Hur en dålig dag plötsligt kan bli bra

Vaknade och var tröttare än vad som borde vara möjligt. Upptäckte att jag hade rejäl träningsvärk. Hade glömt bort att ta upp bröd ur frysen. Tappade nästan, men bara nästan, ett alldeles nyöppnat kaffepaket över hela köksgolvet. Väl på jobbet vägrade databehandlingsprogrammet göra några vettiga anpassningar och levererade hastighetskonstater i storleksordningen 10^94, trots att jag bara genom att titta på mina data kan se att det bör vara ca 10^6. Och sen upptäckte jag att mina färgämnen inte bundit in tillräckligt bra till min titandioxid, så jag hade inget att mäta på idag. Det artade sig inte till världens bästa dag, och klockan hade ännu inte passerat 9.30.

Och då kommer bossen in i labbet, med något lätt stressat i blicken, och meddelar att jag förväntas spendera eftermiddagen i möte med våra samarbetspartners från Rutgers University i New Jersey. Det kunde ha varit spiken i kistan på en riktigt misslyckad dag, men istället blev det motsatsen.

Nu, rätt många timmar senare har jag (förutom att jag haft en riktigt rolig eftermiddag i sällskap med två amerikaner, en italienska och en ukrainska) minst ett, kanske tre, nya spännande projekt, massa nya roliga molekyler, och dessutom fått äta middag på chefens bekostnad. Inte vilken middag som helst heller. Bara appetizers och efterrätter. Gott var det också!

Slutligen:
För den som önskar lite högklassig ironi rekommenderas detta manifest mot dansbandsmusik. (För den som verkligen inte gillar dansbandsmusik kan man säkert också läsa det helt bokstavligt...) Hittat via En vanlig $vensson

Tystnad

Jo, jag vet att det är lite tyst här just nu. Inte för att det egentligen saknas saker att blogga om, men... Inläggen ska formuleras, och i några av fallen kräver det nog viss eftertanke. Dessutom går väldigt mycket av min tankekraft just nu åt till att fundera över vad som egentligen händer med de radiativa och icke-radiativa hastighetskonstanterna när man binder ett färgämne till titandioxid. (Även om ni inte tror det - tråkigare kan man ha! Och om någon av er händelsevis råkar tycka att detta är ett trivialt problem så - jag är idel öra...)

I väntan på bättre tider kan jag rekommendera er att läsa Magnus Anderssons skildringar från Kuba. Och glöm för all del inte bort kommentarerna. I vissa fall är det mycket god underhållning.

För övrigt går det strålande bra för McCain just nu. Guiliani ser ut att få det tungt, inte minst därför att medierna är inte så där våldsamt intresserade av honom längre. Clinton verkar rätt purken efter resultatet i Sydkarolina, och Edwards verkar vara hopplöst efter. Obama däremot tuffar på, stärkt av att även de unga verkar föredra honom. Dock måste jag säga att även om han är en lysande retoriker så är det inte mycket politisk substans som kommer fram i hans tal.

Stolleprov

Det är inte så himla ofta jag läser expressen på nätet (och köpt tidningen har jag inte gjort på, tja, 15 år eller så) men just idag råkade jag göra det. Och just idag råkade vara en av dagarna då Isobel Hadley-Kamptz skriver kloka saker där.

Läs och begrunda, framför allt, fundera på om det svenska rättssystemet avspeglar det allmänna rättsmedvetandet. Och om det där inte räcker som bränsle, så kan ni läsa Johan Ingerö också.

Och om någon tänkte starta en drogliberalismdebatt här, ge upp den tanken, det kommer inte att vara särskilt givande, eftersom jag inte är drogliberal.

Facket, friheten och regeringen

Via Peace, love and capitalism hittar jag följande nya galenskaper från fackets sida. Läs själva, och begrunda. Kan någon vettig människa vilja vara med i en organisation som ägnar sig åt vad som faktiskt låter som ren utpressning respektive hot?

Det kanske är dags att någon upplyser LO-facken om att det faktiskt inte är brottsligt att välja att inte vara medlem i facket och att det fortfarande är lagligt att kunna tänka sig att lönearbeta utan kollektivavtal, och att avtal fortfarande är något som ska ingås frivilligt. Och så kanske någon kan upplysa det nya arbetarpartiet moderaterna, och särskilt arbetsmarknadsminister Littorin, om vad facket egentligen pysslar med.

Snälla Fredrick, Annie, Ulrika... Det är illa nog att regeringen vill genomföra ofrihetsreformer genom att göra a-kassan obligatorisk, men att dessutom låta den administreras av facken är bara för mycket!

Och det finns för all del mycket som talar för att fackföreningarna inte heller är särskilt sugna på att leka myndighet när det kommer till saker som att driva in avgifter från dem som inte betalar dem frivilligt, vilket jag har mycket stor förståelse för. För övrigt borde regeringen strunta i att tvinga på medborgarna något som man själv inte vill ha. Enligt TCO-tidningen står 15 av 22 ministrar utanför a-kassan...

Konsekvens någon? Man tar sig för pannan.

Oledig helgdag

Idag är det helgdag i USA - för Martin Luther King Jr:s födelsdag (15 januari) uppmärksammas alltid den tredje måndagen i januari.

Det betyder att om jag varit statligt anställd så hade jag varit ledig idag. Men nu är jag ju inte anställd alls, och jobbar dessutom på ett privat universitet så hos oss kommer det att vara lika mycket folk som vanligt (med undantag för en och annan professor som är hemma och umgås med sina barn som är lediga från skolan.)

För övrigt 1. Jag är i största allmänhet fascinerad (och uppgiven) över hur svenska medier framställer USA, den amerikanska kulturen, de amerikanska presidentkandidaterna etc. Tro inte allt ni hör och ser i svensk public service media! (Men ett tips, lyssna på Joakim Nilsson i dagens OBS i P1 - nyanserat och väsentligt mycket bättre än det P1 brukar åstadkomma i fråga om USA-bevakning.)

För övrigt 2. Det är ruskigt spännande på den republikanska kanten i primärvalskampanjen. Om Guiliani kan komma igen i Florida blir det ännu jämnare och ännu mer spännande. Å andra sidan så tyder statistiken tyder på att den som vinner det republikanska primärvalet i South Carolina också blir presidentkandidat. Det är nog för tidigt att sia om hur det blir med den saken i år, men klart är att de som hade räknat ut McCain år tänka om. Det är långt ifrån avgjort.

Och, om ni vill veta vad de amerikanska presidentkandidaterna verkligen tycker, skippa svenska media och läs amerikanska tidningar på nätet istället.

Is

Dagens väder är inte alls lika trevligt som solskenet och värmen häromdagen. Väderlekstjänsten på internet säger "Is, 0 degrees C." Usch!

Humor

Om nu någon skulle ha missat Håkan Juholt och den berömda "röjsågen", som ju inte är en röjsåg utan en trimmer, så går det att kika på den lilla filmen här.



Jag förstår dock att det inte är så lätt att veta skillnaden på en röjsåg och en trimmer om man aldrig använt sig av dylika maskiner (mina kunskaper om lantbruksmaskiner är tex sorgligt dåliga, fast jag är uppvuxen på en gård). Den stora frågan är dock, vad gör karln i skogen, iklädd kostym?

Oavsett hur den som regisserade den lilla filmen tänkte så är det i alla fall humor. Och två fel blir inte ett rätt, den här gången heller.

Blandad (fettfri) kompott

Nya foton, från Philadelphia och Monument City (Washington DC) finns på Picasa, nu featuring Vita Huset. Ni som har önskat foton på presidenten blir dock besvikna den här gången också, man får inte komma så nära tyvärr. Flaggor däremot är det inte svårt att fota här, det finns gott om dem. Funderade ett tag på om jag skulle göra ett pussel av bilden ovan - ett 1000-bitarspussel av det skulle kunna utgöra en utmaning för pusselglada vänner som A och M tror jag. Missa förresten inte flygplanet på väg in för landning. De flyger ganska lågt över DC. Och som man kan ana av bilden nedan, de är inte så få heller...



I övrigt, S påpekade mycket riktigt i förra veckan, att här går det inte att skylla på vädret ens i januari, om man vill slippa ifrån sin utomhusträning. (Jag antar att man får igen det i sommar när det kommer att vara alldeles för varmt för att träna utomhus.) Dagen har därför bjudit på årets första löptur. Det gick, minst sagt, lite segt. Men, det gick, och det kommer att bli fler.

En annan fascinerande sak är hur gärna de vill att allt ska vara fettfritt i det här landet. Fettfri mjölk tex, vad det nu ska vara för vits med det? Idag kollade jag en annan sak; Jag stod framför dressinghyllan i min lokala matbutik och fick leta länge innan jag hittade en flaska med vinägrett som inte var fettfri... En närmare undersökning av innehållsdeklarationerna visade att i gengäld innehöll nästan alla de fettfria dressingarna stora mängder socker. Jag skippade dock dressingarna och tillagade mina dyra rotfrukter och grönsaker (det är dyrt här!) med garanterat fettinnehållande rapsolja. Men helt utan tillsatt socker.



S fascinerades också av de transfettfria pepparkakorna i förra veckan. Så mycket att hon var tvungen att fotografera paketet...

Kanske flyttar jag till DC...

Min andra besökare har nyss lämnat USA, och är på väg tillbaka till Sverige. Min bäddsoffa har alltså blivit väl utnyttjad - det känns som att det var en klok investering. Den senaste veckan har innehållit en mängd monument (det blir gärna så i de här delarna av USA) och många besök på konstmuseum. Dessutom har vi åkt tåg, Baltimore-Philadelphia ToR för att vara exakt. Som så många andra saker är det nästan precis som att åka tåg i Sverige, när man väl kommit på, men själva ombordstigningen är ganska annorlunda. Mer om det en annan gång.

Philadelphia verkar vara en riktigt trevlig stad och visade sig också från sin bästa vädersida, med solsken och temperaturer runt 20 grader Celsius. Jag klagar inte. Liberty Bell och Independence hall har blivit vederbörligen beskådade.

Men även om Philly var trevligt, och även om Charm city (aka Baltimore) i mitt tycke faktiskt är just ganska charmig (om också farlig), så är det faktiskt en annan stad som vunnit mitt hjärta - jag har helt enkelt blivit lite kär i Washington DC. Där finns allt man kan önska sig (inklusive +20 grader Celsius och strålande sol den 9:e januari) och där finns också en tunnelbana som det inte är farligare att åka med än vad det är att nyttja samma transportmedel i Stockholm. Bli inte förvånade om denna kärlekshistoria slutar med att jag bestämmer mig för att bo i DC och pendla till Baltimore under mitt andra år här. Och på tal om DC - just nu är primärvalen i full gång, och det är fantastiskt spännande. Det kommer mera om det också, vad det lider.

Och diverse nya foton kommer att komma upp på Picasa så fort jag hinner (troligen i helgen), så - stay tuned.

Philadelphia skyline

Inte riktigt som Uppsalas...

Nystart, kanske?

Jaha, så var 2008 här. Tredje nyåret i rad som tillbringats på den här sidan den stora pölen. Hoppas att 2006 och 2007 inte bevisar att det är en trend att det kommande året blir riktigt dåligt om man firar in det nya året i USA...

Men, oavsett vad man kan säga om det som varit så kan man ju konstatera att

1) det hände ett par bra saker under 2007 också; postdokpengarna och flytten hit tex, och

2) det som har varit har varit och nu är det verkligen dags att se framåt istället.

Så vad ska man då hoppas på av 2008?

• rolig och framgångsrik forskning förstås, och gärna också att mina kinesiska kollegor slutar säga att de förstår när de uppenbarligen inte alls gör det. (Om en viss frustration över detta kommunikationsproblem anas så är det en korrekt spaning.)

• en klimatmässigt komplett politiskt inkorrekt önskan om resor. Till Sverige lär jag förstås komma minst en gång under året (jag måste ju ha ett nytt visum), och en liten tripp till New York finns också i planerna för årets första månader. Och så hoppas jag kunna realisera min Kanadadröm under året, och så klara av ett par amerikanska delstater till, det finns ju en del att se här... (Det är väl minst en så där 40 kvar, men det finns en hel del kvar att se också i de som jag redan varit i.) Och så hoppas jag förstås på att jag får fler besökare hit! Ni är så välkomna.
  

• och så hoppas jag att 2008 på något magiskt sätt ska föra med sig svaret på frågan om vad jag ska göra (karriärplanering tror jag det kallas) när den här postdoktiden är över. (Jodå, jag vet ganska väl vad jag vill, men genomförandet är en annan fråga, och var är en ännu så länge helt öppen fråga, men det mesta (inklusive visumregler av alla de slag) talar i alla för Europa i dagsläget. Fast om någon slängde ett roligt forskningsjobb i Colorado och ett greencard efter mig så skulle jag nog inte tacka nej...

• att det där skrivprojektet jag håller på med blir något vettigt till sist. (Om det är att lägga ner det eller låta det bli en bok lär visa sig med tiden.)

• på det mer personliga och privata planet skulle jag kunna skriva en lång lista med önskningar, men jag besparar er densamma, och säger bara att jag hoppas att ordet "komplicerat" inte blir lika vanligt förekommande i mitt liv det här året som det varit på senare tid. Och om någon undrar om så kallade nyårslöften? Tja, om det absolut måste till ett så kan jag väl glatt stjäla det nyårslöfte en bekant brukar avge varje år: Jag ska inte börja röka i år heller...
  

Och slutligen, en önskan om att alla ni, kända och okända, får ett riktigt bra 2008, med mycket glädje och många uppfyllda mål och drömmar! Igen - Gott nytt år!