Friday, December 12, 2008

51-49=?

Häromdagen riktade en god vän min uppmärksamhet mot en ännu en i raden av tidningsartiklar om svenska skolelevers bristande kunskaper och förmåga inom matematik och naturvetenskap. I DN-artikeln kan man bland annat läsa att fjärdeklassare saknar strategier för lösa enkla matematiska problem och att denn brist på strategier " har fått till följd att många i undersökningen tror att 51 minus 49 blir 18."

Detta ledde till en lång diskussion med några av kollegorna där vi försökte klura ut hur man tänker om man kommer fram till detta svar. Och trots att vi verkligen försökte tänka "outside the box" förstod vi inte. (Vilket möjligen indikerar att forskare inte är så kreativa som man skulle kunna tro). Men så läste jag vidare i artikeln och insåg att den sk strategi som krävs för att komma fram till detta svar är följande: 1) 50-40=10 och 2) 1-9=8 (oklart hur man kan tro att det är OK att göra så dock) och slutligen 3) 10+8=18. Alltså svarar de att 51-49=18. Bad math for real, skulle man kunna säga.

Ehhh?

Det känns onekligen som om undervisningen måste ha missat något ganska väsentligt om elever i fjärde klass använder den strategin. Tydligen saknar läroböckerna de korrekta strategierna för lösning av sådana uppgifter. Och jag vet verkligen inte vad man ska säga?

Annat än att 1) det kanske inte är så konstigt att man träffar på studenter som räknar helt uppåt väggarna och 2) att mina syskonbarn antagligen kommer att bli riktigt trötta på mig nästa gång jag träffar dem eftersom jag känner att jag måste förvissa mig om att de har bättre strategier än den ovan.

Hela matematikundersökningen finns här för den som vill läsa.

7 comments:

Anonymous said...

Kan med sorg i hjärtat meddela att dina syskonbarn redan sitter fast i träsket med att räkna mellanled. Tyvärr kan/får inte deras föräldrar lära dem räkna på riktigt sätt eftersom skolvärldens begåvade pedagoger har kommit fram till att man måste lära sig räkna på detta sättet annars klarar man inte av matten i skolan!
Och nej, du behöver inte kommentera detta ytterligare, vi har samma uppfattning i frågan!

Hälsar syskonbarnens pappa

[cmh] said...

Räknefelet i exemplet är alltså bara ett teckenfel? Hade ungarna begripit att 1-9 = -8 så hade (den i mitt tycke något mysko) metoden alltså funkat?

Maria Abrahamsson said...

Håkan: Om det är den pedagogiken som lett till att jag (som ju inte har särskilt många universitetspoäng i matte) när jag undervisade blivande civilingenjörer i kemirelaterade ämnen också var tvungen att också gå igenom grundläggande matematiska samband med dem för att de skulle kunna klara av sina kemiuppgifter, så är jag inte det minsta imponerad. (Jag vill gärna tro att de klarat 51-49 utan min hjälp dock.)

[cmh]: Såvitt jag förstår (fast jag verkar ju inte riktigt begripa den här pedagogiken) så är det nog ett teckenfel, och som du skriver hade det funkat om de förstått att det blir ett negativt tal. Men, det vore intressant att veta vilken strategi barnen får lära sig att använda för att räkna sådana uppgifter.

Sitter dessutom och funderar på om ungar som går i fjärde klass är gamla nog för att man borde lära ut någon slags rimlighetsbedömning till dem, av typen "om jag har ett tal som är lite större än 50 och drar ifrån ett annat tal som är lite mindre än 50 så borde mitt svar vara ett litet tal". Fast de kanske är för små för det?

chall said...

Maria> Jag tror att fjärdeklassare kan göra det. Man kan börja med överslagsräkning tidigt.... överlag är det sånt där som gör att jag ser rött när man påpekar att barn ska lära sig att använda miniräknare när dom är 7 år gamla.

Det vore ju nästan bättre om man tvingade fram den där kulramen och överslagsräkning så att man mer ofta såg 51-49 är 0 än 51-49 är 18. Jag tycker att noll visar på att man förstått att dom är nära varandra i talserien.

suck.
sen får du inte glömma att det är deras föräldrar som inte begriper "inkomst - utgifter" ska inte bli negativa tal.... utan man ska kunna spara lite också... fast om man har ett krditkort kan man ju omvandla negativa 2000 kr till 2000 som i räkneexemplet...

Maria Abrahamsson said...

Chall: Vi kanske bara kan bestämma att vi har rätt och att det vore bra att lära ut rimlighetsbedömning och överslagsräkning tidigt. Vem vet, då kanske vi skulle slippa kemistudenter som räknar ut och rapporterar bindningslängder i molekyler i storleksordningen 1000000000000000 m.

chall said...

haha, du menar att du sett sådana tal? Ja... man kan ju försöka se "rimlighet".

Själv minns jag storgrälet när jag var labbbass först aåret och det var sagt att man inte behövde miniräknare till tentan i mikrobiologi. Vissa studenter var så arga efteråt att dom nästan grät för man "behövde visst miniräknare för att räkna ut hur många cfu/ml det var när plattorna hade 80 bakterier i den 6e spädningen och man skulle infektera med 400 stycken" ... tiopotenser?! 8/4´i huvudet? nä....

jag visste inte vad jag skulle säga faktiskt. (sen kallade dom mig och dom andra lärarna för elitister som ansåg att det var vanlig huvudräkning)...

[cmh] said...

Ja! Fram för rimlighetsbedömning och dimensionsanalys!