Jag behöver (nåja, vill väldigt gärna ha kan eventuellt vara en mer objektiv beskrivning av läget) ett stativ till min kamera. Jag tänkte att alla som hur som helst hade tänkt ge mig en födelsedagspresent (hej storebror! hej föräldrar!) skulle få bidra till det*... Men nu är frågan: Vilket stativ vill jag ha? Och det här är ni kommer in. Vad ska jag tänka på, förutom grundkravet att det måste vara portabelt (och då menar jag inte släpbart utan någorlunda enkelt att bära med sig)?
*Ja, jag tänkte nog betala en del av det själv.
Monday, April 27, 2009
Saturday, April 25, 2009
Nyspråk
På senare tid har det visat sig att vi inte bara ägnar oss kemi i det här labbet, här sker också en viss språkutveckling. (Dock har den ännu inte fått lika stort genomslag som när Maud Olofsson fick hela centerpartiet att använda det, i mitt tycke, något märkliga ordet argumentering istället för argumentation.)
De två exempel som bäst illustrerar denna, får man ändå säga, rätt nydanande utveckling är:
1. Briljant
De här kollegorna har definierat om det till att betyda "du kunde/visste/förstod något som inte jag kunde, alltså är du briljant." Fördelen med denna nya definition är att det inte är särskilt krävande att uppnå det...
2. Ignorant
Två av kollegorna diskuterade varför så många europeer beskyller amerikaner för att vara ignoranta och okunniga om resten av världen. Med sig själva som utgångspunkt konstaterade de att detta bara var en fördom som resten av världen hade om amerikaner men som var just en fördom. Något senare samma dag diskuterade samma två kollegor en fotomodell vars förnamn är Bar. Diskussionen, översatt till svenska (utom allra sista kommentaren), gick ungefär så här:
Kollega 1 (K1): Bar, det är väl ett konstigt namn?
Kollega 2: Ja, hennes föräldrar kan inte ha tänkt efter inte de gav henne det namnet
K1: Elaka föräldrar, det är vad det är
K2: Fast förresten, hon kanske inte är amerikan?
K1: Det är klart att hon är amerikan, och förresten kan man inte heta Bar.
K2: Nej, jag tror att hon är från Brasilien, på spanska* kanske man kan heta det.
(Någon, jag säger inte vem, som hittills inte deltagit i diskussionen biter sig hårt i tungan för att inte säga något besserwissrigt om att man faktiskt talar portugusiska i Brasilien...)
K1: Nej, det är klart att hon är amerikan.
K2: (googlar) Nej, hon är visst från Israel.
K1: Nej!
K2: Det är hon visst det, kolla här...
K1 (skriker): I don't care! It's not a name!!! It's a f-ing bar!
Problemet med exempel två är förstås att det är lite svårt att veta den nya betydelsen av ignorant verkligen är, men att det pågår någon sorts språkförändring (vill inte gärna kalla det utveckling) torde vara helt klart...
PS. Dock ska sägas att både K1 och K2 har sina goda sidor, också...
De två exempel som bäst illustrerar denna, får man ändå säga, rätt nydanande utveckling är:
1. Briljant
De här kollegorna har definierat om det till att betyda "du kunde/visste/förstod något som inte jag kunde, alltså är du briljant." Fördelen med denna nya definition är att det inte är särskilt krävande att uppnå det...
2. Ignorant
Två av kollegorna diskuterade varför så många europeer beskyller amerikaner för att vara ignoranta och okunniga om resten av världen. Med sig själva som utgångspunkt konstaterade de att detta bara var en fördom som resten av världen hade om amerikaner men som var just en fördom. Något senare samma dag diskuterade samma två kollegor en fotomodell vars förnamn är Bar. Diskussionen, översatt till svenska (utom allra sista kommentaren), gick ungefär så här:
Kollega 1 (K1): Bar, det är väl ett konstigt namn?
Kollega 2: Ja, hennes föräldrar kan inte ha tänkt efter inte de gav henne det namnet
K1: Elaka föräldrar, det är vad det är
K2: Fast förresten, hon kanske inte är amerikan?
K1: Det är klart att hon är amerikan, och förresten kan man inte heta Bar.
K2: Nej, jag tror att hon är från Brasilien, på spanska* kanske man kan heta det.
(Någon, jag säger inte vem, som hittills inte deltagit i diskussionen biter sig hårt i tungan för att inte säga något besserwissrigt om att man faktiskt talar portugusiska i Brasilien...)
K1: Nej, det är klart att hon är amerikan.
K2: (googlar) Nej, hon är visst från Israel.
K1: Nej!
K2: Det är hon visst det, kolla här...
K1 (skriker): I don't care! It's not a name!!! It's a f-ing bar!
Problemet med exempel två är förstås att det är lite svårt att veta den nya betydelsen av ignorant verkligen är, men att det pågår någon sorts språkförändring (vill inte gärna kalla det utveckling) torde vara helt klart...
PS. Dock ska sägas att både K1 och K2 har sina goda sidor, också...
Friday, April 24, 2009
Spikmatta?
Jag har förstått att spikmattor verkar vara på tapeten i Sverige just nu. Om man ska tro hemsidan som någon var vänlig nog att tipsa mig om så är de bra mot de mesta. Eller för det mesta. Eller, ja bra helt enkelt. Men som den forskartyp man ändå är så undrar man ju lite över bakgrunden till dessa påståenden. Och se där, hemisdan ger svar. Och jag citerar nu:
"Den Vetenskapliga Effekten av spikmatte-terapi finns dokumenterad i forskning."
Jag vill understryka att det verkligen är skrivet med versalt V och E, det är inget jag hittat på. Det finns förstås heller inga referenser till denna forskningsdokumentation. Vem är intresserad av dem, liksom, när man ändå vet att Den Vetenskapliga Effekten är dokumenterad.
För övrigt har jag ingen erfarenhet av spikmattor annat än att jag hört folk som menar sig sova bättre. Kanske funkar det, kanske är det placebo, kanske finns verkligen den där forskningen på riktigt. Vad vet jag?
För övrigt måste jag säga ni skött er bra på nyhetsfronten - bara bra nyheter sen senast tror jag; somliga har fått lämna sjukhuset (hurra!) och Josefina Victoria har gjort entre i världen, bland annat.
"Den Vetenskapliga Effekten av spikmatte-terapi finns dokumenterad i forskning."
Jag vill understryka att det verkligen är skrivet med versalt V och E, det är inget jag hittat på. Det finns förstås heller inga referenser till denna forskningsdokumentation. Vem är intresserad av dem, liksom, när man ändå vet att Den Vetenskapliga Effekten är dokumenterad.
För övrigt har jag ingen erfarenhet av spikmattor annat än att jag hört folk som menar sig sova bättre. Kanske funkar det, kanske är det placebo, kanske finns verkligen den där forskningen på riktigt. Vad vet jag?
För övrigt måste jag säga ni skött er bra på nyhetsfronten - bara bra nyheter sen senast tror jag; somliga har fått lämna sjukhuset (hurra!) och Josefina Victoria har gjort entre i världen, bland annat.
Tuesday, April 21, 2009
Inbillade och verkliga pirater
Nu har jag äntligen läst ikapp lite om domen mot folket bakom The Pirate Bay. Och undrar om världen har blivit komplett galen.
Det är möjligt att domen är juridiskt korrekt. Jag är inte jurist och tänker inte låtsas att jag läst på så mycket att jag skulle kunna uttala mig om den saken. Jag kan inte avgöra hur det är med den tekniska bevisningen, egentligen. Men likväl måste jag säga att domen är närmast surrealistisk.
Om man jämför domen - ett års fängelse och skadeståndet, 30 miljoner, med de fängelsestraff och skadestånd som döms ut för andra brott så blir det ju en liten aningen bisarrt. Skadeståndssumman är ju en fantasisumma, eller som mjn kallade det, ett Kalle Anka-belopp. I relation till andra brott och deras påföljder så är den här domen problematisk därför att den rimmar så illa med med den allmänna uppfattningen om vad som är ett allvarligt brott och vad som är ett mindre allvarligt brott. Och det gör den till ett politiskt problem. Vi försöker lära våra studenter att de måste göra rimlighetsbedömningar av sina svar på uppgifter etc. Det verkar som om det skulle kunna vara en nyttig hemuppgift för riksdagen också...
Och ja, man måste faktiskt begripa att oavsett vad man anser om nuvarande upphovsrättslagstiftning så är det inte stöld nedladdarna ägnar sig åt, utan oftast kopiering vilket faktiskt är något helt annat. Och det kanske vore bättre för världen om fler av oss ägnade sig åt att bekämpa* de verkliga piraterna som faktiskt gör sig skyldiga till allvarliga brott, istället för att jaga inbillade nätpirater eftersom det är en strid som upphovsrättsindustrin ändå kommer att förlora förr eller senare. De allra flesta människor vill vara laglydiga**, så om nöjesindustrin skulle välja att tillhandahålla prisvärda nätbaserade tjänster skulle de antagligen kunna tjäna pengar på det.
*Jo, jag känner honom.**De som laddar ner av principiella skäl kommer sannolikt att fortsätta göra det alldeles oavsett vad lagstiftningen och medieföretagen och artisterna säger om den saken.
Det är möjligt att domen är juridiskt korrekt. Jag är inte jurist och tänker inte låtsas att jag läst på så mycket att jag skulle kunna uttala mig om den saken. Jag kan inte avgöra hur det är med den tekniska bevisningen, egentligen. Men likväl måste jag säga att domen är närmast surrealistisk.
Om man jämför domen - ett års fängelse och skadeståndet, 30 miljoner, med de fängelsestraff och skadestånd som döms ut för andra brott så blir det ju en liten aningen bisarrt. Skadeståndssumman är ju en fantasisumma, eller som mjn kallade det, ett Kalle Anka-belopp. I relation till andra brott och deras påföljder så är den här domen problematisk därför att den rimmar så illa med med den allmänna uppfattningen om vad som är ett allvarligt brott och vad som är ett mindre allvarligt brott. Och det gör den till ett politiskt problem. Vi försöker lära våra studenter att de måste göra rimlighetsbedömningar av sina svar på uppgifter etc. Det verkar som om det skulle kunna vara en nyttig hemuppgift för riksdagen också...
Och ja, man måste faktiskt begripa att oavsett vad man anser om nuvarande upphovsrättslagstiftning så är det inte stöld nedladdarna ägnar sig åt, utan oftast kopiering vilket faktiskt är något helt annat. Och det kanske vore bättre för världen om fler av oss ägnade sig åt att bekämpa* de verkliga piraterna som faktiskt gör sig skyldiga till allvarliga brott, istället för att jaga inbillade nätpirater eftersom det är en strid som upphovsrättsindustrin ändå kommer att förlora förr eller senare. De allra flesta människor vill vara laglydiga**, så om nöjesindustrin skulle välja att tillhandahålla prisvärda nätbaserade tjänster skulle de antagligen kunna tjäna pengar på det.
*Jo, jag känner honom.**De som laddar ner av principiella skäl kommer sannolikt att fortsätta göra det alldeles oavsett vad lagstiftningen och medieföretagen och artisterna säger om den saken.
Friday, April 17, 2009
En stilla önskan...
...så här inför helgen till alla mina vänner, bekanta och bloggläsare:
Om ni kanske kunde ta och bli friska från läskiga bakterieinfektioner och slippa en femte operation och komma ut från det där sjukhuset, hålla er själva och era barn friska och inte behöva vistas på sjukhus, inte bli diagnosticerade med några superläskiga sjukdomar (och tycka att det är positivt eftersom det betyder att det inte är en ännu otäckare, dödlig, sjukdom), inte vara inblandade i några fler fritagningar av gisslan från somaliska pirater, inte behöva några höftoperationer innan ni nått åtminstone 50-årsåldern (typ 25 är för tidigt, bara så ni vet!) osv...
Ni skulle kunna testa att bara vara lyckliga och ha det bra över helgen så hinner jag med att ta en liten andningspaus? Jag känner på mig att det har potential att bli en win-win situation. Det vore liksom trevligt om det snart kunde bli en ände på den här trenden med dåliga nyheter...
Om ni kanske kunde ta och bli friska från läskiga bakterieinfektioner och slippa en femte operation och komma ut från det där sjukhuset, hålla er själva och era barn friska och inte behöva vistas på sjukhus, inte bli diagnosticerade med några superläskiga sjukdomar (och tycka att det är positivt eftersom det betyder att det inte är en ännu otäckare, dödlig, sjukdom), inte vara inblandade i några fler fritagningar av gisslan från somaliska pirater, inte behöva några höftoperationer innan ni nått åtminstone 50-årsåldern (typ 25 är för tidigt, bara så ni vet!) osv...
Ni skulle kunna testa att bara vara lyckliga och ha det bra över helgen så hinner jag med att ta en liten andningspaus? Jag känner på mig att det har potential att bli en win-win situation. Det vore liksom trevligt om det snart kunde bli en ände på den här trenden med dåliga nyheter...
Thursday, April 16, 2009
Friday, April 10, 2009
Perspektiv
Då: J. och R. var fortfarande kvar här i landet. Jag precis kommit tillbaka från New Orleans, där jag hade haft några fantastiskt roliga dagar med dem. De var precis i början på sin rätt stressade "nu ska vi besöka alla släktingar i alla hörn av USA innan vi flyttar till Sverige"-resa. Allt var bra och alla var förväntansfulla inför flytten, de nya jobben och ingen tänkte andra tankar än att allt skulle fortsätta vara just så.
Nu: J. är periodvis isolerad på ett sjukhus i Sverige. Med en ilsk bakterieinfektion som motstått flera olika sorters antibiotika och inte alls vill ge med sig. Fyra operationer på mindre än två veckor. Smärta, frustration, oro och även om han inte sagt det rent ut så hörde jag också rädslan i hans röst när vi talades vid häromdagen. Kulturkrockar av värsta sorten (svensk och amerikansk sjukvård skiljer sig åt på många punkter...) och språkbarriärer som kanske inte hörs men märks i en icke-fungerande kommunikation mellan läkare och patient. R. som ringde i onsdags morse och var så trött, ledsen, rädd och frustrerad över hela situationen att hon bara grät i 10 minuter innan hon kunde säga något alls. Idag tycks det som om läget stabiliserat sig något, men uppskattningen är ändå minst 7 dagar till på sjukhus, och kanske flera veckor till.
Mellan då och nu har det gått två månader. På ett sätt nästan ingen tid alls, och ändå på något sätt en evighet. En god påminnelse om att saker kan förändras så fort. Att det vi tar för givet idag kanske inte finns kvar imorgon. Att det som känns så otroligt viktigt idag, kan vara oviktigt imorgon.
Med det sagt hoppas jag att ni alla får en trevlig påsk.
Nu: J. är periodvis isolerad på ett sjukhus i Sverige. Med en ilsk bakterieinfektion som motstått flera olika sorters antibiotika och inte alls vill ge med sig. Fyra operationer på mindre än två veckor. Smärta, frustration, oro och även om han inte sagt det rent ut så hörde jag också rädslan i hans röst när vi talades vid häromdagen. Kulturkrockar av värsta sorten (svensk och amerikansk sjukvård skiljer sig åt på många punkter...) och språkbarriärer som kanske inte hörs men märks i en icke-fungerande kommunikation mellan läkare och patient. R. som ringde i onsdags morse och var så trött, ledsen, rädd och frustrerad över hela situationen att hon bara grät i 10 minuter innan hon kunde säga något alls. Idag tycks det som om läget stabiliserat sig något, men uppskattningen är ändå minst 7 dagar till på sjukhus, och kanske flera veckor till.
Mellan då och nu har det gått två månader. På ett sätt nästan ingen tid alls, och ändå på något sätt en evighet. En god påminnelse om att saker kan förändras så fort. Att det vi tar för givet idag kanske inte finns kvar imorgon. Att det som känns så otroligt viktigt idag, kan vara oviktigt imorgon.
Med det sagt hoppas jag att ni alla får en trevlig påsk.
Tuesday, April 07, 2009
Trippelironi. Minst.
Så min gode vän J, aka min f.d. kollega som nu postdokar i mitt gamla doktorandlabb, (J:s fru kallar det arrangemanget för "hostage exchange") har lyckats med konststycket att bli ordentligt sjuk sen han kom till Sverige. Så sjuk att han är inlagd på sjukhus, och verkar få vara stanna kvar där ett bra tag till. Alltså måste man ju försöka muntra upp honom så gott det går.
Imorse när jag pratade med honom så började han fråga om sport - fotbollslag och hockeylag och sånt... Och det vet ju alla som känner mig, att jag verkligen är rätt person att uttala mig med någon slags auktoritet om dessa två sporter. Likväl tycks det som att mitt nästa mail till J. ska innehålla just sådan information. Ironi på högsta nivå med andra ord.
Även om jag väljer att inkludera saker som som tex bandy och särskilt annandagsbandy (och bandyportföljer) så har jag en känsla av att det blir ett ganska kort mail...
Förresten ska jag spela fotboll ikväll igen. Det var alltså inget aprilskämt senast, för er som trodde det.
Imorse när jag pratade med honom så började han fråga om sport - fotbollslag och hockeylag och sånt... Och det vet ju alla som känner mig, att jag verkligen är rätt person att uttala mig med någon slags auktoritet om dessa två sporter. Likväl tycks det som att mitt nästa mail till J. ska innehålla just sådan information. Ironi på högsta nivå med andra ord.
Även om jag väljer att inkludera saker som som tex bandy och särskilt annandagsbandy (och bandyportföljer) så har jag en känsla av att det blir ett ganska kort mail...
Förresten ska jag spela fotboll ikväll igen. Det var alltså inget aprilskämt senast, för er som trodde det.
Friday, April 03, 2009
Hej Matematik: det s.k. facit
Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg ett inlägg postat för ett par veckor sen, som innehöll matematikuppgifter, och som jag utlovade ett facit till. Uppgifterna löd som följer:
a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla?
b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?
Och, vill jag påpeka, det var inte alls några trickquestions. Uppgifterna är hämtade, ordagrant, ur mitt ena syskonbarns matteläxa.
Det är ca 20 personer som jag haft till att lösa dessa uppgifter. En viss övervikt av kemister kanske, men en hel del andra också, inklusive ett par lärare. Människor utbildade i Sverige och i USA. Och svaren är oerhört samstämmiga, oavsett utbildningsbakgrund. (Vilket ju verkar rimligt då det trots allt rör sig om matematik på mellanstadienivå.)
På fråga a svarade alla utom en person "6", somliga med tillägget att ett likaledes riktigt svar är "3 matcher per person". På fråga b svarade samtliga (vad jag kan minnas) "10".
Så lång frid och fröjd alltså. Men, för det finns ett men här, majoriteten har ju som bekant inte alltid rätt, och ska man tro skolan är detta ett sådant tillfälle. Enligt dem är de rätta svaren "12" på a respektive "10" på b.
Och då blir det ju lite spännande att försöka förstå detta. För a och b är ju samma typ av problem, så det är lite märkligt att man ska använda olika strategier för att lösa dem. Kan man tycka. Och i likhet med många av dem som svarade på frågorna så är jag mycket nyfiken på hur man ska tänka för att både lyckas få a till 12 och b till 10, utan att göra några logiska snedsteg. Innan någon lyckas förklara det för mig (och alla andra som hade lika fel som jag) så kommer jag nog fortsätta tro att majoriteten har rätt, och skolan fel, i det här fallet. Den som eventuellt har lösningsförslag, innefattande båda uppgifterna, kan tex redogöra för dem i kommentarsfältet. Vi är många som väntar på att bli upplysta...
a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla?
b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?
Och, vill jag påpeka, det var inte alls några trickquestions. Uppgifterna är hämtade, ordagrant, ur mitt ena syskonbarns matteläxa.
Det är ca 20 personer som jag haft till att lösa dessa uppgifter. En viss övervikt av kemister kanske, men en hel del andra också, inklusive ett par lärare. Människor utbildade i Sverige och i USA. Och svaren är oerhört samstämmiga, oavsett utbildningsbakgrund. (Vilket ju verkar rimligt då det trots allt rör sig om matematik på mellanstadienivå.)
På fråga a svarade alla utom en person "6", somliga med tillägget att ett likaledes riktigt svar är "3 matcher per person". På fråga b svarade samtliga (vad jag kan minnas) "10".
Så lång frid och fröjd alltså. Men, för det finns ett men här, majoriteten har ju som bekant inte alltid rätt, och ska man tro skolan är detta ett sådant tillfälle. Enligt dem är de rätta svaren "12" på a respektive "10" på b.
Och då blir det ju lite spännande att försöka förstå detta. För a och b är ju samma typ av problem, så det är lite märkligt att man ska använda olika strategier för att lösa dem. Kan man tycka. Och i likhet med många av dem som svarade på frågorna så är jag mycket nyfiken på hur man ska tänka för att både lyckas få a till 12 och b till 10, utan att göra några logiska snedsteg. Innan någon lyckas förklara det för mig (och alla andra som hade lika fel som jag) så kommer jag nog fortsätta tro att majoriteten har rätt, och skolan fel, i det här fallet. Den som eventuellt har lösningsförslag, innefattande båda uppgifterna, kan tex redogöra för dem i kommentarsfältet. Vi är många som väntar på att bli upplysta...
Subscribe to:
Posts (Atom)
