En utomhusfotbollsplan i Baltimore i mars

Hur otroligt det än låter så är det sant. Jag har spelat fotboll igen. Utomhus. Så vitt jag kan bedöma också helt frivilligt. (Fast det sista påståendet bygger på att jag inte var tillfälligt sinnesförvirrad när jag sa ja till att vara med och hur det är med den saken kan man ju fundera på.) Några intryck från detta stolleprov...

...Det var kallt. Vilket inte är så konstigt eftersom vi spelade klockan 9 på kvällen.
...Det tar lång tid att leta reda på bollen när någon skjuter den över stänsglet och in i den mörka parken bredvid.
...Det var kallt, även medan vi spelade och inte bara innan och efter. Jag förstår att också detta låter fullständigt osannolikt för alla som känner mig men jag saknade min mössa. Väldigt mycket.
...Lysande fotarbete hjälper inte ett endaste litet dugg om man inte gör mål. Om man dessutom vill stila med ssitt fotarbete kan det hända att någon snor bollen ifrån en innan man stilat färdigt. Om det händer bör man nog inte skylla på avbytarna vid sidan om. Så gör inte vi i Bucky Balls. (Ja det är kemistnördhumor. Nej det är inget konstigt med det.) Även om fuzzy balls antagligen varit ett bättre namn igår, jag är ganska säker på att det satt iskristaller på bollen.
...Sa jag att jag fortfarande fryser efter det där tilltaget?

För övrigt glädjer det mig att mina vänner i Sverige verkar ha både den ironiska och humoristiska ådran kvar, eftersom jag idag har blivit kallad både forbolls-queen (vilket måste betraktas som oförvanskad ironi och fotbolls-queer vilket antagligen är en mycket bättre beskrivning.)

PS. Vi spelade oavgjort, men motståndarna borde nog ha vunnit med ett par tre mål om det resultatet skulle avspegla den faktiska förmågan hos de båda lagen...

-----------------------------------------------------------------------------
Uppdatering: Det där fotbollsspelandet har alldeles uppenbart gjort mig förvirrad. Vad som borde stått här från början är förstås också att formatet, inklusive titeln, är snott rakt av från någon som med all säkerhet bryr sig väldigt mycket mer om fotboll än jag gör. Om ni verkligen gillar fotboll är det nog säkrast att läsa där. Nå, äras den som äras bör - ber om ursäkt för att detta inte kom med från början.

Salta märkligheter

Jag är tillbaka från Salt Lake city och försöker som bäst smälta intrycken. Salt Lake är en stad som verkligen präglas mycket av att mormonerna har ett så starkt fäste där. Det finns en oändlig (nåja, det var väl en överdrift det måste erkännas) mängd verksamheter som heter något med Zion, vilket är en indikation på ägarens religiösa uppfattning. Dessutom finns ett, av få, mormontempel i Salt Lake vilket är högt nog att prägla stadsbilden. Och att de religiösa grupperna har influerat alkohollagarna i Utah råder det inga tvivel om. Den som ids läsa dem kan ta del av dem här. (På engelska förstås.)

Tyvärr hann jag inte med någon tur upp i bergen - det bra med den saken var förstås att det betyder att konferensen var riktigt bra, både vetenskapligt och i nätverkshänseende. Dock hann jag med att besöka Temple Square, där mormontemplet ligger (men man får förstås inte gå in där) och museet som beskriver mormonernas historia. Eller, kanske borde jag säga, väl valda delar av deras hisroria. Vissa delar, som polygamin tex, berörs tex inte alls. De gjorde inte heller någon riktigt stor sak av sin lilla intressanta vana att utföra dop av döda.

Jag hade för övrigt under 75% av min vandring i museet en och samma person i hasorna, ca två steg bakom, uppenbarligen utsänd för att övervaka mig och min kamera (och då fanns det ändå stora skyltar som förklarade att fotogtafering var tillåtet). Det varade ända tills det dök upp ett sällskap med barn, då blev det tydligen viktigare att övervaka barnen...

Annat som en Baltimorebaserad svensk finner fascinerande är att det fortfarande rullar häst- och vagnekipage på de stora vägarna som om detta var det naturligaste i världen och att mindre vägar/gator inte är utrustade med trafikljus. Vill man korsa gatan går man istället fram till flaggbehållaren och tar upp en av de orange flaggorna som man viftar lite med, vilket får trafiken att stanna upp och man kan korsa gatan i lugn och ro.

Bilder finns där de brukar finnas.

Saltsjön

Jag befinner mig i mormonland, Salt Lake City i Utah, närmare bestämt. När vi flög in i morse kom vi norrifrån och hade fin utsikt över den stora saltsjön, och bergen. Bergen som här, precis som i Boulder, börjar precis där staden slutar. Det är oklart hur mycket hiking jag kommer hinna med, jag är trots allt här för att vara på vårens upplaga av American Chemical Societys nationella konferens. Men lite foton ska det förhoppningsvis bli så småningom - det finns många intressanta byggnader och andra saker att fotografera här.

Till exempel trottoarerna som med jämna mellanrum är försedda med texten "Trust Jesus". Och så hade jag tänkt att jag skulle hinna med det här (avdelningen kulturella utflykter - det lär också vara bättre än deras hemsida), och att jag kanske skulle göra av med lite pengar här. Och så hade jag tänkt att jag skulle försöka hålla mig kvar på eastern time, det borde kunna gå bra eftersom jag var tvungen att gå upp klockan 4 i morse för att hinna med mitt flyg...

Bloggstafett

Här kan ni läsa mitt inlägg i radioprogrammet Klotets bloggstafett. Enligt uppgift (hoppas att det stämmer eftersom jag släpade mig upp redan 5.30 imorse på grund av detta) lär man kunna höra min ljuva stämma (nåja) i programmet som sänds imorgon, under säkert 15 sekunder eller så. Och nej, inga smartgrids. Det blev bilar och solenergi och sånt istället. P1, imorgon kl 13.20, eller repris torsdag kl 19.03. Svenska tider förstås. Nu ska jag dricka kaffe...

Hej Matematik

Så var det dags för ett matematikinlägg i den här bloggen igen. Jag tänkte att vi kanske kunde testa läsekretsens mattekunskaper med ett par uppgifter hämtade om inte från real life så i alla fall från ett av mina syskonbarns matteläxa. (Syskonbarnet ifråga går i "grundskolans lägre klasser" så samtliga läsare av bloggen borde vara kompetenta att lösa uppgifterna.) Svara i kommentarsfältet (eller maila om ni känner att ni kanske inte vill skylta med er mattebegåvning här). "Facit" kommer om ett par dagar:

a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla? *

b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?**


*Ja, frågan är något oklart formulerad, vilket man i sig kan rikta viss kritik mot, men om ni känner att ni vill helgardera så kan ni lämna flera svar och förklara hur de skiljer sig åt.

**Även denna fråga är oklart formulerad men låt oss anta att att de fem kamraterna bara använder en av sina armar i denna armmbrytningsturnering.

8:e mars - i individualismens tecken

8:e mars, också känd som internationella kvinnodagen. Vi har just ställt om till sommartid och det är varmt (runt 20 grader) och ganska grått ute. Och jag funderar på det där med jämställdheten, hur mycket det faktiskt har gått framåt, men också hur ofantligt mycket det är kvar att åstadkomma tills dess att vi inte bedömer människor, helt eller delvis, på grund av deras kön (eller hudfärg, eller sexuell läggning etc etc etc).

Jag är inget fan av kvotering what-so-ever. Inte alls. Dock tror jag att kvantitativa mått kan vara en ganska bra ögonöppnare, för oss alla. De kan, ibland, ställa en del invanda förväntningar på huvudet. Vi tror ofta att vi är bättre än vad vi är. Minns tex den där studien där man mätte klassrumsaktivitet och både lärare och elever uppfattade att flickorna tog mycket mer plats än de faktiskt gjorde. Ja, och så måste förstås insikten att action speaks louder sprida sig. Det räcker inte med att bekänna sig till jämställdhet i ord, man måste göra det i handling också. Och det är, förvisso, lättare sagt än gjort för människor i allmänhet...

Nå, det jag egentligen tänkte skriva om är den svenska föräldraförsäkringen, dess utformning och konsekvenser för jämställdheten och, inte att förglömma, baaaaaarnen. Det har ju, av orsaker som jag har lite svårt att förstå, blivit vänsterpolitik att stå för en individualiserad försäkring, medan många av de sk liberalerna plötsligt inte längre sätter individerna främst. Och det är naturligtvis lätt att raljera lite över detta, och fråga dessa så kallade liberaler om de också anser att sambeskattning inom familjen är en glimrande idé, och om kanske sjukförsäkring och a-kassa ska kopplas till familjens sammanlagda inkomst, snarare än till den enskilde individen?

Det vanligaste argumentet mot en individualiserad föräldraförsäkring är att staten inte ska bestämma hur människor ska leva sina liv. Och det argumentet har giltighet, men det blir likväl fel i slutänden, av den enkla anledningen att det aldrig, för en äkta liberal, kan vara rätt att sätta en godtycklig enhet som familjen före individen. (Jag har hittills aldrig hört ett övertygande argument för att göra detta undantag från den grundläggande principen om individen som den enhet som staten kan ha en relation till.)

Men som sagt, valfrihetsargumentet har relevans. Och det rimliga sättet att hantera frågan på är därför följande. Föräldraförsäkringen görs individuell, på så sätt att ett visst antal dagar kopplas till barnet. Dessa dagar fördelas initialt lika på barnets föräldrar (oavsett vilket kön dessa föräldrar har). Så långt har alltså staten sagt följande: Vi tycker att föräldrar ska ha viss möjlighet att vara hemma med sina barn, och vi tillerkänner båda föräldrarna samma skyldigheter och rättigheter gentemot den individ som detta barn utgör. So far so good. Nu behöver vi vara tillföra valfrihetsmomentet. Det görs enklast på följande sätt. Den som har rätt till föräldrapenning ges också rätten att skriva över dessa dagar på den andra föräldern, eller på far- eller morföräldrar, fastrar, morbröder, vänner... Möjligheten att inte själv använda sina föräldradagar finns där, men det krävs ett _aktivt_ val för att låta någon annan utnyttja dem.

Enkelt, eller hur: Staten förhåller sig till neutral, men familjen har fortfarande möjlighet att göra de val som passar dem bäst utifrån ekonomiska och praktiska förutsättningar.

Sådärja

Ja tack, det är bättre så här: 23 grader Celsius idag. (det ska visserligen bli kallare snart igen, men inte så kallt som i måndags.) Jag tror nog att vi är förbi Frankrike i antalet vårtecken om en vecka eller max två...

Radioheads...

Just nu på radion:

Människor som på allvar diskuterar hur det kan komma sig att de båda, som enligt egen utsago, har återkommande konversationer med Jesus (snubben från Bibeln alltså) får så olika besked från honom... Och en person som just mailade in var lite förvånad över att Jesus att de två på radion fick veta så mycket om Jesus som person - för med henne talade han minsann bara om moralfrågor och aldrig om sig själv.

Snöstorm

OK, jag vet ju att jag inte bor i Kaliornien, och att jag inte kan vänta mig temperaturer runt 25 C i mars. Men vi hade i alla fall 15 i fredags, och det kändes som om det fanns hopp om våren. Idag ser det ut så här:

Inte acceptabelt.

Bring on the spring!