Josefin har blivit doktor!

Idag har Josefin disputerat! Grattis!

Hon verkade så himla lugn och samlad, och bra gick det också. Även om en fysikalkemist som jag hade lite svårt att hänga med när NMR-diskussionen blev allför detaljerad. Mn roligt var det, och jag kände att jag nästan börjar se fram emot själva disputationen också - även om jag säkert kommer att vara gräsligt nervös när det är dags... Men den dagen den sorgen. Och jag fick vara på Stockholms universitet istället för i flyttkartongskaoset på min egen arbetsplats. Ganska skönt.

Men det känns lite konstigt, för nu har alla doktorander som fanns i konsortiet när jag började disputerat... Men jag antar att det inte är tecken på något annat än att det är dags att bli klar snart. Så jag hoppas verkligen att min dator kommit fram till mitt nya kontor när jag kommer dit imorgon bitti... peppar, peppar...

Kommunfullmäktige

Budgetfullmäktige pågår för fullt, för andra dagen i rad. Gårdagens mest intressanta är vänsterpartiets reaktion på ett av de moderata kommunlrådens krav på att "stärka lärarnas roll som kunskapsförmedlare". Detta, som det kan tyckas, inte helt orimliga krav, gav upphov till minst en studsande vänterpartist som från talarstolen ondgjorde sig över vilken människosyn det moderata kommunalrådet har... Människosyn, jo jag tackar jag. Det här faller definitivt under kategorin uttalanden jag faktiskt inte förstår.

Och budgetdebatten pågår fortfarande för fullt - och kommer att göra så i några timmar till. Effektivt? Knappast. Men så har en hög kommunal tjänsteman också beskrivit Uppsalas och Lunds kommunfullmäktige som "ett enda stort seminarium".

Utan kaffe i Knivsta

Rubriken på denna post är satt med tanke på de människor som oroar sig för mitt höga koffeinintag (som till största delen kommer från kaffe, inte från te eller diverse koffeinhaltiga läskedrycker). Och innan jag går in på väsentligheterna så vill jag bara meddela att jag utan huvudvärk eller andra men klarade mig utmärkt utan kaffe i över ett dygn! (Fast jag medger att det är fullt möjligt att detta mest säger något om koffeinhalten i vårt kaffe på jobbet.)

Nå, jag har i alla fall varit och hälsat på Maria och Per i Knivsta, och tittat på deras hus. Det var tredje gången i mitt liv som jag gått av tåget i Knivsta, och första gången som jag gått upp på östra sidan av järnvägen... Och jag har hjälpt till att tapetsera(!) och jag blev så himla inspirerad av alla snygga tapeter (särskilt det fantastiska "gröna rummet") och alla deras möjliga inredningsprojekt att jag gick och köpte nya gardiner när jag kom hem. Nu är de uppsatta, och jag är nöjd, även om det är att betrakta som ett typiskt impulsköp...

Och när jag ändå är inne på hur mitt hem ser ut så kan jag meddela alla er som hyser begränsat höga tankar om min förmåga att få växter att trivas (jo, jag tillhör fortfarande själv den kategorin, men jag är glatt överraskad) att min fredslilja blommar, liksom perlargonen (åtminstone påstår diverse experter att det är en pelargon) och den har massor med knoppar, och så har jag en clivia (som det inte heter på svenska... kan någon tala om för mig vad deras svenska namn är?) som också blommar. Så det så. Får se hur länge det varar.

Annars har det varit en intensiv vecka, minst sagt. I måndags hälsade jag på Tryggve och Andrea, i tisdags var jag hemma hos Sara för valkampanjsplanerande, i onsdags var det ju redan tidigare nämnda jobbfest, i torsdags fick jag födelsedagsmiddag hos Susanne och fredag-lördag var det som sagt Maria och Per i Knivsta. Det känns faktiskt väldigt skönt att bara vara hemma och ta det lite lugnt ikväll.

Men till sist, tack alla ni som på ett eller annat sätt uppmärksammat min födelsedag! Jag har blivit glad för alltihop! Och jag kan också meddela att skillnaden mellan att vara 30 och 31 inte är särskilt stor - jag känner mig precis som vanligt. Och imorgon återgår jag till verkligheten, ska packa ihop mitt kontor inför flytten.

Pingis

Vad har ett inlägg om pingis på en doktorandblogg att göra? Ja, mer än man kan tro, faktiskt...

Några, rätt många faktiskt, av mina kollegor ägnar sig åt att spela pingis, både i tid (om de får säga det själva) och otid (om några av vi andra får säga det). Igår var det dags för det årliga "ultra-fastpartyt" där det, av någon outgrundlig anledning alltid ska koras en pingismästare*. Tidigare år har jag lyckats slippa undan att delta i den där turneringen med olika motiv av typen "jag har inte spelat pingis sen jag var tio", "jag tycker inte om bollsporter där bollen är mindre än än en volleyboll och man inte får ta den med händerna", "jag är emot tvångssportande" etc. Igår försökte jag med argumentet "jag vill inte". Det funkade inte alls. Så jag var tvungen att vara med. Förlorade förstås duktigt, men, och här kommer poängen med hela den här posten, jag tog poäng mot Daniel! (Daniel tillhör den pingisspelande delen av institutionen... och är minst sagt sportig i största allmänhet.) OK, jag inser att han kanske inte gick riktigt för fullt i matchen mot mig, men ändå - jag tog poäng mot Daniel! Ha! Det kan jag leva på i flera månader.

Och dessutom kan jag meddela att om ni vill studera era kollegors vinnarskalle/tävlingsinstinkt så är det bara att organisera en pingisturnering, iaktta och förundras... Men festen var mycket trevlig (och det regnade inte i år!) och whiskyn som Jan bjöd på var god. Tack för det!

_ _ _ _
* Efter diverse trixande med spelschemat slutade det hela med att Linus försvarade sin titel från förra året.

Paris - uppdatering

För att undvika eventuella missförstånd - jag ska inte till Paris och Jenny förrän i juni, och jag tänker inte berätta här exakt vilka datum, för det räcker med ett lägenhetsinbrott för i år...

Människor jag beundrar

Jag tänkte skriva några ord om några människor som jag beundrar, och som kanske i viss mån också är mina förebilder. Jag har också insett under mina år på universitetet, att det här är ett ställe där det är rätt ont om kvinnliga förebilder, men där det skulle behövas desto mer. Akademin är en manlig värld, hur mycket än rektorer, dekaner och prefekter önskar/hoppas/låtsas något annat...

Det finns, tycker jag, en skillnad mellan politiken och akademin i det här avseendet. Jag har i politiken aldrig upplevt något särskilt behov av att ha kvinnliga förebilder, men jag kan känna ett stort behov av det på universitetet. Möjligen beror det på att det finns fler kvinnliga förebilder i politiken och att man därmed inte saknar det så mycket? (Och ni som känner mig väl kanske börjar undra om jag helt övergett det individuella perspektivet?! Det har jag inte, och jag har många män som förebilder också, men tiden som doktorand har tydligt visat behovet av kvinnliga förebilder i den akademiska världen. Och mera mentorskap tack! Och det redan på doktorandnivå!)

Nå, till "listan" - som inte på något sätt är komplett (bli inte ledsna om ni inte är med, det skulle ta alldeles för lång tid att räkna upp alla människor som jag beundrar...).

Först och främst vill jag nämna alla människor som vågar gå utanför normen, som vågar vara okonventionella och som inte låter sig styras av omgivningens förväntningar. Ni utmanar mina fördomar hela tiden, och får mig att utvecklas! Ett av många exempel i den här kategorin är min kollega Linus. (Som jag nog inte har så mycket politiskt gemensamt med, förutom kanske i asyl- och migrationsfrågor. Men en politisk diskussion med Linus är alltid givande och sällan förutsägbar.)

Brinnande engagemang är något annat som jag beundrar. Här kommer Linda in i bilden. Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med henne i en styrelse, och det är en alltigenom positiv upplevelse. Övertorneåborna kommer att få ett lysande kommunalråd i henne. (Jo, jag är faktiskt helt övertygad om att centerpartiet i Övertorneå under Lindas ledning kommer att vinna valet.) Många andra politiker finns också i den här kategorin, tex min gamla mentor Margareta Andersson eller för den delen Lena Ek. Men det finns inte bara centerpartister - här måste jag också nämna "min bästa moderat" Ulrika Karlsson. Ulrikas ideella arbete som jurididskt ombud för asylsökande beundrar jag oerhört mycket!

Nästa del blir på engelska, eftersom två av de jag ska nämna inte läser svenska perfekt. From the research world I´d like to mention three of my former colleagues - that is Ana (now a post doc at Imperial College in London), Carol (soon starting a new job as a researcher in the Netherlands) and Kristine (now a researcher at University of Copenhagen in Denmark). The three of them have been (and are still!) very important to me, as friends but also as researchers - there are not a hugh amount of women doing physical chemistry/chemical physics reserach... And while I am anyhow writing about the three of you - thank you so much for all your encouragement and support, and for taking time to discuss research results with me!

Dessutom, alla människor som är modiga nog att våga drömma större drömmar än oss andra! De som förändrar världen med sina drömmar. Tänk om människor inte vågat drömma stora drömmar - och vågat försöka förverkliga dem? Undrar hur världen hade sett ut idag då?

Ja, och så beundrar jag förstås alla människor som i sin vardag orkar jobba (politiskt, på jobbet, i föreningen eller i sina personliga relationer) för att göra världen till en lite bättre plats att leva på! Och i den här kategorin tror jag att alla mina vänner och min familj hamnar så det betyder ju att ni är med på listan ändå, allihop :-)

Paris!

Kort bloggis idag, som inte handlar om politik (mer än indirekt eftersom mitt dåliga koldioxidsamvete gjort sig påmint) - jag ska åka till Paris och hälsa på Jenny! Eftersom jag aldrig varit i Paris ska det bli riktigt kul. Jag inbillar mig dessutom att tre dagars paus från manusskrivande och avhandlingsarbete bara är bra för kreativiteten.

Nu ska jag återgå till att göra spännande experiment! På måndag börjar vi nämligen packa ihop labbet, inför flytten till Ångströmlaboratoriet, så det gäller att få klart så mycket som möjligt innan dess.

Fler citat som inte får vara med...

...kommer från Britt G. Hallqvists översättning av Shakespeares Hamlet. Ja, först finns ju de kända förstås:

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, och företag av högsta vikt och flykt kan falla platt och mista namnet handling."

Det här citatet kommer ju från Hamlets berömda monolog som inleds med frågan om att vara eller inte vara. Och det skulle kanske kunna passa i en avhandling i och för sig, för många ideer har man fått, som aldrig realiserats - ibland pga tidsbrist, ibland pga att de kanske inte var så bra som man trodde etc.

Ett annat ganska känt Hamletcitat är "Upp flyger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når", och det här är inte ett dåligt citat heller, men kanske inte helt optimalt för avhandlingen. Framför allt kan man ju fråga sig exakt vad man skulle vilja kommunicera med ett sådant citat. (Och de flesta läsare har väl förstått vid det är laget att de citat som eventuellt får vara med, inte kommer att redovisas här än på länge.)

Ett annat, helt lysande men inte så känt Hamletcitat är följande:
"Spydigt ord sover sött i dumt öra" - det här hade Jenny och jag hjärtligt roligt åt när vi för något (några?) år sedan såg Uppsala Stadsteaters uppsättning av Hamlet, och det ligger onekligen en del sanning i det.

För tillfället läser jag En midsommarnattsdröm i svensk översättning, så det kanske kommer fler citat...

Citat

Jag håller på och letar efter ett bra citat att inleda min avhandling med. Jag tror att jag har hittat det, så jag kommer inte att ge det här - ni får allt ge er till tåls ett litet tag till... Men längs vägen har jag hittat en del andra roliga citat, som jag inte tänker använda i avhandlingen, men som kanske kan komma till pass här på bloggen. Först ut är fysikern och nobelpristagaren Richard P. Feynman, med följande citat:

"Poets say science takes away from the beauty of the stars - mere globs of gas atoms. I, too, can see the stars on a desert night, and feel them. But do I see less or more?"

Även om jag kan tycka att det kanske generaliserar lite väl mycket över "poeter" så måste jag säga att jag gillar andemeningen i det. Ju mer jag lär mig om världen och dess invånare desto mer fascinerad och förundrad blir jag. Och det bästa är att allt talar för att det finns mycket mer att upptäcka, förundras och glädjas över.

anställninsgformer

Hej och hå. Man kan bli frustrerad av olika saker när man jobbar på universitetet. En av frustrationsorsakerna är de olika anställningsformer som figurerar för forskarstuderande. Det pågår en oerhört kreativ verksamhet ute på lärosätena för att undkomma de regler som finns om att forskarstuderande antingen ska ha doktorandtjänst eller utbildningsbidrag. Det är inte ovanligt att människor som i princip ägnar sig åt forskarutbildning ändå inte är antagna till densamma, och det fungerar eftersom de finansieras via stipendier (vilket ställer dessa människor utanför alla våra sociala trygghetssystem) eller andra mer eller mindre märkliga anställningsformer som inte alls är avsedda för forskarstuderande. Jag, Jenny och Anna har blivit så frustrerade att vi börjat knåpa på en debattartikel i frågan - jag lär återkomma i frågan här på bloggen när den väl är klar. Men nu ska jag äta glass!

Månad och opponent

Jahaja, det har varit lite tyst på bloggen ett tag, men nu kommer det en ny post. Idag har vi haft möte och diskuterat möjliga opponenter - det blev till sist en lista på 6 namn, men ännu har vi inte gjort någon riktig prioritetsordning (men jag kan säga att det fanns olika åsikter hos de inblandade...). Och datum då, må någon undra - ja, det kommer att bero på när opponenten kan, men planen är någon gång under november. Så det så. Ska bli spännande!