Ännu mera om cykling

När jag ändå är inne på ämnet gnäll så måste jag notera en annan sak som drabbar cyklister i denna stad. Nämligen tilltaget att bara helt plötsligt låta cykelbanor upphöra. Charmigt.

Ett sådant exempel finns alldeles intill min lägenhet, där man lätt kan luras att tro att cykelbanan fortsätter efter korsningen, eftersom allt, inklsuive trafikljuset tyder på det. Så är dock inte fallet. Det är inte det enda exemplet. (Men det sägs att det tydligen var mycket värre på den punkten förr, så kanske ska jag inte gnälla alltför mycket.)

Höger och vänster

Det där med höger och vänster kan ju vara besvärligt ibland. Inte minst när man under en disputationsfest har en tre timmar (mellan 2 och 5 på morgonen) lång diskussion om föräldraförsäkringens ultimata utformning som slutar med att man finner sig vara synnerligen oense med vänsterpartisten (tippat) men rätt så överens med medlemmen i rättvisepartiet socialisterna (inte fullt så väntat).

Mest besvärligt tycks det dock vara för en del av den här stans cyklister, som tydligen tycker att det är OK att tillämpa någon slags vänstertrafik på utvalda (inte alla) cykelbanor. Törs man hoppas på att detta är de s.k. sommarcyklisterna och att de försvinner snart nu när det har börjat bli lite kyligt på morgnarna?

Vackert väder

Minsann, kan man inte få riktigt vackra höstdagar i den här stan också. (Påminn mig gärna om detta när det är november och mörkt och grått och regnigt hela tiden...)









Fotot är inte upp och ner, och den Monet-iga känslan alldeles äkta, eftersom det är ett foto av vattnets reflektion.

Man cyklar för lite...

...eller inte. I alla fall inte igår då jag fick ihop dryga 2.5 mil totalt. Genom att cykla hemifrån och till jobbet, och sen från jobbet och till låååångt upp på Hisingen (Lillhagen för att vara exakt). Och därifrån och hem igen. Av denna utflykt lär man sig följande:

1. När västra sidans gc-väg på Götaälvbron är avstängd, och den andra sidan är full med besökare till Metaltown så ägnar man nästan en tredjedel av den totala cykeltiden med att ta sig över bron.

2. Det går alltid fortare att cykla än att åka med Västtrafik*. De bussåkande kollegorna som lämnade jobbet samtidigt som jag behövde nästan en timme för att komma fram, medan jag klarade det på 36 minuter. (Och de inkluderande en långsam bropassage och lite lätt förvirring beträffande att få verkligheten att stämma överens med de kartbilder som jag trodde mig ha memorerat.)

3. Bara för att folk är födda och uppväxta i Göteborg och hittar till Marieholmsbron (som på många sätt är en mycket bättre bro än götaälvbron) och tror att de hittar i resten av stan också så betyder det inte att de har någon som helst aning om hur man bäst tar sig från nämnda bro och till Olskroken... Det tål dock att nämnas att tre eller så km hade kunnat undvikas om jag litat på mitt eget lokalsinne och intuition, istället för de förmenta cykelvägsexperterna.

*Jag är inte säker på att det är riktigt sant. Vid dåligt väglag kombinerat med en bra dag för spårvagnstrafiken kan det bli dött löpp mellan cykeln och västtrafik om man räknar sträckan dörr-dörr.

Göteborgsprops

Hasselblad center finns i den här stan. Bara det gör den värd att besöka. Och den pågående utställningen med årets pristagare, Robert Adams, anbefalles för alla som befinner sig i närheten. Man kan inte låta bli att fascineras av en fotograf som kan sitta en hel dag, på samma ställe, och ta bilder på havet, ur samma vinkel, för att visa hur havsytan förändras med tiden. (De bilderna såg jag första gången på National Gallery of Art i DC, de är fortfarande lika fantastiska.) Jag gissar att jag kommer att se den utställningen ett par gånger till innan de byter. (Bilderna hänger kvar till 10 januari...)

Och konstmuseet i övrigt var en positiv överraskning. Vi hann inte ens igenom alla delar av det under de knappa fyra timmar vi var där (å andra sidan kanske jag spenderade oproportionerligt mycket tid på fotoutställningen, men ändå, inte alla musem är värda att besöka i fyra timmar.) Props till kulturen i Göteborg alltså.

Helt andra, inte alls lika bra bilder, som Robert Adams diton, finns här om nu någon skulle ha missat det.

Joråmensåatt...

...man vet att man har motvind om man måste trampa i nerförsbackarna.

Jag flyr ett (ännu så länge väldigt lugnt) fält

Det är väldans lugnt i Göteborg idag. Möjligen beror detta på att hela stan laddar inför eftermiddagens fotbollsmatch mellan IFK Göteborg och AIK. Förberedelserna innefattar tydligen bland annat ca 200 extrainkallade poliser från Stockholm och Skåne (uppskattad kostnad lär vara ca 2 miljoner). Dessutom har man i förebyggande syfte forslat bort en massa gatsten så att de mer våldsintresserade och inte så fotbollsintresserade sk fansen inte ska ha någon gatsten att kasta på varandra... Kostnaden för detta är oklar men det lär knappast vara gratis. Själv flyr jag dock fältet för att åka till Varberg, men eftersom jag är Göteborgsbo numera så håller väl en oengagerad tumme för att IFK tar hem det. (Eftersom Kalmar inte fixade det i år.)

Göteborgsnoteringar, och en ny blogg

Note to self: Om det pågår sportevenemang både i Scandinavium och på Ullevi, välj en alternativ väg* mellan jobb och lägenhet. Överförfriskade fotbolls- och hockeyfans (oavsett vilket lag de råkar hålla på) tycks inte kapabla att förstå skillnaden mellan vägbana, cykelbana, trottoar och ytor mer lämpade att stå stilla på... (Och nej, alla var förstås inte varken överförfriskade eller ivägen, men rätt så stor andel.)

Och, så råkade jag visst starta en ny blogg. Mest foton, och Göteborg. Kika här om ni har lust!

*Det är väl värt en extra kvart att slippa kryssa fram mellan överförfriskade och skrikande fans...