Tips för att uppnå välfungerande relationer på arbetsplatsen

Några tips för att uppnå och behålla en smidig och friktionsfri relation till kollegorna i ett forskningslab.

#Om du är förstaårsdoktorand, och fortfarande inte har lyckats producera ett enda vettigt resultat kan det lätt uppfattas som aningen förmätet om du, offentligt, meddelar att du anser att sistaårsdoktoranden som handleder dig är så korkad att hon inte borde vara doktorand. När sistaårsdoktoranden ifråga dessutom är labbets mest framgångsrika doktorand så framstår det mer som om att det är du som är den korkade.

#Överväg möjligheten att det kan vara du som uttrycker dig oklart om tre av totalt tre närvarande personer inte förstår vad du menar. Om du trots allt kommer till slutsatsen att de är korkade och du smartast i världen, gå ändå inte tillbaka till labbet och prata öppet om hur korkade de andra tre på mötet var. Det riskerar nämligen att leda till att de tre personerna inte är så sugna på att ge dig någon hjälp när det visar sig att du inte var riktigt så fantastiskt smart som du trodde.

#Bli inte alltför förvånad om dina kollegor inte uppskattar ståndpunkten att du ska vara medförfattare på en artikel som du inte producerat den minsta lilla datapunkt till, och du dessutom vid ett flertal tillfällen sagt att du anser projektet meningslöst. Särskilt inte när du anser att denna regel ska gälla enbart för dig, men för varje papper du har lust att vara med på.

#Om du händelsevis är så stockkonservativ att du anser att kvinnor är sämre på naturvetenskap än män och du dessutom anser att bara män bör vara forskare så letar du med fördel upp en extremreligiös grupp där du vädrar denna åsikt och antagligen får medhåll. På labbet accepterar du lämpligen att vi lever på 2000-talet (hur gärna du än skulle önska något annat) samt sväljer det faktum att samtliga kvinnor där är väsentligt mer kompetenta än du själv. Sexistiska åsikter håller du inne med.

De ovanstående punkterna kan förstås inte alls relateras till händelser i mitt lab under den senaste veckan....

Nämnde jag förresten att stämningen i labbet varit lite tryckt på senare tid?

Föreningsfriheten

Så där ja, då blir det ett nytt försök att avskaffa livegenskapen för studenter genom ett regeringsförslag om att avskaffa kårobligatoriet. Låt oss hoppas att det blir verklighet den här gången.

Jag måste säga att det är lite fascinerande att tvångsmedlemskapet i svenska kyrkan avskaffades långt innan man var beredd att ge studenterna samma sorts frihet.

Spännande kombo

Det har funnits ett minst sagt sunkigt ställe som sålt bagels inte så långt från mig. Häromdagen dök det upp en lapp på dörren om att det var stängt för re-modeling. Två dagar senare var det öppet igen, fortfarande exakt lika sunkigt och utan synbara förändringar någon annanstans än på menyn. Tydligen bar det sig inte riktigt med bara bagels, så därför har verksamheten utökats, med det uppenbara komplementet till bagels...

...sushi. Tja, jag hade inte kommit på det själv, det måste jag erkänna. Jag är visserligen väldigt förtjust i sushi, men jag föredrar att äta det någonstans där det är rent.

För övrigt är jag inte heller helt förtjust i det amerikanska fenomenet att folk går och tränar tidigt på morgonen och sedan går till jobbet, och spenderar resten av dagen där, utan att duscha mellan gymbesöket och arbetsdagen...

Konst(igt)

Jag har noterat att det pågår en konstdebatt i gamla Svedala. (Nej jag syftar inte på kulturutredningen...) Eller kanske snarare en Konstfacks-debatt. Det är möjligt att tilltagen - den spelade psykiska sjukdomen och den nedklottrade tunnelbanevagnen - är konst, och man kan möjligen ha olika uppfattningar om hurvida det är bra konst eller ej.

Mer intressant tycker jag är att ingen av upphovsmännen visar någon större vilja att diskutera sina verk, eller konsekvenserna av dem. Och det är naturligtvis lite synd, för om det nu är sådan bra konst (kriteriet att konst ska provocera är ju i alla fall uppfyllt) så kan det väl inte vara någon match att försvara den mot människor som anser att deras skattepengar kan användas till bättre saker än de ovan nämnda.

För övrigt 1. Jag anser att den här graffitin är mycket coolare än den på tunnelbanevagnen.

För övrigt 2. Den som vill veta något om hur det är att vistas på en psykiatrisk klinik kan ju med fördel fråga någon som faktiskt varit intagen, frivilligt eller med tvång. För om nu konstfackseleven inte lider av en psykisk åkomma är det ju ändå rätt så troligt att hennes upplevelse av den psykiatriska vården inte är representativ för något annat än hur en frisk person som simulerar psykos uppfattar den, medan den torde säga mycket lite om hur en psykotisk person uppfattar samma vård...

På en helt annan not noterar jag (om än lite sent) ännu ett tecken på att världen är galen: En tilltänkt nämndeman i pirate bay-rättegången fick bytas ut på grund av jäv, men själv förstår han ingenting. Han skriver ju bara musik, och är medlem i en förening som har som uttalat syfte att värna upphovsrätten, men han har ju aldrig laddat ner något och anser sig därför inte vara jävig... Är inte det mer än lovligt korkat, så säg?

New Orleans-kaffe

Som jag tidigare nämnt är kaffet i New Orleans av en sällan (på den här kontinenten i alla fall) skådad (smakad?) kvalitet. Och det skiljer sig också från den vanliga amerikanska kaffet på några viktiga punkter.

Ett bra amerikanskt kaffe har en tendens att smaka lite (eller mycket) bränt*, även om det är alldeles nybryggt. När detta kombineras med deras tendens att späda ut kaffet till något som i bästa fall liknar te i färgen, ja då blir slutresultatet som det blir. På vissa ställen, tex Starbucks och Barnes & Noble cafe brukar de oftast brygga tillräckligt starkt kaffe, men med den nackdelen att den brända tonen slår igenom alltför mycket.

Därför förhöll jag mig mycket skeptisk till J.s & R.s försäkringar om att New Orleans-kaffet var något alldeles speciellt som jag absolut skulle uppskatta. (Helst som J. tillhör de människor som frivilligt dricker Americano.**) Min första kaffeupplevelse i NO var på CC:s. Och medan jag tyckte att detta var ett högt lyft jämfört allt annat köpekaffe jag druckit här i landet så börjar J. & R. klaga på att det minsann inte alls var lika bra som det brukar. Surrealistiskt värre. Dock, nästa kopp kaffe var betydligt bättre och de hade alltså rätt.

Hemligheten bakom det goda kaffet i NO är, ironiskt nog, kaffesurrogat. Till NO-kaffe tillsätts nämligen ett välkänt kaffesurrogat, närmare bestämt cikoriarot. Det tar bort den brända smaken och gör att andra smaker kommer fram tydligare. Dessutom är det lagom starkt också för mig.

För övrigt är cafe au lait the-New-Orleans-way inte baserad på espresso utan på bryggkaffe (med cikoria) och varm (men inte skummad) mjölk. Gott! Nästan lika bra som Zoegas...

*Den brända tonen ska dock inte förväxlas med den beska som vissa kafferostningar har, och som kan vara väldigt god. Det som åsyftas här är snarare att jämföra med det som skulle ha blivit knaperstekt men som blev svart och stenhårt, om ni förstår liknelsen. Då förstår ni också att sådant kaffe som har stått en stund är ingen riktig höjdare...

**Jag har alldeles bestämt för mig att jag har bloggat om detta bisarra och inte alls välsmakande påfund tidigare, men jag kan inte hitta det inlägget nu...

Resetips: New Orleans

Jag är alltså tillbaka från New Orleans. Har klappat katterna och sorterat foton. Den intresserade kan titta på ett urval här.

Nå, New Orleans alltså. Besöket kan sammanfattas i följande råd:

1. Åk dit
2. Ha mer än 3.5 dagar till ditt förfogande
3. Tänk inte ens tanken att försöka hålla en slags normal diet eller att låta bli att köpa böcker

Det är en underbar liten stad, som är intressant på många sätt. Påminnelserna om Katrina är allerstädes närvarande - man kan fortfarande se märken på en del hus som visar hur högt vattnet stod. Fortfarande finns områden där nästan inget är åtgärdat sen Katrina. Musik finns det som bekant mycket av i NO, bland annat en hel park uppkallad efter Louis Armstrong. Och riktigt bra gatumusikanter. En redan bra fikastund på Cafe du Monde
blev ännu bättre tack vare en lysande gatuviolinist. (Fiolen var dessutom svart med små små vita blommor på, oerhört snygg!). På Cafe Du Monde dricker man med fördel kaffe och äter beignets. Beignets består av friterad vetedeg dränkt i florsocker. (Godare än det låter). Ja, och kaffet då. I New Orleans vet de hur kaffe ska smaka! Så var man än köper en kopp kaffe så är den riktigt bra. En underbar upplevelse för ett kaffefreak som undertecknad.

En annan trevlig sak med staden är att snabbmatskedjorna helt enkelt inte finns där. Man måste i princip åka till förorterna för att hitta sådana, i downtown New Orleans finns bara "riktiga" restauranger och kafeer och barer. Och mat- och dryckeskvaliteten är det då sannerligen inget fel på. Vad sägs tex om alligatorcheesecake? Eller shrimp creole i tomatsås med röda bönor och ris. Som frukost vill jag bestämt rekommendera Eggs Sardou. Eller pecan pancakes på the Coffee Pot. Och nämnde jag pralinerna?


Och så kultur då. Förutom musiken finns det tex en mycket trevlig skulpturträdgård. Och boklådor. Just den sorten som får ordet boklåda att verka mycket mer passande än "bokhandel". Tex den på Maple street. Eller den som är inrymd i huset där William Faulkner bodde. Och så finns det ju djur också. Fåglar vid dammen i Audubon park tex. Det påstås också att det bor en fem fot lång alligator i den dammen (som sannolikt kom dit under Katrina) - den äter sig nog mätt på fåglar...

Pärlorna i träden finns i skulpturträdgården. Otroligt nog överlevde kombinationen Katrina. Ingen begriper hur det gick till.


Marmortrapporna är en installation, för att påminna om hur just trapporna var det enda som var kvar av många hus efter Katrina.


Dock undrar man ju lite vad som var uppprinnelsen till att den här skylten sattes upp:



Bilden är tagen på Whole Foods (som för övrigt grundades där) i New Orleans. Ingen diskriminering dock - det satt en likadan skylt på ingången till damtoaletten. Men det är inte utan att man undrar över hur det kan behövas...

Claudia

Det här är Claudia, på en av sina favoritplatser, elementet. Det är oklart hur det kan vara bekvämt att ha bakbenen hängande så där men hon verkar trivas med det...


Reserapport från New Orleans kommer såsmåningom, liksom lite nya foton. Nu är det sovdags.

Epistel nr 81

Skyller allt på hgg. Den låten finns inte någonstans i mina musiksamlingar...

RULES:
a) Put your MP3 player, iTunes, Windows Media Player, etc. on shuffle
b) For each question (capitalised), press the next button to get your answer.
c) YOU MUST WRITE THAT SONG NAME DOWN NO MATTER HOW SILLY IT SOUNDS
d) Tag at least 5 people
e) Everyone tagged has to do the same thing (nope, not really)
f) Have Fun!

IF SOMEONE SAYS 'ARE YOU OKAY' YOU SAY? Ett ögonblick i sänder – Bo Kaspers orkester

HOW WOULD YOU DESCRIBE YOURSELF? Jag vet en dejlig rosa – Real group

WHAT DO YOU LIKE IN A GUY/GIRL? Losing my religion – R.E.M.

HOW DO YOU FEEL TODAY? Handarbetsvisan – Karl Gerhard

WHAT IS YOUR LIFE'S PURPOSE? In the wee small hours – Janet Seidel

WHAT'S YOUR MOTTO? Forgive and forget – New vintage

WHAT DO YOUR FRIENDS THINK OF YOU? If you don’t I know who will – Ann Savoy

WHAT DO YOUR PARENTS THINK OF YOU? In the tail of her eye – E.S.T.

WHAT DO YOU THINK ABOUT VERY OFTEN? Old devil moon – Frank Sinatra

WHAT IS 2 + 2? Swing brother swing – Casey McGill & spirits of rhythm

WHAT DO YOU THINK OF YOUR BEST FRIEND? Ballad of a teenage queen – Johnny Cash

WHAT IS YOUR LIFE STORY? It ain’t me babe – June Carter & Johnny Cash

WHAT DO YOU WANT TO BE WHEN YOU GROW UP? Thou swell – Natalie Cole

WHAT DO YOU THINK WHEN YOU SEE THE PERSON YOU LIKE? Shame on me – Marit Bergman

WHAT WILL YOU DANCE TO AT YOUR WEDDING? Är du fortfarande arg - Säkert

WHAT WILL THEY PLAY AT YOUR FUNERAL? Spineless – Alanis Morissette

WHAT IS YOUR HOBBY/INTEREST? Stood – Kathryn Williams

WHAT IS YOUR BIGGEST FEAR? Elegi – Lars Winnerbäck

WHAT IS YOUR BIGGEST SECRET? Grand Mal – Cherry poppin daddies

WHAT DO YOU WANT RIGHT NOW? Jag har drömt – Sofia Karlsson

WHAT DO YOU THINK OF YOUR FRIENDS? Stay – Cherry poppin daddies

WHAT WILL YOU POST THIS AS? Epistel nr 81 – Cornelis Vreeswijk

Anyone who feels like it - pick it up!

Olika

Idag åker chefen till Sverige, på jobb. Han ska vara opponent. Han har uppenbarligen inte betalat biljetten själv.

Själv väntar jag på ett flyg till New Orleans. För åka på lite minisemester. Jag har inte betalat flygbiljetten själv. Ibland lönar det sig att vakta katter och läsa manuskriptversioner och avhandlingsutkast...

Som man säger: Olika falla ödets lotter.

Jämförande (ovetenskaplig studie) studie

Kvinnor är hårdare kritiker än män. (Men alla kommentarer var väldigt bra.)

Juniora forskare är hårdare kritiker än seniora forskare. (Det beror iofs antagligen mest på att de juniora fortfarande läser ordentligt. Har för övrigt fortfarande inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt att chefen kallade min ansökan för "imaginative".)

Konsulter är bättre på ordvridande än alla sorters forskare. (Å andra sidan ska jag, så fort jag blir tillräckligt rik, livstidsanställa just den här konsulten som min personliga redaktör.)

Icke-svenskar är hårdare kritiker än svenskar. (Fast det resultatet hänger egentligen bara på en försöksperson - outlier?)

Fysiker är bättre än biologer på att förelå lämplig ansökningsskrivarmusik. (Fast det utfallet kan ha att göra med att bara en av dem föreslog i linje med instruktionen. Den andra musiken är dock utmärkt vid andra tillfällen.)

Ansökan är alltså inskickad. Flera timmar innan deadline. Beslut kommer tidigast i oktober.Och jag har lovat mig själv att jag ska få ledigt från ansökningar i minst en vecka innan jag ger mig i kast med de två kommande vändorna. Nästa deadline infaller i början av mars.

För övrigt så kan jag andas igen, och har fått tillbaka luktsinnet. Det senare är visserligen positivt på ett generellt plan men gör å andra sidan att jag nu kan känna lukten av den kattmat som numera finns i min lägenhet. Jag är nämligen kattvakt igen, fast den här gången har katterna flyttat hit. Claudia och Lola ska bo här ända tills det är dags för J & R att ta sitt pick och pack och flytta till Sverige. Vilket innebär att jag kan klappa dem (bra sak) men också att jag måste stå ut med kattmatslukten (dålig sak). Och så måste jag utfordra dem med laktosfri mjölk. Amerikanska katter påstås nämligen vara laktosintleranta. Det hindrar dem dock inte från att mycket hellre vilja dricka vanlig mjölk.