Råa grönsaker

Jag har ju tidigare klagat på bristen på frukt till försäljning på våra cafeer på campus. Det är fortfarande lika illa ställt med den saken, men däremot har ett av dem på senare tid börjat sälja råa grönsaker (med dip förstås). Råa babymorötter (brukar vara ca 7 st), råa selleribitar (brukar vara 4-5 st) och så, som pricken över i (?), en pytteliten bit rå broccoli är vad som brukar finnas i dessa förpackningar.

Råa morötter har jag inga problem med. Och även om selleri inte är min bästa grönsak så gör den sig absolut bättre rå än tillagad. Men rå broccoli? (Det är för övrigt ovanligt med salladsbuffer, men hittar man en kan man utgå från att det finns rå broccoli att tillgå i densamma).

Om ni inte testat att rå broccoli föreslår jag att ni låter bli. Det är nämligen inte någon särskild smaksensation man får uppleva när man tuggar på det. Till skillnad från tex rå blomkål som är krispigt och gott så är rå broccoli mest bara segt och trist. (Ja, jag vet att blomkål och broccoli är typ samma sak men jag kan meddela att i rå version är det inte bara färgen utan också krispigheten och smaken som skiljer.)

Labhumor

Gårdagens något modifierade ordspråk i Meyerlab:

"You got to a kiss a lot of frogs before you find one that thinks about excited states"

Nördiga? Vi? Nu tror jag inte att jag förstår hur ni tänker...

Joråmensåatt...

...det har snöat idag. Inte mycket, men likväl snöat. Av synnerligen outgrundliga anledningar uppstod jubel bland kollegorna. Själv började jag fundera över lämpliga anledningar att åka till södra Kalifornien.

Surt sa räven...

Att bli scoopad i forskningsvärlden innebär att någon annan har jobbat på samma sak som du, och publicerat det innan du hinner göra det. Ibland händer det av en ren slump, ibland för en forskare faktiskt har snott någon annan forskares ideer.

Jag trodde dock, fram till igår, inte att man skulle behöva bekymra sig om att kollegorna i sin egen forskargrupp i det här avseendet. Det visade sig att jag hade fel.

Så ja, en av mina kollegor här har, trots att han visste att jag och en av förståårsdoktoranderna jobbar på projektet, gjort samma sak själv, vid sidan av, utan att nämna det för någon, förrän igår. Vilket, som av en ren händelse, råkade vara när alla resultat som behövdes för en publikation var klara.

Sa jag att jag är rätt sur? Och arg. (Och då är jag ändå på solskenshumör idag om man jämför med igår...). Men framför allt är jag ledsen och besviken. Jag uppskattar min chef på många sätt, men den här situationen hanterade inte särskilt väl. För att uttrycka sig milt. Och jag blev visst ännu lite mer cynisk beträffande akademin än vad jag var tidigare.

Surt sa räven. Men det är väl bara att försöka omvandla ilskan till produktivitet.

PS. För att förekomma eventuella funderingar hos de av er som vet att ni inom kort kommer att bli kollega med en av mina nuvarande kollegor - ni behöver inte oroa er, J. är inte inblandad i detta på något sätt.

Världen verkar ha blivit galen

Om jag inte vore så trött så skulle jag skriva ett riktigt långt och välformulerat inlägg om varför något sådant som "liberal pragmatism" som strategi är ett idiotiskt påfund. Och kanske addera en och annan sarkastisk kommentar om varför Liberati och deras sekterism överhuvudtaget inte intresserar mig. Men så blir det nu inte, för jag varken orkar eller hinner. (Klockan är åtta på kvällen och labbet är i stort sett fullt befolkat... Det är många som har experiment som borde bli klara innan Thanksgiving...)

Nå, i denna lilla paus undrar jag ifall världen har blivit komplett galen? Man blir onekligen lite uppgiven när man läser om vuxna människor som anser att det är OK att med vattenpistol spruta svavelsyra (det stod batterisyra i artikeln, och det brukar innebära svavelsyra) på skolflickor, för att de inte gillar att flickor får utbildning i Afghanistan. För en gångs skull känner jag att jag har lust att ställa frågan: "Hur skulle det se ut om alla tyckte att det var OK att åka omkring och spruta syra på människor som gör något man inte gillar?" Jag tror inte man behöver vara sådär särdeles begåvad för att inse att det skulle bli ett rätt otrevligt ställe...

Och så undrar man ju onekligen hur det är möjligt att sånt här kan hända. Och om det möjligen är någon som har glömt bort att berätta för de här kidsen om rätt och fel?

Det är inte konstigt att man blir cynisk ibland...

Lördag i DC - fotodagbok

Veckan som gått har varit rätt kass faktiskt. Massor med jobb, inga riktiga framsteg, massor med stress och en att göra lista som har växt i takt med ökande frustration. (Alla som har ägnat sig åt forskning vet precis vilken sorts känsla jag menar.) Så, jag bestämde mig för att en hel dags paus var bästa receptet för att få tillbaka motivationen. Jag och kameran tog därför en liten tripp till DC med omgivningar igår.



Tågstationen i DC, Union station, är ganska pampig får man allt säga.



Och taket i tunnelbanan är ganska coolt det också.







Arlington Cemetery (som ligger i Virginia, inte i DC) är nationell begravningsplats för militärer och andra som av en eller annan anledning får en nationell begravning. Mängden gravstenar är helt enorm.



Den här snubben hade det roliga jobbet att trava fram och tillbaka på en kanske 15 meter lång matta, och utföra vad jag antar var militära moves. Ärligt talat såg det ganska fånigt ut.



Fast de här lustiga hattarna som verkade vara ute på resa verkade uppskatta det hela. (Någon slags krigsveteraner tror jag.)




En pyramid i skulpturträdgården utanför National Gallery of Art. Där fanns en minimal men väldigt trevlig fotoutställning - Alfred Stieglitz, Anselm Adams och Robert Adams i Oceans, Rivers, and Skies.

Stigelitz kunde konsten att fotografera moln, det kan man lugnt säga. Jag gjorde ett försök på väg till tåget, men resultatet blev dessvärre inte alls lika imponerande...

Lokalpatriotism

Som alla vet är lokalpatriotismen aldrig så stor som när man 1) befinner sig långt bort och 2) inte har bidragit det minsta lilla till vad det nu är för stordåd som har uträttats.

Således måste jag nämna Kalmar FF:s SM-guld i fotboll!

Och konstatera att 1) den där busskaravanen med 47 bussar som Barometern rapporterar om måste ha sett rätt fånig ut, och 2) en och annan varumärkesvårdare på Kalmar kommun antagligen hoppar av lycka just nu.

För övrigt kan jag också meddela att lokalpatriotismen tog slut när DN rappporterade att isterband tydligen ingår i firandet. Någon slags måtta får det allt vara.

Ett historiskt val

Ja, så vann han då, Barack Obama. Stort dessutom. Och han tog hem både elektorerna och det som kallas popular vote med en tre miljoner röster eller så, enligt de sista prognoser från CNN som vi såg innan jag gick hem.

Samtidigt som vallokalerna stängde på den demokratiska västkusten tillskrev CNN med flera nyhetskanaler Obama segern. Och mycket snabbt därefter gratulerade McCain OBama till segern. Och höll sedan ett tal som lät mycket mer som den senator han var innan han blev presidentkandidat... Och det var ett riktigt bra tal, rent retoriskt sett. Effekten förtogs dock lite av att Palin stod på scenen och såg mycket besvärad och mycket missnöjd ut...

Obamas tal innehöll inte mycket politisk substans (vilket man inte kan klandra honom för, den typen av tal gör sällan det...) utan byggdes istället runt det faktum att amerikanerna idag har gjort ett historiskt val (och då tänker jag inte på att Biden är katolik). Och det är stort. Hur stort insåg jag inte förrän i kväll/natt - helt enkelt eftersom jag aldrig riktigt på allvar har behövt konfrontera den segregation som absolut existerar här. Men bara rapporterna om hur många svarta som röstat för första gången idag säger något om vad detta faktiskt betyder. Och dessutom har USA bevisat att det inte är så ärkekonservativt som många tror.

En återstår förstås att se vad Obama tänker göra med det här mandatet. Och hur han ska lyckas leva upp till de enorma förväntningar som människor har på honom. Det blir en spännande tid framöver.

Och om ni hittar en massa stavfel och konstiga meningsbyggnader i det här inlägget så beror det nog på att kombinationen alkoholhaltiga drycker (det faktum att Palin inte blir vicepresident är definitivt värt att fira med champagne!) och bloggskrivande är inte alltid en höjdare. God natt!

PS

PS1. Den som har tråkigt kan ju alltid ta sig en titt på några Saturday Night Live-klipp. Man hittar dem här.

PS2. Jo, "vi" vann Halloweendoortävlingen. Bara så att ni vet. Risken är stor att nästa års upplaga kommer att ta formen av ett svart hål...

Dikt eller verklighet

Sveriges radios USA-korrespondenter överträffade faktiskt sig själva i dagens Godmorgon världen, genom att faktiskt verka som om de hade talat med några andra människor än de som befolkar Manhattan. (Missförstå mig rätt, det är ett trevligt ställe, men inte på minsta sätt representativt för USA.)

Jag är inte heller, måste jag medge, särskilt imponerad av någon av de fyra kandidaterna i det förestående presidentvalet. Sarah Palin delar jag antagligen inte en enda åsikt med, och det faktum att McCain valt henne gör det liksom till ett closed case. Å andra sidan, Obamas vänsterpartistiska ideer om att beskatta företag som också har verksamhet utanför USA:s gränser högre än andra tilltalar mig inte heller det minsta. Och ja, Joe Biden honom ser man inte mycket av nu för tiden... Men även om jag på sätt och vis är rätt nöjd med att jag inte får rösta så är det ju spännande, för att det är en så ovanlig valrörelse. Den har både kvinnor, svarta, katoliker och en kandidat som inte alltid gått i sitt partis ledband...

Som så många andra redan konstaterat - verkligheten är inte så långt från dikten i den sista säsongen av West Wing (som väl hette Vita Huset på svenska?). Slående är dock att det nästan var mer substans i de debatter och tal som TV-seriens manusförfattare levererade än vad verklighetens kandidater lyckas åstadkomma. Och jag kan inte se vad det är som gör att folk är så förblindade av Obama. Karln säger ju knappt något av substans. Och han har fortfarande inte lyckats göra klart vad hans "change" verkligen kommer innebära.

Intressant nog tycks det som om att svenskar är mer övertygade om hans storhet än amerikaner. I princip alla jag känner kommer att rösta demokratiskt, och i princip alla av dem röstar emot republikanerna snarare än för demokraterna. Och då ska man veta att en hel del av dem dessutom lägger ner en del tid på volontärarbete för demokraterna. (Det finns en hel del att lära av amerikanska kampanjer, men man måste också inse att vissa saker är så olika att det omöjligt går att översätta till svenska förhållanden. Tex är amerikaner ett frivilligarbetande och välgörenhetsgillande folk på ett helt annat sätt än svenskar, inte bara i valkampanjer utan alltid.)

Nå, det jag skulle komma till var i alla fall att ibland känns hela den här valrörelsen som om att alla (utom möjligen Palin) tror att den bara är en TV-serie, och att det egentligen inte spelar någon roll vad någon säger och gör, för det är ändå inte på riktigt... Och så kan man ju hoppas att förra valets alla problem med röstningsmaskiner som inte fungerade och misstänkt valfusk får tillhöra om inte dikten så i alla fall historien. Vi får väl se på tisdag, om inte annat så blir det election party då. Det är i alla fall verklighet. Tror jag...

Gratis kaffe och en störd bostadsmarknad

Kollegan J. och hans fru R. var i Sverige för ett par veckor sen, för att kolla läget inför sin flytt dit. De kom tillbaka väldigt nöjda men lätt förundrade. De påstod tex att det fanns gratis kaffe överallt, vilket jag inte alls har något minne av... (Men möjligen var det gratis kaffe-på-maten som gav upphov till detta intryck). Och så var de väldigt förvånade över alla människor som talade om för dem var de inte ville bo någonstans. De kom tillbaka och undrade om det verkligen var så illa, eller om folk bara inte fattade att man får en annan syn på bra och dåliga bostadsområden efter några år i Baltimore. (Baltimore lär förresten "bara" vara trea på listan över USA:s farligaste städer numera...)

Till förvåningen hörde också att det finns hemlösa i Sverige. Många amerikaner, särskilt de som verkligen beundrar svenska socialförsäkringsystem, har en tendens att tro att allt är perfekt i Sverige. Insikten att hemlösheten* har ungefär samma orsaker där som här, dvs att man stängt ner en massa institutioner som tidigare hjälpte människor med psykiska problem har fortfarande inte riktigt gått in. Ja, och så hade det visst träffat på några överförfriskade fotbollsfans som de inte var helt imponerade av...

Och så bostadsmarknaden då förstås. Det svenska systemet med bruksvärdeshyror och bostadsförmedlingar och årslånga köer gav deras Sverigebeundran en liten törn. De var tex, efter att ha varit ute i Solna och kollat på omgivningnarna, helt övertygade om att det var ett så oattraktivt område att det skulle vara lätt att hitta en lägenhet där. Jag tror de har insett sitt misstag nu dock. (Och för varje ny person som jag förklarar det svenska systemet för så möts jag av misstro - de kan helt enkelt inte föreställa sig att man kan konstruera ett sådant system...)

Jag gissar att deras beundran för den offentliga sjukvården kommer att få sig en liten törn när de första gången upplever det som landstingspolitiker brukar kalla för "tillgänglighetsproblemet". Hur som helst ska det bli intressant att se hur deras åsikter om Sverige utvecklas med tiden... Inte minst för att de båda två definierar sig som "vänster" politiskt och är övertygade om att de kommer att känna sig mer hemma i Sverige än här. Undertecknad tror dock att de kommer att finna att de inte är riktigt så vänster som de själva tror.

Maryland, och särskilt Baltimore är ju väldigt demokratiskt, och de flesta människor jag träffar definierar sig själva som mer eller mindre vänster. I allmänhet ska det tolkas som att de är för någon slags federal sjukförsäkring för alla. Men det som skiljer amerikansk vänster från svensk dito är att i princip alla här hyser en (enligt min mening) sund skepsis till vad staten faktiskt kan åstadkomma. Denna skepsis kan jag tyckas saknas i hela det politiska spektrat i Sverige...


*Jodå, man kan problematisera det där med hemlösheten lite mer, men det får vara ett ämne för ett annat inlägg...