1. Häromdagen blev jag (bildligt talat) överfallen av en expedit i en affär som säljer skönhetsprodukter. Av oklara skäl försökte hon övertyga mig om att jag skulle köpa produkt A istället för B. (Till saken hör att jag inte var intresserad av att inhandla varken A eller B, utan var där för att inhandla handkräm.) Hon motiverade det hela med att det visserligen var samma sak i både A och B, men att "molekylerna är mindre" i A jämfört med B. Intressant tyckte jag, och frågade om hon var säker på att hon verkligen menade att molekylerna var mindre och det menade hon bestämt. Lika säker var hon på att det var samma (jo, hon sa samma, inte lika) molekyler i de båda produkterna.
2. Kvinnan som igår eftermiddag deklamerade första versen ur Karin Boyes dikt "Visst gör det ont" om och om och om igen utanför stadsbiblioteket. Tonvikten låg förvisso på raden om "varför skulle annars våren tveka" men jag tror att hon kanske tog de orden något mer bokstavligt än vad författaren ursprungligen avsåg.
3. De båda kvinnorna (i ca 30-årsåldern) som väntade på att gårdagens träningspass skulle börja och som diskuterade hurvida det var OK att göra slut på ett +5 år långt förhållande via sms, och kom fram till att det var det.
4. Snubbarna som, trots att de hade en hel trottoar (utan både is, snö och grus) att spankulera omkring på, valde att gå på cykelbanan och svära över det stora antalet cyklister som var i vägen för dem.
5. Gissningsvis: Att försöka att, cyklandes, ta sig från Chalmers till Olskroken vid ungefär den tid man antagligen skulle vilja lämna jobbet idag, eftersom det tydligen är dags för såna där fotbollsfans att vallfärda mot Ullevi igen. Det gick ju inte så toppenbra senast det begav sig... Å andra sidan får man säga till fotbollsfansens försvar att de, till skillnad från hockeyfans, sällan försöker dirigera spårvagnstrafiken.
Monday, March 22, 2010
Tuesday, March 16, 2010
Katter och hermeliner
Eller hur man vet att det finns en fysiker bland kemisterna.
"Måste du vara så elektrisk?" på tal om att en signal behövde termineras med ett 50-Ohms motstånd.
Slutsatsen av dagens övningar är annars att det inte vore så dumt att vara bara lite bättre på oscilloskop, elektronik och Labview...
"Måste du vara så elektrisk?" på tal om att en signal behövde termineras med ett 50-Ohms motstånd.
Slutsatsen av dagens övningar är annars att det inte vore så dumt att vara bara lite bättre på oscilloskop, elektronik och Labview...
Sunday, March 14, 2010
Göteborgshumor och brottslighet
Det påstås bestämt på min arbetsplats att man efter ett "tillräckligt" långt tag i den här stan inte kan undgå att påverkas av den förhärskande humorn här. Jag har förstås, på goda grunder, hävdat motsatsen, men får eventuellt tänka om efter gårdagen.
Jag råkade läsa nyheten om "Black Cobra" och deras "större stöld av småkakor" och noterade då att det ju onekligen finns något sött över den svenska organiserade brottsligheten...
Mindre sött är det dock att det verkar skjutas ungefär lika friskt på Hisingen som i Baltimore. Och även om Baltimorestatistiken visade all-time-low beträffande antalet mord för januari och februari 2010 (24 stycken) så känner jag inte att Göteborg behöver ha just Baltimore som förebild när det gäller mord i synnerhet eller brottslighet i största allmänhet.
Jag råkade läsa nyheten om "Black Cobra" och deras "större stöld av småkakor" och noterade då att det ju onekligen finns något sött över den svenska organiserade brottsligheten...
Mindre sött är det dock att det verkar skjutas ungefär lika friskt på Hisingen som i Baltimore. Och även om Baltimorestatistiken visade all-time-low beträffande antalet mord för januari och februari 2010 (24 stycken) så känner jag inte att Göteborg behöver ha just Baltimore som förebild när det gäller mord i synnerhet eller brottslighet i största allmänhet.
Sunday, March 07, 2010
Förbud, eller lite sunt förnuft kanske?
Jag råkade se på Agenda ikväll, där det ingick ett indignerat reportage om det faktum att Sverige, Albanien och Malta var de enda länder inom EU som inte har infört förbud mot att använda mobiltelefon vid bilkörning.
Ja, man behöver väl inte vara så där vansinnigt intelligent för att inse att uppmärksamheten på trafiksituationen blir sämre om man ska trassla med en telefon under tiden. Men man skulle ju kunna tänka sig att just den insikten gör att man väljer att inte använda telefonen samtidigt som man kör bil? Bara för att man liksom förmår använda sitt sunda förnuft, och för att man begriper att det kan finnas sådant som är olämpligt fast det inte är förbjudet?
Eget ansvar, kan det vara något kanske?
Ja, man behöver väl inte vara så där vansinnigt intelligent för att inse att uppmärksamheten på trafiksituationen blir sämre om man ska trassla med en telefon under tiden. Men man skulle ju kunna tänka sig att just den insikten gör att man väljer att inte använda telefonen samtidigt som man kör bil? Bara för att man liksom förmår använda sitt sunda förnuft, och för att man begriper att det kan finnas sådant som är olämpligt fast det inte är förbjudet?
Eget ansvar, kan det vara något kanske?
Wednesday, March 03, 2010
Om lycka, eller i alla fall välbefinnande.
Behaviorial economics - ekonomi när den är som intressantast (enligt min högst subjektiva mening).
It's difficult to think about well-being.
It's difficult to think about well-being.
Monday, March 01, 2010
Jag mötte Lassie, fast ändå inte...
Mitt knä trilskas lite igen, så pass att jag fann det för gott att låta någon som besitter mer kompetens i frågan än undertecknad, undersöka det. Jag började alltså leta efter en Göteborgsk motsvarighet till Idrottsskadecentrum* i Uppsala. Jag menar, vem vill inte ha motsvarigheten till ett ställe där de skrattar åt ens "fullständigt unika" löpsteg, sticker en i fötterna med glasbitar och sätter gigantiska mängder nålar i vader eller fötter eller böjer ens höftben på sätt som känns (och låter) omöjliga med effekten att det ena benet plötsligt blir längre...
Jag måste ha lyckats ganska bra för det tog inte många minuter innan det visat sig att sjukgymnasten, som redan från började tittade skeptiskt på mina fötter knän, kände både sjukgymnasten och naprapaten. Han visste också att berätta att naprapaten i fråga tyligen bytt klinik och numera sätter sina nålar i systrarna Kallurs benhinnor (eller något ditåt, jag lyssnade inte så noga eftersom jag var upptagen med att göra benböj som han tittade skeptiskt på.) Därefter vred och vände han på mitt knä i alla möjliga (och några som verkade lite omöjliga) vinklar och konstaterade att det inte var några större fel på undertecknad förutom en signifikant instabilitet i knäet. Således blev jag ordinerad att dagligen ägna mig åt positionskontrollerad utfallsträning, att lägga mer tid på gymmet och specifikt träna benmuskler (inklusive mitt hatobjekt vaderna). Slutligen tillade han att jag borde komma ihåg att jag inte är 25 längre...
Jag måste ha lyckats ganska bra för det tog inte många minuter innan det visat sig att sjukgymnasten, som redan från började tittade skeptiskt på mina fötter knän, kände både sjukgymnasten och naprapaten. Han visste också att berätta att naprapaten i fråga tyligen bytt klinik och numera sätter sina nålar i systrarna Kallurs benhinnor (eller något ditåt, jag lyssnade inte så noga eftersom jag var upptagen med att göra benböj som han tittade skeptiskt på.) Därefter vred och vände han på mitt knä i alla möjliga (och några som verkade lite omöjliga) vinklar och konstaterade att det inte var några större fel på undertecknad förutom en signifikant instabilitet i knäet. Således blev jag ordinerad att dagligen ägna mig åt positionskontrollerad utfallsträning, att lägga mer tid på gymmet och specifikt träna benmuskler (inklusive mitt hatobjekt vaderna). Slutligen tillade han att jag borde komma ihåg att jag inte är 25 längre...
Thursday, February 25, 2010
Att åka tåg
Det har inte blivit mycket bloggat på sistone, delvis för jag har varit ute och rest, bland annat med tåg*. Och det tar ju lite tid i dessa dagar. Förra fredagen blev jag tex 2 timmar och 30 minuter sen på sträckan Göteborg-Uppsala. Det är faktiskt en imponerande kort försening med tanke på att vi på denna relativt korta sträcka klarade av följande fel: 1. Fordonsfel (det är oklart exakt vilken slags fel detta egentligen är, men en stark misstanke är att det kan översättas till oplogad bangård). 2. Lokfel (vilket ledde till ett längre stopp i Skövde för omstart av tåget). 3. Rälsbrott. 4. Signalfel. Och slutligen, 5. Växelfel. (Jag hann förstås inte fram till själva disputationen, men däremot anlände jag alldeles lagom till det efterföljande champagnedrickandet, så det var ju ingen större skada skedd...)
Fredagens resa var ändå, måste man säga, oerhört bekväm i jämförelse med mina reseförsök i söndags och måndags. Att ta sig sträckan Knivsta-Stockholm via Upplands-Väsby var en mycket lång, förfärligt kall och synnerligen märklig upplevelse. (Det tog ca 3.5 timmar i söndags vilket kan jämföras med de normala ca 50 minutrarna). Västtrafik må ha vissa lätt surrealistiska drag, men det är ändå intet mot känslan när det plötsligt dyker upp ett tåg vid perrongen i Knivsta, för att plocka upp passagerare, strax efter att informationstavlan meddelat att också de närmaste tre tågen söderut har blivit inställda... (Att försöka åka tåg mellan Stockholm och Göteborg i måndags var inte att tänka på, så det blev, tyvärr, flyg istället. Att linjera lasrar på distans är nämligen inte möjligt.)
*I dessa tider då gnället på SJ tycks outtömligt (med viss rätt, deras information till resenärer är riktigt usel) så måste jag ändå påpeka att att all SJ-personal som jag hade med att göra under den senaste helgen faktiskt var väldigt trevlig, om än de inte heller hade tillgång till den information som fanns tillgänglig för vem som helst som kikade in på banverkets hemsida.
Fredagens resa var ändå, måste man säga, oerhört bekväm i jämförelse med mina reseförsök i söndags och måndags. Att ta sig sträckan Knivsta-Stockholm via Upplands-Väsby var en mycket lång, förfärligt kall och synnerligen märklig upplevelse. (Det tog ca 3.5 timmar i söndags vilket kan jämföras med de normala ca 50 minutrarna). Västtrafik må ha vissa lätt surrealistiska drag, men det är ändå intet mot känslan när det plötsligt dyker upp ett tåg vid perrongen i Knivsta, för att plocka upp passagerare, strax efter att informationstavlan meddelat att också de närmaste tre tågen söderut har blivit inställda... (Att försöka åka tåg mellan Stockholm och Göteborg i måndags var inte att tänka på, så det blev, tyvärr, flyg istället. Att linjera lasrar på distans är nämligen inte möjligt.)
*I dessa tider då gnället på SJ tycks outtömligt (med viss rätt, deras information till resenärer är riktigt usel) så måste jag ändå påpeka att att all SJ-personal som jag hade med att göra under den senaste helgen faktiskt var väldigt trevlig, om än de inte heller hade tillgång till den information som fanns tillgänglig för vem som helst som kikade in på banverkets hemsida.
Monday, February 15, 2010
Bröllop
Helgen som gick gifte sig en av mina bästa vänner, i Uppsala domkyrka. Fantastiskt trevligt och det blev inte direkt sämre av att ett av Uppsalas bästa swingband - Canal Street Syncopators - stod för musiken under kvällen.
Brudens smycken.
Brudgummen, inklusive vigselring.
Och hennes ring.
En är fokuserad på tårtan, och en på baren...
Gäster. (För insatta: Mannen till vänster är också känd som "kiltmannen".)
Brudens smycken.
Brudgummen, inklusive vigselring.
Och hennes ring.
En är fokuserad på tårtan, och en på baren...
Gäster. (För insatta: Mannen till vänster är också känd som "kiltmannen".)
Monday, February 08, 2010
Minst en av tre?
Nu har jag, inom loppet av fyra timmar, testat i tur och ordning te, airborne och whisky mot mitt halsonda. Minst en av dem borde ju hjälpa tycker man...
Och annars så har dagen känts ganska mycket så här. Bortsett från att det var en laser och inte den dator som betedde sig så där då. (Kanske hörde lasern den lååånga och ganska meningslösa diskussionen om fikarumssuntförnuft på avdelningsmötet och det var därför som den inte ville bete sig?)
Nya tag imorgon, hur som helst.
Och annars så har dagen känts ganska mycket så här. Bortsett från att det var en laser och inte den dator som betedde sig så där då. (Kanske hörde lasern den lååånga och ganska meningslösa diskussionen om fikarumssuntförnuft på avdelningsmötet och det var därför som den inte ville bete sig?)
Nya tag imorgon, hur som helst.
Wednesday, February 03, 2010
Löpning och andra märkligheter
Jahaja. Tack vare Katarina ska jag tydligen springa tjejmilen i höst.* Tack vare Patrik har jag tydligen också offentliggjort ett tidsmål för denna begivenhet. Lyckligtvis har jag också (utan att behöva anstränga mig det minsta) fått med Reneé på spektaklet. (Och jag hoppas överyga Emelia också.) Som tur är det långt till september. Och nära till Skatås. I bästa fall bryter jag inga ben på grund av den helt galna halka som definierat Göteborg den senaste veckan. (Fram till i onsdags förra veckan hade jag bara goda saker att säga om vinterväghållningen i denna stad, men det har gått över nu... Fast, jag vill nog fortfarande hävda att Göteborg är snäppet bättre än Uppsala i detta avseende.)
I fredags var jag på disputation. En mycket märklig upplevelse av två anledningar: den ena att jag tyckte att det var förfärligt orättvist att jag inte fick vara med i diskussionen (det har aldrig hänt mig förut på en disputation. Enligt säkra källor** går det inte över men man vänjer sig... Huvaligen!). Den andra anledningen var att opponenten, som jag råkar känna ganska väl, höll inte 15 minuters introduktion som avtalat, utan 30, och när det väl blev dags för diskussion med respondenten inleddes detta med en 5 minuters monolog innan själva frågan uttalades. När han var nöjd med frågandet efter dryga två timmar slog han sig bekvämt ner, sparkade av sig skorna, trollade fram en macka från ingenstans och såg förvånad ut när betygskommitten klarade av sina uppgifter på ca 2 minuter var. Sen glömde han visst vinterskorna på respondentens handledares kontor...
Jo, och så såg jag ju partiledardebatten i söndags... Endast två reflektioner från densamma. Vid första anblicken kan det verka märkligt att (mp) väljer Eriksson och inte Wetterstrand i dessa sammanhang, men vid närmare eftertanke så tycks det egentligen som ett smart drag av några rödgröna strateger. För Mona Sahlin verkar ju inte alls lika inkompetent jämfört med Eriksson som med Wetterstrand. I rättvisans namn måste dock tilläggas att alliansföreträdarna inte imponerade särskilt heller.
Ja, och så har jag kört igång med vårens projekt också. Spanska. Så om det är låg aktivitet här på bloggen så vet ni vad det beror på...
*Egentligen är detta bara en logisk fortsättning på det nya liv som jag helt otippat började för två veckor sen. (Otippat för mig alltså, jag hade inte alls planerat detta, det bara hände. Tiden får utvisa hur länge det varar.) Jag har nu 5 träningspass på de 11 senaste dagarna... Nyttigt?
**Två professorer
I fredags var jag på disputation. En mycket märklig upplevelse av två anledningar: den ena att jag tyckte att det var förfärligt orättvist att jag inte fick vara med i diskussionen (det har aldrig hänt mig förut på en disputation. Enligt säkra källor** går det inte över men man vänjer sig... Huvaligen!). Den andra anledningen var att opponenten, som jag råkar känna ganska väl, höll inte 15 minuters introduktion som avtalat, utan 30, och när det väl blev dags för diskussion med respondenten inleddes detta med en 5 minuters monolog innan själva frågan uttalades. När han var nöjd med frågandet efter dryga två timmar slog han sig bekvämt ner, sparkade av sig skorna, trollade fram en macka från ingenstans och såg förvånad ut när betygskommitten klarade av sina uppgifter på ca 2 minuter var. Sen glömde han visst vinterskorna på respondentens handledares kontor...
Jo, och så såg jag ju partiledardebatten i söndags... Endast två reflektioner från densamma. Vid första anblicken kan det verka märkligt att (mp) väljer Eriksson och inte Wetterstrand i dessa sammanhang, men vid närmare eftertanke så tycks det egentligen som ett smart drag av några rödgröna strateger. För Mona Sahlin verkar ju inte alls lika inkompetent jämfört med Eriksson som med Wetterstrand. I rättvisans namn måste dock tilläggas att alliansföreträdarna inte imponerade särskilt heller.
Ja, och så har jag kört igång med vårens projekt också. Spanska. Så om det är låg aktivitet här på bloggen så vet ni vad det beror på...
*Egentligen är detta bara en logisk fortsättning på det nya liv som jag helt otippat började för två veckor sen. (Otippat för mig alltså, jag hade inte alls planerat detta, det bara hände. Tiden får utvisa hur länge det varar.) Jag har nu 5 träningspass på de 11 senaste dagarna... Nyttigt?
**Två professorer
Sunday, January 24, 2010
Empty LA
Mitt eget fotograferande går så där just nu och lustigt nog sammanföll min jakt på inspiration med HC:s tips om detta.
Empty L.A. (Om man klickar på bilden kommer det fler bilder.) Fotograferat, och i allra högsta grad photoshoppat*, av Matt Logue. Själv är jag mest fascinerad av bilderna med tomma vägar, eftersom jag, när jag var där i höstas, inte såg en enda väg med smärre trafikmängd än morgonrusningen på E6/E20 (där de passerar Olskroken...)
Han tog helt enkelt absurda mängder bilder vid de aktuella platserna så att han kunde photoshoppa ihop bilder utan bilar och människor.
Empty L.A. (Om man klickar på bilden kommer det fler bilder.) Fotograferat, och i allra högsta grad photoshoppat*, av Matt Logue. Själv är jag mest fascinerad av bilderna med tomma vägar, eftersom jag, när jag var där i höstas, inte såg en enda väg med smärre trafikmängd än morgonrusningen på E6/E20 (där de passerar Olskroken...)
Han tog helt enkelt absurda mängder bilder vid de aktuella platserna så att han kunde photoshoppa ihop bilder utan bilar och människor.
Saturday, January 23, 2010
Lågt...
Veckan har bjudit på en del reflektioner vad beträffar användningen av svenska språket.
I början av veckan blev jag tvungen att läsa meningen "vad har dem gjort nu?" författad av en person som rimligen är både välutbildad och intelligent, och som dessutom har svenska som modersmål. Och, värt att notera, som är betald för att författa texter på svenska språket. Ahhhh! Kalla mig gärna både språkpolis eller elitist, jag tänker fortsätta hävda att folk borde lära sig att använda de och dem på korrekt sätt. Så det så.
Jag har ju varit ute och åkt tåg i veckan. (Jag kan för övrigt bekräfta "nyheten" att tågen är försenade mest hela tiden numera.) SJ ropar ut att de har en tyst avdelning på tåget och att samtal i densamma "ska föras på en låg nivå". Kollegan (som uppenbarligen besitter humor, viss självdistans och språkkänsla) meddelade omedelbart att det nog var bäst att han gick dit eftersom hans samtal alltid brukade vara på en låg nivå...
Och så läste jag en intressant rubrik i Svenska Dagbladet idag (papperstidningen). "Kött från olaglig slakt säljs omärkt i butiker". Den är visserligen språkligt korrekt men implicerar att problemet snarare består i bristande märkning än den olagliga (och synnerligen plågsamma) slakten. Det kan man ju i och för sig också tycka, men med tanke på att artikeln snarare handlar om slakten än om märkningen så var väl rubriken kanske lite missvisande.
Var det "elitist" som var ordet för dagen?
I början av veckan blev jag tvungen att läsa meningen "vad har dem gjort nu?" författad av en person som rimligen är både välutbildad och intelligent, och som dessutom har svenska som modersmål. Och, värt att notera, som är betald för att författa texter på svenska språket. Ahhhh! Kalla mig gärna både språkpolis eller elitist, jag tänker fortsätta hävda att folk borde lära sig att använda de och dem på korrekt sätt. Så det så.
Jag har ju varit ute och åkt tåg i veckan. (Jag kan för övrigt bekräfta "nyheten" att tågen är försenade mest hela tiden numera.) SJ ropar ut att de har en tyst avdelning på tåget och att samtal i densamma "ska föras på en låg nivå". Kollegan (som uppenbarligen besitter humor, viss självdistans och språkkänsla) meddelade omedelbart att det nog var bäst att han gick dit eftersom hans samtal alltid brukade vara på en låg nivå...
Och så läste jag en intressant rubrik i Svenska Dagbladet idag (papperstidningen). "Kött från olaglig slakt säljs omärkt i butiker". Den är visserligen språkligt korrekt men implicerar att problemet snarare består i bristande märkning än den olagliga (och synnerligen plågsamma) slakten. Det kan man ju i och för sig också tycka, men med tanke på att artikeln snarare handlar om slakten än om märkningen så var väl rubriken kanske lite missvisande.
Var det "elitist" som var ordet för dagen?
Wednesday, January 20, 2010
Mera foton
Jag sitter på ett förfärligt skakigt X2000 från Stockholm tillbaka till Göteborg och tänkte att jag, i brist på bättre sysselsättning, kunde posta några foton från USA-resan.
Vacants i East Baltimore, inte så långt från en del av de "projects" som spelar en ganska stor roll för handlingen i The Wire. Kvaliteten är kass eftersom det är taget från tåget, genom fönstret. Man går inte precis hit för en liten fotopromenad...
En ganska ovanlig syn på NYC tunnelbana, en (troligen) hemlös sovande person. Det är väldigt sällsynt att man ser det. Jag har faktiskt aldrig, trots stans storlek, känt mig otrygg på tunnelbanan där... Baltimore är, om man nu letar efter farliga ställen, betydligt värre än NYC.
Och ännu en bild från tåget mellan Baltimore och NYC. Broar över, tror jag, Susquehanna, mellan Havre de Grace och Perryville.
Och en vy över Manhattan från Newark airports så kallade Airtrain.
Och två syskon Gardner (de två yngsta) på ett mycket trevligt ställe i Brooklyn. Jag letar, febrilt efter en bra bild på James, men det verkar saknas i det för tillfället tillgängliga bildarkivet. Säkert är dock att de två bröderna är mycket lika (och just den kväll då detta foto togs hade de dessutom exakt likadana skjortor på sig...)
Vacants i East Baltimore, inte så långt från en del av de "projects" som spelar en ganska stor roll för handlingen i The Wire. Kvaliteten är kass eftersom det är taget från tåget, genom fönstret. Man går inte precis hit för en liten fotopromenad...
En ganska ovanlig syn på NYC tunnelbana, en (troligen) hemlös sovande person. Det är väldigt sällsynt att man ser det. Jag har faktiskt aldrig, trots stans storlek, känt mig otrygg på tunnelbanan där... Baltimore är, om man nu letar efter farliga ställen, betydligt värre än NYC.
Och ännu en bild från tåget mellan Baltimore och NYC. Broar över, tror jag, Susquehanna, mellan Havre de Grace och Perryville.
Och en vy över Manhattan från Newark airports så kallade Airtrain.
Och två syskon Gardner (de två yngsta) på ett mycket trevligt ställe i Brooklyn. Jag letar, febrilt efter en bra bild på James, men det verkar saknas i det för tillfället tillgängliga bildarkivet. Säkert är dock att de två bröderna är mycket lika (och just den kväll då detta foto togs hade de dessutom exakt likadana skjortor på sig...)
Monday, January 18, 2010
I brist på tid att skriva något vettigt...
Jag tillbringade nyårsafton (delar av den i alla fall) i Lund. Där var det tokkallt och såg ut som på ovanstående bilder. Skåne har sina stunder, det får man säga.
Friday, January 15, 2010
I rättvisans namn
Som framgick av den förra posten så är jag inte så nöjd med Telia just nu. Inte alls nöjd faktiskt. (Alla som har en ide om vilken mobiloperatör jag borde ha istället är välkomna att berätta det, och varför). Men i rättvisans namn så borde jag kanske nämna att tågtrafiken i Västsverige inte heller är helt välfungerande. (På grund av den intressanta kombinationen Chalmers-byråkrati och SJ-byråkrati har jag spenderat rätt mycket tid på Centralen i Göteborg i avsikt att försöka inhandla några tågbiljetter till en så kallad tjänsteresa). Nyss meddelades tex att tåget till Trollhättan och Vänersborg var kraftigt försenat, sedan att det var inställt, och, till sist, att tåget visst kommer att avgå. Enligt tidtabell. Man upphör helt enkelt aldrig att förvånas.
Usa-resan, del 2
Kan kortast sammanfattas i: massor av goda vänner, en del tågåkande, en och annan öl (den berömda öl-talföljden är garanterat inte 1,2,8... i vare sig Baltimore eller Brooklyn, 0,3,(för) många tycks vara den förhärskande ordningen) och ganska många givande forskningsdiskussioner, och kanske en och annan mindre forskningsfokuserad och mer existentiellt inriktad diskussion dessutom. I korthet, en synnerligen lyckad resa.
Väl tillbaka i Sverige har jag dock seriösa issues med Telia, inkluderat deras sk kundtjänst och support. Jag antar att ingen är förvånad...
Väl tillbaka i Sverige har jag dock seriösa issues med Telia, inkluderat deras sk kundtjänst och support. Jag antar att ingen är förvånad...
Wednesday, January 06, 2010
USA-resa, del 1
På nyårsdagen gick jag upp tidigare än vad som kan betraktas som humant (klockan 6) efter 3.5 h sömn. ca 17.5 h senare stod jag i den evighetslånga migrationskontrollkön som tog längre än någonsin och som skickade ca var 10:e person till secondary screening som det kallas. Efter ytterligare en flygning landade jag i Detroit vid 9-tiden på kvällenoch 50 minuter senare var jag, hyrbilen och snöskyffeln, som de vänligt nog skickade med, på väg mot East Lansing, MI. Ytterligare 1.5 h senare satt jag hemma hos Jenny och kände mig så där lagom mör efter att ha varit vaken nästan 24 h i sträck. Vi ägnade de två närmaste dagarna åt att se oss om i Michigan och bestämde oss för att klassa Michigan som USA:s motsvarighet till Västergötland. (Stora sjöar**, mycket jordbruk, massor av små orter). Idrottsarenorna är dock hyfsat mycket större. Spartan stadium i East Lansing rymmer 75000 personer (fler människor än det bor i stan), arenan i Ann Arbor tar över 100 000 och var fram till för bara något år sen den största i USA. Ullevi framstår som ett dockskåp i jämförelse. Största behållningen med Ann Arbor*** var varken arenan eller staden i sig (trevlig men hyfsat överskattad) utan att jag fick träffa Megan igen!
Måndag bjöd på kolesterolfrukost innan snöig bilfärd mot Detroit och ett försenat flyg tillbaka till New York. Ca 2 timmar senare än planerat kunde jag släpa in allt mitt bagage på en bar i Brooklyn och tillsammans med nästan hela klanen Gardner njuta av lyxen att vara i Brooklyn. Renee och jag åt en synnerligen näringsriktig middag bestående av Red velvet cake och öl... Tisdag eftermiddag åkte jag och hela mitt bagage vidare till Princeton, NJ, där jag fick titta på Amandas nya lab. Kvällen avslutades med en något mer näringsriktig måltid i sällskap med Amanda, Katie, Terry och Ellen, i Morrisville, PA. Och i morse (6.26) satte jag mig på tåget från Trenton till Baltimore, MD...
Trots att jag är lite snuvig är det faktiskt inte alls särskilt synd om mig just nu.
*Rätt många passagerare visade sig mycket förvånade inför en extra säkerhetskontroll innan gaten (ärligt talat, följer folk inte nyheterna alls? Det kan väl ändå inte ha kommit som en överraskning att det skulle bli en extra kontroll? Följer folk inte nyheterna alls?).
**Fast färre människor med så här fiffiga idéer. Det är extra humor att det nu visat sig att Jennys svåger visst jobbar på samma ställe som den här snubben...
***Den västgötska motsvarigheten till Ann Arbor tror vi är antingen Vänersborg och Lidköping. Förutom att näringsställen faktiskt är öppna även efter klockan 2 på lördagar...
Måndag bjöd på kolesterolfrukost innan snöig bilfärd mot Detroit och ett försenat flyg tillbaka till New York. Ca 2 timmar senare än planerat kunde jag släpa in allt mitt bagage på en bar i Brooklyn och tillsammans med nästan hela klanen Gardner njuta av lyxen att vara i Brooklyn. Renee och jag åt en synnerligen näringsriktig middag bestående av Red velvet cake och öl... Tisdag eftermiddag åkte jag och hela mitt bagage vidare till Princeton, NJ, där jag fick titta på Amandas nya lab. Kvällen avslutades med en något mer näringsriktig måltid i sällskap med Amanda, Katie, Terry och Ellen, i Morrisville, PA. Och i morse (6.26) satte jag mig på tåget från Trenton till Baltimore, MD...
Trots att jag är lite snuvig är det faktiskt inte alls särskilt synd om mig just nu.
*Rätt många passagerare visade sig mycket förvånade inför en extra säkerhetskontroll innan gaten (ärligt talat, följer folk inte nyheterna alls? Det kan väl ändå inte ha kommit som en överraskning att det skulle bli en extra kontroll? Följer folk inte nyheterna alls?).
**Fast färre människor med så här fiffiga idéer. Det är extra humor att det nu visat sig att Jennys svåger visst jobbar på samma ställe som den här snubben...
***Den västgötska motsvarigheten till Ann Arbor tror vi är antingen Vänersborg och Lidköping. Förutom att näringsställen faktiskt är öppna även efter klockan 2 på lördagar...
Friday, January 01, 2010
Summering och förhoppningar
Att summera 2009 i korthet är inte så lätt, men några saker som slår mig är följande:
Den viktigaste händelsen: Att flytta tillbaka till Sverige.
Den bästa resan: New Orleans i februari, med alla NYC-visiter som god tvåa.
Största bedriften: Att stå ut med allt regn i Göteborg* i november. (om det nu kan definieras som "stå ut" när man gnäller exakt hela tiden)
Årets oro: Dels i april när J. var på sjukhus och dels när pappa blev sjuk i december.
Mest intressanta: När mitt kreditkort spärrades på grund av suspekt beteende (jag hade köpt bensin).
Bisarraste träning: De där fotbollsmatcherna jag spelade.
Årets (positiva) förvåning: När det blev vinter i Göteborg.
Årets misslyckande: Att jag inte lyckades få in Kanada i reseplaneringen.
Att summera det gångna decenniet är nog en uppgift som jag helst låter bli. Det räcker väl med att konstatera att det har hänt förfärligt mycket sedan dess.
Beträffande förhoppningar för 2010 så ska man ju alltid vara försiktig med vad man önskar sig, men man kan ju alltid hoppas på att lasrarna samarbetar, att det kanske löser sig med jobb (ja, jag skrev "hoppas" men jag menade drömma) och kanske ett par saker till... Nåja, nu är det snart boarding och det betyder i bästa fall att jag snart är tillbaka i NYC. God fortsättning på er!
*Notera dock gärna att jag faktiskt gillar Göteborg och trivs riktigt bra, jag gillar bara inte novembervädret.
Den viktigaste händelsen: Att flytta tillbaka till Sverige.
Den bästa resan: New Orleans i februari, med alla NYC-visiter som god tvåa.
Största bedriften: Att stå ut med allt regn i Göteborg* i november. (om det nu kan definieras som "stå ut" när man gnäller exakt hela tiden)
Årets oro: Dels i april när J. var på sjukhus och dels när pappa blev sjuk i december.
Mest intressanta: När mitt kreditkort spärrades på grund av suspekt beteende (jag hade köpt bensin).
Bisarraste träning: De där fotbollsmatcherna jag spelade.
Årets (positiva) förvåning: När det blev vinter i Göteborg.
Årets misslyckande: Att jag inte lyckades få in Kanada i reseplaneringen.
Att summera det gångna decenniet är nog en uppgift som jag helst låter bli. Det räcker väl med att konstatera att det har hänt förfärligt mycket sedan dess.
Beträffande förhoppningar för 2010 så ska man ju alltid vara försiktig med vad man önskar sig, men man kan ju alltid hoppas på att lasrarna samarbetar, att det kanske löser sig med jobb (ja, jag skrev "hoppas" men jag menade drömma) och kanske ett par saker till... Nåja, nu är det snart boarding och det betyder i bästa fall att jag snart är tillbaka i NYC. God fortsättning på er!
*Notera dock gärna att jag faktiskt gillar Göteborg och trivs riktigt bra, jag gillar bara inte novembervädret.
Thursday, December 31, 2009
Gott nytt år!
Eventuella summeringar av 2009 får vänta. Sammaledes gäller eventuella 2010-utblickar och förhoppningar. Nu börjar nämligen partyt. I Lund. Med delvis danska traditioner. (Räknas det överhuvudtaget som om att jag firar nyår i Sverige?)
Gott Nytt År!
Gott Nytt År!
Wednesday, December 30, 2009
Saker jag verkligen inte begriper
Inte undra på att folk inte nödvändigtvis gillar att behöva ha kontakt med försäkringskassan. Och, även om det finns en hel del att säga om hur politikerna hanterat socialförsäkringsfrågorna på sistone, så bör man i detta ärende notera att det är försäkringskassan som väljer att överklaga länsrättens dom. De skulle också kunna välja att inte överklaga. Lite mänsklighet, någon?
Subscribe to:
Posts (Atom)
