Jo, det efterlängtade pappret kom i måndags, så vid så där tresnåret på eftermiddagen visste jag att jag skulle kunna gå på intervjun på tisdagen. Andades ut! Så fick jag ett bra tips av Mats - att ha med en bok eftersom väntan på ambassaden kan bli lång... Och ungefär så här gick det till:
1) stå i kö för att alls komma in på ambassadområdet. Det tog ca 20 minuter och underhållningen bestod i alla människor som inte klarar av att läsa de skyltar som mycket tydligt anger att du, för att alls få komma in på området måste ha med dig några viktiga prylar, typ hela visablanketten, pass, foto och ett adresserat och frankerat kuvert (så att de kan skicka tillbaka ditt pass). Det var tydligen svårt för somliga att ta till sig den informationen...
2) stå i kö för att få lämna ifrån dig alla papper. Det tog ca 15 minuter. (Mellan dessa båda köer måste man gå igenom en säkerhetskontroll där mobiler etc tas om hand om man råkade ha det med sig.)
3) sitt ner och vänta tills du blir uppropad. Den här delen tog ca 1h och 20 minuter. Tur att jag hade en bok...
4) dags för "intervju"... Den bestod i att snubben bakom luckade sa saker som jag bekräftade, under allmänt trevligt småprat om "One big thing" och sedan tog han mina fingeravtryck, meddelade att passet med visat borde komma i början på nästa vecka och önskade mig lycka till med forskningen. Den här delen tog ca 7 minuter, inklusive småprat...
Så, det verkar som om det är på gång nu, fast vidskeplig som jag är tänker jag inte ropa hej innan posten har levererat mitt pass tillbaka... Men jag har i alla fall något nytt att vänta på!
Wednesday, August 29, 2007
Friday, August 24, 2007
I väntans tider...
Jaha, om det är någon som undrar när jag ska åka till USA så kan jag meddela att det gör jag också. Undrar alltså. Och väntar.
Det saknas ett papper. Som skulle ha kommit i början på den här veckan, men det är inte här ännu, och om det alls är skickat från USA och hit är fortfarande höljt i dunkel. Och nu börjar det bli lite halvtråkigt att ändra tid för den där visumintervjun en gång till. Särskilt som man inte vet vad man ska satsa på. Man skulle kunna tycka att det inte skulle behöva ta så lång tid, men... Det gör det tydligen. Så jag väntar. Och väntar. Och väntar. Och då och då så skickar jag ett litet mail, som jag inte får svar på... Och det är trååååååkigt att vänta.
Men, man får sysselsätta sig så gott det går i alla fall. Idag drog Sara ut mig på något som jag faktiskt aldrig gjort förut, trots att jag bott mer än 10 år (i två omgångar) i Uppsala; Kajakpaddling (K1) på fyrisån. Otroligt skönt och avslappnande, med vackert väder, en livs levande häger och två timmar då jag inte alls tänkte på något visum... Det hade varit trevligt att ha en kamera med, och med facit i hand kan man konstatera att det hade gått bra, eftersom ingenting blev blött, men det kändes inte riktigt safe, så den fick vara kvar hemma.
Det saknas ett papper. Som skulle ha kommit i början på den här veckan, men det är inte här ännu, och om det alls är skickat från USA och hit är fortfarande höljt i dunkel. Och nu börjar det bli lite halvtråkigt att ändra tid för den där visumintervjun en gång till. Särskilt som man inte vet vad man ska satsa på. Man skulle kunna tycka att det inte skulle behöva ta så lång tid, men... Det gör det tydligen. Så jag väntar. Och väntar. Och väntar. Och då och då så skickar jag ett litet mail, som jag inte får svar på... Och det är trååååååkigt att vänta.
Men, man får sysselsätta sig så gott det går i alla fall. Idag drog Sara ut mig på något som jag faktiskt aldrig gjort förut, trots att jag bott mer än 10 år (i två omgångar) i Uppsala; Kajakpaddling (K1) på fyrisån. Otroligt skönt och avslappnande, med vackert väder, en livs levande häger och två timmar då jag inte alls tänkte på något visum... Det hade varit trevligt att ha en kamera med, och med facit i hand kan man konstatera att det hade gått bra, eftersom ingenting blev blött, men det kändes inte riktigt safe, så den fick vara kvar hemma.
Tuesday, August 21, 2007
Yttrandefrihet är viktigt, men....
Via SR hittar jag följande helt otroliga citat: "Yttrandefriheten ska gälla så länge det framförda budskapet inte går emot partilinjen"
Detta smått fantastiska uttalande kommer från (s)-riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo, i en kommentar till att arrangörerna bad deltagare plocka bort vissa plakat vid Mona Sahlins sommartal i Botkyrka.
Då vet vi, liksom.
Detta smått fantastiska uttalande kommer från (s)-riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo, i en kommentar till att arrangörerna bad deltagare plocka bort vissa plakat vid Mona Sahlins sommartal i Botkyrka.
Då vet vi, liksom.
Monday, August 20, 2007
Long time no see
Jag spenderade helgen i Hälsingland. Det resulterade i tre saker: 1) en överdimensionerad mängd foton från en ganska dramatisk solnedgång vid Norrbränningen (se ovan), 2) att jag måste åka till Kanada och 3) ett mycket kärt återseende.För att börja från slutet. På en mack i Jättendal skymtar jag en kvinna som tycks mig mycket bekant som min gamla väninna E. Dock drar jag slutsatsen att den person som jag ser på parkeringsplatsen som nu kör en enorm Range Rover och handlar mat till vad som tycks vara hela familjen i en liten korvkiosk knappast kan vara den E som jag kände. Hon var ju vegan, satte nyttig och näringsrik mat i största allmänhet mycket högt i kurs och hade tydliga antipatier mot stora bilar (ja bilar överhuvdtaget)... Som tur är verkar det tydligen inte riktigt lika osannolikt att jag skulle befinna mig där mitt ute i ingenstans, och personen som liknar E vågar sig fram, frågar försynt mitt sällskap om mitt namn, och jo, det visar sig att på denna pyttelilla mack i Jättendal faktiskt är det ställe där E och jag återupptar vår kontakt. Coolt! Det hanns med ett besök i det E:ska hemmet i Sågtäkten (av alla ställen i världen) innan det bar söderut. Det blev några foton, och efter lite tricksande hade jag fått treåringen att glömma bort att hon egentligen var blyg, när hon ställdes inför utsikten att få trycka på några knappar på min kamera.
Vad gäller Kanada är det hela mycket enkelt. Vi passerade Strömsbruk, där kanotcentret skulle få tillbaka några kartor som varit på villovägar. (Det innehåller ett coolt men litet kameramuseum.) Ägarna spenderar halva året i Hälsingland och andra halvan på resande fot i Kanada, USA och Mexico - och det foto från Banff National Park som satt på väggen ovanför receptionsdisken - ja, jag blev helt enkelt mållös av pur förundran. (Ni som känner mig vet ju hur vanligt det är). Så ofantligt vackert! "Blame Canada" är knappast rätt uttryck i sammanhanget, men ändå. Jag måste helt enkelt åka dit någon gång!
Slutligen - Norrbränningen var vår rastplats på vägen hem, och vi lyckades tajma in solnedgången ganska bra, så det blev väl en bild eller två... Smakprov finns ovanför, fler bilder finns där de brukar finnas.
Tuesday, August 14, 2007
Det här är roligt! Och varmt, och lite mindre roligt
Mattias Svensson har börjat blogga. Och det har potential att bli riktigt underhållande. Se bara denna uppgörelse med politiskt inkorrekta barnvisor. Humor!
I övrigt kan jag meddela att sommarens i särklass svettigste träningspass (lågintensivt förvisso) gick av stapeln på Skansens dansbana igår kväll. Lindy hop är nästan alltid varmt, men när luftfuktigheten är av amerikansk söder-karaktär blir det riktigt, riktigt varmt.
Och slutligen hoppas jag på tredje gången gillt när det gäller de blanketter som jag ska ha från Johns Hopkins för att kunna ansöka om visum. Den första var fel, den andra var också fel - den tredje har jag inte sett ännu, men ni kan väl hålla tummarna med mig?
I övrigt kan jag meddela att sommarens i särklass svettigste träningspass (lågintensivt förvisso) gick av stapeln på Skansens dansbana igår kväll. Lindy hop är nästan alltid varmt, men när luftfuktigheten är av amerikansk söder-karaktär blir det riktigt, riktigt varmt.
Och slutligen hoppas jag på tredje gången gillt när det gäller de blanketter som jag ska ha från Johns Hopkins för att kunna ansöka om visum. Den första var fel, den andra var också fel - den tredje har jag inte sett ännu, men ni kan väl hålla tummarna med mig?
Sunday, August 12, 2007
One of those days...
Felt a sudden urge to write a post in English. Don´t know why, probably just beacuse it´s one of those days when everything is a bit strange, when you feel a bit weird, when nothing is really wrong, but the world just doesn´t really cooperate with you. One of those days when...
... the arguments for having another glass of wine suddenly don´t seem as good as they did the night before when you actually had them
... there is no music in your library that is what you really want to listen to
... your camera refuses to cooperate* an all your pictures get blurry or just bad
... you´re not calm enough to sit down and read a book, but don´t really have the energy to do something real
... you realize it´s already August and that the evenings are getting darker again
... you really need something or someone to comfort you, except you just don´t know why comforting is needed, or what would really comfort you
... you´re restless but have really no idea of what you want to do
... it´s totally impossible to believe that a one-person household can create such an enormous amount of dirty dishes in so short time**
... it doesn´t even help to complain***
But, now it´s time to sleep, and tomorrow is another day, probably and hopefully of a different kind.
* Hmm, it´s probably very unfair to blame the camera, it´s much more probable that it´s all about the person behind the camera, but you can always try...
** Short time is a matter of definition of course, and of course it is a short time, since it feels like I´m taking care of dirty dishes all the time
***It always helps a little bit, it´s just that when you don´t know what you want to complain about, it´s not really the same thing
... the arguments for having another glass of wine suddenly don´t seem as good as they did the night before when you actually had them
... there is no music in your library that is what you really want to listen to
... your camera refuses to cooperate* an all your pictures get blurry or just bad
... you´re not calm enough to sit down and read a book, but don´t really have the energy to do something real
... you realize it´s already August and that the evenings are getting darker again
... you really need something or someone to comfort you, except you just don´t know why comforting is needed, or what would really comfort you
... you´re restless but have really no idea of what you want to do
... it´s totally impossible to believe that a one-person household can create such an enormous amount of dirty dishes in so short time**
... it doesn´t even help to complain***
But, now it´s time to sleep, and tomorrow is another day, probably and hopefully of a different kind.
* Hmm, it´s probably very unfair to blame the camera, it´s much more probable that it´s all about the person behind the camera, but you can always try...
** Short time is a matter of definition of course, and of course it is a short time, since it feels like I´m taking care of dirty dishes all the time
***It always helps a little bit, it´s just that when you don´t know what you want to complain about, it´s not really the same thing
Wednesday, August 08, 2007
Folk är olika, part III
Dags för ett nytt avsnitt i min lilla "serie" - folk är olika. Nog för att jag är måttligt förjust i att behöva ha kontakter med arbetsförmedlingen, men till skillnad från detta östgötska par så tycker jag i alla fall inte att kontakten med AF är ett öde värre än döden. Östgotacorrespondenten rapporterar om paret som säger "Hellre nackskott än arbetsförmedlingen". Läs och förundras!
Kanske är allt de behöver lite tips från den här killen? Det måste ändå vara en ganska särskild och ovanlig sorts arbetshandikapp. Får man anta. Och så kan man nog än en gång konstatera att folk är olika.
Kanske är allt de behöver lite tips från den här killen? Det måste ändå vara en ganska särskild och ovanlig sorts arbetshandikapp. Får man anta. Och så kan man nog än en gång konstatera att folk är olika.
Sommargäst
Den här lilla krabaten verkar ha flyttat in hos mig. Jag har lyft ut den ett par gånger, men den kommer tillbaka in igen. Den verkar helt enkelt trivas på min vägg :-)
Monday, August 06, 2007
Självklart!
Via Gitto uppmärksammade jag en slogan som jag helt enkelt måste dela med mig av. Och som måste ha fått alla marknadsförare ute i Sveriges kommuner att bli gröna av avund. OK att man kan komma på att ha en potatisfestival i Alingsås eller en porslinsfestival i Lidköping, eller för den delen slogans som "Trosa - världens ände" och "I love Hjo" men det här...
Virserums Köping - Lite kontinentalt, Mitt i Småland
Jomenvisst, där satt den!
Virserums Köping - Lite kontinentalt, Mitt i Småland
Jomenvisst, där satt den!
På spaning efter utbildnings- och forskningspolitik
Det är snart dags för centerstämma. Då ska det behandlas ett stort antal dokument. När handlingarna kom var jag väldigt nyfiken på hur det såg ut på området högre utbildning och forskning. Jag hade visst hopp om att det skulle se om inte bra, så i alla fall OK, ut. Jag blev besviken. Jag har visserligen inte ens läst de aktuella avsnitten ännu, men jag vet i alla fall att jag är besviken!
Varför? Texterna som behandlar högre utbildning och forskning återfinns nämligen inte under utbildningsområdet. De behandlas istället i en programtext om jobb och företagande. (Som för övrigt inte finns tillgänglig ännu, vilket är oproffsigt av partikansliet eftersom det är mindre än en månad kvar tills stämman börjar, men det är en annan femma.)
Och det är så typiskt, så otroligt typiskt för centerpartiet. Under mina år som förbundsstyrelseledamot och förbundsordförande för Centerpartiets Högskoleförbund (numera Centerstudenter) så kämpade vi hårt för att sprida insikten att högre utbildning och forskning inte är en del av arbetsmarknads,- närings eller för den delen regionalpolitiken (på 1990-talet var det en mycket vanlig missuppfattning i delar av centerpartiet.) Utan ett alldeles eget område, som dock med fördel kopplas till resten av utbildningssystemet. Det blev också bättre ett tag; man insåg att kvalitet var viktigt om man skulle kunna motivera utbyggnaden av den högre utbildningen, man insåg att det inte gynnade den sk glesbygden om deras högskoleutbildningar betraktades som sämre, några insåg rent av att forskningen kanske inte var något som bäst detaljstyrdes av politiker. Ja, jag ska ge en eloge till den dåvarande handläggaren av frågorna på riksdagskansliet, liksom våra ledamöter i utbildningsutskottet som gjorde många bra saker under den här tiden. Jag medger att jag var skeptisk när Håkan Larsson fick ta hand om högre utbildning och forskning, men jag blev faktiskt mycket glatt överraskad av Håkans insatser. Vi gjorde tom gemensam sak i frågan på partistämman i Stockholm 2005. (Just nu verkar dock Håkan och jag ha lite olika åsikter i frågan om Flodströms utspel men det är en annan femma. Och jag vågar påstå att vi fortfarande är ense om att kvalitet krävs i hela den högre utbildningen, och att de gamla universiteten inte alltid är de som är bäst på det.)
Sen att alla ville att just deras högskola skulle bli universitet, eller åtminstone få vetenskapsområde var ju förstås enbart grundat på vetenskapliga överväganden... eller, nej kanske inte. En gång fördes t.o.m. en helt vansinnig debatt om möjligheten att inrätta någon slags särskilda doktorsutbildningar, som inte skulle vara riktigt lika långa och omfattande som på universiteten, som skulle göra det lättare för studenter från studieovana hem att gå vidare till forskning. Den iden omfattades tack och lov bara av några få personer och den vann inget gehör heller, men att den alls kan komma att diskuteras tyder på att intresset för frågorna är lite ljumt, för att uttrycka sig milt.
Jaha men, frågar sig vän av ordning (eller möjligen någon med mycket gott minne) brukade inte det där högskoleförbundet under din tid tycka att det var rätt bra om den högre utbildningen hade koppling inte bara till forskningen, utan också till "vanliga" arbetsmarknaden utanför universitet/högskolor, eftersom det ändå är dit de flesta av studenterna kommer sen? Jodå, det brukade vi, och jag tycker det fortfarande (och det tror jag att de också gör). Det finns klara kopplingar till arbetsmarknad och företagande, det förnekar jag icke. Men även socialförsäkringsrågor har klar bäring på jobb- och företagandefrågor, för att inte tala om sjukvård, eller vår grundläggande utbildning, den obligatoriska grundskolan. Men de behandlas, med rätta, för sig.
Och jag kan ju ha fel, men om högre utbildning och forskning behandlas i programmet om jobb och företagande så betvivlar jag att det kommer att innehålla så många spännande saker om hur vi ska nå målet om forskningsresurser som utgör 1% av BNP, eller hur centerpartiet ser på frågan om en ny tjänstestruktur inom akademin eller resursfördelningen (båda frågorna utreds ju just nu under ledning av Ann Numhauser-Henning respektive Dan Brändström). Och om programmet till äventyrs skulle innehålla något av detta, ja då lär det knappast få utgöra fokus i debatten, för den ska ju handla om jobb och företagande.
Och jag tycker att det är så synd. För centerpartiet har en schysst tradition i att kämpa för utbildning åt alla, för mångfald i utbildningssystemet, och för möjlighet till förkovran på egna villkor (genom vanlig skolutbildning, vuxenutbildning, KY- och lärlingsutbildningar (där partiet är bra med!), akademiska studier och forskning, genom studiecirklar...) Det är väl synd att den ska gå förlorad bara för att någon tänkte studier=jobb? Eller?
Varför? Texterna som behandlar högre utbildning och forskning återfinns nämligen inte under utbildningsområdet. De behandlas istället i en programtext om jobb och företagande. (Som för övrigt inte finns tillgänglig ännu, vilket är oproffsigt av partikansliet eftersom det är mindre än en månad kvar tills stämman börjar, men det är en annan femma.)
Och det är så typiskt, så otroligt typiskt för centerpartiet. Under mina år som förbundsstyrelseledamot och förbundsordförande för Centerpartiets Högskoleförbund (numera Centerstudenter) så kämpade vi hårt för att sprida insikten att högre utbildning och forskning inte är en del av arbetsmarknads,- närings eller för den delen regionalpolitiken (på 1990-talet var det en mycket vanlig missuppfattning i delar av centerpartiet.) Utan ett alldeles eget område, som dock med fördel kopplas till resten av utbildningssystemet. Det blev också bättre ett tag; man insåg att kvalitet var viktigt om man skulle kunna motivera utbyggnaden av den högre utbildningen, man insåg att det inte gynnade den sk glesbygden om deras högskoleutbildningar betraktades som sämre, några insåg rent av att forskningen kanske inte var något som bäst detaljstyrdes av politiker. Ja, jag ska ge en eloge till den dåvarande handläggaren av frågorna på riksdagskansliet, liksom våra ledamöter i utbildningsutskottet som gjorde många bra saker under den här tiden. Jag medger att jag var skeptisk när Håkan Larsson fick ta hand om högre utbildning och forskning, men jag blev faktiskt mycket glatt överraskad av Håkans insatser. Vi gjorde tom gemensam sak i frågan på partistämman i Stockholm 2005. (Just nu verkar dock Håkan och jag ha lite olika åsikter i frågan om Flodströms utspel men det är en annan femma. Och jag vågar påstå att vi fortfarande är ense om att kvalitet krävs i hela den högre utbildningen, och att de gamla universiteten inte alltid är de som är bäst på det.)
Sen att alla ville att just deras högskola skulle bli universitet, eller åtminstone få vetenskapsområde var ju förstås enbart grundat på vetenskapliga överväganden... eller, nej kanske inte. En gång fördes t.o.m. en helt vansinnig debatt om möjligheten att inrätta någon slags särskilda doktorsutbildningar, som inte skulle vara riktigt lika långa och omfattande som på universiteten, som skulle göra det lättare för studenter från studieovana hem att gå vidare till forskning. Den iden omfattades tack och lov bara av några få personer och den vann inget gehör heller, men att den alls kan komma att diskuteras tyder på att intresset för frågorna är lite ljumt, för att uttrycka sig milt.
Jaha men, frågar sig vän av ordning (eller möjligen någon med mycket gott minne) brukade inte det där högskoleförbundet under din tid tycka att det var rätt bra om den högre utbildningen hade koppling inte bara till forskningen, utan också till "vanliga" arbetsmarknaden utanför universitet/högskolor, eftersom det ändå är dit de flesta av studenterna kommer sen? Jodå, det brukade vi, och jag tycker det fortfarande (och det tror jag att de också gör). Det finns klara kopplingar till arbetsmarknad och företagande, det förnekar jag icke. Men även socialförsäkringsrågor har klar bäring på jobb- och företagandefrågor, för att inte tala om sjukvård, eller vår grundläggande utbildning, den obligatoriska grundskolan. Men de behandlas, med rätta, för sig.
Och jag kan ju ha fel, men om högre utbildning och forskning behandlas i programmet om jobb och företagande så betvivlar jag att det kommer att innehålla så många spännande saker om hur vi ska nå målet om forskningsresurser som utgör 1% av BNP, eller hur centerpartiet ser på frågan om en ny tjänstestruktur inom akademin eller resursfördelningen (båda frågorna utreds ju just nu under ledning av Ann Numhauser-Henning respektive Dan Brändström). Och om programmet till äventyrs skulle innehålla något av detta, ja då lär det knappast få utgöra fokus i debatten, för den ska ju handla om jobb och företagande.
Och jag tycker att det är så synd. För centerpartiet har en schysst tradition i att kämpa för utbildning åt alla, för mångfald i utbildningssystemet, och för möjlighet till förkovran på egna villkor (genom vanlig skolutbildning, vuxenutbildning, KY- och lärlingsutbildningar (där partiet är bra med!), akademiska studier och forskning, genom studiecirklar...) Det är väl synd att den ska gå förlorad bara för att någon tänkte studier=jobb? Eller?
Sunday, August 05, 2007
Sommarspaning
Jag stod i kön på Ica. Killen innan mig skulle handla en massa saker, men uppdelat på fyra olika kvitton. Han hade säkert bra skäl för det. Det som jag fann märkligt i hans beteende var att han mellan varje betalning mycket prydligt och ordentligt packade ner sin plånbok i ryggsäcken och stängde ordentligt med dragkedja och allt, för att bara någon halvminut senare plocka fram den igen. Betalade och packade ner plånboken. Plockade fram, betalade och packade ner. Ja ni förstår. Inte för att det är viktigt eller så, det verkar bara så... ja, konstigt liksom.
Annars kan man konstatera att idag äår första dagen på en vecka som jag inte har ont i halsen. Kanske kan man snart börja träna igen?
Och för att fortsätta på avdelningen oviktigheter kan jag bara konstatera att de som hittar hit till bloggen genom att googla namnet den tidigare nämnda festival som snart äger rum i Lidköping sannolikt blir ganska besvikna på informationsbristen här. Det är faktiskt inte så få människor som hittat hit just på grund av detta. Fast träffarna som är relaterade till världens största flygplats är fortfarande betydligt fler än de med anknytning till Västsverige. Och för att reda ut det också då, O´Hare i Chicago betraktades länge som världens största flygplats, men nu lär det vara så att Hartsfield-Jackson i Atlanta har gått om. Så vet ni det.
Annars kan man konstatera att idag äår första dagen på en vecka som jag inte har ont i halsen. Kanske kan man snart börja träna igen?
Och för att fortsätta på avdelningen oviktigheter kan jag bara konstatera att de som hittar hit till bloggen genom att googla namnet den tidigare nämnda festival som snart äger rum i Lidköping sannolikt blir ganska besvikna på informationsbristen här. Det är faktiskt inte så få människor som hittat hit just på grund av detta. Fast träffarna som är relaterade till världens största flygplats är fortfarande betydligt fler än de med anknytning till Västsverige. Och för att reda ut det också då, O´Hare i Chicago betraktades länge som världens största flygplats, men nu lär det vara så att Hartsfield-Jackson i Atlanta har gått om. Så vet ni det.
Wednesday, August 01, 2007
Fotoförsäljning
Jo, det är faktiskt sant - jag har sålt mitt första foto!!! Men jag gissar att det nog inte blir en vana, men det var en rolig ovana i alla fall.
Det är inte det här, men det är ett snarlikt. Dessutom har jag faktiskt tagit ett foto som visst ska få äran att figurera på framsidan på en avhandling... (Möjligen kan det på något sätt kompensera att jag inte själv tog fotot som pryder framsidan på min avhandling).
Så har jag varit i Småland också. Där finns det stenmurar. Massor av stenmurar. Några försök att föreviga några av dem (och en del annat) finns som vanligt på Picasa.
Tuesday, July 24, 2007
Spaningar från Västra Götaland
Det har blivit ett par besök i västra Sverige under sommaren. Först var det "musik, lyrik och dramatik" med familjen Carlsson i Hallstorp (vilket i korthet betyder att de är precis som vanligt), och vid besök nummer två en hel del cykling; Sjötorp-Karlsborg ToR längs med Göta Kanal. Lidköping och Kinnekulle hanns också med innan det var dags att färdas österut igen. Och även om bloggen har lite paus ett tag, så finns det några spaningar jag känner att jag måste dela med mig av.
1. Västgötaslätten?
Det finns människor som påstår att Västergötland är ett slättlandskap. Tja, ta er en cykeltur mellan Tåtorp och Karlsborg, och kom sen med ett nytt utlåtande... Och vi hade ändå mer nerför än uppför. Kinnekulle är för all del rätt högt det också. Men dit upp behövde vi inte cykla.
2. Vänerbad
Det är, uppenbarligen, inte meningen att jag ska bada i Vänern, eftersom det mycket sällan är fint väder när jag är i trakterna. Men, den här gången trotsade jag vädrets makter och badade i alla fall. I Sjötorp. Men det grämer mig lite att jag fortfarande inte badat i Sikhall.
3. Lokala trafiktraditioner
Det finns en mycket intressant lokal trafiktradition mellan Götene och Lidköping. Den verkar i korthet gå ut på att förare av relativt nya och motorstarka fordon kör antingen på vägrenen eller helst med ett hjulpar i körbanan och det andra på vägrenen, i en hastighet som ligger en bit under den högsta tillåtna. Varför? Anki och jag har ingen aning, men läsekretsen kan säkert dela med sig av kreativa ideer om orsaken?!
4. Räkmackor
Räkmackor avnjuts bäst i Västsverige. Inte bara för att det är närmre till de färska räkorna där, utan främst för att de förstått att en räkmacka bör innehålla mer räkor än majonäs. Annars är det snarare en majonäsmacka...
5. På gång i Småortssverige*
Evenmangen är många i Sverige på sommaren, och av mycket varierande karaktär. Att festivaler och yror är vanliga företeelser vet man ju, så allsångskvällar i Halna (som inte är en metropol) ellet veteranfordonskvällar i Hajstorp förvånar inte så mycket. Däremot måste jag erkänna det kommande stora evenmanget i Lidköping förundrar mig; Porslinsfestival! Vad gör man på en porslinsfestival? Köper extra mycket andrasorteringsporslin (vilket iofs kan vara trevligt)? Krossar porslin? Upplys mig, för jag förstår nog inte riktigt arrangemangets storhet.
6. Utsmyckningar
Det verkar vara inne med blomsterdekorationer i olika nivåer i västra götaland. I alla fall tycks både Vänersborg och Lidköpings kommuner ha anammat konceptet.
7. Utsikt
Även om Kinnekulle gör sig bättre i klart väder (utsikten och fotona blir bättre då) så måste jag säga att Västergötland och Dalsland är riktigt vackert, och så länge man inte håller på att blåsa ner i kanalen är en cykeltur längs med densamma sann rekreation! Rekommenderas!
Diverse foton från mina Västsverigebesök finns att beskåda på Picasa.
*Småortssverige var ett idiotiskt begrepp som några centerpartister försökte lansera för några år sedan. Som tur var fick det aldrig fäste, bland annat därför att tolkningarna av vad som verkligen var "Småortssverige" gick vitt isär. Nu har det tack och lov gått i graven tillsammans med andra lika upphetsande slogans som tex "Kyrkan mitt i byn" (det var den nuvarande partiordförandens käpphäst ganska länge, men det var, som sagt, innan hon blev partiordförande...)
1. Västgötaslätten?
Det finns människor som påstår att Västergötland är ett slättlandskap. Tja, ta er en cykeltur mellan Tåtorp och Karlsborg, och kom sen med ett nytt utlåtande... Och vi hade ändå mer nerför än uppför. Kinnekulle är för all del rätt högt det också. Men dit upp behövde vi inte cykla.
2. Vänerbad
Det är, uppenbarligen, inte meningen att jag ska bada i Vänern, eftersom det mycket sällan är fint väder när jag är i trakterna. Men, den här gången trotsade jag vädrets makter och badade i alla fall. I Sjötorp. Men det grämer mig lite att jag fortfarande inte badat i Sikhall.
3. Lokala trafiktraditioner
Det finns en mycket intressant lokal trafiktradition mellan Götene och Lidköping. Den verkar i korthet gå ut på att förare av relativt nya och motorstarka fordon kör antingen på vägrenen eller helst med ett hjulpar i körbanan och det andra på vägrenen, i en hastighet som ligger en bit under den högsta tillåtna. Varför? Anki och jag har ingen aning, men läsekretsen kan säkert dela med sig av kreativa ideer om orsaken?!
4. Räkmackor
Räkmackor avnjuts bäst i Västsverige. Inte bara för att det är närmre till de färska räkorna där, utan främst för att de förstått att en räkmacka bör innehålla mer räkor än majonäs. Annars är det snarare en majonäsmacka...
5. På gång i Småortssverige*
Evenmangen är många i Sverige på sommaren, och av mycket varierande karaktär. Att festivaler och yror är vanliga företeelser vet man ju, så allsångskvällar i Halna (som inte är en metropol) ellet veteranfordonskvällar i Hajstorp förvånar inte så mycket. Däremot måste jag erkänna det kommande stora evenmanget i Lidköping förundrar mig; Porslinsfestival! Vad gör man på en porslinsfestival? Köper extra mycket andrasorteringsporslin (vilket iofs kan vara trevligt)? Krossar porslin? Upplys mig, för jag förstår nog inte riktigt arrangemangets storhet.
6. Utsmyckningar
Det verkar vara inne med blomsterdekorationer i olika nivåer i västra götaland. I alla fall tycks både Vänersborg och Lidköpings kommuner ha anammat konceptet.
7. Utsikt
Även om Kinnekulle gör sig bättre i klart väder (utsikten och fotona blir bättre då) så måste jag säga att Västergötland och Dalsland är riktigt vackert, och så länge man inte håller på att blåsa ner i kanalen är en cykeltur längs med densamma sann rekreation! Rekommenderas!
Diverse foton från mina Västsverigebesök finns att beskåda på Picasa.
*Småortssverige var ett idiotiskt begrepp som några centerpartister försökte lansera för några år sedan. Som tur var fick det aldrig fäste, bland annat därför att tolkningarna av vad som verkligen var "Småortssverige" gick vitt isär. Nu har det tack och lov gått i graven tillsammans med andra lika upphetsande slogans som tex "Kyrkan mitt i byn" (det var den nuvarande partiordförandens käpphäst ganska länge, men det var, som sagt, innan hon blev partiordförande...)
Tuesday, July 17, 2007
Paus
Det blir nog lite sporadiskt här på bloggen ett tag framöver eftersom yours truly tänkte föröska passa på att umgås lite med vänner (och kanske med kameran också) och njuta av vädret när nu sådana aktiviteter lämpar sig, nu när andra människor har semester. Vi hörs om ett tag!
Thursday, July 12, 2007
Apropå "arbetsgivarservice"
Jag fick ett svar från en arbetsgivare, angående ett av de jobb som AF tyckte passade mig att söka (som vårdbiträde inom demensomvårdnad, de krävde erfarenhet av arbeta med dementa personer för övrigt) och som rent ut säger att han är så trött på AF som tvingar folk att söka jobb som de inte är kompetenta för, och inte vill ha. Till ovan nämnda jobb hade han haft 600 sökande...
Känns det rimligt? Hur många tror att alla de 600 sökande ville ha jobbet? Självklart är det här ett systemfel, och självfallet är det så att de nya reglerna för A-kasseersättning skjuter högt över målet. Jag har all respekt för regeringens vilja att få fler i arbete, men de metoder de använder gynnar inte det syftet. Och för övrigt är det upprörande att regeringen vill tvinga in alla i en a-kassa. Det är inte precis en frihetsreform.
Ja, jag tror alldeles bestämt att det får bli en längre bloggpost om det här med arbetsmarknadspolitik vad det lider. Tills dess upmanar jag regeringen: Lägg ner arbetsförmedlingen, de lyckas ju uppenbarligen ändå inte med att varken uppdraget att fömedla jobb eller att ge service till arbetsgivare.
Känns det rimligt? Hur många tror att alla de 600 sökande ville ha jobbet? Självklart är det här ett systemfel, och självfallet är det så att de nya reglerna för A-kasseersättning skjuter högt över målet. Jag har all respekt för regeringens vilja att få fler i arbete, men de metoder de använder gynnar inte det syftet. Och för övrigt är det upprörande att regeringen vill tvinga in alla i en a-kassa. Det är inte precis en frihetsreform.
Ja, jag tror alldeles bestämt att det får bli en längre bloggpost om det här med arbetsmarknadspolitik vad det lider. Tills dess upmanar jag regeringen: Lägg ner arbetsförmedlingen, de lyckas ju uppenbarligen ändå inte med att varken uppdraget att fömedla jobb eller att ge service till arbetsgivare.
AF-nytt
Ja, kära läsare - jag antar att ni alla väntar på senaste nytt om mina mellanhavanden med det som kallas arbetsförmedlingen (vilket ju, som bland annat [cmh] konstaterat är ett extremt missvisande namn, ett namnbyte till vad som helst som inte innehåller ordleden "arbets" respektive "förmedling" skulle vara mer passande.) I alla fall, anledningen till att det dröjt är dessvärre inte brist på saker att rapportera om, utan bara det faktum att jag var tvungen att lugna ner mig lite innan jag formulerar detta.
Men, låt oss börja i måndags - då var jag tvungen att ringa AF kundtjänst för en "uppföljning av mitt arbetssökande". Det hela börjar med ca 20 minuters telefonkö... Sen får jag prata med en person vi kan kalla arbetsförmedlaren (hädanefter [AF1]) varpå följande konversation utspelar sig:
[AF1]: Jag tycker det är märkligt att du inte fått komma på intervju på det där jobbet
[Maria]: Jaha, ja själv tycker jag ju inte det, eftersom de sökte en undersköterska, vilket du ju kanske vet är en befattning som kräver utbildning, som jag inte har, så jag tycker snarare att det var märkligt att ni på AF ansåg att det var ett lämpligt arbete för mig att söka.
[AF1]: Ja men smälla du, vi har ju inte tid att sitta och titta så noga på varje jobb innan vi anvisar någon att söka det.
[Maria] (som redan nu börjar känna sig lite trött...): Men, tror ni inte att det är lite irriterande för arbetsgivaren att behöva sitta och gå igenom en massa ansökningar från människor som inte är kompetenta för jobbet. De människor jag träffat på AF i Uppsala talar sig gärna varma för sin arbetsgivarservice, men det här känns inte som så mycket service...
[AF1]: Ja, men nu har ju vi inte tid att titta på saker så noga...
....
Och det är här någonstans som en otäck idé får fäste i min hjärna, jag ska ställa en massa frågor till den här människan, samma frågor som jag ställt till en person jag träffat i Uppsala, bara för att se om jag får samma svar. Det får jag (surprise!) nu inte.
[Maria]: Men du, det här är konstigt, när jag pratade med NN på AF Uppsala den 1 juni så sa NN* att följande gäller, och nu säger du tvärt emot. Det är svårt för mig att veta hur jag ska göra då.
[AF1]: Ja, men vi har våra regler att följa.
[Maria]: Ja jag förstår det, det jag inte förstår är hur två personer kan tillämpa samma regler så olika. Det måste ju tyda på att det finns ett ledningsproblem någonstans inom AF?
[AF1]: Ja det kan inte jag diskutera med dig.
[Maria]: Och vart ska jag vända mig om jag vill diskutera den frågan?
[AF1]: Ja det vet inte jag. Det är inte mitt ansvarsområde.
[Maria]: OK. Men du måste i alla fall kunna tala om för mig om jag ska följa dina uppmaningar eller NN:s uppmaningar, det är ju svårt att veta hur man ska agera när man får olika besked.
[AF1]: Ja, vi har som sagt våra regler, och förresten så är det ju a-kassan som gör den slutgiltiga prövningen.
[Maria]: Jo, men a-kassan skriver ju på sin hemsida att det är till AF man ska vända sig med den här typen av frågeställningar?
[AF1]: Ja men det är de som gör den slutgiltiga prövningen
[Maria]: Jo, men min poäng är att jag ju måste få klara besked från er först
[AF1]: Ja, men jag kan ju inte ta ansvar för hur någon annan tillämpar reglerna.
....
Samtalet fortgår, eftersom AF-personen tycker att det ingår i hennes arbetsupgifter att leta fram jobb i platsbanken åt mig att söka. De har ju, som många av er vet, snöat in på att jag borde söka vårdbiträdes- och undersköterskejobb. (Vårdbiträde kräver inte utbildning, undersköterska kräver utbildning, men det vet de inte på AF.)
[AF1]: Ja men här hittade jag ett, det passar bra.
[Maria]: Jaha, låt höra
[AF1]: Ja det är ett jobb som timvikarie, på ett äldreboende
[Maria]: Jaha, var är det någonstans då?
[AF1]: Ja, få se, jo här står det... Mölndal!
[Maria] (med lite svårt att hålla sig för skratt inför det absurda i att tvingas söka timvikarejobb (det är såna där man blir inringd på morgonen när någon har blivit sjuk) på andra sidan av landet): Vet du var Mölndal ligger?
[AF1]: Nej, vet du?
[Maria](skrattandes): Göteborg kanske är bekant, Mölndal ligger inte så långt därifrån. Jag vet inte varför jag tror att de inte kommer vilja ha en timvikarie bosatt i Uppsala
[AF1]: Fast så kan man inte tänka! ... Fast det är klart, ett timvikariat kanske är lite för lite...
Tja, vad säger man?
Min nästa AF-kontakt var på tisdagen, när jag eftersom jag ändå var på stan, gick förbi AF för att ställa en fråga.
[Maria]: Jo, jag undrar om den här typen av ärenden, ska man göra det här på kontoret, eller ska man ringa kundtjänst när det gäller dem?
[AF2]: Eh, eh, ja du kan ju göra det här, tror jag...
[Maria]: Jaha, bra, men går det att göra via kundtjänst också?
[AF2]: Eh, kundtjänst, ja dit kan man ju ringa...
[Maria]:...Och få svar på den här typen av frågor?
[AF2]: Eh, jag jag tror det
[Maria]: Så du kan alltså inte ge mig ett direkt svar på vart jag kan respektive inte kan vända mig med den här typen av frågor?
[AF2]: Jag föreslår att du ringer kundtjänst och frågar om de kan hjälpa dig med detta...
Och då gav jag helt enkelt upp, sa tack och gick. Och så tänkte jag en massa onda saker om bristande kompetens och total brist på koll. Uppenbarligen ett ofantligt mått av godtycke som alltid motiveras av "vi har våra regler" även om dessa regler tillämpas helt olika av olika personer. (Och innan någon blir upprörd - jag vet att det finns regler, och jag vet att om jag inte gillar dem så får man påverka på politisk väg, men det är ett problem och en fråga för AF att ta tag i när deras personal tillämpar dessa nu gällande regler helt olika!)
* Jo ett tips till alla er som ska ha kontakter med denna inrättning. För anteckningar över vem ni pratar med, vilket datum samtalet förs och vad som sägs. Det är enda chansen att kunna argumentera med dem om att du fått andra direktiv från någon annan. Jag har gjort det sen första besöket och jag uppmanar verkligen alla andra att också göra det. Däremot kommer jag förstås inte att lämna ut deras namn här, ni får nöja er med en anonymiserad bild av deras verksamhet...
Men, låt oss börja i måndags - då var jag tvungen att ringa AF kundtjänst för en "uppföljning av mitt arbetssökande". Det hela börjar med ca 20 minuters telefonkö... Sen får jag prata med en person vi kan kalla arbetsförmedlaren (hädanefter [AF1]) varpå följande konversation utspelar sig:
[AF1]: Jag tycker det är märkligt att du inte fått komma på intervju på det där jobbet
[Maria]: Jaha, ja själv tycker jag ju inte det, eftersom de sökte en undersköterska, vilket du ju kanske vet är en befattning som kräver utbildning, som jag inte har, så jag tycker snarare att det var märkligt att ni på AF ansåg att det var ett lämpligt arbete för mig att söka.
[AF1]: Ja men smälla du, vi har ju inte tid att sitta och titta så noga på varje jobb innan vi anvisar någon att söka det.
[Maria] (som redan nu börjar känna sig lite trött...): Men, tror ni inte att det är lite irriterande för arbetsgivaren att behöva sitta och gå igenom en massa ansökningar från människor som inte är kompetenta för jobbet. De människor jag träffat på AF i Uppsala talar sig gärna varma för sin arbetsgivarservice, men det här känns inte som så mycket service...
[AF1]: Ja, men nu har ju vi inte tid att titta på saker så noga...
....
Och det är här någonstans som en otäck idé får fäste i min hjärna, jag ska ställa en massa frågor till den här människan, samma frågor som jag ställt till en person jag träffat i Uppsala, bara för att se om jag får samma svar. Det får jag (surprise!) nu inte.
[Maria]: Men du, det här är konstigt, när jag pratade med NN på AF Uppsala den 1 juni så sa NN* att följande gäller, och nu säger du tvärt emot. Det är svårt för mig att veta hur jag ska göra då.
[AF1]: Ja, men vi har våra regler att följa.
[Maria]: Ja jag förstår det, det jag inte förstår är hur två personer kan tillämpa samma regler så olika. Det måste ju tyda på att det finns ett ledningsproblem någonstans inom AF?
[AF1]: Ja det kan inte jag diskutera med dig.
[Maria]: Och vart ska jag vända mig om jag vill diskutera den frågan?
[AF1]: Ja det vet inte jag. Det är inte mitt ansvarsområde.
[Maria]: OK. Men du måste i alla fall kunna tala om för mig om jag ska följa dina uppmaningar eller NN:s uppmaningar, det är ju svårt att veta hur man ska agera när man får olika besked.
[AF1]: Ja, vi har som sagt våra regler, och förresten så är det ju a-kassan som gör den slutgiltiga prövningen.
[Maria]: Jo, men a-kassan skriver ju på sin hemsida att det är till AF man ska vända sig med den här typen av frågeställningar?
[AF1]: Ja men det är de som gör den slutgiltiga prövningen
[Maria]: Jo, men min poäng är att jag ju måste få klara besked från er först
[AF1]: Ja, men jag kan ju inte ta ansvar för hur någon annan tillämpar reglerna.
....
Samtalet fortgår, eftersom AF-personen tycker att det ingår i hennes arbetsupgifter att leta fram jobb i platsbanken åt mig att söka. De har ju, som många av er vet, snöat in på att jag borde söka vårdbiträdes- och undersköterskejobb. (Vårdbiträde kräver inte utbildning, undersköterska kräver utbildning, men det vet de inte på AF.)
[AF1]: Ja men här hittade jag ett, det passar bra.
[Maria]: Jaha, låt höra
[AF1]: Ja det är ett jobb som timvikarie, på ett äldreboende
[Maria]: Jaha, var är det någonstans då?
[AF1]: Ja, få se, jo här står det... Mölndal!
[Maria] (med lite svårt att hålla sig för skratt inför det absurda i att tvingas söka timvikarejobb (det är såna där man blir inringd på morgonen när någon har blivit sjuk) på andra sidan av landet): Vet du var Mölndal ligger?
[AF1]: Nej, vet du?
[Maria](skrattandes): Göteborg kanske är bekant, Mölndal ligger inte så långt därifrån. Jag vet inte varför jag tror att de inte kommer vilja ha en timvikarie bosatt i Uppsala
[AF1]: Fast så kan man inte tänka! ... Fast det är klart, ett timvikariat kanske är lite för lite...
Tja, vad säger man?
Min nästa AF-kontakt var på tisdagen, när jag eftersom jag ändå var på stan, gick förbi AF för att ställa en fråga.
[Maria]: Jo, jag undrar om den här typen av ärenden, ska man göra det här på kontoret, eller ska man ringa kundtjänst när det gäller dem?
[AF2]: Eh, eh, ja du kan ju göra det här, tror jag...
[Maria]: Jaha, bra, men går det att göra via kundtjänst också?
[AF2]: Eh, kundtjänst, ja dit kan man ju ringa...
[Maria]:...Och få svar på den här typen av frågor?
[AF2]: Eh, jag jag tror det
[Maria]: Så du kan alltså inte ge mig ett direkt svar på vart jag kan respektive inte kan vända mig med den här typen av frågor?
[AF2]: Jag föreslår att du ringer kundtjänst och frågar om de kan hjälpa dig med detta...
Och då gav jag helt enkelt upp, sa tack och gick. Och så tänkte jag en massa onda saker om bristande kompetens och total brist på koll. Uppenbarligen ett ofantligt mått av godtycke som alltid motiveras av "vi har våra regler" även om dessa regler tillämpas helt olika av olika personer. (Och innan någon blir upprörd - jag vet att det finns regler, och jag vet att om jag inte gillar dem så får man påverka på politisk väg, men det är ett problem och en fråga för AF att ta tag i när deras personal tillämpar dessa nu gällande regler helt olika!)
* Jo ett tips till alla er som ska ha kontakter med denna inrättning. För anteckningar över vem ni pratar med, vilket datum samtalet förs och vad som sägs. Det är enda chansen att kunna argumentera med dem om att du fått andra direktiv från någon annan. Jag har gjort det sen första besöket och jag uppmanar verkligen alla andra att också göra det. Däremot kommer jag förstås inte att lämna ut deras namn här, ni får nöja er med en anonymiserad bild av deras verksamhet...
Tuesday, July 10, 2007
Sammanfattning
De två senaste dagarna kan kort sammanfattas på följande sätt: Makroobjektiv är kul, kontakter med arbetsförmedlingen är inte kul, om än på sitt eget lilla vis lite skrattretande ibland. Utförligare rapport kommer vad det lider. Resultatet av eftermiddagens strövtåg i Botan finns på Picasa.
Uppdatering 00.12, nu finns det ännu fler makrobilder på picasa. Den som inte har något bättre för sig kan lämna kommentarer om vad det är för arter. Ni kan dock lämna vitlöken därhän, den känner jag igen själv :-)
Uppdatering 00.12, nu finns det ännu fler makrobilder på picasa. Den som inte har något bättre för sig kan lämna kommentarer om vad det är för arter. Ni kan dock lämna vitlöken därhän, den känner jag igen själv :-)
Sunday, July 08, 2007
Varför?
Varför är frågan jag ställer mig idag. Jag vet ju att jag inte gillar att springa intervaller. Har aldrig gillat det, gillar det inte och kommer antagligen aldrig att gilla det heller. Jag gillar det fakiskt så lite att jag alltid (och det är garanterat helt psykosomatiskt) får ont i halsen dagen efter. För att inte tala om hur trötta ben det ger upphov till.
Så varför får jag för mig att jag ska ut och springa intervaller en helt vanlig lördag? Utan något som helst yttre tryck. Det regnade tom lite lätt, men jodå, klart jag skulle springa intervaller... Nå, i bästa fall var det nyttigt, och jag har i alla fall fått en ny påminnelse om att jag ju faktiskt inte gillar det. Fast jag måste medge att det ofta är bra träning. Men ack så tråkigt...
Så varför får jag för mig att jag ska ut och springa intervaller en helt vanlig lördag? Utan något som helst yttre tryck. Det regnade tom lite lätt, men jodå, klart jag skulle springa intervaller... Nå, i bästa fall var det nyttigt, och jag har i alla fall fått en ny påminnelse om att jag ju faktiskt inte gillar det. Fast jag måste medge att det ofta är bra träning. Men ack så tråkigt...
Wednesday, July 04, 2007
Allmänbildad?
De senaste dagarna har det rasat en stundom ganska vildsint debatt hos Henrik Alexandersson, på grund av att han ställde frågan om varför man räknar koldioxidutsläpp i ton, istället för någon annan enhet.
I kommentarsfältet har anklagelserna varit ganska hårda stundtals, och det påstås diverse intressanta saker om vad man bör veta och inte innan man får tycka om saker, om när det är lämpligt att ställa frågor (innan eller efter att man tagit ställning i en fråga). Ett par pseudodebatter finns också. Bland annat den om det faktum att en observerad korrelation mellan två fenomen inte nödvändigtvis innebär ett orsakssamband (vilket tydligen är väldigt svårt att begripa, har jag noterat i många sammanhang, men det är en annan historia). Dessutom har det pågått en annan sidodebatt om allmänna gaslagens giltighet, och där blir det tydligt att terminologin är ett problem för kommunikationen (det som en kemist eller fysiker tänker sig när de hör uttrycket "normala tryck och temperaturer" är inte riktigt samma sak för någon utan naturvetenskaplig bakgrund, det är tydligt). Men roligast av alla är ändå snubben som föreslår att man kan räkna CO2-utsläpp i enheten kominuter...
Nå, de tankar som denna bloggpost gav upphov till hos mig handlar om allmänbildning, och vad man egentligen bör veta om man ska kunna kalla sig allmänbildad. Jag tycker ofta (men här kanske jag är partisk, jag vet inte, åsikter efterlyses!) att samhällsvetare och humanister tenderar att kräva mycket mer samhälsvetenskaplig allmänbildning av oss naturvetare än vad de kräver av sig själva när det gäller naturvetenskaplig allmänbildning. Är det så eller hittar jag på? Och vad ska man egentligen kunna/veta om man ska få kalla sig allmänbildad? Jag är nyfiken på vad ni tycker? Vad bör man veta om fysik för att få kalla sig allmänbildad? Hur mycket nationalekonomisk teori ska man kunna? Vad är rimligt att kräva att man ska känna till om idéhistorien? För att ta några exempel. Ingår det i allmänbildningen att veta vad en liter ekomjölk kostar?
I kommentarsfältet har anklagelserna varit ganska hårda stundtals, och det påstås diverse intressanta saker om vad man bör veta och inte innan man får tycka om saker, om när det är lämpligt att ställa frågor (innan eller efter att man tagit ställning i en fråga). Ett par pseudodebatter finns också. Bland annat den om det faktum att en observerad korrelation mellan två fenomen inte nödvändigtvis innebär ett orsakssamband (vilket tydligen är väldigt svårt att begripa, har jag noterat i många sammanhang, men det är en annan historia). Dessutom har det pågått en annan sidodebatt om allmänna gaslagens giltighet, och där blir det tydligt att terminologin är ett problem för kommunikationen (det som en kemist eller fysiker tänker sig när de hör uttrycket "normala tryck och temperaturer" är inte riktigt samma sak för någon utan naturvetenskaplig bakgrund, det är tydligt). Men roligast av alla är ändå snubben som föreslår att man kan räkna CO2-utsläpp i enheten kominuter...
Nå, de tankar som denna bloggpost gav upphov till hos mig handlar om allmänbildning, och vad man egentligen bör veta om man ska kunna kalla sig allmänbildad. Jag tycker ofta (men här kanske jag är partisk, jag vet inte, åsikter efterlyses!) att samhällsvetare och humanister tenderar att kräva mycket mer samhälsvetenskaplig allmänbildning av oss naturvetare än vad de kräver av sig själva när det gäller naturvetenskaplig allmänbildning. Är det så eller hittar jag på? Och vad ska man egentligen kunna/veta om man ska få kalla sig allmänbildad? Jag är nyfiken på vad ni tycker? Vad bör man veta om fysik för att få kalla sig allmänbildad? Hur mycket nationalekonomisk teori ska man kunna? Vad är rimligt att kräva att man ska känna till om idéhistorien? För att ta några exempel. Ingår det i allmänbildningen att veta vad en liter ekomjölk kostar?
Monday, July 02, 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)
