flyttkartonger just nu, som ska transporteras, packas (helst på ett intelligent sätt), transporteras igen, ja ni vet.

För övrigt kan man notera att det universitet jag arbetar på igår meddelade att de fördömer system med skuggdoktorander. Jahaja, det var ju bra. Åtgärder har man också vidtagit. Det är ju också bra, men något får mig att tro att det inte löser problemet. Skuggdoktorander har varit ett problem på många svenska universitet under en lång tid. Och bara för att en student vågar kontakta fakultetsledningen är det inte alls säkert att alla andra i samma situation gör det.

Till sist bara detta - helt underbart! Liberala ungdomsförbundet i västsverige har granskat Hans Tillys lönebesked, och skickat en faktura på det facila priset av 1.5% av hans genomsnittliga inkomst. (Som av en ren händelse är detta samma procentsats som Byggnads tar ut av både fackanslutna och icke-fackanslutna byggjobbare, för att oombedda, granska deras lönebesked.) Helt lysande! Jag utgår från att Tilly kommer att betala - om inte borde han kanske överväga att sluta ta betalt från dem som inte bett om en lönegranskning av Byggnads. Åtminstone om man ska vara konsekvent. Och det ska väl även fackföreningar vara?

Doktorspromotion

Igår (fredag) gick Uppsala Universitets vinterpromotion av stapeln. Det är en typisk akademisk högtid, som i korthet går ut på att uppta de nya doktorerna (både de som promoveras efter avlagda prov, dvs sådana som jag, och hedersdoktorer) i forskargemenskapen. Det är vid detta tillfälle som man får hatten eller lagerkransen (beror på vilken fakultet man tilhör om det är hatt eller lagerkrans som gäller) samt ett gigantiskt diplom.

Själva ceremonin tar en evig tid, och då är det ändå ganska få promovendi vid vinterpromotionen - på våren kan det ta betydligt längre tid.... Men som tack för att man härdade ut så får man (nåja, får och får, man får betala för det) gå på middag på slottet. Det var i vanlig ordning trevligt, särskilt när vi upptäckte att det bättre bandet inte spelade uppe i rikssalen utan nere i rummer precis innanför entren. De hade inte samma arr på alla låtar och var därför lite roligare att dansa till.

Och i om med att också promotionen är avklarad så återstår nu bara att vänta på examensbeviset, att se till att få iväg tackkorten till alla som ska ha sådana.

PS. Jo just det, det återstår faktiskt fortfarande att klura ut vem presenten utan tilhörande kort egentligen kom ifrån...* Inte vet jag om givaren läser det här, men jag kan i alla fall säga att blåbärstryffeln var god, chokladen smakade bra, jag gillar långa tändstickor eftersom risken för eldsvåda är mycket mindre då, och teet är gott, blåbärskolorna tog snabbt slut... Så det var en bra present.

*Jo, jag trodde ju att jag hade en ganska bra ide om vem som kunde ligga bakom den här presenten, men mina försök att luska genom att ställa ledande frågor ledde enbart till att jag bev mer förvirrad. Men det kan möjligen ha varit syftet - vad vet jag???