Vinter!

Jaha, det blev en kort höst om man ska döma av dagens väder. Snöoväder! Det tog ungefär dubbelt så lång tid att ta sig ner på stan (motvind) som det tog att ta sig tillbaka (medvind).

Otroligt nog känner jag dock inte att snön är ett så stort problem (även om det förstås är lite irriterande att man inte längre kan se var gränsen går mellan cykelbana och vägbana och andra liknande små detaljer - snöröjningen i denna stad har aldrig varit någon riktig höjdare). Dessutom, om jag känner Uppsalavädret rätt så har vi nog snart alldeles vanligt grått novemberrusk igen.

Höst

Det har varit kanonfint väder idag. Strålande sol på förmiddagen, lite mer moln på eftermiddagen. Så pass kallt att frosten inte försvann från skuggigare delar av naturen. Ändå värmde faktiskt solen när Anki och jag var ute på promenad på förmiddagen.

Men höst är det likväl, trots sol. Ett av träden utanför mitt fönster har tappat nästan alla sina blad idag. De var kvar i morse när jag gick upp, men för varje liten vindpust så föll ett stort antal av dem av, och nu är det nästan inga löv kvar... Det är inte utan att man redan nu längtar tills november är över. Och ser fram emot den vår som ska komma såsmåningom...

Den stora tröttheten...

Igår hann jag äntligen upptäcka att det är höst. På riktigt. Det var en sån där typisk Uppsalahöstdag. Grått, regnigt och så luktar det en blandning av höstlöv, regn och kaffe (från Lindvalls). Höstfärgerna börjar försvinna men så är det ju snart november också... Ja, och i Stockholm vräkte regnet ner, så där var det ännu gråare.

Och man kan ju bli trött för mindre än det. Till det ska jag också lägga en ackumulerad trötthet efter avhandlingsslutspurten. Som ju inte alls slutade i måndags som man kunde tro, eftersom man måste sätta framsidan och läsa ett första korrektur och sen ett andra korrektur. Det andra korrekturet skickade jag in igår, och det betyder, förhoppningsvis att det bara är ett godkännande av provtrycket kvar innan den går i tryck och jag kan slappna av ett tag, så att stresshormonerna kan gå ur kroppen och jag kan sova ordentligt, och bekämpa den stora, stora tröttheten som sprider sig. Så att man orkar sätta igång och börja söka post doc-pengar...

Inlämnat!

Ja, nu är den faktiskt ivägskickad, tillsammans med alla andra grejer som ska med av administrativa skäl... Så nu ska vi väl bara se om om allt har funkat också, det märks när jag får korrekturet, men det ska jag inte bekymra mig om innan jag har fått sova några timmar till. (Jag skickade den sista avhandlingsfilen 3.37 inatt) och det sista(?) administrativa joxet alldeles nyss.

Men innan jag går hem och sover så ska jag säga TACK! till alla som hjälpt till med korrekturläsning, figurer, mat & fika, sällskap under helger och sena kvällar och bara så där varit mentalt stöd i största allmänhet.

Referenser, referenser, referenser...

Ok, det är referenser överallt, på golvet, på skrivbordet, på fönsterbrädan, i korridoren, si skrivaren.... you name it. Och det är riktigt trist. Dessutom är jag och referenshanteringsprogrammet inte riktigt ense om hur saker och ting ska gå till, så min referenslista ser inte riktigt ut som jag hade tänkt mig... Och tråkigt som attan är det. Sa jag att det är tråkigt?

Dessutom har ett nytt problem av administrativ karaktär dykt upp. I samband med att man ska skicka in avhandlingen ska man också fylla i en mall som är minst sagt ganska omfattande, med uppgifter om det mesta från tid och datum för disputation till alla medförfattare på alla artiklar. Så långt allt OK, men i listan där man ska välja institution finns inte vår institution med. Och man får inte skriva något själv, och man får inte lämna rutan tom... Så, ja, där rök min sovmorgon på måndag morgon...

Sa jag förresten att det är tråkigt med referenser? Tur att jag fick choklad av Kristina tidigare idag, så att jag i alla fall kan smaska på den nu. Det är gottmed chocklad, men det är trist med referenser... Ja, ni kanske har fattat nu? Och jag ska bita ihop och ta en vända till med dem.

Att köpa tid...

Ja, jag skulle ju lämna in imorgon, men idag meddelade "enheten för digital publicering" att för deras del måste de ha alla dokument på måndag morgon 7.30, eftersom de i alla fall inte tänker jobba helg med min avhandling... Så jag fick plötsligt två dagar till. De kommer att behövas, jag kanske tom hinner korrekturläsa referenslistorna.

Och under min 5-minuterspaus då jag bloggar (för att tala om att jag fortfarande lever) vill jag bara berätta att flera av mina kollegor är fantastiskt snälla just nu; de formaterar artiklar så att de blir snygga, de kommer med matlådor och ger mig clementiner och igår kväll var en av dem här med nybakat bröd, ost och marmelad till mig... Det satt fint vid tiotiden, när det var tre timmar kvar att jobba, och datorn strulade.

Men nu, tillbaks till tabeller, figurer, referenslistor och framför allt text...

Mat- och bloggpaus

Det bloggas inte så flitigt just nu, för det är lite mycket annat. På fredag ska jag nämligen lämna in avhandlingen!

Men än så länge är jag alive and kicking... även om jag känner mig halvbekväm med att en av mina handledare åkte bort i lördags, och att den andra åker imorgon. Ingen av dem kommer tillbaka förrän det är för sent att göra några fler ändringar. Men det ska väl förhoppningsvis ordna sig ändå. Återkommer nog inte till cyberspace förrän någon gång nästa vecka. Tills dess "live long and prosper"

Om gränser...

Inatt drömde jag en ganska bisarr dröm. Övergångsdipolmoment och hastighetskonstanter, tillsammans med min ena handledare och en professor i konsortiet och diverse andra arbetskamrater var med i drömmen. Det är lite oklart hur allt hängde ihop, det enda som är helt säkert är att de ickeradiative hastighetskonstanterna var arga på Stenbjörn. Och att de jagade folk. Tja, jag kanske är lite stressad? Passerat stressgränsen rentav?

Nå, inlägget skulle handla om en annan sorts gränser dock. När jag skulle gå och köpa en cola här på eftermiddagen så träffade jag en kille som jag känner så där halvlöst, vi har gått samma danskurs, och vi har träffat på varandra inom politiken (men han tillhör ett annat parti, som också ingår i alliansregeringen). Och vi började prata om gränser.

Om de är bra eller dåliga - om vilka gemenskaper som är bra för människor och vilka som kanske inte är det, och om det är samma för alla människor. Vi diskuterade kärnvapenspridning och fred, och vilken axel som borde vara den tredje i ett digram över fred vs kärnvapen - vi kom fram till att det nog handlade om gränser - geografiska, ekonomiska och sociala...

Nej, vi löste inte världsproblemen under vår halvtimmeskonversation, men det var i alla fall en nyttig paus, där jag inte alls tänkte på jobbet... Och gränsdiskussionen var intressant så den får jag nog komma tillbaka till en annan gång.Men nu ska jag jobba igen - det är nog bäst om den här avhandlingen ska kunna lämnas in den 20.e oktober :-)

Titel och titlar...

Idag har min avhandling fått en titel, på riktigt. Det måste fyllas i papper och sånt och då måste titeln stå där, och när den väl står där så är det det som gäller. Så vad blir det då? Ja, nyfiken i en strut får allt vänta ett tag till på den nyheten.

Dessutom finns det andra som har fått nya titlar idag, eftersom vi fått en ny regering. Att Maud, Eskil och Åsa skulle finnas med där förvånar mig inte, men Andreas Carlgren var ju kanske något mer otippat. Men jag tror det kan bli bra. Det här betyder att jag har haft ilskna diskussioner med den nuvarande vice statsministern om pengar, att jag bett den nuvarande jordbruksministern hålla tyst så att både han och andra kan få höra vad jag har att säga, och att jag delat ut pris till nuvarande infrastrukturministern. Det slår dock inte att jag faktiskt gett en gigantisk bukett rosor och en kram till den nuvarande miljöministern. Om någon undrar varför - jo, när Andreas formellt avtackades för sin tid i centerpartiets partistyrelse hade jag just tillträtt som förbundsordförande i högskoleförbundet (numera Centerstudenter), och fick då följaktligen avtacka honom, utan att egentligen ha samarbetat med honom. De andra tre däremot har jag fightats med i partistyrelsen under tre år... jag är ganska säker på att de minns mig, efter de diskussionerna :-)

Sista inspelet på temat titlar är frågan om de tre/fyra professorernas kaffetjänstgöring varit på tapeten igen. Det visade sig att personen som gjort listan inte visste att den fjärde personen var professor... Så nu har han åtgärdat felet genom att plocka bort en person till. Jag kan meddela att mitt förslag till lösning (alltså att professorer har samma kaffeansvar som alla andra) avfärdades med argumentet "Men det är ju de som ger oss pengar" (fri översättning). Jaja, jag tyckte att jag hade viktigare saker för mig än att debattera den frågan så jag lät det bero med detta. Och nu ska jag återgå till avhandlingen. Trevlig helg!

Förkyld, cykellös och förundrad

Jag är förkyld! Snacka om dålig timing - jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu... Så jag ska testa alla huskurer på en gång tror jag, men främst sömn. Dessutom är jag för tillfället cykellös, eftersom min velociped inte behagade vara med längre idag. Förhoppningsvis får jag tillbaks den imorgon, fungerande men tills dess är det promenader som gäller. Inte helt välkombinerat med en förkylning kan man tycka.

Min förundran då? Jo, igår när jag väntade på att min lunch skulle bli varm så stod jag, i brist på intressantare läsning, och studerade listan över fikaansvariga på jobbet. Efter ett tag gjorde jag en iakttagelse - av institutionens fyra professorer var tre undantagna från att vara med på fikalistan... Intressant tycker jag. Jag tror inte att det är en slump att tre professorer är undantagna, men jag undrar varför den fjärde professorn inte var undantagen. (En gissning är att den som gjorde listan helt enkelt inte visste att det fanns en professor till.) Men det som är verkligt intressant är förstås varför professorerna alls är undantagna?

Dricker de inte kaffe/te? Äter de inte lunch i lunchrummet? Äter de inga kakor till fredagsfikat? Åstadkommer de ingen disk? Slipper man städa hemma också om man är professor?
Ja, jag vet i alla fall bestämt att jag sett dem, alla tre (fyra) dricka kaffe/te, äta lunch i lunchrummet och mumsa kakor på fredagarna... Så jag förstår inte riktigt varför just de ska slippa kökstjänstgöring?

-----
Jag kanske också ska tillägga att jag inte vet vem som gjort den här listan, men jag tvivlar starkt på att någon av de fyra professorerna ligger bakom den, ocd då måste det alltså finnas någon annan på mitt jobb som anser att vissa professorer ska slippa... Jag är väldigt nyfiken på varför. Och jag undrar om det hade varit likadant om någon av professorerna hade varit kvinnor? Inte vet jag, men intressant är det.

Jobb, jobb, jobb...

Ni kanske kommer ihåg den från förr? Det var väl Carls Bildts mantra i en valrörelse för länge sen. Hur som helst är det en ganska bra beksrivning av mitt liv också just nu. Men just nu har jag en kort paus från jobbet. Och vad passar då bättre än att blogga.

Riksdagsvalet är färdigräknat och det är klart vilka som kommer in. Centerpartiet får både den yngsta ledamoten i skepnad av Annie Johansson, som gjort ett strålande personval, och Lennart Levi som blir den äldsta ledamoten. Jag känner inte Annie personligen, men det jag sett av henne är att hon är väldigt duktig. Ändå måste jag erkänna att det är lite, lite trist, för den hon slår ut är min mentor Margareta Andersson. Men, på det principiella planet tycker jag att det är utmärkt att personvalet fungerar, att det är möjligt att faktiskt bli inkryssad, även om jag också tycker att %-satsen borde sänkas, för i stora valkretsar är det väldigt svårt att nå upp över 8%.

Nåja, dags att jobba igen...

Valseger!

Det blev alliansseger, i riksdagen och i kommunen! Underbart. Därför blev det också en fantastiskt rolig valvaka, först med centerpartiet och sen med hela Uppsala-alliansen, och inalles slutade kvällen och natten med att jag kom hem strax efter fem på morgonen! Fast då hade jag hunnit vara på två efterfester... Men kul var det - och äntligen blir det maktskifte i en högkonjunktur! Nu ska jag utnyttja valglädjen till avhandlingsslutspurten.

----
Uppdatering: Inatt fick jag sms från Fredrick Federley som sa två riksdagsmandat till centerpartiet i Stockholms kommun. Det vågade vi förstås inte riktigt tro på, men en koll på val.se säger att det är sant. Och att centerpartiet tar tre riksdagsmandati Stockholms län. Vi har återerövrat Stockholm!

Röstad och klar

Sådärja, då har man hunnit tvätta, rösta och starta lasern. Bara att börja jobba alltså. Alla mina röster gick till centerpartiet (Sorry Ulrika - du är min bästa personvalskandidat, men partilojaliteten var för stor den här gången, centerpartiet behöver alla röster de kan få!) Så mina kryss gick till Leif Zetterberg på riksdagslistan (bästa kandidaten på den listan), Björn Sundberg i landstingsvalet (enbart för att jag vill stötta det faktum att det i alla fall fanns en ung person på den listan) och så fick ju förstås Sara Pellving mitt kryss på kommunlistan - och det var inte ett svårt val!

Men nu, dags att jobba, så att man kan gå på valvaka ikväll!

Mindre än ett dygn kvar...

Ja, nu är det mindre än ett dygn kvar tills vallokalerna stänger. Opinionsmätningarna visar övervikt för alliansen, men mätningar är ju mätningar och det är röstsedlarna som räknas... Det spekuleras ju i om det kommer att bli så jämnt att det blir förtidsrösterna som avgör. Så, det blir en spännande valvaka imorgon.

(En parentes om valvakor: På två dagar har fyra personer frågat om det dricks mycket alkohol på valvakorna - jag vet inte om det är en fråga som folk i allmänhet har. Svaret är i alla fall att det är som på de flesta andra fester, en del dricker alkohol andra inte, fast stämningen tenderar ju att bero rätt mycket på hur det går...)

När det gäller riksdagsvalet så blir det förstås mest spännande att se om det blir ett maktskifte, men också att se vilka som tar alliansmandaten från länet. Spännande blir det också att se hur det går i kommunen - och om vi äntligen ska få en mandatfördelning i kommunfullmäktige som avspeglar majoriteten av rösterna. I de två senaste valen har alliansen haft fler röster, men färre mandat än s-v-mp i Uppsalas kommunfullmäktige.

Ja, spännande blir det i alla fall!

Goda nyheter

Det första mejl jag öppnade på jobbet idag visade sig innehålla goda nyheter. Vår artikel som vi skrivit tillsammans med våra indiska samarbetspartners är accepterad i Inorganic Chemistry. Det känns fint!

Dessutom, igår kväll när jag kom hem, ganska sent efter att ha spenderat kvällen med en fd kollega, så upptäcker jag, mitt bland all den trista vanliga posten, att jag har fått ett riktigt brev (med frimärke) och med en handstil jag bara vagt känner igen. Spännande! Och eftersom riktiga brev är så sällsynta nu för tiden så blir man ju extra nyfiken.

Det visar sig vara från min gamla sommarjobbare, som redan nu vet att han inte kommer att kunna vara med på min disputation, och som därför har skickat mig en för tidig disputationspresent! Jätteglad är ordet, även om min mer vidskepliga sida förstås undrar om det verkligen är bra att få presenter innan avhandlingen ens är klar... :-) Roligt var det i alla fall. Tack Erik! Jag ser fram emot att få utnyttja den. Men nu är det bäst att skriva avhandling så att den blir klar.

Släpp ut mig...

Släpp ut mig!
Snälla?!
Kom igen då? Släpp ut mig!
Snälla!
Nu blir jag sur - släpp ut mig!
Men är du dum eller? Släpp ut mig!
Nu är jag arg!
Öppna dörren!
SLÄPP UT MIG - NU!!!!!

Katten är Andreas mammas katt, men jag fotade när kissen och jag besökte Udden samtidigt. Det är en synnerligen uttrycksfull liten varelse, somvid det här tillfället i-n-t-e var nöjd med att Tryggve vägrade öppna dörren, för att inte tala om den där löjliga människan som bara sprang omkring med den där svarta saken som blixtrade hela tiden. Hmpfrrr.

Skandaler och lögner...

Det är mycket nu - folkpartister och kristdemokrater som gjort sig skyldiga till dataintrång och andra folkpartister som ljuger om samma dataintrång, socialdemokrater som tar till brösttoner när de ska kommentera det hela. Jo, de kommer från samma parti som i våras tyckte att man inte kan springa till polisen så fort man känner sig kränkt, faktiskt också från samma parti som vetat om dataintrånget sen mars, men som av en händelse förlade sin presskonferens om detsamma till midnatt, samma dag i september som opppositionsledaren frågas ut i tv... Det är väl sånt som kallas en händelse som ser ut som en tanke? (Och nej, jag tycker inte att intrånget på SAPnet var rätt, men det har nog fått onödigt stora proportioner, och dessutom ska man inte kasta sten i glashus, som ett gammalt talesätt lyder...)

Det kommer för övrigt också från samma parti vars partiordförande faktiskt sitter och ljuger rakt upp och ner i diverse intervjuer. Dick Erixon exemplifierar, och ett av de mest fantastiska exemplen är hämtat från Dagens Media, man vet då sannerligen inte om man ska skratta eller gråta. Det här är ett citat från Dagens Media-länken ovan (det är journalisten som spritt Perssons lögner som svarar på frågan):

"Visste du alltså att Persson använde sig av felaktig statistik?
- Ja, det visste jag. Det var dock inte meningen med den korta artikeln att redogöra för den typen av fakta. Jag ville inte riskera att gå i polemik med statsministern."

Fantastiskt. Ja, det bästa man kan säga om detta är väl att man upphör då sannerligen aldrig att förvånas. Det är inte utan att man undrar hur många fler skandaler som ska hinna rullas upp under de kommande dagarna fram till valdagen? Och jag kan bara hoppas att partistrategerna väljer att fokusera på politiken den kommande veckan, istället för att leta fler skandaler...

1 december

Det är det nya datumet för det här spektaklet som kallas disputation. Så är det i alla fall tänkt, kanske är bäst att tillägga, efter strulet med det förra datumet. Men i alla fall. Så nu vet ni när det är dags. Och jag måste skriva avhandling istället för att blogga, även om det förvisso finns mycket att tänka och tycka om i dessa skandaltider...

Valrörelseabstinens

Idag har jag faktiskt känt av lite valrörelseabstinens - det är ju ändå lite roligt att vara ute och prata politik med människor, debattera med andra politiker. Och alla opinionsmätningar är lite mer spännande att följa när man själv är med, mera aktivt. Men det finns ju andra som är det. Johan och de andra i Väsby jobbar som bäst för mer centerinflytande där, Linda kör stenhårt för att bli kommunlråd i Övertorneå, och inte minst Sara, som jag ju faktiskt är mentor åt, som satsar på kommunpolitiken här i Uppsala. (Som ni förstår har jag inga problem att veta vem jag ska kryssa i kommunfulmäktigevalet...).

Däremot är det inte alldeles enkelt att välja vem som ska få krysset på landstingslistan, och när det gäller riksdagsvalet har jag faktiskt ordentlig beslutsångest. Det finns inte riktigt någon kandidat som uppfyller alla mina krav, så det får bli någon slags kompromiss.

Så, blir det ett maktskifte den här gången? Ja, hoppas gör jag ju - men det är svårt att gissa, man ska inte räkna bort sossarna i förtid, det är en sak som är säker. Å andra sidan måste man ju tro att det ska gå någon gång. I kommunen tror jag att det finns gott hopp - inte minst för att det faktiskt var borgerlig röstövervikt även i föra valet, men valkretsindelningen ledde till mandatövervikt för s-v-mp i alla fall. (Ja, det är faktiskt märkligt att det kan bli så, men det kan det, demokratin är inte perfekt.)

Och alldeles strax börjar utfrågningen av Reinfeldt i SVT. Det ska bli spännande att höra vad han har att säga. Det är en grej som känns konstig jämfört med tidigare valrörelser - jag har ju ibland tid att se på de där utfrågningarna, det hade man ju aldrig förut, då var man ute och delade material eller stod i valstugan eller debatterade någonstans, så man fick alltid bara höra vad andra tyckte. Men den här gången är det bara avhandlingen som tävlar om uppmärksamheten, och den har jag lämnat för idag.

Valstugan

Igår kväll gjorde jag lite ideellt valarbete, genom att vara med i vår kvällsöppna valstuga, tillsammans med Örjan, Carl-Johan, Jenny och Lars. Det var trevligt och roligt, även om diskussionerna gärna blir lite annorlunda jämfört med på dagtid...

Men idag är det tillbaks till avhandlingsskrivandet igen.