Tomorrow is the day

På konferens, i Göteborg. En del intressant, en del mindre intressant. Hur som helst, mina tankar snurrar mest kring det faktum att jag imorgon ska ge min presentation, om mitt avhandlingsarbete. Fem års jobb ska sammanfattas på 20 minuter, dessutom helst så bra att publiken ska begripa varför jag är en av två som får det där priset.

Föredraget är nästan klart, bara några mindre justeringar kvar att fixa till. Jag tänkte att jag, till skillnad från de flesta andra talare skulle försöka hålla den tilldelade tiden. Hur som helst börjar jag faktiskt bli lite lagom nervös. Men det ska bli roligt också. Nu, dags för finjusteringar, mer bloggande får vänta.

Om att vara tillbaka.... och att bli klar

Sitter på ett tåg på väg söderut. Ett tåg där vagnupphängningen inte fungerar i min vagn. Det adderar en del extra spänning till tillvaron - kommer någon att spilla ut sitt kaffe över just mig och min dator när de går förbi?

Hade, med anledning av den senaste veckans vistelse i Uppsala och på den gamla arbetsplatsen, tänkt skriva något om det där med att vara tillbaka, om att gå vidare, lämna saker bakom sig och bli klar. Men orden kommer inte ut som jag vill. Så det får bli kort. Det var trevligt att vara tillbaka, det var glädjande att se att alla verkade må bra (fast de, som M. sa, inte haft någon institutionspsykolog sen jag slutade...), det var upplyftande att höra att några av de gamla kollegorna faktiskt fått riktigt roliga jobb, det var roligt att leka med de snabba lasrarna och det var väldigt skönt att gå därifrån i fredags och veta att jag inte behöver gå tillbaka på måndag.

Nu blir det några dagar i Småland, sen till Linköping och Köpenhamn på onsdag. På fredag tar jag mig via Göteborg och Vänersborg till Lidköping och på söndag bär det tillbaka till Göteborg för konferens. Och på lördag den 2e augusti går flyget tillbaka till USA.

Att använda en komradio...

Om någon hade påstått för ett år sedan att första gången jag skulle använda en kommunikationsradio var på M&P:s bröllop så hade jag antagligen lett lite överseende och svarat att nej det tror jag nog inte kommer att hända... Och i tisdags, när toastmasterkollegan N. (som har ett låt oss kalla det på-gränsen-till-osunt förhållande till teknikprylar) föreslog detta kommunikationsmedel så trodde jag att han skämtade och sa visst, det blir bra.

Men, naturligtvis hade han med dem i lördags, och alltså blev de, till vissa gästers munterhet, också använda under festen. Om de verkligen bidrog med något som vi inte hade kunnat åstadkomma ändå är, i varje fall för mig, lite oklart. Förhoppningsvis blir de nygifta också nöjda med de foton vi fick förtroendet att ta... Att ha ansvar (som tur är var jag inte alldeles ensam om det) för fotograferandet i kyrkan var faktiskt lite nervöst.

Och nu blir det Uppsala fram till lördag kväll. Att plötsligt vara tillbaka på sitt gamla jobb, fast utan eget kontor, egen labbänk och sin egen kaffekopp känns faktiskt ganska märkligt. En hel del människor har hunnit bytas ut sen jag åkte till USA i höstas, men många är förstås kvar så det blev några kära återseenden också. Och så fantastiskt glad man blir när man får finchoklad i "välkomstpresent". Så nu är det bara att hålla tummarna för att det blir några bra resultat innan det är dags att dra söderut igen på lördag.

Söderut

Sådär, visumintervjun avklarad igår. Exklusive väntetid tog det ca 2,5 min. Förundrande hur dåliga människor är på att läsa och följa instruktioner.

Idag har det också burit av söderut - första anhalt Knivsta där vi planerat lite inför helgens begivenhet. Efter den här sommaren tror jag att jag kan överväga en alternativ karriär som bröllopsplanerare/bröllopstoastmaster om det inte skulle gå vägen med kemin... Det är faktiskt riktigt roligt!

Och imorgon bär det av ännu en bit söderut till Södertälje. Ska bli kul att se K. igen - det var, av lätt insedda skäl, länge sen nu.

Foton

Det finns mycket man skulle kunna säga, men ibland är det likväl bäst att låta bli, så jag bjuder på några fotografier istället. Fler finns här.