Ska det vara så svårt?

Part I: Idag har jag spenderat större delen av min arbetsdag med att leta efter verktyg, företrädesvis skruv- oh stjärnmejslar, i lämplig storlek. Känns som om jag har kostat en del pengar i onödan. Och med tanke på hur många andra som också spenderar en massa arbetstid på att leta efter verktyg känns det plöstligt som ett enormt slöseri med pengar. Statlig verksamhet kan effektiviseras.

Part II: Var just ute med lite sopor, och förundras över att folk utan att blinka ställer en blomkruka bland elektronikskrotet, inte kan skilja mellan färgat och ofärgat glas, eller som helt har missat materialskillnaden mellan papper och glas och därför lägger alltihop i samma behållare. Ska det vara så svårt?

En sen söndagsnyhet om jämställdhet

Det här är en lite sen nyhet. Det rapporterades om detta i DN förra söndagen (15 april). I korthet handlar det, återigen, om skillnader mellan könen. Janet Shibley Hyde, professor i psykologi vid University of Wisconsin, Madison, visar i sin forskning att det finns könsskillnader mellan män och kvinnor. I tre, och endast tre avseenden - nämligen beträffande aggressivitet (män är mer aggressiva), fysisk aktivitet (män kastar bollar längre än kvinnor) och vissa sexuella beteenden (män onanerar mer än kvinnor.) I övrigt är kvinnor och män mycket lika. (Och som vanligt finner man att variationerna inom gruppen är väldigt stora - dvs vi är alla olika, men varken mer eller mindre olika för att vi råkar ha ett särskilt kön.)

I artikeln redogör man också för intressanta jämförelser gällande matematisk förmåga. Det påstås inte sällan att män är bättre än kvinnor på matematik. Men enligt jämförelsestudier som gjorts visar det sig att taiwanesiska och japanska flickor är bättre än amerikanska pojkar. Och i internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina överlägsna amerikanska pojkar. Skillnaden? De kulturella skillnaderna tycks alltså vara betydligt större än könsskillnaderna.

Jag är inte förvånad. Jag känner nämligen många matematiskt begåvade kvinnor, och män. skillnaden mellan dem är att männen i allmänhet har väsentligt bättre matematiskt självförtroende än kvinnorna. Kanske för att "vi" förväntar oss att män ska vara bättre än kvinnor på matematik. Claude M Steele, professor vid Stanford, har visat att den stereotypa uppfattningen leder till att kvinnor förväntas prestera sämre och därför presterar sämre. Om man istället låter män och kvinnor veta att de, utifrån tidigare resultat, förväntas prestera lika bra, så... ja gissa... män och kvinnor presterar plötsligt lika bra. Det måste vara svårt för Annica Dahlström att bortförklara. (Enligt DN-artikeln är detta fenomen belagt med mer än 100 vetenskapliga studier.)

Dessa resultat bör leda till eftertanke. Framför allt blir det tydligt att det antagligen är väldigt mycket viktigare att behandla pojkar och flickor lika (dvs som enskilda individer), än att göra särskilda satsningar för att intressera kvinnor för matematik eller män för omsorg, eftersom det riskerar att ytterligare konservera våra förutfattade meningar och bevara nuvarande, ojämställda strukturer.

Med andra ord, dags för föräldrar, förskolepersonal och lärare att på allvar börja reflektera över om pojkar och flickor behandlas lika, och om inte, åtgärda det. Dags också att förpassa böcker som Annica Dahlströms "Könet sitter i hjärnan" och John Grays alla märkliga män-mars-kvinnor-venus-böcker. Framför allt, dags att börja betrakta och behandla oss alla som de individer vi i första hand är!

Är du medveten om vad du tycker?

Här kan du testa. Många olika test finns det. Dessutom hjälper du till i någon slags forskning. På engelska.

Vad är egentligen fusk?

I veckan har det rapporterats att en forskargrupp på Umeå Plant Science Center har dragit tillbaka en artikel från en av världens bästa tidskrifter - Science. Detta efter att de försökt upprepa en tidigare kollegas experiment men fick andra resultat. Såsom historien rapporterats i media är det en enskild forskare som stått för felaktigheterna, medan övriga medarbetare varit ovetande om det, och helt enkelt litat på att deras kollega inte manipulerat data. Det är något som forskare gör dagligen. Därför att forskning är en verksamhet, precis som det skrivs på SLU:s forskarblogg, som bygger på tillit.

Och visst finns det folk som försöker fuska. En del gör det riktigt ordentligt som tex Henrik Schön på Bell Labs (en historia som har några år på nacken nu) med från början till slut fabricerade resultat. Där är gränsdragningen inget problem. Men det finns andra fall, där det inte är alls lika säkert att det är enkelt att säga om det är fusk, eller oetiskt, eller bara dålig forskning. Är det tex fusk att avstå från att göra ett experiment som kan omkullkasta den teori man har? Eller är ett sådant förfarande bara ett exempel på riktigt dålig forskning?

Och hur hanterar man det faktum att även forskare är människor, och att vi där som i alla andra sammanhang tenderar att övervärdera de tecken som tyder på att vår ide var rätt/vårt resultat spännande och nytt/det blir som vi vill ha det. Det här är ju inte ett medvetet beteende från forskarnas sida, det är bara något som händer oss alla i många olika sammanhang. och som kan hanteras om man är medveten om problematiken. Men det kräver ständig reflektion och diskussion över frågor som dessa. Och det är tyvärr inte så vanligt.

Under min tid på arbetslivsinstitutet (där jag också arbetade med forskning) berördes dessa frågor såvitt jag kan minnas inte en enda gång. Under min tid på Uppsala universitet har vi vid två eller tre tillfällen berört detta ämne, en gång handlade bland annar om Schön-skandalen, en annan om hur man använder andras forskningsresultat utan att referera till dem.

En och annan läsare må fråga sig hur det här alls kan vara ett problem - blir man nite forskare för att man är nyfiken, vill förstå hur världen hänger ihop och värderar kunskap om det som fungerar lika högt som kunskap om det som inte fungerar. Jo, det ligger något i det. Men det finns ett litet problem. Och det är att en lång publikationslista ökar chansen att den enskilda forskaren kan fortsätta sin verksamhet eftersom det ökar chansen att få forskningsanslag. Detta faktum ska dessutom kombineras med att det är mycket lättare att lyckas publicera något som fungerar, jämfört med något som inte fungerar.

Jag misstänker att det enda genomförbara sättet att komma tillrätta med problemet är att intensifiera diskussionen om forskningsetik och -metodik (bara en sådan fråga som "hur många gånger måste man göra ett experiment innan man tror på resultatet?" kan få väldigt olika svar beroende på om du frågar en fysikalkemist, en biolog, en fysiker eller för den delen en analytisk kemist - och de kan alla vara bra forskare, kan vara bäst att tillägga) ute på universitet och högskolor och i andra forskningsmiljöer. Man blir liksom aldrig färdig med att reflektera över detta ämne, och det kan med fördel göras tillsammans med andra.

Saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig

OK. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Jag tror faktiskt fortfarande inte riktigt på att det verkligen händer. Och jag vet verkligen inte riktigt varför jag gör det. Men i alla fall. Det här ska handla om fotboll. Det är definitivt första gången jag bloggar om det. Med största sannolikhet är det också både enda och sista gången. (Mitt förhållande till fotboll kan bäst beskrivas i att bollen, laget (det stackars lag som tvingats utstå att jag är med i det) och jag själv är alla gladast om jag och bollen är väldigt långt ifrån varandra.)

Nå, att ämnet fotboll kommer upp beror helt enkelt på att jag idag, har fått offsideregeln i fotboll förklarad för mig. (Ja, jag har levt på den här planeten i nästan 32 år, och bara haft vaga begrepp om hur den tillämpas, och nej, jag känner inte att det har påverkat mitt liv särskilt mycket i negativ riktning.) Och det tillhör helt enkelt de saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig, och definitivt inte på jobbet. Men nu har det i alla fall hänt.

Och när ändå fotboll är på tal så måste jag passa på att gnälla lite på den stora tidningsdraken som levererar nyheter till min brevlåda varje morgon och deras nyhetsvärdering. Fotbollsallsvenskan drog visst igång häromdagen. Första dagen spelades två matcher, i första omgången. Två matcher är inte en full omgång. Och om omgången inte är fullständig, och om det totala antalet spelade matcher uppgår till två så innebär det att de flesta deltagande lagen ännu inte hade spelat någon match alls. Och DN:s huvudrubrik, på förstasidan (alltså inte sportsidan, utan allmänna förstasidan) på lördagen är: BP leder allsvenskan! (jag var tvungen att kolla upp BP, det står för brommapojkarna) .

Hur kan det överhuvudtaget vara relevant att tala om att leda allsvenskan innan alla lag ens spelat en match var? Det verkar ungefär lika vettigt som att fråga fyra medlemmar i socialdemokraterna vilket parti de tänker rösta på i nästa val, och sen toppa 21-nyheterna med att den senaste opinionsundersökningen visar 100% majoritet för (s). Möjligen sant, men inte på något sätt relevant. Och jag måste ifrågasätta nyhetsvärderingen i detta. Kom igen - om det toppar förstasidan i sportdelen, visst. Fine with me. Men toppnyhet på DN:s framsida, efter två spelade matcher. Nej, det köper jag inte.

Nytt namn

OK. Jag erkänner. Total brist på inspiration för ett nytt spännande namn på bloggen har lett till att namnet varit felaktigt ett tag. Så nu bestämde jag mig för att göra något åt det, genom enklast möjliga modifikation. Doktorsbloggen alltså. Men kom gärna på ett bättre/roligare/mer passande/mer spännande/mer vad-ni-nu-tycker-passar namn, och det är inte omöjligt att det blir ett namnbyte till.

Folk är olika; part I

Folk är olika. Och så finns det somliga som är mer olika än andra.

Ett tydligt exempel på detta finns att beskåda på Tentakels kommentarssida. (Tentakel är vetenskapsrådets nättidning.) Företrädare för Sveriges universitetslärarförbund (SULF) som organiserar alla kategorier universitetspersonal som är involverade i undervisning (dvs även doktorander/forskarstuderande) har skrivit en debattartikel. Nämnda artikel handlar om att stipendier istället för lön som ersättning för forskning på univeristeten är samma sak som svartarbete. Personligen vill jag lägga till, i kursiv stil, statligt sanktionerade svartjobb. (Har skrivit lite om det tidigare.) SULF och jag är alltså eniga. Man kan också konstatera att SULF i och med detta tar ställning för vettiga arbetsvillkor, med möjlighet till sjukpenninggrundande inkomster, pensionspoäng etc för alla kategorier forskare på universitet och högskolor, dvs för alla de organiserar. Inget direkt iögonfallande i detta, kan man tycka. Men om man läser kommentarerna till denna artikel så inser man att folk tänker olika. Välidgt olika. Så olika att det faktiskt är motiverat att tala om att somliga är mer olika än andra.

SULF:s resonemang kallas verklighetsfrämmande. Men märkligt nog bara av människor som själva har anställningar med alla de förmåner detta innebär. Sen kommer en lång utläggning undertecknad av Prof. Dr. Asteman med rubriken "vi måste prioritera resultat framför trivsel och mys". Först tänker man "jaja, han är ironisk", och sen tänker man, men med en liten, liten klump av tvivel i magen "jaja, han är ironisk" och så tänker man att ja, men det måste komma en slutkläm som skingrar kvarvarande tvivel och verifierar att det är ironiskt. Det är bara det, att den slutklämmen kommer inte.

Och det är så dumt att det borde vara ironiskt. Men å andra sidan har jag hört så många stolliga saker sägas av professorer för att motivera sämre villkor för doktorander än andra grupper. Så jag vet inte. Jag vet inte heller vad jag ska tro om nästa inlägg, undertecknat Bengt Nordén som hävdar att "kvinnliga doktorander är minst lika bra som kineser". Och om detta är ironier, då kan jag bara säga att skribenterna har inte riktigt lyckats förmedla det på ett sätt som inte kan missförstås. Och om det inte är ironi, ja, då är det ett ypperligt exempel på att somliga är mer olika än andra.

Men kika gärna in på länken här ovan, och skaffa er en egen uppfattning. Där finns andra intressanta debatter att läsa också.

Vår igen!

Det verkar som om våren har kommit tillbaka igen. Hoppas att det är för att stanna. Jag behöver inte mer snö förrän nästa vinter...

Synd bara att det finns så många saker som behöver göras inne när man skulle kunna vara ute och njuta istället.

Snö!

Ok, det är april. Men måste det snöa för det? Framför allt, måste det snöa så mycket? Det var alldeles vitt när jag vaknade i morse. Det är synd om alla stackars blåsippor...

Professorskrav...

Mitt andra projekt för den här dagen är ju att bli av med flyttkartongerna som stått i vardagsrummet ett tag. Det har gått ganska bra i och för sig, men det är å andra sidan desto fler saker på golvet nu. Men nettovinsten är ändå säkrad för man står inte ut med att ha grejerna på golvet så länge och därför kommer de automatiskt (nåja) att förflyttas till mer lämpliga platser...

Men det tar tid, eftersom jag inte slängde allt som borde ha slängts innan flytten (varför lyckas man aldrig slänga allt som borde slängas innan man flyttar? Är det en naturlag?) och då måste man ju kolla igenom allt, annars kan man ju råka slänga något intressant. (Hmm, nej inte så troligt... Däremot är det helt säkert att man ska ha osentimentala dagar när man slänger saker, så att man inte sparar papper som man ägt i åtta år, inte tittat eller ens tänkt på de senaste sju med motiveringen att det kan vara kul att kolla på. Visst. Sure thing! och när skulle jag då kolla på dem om jag inte gjort det de senaste 7 åren. Ja, de åkte i pappersinsamlingen idag!)

Men i alla fall så hittar man ju en del roligare grejer också. Till exempel så hittade jag ett handskriver a4-papper med "informella kvalifikationer för att bli professor". Om jag minns rätt formulerades dessa under inverkan av jetlag, frustration och en rimligt stor mängd fnitter (på konferens i Kalifornien för ett par år sen).

Så vilka var då de informella krav vi konstaterade måste finnas?

1. Du ska vara fullt kapabel att alltid överskrida tidsramen för ett föredrag, allra helst på konferens
2. Du ska absolut inte kunna hantera den kombinerade laserpekaren/fjärrkontrollen när du håller föredrag
3.Du ska se varje fråga som ett tillfälle att hålla en hel föreläsning om det som för tillfället intresserar dig mest (vilket i allmänhet är helt utan korrelation till vad frågan handlade om)
4. Du bör besitta förmågan att fullt ut tro att alla dina doktorander, post docs och andra medarbetare är tankeläsare, för hur skulle du kunna veta om du verkligen sagt något eller om du bara tänkte säga det
5. Du bör vara övertgad om att du fortfarande, trots att det är minst 15 år sedan du använde ett labinstrument senast, fortfarande vet exakt hur man gör (fast instrument och programvara uppdaterats ett inte oansenligt antal gånger sen dess)
6. Till sist bör du vara fullt kapabel att förkasta dina egna ändringar i ett manus med ett lätt fnysande.

Som sagt, vi var nog lite frustrerade över (bristen på) tidsdisciplin på den konferensen... Och nu har faktiskt den papperslappen också gått till pappersinsamlingen.

Läsprojekt

Jag har just startat upp ett nytt läsprojekt. Jag ska ta mig igenom koranen tänkte jag. Än så länge har jag bara klarat av första och andra suran, och om det är representativt för resten så kommer det att bli ganska tungläst, minst sagt. Men som vanligt läser jag ju mer en än bok samtidigt så det finns utrymme för variation.

På tal om så kallade heliga skrifter - när jag var lite fanns "barnens bibel", häromdagen när jag besökte Celsiusbokhandeln insåg jag att man har bestämt sig för att börja den religiösa indoktrineringen i ännu lägre åldrar - där fanns nämligen en pekbibel (ja, alltså en pekbok på bibliskt tema) till försäljning. Förundrande.

Jag hörde förresten på P1:s "Människor och tro" igår. (Ofta ett intressant radioprogram även för oss som definierar oss som ateister). Bland gårdagens debattörer märktes bland annat Göran Greider, som lyckades med följande liknelse om katolska kyrkan; "...som ju liknar något slags Timbro i världsskala". Det är lite oklart exakt vad GG menar med den där liknelsen, men så mycket som han gillar Timbro så kan man nog lugnt utgå från att han inte är så förtjust i katolska kyrkan heller...

Heja Linköping!

Linköpings universitet har förstått något viktigt, nämligen att också doktorander mår bättre av hyfsade sociala villkor. En trevlig nyhet mitt i strömmen av rapporter om diverse universitet som tycker att det är OK att utnyttja utländska forskarstuderande och ge dem ännu sämre villkor än svenska doktorander.

För övrigt - kan någon svara mig på varför doktorerande ska ses som en verksamhet där man ska "offra sig" och stå ut med taskiga villkor och dålig lön för att det är en utbildning? Det är ingen som kräver att jurister som ska sitta ting ska göra det med motsvarande stipendier och ingen som tycker att AT-läkare ska få utbildningsbidrag för att göra sitt jobb. Så, vad är skillnaden? Allt är utbildningar, men det verkar bara vara på universiteten som man vill främja vad som faktiskt bäst kan klassas som svartjobb. Sanktionerat av staten dessutom.

Nåja, i Linköping ser de i alla fall framåt, alltid något. Heja!

Oj vad skoj!

Tog mig just samman och kikade in på platsbanken. Dagen då man måste börja söka jobb på allvar närmar sig ju med stormsteg - mindre än en månad kvar på unversitetet nu... Och det var ju skojig läsning. Drällde av annonser där de ville ha en disputerad fysikalkemist som kan en massa spektroskopi... Eller också inte.

Dessutom ska man veta att det inte nödvändigtvis är en fördel att ha en doktorsexamen när man söker jobb. Utbildning lönar sig inte alltid, tyvärr...

Årets första löppass!

Årets första löppass är avklarat. Eller, löpning och löpning - det gick kanske lite fööör långsamt för att klassas som löpning, men det var i alla fall löpskor på, och steg som hade diskats i en gångklass. Och så var det stopp för vadstretching mer än en gång...

Men nu är det gjort. Dock mäter sig inte denna halvtimme i Hågadalen med vad somliga andra gjort idag... Det är bara att låta sig imponeras!