Ett år äldre...

Så har man blivit ett år äldre, i alla fall på pappret... Det känns ingen större skillnad faktiskt. Fast det var ju lite humoristiskt att jag fick visa leg på systemet igår. :-)

Och nu är det strax dags att ge sig iväg på tulpanfestival (vilket betyder att man tittar på mängder av tulpaner, många av dem genmodifierade) som är led i Linnéfirandet.

Nytt bloggprojekt

Idag startar ett nytt bloggprojekt; Under lagerbladet - fyra forskare om forskning. Det är Anna, Mats och mj som tillsammans med mig ligger bakom.

Det är en blogg som bara handlar om vetenskap, forskning och högre utbildning. Bara intressanta ämnen alltså! Titta gärna in, lär dig något nytt, lämna en kommentar eller skriv en fråga. Kanske har du en idé om vad vi ska skriva om? Eller vill du kanske gästblogga om något intressant ämne. Låt oss veta!

kort introspektiv

5 km löpning - utan stopp för vadstretchning. Det kanske händer andra nästan jämt. För mig har det inte inträffat de senaste fem åren eller så. Förrän idag. Det är fantastiskt vad några nålar kan åstadkomma.

Inte gjorde det särskilt ont efter torsdagens vandring heller. (Mer än i fötterna, men det är en helt annan sak.) Och efter gårdagens halvlånga cykeltur var heller inga protester märkbara. Vågar man hoppas på att man kan få ha det så här ett tag nu?

Dessutom noterar jag till min glädje att det uppenbarligen finns fler än jag som har ett problematiskt förhållande till handväskor.

Underhållning

Miljöpartiet kongressar. Och svt24 sänder. Stor underhållning. Nyss ställde ett ombud en fråga till presidiet från talarstolen och fick svaret "förlåt, vi diskuterade en annan sak här, hade du en fråga?"

Dessutom verkar kongressen vara så där bekväm med arbetssättet "påverkanstorg". Och om påverkanstorg kan man säga att det kan vara bra, men det kan också användas för att koncentrera makten och faktiskt begränsa demokratin. Om det går till så på mp:s kongress vet jag inget om, men jag vet hur det en gång användes på en centerstämma, och vad det ledde till. Maktkoncentration.

Och den talare som nu är uppe i talarstolen förespår en "mötesteknisk katastrof" pga påverkanstorgen. Ja, tiden lär utvisa hur det går.

Uppfräschning

En liten uppfräschning av bloggen, även om mer skall komma. Ska bland annat bygga ut länklistan lite mer, men inte just ikväll.

Bilden är förresten också en soluppgång över Uppsala, tagen från Hågahögen. Oredigerad förutom att det var mycket mer hus och träd i nederkanten och mycket mer himmel i överkanten i originalbilden. Inser att den inte riktigt funkar, men den får vara kvar så länge.

Hur man läser ett brev

Fredag kväll, kom hem sent och kände mig lika trött som en halvdöd häst. Tittade på posten. Försökte förstå varför SEB skickar brev till mig - har aldrig varit kund där. Tänkte "Nej, jag vill inte ha någon reklam". Funderade allvarligt på att låta det ligga till lördag morgon och öppna det först då. Men lite nyfiken är man ju, så till sist rev jag upp kuvertet. Kunde, i halvmörkret i köket, konstatera att det inte riktigt såg ut som reklam ändå. Såg att det fanns en riktig namnteckning med riktigt bläck ungefär mitt på sidan. Tänkte: "jag kanske ska läsa det här ändå..."

Och jag läste. Och sen läste jag en gång till. Och en gång till. Sen tände jag lampan, och läste det en gång till. Det stod fortfarande samma sak. Ändå var jag tvungen att läsa ungefär 20 gånger till, för att verkligen övertyga mig. Sen läste jag det i vardagsrummet också. Samma text, fortfarande. (OK, ni kanske inte tycker att det är så otippat att det stod samma sak varje gång, men min hjärna var inte riktigt med i matchen just då.)

Texten i sig var (och är) inte särskilt svår att begripa. Innebörden av texten var dock lite svår att ta till sig. Och det är väl därför som jag fortfarande kollar på pappret med jämna mellanrum. För att förvissa mig om att det står samma sak, fortfarande. Jag kollade alldeles nyss, faktiskt. Och det står där fortfarande. Så, vad står det då? Ingen som är nyfiken väl? :-)

"På uppdrag av styrelsen för rubricerade stiftelse kan vi meddela att styrelsen vid sitt sammanträde 2007-05-08 har behandlat din ansökan och har beviljat dig ett anslag på 250 000 kr. Anslaget rekvireras skriftligen på bifogad blankett."

Jag har alltså fått ett post doc-stipendium! Jag kommer att kunna fortsätta forska i alla fall ett år till! Ja, det är förstås förutsatt att amerikanska ambassaden beviljar mig visum och att en del andra praktiska detaljer går i lås (peppar, peppar osv...), men för tilfället kan jag i alla fall glädja mig åt att det var någon mer än jag som tyckte att jag skulle få fortsätta forska! Ja, förutsatt att det fortfarande står samma sak på det där pappret imorgon vill säga.

(Hmm, är det verkligen ett gott tecken att vara såååå trögfattad som jag verkar vara i det här fallet...?)

Klagomål

Jag har fått klagomål på att det händer för lite här på bloggen. Och det är väl inte utan att man kan hålla med om det. Men det har varit lite mycket annat på sistone. Det tar ju lite tid att springa hos sjukgymnaster som ska sätta nålar i ens vader och sånt. Men bättring utlovas härmed. Snart.

Tills dess kan man konstatera att det verkar som att man ska skriva om whisky om man vill ha många kommentarer, det tycks vara ett ämne som engagerar läsekretsen. :-)

Repris

Jaha, då var det dags igen. Senan under foten, den som går mellan tå och häl är alldeles stel och ledsen. Likaså vristen. Och vaden, ja, den har mått bättre (men det var så länge sen att det är det knappt någon som minns), liksom hälsenan. Alltihop på vänsterbenet. Det känns som om jag varit med om det här förut. En gång, eller två. Eller tre...

Idrottsskadecentrum på torsdag. Men det lär dröja längre än så innan den synnerligen väkbehövliga löpträningen kommer igång igen. Suck.

Folk är olika, part II

Folk är olika. Det har både jag och andra noterat tidigare. Men så finns det somliga som är så mycket mer olika än andra. Så pass att man nästan drabbas av skrämselhicka och frossbrytningar när man tvingas åse det.

Tänk er till exempel en fest. Där serveras synnerligen kreativa snittar tillsammans med bubbliga drycker av olika karaktär.* Mer eller mindre intressanta samtalsämnen avhandlas, i mer eller mindre sannolika konstellationer. Tänk er vidare att flera av festdeltagarna har sett ljuset - skotsk single malt. Och att en av festdeltagarna meddelar att han, utan vidare inbjudan, tänker sig att gå och hälla upp en whisky. (Jag vet inte vad Magdalena Ribbing skulle ha sagt om det beteendet, men festfixarna hade i alla fall inget emot det, så ingen lär fråga henne om vettet/etiketten i detsamma.) Mer än en person följer detta första exempel. Och det är då det händer....

Mr X: Det finns joltcola i kylen. Du kan väl blanda?
Mr Y: Javisst
Mr Z: Whisky och cola? Ja, men det vill jag också ha!

Och där sitter de sen, med en fantastisk lagavulin.

Blandad med joltcola.

Och hävdar att det är gott.

Mycket godare än bara lagavulin. (Att det är godare än bara joltcola betvivlar jag inte...)

Att alla borde testa. Helst nu, på en gång.

Och jag tvingas inse att på punkten whisky är jag konservativ, inte ett dugg liberalt och frihetligt sinnad (kanske lite latteliberal ändå, eftersom jag dricker whisky från flera olika regioner i Skottland. Kan helt enkelt inte nöja mig med bara Islay eftersom det skulle innebära att jag skulle missa tex Macallan). Men i alla fall. Whisky av skotsk single malt-typ dricks helt enkelt icke med cola. Så det så.

Och denna händelse är ett ypperligt bevis på att folk är olika, och att somliga är mer olika än andra. Jag berättade historien för min kompis Johan (medan vi avnjöt en Bowmore). Han ville bestämt hävda att det borde jämställas med högmålsbrott, rimligen särskilt högförräderi. Jag är böjd att hålla med.

*Ett annat exempel på att folk är, synnerligen, olika kan läsas här. Jag gillar Ribbings svar skarpt.

Högerseger i Frankrike

Jaha, så Sarkozy vann franska valet. Vilket sannolikt betyder bättre franska relationer till USA och Storbritannien, och att det inte kommer att bli några fler franska folkomröstningar om EU:s konstitution. Om man tycker det är bra eller dåligt får man avgöra alldeles själv. Glädjande är i alla fall att valdeltagandet ökat, och det är bra för demokratin. Det blir spännande att se vad det här innebär för europeisk politik. Och vilken roll Royal kan komma att spela i fransk inrikespolitik.

Fler foton

OK. Blogger och jag är inte tajtast i världen just nu. Så vi får se hur länge de här fotona kommer att finnas kvar i posten. Time will tell. Igår plockade den slumpmässigt bort kommentarsfunktionen på vissa poster. Och jag suckade, djupt, än en gång över mina bristande html-kunskaper. Men jag ger inte upp i första taget. Tänkte försöka ladda upp en bild på solnedgångsutsikten från mitt vardagsrumsfönster. (Jag är inte missnöjd med den kan jag säga, och den är bara en av många klara uppbyten jämfört med gamla lägenheten.). Och så ett försök att fånga soluppgången, fast ute i naturen. Håll tummarna för att blogger låter bilderna ligga uppe mer än ett dygn...

Vår på Udden

Det var visserligen lite kyligt ute på Udden, men definitivt vår. Vilket bevisades både av förekomsten av såväl blommor som kattungar. Samt en täppt näsa. Fler bilder kommer förr eller senare att bli tillgängliga på picasa, när jag tagit mig samman och laddat upp ett gäng.

På studiebesök i matbloggarvärlden...

..i varje fall foto-wise. Tillbringade större delen av sista april ute på Udden med T, A och katterna. T stod för menyn och det mesta av matlagandet. Men det blev i alla fall gott. Och snyggt blev det också. Men jag glömde visst bort att fota när vi kom till huvudrätten. Och efterrätten blev aldrig gjord för vi blev så mätta att vi var tvungna att gå kvällspromenad för att inte somna. Börjar vi bli gamla kanske?

Ska det vara så svårt?

Part I: Idag har jag spenderat större delen av min arbetsdag med att leta efter verktyg, företrädesvis skruv- oh stjärnmejslar, i lämplig storlek. Känns som om jag har kostat en del pengar i onödan. Och med tanke på hur många andra som också spenderar en massa arbetstid på att leta efter verktyg känns det plöstligt som ett enormt slöseri med pengar. Statlig verksamhet kan effektiviseras.

Part II: Var just ute med lite sopor, och förundras över att folk utan att blinka ställer en blomkruka bland elektronikskrotet, inte kan skilja mellan färgat och ofärgat glas, eller som helt har missat materialskillnaden mellan papper och glas och därför lägger alltihop i samma behållare. Ska det vara så svårt?

En sen söndagsnyhet om jämställdhet

Det här är en lite sen nyhet. Det rapporterades om detta i DN förra söndagen (15 april). I korthet handlar det, återigen, om skillnader mellan könen. Janet Shibley Hyde, professor i psykologi vid University of Wisconsin, Madison, visar i sin forskning att det finns könsskillnader mellan män och kvinnor. I tre, och endast tre avseenden - nämligen beträffande aggressivitet (män är mer aggressiva), fysisk aktivitet (män kastar bollar längre än kvinnor) och vissa sexuella beteenden (män onanerar mer än kvinnor.) I övrigt är kvinnor och män mycket lika. (Och som vanligt finner man att variationerna inom gruppen är väldigt stora - dvs vi är alla olika, men varken mer eller mindre olika för att vi råkar ha ett särskilt kön.)

I artikeln redogör man också för intressanta jämförelser gällande matematisk förmåga. Det påstås inte sällan att män är bättre än kvinnor på matematik. Men enligt jämförelsestudier som gjorts visar det sig att taiwanesiska och japanska flickor är bättre än amerikanska pojkar. Och i internationella matematiktävlingar är flickor från Rumänien och Kina överlägsna amerikanska pojkar. Skillnaden? De kulturella skillnaderna tycks alltså vara betydligt större än könsskillnaderna.

Jag är inte förvånad. Jag känner nämligen många matematiskt begåvade kvinnor, och män. skillnaden mellan dem är att männen i allmänhet har väsentligt bättre matematiskt självförtroende än kvinnorna. Kanske för att "vi" förväntar oss att män ska vara bättre än kvinnor på matematik. Claude M Steele, professor vid Stanford, har visat att den stereotypa uppfattningen leder till att kvinnor förväntas prestera sämre och därför presterar sämre. Om man istället låter män och kvinnor veta att de, utifrån tidigare resultat, förväntas prestera lika bra, så... ja gissa... män och kvinnor presterar plötsligt lika bra. Det måste vara svårt för Annica Dahlström att bortförklara. (Enligt DN-artikeln är detta fenomen belagt med mer än 100 vetenskapliga studier.)

Dessa resultat bör leda till eftertanke. Framför allt blir det tydligt att det antagligen är väldigt mycket viktigare att behandla pojkar och flickor lika (dvs som enskilda individer), än att göra särskilda satsningar för att intressera kvinnor för matematik eller män för omsorg, eftersom det riskerar att ytterligare konservera våra förutfattade meningar och bevara nuvarande, ojämställda strukturer.

Med andra ord, dags för föräldrar, förskolepersonal och lärare att på allvar börja reflektera över om pojkar och flickor behandlas lika, och om inte, åtgärda det. Dags också att förpassa böcker som Annica Dahlströms "Könet sitter i hjärnan" och John Grays alla märkliga män-mars-kvinnor-venus-böcker. Framför allt, dags att börja betrakta och behandla oss alla som de individer vi i första hand är!

Är du medveten om vad du tycker?

Här kan du testa. Många olika test finns det. Dessutom hjälper du till i någon slags forskning. På engelska.

Vad är egentligen fusk?

I veckan har det rapporterats att en forskargrupp på Umeå Plant Science Center har dragit tillbaka en artikel från en av världens bästa tidskrifter - Science. Detta efter att de försökt upprepa en tidigare kollegas experiment men fick andra resultat. Såsom historien rapporterats i media är det en enskild forskare som stått för felaktigheterna, medan övriga medarbetare varit ovetande om det, och helt enkelt litat på att deras kollega inte manipulerat data. Det är något som forskare gör dagligen. Därför att forskning är en verksamhet, precis som det skrivs på SLU:s forskarblogg, som bygger på tillit.

Och visst finns det folk som försöker fuska. En del gör det riktigt ordentligt som tex Henrik Schön på Bell Labs (en historia som har några år på nacken nu) med från början till slut fabricerade resultat. Där är gränsdragningen inget problem. Men det finns andra fall, där det inte är alls lika säkert att det är enkelt att säga om det är fusk, eller oetiskt, eller bara dålig forskning. Är det tex fusk att avstå från att göra ett experiment som kan omkullkasta den teori man har? Eller är ett sådant förfarande bara ett exempel på riktigt dålig forskning?

Och hur hanterar man det faktum att även forskare är människor, och att vi där som i alla andra sammanhang tenderar att övervärdera de tecken som tyder på att vår ide var rätt/vårt resultat spännande och nytt/det blir som vi vill ha det. Det här är ju inte ett medvetet beteende från forskarnas sida, det är bara något som händer oss alla i många olika sammanhang. och som kan hanteras om man är medveten om problematiken. Men det kräver ständig reflektion och diskussion över frågor som dessa. Och det är tyvärr inte så vanligt.

Under min tid på arbetslivsinstitutet (där jag också arbetade med forskning) berördes dessa frågor såvitt jag kan minnas inte en enda gång. Under min tid på Uppsala universitet har vi vid två eller tre tillfällen berört detta ämne, en gång handlade bland annar om Schön-skandalen, en annan om hur man använder andras forskningsresultat utan att referera till dem.

En och annan läsare må fråga sig hur det här alls kan vara ett problem - blir man nite forskare för att man är nyfiken, vill förstå hur världen hänger ihop och värderar kunskap om det som fungerar lika högt som kunskap om det som inte fungerar. Jo, det ligger något i det. Men det finns ett litet problem. Och det är att en lång publikationslista ökar chansen att den enskilda forskaren kan fortsätta sin verksamhet eftersom det ökar chansen att få forskningsanslag. Detta faktum ska dessutom kombineras med att det är mycket lättare att lyckas publicera något som fungerar, jämfört med något som inte fungerar.

Jag misstänker att det enda genomförbara sättet att komma tillrätta med problemet är att intensifiera diskussionen om forskningsetik och -metodik (bara en sådan fråga som "hur många gånger måste man göra ett experiment innan man tror på resultatet?" kan få väldigt olika svar beroende på om du frågar en fysikalkemist, en biolog, en fysiker eller för den delen en analytisk kemist - och de kan alla vara bra forskare, kan vara bäst att tillägga) ute på universitet och högskolor och i andra forskningsmiljöer. Man blir liksom aldrig färdig med att reflektera över detta ämne, och det kan med fördel göras tillsammans med andra.

Saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig

OK. Jag trodde aldrig att det här skulle hända. Jag tror faktiskt fortfarande inte riktigt på att det verkligen händer. Och jag vet verkligen inte riktigt varför jag gör det. Men i alla fall. Det här ska handla om fotboll. Det är definitivt första gången jag bloggar om det. Med största sannolikhet är det också både enda och sista gången. (Mitt förhållande till fotboll kan bäst beskrivas i att bollen, laget (det stackars lag som tvingats utstå att jag är med i det) och jag själv är alla gladast om jag och bollen är väldigt långt ifrån varandra.)

Nå, att ämnet fotboll kommer upp beror helt enkelt på att jag idag, har fått offsideregeln i fotboll förklarad för mig. (Ja, jag har levt på den här planeten i nästan 32 år, och bara haft vaga begrepp om hur den tillämpas, och nej, jag känner inte att det har påverkat mitt liv särskilt mycket i negativ riktning.) Och det tillhör helt enkelt de saker jag trodde att jag aldrig skulle lära mig, och definitivt inte på jobbet. Men nu har det i alla fall hänt.

Och när ändå fotboll är på tal så måste jag passa på att gnälla lite på den stora tidningsdraken som levererar nyheter till min brevlåda varje morgon och deras nyhetsvärdering. Fotbollsallsvenskan drog visst igång häromdagen. Första dagen spelades två matcher, i första omgången. Två matcher är inte en full omgång. Och om omgången inte är fullständig, och om det totala antalet spelade matcher uppgår till två så innebär det att de flesta deltagande lagen ännu inte hade spelat någon match alls. Och DN:s huvudrubrik, på förstasidan (alltså inte sportsidan, utan allmänna förstasidan) på lördagen är: BP leder allsvenskan! (jag var tvungen att kolla upp BP, det står för brommapojkarna) .

Hur kan det överhuvudtaget vara relevant att tala om att leda allsvenskan innan alla lag ens spelat en match var? Det verkar ungefär lika vettigt som att fråga fyra medlemmar i socialdemokraterna vilket parti de tänker rösta på i nästa val, och sen toppa 21-nyheterna med att den senaste opinionsundersökningen visar 100% majoritet för (s). Möjligen sant, men inte på något sätt relevant. Och jag måste ifrågasätta nyhetsvärderingen i detta. Kom igen - om det toppar förstasidan i sportdelen, visst. Fine with me. Men toppnyhet på DN:s framsida, efter två spelade matcher. Nej, det köper jag inte.

Nytt namn

OK. Jag erkänner. Total brist på inspiration för ett nytt spännande namn på bloggen har lett till att namnet varit felaktigt ett tag. Så nu bestämde jag mig för att göra något åt det, genom enklast möjliga modifikation. Doktorsbloggen alltså. Men kom gärna på ett bättre/roligare/mer passande/mer spännande/mer vad-ni-nu-tycker-passar namn, och det är inte omöjligt att det blir ett namnbyte till.

Folk är olika; part I

Folk är olika. Och så finns det somliga som är mer olika än andra.

Ett tydligt exempel på detta finns att beskåda på Tentakels kommentarssida. (Tentakel är vetenskapsrådets nättidning.) Företrädare för Sveriges universitetslärarförbund (SULF) som organiserar alla kategorier universitetspersonal som är involverade i undervisning (dvs även doktorander/forskarstuderande) har skrivit en debattartikel. Nämnda artikel handlar om att stipendier istället för lön som ersättning för forskning på univeristeten är samma sak som svartarbete. Personligen vill jag lägga till, i kursiv stil, statligt sanktionerade svartjobb. (Har skrivit lite om det tidigare.) SULF och jag är alltså eniga. Man kan också konstatera att SULF i och med detta tar ställning för vettiga arbetsvillkor, med möjlighet till sjukpenninggrundande inkomster, pensionspoäng etc för alla kategorier forskare på universitet och högskolor, dvs för alla de organiserar. Inget direkt iögonfallande i detta, kan man tycka. Men om man läser kommentarerna till denna artikel så inser man att folk tänker olika. Välidgt olika. Så olika att det faktiskt är motiverat att tala om att somliga är mer olika än andra.

SULF:s resonemang kallas verklighetsfrämmande. Men märkligt nog bara av människor som själva har anställningar med alla de förmåner detta innebär. Sen kommer en lång utläggning undertecknad av Prof. Dr. Asteman med rubriken "vi måste prioritera resultat framför trivsel och mys". Först tänker man "jaja, han är ironisk", och sen tänker man, men med en liten, liten klump av tvivel i magen "jaja, han är ironisk" och så tänker man att ja, men det måste komma en slutkläm som skingrar kvarvarande tvivel och verifierar att det är ironiskt. Det är bara det, att den slutklämmen kommer inte.

Och det är så dumt att det borde vara ironiskt. Men å andra sidan har jag hört så många stolliga saker sägas av professorer för att motivera sämre villkor för doktorander än andra grupper. Så jag vet inte. Jag vet inte heller vad jag ska tro om nästa inlägg, undertecknat Bengt Nordén som hävdar att "kvinnliga doktorander är minst lika bra som kineser". Och om detta är ironier, då kan jag bara säga att skribenterna har inte riktigt lyckats förmedla det på ett sätt som inte kan missförstås. Och om det inte är ironi, ja, då är det ett ypperligt exempel på att somliga är mer olika än andra.

Men kika gärna in på länken här ovan, och skaffa er en egen uppfattning. Där finns andra intressanta debatter att läsa också.