En god vän tipsade mig om den här tidningsartikeln idag, som har följande ingress: "SAARBRÜCKEN: En korruptionsskandal skakar den tyska högskolevärlden. Ett hundratal professorer är misstänkta för att mot betalning ha handlett doktorander."
Även om artikeln faktiskt handlar om något viktigt så kan man nog lugnt konstatera att den som skrev ingressen nog inte riktigt vet vad det handlar om och hur det går till...
Tuesday, August 25, 2009
Saturday, August 22, 2009
Ravioli
Det här landet är ju känt för de ganska stora portioner* som ofta serveras på restauranger här. Men det finns en rätt som, av outgrundliga anlednningar nästan alltid serveras i små mängder. Ravioli.**
Det spelar ingen roll vad den är fylld med eller vad som eventuellt serveras till, i allmänhet serveras fem stycken ravioli per tallrik. Det är ju inte utan att man undrar varför. Vad har raviolin gjort för ont?
*Som varierar från "onödigt stort" till "enormt stora" med både breddgrad och längdgrad. Vill man äta små portioner bör man söka sig till ordentligt dyra ställen.
**Ska erkännas att denna studie huvudsakligen är utförd i den östa tidszonen av det här landet.
Det spelar ingen roll vad den är fylld med eller vad som eventuellt serveras till, i allmänhet serveras fem stycken ravioli per tallrik. Det är ju inte utan att man undrar varför. Vad har raviolin gjort för ont?
*Som varierar från "onödigt stort" till "enormt stora" med både breddgrad och längdgrad. Vill man äta små portioner bör man söka sig till ordentligt dyra ställen.
**Ska erkännas att denna studie huvudsakligen är utförd i den östa tidszonen av det här landet.
Monday, August 17, 2009
En gammal lärare...
Den här mannen hade jag som lärare i tyska på gymnasiet. Kul att han är uppmärksammad i DN, och kul med den välförtjänta utmärkelsen. Jag minns mycket tydligt när han kämpade för att hålla sig för skratt medan en av mina märkligare klasskamrater läste upp sin egenhändigt skrivna juldikt om tomtar med näsblod... Och när han en dag bad alla oss i T-klassen stanna kvar efter lektionen (vi hade tyska med ekonomerna) och bad om ursäkt för att hans fördomar om att ekonomer var bättre än tekniker på språk hade dragit ner vårt medelbetyg långt under vad vi var värda, och lovade bättring på fördomsfronten...
Monday, August 10, 2009
Väderleksrapport
Det ska visst bli varmt idag. Eller ja, det är redan varmt. Ca 28 grader. Och klockan är 8.30. Man räknar med att det drar sig upp mot 40-gradersstrecket under de varmaste timmarna. Och så en ganska duktig luftfuktighet på det. Baltimore City har därför utfärdat en "heat advisory alert" (den första sen 14e september förra året). Det innebär bland annat att man inrättar "emergency cooling centers" dit människor som inte har råd med luftkonditionering hemma (eller för den delen människor som helt saknar ett hem) kan åka för att slippa försmäkta i värmen. Och att vi andra använder enorma mängder energi till luftkonditioneringen. Dock inte på jobbet för här funkar den visst inte idag...
Och annars så jobbar jag, och diskuterar sjukvårdsreformer och hurvida svensk (och kanadensisk) sjukvård är att betrakta som socialiserad eller ej (eller om det möjligen är själva försäkringen som är socialiserad vilket är en svår distinktion för somliga...) samt vilken regering som är mest socialistisk - den som förstatligar misskötta biltillverkare eller den som inte gör det. ja, och så jobbar jag.
Och annars så jobbar jag, och diskuterar sjukvårdsreformer och hurvida svensk (och kanadensisk) sjukvård är att betrakta som socialiserad eller ej (eller om det möjligen är själva försäkringen som är socialiserad vilket är en svår distinktion för somliga...) samt vilken regering som är mest socialistisk - den som förstatligar misskötta biltillverkare eller den som inte gör det. ja, och så jobbar jag.
Monday, August 03, 2009
Perfekt?
En av kollegorna lät vid lunchen meddela att söndagen hade varit helt perfekt, ety han hade 1) varit i kyrkan, 2) shoppat på Target och 3) spelat TV-spel.
Min reaktion på detta uttalande (som jag dock höll för mig själv för att inte förstöra lunchfriden) var att en helt perfekt dag inte bör innehålla någon av de tre nämnda komponenterna...
Själv tillbringade jag min söndag i labbet. Och även om det var en långt ifrån perfekt dag så var den ändå ganska produktiv, så det var inte det minsta synd om mig.
PS. Det finns en massa, mycket vettigare och intressantare, saker som jag vill blogga om, och vem vet, kanske infinner sig tid och inspiration samtidigt någon gång snart...
Uppdatering: För undanröja alla eventuella tvivel så vill jag påpeka att jag inte alls har några problem med att man har de tre ovanstående aktiviteterna som delar i sin perfekta dag, så länge man inte anser att de också bör utgöra delar av mina perfekta dagar...
Min reaktion på detta uttalande (som jag dock höll för mig själv för att inte förstöra lunchfriden) var att en helt perfekt dag inte bör innehålla någon av de tre nämnda komponenterna...
Själv tillbringade jag min söndag i labbet. Och även om det var en långt ifrån perfekt dag så var den ändå ganska produktiv, så det var inte det minsta synd om mig.
PS. Det finns en massa, mycket vettigare och intressantare, saker som jag vill blogga om, och vem vet, kanske infinner sig tid och inspiration samtidigt någon gång snart...
Uppdatering: För undanröja alla eventuella tvivel så vill jag påpeka att jag inte alls har några problem med att man har de tre ovanstående aktiviteterna som delar i sin perfekta dag, så länge man inte anser att de också bör utgöra delar av mina perfekta dagar...
Wednesday, July 29, 2009
Big, bad Baltimore?
Jodå, jag är vid liv (tror jag...) men det är rätt mycket att fixa med denna sista månad på jobbet. Kameran är därför bara med undantagsvis (och bloggandet är det som bekant si och så med), men igår fick jag i alla fall en (kass) bild på den här liraren som numera går förbi mitt fönster någon gång per vecka. Det är inte så mycket big, bad Baltimore över honom och hans häst och vagn. Och onekligen en mycket trevligare syn än killen som då och då är ute och promenerar med sin (boa?)orm lite käckt virad runt halsen. Den här stan har sin alldeles egen sorts charm...
För övrigt kan jag meddela att jag numera har en flygbiljett tillbaka till Sverige (är det bra eller dåligt att ingen kunde slå SAS prismässigt?). Ska nu bara försöka få alla andra bitar att falla på plats också...
För övrigt kan jag meddela att jag numera har en flygbiljett tillbaka till Sverige (är det bra eller dåligt att ingen kunde slå SAS prismässigt?). Ska nu bara försöka få alla andra bitar att falla på plats också...
Thursday, July 23, 2009
Vatten, vatten, vatten
Åh, titta, en sorgligt försummad blogg! Här kan man kanske skriva om det som blivit någon slags tema de senaste dagarna - nämligen vatten i olika skepnader och aggregationsformer.
Igår var det så varmt och fuktigt att glasögonen immade igen när man gick från det luftkonditionerade labbet och ut i värmen. (Tänk tropiska växthus och ni förstår känslan.) Idag är luftfuktigheten ca 100% (regn alltså) och vädret är (förutom säkert minst 15 grader varmare) ungefär som jag föreställer mig att det oftast är i Göteborg i oktober* (fast det regnar inte snett än så länge). Jag antar att det är lika bra att vänja sig...
Ja, och så var det visst lite avloppsvatten i en källare i Uppsala där jag har en del möbler också. Men ingen större skada skedd vad det verkar.
Nu, dags för lite forskning.
*Fast jag är inte säker på att jag har varit i Göteborg någon oktober någonsin så det är möjligt att detta är helt baserat på mina och andras fördomar. Fast jag har inte så stora förhoppningar...
Igår var det så varmt och fuktigt att glasögonen immade igen när man gick från det luftkonditionerade labbet och ut i värmen. (Tänk tropiska växthus och ni förstår känslan.) Idag är luftfuktigheten ca 100% (regn alltså) och vädret är (förutom säkert minst 15 grader varmare) ungefär som jag föreställer mig att det oftast är i Göteborg i oktober* (fast det regnar inte snett än så länge). Jag antar att det är lika bra att vänja sig...
Ja, och så var det visst lite avloppsvatten i en källare i Uppsala där jag har en del möbler också. Men ingen större skada skedd vad det verkar.
Nu, dags för lite forskning.
*Fast jag är inte säker på att jag har varit i Göteborg någon oktober någonsin så det är möjligt att detta är helt baserat på mina och andras fördomar. Fast jag har inte så stora förhoppningar...
Saturday, July 11, 2009
1.8 V
I onsdags var jag och tre av kollegorna och gjorde ett gästspel hos Hopkins Center for Talented Youth och deras sommarskola i "Inventions". För barn i sisådär 10-årsåldern. Vi skulle bygga solceller med dem. Grätzelsolceller för att vara exakt. (För att vara ett lab som studerar fundamentala processer i nämnda solceller kan man lugnt säga att vi inte bygger riktiga solceller särskilt ofta...)
Totalt blev det 9 fungerande solceller (och att den 10:e inte fungerade var vårt fel, inte barnens) som seriekopplade* (och med lite extra lysrörsljus) gav oss 1.8 V ut. Tillräckligt mycket för att faktiskt få en liten lysidod att skina lite svagt.
Och nu kanske ni inte tycker att detta är så imponerande, men då vill jag berätta att track-record för det här labbet är att vi inte förr lyckats göra några celler som faktiskt driver något alls... Och då vill jag ändå påpeka att vi inte alls använde oss av de bästa färgämnen vi har. (Men ja, det finns en anledning till att vi ägnar oss åt mer fundamentala studier av kemiska processer som sker i solceller.)
*Japp, det är pinsamt att vi dagarna innan var tvungna att söka oss till Wikipedia för att fräscha upp minnet lite om hur det där med serie- och parallellkoppling påverkar den ström och spänning man får ut... Men vi är kemister, OK?
Totalt blev det 9 fungerande solceller (och att den 10:e inte fungerade var vårt fel, inte barnens) som seriekopplade* (och med lite extra lysrörsljus) gav oss 1.8 V ut. Tillräckligt mycket för att faktiskt få en liten lysidod att skina lite svagt.
Och nu kanske ni inte tycker att detta är så imponerande, men då vill jag berätta att track-record för det här labbet är att vi inte förr lyckats göra några celler som faktiskt driver något alls... Och då vill jag ändå påpeka att vi inte alls använde oss av de bästa färgämnen vi har. (Men ja, det finns en anledning till att vi ägnar oss åt mer fundamentala studier av kemiska processer som sker i solceller.)
*Japp, det är pinsamt att vi dagarna innan var tvungna att söka oss till Wikipedia för att fräscha upp minnet lite om hur det där med serie- och parallellkoppling påverkar den ström och spänning man får ut... Men vi är kemister, OK?
Saturday, July 04, 2009
Independence Day
Det är busy busy busy som gäller här just nu. Väldans mycket på jobbet och dessutom är J, E och L här och hälsar på, så det blir inte mycket bloggat. Och idag är det dessutom Independence Day så vi går snart ut i solen. Men eventuellt kommer det foton från de senaste helgerna i Boston/Massachussets och NYC snart.
Friday, June 26, 2009
Empiriska studier visar...
...att om man jobbar någonstans mellan 12 och 16h per dygn så hinner man inte sova så mycket och då blir man trött.
...fotbollsspelande botar inte halsont, snarare förvärrar det saken.
...disk inte diskar sig själv och insamlade experimentall data inte analyserar sig själva.
Samma empiriska studier visar också att risken för meningslösa bloggposter som inte bidrar med något annat än upprepningar av det redan uppenbara ökar exponentiellt med bristen på sömn.
...fotbollsspelande botar inte halsont, snarare förvärrar det saken.
...disk inte diskar sig själv och insamlade experimentall data inte analyserar sig själva.
Samma empiriska studier visar också att risken för meningslösa bloggposter som inte bidrar med något annat än upprepningar av det redan uppenbara ökar exponentiellt med bristen på sömn.
Thursday, June 25, 2009
1000 saker...
... att blogga om, men dessvärre ca en miljon saker att göra på jobbet. Därför fortsätter det sporadiska bloggandet ett tag till medan jag jobbar hela dagarna och halva nätterna, kliar myggbetten från den gångna helgen och funderar på hur i herrans namn jag ska hinna tvätta innan jag drar till New York igen på fredag. Nu är dock mitt prov klart att mätas på. Peace out!
Friday, June 19, 2009
Tidsangivelser och andra sorters lögner
Hoppas att ni hade en bra midsommar! Själv sitter jag på BWI och väntar på ett flyg till Boston. Imorgon blir det nämligen midsommarfirande i Massachussets för min del. Vägen dit tycks dock vara kantad av förseningar. Tåget ut till flygplatsen var försenat men ingen brydde sig om att annonsera den förseningen, eftersom 15 minuter sent ändå är nästan i tid, om man ska tro Amtrakpersonalen på Penn Station i Baltimore.
På flygplatsen ger alla monitorer olika avgångstid för mitt flyg, fast alla har gemensamt att de anger en senare tid än den planerade avgångstiden. Vid gaten, där det fortfarande inte finns något flygplan, annonseras dock fortfarande den ordinarie avgångstiden 4.30 pm, vilket är ungefär 15 minuter från nu...
En helt annan sorts lögner var morgonen samtalsämne i labbet. Mina vänner, A och K, är ett par. Ett lesbiskt par. K:s mamma har vissa problem med att hennes dotter är homosexuell, och har därför bestämt sig för att detta är guds sätt att straffa henne för hennes synder. A:s mamma är, trots att A och K har varit ett par sen de var tonåringar och bott tillsammans bra länge, övertygad om att detta bara är en fas. På senare år har de båda mammorna lyckats upprätthålla illusionen att deras döttrar inte egentligen är homosexuella eftersom de bor i en "two-bedroom-apartment", och alltså, förstås har varsitt sovrum. Det blev visst stort familjedrama när A och K kastade ut extrasängen som för syns skull stått i det sovrum som de ändå bara använde som arbetsrum.
Nu ska A. och K. köpa hus. Vilken sorts lögn de båda mammorna ska komma upp med för att rationalisera detta beteende från döttrarna är ännu oklart, men de har låtit meddela att de fortfarande betraktar det hela som en fas, som kommer att gå över, vilket årtionde som helst nu. A hade visst sagt till sin mamma igår att hon kanske borde överge denna livslögn en gång för alla och acceptera faktum. Modern ifråga svarade att det tänkte hon minsann inte göra, och om A trodde att hon någonsin skulle acceptera det hela och, hemska tanke, berätta för sina vänner att hennes dotter är homosexuell så trodde hon helt fel.
Ibland krävs det bara vanligt folkvett för att man ska känna sig som en oerhört liberal och tolerant människa.
På flygplatsen ger alla monitorer olika avgångstid för mitt flyg, fast alla har gemensamt att de anger en senare tid än den planerade avgångstiden. Vid gaten, där det fortfarande inte finns något flygplan, annonseras dock fortfarande den ordinarie avgångstiden 4.30 pm, vilket är ungefär 15 minuter från nu...
En helt annan sorts lögner var morgonen samtalsämne i labbet. Mina vänner, A och K, är ett par. Ett lesbiskt par. K:s mamma har vissa problem med att hennes dotter är homosexuell, och har därför bestämt sig för att detta är guds sätt att straffa henne för hennes synder. A:s mamma är, trots att A och K har varit ett par sen de var tonåringar och bott tillsammans bra länge, övertygad om att detta bara är en fas. På senare år har de båda mammorna lyckats upprätthålla illusionen att deras döttrar inte egentligen är homosexuella eftersom de bor i en "two-bedroom-apartment", och alltså, förstås har varsitt sovrum. Det blev visst stort familjedrama när A och K kastade ut extrasängen som för syns skull stått i det sovrum som de ändå bara använde som arbetsrum.
Nu ska A. och K. köpa hus. Vilken sorts lögn de båda mammorna ska komma upp med för att rationalisera detta beteende från döttrarna är ännu oklart, men de har låtit meddela att de fortfarande betraktar det hela som en fas, som kommer att gå över, vilket årtionde som helst nu. A hade visst sagt till sin mamma igår att hon kanske borde överge denna livslögn en gång för alla och acceptera faktum. Modern ifråga svarade att det tänkte hon minsann inte göra, och om A trodde att hon någonsin skulle acceptera det hela och, hemska tanke, berätta för sina vänner att hennes dotter är homosexuell så trodde hon helt fel.
Ibland krävs det bara vanligt folkvett för att man ska känna sig som en oerhört liberal och tolerant människa.
Friday, June 12, 2009
Wolftrap
Dags att skriva något på den här försummade bloggen kanske? Det har ju blivit sommar i Maryland också. Och på sommaren gör man somriga saker som att jobba, träna inomhus för att det är antingen för varmt eller alldeles för mycket blixtar och dunder utomhus, jobba, bli genomblöt av antingen luftfuktighet i kombination med hög temperatur eller för att det vräker ner regn (och ibland hagel) och åskar som tredje världskriget brutit ut. Och så kan man gå på utomhuskonsert också.
I Virginia, som inte är så långt bort som det låter, finns Wolftrap National Park, som är en "National park for the performing arts". Där var vi igår för att se Matt Nathanson och Indigo Girls. (Nåja, somliga av oss är definivt mer förtjusta i den senare...) Det var det ganska många andra också som var, och inte alla av dessa ett par tusen var så praktiskt lagda. Väderleksprognosen talade om ett par timmar av "severe thunderstorms and rain".
Det fick oss att tycka att det var en bra ide att packa regnkläder och det var vi mycket nöjda med när väderprognosen med råge infriades. (jag har aldrig varit utomhus i värre åskväder...) Dessutom var alla som satt bakom oss också nöjda, eftersom de fortfarande kunde se då vi inte raskt slog upp fyra gigantiska paraplyer. Som extra bonus funkar regnställ också mycket bättre under långvarigt kraftigt regnande om man vill förbli någorlunda torr. Och när två timmars regn förvandlar gräsmattan till lerfält är regnställ också mycket pratiskt. Det var en och annan som fick ofrivilliga lerinpackningar igår kväll. (Att lersanera mina skor står fortfarande på att-göra-listan dock...) Men trevligt var det. Och säkert också jättebra för mitt onda knä. (Oklart exakt hur, men trevliga saker är väl alltid bra?)
I Virginia, som inte är så långt bort som det låter, finns Wolftrap National Park, som är en "National park for the performing arts". Där var vi igår för att se Matt Nathanson och Indigo Girls. (Nåja, somliga av oss är definivt mer förtjusta i den senare...) Det var det ganska många andra också som var, och inte alla av dessa ett par tusen var så praktiskt lagda. Väderleksprognosen talade om ett par timmar av "severe thunderstorms and rain".
Det fick oss att tycka att det var en bra ide att packa regnkläder och det var vi mycket nöjda med när väderprognosen med råge infriades. (jag har aldrig varit utomhus i värre åskväder...) Dessutom var alla som satt bakom oss också nöjda, eftersom de fortfarande kunde se då vi inte raskt slog upp fyra gigantiska paraplyer. Som extra bonus funkar regnställ också mycket bättre under långvarigt kraftigt regnande om man vill förbli någorlunda torr. Och när två timmars regn förvandlar gräsmattan till lerfält är regnställ också mycket pratiskt. Det var en och annan som fick ofrivilliga lerinpackningar igår kväll. (Att lersanera mina skor står fortfarande på att-göra-listan dock...) Men trevligt var det. Och säkert också jättebra för mitt onda knä. (Oklart exakt hur, men trevliga saker är väl alltid bra?)
Saturday, June 06, 2009
Röstförklaring
Förra fredagen var jag i DC för att göra mitt första besök på svenska ambassaden med syftet att rösta i Europaparlamentsvalet. Och det gjorde jag också, men utan någon som helst entusiasm.
Så jag röstade, men jag var tvungen att övertyga mig själv om att jag röstade på en kandidat, snarare än ett parti. (Ja, jag övervägde piratpartiet, men av olika skäl bestämde jag mig för att inte göra det. Jag tänker dock inte klandra någon som gör det.) Jag är fortfarande medlem i centerpartiet, men måste medge att jag inte är särskilt imponerad av dem just nu. (Det var min diplomatiska sida som talade där...) Att följa debatten från centerstämman var mest deprimerande - inte minst med tanke på en del osedvanligt korkade uttalanden från fler än en riksdagsledamot.
Likväl var det en centerpartist som fick min röst i slutänden. Någon jag känner sedan ganska länge. En person vars intellekt jag beundrar och vars arbetskapacitet är något utöver det vanliga, dessutom en människa som vågat tänka självständigt i förhållande till partiledningen. (Det sista är inte så vanligt som man skulle kunna tro, alldeles oavsett vad ledande centerpartistiska företrädare säger om takhöjden i partiet...) Jag vet att hon har förmåga att få saker uträttade och jag vet att hon och jag är ense i nästan alla frågor som är viktiga för mig och som har någon slags relevans för Europaparlamentsvalet. Ändå var jag tveksam. Mycket tveksam. Det som till sist fällde avgörandet var hennes, eventuellt något populistiska men likväl principiellt viktiga, beslut att JO-anmäla Uppsala Universitet, Linköpings Universitet och Växjö Universitet för att de stängt av studenter från internet.
Jag kryssade alltså Lena Ek. Inte med någon vidare entusiasm för hennes parti, särskilt inte i integritetsfrågorna, men med lite mer entusiasm för henne.
Efter att jag röstat stod det också klart att Lena valt att "integritetscertifiera" sig, vilket gör att jag känner mig mer bekväm med mitt val. Och jag tror att Lena kan göra stor nytta under ännu en mandatperiod. Men innerst inne hoppas jag att piratpartiet får så många röster att det skakar om ordentligt bland de etablerade partierna, för de har uppenbarligen inte begripit att personlig integritet är en grundläggande rättighet och en av fundamenten i en fungerande demokrati.
Så jag röstade, men jag var tvungen att övertyga mig själv om att jag röstade på en kandidat, snarare än ett parti. (Ja, jag övervägde piratpartiet, men av olika skäl bestämde jag mig för att inte göra det. Jag tänker dock inte klandra någon som gör det.) Jag är fortfarande medlem i centerpartiet, men måste medge att jag inte är särskilt imponerad av dem just nu. (Det var min diplomatiska sida som talade där...) Att följa debatten från centerstämman var mest deprimerande - inte minst med tanke på en del osedvanligt korkade uttalanden från fler än en riksdagsledamot.
Likväl var det en centerpartist som fick min röst i slutänden. Någon jag känner sedan ganska länge. En person vars intellekt jag beundrar och vars arbetskapacitet är något utöver det vanliga, dessutom en människa som vågat tänka självständigt i förhållande till partiledningen. (Det sista är inte så vanligt som man skulle kunna tro, alldeles oavsett vad ledande centerpartistiska företrädare säger om takhöjden i partiet...) Jag vet att hon har förmåga att få saker uträttade och jag vet att hon och jag är ense i nästan alla frågor som är viktiga för mig och som har någon slags relevans för Europaparlamentsvalet. Ändå var jag tveksam. Mycket tveksam. Det som till sist fällde avgörandet var hennes, eventuellt något populistiska men likväl principiellt viktiga, beslut att JO-anmäla Uppsala Universitet, Linköpings Universitet och Växjö Universitet för att de stängt av studenter från internet.
Jag kryssade alltså Lena Ek. Inte med någon vidare entusiasm för hennes parti, särskilt inte i integritetsfrågorna, men med lite mer entusiasm för henne.
Efter att jag röstat stod det också klart att Lena valt att "integritetscertifiera" sig, vilket gör att jag känner mig mer bekväm med mitt val. Och jag tror att Lena kan göra stor nytta under ännu en mandatperiod. Men innerst inne hoppas jag att piratpartiet får så många röster att det skakar om ordentligt bland de etablerade partierna, för de har uppenbarligen inte begripit att personlig integritet är en grundläggande rättighet och en av fundamenten i en fungerande demokrati.
Tuesday, June 02, 2009
Också en sorts dag...
Vi hade labstädning och -inventering idag. Det betyder att jag äntligen fått bort lite damm i laserlabbet. Det krävde bara fyra omgångar med klibbig dammsamlare. Och fyra omgångar med moppen.
Det är dock inte det minsta synd om mig. För det första så fick jag äntligen ett rent laserlab och för det andra så fick jag ju tillfredsställelsen att alla insåg att mitt tjat om att vi behövde städa inte var fullt så omotiverat som de trodde. Och vi hittade en massa coola grejer som vi nu måste komma på experiment åt. Men framför allt slapp jag inventera kemikalier genom att ta ut dem ur skåpen, skriva upp namn, datum för ankomst och öppnande, varifrån det är köpt, var det förvaras och så ställa tillbaka burken/flaskan i samma skåp igen.
Och sen kom jag hem. Och hade fått ett paket med en försenad födelsedagspresent. Av innehållet att döma kan man lätt få intrycket att avsändaren anser att jag
1) äter för lite daim (kan mycket väl stämma),
2) borde intressera mig mer för kungligheter (kommer inte att hända!) samt
3) borde flytta till Göteborg (den som lever får se hur det blir med den saken. I dagsläget verkar dock Göteborg väsentligt mycket sannolikare än Brooklyn).
Och som en perfekt (nåja) avslutning på det hela ska jag spela fotboll om 40 minuter och sen korrekturläsa lite innan det är dags att sova.
En annan dag ska jag blogga om att jag har röstat, och varför och med vilka stora betänkligheter jag till sist gjorde det.
Det är dock inte det minsta synd om mig. För det första så fick jag äntligen ett rent laserlab och för det andra så fick jag ju tillfredsställelsen att alla insåg att mitt tjat om att vi behövde städa inte var fullt så omotiverat som de trodde. Och vi hittade en massa coola grejer som vi nu måste komma på experiment åt. Men framför allt slapp jag inventera kemikalier genom att ta ut dem ur skåpen, skriva upp namn, datum för ankomst och öppnande, varifrån det är köpt, var det förvaras och så ställa tillbaka burken/flaskan i samma skåp igen.
Och sen kom jag hem. Och hade fått ett paket med en försenad födelsedagspresent. Av innehållet att döma kan man lätt få intrycket att avsändaren anser att jag
1) äter för lite daim (kan mycket väl stämma),
2) borde intressera mig mer för kungligheter (kommer inte att hända!) samt
3) borde flytta till Göteborg (den som lever får se hur det blir med den saken. I dagsläget verkar dock Göteborg väsentligt mycket sannolikare än Brooklyn).
Och som en perfekt (nåja) avslutning på det hela ska jag spela fotboll om 40 minuter och sen korrekturläsa lite innan det är dags att sova.
En annan dag ska jag blogga om att jag har röstat, och varför och med vilka stora betänkligheter jag till sist gjorde det.
Thursday, May 28, 2009
Denial is the first sign...
There has been a slight pressure for posts in English, very slight, but still. I haven't quite made up my mind yet, but there might be a few more posts in English, I guess time will tell. So, in honor of procrastination here's a post before I get back to that proposal.
There are some people who claim that I have a caffeine addiction. Some even claim it's severe. My objections to these statements are rarely acknowledged, but often met with comments like "oh, denial is the first sign" and other, similar things. And it is true that I drink a few cups of coffee a normal day. However, the past weekend proves me right. From Friday afternoon, until Monday morning, I had one, yes, one, cup of coffee. One. And I admit a slight headache on Saturday morning, but feel confident that it can be fully attributed to the not-insignificant-amounts of alcohol that were consumed on Friday night.
No, if you should be worried about any addiction of mine, it is probably more reasonable to comtemplate my tendencies to not stop myself from shopping stuff from B&H. (Tripod and tripod head on it's way! Yay for free shipping and no sales tax - saved me a few bucks to order it online instead of picking it up in-store...) But I started to think that maybe I too need an external hard drive? It's a good thing to have right? Better get back to that proposal before I happen to hit my "Digital photography" button...
There are some people who claim that I have a caffeine addiction. Some even claim it's severe. My objections to these statements are rarely acknowledged, but often met with comments like "oh, denial is the first sign" and other, similar things. And it is true that I drink a few cups of coffee a normal day. However, the past weekend proves me right. From Friday afternoon, until Monday morning, I had one, yes, one, cup of coffee. One. And I admit a slight headache on Saturday morning, but feel confident that it can be fully attributed to the not-insignificant-amounts of alcohol that were consumed on Friday night.
No, if you should be worried about any addiction of mine, it is probably more reasonable to comtemplate my tendencies to not stop myself from shopping stuff from B&H. (Tripod and tripod head on it's way! Yay for free shipping and no sales tax - saved me a few bucks to order it online instead of picking it up in-store...) But I started to think that maybe I too need an external hard drive? It's a good thing to have right? Better get back to that proposal before I happen to hit my "Digital photography" button...
Monday, May 25, 2009
New York: Brooklyn and the Heights
Hudson river och Lower Manhattan som det ser ut från the Village.
Spenderade helgen i New York. Främst i Brooklyn och the Heights. Långt från Times Square och andra turistiga platser. Och som alltid när man umgås med familjen Gardner har man fantastiskt roligt och saker man inte riktigt kunde föreställa sig händer... Till exempel:
Roof-top party i Brooklyn (precis så coolt som det verkar) med många närvarande som alla var beredda att ge mer eller mindre realistiska råd om hur man skaffar sig ett greencard. (Om jag hade ett skulle jag garanterat flytta till Brooklyn i höst!)
Konstutställning och paneldiskussion (på spanska!) arrangerad av dominikanska kulturkommissionen inkluderande en svensk-dominikansk New York-bo som på bruten men god svenska ville diskutera både vikingar och svensk fikakultur.
Poker in the Heights (inte Harlem men väl Hamilton), och bourbon (som till min förvåning var riktigt god) och svenskt godis B:s roommate helt magiskt trollade fram så att jag kunde äta upp det. (nej, jag har aldrig spelat Texas hold'em förut, men jag är mycket nöjd med att jag inte åkte ut först...)
Och flera timmar på B&H där jag lyfte så många kamerastativ att jag nästan trodde att jag skulle ha träningsvärk idag (och jag har efter visst funderande också bestämt mig!), och vi dessutom shoppade kamera och externa hårddiskar åt de andra.
Och en massa annat förstås. Fint väder var det också! Nedan: Julie, Rachael och Brian.
Om det inte framgick ovan så var det alltså en alldeles utmärkt helg. Nu dock åter till ansökningar etc. Förvänta er inget frekvent bloggande denna vecka då jag har två ansöknings/jobb deadlines och dessutom ska försöka hinna åka in till DC för att rösta.
Spenderade helgen i New York. Främst i Brooklyn och the Heights. Långt från Times Square och andra turistiga platser. Och som alltid när man umgås med familjen Gardner har man fantastiskt roligt och saker man inte riktigt kunde föreställa sig händer... Till exempel:
Roof-top party i Brooklyn (precis så coolt som det verkar) med många närvarande som alla var beredda att ge mer eller mindre realistiska råd om hur man skaffar sig ett greencard. (Om jag hade ett skulle jag garanterat flytta till Brooklyn i höst!)
Konstutställning och paneldiskussion (på spanska!) arrangerad av dominikanska kulturkommissionen inkluderande en svensk-dominikansk New York-bo som på bruten men god svenska ville diskutera både vikingar och svensk fikakultur.
Poker in the Heights (inte Harlem men väl Hamilton), och bourbon (som till min förvåning var riktigt god) och svenskt godis B:s roommate helt magiskt trollade fram så att jag kunde äta upp det. (nej, jag har aldrig spelat Texas hold'em förut, men jag är mycket nöjd med att jag inte åkte ut först...)
Och flera timmar på B&H där jag lyfte så många kamerastativ att jag nästan trodde att jag skulle ha träningsvärk idag (och jag har efter visst funderande också bestämt mig!), och vi dessutom shoppade kamera och externa hårddiskar åt de andra.
Och en massa annat förstås. Fint väder var det också! Nedan: Julie, Rachael och Brian.
Om det inte framgick ovan så var det alltså en alldeles utmärkt helg. Nu dock åter till ansökningar etc. Förvänta er inget frekvent bloggande denna vecka då jag har två ansöknings/jobb deadlines och dessutom ska försöka hinna åka in till DC för att rösta.
Saturday, May 16, 2009
Noteringar från veckan
1. Det finns en viss sorts människor som känner att de alltid behöver kommentera allt som sägs. Alldeles oavsett hurvida de har något intelligent eller intressant att säga om saken. Tyvärr verkar den folkgruppen vara något överrepresenterad på min fotokurs. Som tur är har vi också en otroligt pensionerad fysikprofessor som protesterar när de först nämnda människorna hittar på hittills oupptäckta fenomen inom optiken.
2. Jag hade glömt bort hur vansinnigt ont det gör att vakna av att man har kramp i en vad. Men nu är jag vederbörligen påmind. Tyvärr.
3. Jag hade också, tydligen, fullständigt glömt bort hur det kan kännas att vara förstaårsdoktorand och upptäcka en artikel som får en att tro att allt man gjort hittills är meningslöst. (Närmare granskning visade dock att det hela, om än irriterande, inte är värre än ett kliande myggbett.)
4. Folk är uppenbarligen inte kloka. Inte för att det var någon nyhet, men det här är värre än det mesta. Att låta bli att söka läkarvård för sitt svårt sjuka barn med motiveringen att man tror på gud, att nämnda gud hör bön och att det enda man följaktligen behöver göra är att be. Barnet avled. Föräldrarna står nu anklagade för mord. Nyhetsrapporteringen förtäljer inget om några sprickor i den religiösa övertygelsen.
2. Jag hade glömt bort hur vansinnigt ont det gör att vakna av att man har kramp i en vad. Men nu är jag vederbörligen påmind. Tyvärr.
3. Jag hade också, tydligen, fullständigt glömt bort hur det kan kännas att vara förstaårsdoktorand och upptäcka en artikel som får en att tro att allt man gjort hittills är meningslöst. (Närmare granskning visade dock att det hela, om än irriterande, inte är värre än ett kliande myggbett.)
4. Folk är uppenbarligen inte kloka. Inte för att det var någon nyhet, men det här är värre än det mesta. Att låta bli att söka läkarvård för sitt svårt sjuka barn med motiveringen att man tror på gud, att nämnda gud hör bön och att det enda man följaktligen behöver göra är att be. Barnet avled. Föräldrarna står nu anklagade för mord. Nyhetsrapporteringen förtäljer inget om några sprickor i den religiösa övertygelsen.
Friday, May 08, 2009
Intelligenstest
Egentligen har jag inte alls tid med detta, men låt oss ändå göra ett litet intelligenstest hos läsekretsen. Vi tänker oss följande, förstås fullständigt hypotetiska, situation:
En kyl/frys som bor i ett kemilab och innehåller kemikalier går sönder. Du vägrar ta något som helst ansvar för detta faktum med motiveringen att du inte använder kemikalierna som bor i där. (Den växande vattenpölen på golvet ignorerar du.) Senare samma dag får du ett mail med upplysningen att de kemikalier som tidigare fanns i den söndriga kylanläggningen nu finns i någon av labbets två andra diton. Det vill säga, det finns i någon av dessa två kylar frysar OM det var märkt på ett identifierbart sätt.
Låt oss nu säga att du dagen efter detta lilla haveri kommer på att du trots allt faktiskt behöver en av de kemikalier som du så sent som i går aldrig hade använt och aldrig tänkt att använda heller. Vad gör du?
1. Läser mailet, en gång till, och går sedan och letar efter din kemikalie (som ju inte var din och som du aldrig skulle använda) på någon av de platser som nämns i mailet.
2. Du frågar personen som tog hand om det läckande kylskåpet och alla både märkta och omärkta kemikalier* var din kemikalie (som du så sent som igår inte använde) kan tänkas finnas.
3. Du går omkring i labbet och gnäller högljutt över att någon flyttat dina kemikalier (som inte var dina igår) utan att tala om vart och undrar dessutom varför någon hällt ut ditt prov som fanns i den omärkta bägaren utan lock i nämnda kyl.
Välj ditt alternativ.
*Att försöka oskadliggöra okända, men ruskigt sura, substanser i större mängd är lite läskigt men kan vara riktigt spännande också. Det gick åt hemskt mycket bikarbonat för att neutralisera denna okända substans och det bubblade bra länge...
En kyl/frys som bor i ett kemilab och innehåller kemikalier går sönder. Du vägrar ta något som helst ansvar för detta faktum med motiveringen att du inte använder kemikalierna som bor i där. (Den växande vattenpölen på golvet ignorerar du.) Senare samma dag får du ett mail med upplysningen att de kemikalier som tidigare fanns i den söndriga kylanläggningen nu finns i någon av labbets två andra diton. Det vill säga, det finns i någon av dessa två kylar frysar OM det var märkt på ett identifierbart sätt.
Låt oss nu säga att du dagen efter detta lilla haveri kommer på att du trots allt faktiskt behöver en av de kemikalier som du så sent som i går aldrig hade använt och aldrig tänkt att använda heller. Vad gör du?
1. Läser mailet, en gång till, och går sedan och letar efter din kemikalie (som ju inte var din och som du aldrig skulle använda) på någon av de platser som nämns i mailet.
2. Du frågar personen som tog hand om det läckande kylskåpet och alla både märkta och omärkta kemikalier* var din kemikalie (som du så sent som igår inte använde) kan tänkas finnas.
3. Du går omkring i labbet och gnäller högljutt över att någon flyttat dina kemikalier (som inte var dina igår) utan att tala om vart och undrar dessutom varför någon hällt ut ditt prov som fanns i den omärkta bägaren utan lock i nämnda kyl.
Välj ditt alternativ.
*Att försöka oskadliggöra okända, men ruskigt sura, substanser i större mängd är lite läskigt men kan vara riktigt spännande också. Det gick åt hemskt mycket bikarbonat för att neutralisera denna okända substans och det bubblade bra länge...
Sunday, May 03, 2009
Veckans diplomat
Utmärkelsen "Veckans diplomat" har av följande skäl tilldelats* undertecknad:
1. När den här kollegan gick runt och meddelade alla hur mycket resultat han åstadkommit de senaste månadena, baserat på antalet datakataloger på en av labbets instrumentdatorer (som de flesta av oss använder varje dag) så frågade jag inte hur många av dem som faktiskt innehöll reproducerbara data. Istället sa jag att jag såg fram emot att se alla data på hans gruppmöte.
2. När en annan kollega ifrågasatte författarlistan på en artikel som snart** ska skickas in och föreslog att han borde flyttas upp i densamma så sa jag inte att det mest rimliga snarare vore att ta bort honom, utan föreslog istället i en lugn och sansad ton att vi väl kunde göra en lista över vem som bidragit med vilka resultat, bidrag till skrivandet etc och så fastställa författarordningen med hjälp av den. Av outgrundlig anledning*** fann han inte detta förslag tilltalande och drog utan vidare diskussion tillbaka sitt förslag.
3. En av mina tre bästa kollegor**** dök upp på jobbet i fredags i polisonger och skägg som, kan vi säga, inte riktigt klädde honom (med hans egna ord: tänk tysk porrstjärnewannabe och ni förstår ungefär) och han kunde förstås inte motstå frestelsen att fråga vad jag tyckte om detta nya utseende. Jag svarade, såsom den diplomat jag uppenbarligen är, ungefär så här: eh, ja, jo, alltså... jag tycker om mina vänner oavsett hur de ser ut. (Vilket inte bara är väldigt diplomatiskt, det är faktiskt också helt sant.)*****
4. Jag avstod från att maila "Department of Division Advancement" och ifrågasätta det kloka i att uppmana alla Hopkins studenter och anställda att söka läkarvård för test om eventuell svininfluensainfektion om man har minst ett av symptomen huvudvärk, hosta/nysningar, muskelvärk, diarre, trötthet, halsont eller feber, måndagen efter en helg då Hopkins alla grundstudenter partajat i dagarna tre och det dessutom varit över 30 grader varmt och strålande sol och minst halva Baltimores befolkning hade huvudvärk på grund av vätskebrist.******
*Den som eventuellt vill överklaga detta beslut kan lämna in 18 undertecknade kopior till Hopkins internationella kansli för handläggning någon gång inom de närmaste 2 åren.
**Den har varit nästan klar så att den snart kan skickas in sen i januari...
***Fast det skulle eventuellt kunna ha att göra med att han faktiskt i princip inte bidragit alls till den där artikeln.
****Det är även den svensktalande kollegan, som har visat sig då och då läsa denna blogg och följaktligen måste jag välja mina ord med viss omsorg...
*****För att ni ska förstå omfattningen av förvandlingen så måste jag förklara att med hans normala utseende händer det allt som oftast att han får några extra klipp på sitt "köp-tio-kaffe-få-en-gratis"-kort om det råkar vara en kvinna som står bakom disken (vi andra brukar inte få några extra klipp...) vilket knappast kommer inträffa så länge de där polisongerna finns kvar...
******En dag senare ändrades instruktionen till att man skulle ha mer än ett symptom.
1. När den här kollegan gick runt och meddelade alla hur mycket resultat han åstadkommit de senaste månadena, baserat på antalet datakataloger på en av labbets instrumentdatorer (som de flesta av oss använder varje dag) så frågade jag inte hur många av dem som faktiskt innehöll reproducerbara data. Istället sa jag att jag såg fram emot att se alla data på hans gruppmöte.
2. När en annan kollega ifrågasatte författarlistan på en artikel som snart** ska skickas in och föreslog att han borde flyttas upp i densamma så sa jag inte att det mest rimliga snarare vore att ta bort honom, utan föreslog istället i en lugn och sansad ton att vi väl kunde göra en lista över vem som bidragit med vilka resultat, bidrag till skrivandet etc och så fastställa författarordningen med hjälp av den. Av outgrundlig anledning*** fann han inte detta förslag tilltalande och drog utan vidare diskussion tillbaka sitt förslag.
3. En av mina tre bästa kollegor**** dök upp på jobbet i fredags i polisonger och skägg som, kan vi säga, inte riktigt klädde honom (med hans egna ord: tänk tysk porrstjärnewannabe och ni förstår ungefär) och han kunde förstås inte motstå frestelsen att fråga vad jag tyckte om detta nya utseende. Jag svarade, såsom den diplomat jag uppenbarligen är, ungefär så här: eh, ja, jo, alltså... jag tycker om mina vänner oavsett hur de ser ut. (Vilket inte bara är väldigt diplomatiskt, det är faktiskt också helt sant.)*****
4. Jag avstod från att maila "Department of Division Advancement" och ifrågasätta det kloka i att uppmana alla Hopkins studenter och anställda att söka läkarvård för test om eventuell svininfluensainfektion om man har minst ett av symptomen huvudvärk, hosta/nysningar, muskelvärk, diarre, trötthet, halsont eller feber, måndagen efter en helg då Hopkins alla grundstudenter partajat i dagarna tre och det dessutom varit över 30 grader varmt och strålande sol och minst halva Baltimores befolkning hade huvudvärk på grund av vätskebrist.******
*Den som eventuellt vill överklaga detta beslut kan lämna in 18 undertecknade kopior till Hopkins internationella kansli för handläggning någon gång inom de närmaste 2 åren.
**Den har varit nästan klar så att den snart kan skickas in sen i januari...
***Fast det skulle eventuellt kunna ha att göra med att han faktiskt i princip inte bidragit alls till den där artikeln.
****Det är även den svensktalande kollegan, som har visat sig då och då läsa denna blogg och följaktligen måste jag välja mina ord med viss omsorg...
*****För att ni ska förstå omfattningen av förvandlingen så måste jag förklara att med hans normala utseende händer det allt som oftast att han får några extra klipp på sitt "köp-tio-kaffe-få-en-gratis"-kort om det råkar vara en kvinna som står bakom disken (vi andra brukar inte få några extra klipp...) vilket knappast kommer inträffa så länge de där polisongerna finns kvar...
******En dag senare ändrades instruktionen till att man skulle ha mer än ett symptom.
Subscribe to:
Posts (Atom)
