Folk är olika, part II

Folk är olika. Det har både jag och andra noterat tidigare. Men så finns det somliga som är så mycket mer olika än andra. Så pass att man nästan drabbas av skrämselhicka och frossbrytningar när man tvingas åse det.

Tänk er till exempel en fest. Där serveras synnerligen kreativa snittar tillsammans med bubbliga drycker av olika karaktär.* Mer eller mindre intressanta samtalsämnen avhandlas, i mer eller mindre sannolika konstellationer. Tänk er vidare att flera av festdeltagarna har sett ljuset - skotsk single malt. Och att en av festdeltagarna meddelar att han, utan vidare inbjudan, tänker sig att gå och hälla upp en whisky. (Jag vet inte vad Magdalena Ribbing skulle ha sagt om det beteendet, men festfixarna hade i alla fall inget emot det, så ingen lär fråga henne om vettet/etiketten i detsamma.) Mer än en person följer detta första exempel. Och det är då det händer....

Mr X: Det finns joltcola i kylen. Du kan väl blanda?
Mr Y: Javisst
Mr Z: Whisky och cola? Ja, men det vill jag också ha!

Och där sitter de sen, med en fantastisk lagavulin.

Blandad med joltcola.

Och hävdar att det är gott.

Mycket godare än bara lagavulin. (Att det är godare än bara joltcola betvivlar jag inte...)

Att alla borde testa. Helst nu, på en gång.

Och jag tvingas inse att på punkten whisky är jag konservativ, inte ett dugg liberalt och frihetligt sinnad (kanske lite latteliberal ändå, eftersom jag dricker whisky från flera olika regioner i Skottland. Kan helt enkelt inte nöja mig med bara Islay eftersom det skulle innebära att jag skulle missa tex Macallan). Men i alla fall. Whisky av skotsk single malt-typ dricks helt enkelt icke med cola. Så det så.

Och denna händelse är ett ypperligt bevis på att folk är olika, och att somliga är mer olika än andra. Jag berättade historien för min kompis Johan (medan vi avnjöt en Bowmore). Han ville bestämt hävda att det borde jämställas med högmålsbrott, rimligen särskilt högförräderi. Jag är böjd att hålla med.

*Ett annat exempel på att folk är, synnerligen, olika kan läsas här. Jag gillar Ribbings svar skarpt.

Högerseger i Frankrike

Jaha, så Sarkozy vann franska valet. Vilket sannolikt betyder bättre franska relationer till USA och Storbritannien, och att det inte kommer att bli några fler franska folkomröstningar om EU:s konstitution. Om man tycker det är bra eller dåligt får man avgöra alldeles själv. Glädjande är i alla fall att valdeltagandet ökat, och det är bra för demokratin. Det blir spännande att se vad det här innebär för europeisk politik. Och vilken roll Royal kan komma att spela i fransk inrikespolitik.

Fler foton

OK. Blogger och jag är inte tajtast i världen just nu. Så vi får se hur länge de här fotona kommer att finnas kvar i posten. Time will tell. Igår plockade den slumpmässigt bort kommentarsfunktionen på vissa poster. Och jag suckade, djupt, än en gång över mina bristande html-kunskaper. Men jag ger inte upp i första taget. Tänkte försöka ladda upp en bild på solnedgångsutsikten från mitt vardagsrumsfönster. (Jag är inte missnöjd med den kan jag säga, och den är bara en av många klara uppbyten jämfört med gamla lägenheten.). Och så ett försök att fånga soluppgången, fast ute i naturen. Håll tummarna för att blogger låter bilderna ligga uppe mer än ett dygn...

Vår på Udden

Det var visserligen lite kyligt ute på Udden, men definitivt vår. Vilket bevisades både av förekomsten av såväl blommor som kattungar. Samt en täppt näsa. Fler bilder kommer förr eller senare att bli tillgängliga på picasa, när jag tagit mig samman och laddat upp ett gäng.

På studiebesök i matbloggarvärlden...

..i varje fall foto-wise. Tillbringade större delen av sista april ute på Udden med T, A och katterna. T stod för menyn och det mesta av matlagandet. Men det blev i alla fall gott. Och snyggt blev det också. Men jag glömde visst bort att fota när vi kom till huvudrätten. Och efterrätten blev aldrig gjord för vi blev så mätta att vi var tvungna att gå kvällspromenad för att inte somna. Börjar vi bli gamla kanske?

Ska det vara så svårt?

Part I: Idag har jag spenderat större delen av min arbetsdag med att leta efter verktyg, företrädesvis skruv- oh stjärnmejslar, i lämplig storlek. Känns som om jag har kostat en del pengar i onödan. Och med tanke på hur många andra som också spenderar en massa arbetstid på att leta efter verktyg känns det plöstligt som ett enormt slöseri med pengar. Statlig verksamhet kan effektiviseras.

Part II: Var just ute med lite sopor, och förundras över att folk utan att blinka ställer en blomkruka bland elektronikskrotet, inte kan skilja mellan färgat och ofärgat glas, eller som helt har missat materialskillnaden mellan papper och glas och därför lägger alltihop i samma behållare. Ska det vara så svårt?

En sen söndagsnyhet om jämställdhet

Det här är en lite sen nyhet. Det rapporterades om detta i DN förra söndagen (15 april). I korthet handlar det, återigen, om skillnader mellan könen. Janet Shibley Hyde, professor i psykologi vid University of Wisconsin, Madison, visar i sin forskning att det finns könsskillnader mellan män och kvinnor. I tre, och endast tre avseenden - nämligen beträffande aggressivitet (män är mer aggressiva), fysisk aktivitet (män kastar bollar längre än kvinnor) och vissa sexuella beteenden (män onanerar mer än kvinnor.) I övrigt är kvinnor och män mycket lika. (Och som vanligt finner man att variationerna inom gruppen är väldigt stora - dvs vi är alla olika, men varken mer eller mindre olika för att vi råkar ha ett särskilt kön.)

I artikeln redogör man också för intressanta jämförelser gällande matematisk förmåga. Det påstås inte sällan att män är bättre än kvinnor på matematik. Men enligt jämförelsestudier som gjorts visar det sig att taiwanesiska och japanska flickor är bättre än amerikanska pojkar. Och i internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina överlägsna amerikanska pojkar. Skillnaden? De kulturella skillnaderna tycks alltså vara betydligt större än könsskillnaderna.

Jag är inte förvånad. Jag känner nämligen många matematiskt begåvade kvinnor, och män. skillnaden mellan dem är att männen i allmänhet har väsentligt bättre matematiskt självförtroende än kvinnorna. Kanske för att "vi" förväntar oss att män ska vara bättre än kvinnor på matematik. Claude M Steele, professor vid Stanford, har visat att den stereotypa uppfattningen leder till att kvinnor förväntas prestera sämre och därför presterar sämre. Om man istället låter män och kvinnor veta att de, utifrån tidigare resultat, förväntas prestera lika bra, så... ja gissa... män och kvinnor presterar plötsligt lika bra. Det måste vara svårt för Annica Dahlström att bortförklara. (Enligt DN-artikeln är detta fenomen belagt med mer än 100 vetenskapliga studier.)

Dessa resultat bör leda till eftertanke. Framför allt blir det tydligt att det antagligen är väldigt mycket viktigare att behandla pojkar och flickor lika (dvs som enskilda individer), än att göra särskilda satsningar för att intressera kvinnor för matematik eller män för omsorg, eftersom det riskerar att ytterligare konservera våra förutfattade meningar och bevara nuvarande, ojämställda strukturer.

Med andra ord, dags för föräldrar, förskolepersonal och lärare att på allvar börja reflektera över om pojkar och flickor behandlas lika, och om inte, åtgärda det. Dags också att förpassa böcker som Annica Dahlströms "Könet sitter i hjärnan" och John Grays alla märkliga män-mars-kvinnor-venus-böcker. Framför allt, dags att börja betrakta och behandla oss alla som de individer vi i första hand är!

Är du medveten om vad du tycker?

Här kan du testa. Många olika test finns det. Dessutom hjälper du till i någon slags forskning. På engelska.

Vad är egentligen fusk?

I veckan har det rapporterats att en forskargrupp på Umeå Plant Science Center har dragit tillbaka en artikel från en av världens bästa tidskrifter - Science. Detta efter att de försökt upprepa en tidigare kollegas experiment men fick andra resultat. Såsom historien rapporterats i media är det en enskild forskare som stått för felaktigheterna, medan övriga medarbetare varit ovetande om det, och helt enkelt litat på att deras kollega inte manipulerat data. Det är något som forskare gör dagligen. Därför att forskning är en verksamhet, precis som det skrivs på SLU:s forskarblogg, som bygger på tillit.

Och visst finns det folk som försöker fuska. En del gör det riktigt ordentligt som tex Henrik Schön på Bell Labs (en historia som har några år på nacken nu) med från början till slut fabricerade resultat. Där är gränsdragningen inget problem. Men det finns andra fall, där det inte är alls lika säkert att det är enkelt att säga om det är fusk, eller oetiskt, eller bara dålig forskning. Är det tex fusk att avstå från att göra ett experiment som kan omkullkasta den teori man har? Eller är ett sådant förfarande bara ett exempel på riktigt dålig forskning?

Och hur hanterar man det faktum att även forskare är människor, och att vi där som i alla andra sammanhang tenderar att övervärdera de tecken som tyder på att vår ide var rätt/vårt resultat spännande och nytt/det blir som vi vill ha det. Det här är ju inte ett medvetet beteende från forskarnas sida, det är bara något som händer oss alla i många olika sammanhang. och som kan hanteras om man är medveten om problematiken. Men det kräver ständig reflektion och diskussion över frågor som dessa. Och det är tyvärr inte så vanligt.

Under min tid på arbetslivsinstitutet (där jag också arbetade med forskning) berördes dessa frågor såvitt jag kan minnas inte en enda gång. Under min tid på Uppsala universitet har vi vid två eller tre tillfällen berört detta ämne, en gång handlade bland annar om Schön-skandalen, en annan om hur man använder andras forskningsresultat utan att referera till dem.

En och annan läsare må fråga sig hur det här alls kan vara ett problem - blir man nite forskare för att man är nyfiken, vill förstå hur världen hänger ihop och värderar kunskap om det som fungerar lika högt som kunskap om det som inte fungerar. Jo, det ligger något i det. Men det finns ett litet problem. Och det är att en lång publikationslista ökar chansen att den enskilda forskaren kan fortsätta sin verksamhet eftersom det ökar chansen att få forskningsanslag. Detta faktum ska dessutom kombineras med att det är mycket lättare att lyckas publicera något som fungerar, jämfört med något som inte fungerar.

Jag misstänker att det enda genomförbara sättet att komma tillrätta med problemet är att intensifiera diskussionen om forskningsetik och -metodik (bara en sådan fråga som "hur många gånger måste man göra ett experiment innan man tror på resultatet?" kan få väldigt olika svar beroende på om du frågar en fysikalkemist, en biolog, en fysiker eller för den delen en analytisk kemist - och de kan alla vara bra forskare, kan vara bäst att tillägga) ute på universitet och högskolor och i andra forskningsmiljöer. Man blir liksom aldrig färdig med att reflektera över detta ämne, och det kan med fördel göras tillsammans med andra.

Saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig

OK. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Jag tror faktiskt fortfarande inte riktigt på att det verkligen händer. Och jag vet verkligen inte riktigt varför jag gör det. Men i alla fall. Det här ska handla om fotboll. Det är definitivt första gången jag bloggar om det. Med största sannolikhet är det också både enda och sista gången. (Mitt förhållande till fotboll kan bäst beskrivas i att bollen, laget (det stackars lag som tvingats utstå att jag är med i det) och jag själv är alla gladast om jag och bollen är väldigt långt ifrån varandra.)

Nå, att ämnet fotboll kommer upp beror helt enkelt på att jag idag, har fått offsideregeln i fotboll förklarad för mig. (Ja, jag har levt på den här planeten i nästan 32 år, och bara haft vaga begrepp om hur den tillämpas, och nej, jag känner inte att det har påverkat mitt liv särskilt mycket i negativ riktning.) Och det tillhör helt enkelt de saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig, och definitivt inte på jobbet. Men nu har det i alla fall hänt.

Och när ändå fotboll är på tal så måste jag passa på att gnälla lite på den stora tidningsdraken som levererar nyheter till min brevlåda varje morgon och deras nyhetsvärdering. Fotbollsallsvenskan drog visst igång häromdagen. Första dagen spelades två matcher, i första omgången. Två matcher är inte en full omgång. Och om omgången inte är fullständig, och om det totala antalet spelade matcher uppgår till två så innebär det att de flesta deltagande lagen ännu inte hade spelat någon match alls. Och DN:s huvudrubrik, på förstasidan (alltså inte sportsidan, utan allmänna förstasidan) på lördagen är: BP leder allsvenskan! (jag var tvungen att kolla upp BP, det står för brommapojkarna) .

Hur kan det överhuvudtaget vara relevant att tala om att leda allsvenskan innan alla lag ens spelat en match var? Det verkar ungefär lika vettigt som att fråga fyra medlemmar i socialdemokraterna vilket parti de tänker rösta på i nästa val, och sen toppa 21-nyheterna med att den senaste opinionsundersökningen visar 100% majoritet för (s). Möjligen sant, men inte på något sätt relevant. Och jag måste ifrågasätta nyhetsvärderingen i detta. Kom igen - om det toppar förstasidan i sportdelen, visst. Fine with me. Men toppnyhet på DN:s framsida, efter två spelade matcher. Nej, det köper jag inte.

Nytt namn

OK. Jag erkänner. Total brist på inspiration för ett nytt spännande namn på bloggen har lett till att namnet varit felaktigt ett tag. Så nu bestämde jag mig för att göra något åt det, genom enklast möjliga modifikation. Doktorsbloggen alltså. Men kom gärna på ett bättre/roligare/mer passande/mer spännande/mer vad-ni-nu-tycker-passar namn, och det är inte omöjligt att det blir ett namnbyte till.

Folk är olika; part I

Folk är olika. Och så finns det somliga som är mer olika än andra.

Ett tydligt exempel på detta finns att beskåda på Tentakels kommentarssida. (Tentakel är vetenskapsrådets nättidning.) Företrädare för Sveriges universitetslärarförbund (SULF) som organiserar alla kategorier universitetspersonal som är involverade i undervisning (dvs även doktorander/forskarstuderande) har skrivit en debattartikel. Nämnda artikel handlar om att stipendier istället för lön som ersättning för forskning på univeristeten är samma sak som svartarbete. Personligen vill jag lägga till, i kursiv stil, statligt sanktionerade svartjobb. (Har skrivit lite om det tidigare.) SULF och jag är alltså eniga. Man kan också konstatera att SULF i och med detta tar ställning för vettiga arbetsvillkor, med möjlighet till sjukpenninggrundande inkomster, pensionspoäng etc för alla kategorier forskare på universitet och högskolor, dvs för alla de organiserar. Inget direkt iögonfallande i detta, kan man tycka. Men om man läser kommentarerna till denna artikel så inser man att folk tänker olika. Välidgt olika. Så olika att det faktiskt är motiverat att tala om att somliga är mer olika än andra.

SULF:s resonemang kallas verklighetsfrämmande. Men märkligt nog bara av människor som själva har anställningar med alla de förmåner detta innebär. Sen kommer en lång utläggning undertecknad av Prof. Dr. Asteman med rubriken "vi måste prioritera resultat framför trivsel och mys". Först tänker man "jaja, han är ironisk", och sen tänker man, men med en liten, liten klump av tvivel i magen "jaja, han är ironisk" och så tänker man att ja, men det måste komma en slutkläm som skingrar kvarvarande tvivel och verifierar att det är ironiskt. Det är bara det, att den slutklämmen kommer inte.

Och det är så dumt att det borde vara ironiskt. Men å andra sidan har jag hört så många stolliga saker sägas av professorer för att motivera sämre villkor för doktorander än andra grupper. Så jag vet inte. Jag vet inte heller vad jag ska tro om nästa inlägg, undertecknat Bengt Nordén som hävdar att "kvinnliga doktorander är minst lika bra som kineser". Och om detta är ironier, då kan jag bara säga att skribenterna har inte riktigt lyckats förmedla det på ett sätt som inte kan missförstås. Och om det inte är ironi, ja, då är det ett ypperligt exempel på att somliga är mer olika än andra.

Men kika gärna in på länken här ovan, och skaffa er en egen uppfattning. Där finns andra intressanta debatter att läsa också.

Vår igen!

Det verkar som om våren har kommit tillbaka igen. Hoppas att det är för att stanna. Jag behöver inte mer snö förrän nästa vinter...

Synd bara att det finns så många saker som behöver göras inne när man skulle kunna vara ute och njuta istället.

Snö!

Ok, det är april. Men måste det snöa för det? Framför allt, måste det snöa så mycket? Det var alldeles vitt när jag vaknade i morse. Det är synd om alla stackars blåsippor...

Professorskrav...

Mitt andra projekt för den här dagen är ju att bli av med flyttkartongerna som stått i vardagsrummet ett tag. Det har gått ganska bra i och för sig, men det är å andra sidan desto fler saker på golvet nu. Men nettovinsten är ändå säkrad för man står inte ut med att ha grejerna på golvet så länge och därför kommer de automatiskt (nåja) att förflyttas till mer lämpliga platser...

Men det tar tid, eftersom jag inte slängde allt som borde ha slängts innan flytten (varför lyckas man aldrig slänga allt som borde slängas innan man flyttar? Är det en naturlag?) och då måste man ju kolla igenom allt, annars kan man ju råka slänga något intressant. (Hmm, nej inte så troligt... Däremot är det helt säkert att man ska ha osentimentala dagar när man slänger saker, så att man inte sparar papper som man ägt i åtta år, inte tittat eller ens tänkt på de senaste sju med motiveringen att det kan vara kul att kolla på. Visst. Sure thing! och när skulle jag då kolla på dem om jag inte gjort det de senaste 7 åren. Ja, de åkte i pappersinsamlingen idag!)

Men i alla fall så hittar man ju en del roligare grejer också. Till exempel så hittade jag ett handskriver a4-papper med "informella kvalifikationer för att bli professor". Om jag minns rätt formulerades dessa under inverkan av jetlag, frustration och en rimligt stor mängd fnitter (på konferens i Kalifornien för ett par år sen).

Så vilka var då de informella krav vi konstaterade måste finnas?

1. Du ska vara fullt kapabel att alltid överskrida tidsramen för ett föredrag, allra helst på konferens
2. Du ska absolut inte kunna hantera den kombinerade laserpekaren/fjärrkontrollen när du håller föredrag
3.Du ska se varje fråga som ett tillfälle att hålla en hel föreläsning om det som för tillfället intresserar dig mest (vilket i allmänhet är helt utan korrelation till vad frågan handlade om)
4. Du bör besitta förmågan att fullt ut tro att alla dina doktorander, post docs och andra medarbetare är tankeläsare, för hur skulle du kunna veta om du verkligen sagt något eller om du bara tänkte säga det
5. Du bör vara övertgad om att du fortfarande, trots att det är minst 15 år sedan du använde ett labinstrument senast, fortfarande vet exakt hur man gör (fast instrument och programvara uppdaterats ett inte oansenligt antal gånger sen dess)
6. Till sist bör du vara fullt kapabel att förkasta dina egna ändringar i ett manus med ett lätt fnysande.

Som sagt, vi var nog lite frustrerade över (bristen på) tidsdisciplin på den konferensen... Och nu har faktiskt den papperslappen också gått till pappersinsamlingen.

Läsprojekt

Jag har just startat upp ett nytt läsprojekt. Jag ska ta mig igenom koranen tänkte jag. Än så länge har jag bara klarat av första och andra suran, och om det är representativt för resten så kommer det att bli ganska tungläst, minst sagt. Men som vanligt läser jag ju mer en än bok samtidigt så det finns utrymme för variation.

På tal om så kallade heliga skrifter - när jag var lite fanns "barnens bibel", häromdagen när jag besökte Celsiusbokhandeln insåg jag att man har bestämt sig för att börja den religiösa indoktrineringen i ännu lägre åldrar - där fanns nämligen en pekbibel (ja, alltså en pekbok på bibliskt tema) till försäljning. Förundrande.

Jag hörde förresten på P1:s "Människor och tro" igår. (Ofta ett intressant radioprogram även för oss som definierar oss som ateister). Bland gårdagens debattörer märktes bland annat Göran Greider, som lyckades med följande liknelse om katolska kyrkan; "...som ju liknar något slags Timbro i världsskala". Det är lite oklart exakt vad GG menar med den där liknelsen, men så mycket som han gillar Timbro så kan man nog lugnt utgå från att han inte är så förtjust i katolska kyrkan heller...

Heja Linköping!

Linköpings universitet har förstått något viktigt, nämligen att också doktorander mår bättre av hyfsade sociala villkor. En trevlig nyhet mitt i strömmen av rapporter om diverse universitet som tycker att det är OK att utnyttja utländska forskarstuderande och ge dem ännu sämre villkor än svenska doktorander.

För övrigt - kan någon svara mig på varför doktorerande ska ses som en verksamhet där man ska "offra sig" och stå ut med taskiga villkor och dålig lön för att det är en utbildning? Det är ingen som kräver att jurister som ska sitta ting ska göra det med motsvarande stipendier och ingen som tycker att AT-läkare ska få utbildningsbidrag för att göra sitt jobb. Så, vad är skillnaden? Allt är utbildningar, men det verkar bara vara på universiteten som man vill främja vad som faktiskt bäst kan klassas som svartjobb. Sanktionerat av staten dessutom.

Nåja, i Linköping ser de i alla fall framåt, alltid något. Heja!

Oj vad skoj!

Tog mig just samman och kikade in på platsbanken. Dagen då man måste börja söka jobb på allvar närmar sig ju med stormsteg - mindre än en månad kvar på unversitetet nu... Och det var ju skojig läsning. Drällde av annonser där de ville ha en disputerad fysikalkemist som kan en massa spektroskopi... Eller också inte.

Dessutom ska man veta att det inte nödvändigtvis är en fördel att ha en doktorsexamen när man söker jobb. Utbildning lönar sig inte alltid, tyvärr...

Årets första löppass!

Årets första löppass är avklarat. Eller, löpning och löpning - det gick kanske lite fööör långsamt för att klassas som löpning, men det var i alla fall löpskor på, och steg som hade diskats i en gångklass. Och så var det stopp för vadstretching mer än en gång...

Men nu är det gjort. Dock mäter sig inte denna halvtimme i Hågadalen med vad somliga andra gjort idag... Det är bara att låta sig imponeras!

VR-ansökan

Ja, så igår lämnade jag in min första VR-ansökan. (Eller som min kollega Daniel sa, min bästa VR-ansökan...) Man gör det elektroniskt, men ska skicka in ett särskilt papper med underskrift på, via posten. Och alla vet ju hur tillförlitliga de är... Men det verkar som om också det pappret har kommit fram, för jag har ett fått ett mail som bekräftar att man ansökan är registrerad.

Men tro mig, det är svårt att skriva ansökningar. Vad ska man ta med? På vilken nivå ska man beskriva projektet? Och hur i herrans namn beskriver man nytta och förväntade resultat av projektet? Många frågor, än så länge få svar.

Det man vet helt säkert är att det är svårt att få VR-pengar, men om man inte söker så kan man absolut inte få några pengar... Så nu är det bara att vänta, se, och hålla tummarna. Samt sova... för det blev lite många timmar på jobbet där på slutet.

Universitetsgranskning

Uppsala Universitet ska granska all sin forskning. För att försäkra sig om att den håller måttet. UNT skriver om saken.

Det har varit ett väldigt liv om saken på senare tid, eftersom utvärderingsgruppen skulle komma just till oss idag. Igår kom det tex ut ett mail som nedanstående citat är hämtat från: "Everyone must be here well before 9 am and should be active. Make sure that every lab is active - check with your colleagues who is where!"

Utöver det fick vi också veta att fikarummet inte fick nyttjas under de timmar som panelen var här. (OK det är lite oklart om man inte ens fick dricka kaffe eller om man bara inte fick sitta där). Och hänga i korridorerna var, som ni förstår, inte ens att tänka på. Alla seniora forskare som skulle vara med på själva mötet hade dessutom ålagts klädkod...

Resultatet? Tja, sällan har jag sett en så död korridor på jobbet. Alla var upptagna med att (verka) vara aktiva bakom stängda dörrar. Jag är inte alls säker på att det är en bra sak för vetenskapen att folk inte tillåts sitta i fikarummet och diskutera alla de som saker som ofta diskuteras där, inklusive forskning och vetenskap. Dessutom vet ju alla att kaffe är en nödvändighet för bra forskning och glada forskare...

Och ja, jag borde fortfarande fundera på vad jag ska skriva som ska få vetenskapsrådet att ge postdokpengar till just mig. Verklighetsflykt? Vem? Jag?! Kan jag väl aldrig tänka mig...

Oops, I did it again...

Yogakurs, nästa sista gången. Målet för dagen var att ta mig igenom djupavslappningen utan att somna... Det gick inte, den här gången heller. Undrar om det faktum att jag somnat varje gång betyder att jag borde sova mera annars?

Annars kan man konstatera att det är vår. Tom post docarna har lämnat institutionen, trots att klockan bara är strax efter 8 (på kvällen). Kvar är bara vi som antingen ska ha presentation imorgon (Erik) eller ska lämna in en ansökan till Vetenskapsrådet imorgon (undertecknad).

Galet

Det tar galet mycket tid att skriva en ansökan om post doc stipendier till vetenskapsrådet. Galet mycket. Svårt är det också.

Något annat som är galet är det faktum att jag igår, helt frivilligt, sprang på löpbandet på gymmet. Men, det var exakt lika trist som vanligt, så nästa löptur får allt bli utomhus. Men den lär inte inträffa innan torsdag, för då är det deadline för två ansökningar...

Sammanträffande, konspiration eller originalitetsbrist?

Uppmärksamma och minnesgoda läsare kanske minns ekorrhjulsbloggen som jag skrivit om förut? Jag läser den då och då och en dag för ett par månader sen när jag hade tråkigt, så läste jag inte bara bloggen utan kollade också alla länkar som bloggaren, mj, har lagt ut. En av dessa leder till en blogg kollad ångestgrottan. (japp, jag erlänner på en gång att jag blev nyfiken på en person som väljer det som bloggnamn). Eftersom bloggaren, [cmh], uppenbarligen post docar i Kanada, och eftersom post doc-ande är ett ämne som råkar intressera mig rätt mycket för tillfället så fångade den min uppmärksamhet ett tag. Och i den länklistan fann jag en bekant, nämligen min kompis (tillika kollega) Mattias. Och konstaterade att världen är rätt liten, tydligen…

Jag tyckte ändå att det var ganska skojigt sammanträffande, även om det inte är så osannolikt att det ska kunna hända. Så jagberättar i alla fall historien för Mattias som berättar att han inte känner bara bloggaren bakom ångestgrottan utan också mj med ekorrhjulet.

Och här kunde ju historien ha tagit slut, och bara blivit en småskojig men inte särskilt spännande tillfällighet. However…

I måndags grälade jag både länge och väl med en dator på jobbet. Så mycket att jag skrev mitt computer rage-inlägg. På onsdagen undrar Mattias om jag möjligen plagierat [cmh]. Jag dementerar men måste förstås undersöka vad det är jag misstänks ha plagierat, och kan konstatera att det är två löjligt lika inlägg, som skrivits av oss, var för sig inom bara loppet av ett par dagar. (Och nej, jag har inte plagierat inlägget, och om jag skulle ha snott en idé från någon annan så hade jag nog ansträngt mig för att inte skriva något så extremt likt, man vill ju gärna verka lite originell i alla fall...).En annan som noterade likheten var mj som verkar vara den som först tipsat [cmh] om likheten på inläggen (och som såvitt jag vet, inte är (eller var då i alla fall) medveten om den gemensamma nämnare som finns i form av Mattias). Så jag får erkänna att jag blev ganska munter till sinnes när jag i onsdags kväll hittade [cmh]:s kommentar här på bloggen. (Alla deltagarna på centermötet undrade nog också vad deras sekreterare plötsligt fick så roligt åt...)

Mattias har också lanserat en ny teori, som går ut på att detta sammanträffande antingen är coolt (vilket förstås är en mycket roligare och mer smickrande tolkning än brist på originalitet) eller att det skulle vara någon slags konspiration mellan mig och [cmh]. Det vore lite roligt OM det sistnämnda vore sant, men så är nu inte fallet. Den här gången... :-)

Så man kan ju välja själv om man av ovanstående historia drar slutsatsen att världen är rätt liten, att det är ett coolt sammanträffande, att det är en konspiration, att Mattias vänner i högre utsträckning än andra människor verkar ha dåliga relationer till sina datorer, eller nåt annat som jag glömt räkna upp...

Computer rage

Road rage (=galna bilförare som får för sig att gå det är OK att inte bara köra aggressivt utan att också skjuta mot sina medtrafikanter om man känner sig orättvist behandlad eller så) är ju ett känt och i vissa delar av världen också förekommande fenomen. Men det jag undrar är - varför hör man (nästan) aldrig talas om computer rage. Efter att ha spenderat den senaste timmen med att gräla med ett instrument, som inte vill bete sig, och som MÅSTE funka imorgon bitti, så tycker jag att det är mycket konstigt att en dators livslängd är så pass lång som ca tre år ändå...

Bara att bita ihop och ge sig på det igen.

Arbetsmusik

När jag skrev avhandling var det Marit (Bergman) som gällde i högtalarna på jobbet. Nu när jag ska skriva ansökningar har det blivit mycket Bo Kaspers (men inte den nya skivan som jag inte riktigt gillar) men så, framför allt det nya fyndet: Säkert (aka Annika Norlin aka Hello Saferide). Min kontorskompis Erik tipsade och jag är helt såld. Musiken går nästan dygnet runt just nu...

Morgonblogg

KLockan är 07.25 och jag har varit på jobbet i över en halvtimme...* Lasern värmer (och jag har än en gång frågat mig VARFÖR alla fs-laserlab alltid planeras så att vi som är kortare än 175 cm måste klättra på pallar och annat för att kunna nå alla powerknappar... nej, jag tror inte det är diskriminering, möjligen dålig planering) och medan jag väntar så kan man ju alltid blogga lite.

Man kan konstatera att det är mer än en som verkar ha blivit galen på senare tid. Erik Ullenhags mystiska utspel häromdagen är ett exempel. Massor av människor har kommenterat det redan, så jag behöver inte göra det. Men märkligt är det allt. Och onödigt. Men framför allt korkat - eftersom (c) nu får en massa allmänborgerliga sympatier medan Ullenhag och folkpartiet får skäll, även från de egna leden. Jaja, none of my business.

I Polen verkar de också ha blivit skvatt galna, för där har man bestämt att alla födda före 1972, tillhörande 53 olika yrkesgrupper, nu ska tvingas deklarera vilka kontakter de hade med den kommunistiska säkerhetspolisen. Det gäller bland annat diplomater, journalister och universitetsanställda. Integritetskränkande? Typ. Idioti? Typ. Galet? Definitivt.

Ytterligare stolligheter är diskrimineringsombudsmannen (DO) som i förra veckan på fullaste allvar hävdade att det är diskriminering att muslimer inte får bära långärmat när de jobbar inom sjukvården. Eh? Smittskydd? Hygienkrav? Jag vet inte, men jag tycker att det är rätt schysst att vårdpersonal bär kortärmat, inte har klockar och ringar och annat som kan tänkas sprida läskiga små organismer till mig, eller från mig till andra. Och märk väl - det var inte så att man inte ville anställa den aktuella personen pga religiös tillhörighet, men arbetsgivaren krävde att hygienkraven skulle vara lika för alla anställda. Men enligt DO:s definition är det diskriminering att behandla alla lika. Förundrande. (Man undrar också om inte lite elementär mikrobiologi i kombination med ett lite större mått sunt förnuft vore en bra ide. Så att de verkliga diskrimineringsproblemen kan hanteras - tex att man inte alls blir anställd för att man råkar vara muslim.)

*Om någon undrar över vad jag gör på jobbet denna tidiga timme så är svaret att det tapetseras om i min lägenhet men att äta frukost i taperklisterångor är en typiskt dålig ide, och därför äter jag frukost innan målarna kommer, och är alltså på jobbet tidigt... Om det är kaos i lägenheten? Jo, det kan man säga - och ikväll kommer eldprovet, för då måste vardagsrummet med bokhyllor och vitrinskåp tömmas.

På plats

Då är jag på plats i nya lägenheten. Efter diverse trassel är telefonen inkopplad igen och med lite tur ska det finnas bredband from slutet på nästa vecka, så nu är det bara en massa flyttkartonger som ska packas upp, en massa papper som borde sorteras/slängas/sättas in i pärmar och så förstås fixa det där eviga lampproblemet. Spenderade eftermiddagen igår med att försöka köpa lampor - lyckades med två, men behöver en till... Och då besöktes ändå IKEA, lampmagasinet, Cervera och Bauhaus i detta syfte. Dessutom blev det besök på två av de stora elektronikkedjorna. Men snart ska det nog vara ordning. När jag har hittat laddaren till kameran kan det tänkas att det blir en bild eller två från mitt nya hem.

Metablogg

En blogg om att blogga. Kan möjligen ses som flykt från det jag borde göra, nämligen packa flyttkartonger. I alla fall, det här är en metapost, en blogpost om bloggande. Mer specifikt om Carl Bildts bloggande.

Detta har ju varit på tapeten i veckan, och mer eller mindre galna uttalanden har gjorts från olika håll. Tokigare än det mesta är Bertil Torekull på DN:s debattsida:

"Är egna bloggar den tribun varifrån statsråd och högre ämbetsmän i fortsättningen ska försvara sig när de angrips och vägrar att tala i riksdagen eller uttala sig för somliga medier? I så fall är Carl Bildts blogg ett gott första steg mot en svensk "Hugo Chávez-kultur" och därmed början till en principiell maktförskjutning mellan den första statsmakten och tredje.

I Venezuela har landets president Hugo Chávez för vana att utan avbrott i timmar föra sin talan dagligen i tv. Han talar fritt ur hjärtat till medborgarna, utpekar motståndare, är sin egen självsvåldige domare, raljerar och knäpper på näsan, berömmer sig själv. Carl Bildts nya oklara dubbelroll som dels bloggande privatperson, dels en regeringens höge företrädare har likheter. På bloggen talar var och en oemotsagd, var bloggare är sin egen utgivare."

OK, det finns folk som inte gillar Carl Bildt, som inte gillar att han är utrikesminister men att jämföra hans bloggande med Hugo Chávez, är det ändå inte att ta i? Det är ju i alla fall inte i statstelevisionen vi tvingas ta del av hans åsikter. Och, om någon missat det, ingen är tvungen att läsa Carl Bildts blogg (ingen annans heller för den delen).

Torekull skriver vidare:
"I ömsom mästrande, ömsom lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning av privata halvpompösa uppkast ("lugn lördag i halvvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändras") och saklig UD-information drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten.

Med lätt hand avfärdar han nu påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur, reklambyrån Kreab bara en av många som nyss kommit i dagern. När Expressen på en enda punkt genom sin politiske redaktör medger ett sakfel i en radiointervju skriver Bildt att Expressen "backar helt och hållet" (vilket inte är fallet).

En av våra högsta politiska förtroendemän använder på detta sätt en av honom själv kontrollerad plattform för att döma i en tvist om hans politiska vandel och är i bästa Chávezstil sin egen skiljedomare."

Sista meningen är helt fantastisk, och då menar jag inte ur språklig synvinkel. Alltså, de allra flesta som läser Bildts blogg torde vara begåvade nog att inse att alltså Carl Bildt ligger bakom det som står där. Rimligen avspeglar innehållet författarens åsikter och eventuella dolda agendor. Torekull verkar inte hysa någon vidare tilltro till människors förmåga att lägga ihop ett och ett och få det till två. Dessutom verkar han ha glömt bort att det finns journalister med egna agendor, ibland faktiskt hela redaktioner med egna (hemliga) agendor. Dessa redovisas sällan öppet. Det är mycket sällsynt att man får redovisat vilka politiska sympatier en journalist har därför kan man inte bedöma texten med hjälp av denna bakgrundsinformation. Men mer än en gång hade det varit utmärkt. Överhuvudtaget är jag mycket förundrad över påståendet att journalister skulle vara helt opartiska. De är väl för 17 samhällsintresserade, annars skulle de väl valt ett annat yrke? Och med intresse följer allt som oftast åsikter... Fullständigt normalt mänskligt beteende, inget att skämmas för, men låt mig veta så kan jag bedöma arbetet efter det. Det är inget problem, och en bra journalist skulle fortfarande vara en bra journalist.

En annan sak är den oproportionerligt stora upprördhet folk hyser över Bildts alla kopplingar hit och dit. Ja, jag vet inte, men jag måste nog säga att med tanke på hur många och diversa de är så vore det intressant att veta hur i herrans namn någon skulle lyckas med att gynna alla dessa olika intressen på en och samma gång. Men folk betror uppenbarligen Bildt denna egenskap...

Mera Torekull:
"Hur skulle det se ut om varje minister med regeringschefen i täten diskuterade och bemötte och bedömde sina egna tillkortakommanden och felsteg i var sin av dem själva utgiven och kontrollerad tidning eller på en personlig hemsida? Statsråden har politiska mandat och allt de gör rymmer därmed en politisk dimension - det må sen gälla statsministerns familjebil eller hans barnpiga, finansministers tidiga morgonväkter eller försvarsministerns taxiresor hem till lunchen på Östermalm eller - hur de uttrycker sig privat."

Ja, hur skulle det se ut om alla gjorde så? Kanske skulle vi få veta lite mer om vad våsra statsråd och andra politiker personligen tycker, och inte bara vad regeringen som helhet eller ett parti som helhet tycker. En ren vinst för demokratin. Fast, förstås inte en vinst för den som vill behålla ett informationsmonopol hos medierna...

Den som är intresserad hittar en ibland synnerligen underhållande Bildt här. Nu ska jag packa en flyttkartong till innan det är dags att sova.

Hmm, kom på att det antagligen är säkrast att redan nu meddela att jag delar inte alla Carl Bildts åsikter. Men jag tycker att han har all rätt i världen att uttrycka dem så mycket han vill, tex på sin blog. Så det så.

Censur

Via Gudmundson hittade jag följande lilla site, där man kan kolla om man fallit offer för den kinesiska censuren eller ej. (Förutsatt förstås att det här faktiskt är på riktigt, jag har inte forskat i saken så jag kan inte go i god för det.)

Resultat? Ja, min blogg är tydligen att betrakta som samhällsomstörtande eller nåt ditåt, för i Kina är den blockerad. Där ser man.

-----------------------------------------------
Uppdatering: efter att jag lagt till den här censurposten är jag inte längre censurerad i Kina. Nästan ännu intressantare än att jag först var censurerad.

-----------------------------------------------
Uppdatering 2: Fick just veta av någon som idats testa min blogg är jag nu är censurerad igen. Tror att vi lämnar det här ämnet nu och pratar om något intressantare nästa gång.

Den kommande veckan...

kattvakt
skriva post doc-ansökan
packa flyttkartonger
yogakurs
skriva post doc-ansökan
packa flyttkartonger
skriva post doc-ansökan
packa flyttkartonger
skriva post doc-ansökan
låna fler flyttkartonger
packa ännu fler flyttkartonger
träna
packa flyttkartonger
flytta...

typ. känns som om jag vet vad jag ska göra den närmaste veckan i alla fall.

Det är lite mycket nu...

Därav att jag tex inte följt upp jämställdhetsdiskussionen närmare - annars har Dahlström svarat i DN, några av mina arbetskamrater har fällt märkliga kommentarer i frågan, i vanliga fall sansade bloggare verkar ha fått hjärnsläpp och ja... Det tål att kommenteras ytterligare helt enkelt.

Utöver det handlar mitt liv en del om flyttkartonger just nu, som ska transporteras, packas (helst på ett intelligent sätt), transporteras igen, ja ni vet.

För övrigt kan man notera att det universitet jag arbetar på igår meddelade att de fördömer system med skuggdoktorander. Jahaja, det var ju bra. Åtgärder har man också vidtagit. Det är ju också bra, men något får mig att tro att det inte löser problemet. Skuggdoktorander har varit ett problem på många svenska universitet under en lång tid. Och bara för att en student vågar kontakta fakultetsledningen är det inte alls säkert att alla andra i samma situation gör det.

Till sist bara detta - helt underbart! Liberala ungdomsförbundet i västsverige har granskat Hans Tillys lönebesked, och skickat en faktura på det facila priset av 1.5% av hans genomsnittliga inkomst. (Som av en ren händelse är detta samma procentsats som Byggnads tar ut av både fackanslutna och icke-fackanslutna byggjobbare, för att oombedda, granska deras lönebesked.) Helt lysande! Jag utgår från att Tilly kommer att betala - om inte borde han kanske överväga att sluta ta betalt från dem som inte bett om en lönegranskning av Byggnads. Åtminstone om man ska vara konsekvent. Och det ska väl även fackföreningar vara?

Om jämställdhet

Ja, ett tema som varit uppe på bloggen förut. Men det tycks ju ständigt aktuellt, så det får bli en postning till om detta.

Idag har Agnes Wold med flera en läsvärd debattartikel i DN. De gör, ganska så skoningslöst, upp med Annica Dahlströms teser om jämställdhet. Dahlström är neurobiologen som bland annat hävdat att kvinnor med stora bröst är sämre på matematik än kvinnor med små bröst, att män är olämpliga att ta hand om spädbarn eftersom de, enligt Dahlström, har för dålig känsel i fingertopparna, hör för dåligt och har för begränsat synfält. Artikelförfattarna frågar retoriskt hur då män kan inneha arbeten som tex pilot, eller flygledare*...

Wold & co redovisar brist på referenser som stöder Dahlströms teser, och framlägger forskning som motsäger Dahlströms teser, allt på ett mycket övertygande sätt. Synnerligen befriande! För övrigt så som det brukar vara när Agnes Wold ger sig in i jämställdhetsdebatten.

Och jag frågar mig igen - hur kan det vara så svårt att fatta att man visserligen kan hitta skillnader i egenskaper mellan olika grupper (t ex kvinna och man, rödhåriga och svarthåriga, eller höger- och vänsterhänta osv osv osv osv) men att skillnaderna mellan olika individer inom dessa grupper ändå alltid visar sig vara så stora att det inte är särskilt meningsfullt att generalisera egenskaper för en viss grupp.

Poängen är ju, att oavsett om en människa råkar vara kvinna eller man, rödhårig eller blond, högerhänt eller vänsterhänt, så ska man inte på förhand tillskriva eller avskriva henne några egenskaper bara beroende på någon av alla dessa möjliga grupptillhörigheter! Och det är min bestämda övertygelse är att det är först när vi inser det som vi kan komma tillrätta med de diskrimineringsproblem som uppenbarligen finns i arbetsliv och samhälle i stort.

Se inte på en människas kön, hårfärg eller sexuella läggning - se själva människan! Först då kommer vi att kunna åstadkomma lika lön för lika arbete och åtgärda andra jämställdhetsproblem. Basta!

*(Ja, det är inte utan att man önskar sig en kvinnlig pilot nästa gång man ska flyga, om nu medelmannen faktiskt ser så dåligt att han inte förmår upptäcka ett spädbarn. Jag antar att ni uppfattar sarkasmen i föregående mening?)

Boktips för alla som behöver muntras upp...

...eller som bara gillar att låta sig underhållas i största allmänhet.

"Brev till samhället" av Eric Ericsson.

Ni har säkert hört talas om honom, mannen som skriver rätt så konstiga brev till statsråd, myndigheter, kulturinstitutioner, företag... I boken är några av breven, och svaren på desamma publicerade. Och tro mig, det är underhållande värre. Smakprov: han skickar brev till Mona Sahlin och erbjuder en unik dräkt, som symboliserar Sverige, gjord i bland annat älgskinn, stål och bark. Avslutar brevet med att fråga om han ska lämna över dräkten personligen eller skicka den med post. För att bara nämna ett enda exempel.

Boken är utgiven på Kartago förlag, och borde bums läsas av alla som känner sig vara i behov av ett gott skratt. Rekommenderas särskilt till februarilåga arbetslösa eller alltför arbetsöverhopade forskare.

Tji New Orleans

Jahaja, så igår fick jag veta att det inte blir någon post doc i New Orleans för mig. Tråkigt, irriterande och ledsamt. Utan tvivel dags att mentalt förbereda sig på en längre tids arbetslöshet, samt fundera på vad man ska och vill göra istället. Helt enkelt göra en ny plan. Jag gillar att ha en plan, men jag gillar inte när mina planer går i stöpet. Så, ja, jag får väl helt enkelt göra en bättre plan nästa gång. Men surt är det.

Förundran

På dörren in till min trappuppgång sitter sen några dagar ett klistermärke från syndikalistiska ungdomsförbundet, som uppmanar alla rånare och tjuvar att gå någon annanstans, för här bor "arbetarklassen". Intressant tycker jag. Definieras ens klasstillhörighet av var man bor? Är man per definition arbetarklass för att man bor i ett s.k. kategoriboende (dvs en lägenhet som man måste vara student eller doktorand för att bo i)? Betyder det att min klasstillhörighet ändras när jag flyttar härifrån?

En annan sak man kan förundras över är detta. Man undrar om vem som helst skulle komma undan polisförhör för att det är svårt att få almanackorna att passa ihop, eller om det kräver att man är statsminister eller f.d. dito för att det ska vara ett giltigt skäl. Kriminalinspektörens argumentation känns inte helt klockren, för att uttrycka sig milt.

html-tjafs

ok - förkylningsdimmig hjärna, ett kontaminerat tangentbord (för att jag nyser så mycket), en miljard näsdukar (ca hälften oanvända) och trilskande html-kod är ingen bra kombination. Efter min uppdatering av länklistan vill jag gärna fortfarande ha kvar den lilla, lilla tunna avgränsande linjen mellan länklistan och tidigare postningar - men nej... Suck... Någon som kan hjälpa?

Lite friare studenter

Det verkar som om utbildningsminister Leijonborg förstått något viktigt - nämligen att studenter också bör få vara fria människor som själva ska få välja vilka föreningar de vill vara med i, och inte tvingas till medlemskap i sin studentkår. DN rapporterar om detta här. Applåder!

Jag har aldrig begripit varför föreningsfrihet ska gälla alla människor i Sverige utom studenter, som ska tvingas vara med i Studentkåren för att få skriva sina tentor. Och argumentet att ingen skulle vara med i Studentkåren om det inte vore obligatoriskt håller inte. Om kårerna sköter sig kommer de att få medlemmar, om inte, ja då blir det inga medlemmar - ganska enkelt, och precis så om andra organisationer fungerar. Heja Leijonborg! Och jag hoppas verkligen att folkpartistiska och moderata element som röstade emot ett avskaffande av kårobligatoriet senast det var omröstning i riksdagen inte gör om det misstaget.

Ett litet, men principiellt viktigt steg, mot lite friare människor!

uppdatering av länkar...

Den uppmärksamme läsaren noterar att jag äntligen tagit mig samman och lyckats uppdatera min länklista lite grann. Delat upp i någon slags kategorier - även om samtliga bloggar med forskningsanknytning ofta handlar om politiska spörsmål, det är inte en heltäckande kategorisering. Urvalskriterierna har varit följande; bloggarna ska besökas regelbundet av undertecknad, och likaså uppdateras någorlunda regelbundet. Därav följer att tex Johan inte får vara med längre... Men sånt kan ändras.

Det finns förstås mängder med andra sidor som jag också besöker med jämna men lite längre mellanrum tex Isobels verkstad, Merit Wager och så förstås mina bästa seriesidor "Pearls before swine" och "Piled Higher and Deeper".

En annan sida som jag då och då läser har det intressanta namnet Med fingrarna i ekorrhjulet. Där hamnade jag första gången av en ren slump, när jag surfade runt lite och läste vad både kända och okända människor skrivit om intelligent design-debatten som hölls i Linköping i höstas. Det visade sig dock att personen bakom bloggen ofta har intressanta saker att delge världen (eller i varje fall sina läsare) på många olika teman och därför återkommer jag dit med jämna, men längre, mellanrum. Såvitt jag kan gissa av det som publiceras är bloggaren nog doktorand i antingen fysik eller kemi med inte så lång tid kvar till inlämning, men det är möjligt att det är en helt felaktig slutsats...

Om böcker

På diverse bloggar,hemsidor och tidningar som jag har tid att läsa nu när jag inte orkar röra mig mer än så där tre meter i taget (jodå, jag mår mycket bättre idag, och har visst hopp om att vara på jobbet igen på fredag), pågår nu en diskussion om läsning, och om kvaliteten hos samtidsromaner. Om språkkvalitet kontra berättelser med mera med mera. En sak som tycks ha upprört många är MUF-ordförandens uttalande om att [orka] läsa böcker av tex tex Sartre...

För egen del har jag läst en hel bok av Sartre, men ska nog läsa den igen, vid tillfälle. Dagens bokbeting dock, bestod av Franz Kafkas "Processen". Möjligen är en förkylningsdimmig hjärna inte den bästa förutsättningen för den sortens litteratur. Men bra var den i alla fall, om än den kan behöva lite eftertanke. Vad sägs tex om citatet: "Att rätt uppfatta en sak och att missförstå samma sak utesluter inte vartannat"?

Sjuk...

...alltså är det synd om mig. Ont i halsen, snuvig, löjligt jobbig huvudvärk, hosta och en kropp som tyckte att det var ett onödigt hårt träningspass att ta en dusch i morse, tom feber, och det brukar jag nästan aldrig ha... men, det går framåt - efter att ha varit oförmögen att göra nåt på hela förmidaggen så börjar jag nu tycka att det här är tråkigt - och det brukar vara ett gott tecken. Jaha, måste snyta mig igen.

paus----

För övrigt tyckte jag att det var intressant att höra Jesper Lindau tjata om att det är konstigt att "nyliberalen" Fredrik Reinfeldt ansåg att han i realiteten inte hade något annat val än att flytta in i Sagerska. För det första vore det intressant att höra Lindaus definition på nyliberalism, och för det andra så är fet förstås så att man(=människor i allmänhet) tenderar att säga att de inte hade något val, när de andra alternativen medför alltför negativa konsekvenser. Men det skulle jag nog vilja hävda är en semantisk och möjligen också filosofisk fråga - inte en politisk.

Doktorspromotion

Igår (fredag) gick Uppsala Universitets vinterpromotion av stapeln. Det är en typisk akademisk högtid, som i korthet går ut på att uppta de nya doktorerna (både de som promoveras efter avlagda prov, dvs sådana som jag, och hedersdoktorer) i forskargemenskapen. Det är vid detta tillfälle som man får hatten eller lagerkransen (beror på vilken fakultet man tilhör om det är hatt eller lagerkrans som gäller) samt ett gigantiskt diplom.

Själva ceremonin tar en evig tid, och då är det ändå ganska få promovendi vid vinterpromotionen - på våren kan det ta betydligt längre tid.... Men som tack för att man härdade ut så får man (nåja, får och får, man får betala för det) gå på middag på slottet. Det var i vanlig ordning trevligt, särskilt när vi upptäckte att det bättre bandet inte spelade uppe i rikssalen utan nere i rummer precis innanför entren. De hade inte samma arr på alla låtar och var därför lite roligare att dansa till.

Och i om med att också promotionen är avklarad så återstår nu bara att vänta på examensbeviset, att se till att få iväg tackkorten till alla som ska ha sådana.

PS. Jo just det, det återstår faktiskt fortfarande att klura ut vem presenten utan tilhörande kort egentligen kom ifrån...* Inte vet jag om givaren läser det här, men jag kan i alla fall säga att blåbärstryffeln var god, chokladen smakade bra, jag gillar långa tändstickor eftersom risken för eldsvåda är mycket mindre då, och teet är gott, blåbärskolorna tog snabbt slut... Så det var en bra present.

*Jo, jag trodde ju att jag hade en ganska bra ide om vem som kunde ligga bakom den här presenten, men mina försök att luska genom att ställa ledande frågor ledde enbart till att jag bev mer förvirrad. Men det kan möjligen ha varit syftet - vad vet jag???

Bra dagar och andra dagar

Det finns bra dagar. Och så finns det andra dagar. Idag är en typisk annan dag. Det började vid femsnåret i morse, när jag vaknade av ett sms, som såvitt jag kan förstå inte var menat för mig. Jag kände i alla fall inte igen avsändaren, och vet inget om den tysklandsresa som sms:et handlade om. Kunde förstås inte somna om på ett bra tag, men sen, när det var dags att gå upp på riktigt var jag minsann inte pigg längre. Sen spenderade jag ca en halvtimme på att leta efter en försvunnen räkning. Den kom fram till sist, men hur i herrans namn den hamnat där den var, det kan man undra... Ja, hasta iväg till jobbet, något efter tidsplanen - bara för att efter en knapp kilometer på cykeln upptäcka att min packade väska med träningskläder är kvar hemma... Vända och hämta den, iväg mot jobbet igen, och... Med så där en kilometer kvar så börjar det plötsligt bli väääldigt lite luft i framdäcket på cykeln. Pyspunka eller riktig dito är ännu oklart, men hoppa av och gå var i alla fall det enda alternativet. Allt detta innan klockan 10 på förmiddagen.

Sen dess verkar det dock som om den här dagen har shapat upp sig lite, men med tanke på hur den började tror jag inte att jag ska ropa hej innan jag är hemma igen ikväll, man vet ju aldrig vad som kan hända... Men jag har i alla fall fått oväntade labresultat idag, och det är alltid kul. Ska spendera resten av eftermiddagen på att försöka begripa vad de betyder.

Kultur och konst i Köpenhamn

Har tillbringat helgen i Köpenhamn - hälsat på Kristine. Förutom en hel massa prat och kaffe/thedrickande så hann vi med lite kultur, vetenskap och konst. Fick bland annat tillfälle att personligen överlämna min avhandling till ytterligare en forskare som är intresserad av ruteniumkomplex...

På lördagen besökte vi utställningen Tycho Brahes Verden på Nationalmuseum. Idag blev det besök på "Ny Carlsberg Glyptotek" som ligger precis vid Tivoli. Där pågick en specialutställning om hur kvinnor skildrades av impressionisterna - verk av Monet, Manet, Renoir, Degas, Morisot, Cassatt m fl. Förutom att jag gillar impressionisternas konst, särskilt Monet, i allmänhet så var det intressant också ur ett jämställdhetsperspektiv. Fast av ett och annat citat att döma så undrar man om det hänt så mycket med jämställdheten sen det begav sig för dessa målare...

Och ikväll när jag kom hem till Uppsala så hade det blivit vinter... och det bästa sättet att höja temperaturen i lägenheten var att baka bröd, så det har jag gjort! Och nu är det dags att äta kvällsmat!

Twenty mile, Cades cove och Abrams Falls

Äntligen några bilder från Great Smoky Mountains! De två översta är från första trippen och det lilla vattenfallet vid Twenty mile, de två därefter med de blånande bergen är tagna på rundtur vid Cades Cove och de sista två vattenfallsbilderna kommer från Abrams Falls.

Sushibloggande

Det har varit tyst ett tag här på bloggen, men nu är det dags att uppdatera den här sidan igen, äntligen. (Jo, jag funderar fortfarande på vad bloggen ska heta nu när dipsutationen är avklarad...) Har varit upptagen med att träna, bland annat (joho, det är sant! ett av mina mål för 2007 är att jag ska träna regelbundet under hela året, delmålet att träna mer än under 2006 borde kunna vara uppnått redan om en tio dagar eller så om det ska fortsätta i den här takten - och det säger tyvärr mycket mer om hur ofta jag tränade förra året än om hur flitig jag varit i år, men i alla fall...). Och om man tränar så måste man äta ordentligt. Just ikväll var det ett besök i Stockholm som stod på agendan, för att träffa Kristina och för att testa ett nytt sushiställe;

Hattori sushi devil, på Tegnergatan 43 i Stockholm. Tegnergatan är en tvärgata till Drottninggatan (oavsett vad jag möjligen kan ha påstått om den saken i december) och det ligger på ganska lagomt promenadavstånd från centralen. Och omdöme? Jo, jag rekommenderar starkt ett besök. Även utan fyra sorters soja att välja på (den rökiga var yum-yum! men det var inget fel på citrussojan heller) hade den lätt kvalat in som den bästa sushi jag någonsin ätit - ett enda minus blir det för persiljan som inte riktigt passade in... Men ett besök rekommenderas varmt (fast om ni åker dit utan att fråga om jag vill följa med så blir jag besviken...)

Avslutning med kaffe och chokladkaka och ännu mera prat var inte fel heller för den delen. Men nu är det dags att sova, så ska vi se om tiden och energin räcker för att få fram några foton från USA under morgondagen.

Tillbaks på jobbet...

Ska bara försöka komma ihåg hur man gör när man jobbar :-) Innan veckan är slut så har jag nog kommit på det, hoppas jag.

Abrams Falls

Lördag innebar en ny tripp till de stora rökiga bergen, och Cades Cove. Idag var jag inte åksjuk, och orkade följaktligen med lite mer ansträngade aktiviteter, varför vi tog oss en promenad, passande nog till Abrams Falls - en trevlig, ca 4 km lång, promenad enkel väg. Foton kommer vad det lider. Varmt och skönt var det också, största delen av promenaden företogs utan jacka, och det var inte utan att vi svettades lite. Svensk sommar, när det är helt OK kan man nog beskriva det som.

Dessutom bjuder amerikanska t-shirtar alltid på viss underhållning, så även idag. Eller vad sägs om texten: "C.O.P.S. Bad boys bad boys what you're gonna do, what you're gonna do when HE comes for you" där C.O.P.S. ska utläsas Christian Obeying Praying Services - ja, vad mer kan man önska sig? Möjligen att mannen med t-shirten inte blockerade hela bron han stod på, men annars så...

Yoga framför datorn?

Jahaja, eftersom jag befinner mig i landet som bland annat är känt för sina hemmaträningsvideor och -dvd:er så var jag ju tvungen att testa en - "YOGA COMPLETE ForAthletes - Interactive personal trainer". Där finns yoga program för 16 olika sporter - jag har bara testat "60 minutes general yoga for hikers" (igår), "20 minutes balance yoga for cycling" och "30 minutes basic yoga for swimmers" (båda idag) men det finns också för kajakpaddlare, basebollspelare, bergsklättare, golfare och volleybollspelare, med flera.

Slutsats? Ja, man får träningsvärk (det är antagligen bra men tyder kanske på att min rörlighet är ganska dålig och att jag borde träna mer), att min balans är mycket bättre på höger ben än på vänster och att det där med specialanpassat för olika sporter är nonsens - däremot är det tydligt att basics-programmet verkligen är lite lättare än de andra, att balansprogrammet fokuserar på balans och att det allmänna programmet ger en ordentlig genomgång av många olika muskelgrupper (varav jag hade glömt att jag hade en del)...

Så yoga framför datorn? Ja, kanske det - det finns inget som talar direkt emot det i alla fall, förutom då att man får träningsvärk, och att det kanske är nyttigt att vistas utomhus. Även om folk här gärna verkar tro att man är komplett galen om man är ute och går utan något särskilt syfte. Häromdagen när jag var ute och gick stannade inte mindre än tre bilister och frågade om jag hade fått bilhaveri och behövde skjuts någonstans...

Vårväder och telefonledningar i vinkelvolt

Det är vårväder i Tennessee, säkert en tio tolv grader (Celsius alltså) varmt, och strålande solsken. Under min timslånga promenad nyss kändes det snarare som en varm april än som januari. Däremot är det kallt på kvällarna och nätterna, så fort mörkret faller sjunker temperaturen märkbart.

I avdelningen märkligheter kan noteras att jag idag, när jag försökte ringa ett telefonsamtal till min hyresvärd hemma i Uppsala, först inte alls kom fram för att alla linjer mellan USA och Sverige redan var blockerade, och sen, när signalerna väl gick fram, så hamnar jag hos en privatperson i Lund. Kontrollerar numret, stämmer, testar igen, den här gången på växelnumret och kommer till samma telefonnummer i Lund... Lundensaren och jag enas om att 1) det antagligen är någon telefonledning som fastnat i vinkelvolten någonstans och vägrar koppla samtal någon annanstans än hem till honom, samt att jag ska vänta en kvart och sen testa igen... Gissa vart jag kom - ja, inte till AP-fastigheter i alla fall, men väl till Lund igen. Då gav jag upp, och använde mig av mail som kommunikationssätt istället. Det visade sig vara betydligt mera pålitligt. Måste medge att jag är fascinerad av att både direktnumret och växelnumret kopplades till samma nummer i Lund.

Gott nytt år!

Vuxenpoäng och ovanliga(?) ord

Jag har samlat massor med vuxenpoäng på senare tid. Tex varit på banken och fått ekonomisk rådgivning, och startat pensionssparande, redan nu börjat planera för deklarationen 2008 (alltså den som avser inkomståret 2007) etc etc etc. Det känns...

...ovant.

En annan spaning rör ovanliga ord och uttryck - just nu är jag nyfiken på hur lokalt ordet krabba är. Och då menar jag inte skaldjuret med klor som rätt tillagat kan vara väldigt gott, om än något komplicerat, att äta, utan det som kan användas i sammanhanget "krabba inte med det där" eller "gör så här så slipper du krabb". Och nu är jag förstås nyfiken på hur utbrett det här ordet är - jag har nog bara hört det användas av smålänningar och kanske någon bleking. Så, kära läsare, vet ni vad det betyder och var i landet används det?

Återbesök

Idag har jag besökt min gamla låg- och mellanstadieskola, där mina syskonbarn går nu. Syftet med mitt besök var att visa barnen lite kemiska experiment och försöka få dem att gilla det. F-2 gruppen gillade särskilt beviset på att 1+1 inte alltid är två, medan de äldre tyckte att maizenaförsöket var roligare. Det var lite kul att se sin gamla skola igen, den var sig rätt lik, men verkade så mycket mindre än förr. Och när jag kom tillbaks hem till mamma och pappa satt en av mina gamla klasskamrater från förr (vi gick 1:an till 9:an tillsammans) i köket och drack kaffe. Han var sig dock väldigt lik...

Annars kan man säga att Småland inte är särskilt juligt, plusgrader och barmark, och alla julklapparna är inte fixade ännu, men det är ju många dagar kvar ännu :-)

Jösses!

Det har varit lite tyst här på bloggen ett tag. Det beror på att jag har sovit, sovit, sovit, sovit och sovit. Får jag sova ett par veckor till så kanske jag blir pigg igen...

Men jag har gjort lite andra saker också - ägnat mig åt litteratur, konst och teater till exempel. Jag har läst fler (skönlitterära) böcker de senaste två veckorna än jag gjort på resten av året... I tisdags var jag i Stockholm för att luncha med Kristina och än en gång tacka för hennes insatser på festen. Dessutom bjöd dagen på museibesök på såväl moderna museet (som var lika bra som vanligt!), en kortis på arkitekturmuseet och sist ett besök på östasiatiska (där jag aldrig varit förut).

Dessutom har jag utnyttjat en av mina disputationspresenter - biljetterna till "Jösses Flickor - Återkomsten" på stadsteatern i Stockholm, som Maria och jag såg igår. Ja, vad säger man? Jösses kanske. Den var bra, intressant, och tankeväckande, men den nya delen möjligen lite för lång och lite för splittrad. Men som sagt, mycket intressant - tack för presenten Erik!

Något annat som också bäst kan beskrivas med "Jösses!" är fackets oförmåga att begripa att ett avtal är något som lämpligen ingås frivilligt. Läs mer hos Fredrick.

Nu ska jag testa knäcken och ta en pepparkaka eller två - det har jag nämligen hunnit med att koka respektive baka.

With a little help from my friends...

Det är väl en bra sammanfattning på det hela. Jag kunde inte gjort det själv, och det är ganska många människor som varit viktiga den här tiden som jag har hållit på med avhandlingsarbetet. Jag ska inte räkna upp dem alla här - det bli för långrandigt, men en sak kan konstateras och det är att det blir så mycket lättare av att ha vänner, handledare och kollegor som stöttar och uppmuntrar en - och det har jag verkligen haft. Tack! Och festen i fredags, ojoj, så kul har jag inte haft på en fest på bra länge! Om någonsin, faktiskt. Tack alla ni som var med det där! Och en annan sak som också är rolig är att flera journalister har uppmärksammat min avhandling. Men nu får det vara nog med bloggande för idag, ska istället fundera på vad bloggen ska få för nytt namn, nu när doktorandbloggen inte är så passande längre... Och igen - tack för presenter, lyckönskningar, blommor... Jag har fattat vinken kan jag säga - jag ska ta det lugnt och relaxa ett tag framöver och äta choklad, och smaka på whiskyn... :-)

Dr Abrahamsson

Nu är det klart - snart är det fest! Det får räcka så länge!

Imorgon är det dags...!

Puh, äntligen hemma! Nu ska jag bara stryka, plocka fram kläder, försöka göra klart en bordsplacering, tänka på en sak som kom upp på eftermiddagens seminarium, läsa på om en sak som en av betygskommittemedlemmarna flaggade för att hon ska fråga om... Så, det är mycket, "jag ska bara" ikväll.

Och innan jag tar itu med alla mina "ska bara" så vll jag bara tacka för alla lyckönskningar jag fått, via e-post, vanliga brev, sms och inte minst de helt otroligt vackra blommorna som väntade på mig när jag kom hem ikväll - det kan vara den vackraste bukett jag någonsin fått! Jag hör av mig till er alla när det är över.

Tack för att ni tror på mig! Det gör mig lite mindre nervös... :-)

Grillning...

Idag har jag suttit i möte med Leif i nästan två timmar, för en predisputationsgenomgång - vi har diskuterat många olika delar av avhandlingen som man kan anta kommer att bli diskuterade på fredag. Lite svettigt var det allt, men väldigt väldigt nyttigt. Och jag blev i alla fall inte mer nervös av det. Men visst börjar jag bli rätt ordentligt nervös - det erkännes.

Men på fredag, kl 9.30 så drar det i alla fall igång.

Tredje uppgiften

Det finns något som kallas tredje uppgiften. Det syftar på universitetens/högskolornas tredje uppgiftt (de första två är utbildning och forskning). Den tredje uppgiften går ut på att interagera med det omgivande samhället. Just idag handlar det om att vi ska vara i Gränby Centrum och göra kemiförsök för förbipasserande lördagshandlare. Förra året var i Forumgallerian på stan, men i år måste jag cykla ända ut till Gränby... Men så ska jag passa på att shoppa lite när jag ändå är där.

Exempel på experiment som kan tänkas göras är glass med flytande kväve, blanda vatten och etanol och märk att 1+1 inte blir 2, brinnande pengar etc... Den som vill kolla på fler spännande experiment kan kika in på resurscentrum för kemi i skolan, som finns här.

Om en vecka...

Om en vecka är det i full gång så här dags. Hmm, spännande! Och det är rätt mycket som ska fixas innan dess så sysslolös lär jag inte bli i alla fall. Och om jag blir godkänd (ja, jag kan när jag är tillräckligt nervös över något bli extremt vidskeplig) så måste jag ju byta namn på bloggen. Idéer?

Besöksstatistik

Idag har antalet besökare på bloggen plötsligt rasat i höjden, och typ fördubblats eller mer än det, jämfört med en vanlig dag. Funderade på vad det berodde tills jag insåg att väldigt många av besökarna kom från politikerbloggen, som har återstartats idag. Så det är nog inte min galna pelargon som lockat hit folk, ändå.

Annars är det mycket festförberedelser och disputationsförberedelser i största allmänhet nu. Det mesta ska bli klart den här veckan, så att jag slipper göra det nästa vecka, när jag bara ska vara nervös i största allmänhet :-)

Galen pelargon

De flesta av mina vänner är bättre än mig på det där med blommor (OK, det är inte så svårt...). Och nu hävdar de envist att pelargoner vilar under vintern, dvs de blommar inte. Men min pelargon gör det - idag upptäckte jag en ny knopp!

Så antingen är min pelargon galen, eller så är den genmodifierad eller så tror den att den håller på att dö och tänker att det är bäst att blomma så mycket den bara orkar innan den går hädan. Antar att det sista är det troligaste, även om det vore mer spännande om det var någon av de två förstnämnda...

DN Debatt och pressmeddelanden

Idag har jag, Gustav, Mattias, Johan, Ilan, Fredrick och Annie en artikel på DN debatt, som handlar om att förnyelsen av centerpartiet inte får stanna av. (Artikeln är inte on-line ännu så jag kan inte länka till den just nu - det får komma senare.) Rubriksättarna på DN har lyckats ganska bra, det är egentligen bara ett enda litet ord som inte riktigt stämmer. Rubriken i DN lyder "Väljarflykt hotar när centern överger sin förnyelsepolitik" och hade man bara bytt ut "när" mot "om" så hade det speglat artikeln alldeles utmärkt.

På jobbet idag ska jag skriva underlag till pressmeddelande om min avhandling. Det var länge sen jag skrev ett pressmeddelande överhuvudtaget, så det ska bli lite kul att göra det igen.

Fars dag

Ja, idag är det som bekant fars dag, och min pappa och jag har haft vår numera traditionsenliga fars dagskonversation. Den går i korthet ut på att jag säger något i stil med "grattis, eller vad man nu säger, på fars dag" varpå min pappa svarar ungefär "ja det skulle väl vara grattis till välartade barn då" varpå jag säger att "jo, det är väl det enda man kan gratulera till på fars dag, men det känns ju lite förmätet att säga det själv" varpå vi sen konstaterar att vi fortfarande inte riktigt vet vad man egentligen gratulerar till på fars respektive mors dag. Sen brukar vi i allmänhet prata om något intressantare.

html-kod

ahh - just nu är jag väldigt irriterad på att jag är så kass på att knacka html-kod. Kan för lite och är för ointresserad för att verkligen idas lära mig på riktigt. Efter så där en timmes jobb med bloggen så tror jag (kommentarer tack) att den i alla fall ser OK ut igen - däremot så verkar besöksräkningen ha ballat ur totalt, när jag skulle uppdatera den. Får se om jag orkar lösa det senare under dagen/helgen. Nu ska jag diska och sen ska Ronja få en ny promenad.

Flanking ny partisekreterare

Så har (c) fått en ny partisekreterare i form av Anders Flanking. Anders har varit framgångsrikt kommunalråd i Skövde, återtagit centerpartiets mandat i kommunfullmäktige i Göteborg suttit i partistyrelsen med mera. Ingen politisk gröngöling alltså. Men det jag tycker är mest intressant och bra med den här utnämningen är att Anders jobbat i näringslivet i många år, bland annat med Arena för tillväxt, vilket jag tror är en utmärkt erfarenhet för en partisekreterare. Ska bli spännande att se vad han vill göra!

Spikning nr 2 och 3

Inatt spikade jag en gång till - spikning nr 2. Jag och mina kollegor Susanne, Mattias, Martin, Daniel och Linus, samt vår exkollega Anna, var upp på jobbet, drack lite whisky och så spikade jag avhandlingen på almplankan som införskaffats av Stenbjörn för just detta ändamål.

Jaha, och varför mitt i natten tänker ni? Jo, det var en liten kupp, för att ha klarat av själva spikningen innan det var dags för spikfika för alla på jobbet idag på eftermiddagen. Och eftersom alla, utom de som var med i natt, trodde att spikningen skulle ske idag klockan 15.00 pågick ett vilt letande efter spikplankan som vi hade gömt på ett så bra ställe att det nog faktiskt bara var en person som hade sett den innan vi plockade fram den, och avslöjade att själva spikningen redan var avklarad. Men alla fick spikfika och de som ville fick smaka whiskyn också. Så alla blev nog nöjda och glada hoppas jag. Dessutom fick jag möjlighet att lämna en avhandling till en representant för energimyndigheten, vilket ju kändes roligt eftersom de har finansierat en stor del av min forskarutbildning. (Dvs, det betyder att du (om du är svensk skattebetalare) har finanserat det hela.)

Men nu ska jag ta och gå ut med Ronja som jag är hundvakt åt den här helgen. Jag lovar, det är jättemysigt att ha en hund som ligger och sover i soffan...

Spikning!

Idag har jag "spikat" avhandlingen, som det heter. Nuförtiden är man inte tvungen att spika rent fysiskt, digital publicering är det som räknas. Om någon händelsvis är intresserad så hittas skapelsen via www.uu.se, välj sedan kalendarium, och därefter disputationer. (ja, jag försökte lägga in direktlänkar, men de vill inte fungera)

Men nu är deti alla fall riktigt på riktigt...!

Hur kan man fira en dödsdom?

Saddam Hussein har dömts till döden för brott mot mänskligheten. Ekonyheterna rapporterade nu på morgonen att vissa grupper firar domen och straffet. Det är rätt att han ska dömas för brott mot mänskligheten, men dödsstraff... Nej, jag kan inte se att dödsstraff någonsin kan motiveras moraliskt. Jag kan förstå att många människor gläds åt att dom äntligen fallit och någon slags rättvisa skipats efter allt vad Saddam Hussein har gjort mot människor. Men "öga för öga, tand för tand"-principen har aldrig fungerat för att skapa ett bättre samhälle. Och om mänskligheten använder samma metoder som den som döms för brott mot mänskligheten, då blir världen aldrig bättre. En livstidsdom för Saddam Hussein hade varit rimligt. Hur man kan fira en dödsdom övergår mitt förstånd.

Kakmix i Sumpan

Idag har jag, tror jag, för första gången i mitt liv bakat kaka av kakmix. Fast den officiella versionen är att Ida har bakat kakmixkakan... Det var i alla fall hon som köpt den, och som liksom initierade själva projektet. Jag har alltså, äntligen, lyckats ta mig till Sundbyberg för att hälsa på hos Ida och Örjan. De har bott i Sumpan i ungefär två år och jag har inte lyckats ta mig dig förrän idag... Men bättre sent än aldrig, är väl det man kan säga om saken.

Förresten kan jag också berätta att jag nu har sett alla West Wing-avsnitt i säsong 7, så, jag vet hur det slutar...

Om fyra veckor...

Ja, om fyra veckor är det dags... Jag har inte hunnit bli så nervös ännu, så just nu känns det faktiskt bara spännande. Min kompis Maria som disputerade den 13:e oktober sa igår "du kommer att älska det". Hoppas hon har rätt.

Forskning vs undervisning

Anna har skrivit en intressant bloggpost om hurvida det går att vara både en bra forskare och en bra lärare. Det är en viktig och intressant fråga. Inte minst för att man alltid talar om hur viktigt det är med goda pedagoger i högtidstalen. Dessvärre upplever jag att de vackra orden är fler än vad viljan är stor att uppmuntra doktorander och forskare till att vara goda pedagoger i verkligheten. Det händer ofta att tiden för förberedelser är för snålt tilltagen (eller för den delen att den som "bara" ska undervisa på lab inte anses behöva någon information om kursen mer än ett par dagar i förväg) men framför allt så är det ofta så att man som doktorand förväntas prestera lika mycket forskning när man undervisar som när man inte gör det.

Jag ska vara nyanserad - att skriva att man förväntas göra det kanske är att ta i, men helt klart är att det premieras om man inte tar för hårt på undervisningen, utan istället behåller fokuset på sin forskning även om man är inne i en intensiv undervisningsperiod. Att få "inte så bra kursvärderingar" är inte ens ett problem, medan det förstås är ett problem om inte forskningen blir bra. Och ja, vi är där för att forska, men om vi har undervisning så är vi också där för att undervisa - det ingår i att sköta jobbet. Och hade det inte varit för en fantastiskt bra fysikalkemist som har undervisat i termodynamik på ett antal kurser jag har gått så hade jag nog aldrig blivit fysikalkemist. Så det är lite roligt att han ska sitta i min betygskommitte den 1 december.

Vinter!

Jaha, det blev en kort höst om man ska döma av dagens väder. Snöoväder! Det tog ungefär dubbelt så lång tid att ta sig ner på stan (motvind) som det tog att ta sig tillbaka (medvind).

Otroligt nog känner jag dock inte att snön är ett så stort problem (även om det förstås är lite irriterande att man inte längre kan se var gränsen går mellan cykelbana och vägbana och andra liknande små detaljer - snöröjningen i denna stad har aldrig varit någon riktig höjdare). Dessutom, om jag känner Uppsalavädret rätt så har vi nog snart alldeles vanligt grått novemberrusk igen.

Höst

Det har varit kanonfint väder idag. Strålande sol på förmiddagen, lite mer moln på eftermiddagen. Så pass kallt att frosten inte försvann från skuggigare delar av naturen. Ändå värmde faktiskt solen när Anki och jag var ute på promenad på förmiddagen.

Men höst är det likväl, trots sol. Ett av träden utanför mitt fönster har tappat nästan alla sina blad idag. De var kvar i morse när jag gick upp, men för varje liten vindpust så föll ett stort antal av dem av, och nu är det nästan inga löv kvar... Det är inte utan att man redan nu längtar tills november är över. Och ser fram emot den vår som ska komma såsmåningom...

Den stora tröttheten...

Igår hann jag äntligen upptäcka att det är höst. På riktigt. Det var en sån där typisk Uppsalahöstdag. Grått, regnigt och så luktar det en blandning av höstlöv, regn och kaffe (från Lindvalls). Höstfärgerna börjar försvinna men så är det ju snart november också... Ja, och i Stockholm vräkte regnet ner, så där var det ännu gråare.

Och man kan ju bli trött för mindre än det. Till det ska jag också lägga en ackumulerad trötthet efter avhandlingsslutspurten. Som ju inte alls slutade i måndags som man kunde tro, eftersom man måste sätta framsidan och läsa ett första korrektur och sen ett andra korrektur. Det andra korrekturet skickade jag in igår, och det betyder, förhoppningsvis att det bara är ett godkännande av provtrycket kvar innan den går i tryck och jag kan slappna av ett tag, så att stresshormonerna kan gå ur kroppen och jag kan sova ordentligt, och bekämpa den stora, stora tröttheten som sprider sig. Så att man orkar sätta igång och börja söka post doc-pengar...

Inlämnat!

Ja, nu är den faktiskt ivägskickad, tillsammans med alla andra grejer som ska med av administrativa skäl... Så nu ska vi väl bara se om om allt har funkat också, det märks när jag får korrekturet, men det ska jag inte bekymra mig om innan jag har fått sova några timmar till. (Jag skickade den sista avhandlingsfilen 3.37 inatt) och det sista(?) administrativa joxet alldeles nyss.

Men innan jag går hem och sover så ska jag säga TACK! till alla som hjälpt till med korrekturläsning, figurer, mat & fika, sällskap under helger och sena kvällar och bara så där varit mentalt stöd i största allmänhet.

Referenser, referenser, referenser...

Ok, det är referenser överallt, på golvet, på skrivbordet, på fönsterbrädan, i korridoren, si skrivaren.... you name it. Och det är riktigt trist. Dessutom är jag och referenshanteringsprogrammet inte riktigt ense om hur saker och ting ska gå till, så min referenslista ser inte riktigt ut som jag hade tänkt mig... Och tråkigt som attan är det. Sa jag att det är tråkigt?

Dessutom har ett nytt problem av administrativ karaktär dykt upp. I samband med att man ska skicka in avhandlingen ska man också fylla i en mall som är minst sagt ganska omfattande, med uppgifter om det mesta från tid och datum för disputation till alla medförfattare på alla artiklar. Så långt allt OK, men i listan där man ska välja institution finns inte vår institution med. Och man får inte skriva något själv, och man får inte lämna rutan tom... Så, ja, där rök min sovmorgon på måndag morgon...

Sa jag förresten att det är tråkigt med referenser? Tur att jag fick choklad av Kristina tidigare idag, så att jag i alla fall kan smaska på den nu. Det är gottmed chocklad, men det är trist med referenser... Ja, ni kanske har fattat nu? Och jag ska bita ihop och ta en vända till med dem.

Att köpa tid...

Ja, jag skulle ju lämna in imorgon, men idag meddelade "enheten för digital publicering" att för deras del måste de ha alla dokument på måndag morgon 7.30, eftersom de i alla fall inte tänker jobba helg med min avhandling... Så jag fick plötsligt två dagar till. De kommer att behövas, jag kanske tom hinner korrekturläsa referenslistorna.

Och under min 5-minuterspaus då jag bloggar (för att tala om att jag fortfarande lever) vill jag bara berätta att flera av mina kollegor är fantastiskt snälla just nu; de formaterar artiklar så att de blir snygga, de kommer med matlådor och ger mig clementiner och igår kväll var en av dem här med nybakat bröd, ost och marmelad till mig... Det satt fint vid tiotiden, när det var tre timmar kvar att jobba, och datorn strulade.

Men nu, tillbaks till tabeller, figurer, referenslistor och framför allt text...

Mat- och bloggpaus

Det bloggas inte så flitigt just nu, för det är lite mycket annat. På fredag ska jag nämligen lämna in avhandlingen!

Men än så länge är jag alive and kicking... även om jag känner mig halvbekväm med att en av mina handledare åkte bort i lördags, och att den andra åker imorgon. Ingen av dem kommer tillbaka förrän det är för sent att göra några fler ändringar. Men det ska väl förhoppningsvis ordna sig ändå. Återkommer nog inte till cyberspace förrän någon gång nästa vecka. Tills dess "live long and prosper"

Om gränser...

Inatt drömde jag en ganska bisarr dröm. Övergångsdipolmoment och hastighetskonstanter, tillsammans med min ena handledare och en professor i konsortiet och diverse andra arbetskamrater var med i drömmen. Det är lite oklart hur allt hängde ihop, det enda som är helt säkert är att de ickeradiative hastighetskonstanterna var arga på Stenbjörn. Och att de jagade folk. Tja, jag kanske är lite stressad? Passerat stressgränsen rentav?

Nå, inlägget skulle handla om en annan sorts gränser dock. När jag skulle gå och köpa en cola här på eftermiddagen så träffade jag en kille som jag känner så där halvlöst, vi har gått samma danskurs, och vi har träffat på varandra inom politiken (men han tillhör ett annat parti, som också ingår i alliansregeringen). Och vi började prata om gränser.

Om de är bra eller dåliga - om vilka gemenskaper som är bra för människor och vilka som kanske inte är det, och om det är samma för alla människor. Vi diskuterade kärnvapenspridning och fred, och vilken axel som borde vara den tredje i ett digram över fred vs kärnvapen - vi kom fram till att det nog handlade om gränser - geografiska, ekonomiska och sociala...

Nej, vi löste inte världsproblemen under vår halvtimmeskonversation, men det var i alla fall en nyttig paus, där jag inte alls tänkte på jobbet... Och gränsdiskussionen var intressant så den får jag nog komma tillbaka till en annan gång.Men nu ska jag jobba igen - det är nog bäst om den här avhandlingen ska kunna lämnas in den 20.e oktober :-)

Titel och titlar...

Idag har min avhandling fått en titel, på riktigt. Det måste fyllas i papper och sånt och då måste titeln stå där, och när den väl står där så är det det som gäller. Så vad blir det då? Ja, nyfiken i en strut får allt vänta ett tag till på den nyheten.

Dessutom finns det andra som har fått nya titlar idag, eftersom vi fått en ny regering. Att Maud, Eskil och Åsa skulle finnas med där förvånar mig inte, men Andreas Carlgren var ju kanske något mer otippat. Men jag tror det kan bli bra. Det här betyder att jag har haft ilskna diskussioner med den nuvarande vice statsministern om pengar, att jag bett den nuvarande jordbruksministern hålla tyst så att både han och andra kan få höra vad jag har att säga, och att jag delat ut pris till nuvarande infrastrukturministern. Det slår dock inte att jag faktiskt gett en gigantisk bukett rosor och en kram till den nuvarande miljöministern. Om någon undrar varför - jo, när Andreas formellt avtackades för sin tid i centerpartiets partistyrelse hade jag just tillträtt som förbundsordförande i högskoleförbundet (numera Centerstudenter), och fick då följaktligen avtacka honom, utan att egentligen ha samarbetat med honom. De andra tre däremot har jag fightats med i partistyrelsen under tre år... jag är ganska säker på att de minns mig, efter de diskussionerna :-)

Sista inspelet på temat titlar är frågan om de tre/fyra professorernas kaffetjänstgöring varit på tapeten igen. Det visade sig att personen som gjort listan inte visste att den fjärde personen var professor... Så nu har han åtgärdat felet genom att plocka bort en person till. Jag kan meddela att mitt förslag till lösning (alltså att professorer har samma kaffeansvar som alla andra) avfärdades med argumentet "Men det är ju de som ger oss pengar" (fri översättning). Jaja, jag tyckte att jag hade viktigare saker för mig än att debattera den frågan så jag lät det bero med detta. Och nu ska jag återgå till avhandlingen. Trevlig helg!

Förkyld, cykellös och förundrad

Jag är förkyld! Snacka om dålig timing - jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu... Så jag ska testa alla huskurer på en gång tror jag, men främst sömn. Dessutom är jag för tillfället cykellös, eftersom min velociped inte behagade vara med längre idag. Förhoppningsvis får jag tillbaks den imorgon, fungerande men tills dess är det promenader som gäller. Inte helt välkombinerat med en förkylning kan man tycka.

Min förundran då? Jo, igår när jag väntade på att min lunch skulle bli varm så stod jag, i brist på intressantare läsning, och studerade listan över fikaansvariga på jobbet. Efter ett tag gjorde jag en iakttagelse - av institutionens fyra professorer var tre undantagna från att vara med på fikalistan... Intressant tycker jag. Jag tror inte att det är en slump att tre professorer är undantagna, men jag undrar varför den fjärde professorn inte var undantagen. (En gissning är att den som gjorde listan helt enkelt inte visste att det fanns en professor till.) Men det som är verkligt intressant är förstås varför professorerna alls är undantagna?

Dricker de inte kaffe/te? Äter de inte lunch i lunchrummet? Äter de inga kakor till fredagsfikat? Åstadkommer de ingen disk? Slipper man städa hemma också om man är professor?
Ja, jag vet i alla fall bestämt att jag sett dem, alla tre (fyra) dricka kaffe/te, äta lunch i lunchrummet och mumsa kakor på fredagarna... Så jag förstår inte riktigt varför just de ska slippa kökstjänstgöring?

-----
Jag kanske också ska tillägga att jag inte vet vem som gjort den här listan, men jag tvivlar starkt på att någon av de fyra professorerna ligger bakom den, ocd då måste det alltså finnas någon annan på mitt jobb som anser att vissa professorer ska slippa... Jag är väldigt nyfiken på varför. Och jag undrar om det hade varit likadant om någon av professorerna hade varit kvinnor? Inte vet jag, men intressant är det.