Väntan

Sitter och hänger på flygplatsen i Boston, i väntan på boarding, och hoppas på att alla piloter ska klara av att hålla koll på vingarna idag, till skilnad från igår... Försöker samtidigt smälta alla intryck från nästan två veckors resande (Boston-Philadelphia-Chicago-New York) en veckas konferens. Många återseenden, många glada nyheter, några mindre upplyftande nyheter, en del supercool forskning och ett och annat föredrag som man undrar hur det kunde släppas igenom, människor somman träffat många gånger förut men som ändå inte kommer ihåg en, och okända människor som berättar att de läser allt man publicerar, minst två inbjudningar att komma och hålla föredrag. Sammanfattningsvis en mycket bra resa, om än jag känner mig lite trött just nu...Antagligen ändå intet mot hur det kommer att kännas om ca 16 timmar när jag förhoppningsvis är tillbaka i Göteborg.

Amanda & Katie

Amanda & Katie, 3:e juli 2011.


Utöver fotografiet ovan har jag ca 1500till att gå igenom efter den här helgen*. Det känns på något sätt skönt att veta att jag inte är professionell bröllopsfotograf...

*Och för er som hört bakgrundshistorien: Katies mamma har inte synts till på hela helgen, inte heller hennes två lillebröder.

Morrisville by night

Mer resecharm

Det är märkligt att det där med ett flyg strax efter klockan 6 på morgonen alltid verkar vara en bättre idé när man bokar dem än när man faktiskt ska ut och flyga.

*mer_än_bara_lite_trött*

Charmen

Charmen med att åka tåg på midsommaraftons morgon: Medresenärer som redan fått i sig halva ölflaket trots att klockan bara är 10 på morgonen.

Petig? Jag?

Eller hur man vet att ens exjobbare har lärt känna sin handledare:

Exjobbaren: "Du... Du har nog missat att läsa det här abstractet... Tror jag... För det verkar inte ett dugg likt dig att inte ha en enda kommentar..."

Sett från vardagsrumsfönstret

Jag har tydligen flyttat ut på landet...

Det är ju ändå nationaldagen idag...

Bara en liten uppmaning till alla göteborgare, eftersom det tycks mig som att viss grundläggande kunskap gått er förbi:

Det råder högertrafik i Sverige. (Sen 1967 faktiskt.)
Göteborg ligger i Sverige.
Det vore säkert trevligt om Göteborg låg på Nya Zeeland - där de har vänstertrafik - men nu gör det inte det.

Alltså:
Man cyklar till höger.
Man går till vänster.
Man kör bil till höger.

Framför allt: man skäller inte ut människor (barn) som gör på just detta sätt för att de går på fel ställe när man kommer farandes, alldeles för snabbt, på fel sida av vägen med sin svindyra mountainbike och nästan håller på att köra på nämnda barn.

/surtant-som-hoppas-att-mountainbikecyklisterna-håller-på*-att-krocka-med-något-som-är.lite-större-och-hårdare-nästa-gång-de-är-ute-och-beter-sig-som-idioter...

*Notera: Jag önskar inte att de ska krocka, bara att de ska få sig en ordentlig tankeställare...Att de höll på att köra över några ungar tycktes nämligen inte åstadkomma detta.

Packat och klart

Flytten är avklarad! Man kan konstatera att bekantskapskretsen är fin på det där med att flytta. Vi började vid 9, vid klockan 12 var alla kartongerna och alla möblerna inne i nya lägenheten. Effektivt med andra ord. Och mycket varsamt. Inte en grej har gått sönder.

Även uppackningen har varit ganska effektiv, alla kartonger utom fyra är uppackade, och köket är fullt funktionellt. För övrigt, jag har, för första gången sen jag flyttade från Gnejsvägen, ett kök som rymmer ett köksbord. Lycka!! Nu återstår bara att lokalisera personen som ockuperar mitt förråd så att jag kan bli av med de 45 tomma kartongerna... Ja, och att hitta rätt plats för alla grejer förstås. Och att njuta av nya köket, och bjuda folk på fika och ha inflyttningsfest och njuta av att ha ett kök, med köksbord, och alla andra typiska köksattribut man kan behöva. Just nu har jag visioner om att jag ska baka bullar nästa helg. Vi får väl se hur det faktiskt blir med den saken...

Hur man vet att det är dags att leta upp en naprapat

Man går och tränar på sitt favvoträningspass, där de plötsligt bytt ut en övning, med effekten att man inser att man kan lyfta ca 3ggr mer med höger sida än vänster. Känns inte helt balanserat.

Valrörelse

Nästa söndag är det omval till Västra götalandsregionen. Valtemperaturen måste sägas vara ganska låg, men en och annan valaffisch har ju dykt upp. Och det man kan konstatera är att jag, trots att jag anser mig ha hyfsat god koll på politik, faktiskt skulle ha lite svårt att para ihop budskap med parti om det inte fanns symboler på affischerna. Vad sägs om...

... Patientens behov ska styra hälso- och sjukvård
... Världens bästa vård
... Det ska vara trevligt att ta bussen,inte tvärtom
... Bra vård utan köer

För det första undrar man lite om det finns någon människa, som rent principiellt, är emot något av ovanstående. Och för det andra så undrar man om det finns något som helst partiskiljande i påståendena ovan. Någon som törs gissa på att para ihop "slagorden" ovan med parti? Det är nästan, men bara nästan så att man längtar tillbaka till den fantastiska "Nja till EU"-kampanjen som liksom manifesterade centerpartiets velighet på 1990-talet...

Skärgård

Ägnade sista april åt en tur norrut - Strömstad och Kosteröarna. Vädret=fantastiskt!

London

Jag och syskonbarnen skulle ju till London till över påsk. Det visade sig att Tiger* också var tvungen att följa med. Kanske var det bra, det kan hända att han bidrog till att den yngsta övergav iden om att vi borde åka tåg istället. (Möjligen kan insikten att man får gratis coca-cola på planet också ha haft något med saken att göra...)




Vi gjorde, förstås, en massa turistiga saker. Här, vid Piccadilly Circus (ett av de få foton som finns när de är nästan sams):




Och vid Trafalgar Square (här var de inte lika sams och vägrade vara med på samma bild):



Vi var på akvarium också. Det var en bra ide på alla sätt utom en. Det blev nämligen väldigt svårt att äta fish&chips efteråt, på grund av risken att fisken nedan, eller någon av hans/hennes blå kompisar, kunde vara den friterade fisken ifråga... (Vi kan väl säga som så att engelsk spaghetti fick godkänt, och jag lärde dem äta amerikanska pannkakor till frukost, men i övrigt var de inte jätteimponerande av brittisk kokkonst)



Vi ägnade oss också åt rakt-på-sak konstkritik på Tate Modern.

Ebba: "Den här tavlan var ful. Vem har målat den?"
Jag: "Picasso. Det står där på skylten bredvid."
Ebba: "Jag sa ju det."
Jag: "Sa vadå?"
Ebba: "Att Picasso målar fult. Nu går vi."

Till nästa resa måste jag nog se till att de får öva lite på att gå på konstmuseum...


*Tiger kan möjligen ha varit ett lejon en gång i tiden, men numera är han, utan tvivel, en tiger. Lite på samma sätt som att lemurer under lång tid hette elmurer i vår familj.

Avd. "Frukt är godis"

Var på banken igår, för att diskutera lån, räntesatser och annat, faktiskt-inte-så-roligt. Hörde mig själv yttra orden "Amortering är ju också en sorts sparande". (Det är det ju visserligen men det andas likväl väldigt, väldigt mycket "frukt är godis".)

För att kompensera detta tror jag att jag och syskonbarnen ska anamma det kanske inte helt korrekta men mycket trevligare "choklad är också frukt" under den förestående Londonresan. Dvs om jag kan få de unga damerna att gå ombord på planet på söndag. Återstår också att reda ut om vi behöver ta med oss ett paket makaroner eller inte...

Inte visste jag att rosa var sååå farligt...

Dagens underhållning hittas här.

En bra dag på jobbet

Typiskt roliga arbetsaktiviteter:

#Linjera Tsunami.* (Innehar numera det inofficiella avdelningsrekordet i uteffekt. Kollegan hävdar envist att det inte är en tävling. Förstår inte hur han menar...)
#Linjerat Spitfire.* Inte så svårt som man kan tro.
#Få autokorrelatorn upplinjerad och fungerande så att man äntligen kan veta om pulsen är OK innan den går in i OPAn.
#Skicka in VR**-ansökan.
#Få postdoc-artikel accepterad.

Typiskt bra kvällsaktiviteter:
#Att inte behöva skriva VR**-ansökan
#Att återuppleva hur det känns att andas genom näsan. Har bestämt att jag är frisk imorgon.

*Skall medges att detta är avdelningen "mycket roligare när man får göra det under överinseende av fantastisk lasertekniker*** som kan ge små tips och tricks som inte framgår av någon manual.

**VR=Vetenskapsrådet

***Dock oklart hur samma lasertekniker överlever att dricka institutionskaffet också efter att det kallnat.

Sååå värt det

Varför man korrekturläser andras avhandlingsutkast?

För att man kan lära sig något, för att man är snäll och för att man, om man har verklig tur, hittar detta på sitt kontor trots att man lämnat ifrån sig dokument med väldigt många ändringsförslag i...

Plötsligt händer det

Det har varit lite intensivt den gångna veckan.

Jag inledde med två dagars work-shoppande i Ellös. Där kunde man skåda medelålders professorer misslyckas kapitalt med den på work-shoppar obligatoriska samarbetsövningen* (just denna gång bestod den av att bygga en bro av 80-pappersark, ett gång sugrör, tejp och sytråd) äta pilgrimsmusslor** och iaktta lokalbefolkningens epatraktorer**. Och så blev jag mer än en gång kallad ung.** (Misstänker iofs att det mest beror på att jag var nästan yngst på deltagarlistan, men det gör mig ju kanske inte "ung".)

Dessutom fick man diskutera jämställdhet i rekryteringsprocesser. Detta var en så enormt störande upplevelse att jag efter återkomsten till Göteborg blev tvungen att ägna resten av veckan åt att prata om samma sak med vettiga människor, för att återskapa någon form av förtroende för mänskligheten. Lyckligtvis är min bekantskapskrets fylld av synnerligen kloka och begåvade människor...

Och så har det varit möten och kurser, avhandlingsutkast att läsa (hur talar man om för någon att de nog missuppfattat hur satsbildning på engelska går till?) och formulerats och publicerats doktorandannonser** och gjorts sociala aktiviteter med andra delar av jobbet - vid den senare blev jag nästan geniförklarad** på grund av min förmåga att på egen hand ta mig från Chalmers till Storgatan i Göteborg utan att passera Mölndals centrum på vägen. Dessutom har jag talat med mäklare en gång i kvarten (OK, det var en överdrift för alla dagar utom fredag mellan kl 9 och 10.30 för då talade jag faktiskt med henne en gång i kvarten) med slutresultatet att jag, trots att jag inte vann budgivningen, vid lunchtid i fredags skrev på de papper som förbinder mig att faktiskt köpa en bostadsrätt.** Ja, och så har jag tränat och druckit kaffe och i tankarna målat om hallen i nya lägenheten minst femton gånger vid det här laget. (Nej, jag vet fortfarande inte vad den ska ha för färg). Och idag så fick jag ont i halsen igen.

Imorgon är det en ny vecka. Då ska jag skriva ansökningar precis hela veckan. Och förhoppningsvis sluta ha ont i halsen. Någon gång måste det ju gå över på riktigt, tycker man.


*Jag misstänker, trots utfallet (i de flesta fall broar som kollapsade under ) att alla alternativ som inte innefattade byggande antagligen ändå hade varit sämre givet den stora mängden medelålders ingenjörer och professorer på plats.

**Plötsligt händer det. Ganska otippat i samtliga fall.

Äntligen!

Det verkar (peppar, peppar) som om att jag kanske är frisk igen, och kanske kan träna med lite mer reda igen. Det vore onekligen ett stort "äntligen" att kunna träna mer än en gång veckan, så som varit fallet den senaste månaden.

Det andra, och ännu viktigare, är att idag var första gången för våren som jag kunde skippa överdragsbyxorna på vägen hem efter kvällens träning (och det var förvisso lite kyligt men eftersom det är kort väg var det uthärdligt.) Våren är nog faktiskt här!

Månades märkligaste golv

Ja, kanske till och mer årets faktiskt. Och då ser man ändå en och annan märklighet när man ägnar sina helger åt att gå på lägenhetsvisningar.

Plastmatta med ekparkettsmönster. I hall och vardagsrum. I köket schackrutig plastmatta (som förvisso inte hade den minsta likhet med klinker, men ändå liknande klinker mycket mer än vardagsrumsmattan liknande parkett). I sovrummet en äkta, sticksig heltäckningsmatta (där man dolt en fläck genom en matta ovanpå heltäckningsmattan).

Slutsats? Att försöka skapa intryck av parkett när en plastmatta är det enda man har att tillgå är inte årets bästa idé.