I väntans tider, del II

Jo, det efterlängtade pappret kom i måndags, så vid så där tresnåret på eftermiddagen visste jag att jag skulle kunna gå på intervjun på tisdagen. Andades ut! Så fick jag ett bra tips av Mats - att ha med en bok eftersom väntan på ambassaden kan bli lång... Och ungefär så här gick det till:

1) stå i kö för att alls komma in på ambassadområdet. Det tog ca 20 minuter och underhållningen bestod i alla människor som inte klarar av att läsa de skyltar som mycket tydligt anger att du, för att alls få komma in på området måste ha med dig några viktiga prylar, typ hela visablanketten, pass, foto och ett adresserat och frankerat kuvert (så att de kan skicka tillbaka ditt pass). Det var tydligen svårt för somliga att ta till sig den informationen...

2) stå i kö för att få lämna ifrån dig alla papper. Det tog ca 15 minuter. (Mellan dessa båda köer måste man gå igenom en säkerhetskontroll där mobiler etc tas om hand om man råkade ha det med sig.)

3) sitt ner och vänta tills du blir uppropad. Den här delen tog ca 1h och 20 minuter. Tur att jag hade en bok...

4) dags för "intervju"... Den bestod i att snubben bakom luckade sa saker som jag bekräftade, under allmänt trevligt småprat om "One big thing" och sedan tog han mina fingeravtryck, meddelade att passet med visat borde komma i början på nästa vecka och önskade mig lycka till med forskningen. Den här delen tog ca 7 minuter, inklusive småprat...

Så, det verkar som om det är på gång nu, fast vidskeplig som jag är tänker jag inte ropa hej innan posten har levererat mitt pass tillbaka... Men jag har i alla fall något nytt att vänta på!

I väntans tider...

Jaha, om det är någon som undrar när jag ska åka till USA så kan jag meddela att det gör jag också. Undrar alltså. Och väntar.

Det saknas ett papper. Som skulle ha kommit i början på den här veckan, men det är inte här ännu, och om det alls är skickat från USA och hit är fortfarande höljt i dunkel. Och nu börjar det bli lite halvtråkigt att ändra tid för den där visumintervjun en gång till. Särskilt som man inte vet vad man ska satsa på. Man skulle kunna tycka att det inte skulle behöva ta så lång tid, men... Det gör det tydligen. Så jag väntar. Och väntar. Och väntar. Och då och då så skickar jag ett litet mail, som jag inte får svar på... Och det är trååååååkigt att vänta.

Men, man får sysselsätta sig så gott det går i alla fall. Idag drog Sara ut mig på något som jag faktiskt aldrig gjort förut, trots att jag bott mer än 10 år (i två omgångar) i Uppsala; Kajakpaddling (K1) på fyrisån. Otroligt skönt och avslappnande, med vackert väder, en livs levande häger och två timmar då jag inte alls tänkte på något visum... Det hade varit trevligt att ha en kamera med, och med facit i hand kan man konstatera att det hade gått bra, eftersom ingenting blev blött, men det kändes inte riktigt safe, så den fick vara kvar hemma.

Yttrandefrihet är viktigt, men....

Via SR hittar jag följande helt otroliga citat: "Yttrandefriheten ska gälla så länge det framförda budskapet inte går emot partilinjen"

Detta smått fantastiska uttalande kommer från (s)-riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo, i en kommentar till att arrangörerna bad deltagare plocka bort vissa plakat vid Mona Sahlins sommartal i Botkyrka.

Då vet vi, liksom.

Long time no see

Jag spenderade helgen i Hälsingland. Det resulterade i tre saker: 1) en överdimensionerad mängd foton från en ganska dramatisk solnedgång vid Norrbränningen (se ovan), 2) att jag måste åka till Kanada och 3) ett mycket kärt återseende.

För att börja från slutet. På en mack i Jättendal skymtar jag en kvinna som tycks mig mycket bekant som min gamla väninna E. Dock drar jag slutsatsen att den person som jag ser på parkeringsplatsen som nu kör en enorm Range Rover och handlar mat till vad som tycks vara hela familjen i en liten korvkiosk knappast kan vara den E som jag kände. Hon var ju vegan, satte nyttig och näringsrik mat i största allmänhet mycket högt i kurs och hade tydliga antipatier mot stora bilar (ja bilar överhuvdtaget)... Som tur är verkar det tydligen inte riktigt lika osannolikt att jag skulle befinna mig där mitt ute i ingenstans, och personen som liknar E vågar sig fram, frågar försynt mitt sällskap om mitt namn, och jo, det visar sig att på denna pyttelilla mack i Jättendal faktiskt är det ställe där E och jag återupptar vår kontakt. Coolt! Det hanns med ett besök i det E:ska hemmet i Sågtäkten (av alla ställen i världen) innan det bar söderut. Det blev några foton, och efter lite tricksande hade jag fått treåringen att glömma bort att hon egentligen var blyg, när hon ställdes inför utsikten att få trycka på några knappar på min kamera.

Vad gäller Kanada är det hela mycket enkelt. Vi passerade Strömsbruk, där kanotcentret skulle få tillbaka några kartor som varit på villovägar. (Det innehåller ett coolt men litet kameramuseum.) Ägarna spenderar halva året i Hälsingland och andra halvan på resande fot i Kanada, USA och Mexico - och det foto från Banff National Park som satt på väggen ovanför receptionsdisken - ja, jag blev helt enkelt mållös av pur förundran. (Ni som känner mig vet ju hur vanligt det är). Så ofantligt vackert! "Blame Canada" är knappast rätt uttryck i sammanhanget, men ändå. Jag måste helt enkelt åka dit någon gång!

Slutligen - Norrbränningen var vår rastplats på vägen hem, och vi lyckades tajma in solnedgången ganska bra, så det blev väl en bild eller två... Smakprov finns ovanför, fler bilder finns där de brukar finnas.

Det här är roligt! Och varmt, och lite mindre roligt

Mattias Svensson har börjat blogga. Och det har potential att bli riktigt underhållande. Se bara denna uppgörelse med politiskt inkorrekta barnvisor. Humor!

I övrigt kan jag meddela att sommarens i särklass svettigste träningspass (lågintensivt förvisso) gick av stapeln på Skansens dansbana igår kväll. Lindy hop är nästan alltid varmt, men när luftfuktigheten är av amerikansk söder-karaktär blir det riktigt, riktigt varmt.

Och slutligen hoppas jag på tredje gången gillt när det gäller de blanketter som jag ska ha från Johns Hopkins för att kunna ansöka om visum. Den första var fel, den andra var också fel - den tredje har jag inte sett ännu, men ni kan väl hålla tummarna med mig?

One of those days...

Felt a sudden urge to write a post in English. Don´t know why, probably just beacuse it´s one of those days when everything is a bit strange, when you feel a bit weird, when nothing is really wrong, but the world just doesn´t really cooperate with you. One of those days when...

... the arguments for having another glass of wine suddenly don´t seem as good as they did the night before when you actually had them
... there is no music in your library that is what you really want to listen to
... your camera refuses to cooperate* an all your pictures get blurry or just bad
... you´re not calm enough to sit down and read a book, but don´t really have the energy to do something real
... you realize it´s already August and that the evenings are getting darker again
... you really need something or someone to comfort you, except you just don´t know why comforting is needed, or what would really comfort you
... you´re restless but have really no idea of what you want to do
... it´s totally impossible to believe that a one-person household can create such an enormous amount of dirty dishes in so short time**
... it doesn´t even help to complain***

But, now it´s time to sleep, and tomorrow is another day, probably and hopefully of a different kind.


* Hmm, it´s probably very unfair to blame the camera, it´s much more probable that it´s all about the person behind the camera, but you can always try...
** Short time is a matter of definition of course, and of course it is a short time, since it feels like I´m taking care of dirty dishes all the time
***It always helps a little bit, it´s just that when you don´t know what you want to complain about, it´s not really the same thing

Folk är olika, part III

Dags för ett nytt avsnitt i min lilla "serie" - folk är olika. Nog för att jag är måttligt förjust i att behöva ha kontakter med arbetsförmedlingen, men till skillnad från detta östgötska par så tycker jag i alla fall inte att kontakten med AF är ett öde värre än döden. Östgotacorrespondenten rapporterar om paret som säger "Hellre nackskott än arbetsförmedlingen". Läs och förundras!

Kanske är allt de behöver lite tips från den här killen? Det måste ändå vara en ganska särskild och ovanlig sorts arbetshandikapp. Får man anta. Och så kan man nog än en gång konstatera att folk är olika.

Sommargäst

Den här lilla krabaten verkar ha flyttat in hos mig. Jag har lyft ut den ett par gånger, men den kommer tillbaka in igen. Den verkar helt enkelt trivas på min vägg :-)

Självklart!

Via Gitto uppmärksammade jag en slogan som jag helt enkelt måste dela med mig av. Och som måste ha fått alla marknadsförare ute i Sveriges kommuner att bli gröna av avund. OK att man kan komma på att ha en potatisfestival i Alingsås eller en porslinsfestival i Lidköping, eller för den delen slogans som "Trosa - världens ände" och "I love Hjo" men det här...

Virserums Köping - Lite kontinentalt, Mitt i Småland

Jomenvisst, där satt den!

På spaning efter utbildnings- och forskningspolitik

Det är snart dags för centerstämma. Då ska det behandlas ett stort antal dokument. När handlingarna kom var jag väldigt nyfiken på hur det såg ut på området högre utbildning och forskning. Jag hade visst hopp om att det skulle se om inte bra, så i alla fall OK, ut. Jag blev besviken. Jag har visserligen inte ens läst de aktuella avsnitten ännu, men jag vet i alla fall att jag är besviken!

Varför? Texterna som behandlar högre utbildning och forskning återfinns nämligen inte under utbildningsområdet. De behandlas istället i en programtext om jobb och företagande. (Som för övrigt inte finns tillgänglig ännu, vilket är oproffsigt av partikansliet eftersom det är mindre än en månad kvar tills stämman börjar, men det är en annan femma.)

Och det är så typiskt, så otroligt typiskt för centerpartiet. Under mina år som förbundsstyrelseledamot och förbundsordförande för Centerpartiets Högskoleförbund (numera Centerstudenter) så kämpade vi hårt för att sprida insikten att högre utbildning och forskning inte är en del av arbetsmarknads,- närings eller för den delen regionalpolitiken (på 1990-talet var det en mycket vanlig missuppfattning i delar av centerpartiet.) Utan ett alldeles eget område, som dock med fördel kopplas till resten av utbildningssystemet. Det blev också bättre ett tag; man insåg att kvalitet var viktigt om man skulle kunna motivera utbyggnaden av den högre utbildningen, man insåg att det inte gynnade den sk glesbygden om deras högskoleutbildningar betraktades som sämre, några insåg rent av att forskningen kanske inte var något som bäst detaljstyrdes av politiker. Ja, jag ska ge en eloge till den dåvarande handläggaren av frågorna på riksdagskansliet, liksom våra ledamöter i utbildningsutskottet som gjorde många bra saker under den här tiden. Jag medger att jag var skeptisk när Håkan Larsson fick ta hand om högre utbildning och forskning, men jag blev faktiskt mycket glatt överraskad av Håkans insatser. Vi gjorde tom gemensam sak i frågan på partistämman i Stockholm 2005. (Just nu verkar dock Håkan och jag ha lite olika åsikter i frågan om Flodströms utspel men det är en annan femma. Och jag vågar påstå att vi fortfarande är ense om att kvalitet krävs i hela den högre utbildningen, och att de gamla universiteten inte alltid är de som är bäst på det.)

Sen att alla ville att just deras högskola skulle bli universitet, eller åtminstone få vetenskapsområde var ju förstås enbart grundat på vetenskapliga överväganden... eller, nej kanske inte. En gång fördes t.o.m. en helt vansinnig debatt om möjligheten att inrätta någon slags särskilda doktorsutbildningar, som inte skulle vara riktigt lika långa och omfattande som på universiteten, som skulle göra det lättare för studenter från studieovana hem att gå vidare till forskning. Den iden omfattades tack och lov bara av några få personer och den vann inget gehör heller, men att den alls kan komma att diskuteras tyder på att intresset för frågorna är lite ljumt, för att uttrycka sig milt.

Jaha men, frågar sig vän av ordning (eller möjligen någon med mycket gott minne) brukade inte det där högskoleförbundet under din tid tycka att det var rätt bra om den högre utbildningen hade koppling inte bara till forskningen, utan också till "vanliga" arbetsmarknaden utanför universitet/högskolor, eftersom det ändå är dit de flesta av studenterna kommer sen? Jodå, det brukade vi, och jag tycker det fortfarande (och det tror jag att de också gör). Det finns klara kopplingar till arbetsmarknad och företagande, det förnekar jag icke. Men även socialförsäkringsrågor har klar bäring på jobb- och företagandefrågor, för att inte tala om sjukvård, eller vår grundläggande utbildning, den obligatoriska grundskolan. Men de behandlas, med rätta, för sig.

Och jag kan ju ha fel, men om högre utbildning och forskning behandlas i programmet om jobb och företagande så betvivlar jag att det kommer att innehålla så många spännande saker om hur vi ska nå målet om forskningsresurser som utgör 1% av BNP, eller hur centerpartiet ser på frågan om en ny tjänstestruktur inom akademin eller resursfördelningen (båda frågorna utreds ju just nu under ledning av Ann Numhauser-Henning respektive Dan Brändström). Och om programmet till äventyrs skulle innehålla något av detta, ja då lär det knappast få utgöra fokus i debatten, för den ska ju handla om jobb och företagande.

Och jag tycker att det är så synd. För centerpartiet har en schysst tradition i att kämpa för utbildning åt alla, för mångfald i utbildningssystemet, och för möjlighet till förkovran på egna villkor (genom vanlig skolutbildning, vuxenutbildning, KY- och lärlingsutbildningar (där partiet är bra med!), akademiska studier och forskning, genom studiecirklar...) Det är väl synd att den ska gå förlorad bara för att någon tänkte studier=jobb? Eller?

Sommarspaning

Jag stod i kön på Ica. Killen innan mig skulle handla en massa saker, men uppdelat på fyra olika kvitton. Han hade säkert bra skäl för det. Det som jag fann märkligt i hans beteende var att han mellan varje betalning mycket prydligt och ordentligt packade ner sin plånbok i ryggsäcken och stängde ordentligt med dragkedja och allt, för att bara någon halvminut senare plocka fram den igen. Betalade och packade ner plånboken. Plockade fram, betalade och packade ner. Ja ni förstår. Inte för att det är viktigt eller så, det verkar bara så... ja, konstigt liksom.

Annars kan man konstatera att idag äår första dagen på en vecka som jag inte har ont i halsen. Kanske kan man snart börja träna igen?

Och för att fortsätta på avdelningen oviktigheter kan jag bara konstatera att de som hittar hit till bloggen genom att googla namnet den tidigare nämnda festival som snart äger rum i Lidköping sannolikt blir ganska besvikna på informationsbristen här. Det är faktiskt inte så få människor som hittat hit just på grund av detta. Fast träffarna som är relaterade till världens största flygplats är fortfarande betydligt fler än de med anknytning till Västsverige. Och för att reda ut det också då, O´Hare i Chicago betraktades länge som världens största flygplats, men nu lär det vara så att Hartsfield-Jackson i Atlanta har gått om. Så vet ni det.

Fotoförsäljning

Jo, det är faktiskt sant - jag har sålt mitt första foto!!! Men jag gissar att det nog inte blir en vana, men det var en rolig ovana i alla fall.

Det är inte det här, men det är ett snarlikt. Dessutom har jag faktiskt tagit ett foto som visst ska få äran att figurera på framsidan på en avhandling... (Möjligen kan det på något sätt kompensera att jag inte själv tog fotot som pryder framsidan på min avhandling).

Så har jag varit i Småland också. Där finns det stenmurar. Massor av stenmurar. Några försök att föreviga några av dem (och en del annat) finns som vanligt på Picasa.