London

Jag och syskonbarnen skulle ju till London till över påsk. Det visade sig att Tiger* också var tvungen att följa med. Kanske var det bra, det kan hända att han bidrog till att den yngsta övergav iden om att vi borde åka tåg istället. (Möjligen kan insikten att man får gratis coca-cola på planet också ha haft något med saken att göra...)




Vi gjorde, förstås, en massa turistiga saker. Här, vid Piccadilly Circus (ett av de få foton som finns när de är nästan sams):




Och vid Trafalgar Square (här var de inte lika sams och vägrade vara med på samma bild):



Vi var på akvarium också. Det var en bra ide på alla sätt utom en. Det blev nämligen väldigt svårt att äta fish&chips efteråt, på grund av risken att fisken nedan, eller någon av hans/hennes blå kompisar, kunde vara den friterade fisken ifråga... (Vi kan väl säga som så att engelsk spaghetti fick godkänt, och jag lärde dem äta amerikanska pannkakor till frukost, men i övrigt var de inte jätteimponerande av brittisk kokkonst)



Vi ägnade oss också åt rakt-på-sak konstkritik på Tate Modern.

Ebba: "Den här tavlan var ful. Vem har målat den?"
Jag: "Picasso. Det står där på skylten bredvid."
Ebba: "Jag sa ju det."
Jag: "Sa vadå?"
Ebba: "Att Picasso målar fult. Nu går vi."

Till nästa resa måste jag nog se till att de får öva lite på att gå på konstmuseum...


*Tiger kan möjligen ha varit ett lejon en gång i tiden, men numera är han, utan tvivel, en tiger. Lite på samma sätt som att lemurer under lång tid hette elmurer i vår familj.

Avd. "Frukt är godis"

Var på banken igår, för att diskutera lån, räntesatser och annat, faktiskt-inte-så-roligt. Hörde mig själv yttra orden "Amortering är ju också en sorts sparande". (Det är det ju visserligen men det andas likväl väldigt, väldigt mycket "frukt är godis".)

För att kompensera detta tror jag att jag och syskonbarnen ska anamma det kanske inte helt korrekta men mycket trevligare "choklad är också frukt" under den förestående Londonresan. Dvs om jag kan få de unga damerna att gå ombord på planet på söndag. Återstår också att reda ut om vi behöver ta med oss ett paket makaroner eller inte...

Inte visste jag att rosa var sååå farligt...

Dagens underhållning hittas här.

En bra dag på jobbet

Typiskt roliga arbetsaktiviteter:

#Linjera Tsunami.* (Innehar numera det inofficiella avdelningsrekordet i uteffekt. Kollegan hävdar envist att det inte är en tävling. Förstår inte hur han menar...)
#Linjerat Spitfire.* Inte så svårt som man kan tro.
#Få autokorrelatorn upplinjerad och fungerande så att man äntligen kan veta om pulsen är OK innan den går in i OPAn.
#Skicka in VR**-ansökan.
#Få postdoc-artikel accepterad.

Typiskt bra kvällsaktiviteter:
#Att inte behöva skriva VR**-ansökan
#Att återuppleva hur det känns att andas genom näsan. Har bestämt att jag är frisk imorgon.

*Skall medges att detta är avdelningen "mycket roligare när man får göra det under överinseende av fantastisk lasertekniker*** som kan ge små tips och tricks som inte framgår av någon manual.

**VR=Vetenskapsrådet

***Dock oklart hur samma lasertekniker överlever att dricka institutionskaffet också efter att det kallnat.

Sååå värt det

Varför man korrekturläser andras avhandlingsutkast?

För att man kan lära sig något, för att man är snäll och för att man, om man har verklig tur, hittar detta på sitt kontor trots att man lämnat ifrån sig dokument med väldigt många ändringsförslag i...

Plötsligt händer det

Det har varit lite intensivt den gångna veckan.

Jag inledde med två dagars work-shoppande i Ellös. Där kunde man skåda medelålders professorer misslyckas kapitalt med den på work-shoppar obligatoriska samarbetsövningen* (just denna gång bestod den av att bygga en bro av 80-pappersark, ett gång sugrör, tejp och sytråd) äta pilgrimsmusslor** och iaktta lokalbefolkningens epatraktorer**. Och så blev jag mer än en gång kallad ung.** (Misstänker iofs att det mest beror på att jag var nästan yngst på deltagarlistan, men det gör mig ju kanske inte "ung".)

Dessutom fick man diskutera jämställdhet i rekryteringsprocesser. Detta var en så enormt störande upplevelse att jag efter återkomsten till Göteborg blev tvungen att ägna resten av veckan åt att prata om samma sak med vettiga människor, för att återskapa någon form av förtroende för mänskligheten. Lyckligtvis är min bekantskapskrets fylld av synnerligen kloka och begåvade människor...

Och så har det varit möten och kurser, avhandlingsutkast att läsa (hur talar man om för någon att de nog missuppfattat hur satsbildning på engelska går till?) och formulerats och publicerats doktorandannonser** och gjorts sociala aktiviteter med andra delar av jobbet - vid den senare blev jag nästan geniförklarad** på grund av min förmåga att på egen hand ta mig från Chalmers till Storgatan i Göteborg utan att passera Mölndals centrum på vägen. Dessutom har jag talat med mäklare en gång i kvarten (OK, det var en överdrift för alla dagar utom fredag mellan kl 9 och 10.30 för då talade jag faktiskt med henne en gång i kvarten) med slutresultatet att jag, trots att jag inte vann budgivningen, vid lunchtid i fredags skrev på de papper som förbinder mig att faktiskt köpa en bostadsrätt.** Ja, och så har jag tränat och druckit kaffe och i tankarna målat om hallen i nya lägenheten minst femton gånger vid det här laget. (Nej, jag vet fortfarande inte vad den ska ha för färg). Och idag så fick jag ont i halsen igen.

Imorgon är det en ny vecka. Då ska jag skriva ansökningar precis hela veckan. Och förhoppningsvis sluta ha ont i halsen. Någon gång måste det ju gå över på riktigt, tycker man.


*Jag misstänker, trots utfallet (i de flesta fall broar som kollapsade under ) att alla alternativ som inte innefattade byggande antagligen ändå hade varit sämre givet den stora mängden medelålders ingenjörer och professorer på plats.

**Plötsligt händer det. Ganska otippat i samtliga fall.