Gott nytt år!

Annapolis - Fredag

Om Annapolis varit en svensk stad är jag ganska säker på att den skulle haft en slogan i stil med "Annapolis - i händelsernas centrum". Nu är den inte det, och såvitt jag känner till har den ingen slogan alls. Lika bra det kanske.

Varför? Bland annat för att US Naval Academy ligger här, och där händer det ofta storpolitiska saker. Till exempel var där som det senaste Mellanösterntoppmötet hölls. Det är antagligen en väldigt bra stad att ha sådana evenemang i, eftersom den är tillräckligt liten för att det nog ska vara ganska enkelt att säkra den emot verkliga och inbillade hot av olika slag.

Annapolis är också huvudstad i Maryland, så följaktligen finns delstatsadministrationen på plats här. (Det är faktiskt ganska intressant - delstatshuvudstäderna är nästan aldrig den största eller mest kända staden i en delstat i USA). Själva stadskärnan är ganska liten och känns rätt så europeisk.

Där finns statyer av Thurgood Marshall och Alex Haley (han med "Rötter" ni vet). Riktigt hur Haley-statyn hamnade i Annapolis vet jag inte, för han verkar inte ha någon särskild anknytning till staden. Thurgood Marshall däremot var ju en Marylander, och dessutom en som gjort skillnad, genom sitt arbete mot den mycket märkliga "Separate but equal"-tanken som de hade för sig ett tag i det här landet.

Vägen gick sedan över (Chesapeake) Bay Bridge (den i San Fransisco är lite långt bort), genom de östra delarna av Maryland och en liten sväng in i Delaware, innan vi svängde söderöver för att återvända till Charm City. Och nu tror jag faktiskt att det är slutbloggat för idag.

Great Falls, Virginia - Torsdag

På torsdagen var det dags för kanonväder igen. Som en riktigt bra dag i Sverige i början av maj eller så. Vi begav oss till Virginia för att besöka Great Falls National Park. Vattenståndet var visst lite lägre än vanligt men det var ganska hyfsade forsar, i alla fall. Det tyckte nog kajakpaddlarna också. Minst en av dem blev visst riktigt blöt...

Great Falls lär visst också vara ett populärt tillhåll för utomhusklättrare, men det var visst inte riktigt säsong för det nu i december, så några sådana såg vi inte.

Promenadsträckan i nationalparken (där det i snitt drunknar 7 personer varje år, för att folk inte tycks begripa att det är ganska ordentliga underströmmar i de där vattnen) gav oss bara en så där 2.5 timmars promenad, varför vi, för att hålla tempot uppe (måndag ca 3.5h, tisdag ca 2h, onsdag ca 5h (i hällregn) kompenserade detta genom att utöva s.k. mallwalking senare på dagen. Någon (som inte var jag) ville visst besöka en Apple-store. (Ja, jag erkänner, jag kunde inte låta bli att fingra på en i-Phone, men jag vill mycket hellre ha ett nytt makroobjektiv än en sån...)

Vi tittade på Pentagon också, men där får man inte fotografera, så några bilder blir det inte därifrån.

Washington DC - Annandagen

På annandag jul bar det av till Washington DC. Det regnade, och regnade, och regnade och regnade... Därför blev det inte så många bilder, och de som blev, blev inte toppenbra. Men det ligger ju som tur är rätt nära, så det är enkelt att åka dit igen idag när det inte regnar lika mycket. Det finns ju en hel del monument att titta på. Min gissning är att Washington Monument måste vara en av världens största fallossymboler.

På United States Botanic Garden hade de många skojiga växter, samt en del, eh, inte så smakfulla, juldekorationer. Vita husets julgran var förresten inte så himla snygg den heller... Fler bilder där de brukar finnas.

Gettysburg, Pennsylvania - Juldagsutflykt

Juldagen spenderades till en stor del i grannstaten Pennsylvania, med ett besök i Gettysburg. Närmare bestämt på Gettysburg National Military Park. Slaget vid Gettysburg var en vändpunkt i det amerikanska inbördeskriget, och utkämpades 1-3 juli 1863. Sydstatsgeneralen Lee ledde sin armé in på nordstatsterritorium. Efter tre dagars hårda strider tvingades konfederationstrupperna till reträtt av unionsarmen under ledning av nordstatsgeneralen George E. Meade. Slaget var ett av de blodigaste i inbördeskriget.

Själva monumentet, som består av en även med amerikanska mått mätt väldigt stor mängd monument på själva slagfältet i Gettysburg. Ett intressant besök, inte minst för att världen kunde ha sett väldigt annorlunda ut om det slaget hade fått en annan utgång. Fler bilder finns på Picasa, som vanligt.

Gunpowder falls och tindrande barnaögon - Julafton

Om dan-före-dan påminde mycket om svensk midsommar rent vädermässigt så var julafton i Maryland en helt annan sak. Runt 15 grader varmt och mestadels strålande sol från en blå himmel.

Större delen av dagen spenderades i Gunpowder Falls state park, för en liten vandring, som till sist blev en knapp mil och rätt så många höjdmeter lång. Det var ganska vackert även den här tiden på året, även om det säkert är ännu bättre med lite löv på träden. Och så är det förstås en fördel att kopparhuvudena (en av de två giftiga ormarterna som finns här i Maryland) och som tydligen ofta skådas i vissa delar av Gundpowder falls, inte är så aktiva den här tiden på året.

Förutom en faktiskt mycket omväxlande natur och delvis inte helt trivial vandring fick vi också chansen att i detalj studera hur bra (dåliga) brofundamenten till Interstate 83 är på vissa ställen, och hur de löst problemen med avvattning av nämnda väg.

Foton finns där de brukar finnas.

På vägen hem passade vi på att åka förbi familjen Meyer så att jag äntligen, med lämpliga Sverige-relaterade presenter, kunde tacka för att jag fick bo där under mina första veckor i Maryland. En liten påse innehållande kexchoklad, daim och bilar fick två par barnaögon att tindra mycket förväntansfullt. De vuxna fick istället en flaska Caloric, som det ska bli intressant att höra omdömet om så småningom.

Vi avslutade dagen med ett improviserat och inte så väldigt överdådigt men likväl mättande julbord.

Smakprov

Är ledig.
Har besök.
Har "hit the road"-turistat i Maryland, Pennsylvania, Washington DC, Virgina och Delaware.

Fler foton kommer när jag fått tid att ta hand om dem (dvs när jag inte har besök längre). Tills dess får ni nöja er med detta smakprov.

Pluspoäng och guldstjärnor till den som (utan googlande) känner igen föremålet på fotografiet.

Julefrid

Julefriden börjar så sakta infinna sig också i hörnet av N Charles street och 32.a gatan. Julstjärnan som Jenny skickade är uppsatt, och i paketet från Stina som kom fram igår fanns inte bara hett efterlängtande linfrön och rågflingor (egen, god, müsli!) utan också en ordentlig laddning choklad.

Delar av chokladen tillsammans med en kopp kaffe och en underhållande julklapp som lyckats hitta hit i förtid (jag visste ju inte att det var en julklapp, hade jag vetat det hade jag förstås inte öppnat det förrän imorgon) så har jag utmärkta förutsättningar att fördriva de timmar som är kvar tills min första besökare från Sverige förhoppningsvis landar på BWI i kväll.

Vädret känns inte jätte-jul-likt dock, plus 12 grader celsius, regn ch ordentlig blåst. Lite som svensk midsommar faktiskt. Nå, mer inspirerande blogginlägg än så här blir det inte idag.

God jul!

Folk är olika, part IV

Jaha, den här dagen började inte med torka av något slag i alla fall. Så där pass 5.45 på morgonen så vaknar jag av ljudet av vatten som droppar. Känns ju så där bra, när man vet alldeles säkert att man är inomhus, att det inte regnar utomhus och att det överhuvudtaget inte brukar låta så, varken vid den tidpunkten eller någon gång på dygnet.

Halvtrött släpar jag mig ut i badrummet bara för att konstatera att det i varje fall inte är där som det droppar vatten. alltså går jag vidare till köket, och där möter mig en diskho, full med någon annans diskvatten. Inte bara full faktiskt, utan överfull... En snabb koll visar att alla underskåp och lådor har fått sin beskärda del av vattenmängden, som så sakteliga också tar sig ner på golvet. (Tack för att det inte finns några heltäckningsmattor i den här lägenheten!)

En krishanteringsplan tar form enligt följande:
1. Töm diskhon och torka upp eländet
2. Försök fixa kaffe om det är möjligt i detta för tillfället inte så trevliga kök.
3. Ring hyresvärden.

Vid klockan 9 var samtliga steg avklarade, klockan 9.45 meddelades att en rörmokare var på väg, och att jag inte behövde vara hemma och se på eländet. Strax efter 3 på eftermiddagen så ringer min hyresvärd igen, och hon kan då berätta att allt är OK, och att de gått in i alla lägenheterna i huset för att fixa till problemet. Samt att killen som bor under mig (det är han som spelar James Blunt, vilket möjligen förklarar en del) har haft liknande problem i flera veckor, utan att säga något! Och att killen som bor ovanför mig har haft problem i minst en vecka. Hon suckade djupt, och sa "I'm happy to know that there is at least one person in the building that is bright enough to call us if there is a problem. I bet it's not a coincidence that you're a researcher and the other guys are not."

Själv tror jag att jag nöjer mig med att än en gång konstatera att folk är olika, och att somliga är mycket mer olika än andra. Och att det är rätt intressant att de (antagligen) enda två människorna i världen som inte tycker att man behöver göra något åt att ens diskho översvämmas av någon annans äckliga diskvatten råkar bo hos samma hyresvärd. Där kan man tala om sammanträffande....

Julens nyhetstorka...

...verkar redan vara här. Frågorna hopar sig.

Gäller detta mönster även utanför Stockholm? Är det bra eller dåligt att man inte är folkpartist? Och framför allt, om man nu köper julklappar för mer pengar än man får klappar för, kommer man då att långsamt transformeras till en folkpartist?

Spaningar från affären

Jag vet inte när det här blev en blogg som mest handlar om mat, men så verkar det ha blivit. Men jag har lovat Johan att jag ska skriva om primärvalen, och eftersom det aldrig skulle falla mig in att bryta ett löfte till Kultur- och fritidsnämnden i Väsby så kan jag garantera att det kommer så småningom.

Men för kvällen får det räcka med några spaningar från mataffären. För man kan göra en del intressanta sådana. De gillar mixer av olika slag här. Kakmixer, pannkaksmixer, brödmixer etc av karaktären "blanda mixen med ägg, smör och vatten och grädda sedan". Det verkar inte ha slagit dem att momentet blanda mjöl, socker och ev bakpulver och kakao, inte är det mest komplicerade momentet inom bakningen. (Jag bjöd mina kollegor på mjuk pepparkaka idag, de frågade var man kunde köpa sån kakmix, och blev lite besvikna när de fick veta att det inte gick... Men, jag och en av mina vänner har ju haft bakningskurser för amerikaner förr, så det ska nog kunna gå bra en gång till.)

En annan sak man slås av är alla onödiga förpackningar. Det är lite som Sverige på 80-talet, med tandkrämstuber som förpackas i en extra pappersförpackningar, och ett antal sådana exempel till.

Men det mest intressanta jag såg idag, när jag spanade lite, var de finfina aluminiumformarna med ett färdigt pajskal i, i ett och samma kit. Fanns både i sötat och osötat utförande. Praktiskt. Fast ärligt talat, skulle ni köpa en pajdeg som vakuumförpackats i sin aluminiumform och legat i affären vem vet hur länge? Jag menar, själva pajdegen är ju inte det svåra (om det nu finns något svårt moment med att göra paj) i tillagandet/bakandet. Förundrande.

Ovanliga sporter som är vanliga i Baltimore

Förra helgen var det överraskningsfest för en kollega som fyllde år. Den kvällen avslutade vi med en mycket typisk Baltimore-istisk aktivitet; Duckpin bowling. (Det lär vara så att den sporten föddes här, och den har inte heller spridit sig så långt härifrån...)

Det går till nästan på samma sätt som vanlig bowling, fast käglorna är lite mindre, klotet är väsentligt mindre och lättare, och har inte några hål för fingrarna. Det är tillåtet att klotet tar delar av vägen mot käglorna i luften - bowling medelst kastning alltså. En annan skillnad är att man har tre chanser på sig i varja runda, fast det man gör i första och andra "kastet" ger mer utslag i poäng än det tredje. Lättare eller svårare än vanlig bowling? Det är svårare att få ihop mycket poäng, men lättare att spela för vem som helst eftersom reglerna är mer tillåtande (fler chanser och kast tillåtet). Hur det gick? Jag vann, 95 poäng, närmast efter var 76 poäng. Det var ingen som trodde på mina försäkringar om att jag egentligen inte alls är en tävlingsmänniska...

En annan stor sport här i Maryland är Lacrosse. Den är så stor att den tom blev officiell statslagsport i Maryland 2004. Det är en lagsport som spelas med gummiboll och racketliknande klubba med en triangulär "håv" i den ena änden. Man får inte bruka våld med klubban men tacklingar är tillåtna. Enligt wikipedia är detta någon slags nationalsport i Kanada, och rätt vanlig längs med atlantkusten i USA, medan den inte är sååååå stor i Europa. Det finns flera olika varianter av spelet, bland annat gäller delvis olika regler för män och kvinnor. Jag känner mig ganska säker på att det inte är en sport jag kommer att testa...

På tal om träning förresten. Jag har hittat det ultimata sättet att tvinga mig själv att springa fortare under mina pass på inomhuslöparbanan. Genom att bestämma mig för att springa en viss sträcka så kommer jag, så fort det blir tråkigt (vilket är någonstans efter ca 2/3 av första varvet) att springa fortare eftersom jag kommer att bli klar fortare. Men det ska bli skönt när vädret blir sånt att man vill börja springa utomhus, det är väsentligt roligare.

Lastbilsägare=fuskare?!

Public service ger mer valuta för licenspengarna när man är utomlands än när man är i Sverige. Att kunna lyssna på radio, och följa svenska nyheter och en del annat via sändningar på webben är faktiskt väldigt trevligt. Men jag tycker inte att det motiverar licensförfarandet. Men det är en annan historia.

I morse lyssnade jag i alla fall på ett program från dokumentärredaktionen, "På spaning efter fuskarna". Det handlade om hur försäkringskassan arbetar med att upptäcka fusk med socialförsäkringssystemen. Det var intressant och upplysande på många sätt. Försäkringskassan kan kolla upp allt de vill om dig, var så säker. En av de intervjuade berättade om en "jättebra hemsida" där de kunde spåra människor oavsett var i världen de befinner sig. Typ, du kan lämna Sverige men aldrig försäkringskassans vakande ögon. Detta förvånar mig dock inte, egentligen.

Mer intressant var att höra hur försäkringskassan hanterar inkomna ärenden. Anonyma tips kommer in hela tiden från grannar och andra som är upprödra över att de själva jobbar och sliter medan någon annan som enligt anmälarens åsikt inte är sjuk, uppbär sjukpenning. Uppenbarligen kommer det in en hel del anmälningar som fullständigt saknar grund...

Det presenterades flera exempel på hur anmälningar hanteras i programmet och det som slår mig är att det verkar ske med ett stort utrymme för godtycke. Två olika fall av misstänkt fusk, där den missttänkte fuskaren var sjukskriven för depression togs upp i programmet. Båda anmälningarna handlade om att det var märkligt att människorna orkade arbeta i trädgården etc om de nu inte orkade/kunde jobba.

När utredaren kollar upp fall 1 så konstaterar hon att sjukskrivningsorsaken är depression, att vederbörande har kontakt med försäkringskassan, har anmält sina utlandsresor etc och drar slutsatsen att det inte finns anledning till närmare granskning. Vid fall 2 så visar det sig att vederbörande äger en lastbil, och det väcker misstänksamheten till liv hos utredaren. Och eftersom utredaren inte kan föreställa sig en enda anledning till att en deprimerad person kan äga en lastbil, utom att det är fråga om fusk med sjukpenningen: Därför kontaktas en handläggare på den enhet som hanterat personens ärende. Denne handläggare försöker säga att det ju egentligen inte finns mycket som talar för fusk, men utredaren står på sig, med resultatet att den sjukskrivne ska kallas till försäkringskassan för en "konfrontation" där den sjukskrivne
ska tvingas förklara hur han kan uppbära sjukpenning samtidigt som han äger en lastbil*.

Det man frågar sig är vilka mer saker det är suspekt att äga enligt försäkringskassans utredares tycke? Ska en för depression sjukskriven bonde vara tvungen att sälja sina traktorer för att inte bli misstänkliggjord? Ska en forskare tvingas sälja sin litteratur om hon eller han blir sjukskriven, så att försäkringskassans fuskutrerade kan vara säkra på att det inte arbetas något genom eventuellt läsande av de där böckerna?

Missförstå mig rätt, jag tycker att fusk med socialförsäkringssystemen ska bekämpas, men det måste ju ske med någon slags rim och reson. Det bör helt enkelt inte vara så att man misstänks vara fuskare för att man äger en lastbil. För om det är suspekt, då måste det vara många andra ägodelar som borde göra försäkringskassans utredare misstänksamma? Om du äger en cykel kan du ju cykla till ett eventuellt jobb, det måste i så fall också vara grund för misstanke?


*Faktum är att en människa med diagnosen depression kan vara så oförmögen att agera, att också en så relativt enkel uppgift som att ställa av ett fordon, eller att sälja detsamma kan utgöra ett oöverstigligt hinder. Det är en lika trolig förklaring som fusk. Faktiskt.

Luciadagen...

...firades faktiskt med lussebullar och pepparkakor, precis som sig bör. Kollegorna satte i sig mina (köpta) pepparkakor i ett rasande tempo. De uttryckte dock vissa tvivel på deras snällhetsbringande effekt. Men historien om att man ska knacka pepparkakan i tre delar och sen under tystnad önska och äta, den köpte de med hull och hår...

Dock skulle det visa sig att mina, hembakade, lussekatter gjorde succe, både smakmässigt och att jag bakat dem själv. Argumentet att det 1) inte är särskilt svårt, och 2) att de alla är kemister och alltså borde kunna utan större problem gick inte hem. Amanda och James åt tre var. Det får jag lov att erkänna att jag nästan blev lite imponerad av.

Någon Lucia blev det ju förstås inte, men de fick se en väldig vacker bild från kemistudenternas luciatåg i Uppsala...

Saker jag absolut inte vill ha i julklapp...

OK, sannolikheten är väl inte så stor att det blir så många julklappar alls, eftersom jag i år ska tillbringa julen på en annan sida atlanten än de som brukar ge mig julklappar kommer att göra. Men i alla fall. Bara så att ni vet, ifall, liksom...

Jag vill inte inte ha den, enligt reklammailet från Adlibris, "riktigt maffiga" coffetableboken (jo, de stavar dessutom fel till coffeetable) "Att vara Per Gessle". Inte alltså.

Jag vill förresten inte ha någon musik av James Blunt heller. Och i detta sammanhang måste jag ställa dagens existentiella fråga. Hur, hur, kan lastfm tycka att det är OK att spela James Blunt när man valt "Artister som liknar Sahara Hotnights"? Vari består likheten?

Om någon däremot skulle vilja ge mig en julklapp så finns det massor av böcker, riktiga böcker alltså, som jag skulle vilja ha (läst). På tal om böcker så hade vi en mycket animerad diskussion om "Atlas Shrugged" här på jobbet idag, vi diskuterade saken i minst en kvart där tre olika åsikter förfäktades:

a) det är en väldigt bra bok
b) det är en skitdålig bok som hyllar individualismen på ett helt vansinnigt och nästan äckligt sätt
c) det är en bok som är alldeles för tjock för att man ska orka läsa den så det är mycket bättre att köpa den som ljudbok

Ni kan ju gissa själva vilket av alternativen som undertecknad stod för...

Matblogg

Det är ju, om nu någon hade missat det, snart jul. Och jul innebär förstås att man måste ha pepparkakor*. Det kan man faktiskt köpa i mitt lilla lokala snabbköp. Annas pepparkakor, bakade i Kandada efter svenskt recept med särskilt utvalda ingredienser för att så långt det är möjligt vara autentiska. (Fritt översatt). Där säljs för övrigt också pepparkakor med citronsmak och med cappucinosmak. Jag har inte testat dem och jag måste medge att jag är skeptisk...

Lussekatter är dock något som man inte kan få tag på här. Men man kan ju baka själv. Och i ett anfall av sinnesförvirring lovade jag glatt mina kollegor att de skulle få smaka svenska lussekatter den kommande veckan. Så jag skred till verket, medveten om att det antagligen skulle kräva viss anpassningsförmåga.

När man köper mjöl här måste man vara uppmärksam, för om man inte letar noga kommer man att komma hem med self-rising flour, dvs mjöl med något slags bakpulver iblandat, redan från början. Halvirriterande... Jäst är ett annat litet problem - jag har inte hittat någon annan jäst än torrjäst och när jag frågade efter färsk jäst i den gigantiska (den heter faktiskt Giant) affären så tittade de mycket skeptiskt på mig som om jag inte vore klok. Sen såg de att jag hade tre paket knäckebröd i min vagn varpå de raskt drog slutsatsen att jag var utlänning och alltså kanske inte var komplett galen trots att jag frågade efter något så mystiskt som färsk jäst.

Ja, och så saffran då, som det inte är en helt enkel match att få tag på här. Den enda kollegan som brukar köpa det kände till en affär i hela Baltimore... Besvärligt läge alltså. det hela löste sig dock briljant genom att han blev så sugen på att få testa de svenska lussekatterna att han helt enkelt donerade lite saffran till mig.

Återstår bara att hitta en ersättning för kesella, som inte är något man hittar här. Lite surfande på nätet ledde till förslaget om att ersätta med ricotta, men jag var lite skeptisk och bestämde mig för att satsa på keso istället. Ja, och sen får man ju köra lite på känsla också, eftersom man inte orkar hålla på att omvandla enheter mellan de cups som de använder här, och de enheter som nästan hela resten av världen använder. Det var dock det minsta problemet, eftersom jag alltid gör så när jag bakar.

Resultatet? Jodå, bortsett från att saffranet inte hade någon särskild lust att delokalisera sig i hela degen, som följaktligen inte blev så där vackert gul som den brukar bli, och att det var si och så med jäsningen (vilket kan bero på att jag helt enkelt tog för lite jäst, jag iddes inte kolla upp vad den mystiska enheten egentligen motsvarade i g färsk jäst) så. Ja, de blev riktigt goda faktiskt, saftiga, och man lider inte särskilt av att en deg med keso aldrig blir helt slät.
Återstår nu bara att se vad kollegorna tycker om dem.



*Min käre bror brukade när vi var mycket yngre än vi är nu, hävda att jag behövde äta pepparkakor året om för att hålla mig någorlunda snäll. När vi blev lite äldre ändrade han sig till att det inte fanns så många pepparkakor i världen att de skulle räcka för att göra mig snäll, och därför var det lika bra att jag inte åt några alls så att han kunde få dem istället...

Mera om snö

Det är fortfarande snö här. Och minusgrader. Och varningar för besvärligt väder. Men väderleksrapporten för imorgon är plus 8 (Celsius) och regn så det går nog över snart.

Sen är det förstås lite intressant att se hur varenda cykel försvinner för att det kommer lite snö. Alltså, det är fullt cykelbart här, inga som helst problem, och man behöver inte vara gammal Uppsalastudent för att tycka det... OK, cykelhjälm är en bra idé (det är ju i princip alltid en bra idé) men annars är det liksom bara att cykla. Idag har två personer ifrågasatt sanningshalten i mitt påstående att i Uppsala cyklar man minsann även på vintern...

Och för den som önskar sig en något märklig form av förströelse så kan jag härmed vidareförmedla följande tips från mina kollegor Jovan och Amanda. Presidential paintball. De hade tråkigt på jobbet häromdagen och sysselsatte sig med detta istället...

Snö

Snö är ordet för dagen. Inte boken alltså, utan nederbörden. Det är faktiskt riktigt vinterlikt.

Varför det är utfärdat en vädervarning och varför vissa skolor bestämt sig för att stänga efter bara halva dagen på grund av vädret övergår dock mitt förstånd, det är inte så att det vräker ner några stora mängder precis, kanske 2-3 cm.

Konstigheter på gymmet

Var och tränade idag, och kan inte undanhålla läsekretsen en del intressanta saker man kan se på gymmet. Det är inte ovanligt att folk tränar i jeans, vilket i mitt tycke verkar rätt obekvämt. Ikväll var det också en snubbe som tyckte att kängor tydligen var de perfekta skorna att träna i. Det såg ganska varmt ut medan han styrketränade och måste ha varit svårt att härda ut på löparbanan men han fick säkert extra mycket träning där han sprang, de måste ha gett något kilo extra. Styva såg de ut att vara också. Jag tror han gav upp efter tre varv - jag hade inte stått ut så länge med de skorna...

Sen finns det ett äldre par som brukar vara där. De är båda gråhåriga, har båda två håret i hästsvans och ser rätt så lika ut, förutom att han är minst en halvmeter längre än henne. Hon brukar träna i något som påminner om träninsgkläder, medan han kör på i det jag helt fördomsfullt har antagit är vaktmästar/verkstads/teknikerutstryrseln, för han har alltid diverse verktyg och pennor hängande i bältet, i fickorna etc. Och intressant nog kör de alltid samma inställningar på alla styrkemaskiner. Jag betvivlar att det är riktigt nyttigt.

För övrigt kan man notera att jag antagligen är halvdöd, för pulsmätarna här ha väldans svårt att mäta min puls, och om de någon gång ger utslag så kan det glatt pendla mellan en så där 60 och 170 på någon sekund. Hittills har jag valt att tro att det är deras mätning som inte funkar och att det inte finns anledning att oroa sig för min hälsa, trots om den enda sorts sjukdomshangup jag lider av är en akut rädsla för att få hjärtmuskelinformation...

Olösta mysterier

Här skulle man kunna ställa frågor som "Vad är det för fel på sporthuliganer? Är de ens intresserade av sport?" Eller "Hur fungerar Hugo Chavéz och Vlaidimir Putins hjärnor"? Eller för den delen - "Vad är det för dumheter ministrarna Carlgren och Borg håller på med när det gäller miljödieselskatten?"

Nå, ett annat, mycket mindre viktigt (för världen) mysterium som jag började fundera på för ganska exakt ett år sen och som fortfarande är olöst, är frågan om vem disputationspresenten utan kort egentligen kom från. Nu ska jag "fira" att det är ett år sen insikten om att jag faktiskt lyckades med det där doktorerandet började sjunka in, genom att gå och jobba...

Äntligen!

Internet. Hemma. Äntligen.

Man skulle kunna tro att det skulle kunna gå ganska fort att fixa det, men nej, det var helt fel. Man skulle också kunna tro att det kan låta en göra de väldigt avancerade handlingarna att koppla in modemet, och sätta i nätverkssladden i datorn alldeles själv, men nä. Det kommer en tekniker ut och gör, eftersom det är så svårt.

Men nu ska jag inte klaga, utan istället vara nöjd med att comcast inte kräver SSN för att man ska få teckna internetleveransavtal med dem. Eventuellt lyckas jag snart skaffa ett headset också, så att Skype kan komma till sin fulla rätt...

------------------
Uppdatering: Ca fyra timmar efter att teknikerna rapporterat till kundtjänst att installationen är avklarad, så ringer de upp - för att kolla att allt fungerar... Något för Teliasonera att fundera på?