Måndagspepp II

Det är måndag, och det betyder måndagsmöte, vilket betyder måndagspeppbehov. Och eftersom det är advent så blir det pepp av två olika slag. Dagens lunchdiskussion behandlade ämnet mat, och särskilt 70-talsmat, och i sammanhanget tipsades om denna helt fantastiska sida:Den bruna maten. Där besvaras frågor som "Går det verkligen att ha frukt till kyckling?" och så testar man 70-talets rekommenderade viner (blogginlägg gjort i augusti), där man bland annat får veta att den rådande normen var sådan att ”Om man köper flaskimporterat vin betalar man överpriser för att få en originalflaska med vackrare etikett”...

I övrigt kan jag meddela att mitt hem är mer julpyntat än det någonsin förr varit någonstans där jag har bott* (sen jag flyttade ut ur föräldrarnas hus). Det finns tomtar, flera stycken dessutom, adventsljusstakar**, andra ljus, och lussekatter, knäck och kola, och - och det är väl detta som kommer att chocka er fullständigt - en spotifylista med jullåtar***. Diagnos på detta, någon?


*Och där skiljde man på den tiden på julpynt och adventspynt, så vid den här tiden på året var det aldrig julpyntat. Adventspyntat däremot.
**Fast ingen elektrisk eftersom jag ju fortfarande trodde att jag äger en sådan fast jag ju upptäckte redan förra året att jag inte gör det...
***Dock, det gjordes mycket bra swingjulmusik förr. Dagens bonuspepp: Ella Fitzgerald!

Julpynt...

Jag råkade passera den fantastiskt smakfullt* julpyntade 34:e gatan idag. Som tur var hade jag med mig den gamla kameran** så att jag kunde fotografera spektaklet. Hulktomten är något utöver det vanliga. Och har man platsbrist så har man, och då får man kombinera pepparkakshus, julkrubba och fantastiska tomtefigurer i plast. Och det är ju jättebra att alla gamla navkapslar kommer till användning... Fler smakfullheter finns på picasa.

*Nej, ironin är inte död. Ännu. Även riktiga julpyntsfundamentalister tode bli något överväldigade av detta. I ärlighetens namn ska dock tilläggas att det inte riktigt är representativt för Baltimore som helhet.

**Tänkte faktiskt att så länge batteriet håller någorlunda får den gamla kameran kanske följa med ut till en del ställen där man skulle vilja fota men inte törs ha med sig sin enda kamera pga rånrisken. Fast det är nog bara det sämsta objektivet som får följa med, sådana är ju inte heller gratis.

Lönnsirap

Lönnsirap är en alldeles utmärkt form av flytande socker, mycket användbar till många maträtter. (Jo, jag har börjat tycka att amerikanska pannkakor med lönnsirap är mycket gott!) Alldeles nyss kunde jag också konstatera att den fungerar utmärkt att använda som substitut för det en svensk skulle kalla vanlig sirap (som inte finns att få tag på här). Vilket var tur, eftersom det innebär att jag på onsdag kan förse de nästan-svenska* julfirarna med nästan-svensk glögg och nästan-svensk, och om jag får säga det själv, mycket god vaniljkola**. Att lönnsirapssmaken slår igenom lite är bara trevligt faktiskt.


* Släkten Gardner har visst svenskpåbrå (från Växjötrakten faktiskt) och J. och R. hos vilka vi ska husera flyttar ju dessutom snart dit.

** Inte så otippat i och för sig, man blandar ju faktiskt bara socker i fast form med flytande socker med fast fett och flytande fett (och lite protein och lite vatten) och kokar det tills det polymeriserat nog, och en sådan blandning blir det ju gärna söt och god...

Julstämning? Nja...

Julstämning? Nja... Ute öser regnet ner (fast det haglar inte längre och det är en bra sak), lägenheten är inte precis julstädad och att det var 20 grader varmt häromdagen hjälper inte heller. Men imorgon blir det nog ändring på den saken, för då är det dags för den årliga julfesten i Meyerlab. Förra året var temat kinesiskt, men i år blir det svenskt dito. (För övrigt något som A. bestämde redan i november förra året... Sa jag att hon gärna planerar i förväg? Långt i förväg?) Jag avsmakar glöggen medan detta skrivs, för övrigt.

På menyn står, förutom glögg och pepparkakor bland annat
- julskinka (att den serveras kall tycker de är mycket märkligt, för att inte tala om påfundet att griljera den)
- ägghalvor
- sill (här finns en stark misstanke bland både svenskar och amerikaner att endast två personer kommar att uppskatta senapssill, löksill och vitlökssill... )
- Janssons frestelse (de amerikanska kollegorna är mycket övertygade om att detta är den enklaste rätten att fixa, och varje gång jag eller P. säger att det faktiskt är en konst att göra en riktigt bra Janssons frestelse så fnyser de lite föraktfullt och mumlar något om potatis, grädde och hur svårt kan det vara...)
- ost, och knäckebröd
- köttbullar

Och diverse annat. Som ni ser tycks alla grönsaker helt ha försvunnit från menyn. På något sätt antagligen symptomatiskt*. Svenskt julbord the American way liksom.


*Inte för att jag kommer att sakna brysselkålen så där särdeles mycket, men i alla fall...

Gunpowder falls och tindrande barnaögon - Julafton

Om dan-före-dan påminde mycket om svensk midsommar rent vädermässigt så var julafton i Maryland en helt annan sak. Runt 15 grader varmt och mestadels strålande sol från en blå himmel.

Större delen av dagen spenderades i Gunpowder Falls state park, för en liten vandring, som till sist blev en knapp mil och rätt så många höjdmeter lång. Det var ganska vackert även den här tiden på året, även om det säkert är ännu bättre med lite löv på träden. Och så är det förstås en fördel att kopparhuvudena (en av de två giftiga ormarterna som finns här i Maryland) och som tydligen ofta skådas i vissa delar av Gundpowder falls, inte är så aktiva den här tiden på året.

Förutom en faktiskt mycket omväxlande natur och delvis inte helt trivial vandring fick vi också chansen att i detalj studera hur bra (dåliga) brofundamenten till Interstate 83 är på vissa ställen, och hur de löst problemen med avvattning av nämnda väg.

Foton finns där de brukar finnas.

På vägen hem passade vi på att åka förbi familjen Meyer så att jag äntligen, med lämpliga Sverige-relaterade presenter, kunde tacka för att jag fick bo där under mina första veckor i Maryland. En liten påse innehållande kexchoklad, daim och bilar fick två par barnaögon att tindra mycket förväntansfullt. De vuxna fick istället en flaska Caloric, som det ska bli intressant att höra omdömet om så småningom.

Vi avslutade dagen med ett improviserat och inte så väldigt överdådigt men likväl mättande julbord.

Julefrid

Julefriden börjar så sakta infinna sig också i hörnet av N Charles street och 32.a gatan. Julstjärnan som Jenny skickade är uppsatt, och i paketet från Stina som kom fram igår fanns inte bara hett efterlängtande linfrön och rågflingor (egen, god, müsli!) utan också en ordentlig laddning choklad.

Delar av chokladen tillsammans med en kopp kaffe och en underhållande julklapp som lyckats hitta hit i förtid (jag visste ju inte att det var en julklapp, hade jag vetat det hade jag förstås inte öppnat det förrän imorgon) så har jag utmärkta förutsättningar att fördriva de timmar som är kvar tills min första besökare från Sverige förhoppningsvis landar på BWI i kväll.

Vädret känns inte jätte-jul-likt dock, plus 12 grader celsius, regn ch ordentlig blåst. Lite som svensk midsommar faktiskt. Nå, mer inspirerande blogginlägg än så här blir det inte idag.

God jul!

Julens nyhetstorka...

...verkar redan vara här. Frågorna hopar sig.

Gäller detta mönster även utanför Stockholm? Är det bra eller dåligt att man inte är folkpartist? Och framför allt, om man nu köper julklappar för mer pengar än man får klappar för, kommer man då att långsamt transformeras till en folkpartist?

Luciadagen...

...firades faktiskt med lussebullar och pepparkakor, precis som sig bör. Kollegorna satte i sig mina (köpta) pepparkakor i ett rasande tempo. De uttryckte dock vissa tvivel på deras snällhetsbringande effekt. Men historien om att man ska knacka pepparkakan i tre delar och sen under tystnad önska och äta, den köpte de med hull och hår...

Dock skulle det visa sig att mina, hembakade, lussekatter gjorde succe, både smakmässigt och att jag bakat dem själv. Argumentet att det 1) inte är särskilt svårt, och 2) att de alla är kemister och alltså borde kunna utan större problem gick inte hem. Amanda och James åt tre var. Det får jag lov att erkänna att jag nästan blev lite imponerad av.

Någon Lucia blev det ju förstås inte, men de fick se en väldig vacker bild från kemistudenternas luciatåg i Uppsala...

Saker jag absolut inte vill ha i julklapp...

OK, sannolikheten är väl inte så stor att det blir så många julklappar alls, eftersom jag i år ska tillbringa julen på en annan sida atlanten än de som brukar ge mig julklappar kommer att göra. Men i alla fall. Bara så att ni vet, ifall, liksom...

Jag vill inte inte ha den, enligt reklammailet från Adlibris, "riktigt maffiga" coffetableboken (jo, de stavar dessutom fel till coffeetable) "Att vara Per Gessle". Inte alltså.

Jag vill förresten inte ha någon musik av James Blunt heller. Och i detta sammanhang måste jag ställa dagens existentiella fråga. Hur, hur, kan lastfm tycka att det är OK att spela James Blunt när man valt "Artister som liknar Sahara Hotnights"? Vari består likheten?

Om någon däremot skulle vilja ge mig en julklapp så finns det massor av böcker, riktiga böcker alltså, som jag skulle vilja ha (läst). På tal om böcker så hade vi en mycket animerad diskussion om "Atlas Shrugged" här på jobbet idag, vi diskuterade saken i minst en kvart där tre olika åsikter förfäktades:

a) det är en väldigt bra bok
b) det är en skitdålig bok som hyllar individualismen på ett helt vansinnigt och nästan äckligt sätt
c) det är en bok som är alldeles för tjock för att man ska orka läsa den så det är mycket bättre att köpa den som ljudbok

Ni kan ju gissa själva vilket av alternativen som undertecknad stod för...