Kemist=bristyrke?

Gårdagens GP, Jobb & studier-delen, menade sig ha hittat en "stor efterfrågan på kemister". Påståendet visade sig vara ungefär lika väl underbyggt som alla andra i samma riktning jag sett sedan jag gick på gymnasiet (vilket lär ha inträffat någon gång under yngre bronsåldern), det vill säga, egentligen inte alls. I texten kan man läsa följande: "Det råder brist på högutbildade kemister i Sverige samtidigt som antalet kemikalier i samhället blir fler, enligt kemiindustrin. ... Utsikterna till jobb är goda om man är högutbildad kemist och det är gott om studieplatser på universitetet."

Det där låter lite som undersökningarna som konstaterar att disputerade naturvetare i stor utsträckning har jobb några år efter examen. Att högutbildade kemister, och disputerade naturvetare, såsmåningom skaffar sig jobb betyder, tyvärr, inte att efterfrågan på deras kompetens är stor. (Eller att de arbetar med det som de utbildade sig till.*) Även om den borde vara det. För jag håller helt med om att naturvetarnas kompetens borde vara mer efterfrågad än den är, men jag får erkänna att jag (och de flesta naturvetare jag känner) aldrig upplevt att det skulle ha varit något enormt sug efter oss på arbetsmarknaden, varken i goda eller dåliga tider.

Slutsats? Att det är lite lågt ställda mål att vara nöjd med att folk som utbildat sig en 20 år eller så alls har ett jobb, och att det där med kemist som bristyrke snarare är önsketänkande än fakta.

*Detta måste ju inte alls vara dåligt, om människor har valt det, och gillar det. Och på sikt kan det kanske tom vara bra, eftersom fler naturvetare på fler positioner på alla delar av arbetsmarknaden kan öka förståelsen för vad vi kan och är bra på.

Still alive

Jag brukar undvika att se på "Uppdrag granskning", eftersom detta program, varje gång det behandlar något som jag faktiskt kan någonting om, får mig att konstatera att de valde en sida av saken och underlåter att redovisa den komplexitet som oftast omger de ämnen de väljer att ta granskar. Allt är inte svart eller vitt, det finns gråskalor också, men eventuellt saknas den insikten på UG:s redaktion. Således har jag inte heller hela sett kvällens avsnitt, men efter att en av kollegorna börjat liverapportera sin ständigt ökande irritation via Skype, blev jag ändå tvungen att kika lite. Programmet heter "Storlekens betydelse" och handlar om nanopartiklar. Eller ja, kanske snarare om hur extremt farliga nanopartiklar är.

Och saken är förstås den att "nanopartiklar" kan vara farliga (den som vill ha en något vettigare genomgång än UGs kan kika på Martins gamla lagerbladspost i ämnet - det är en väsentligt bättre genomgång än den uppdrag granskning presterar i kvällens program), och likaledes till nytta. Det där beror på många olika saker, som vad de utgörs av, och hur stora de är. Bland annat. Men för att addera lite perspektiv så kan man ju påpeka att rätt många av oss brukar ju tex använda tandkräm ett par gånger om dagen, och solskydsskräm någon gång då och då. Fenomenet är alltså inte riktigt så nytt som programmet vill göra sken av. (Dessutom, eftersom "nano" är det nya "bio" när det kommer till forskningstrender så är det ganska många fenomen som på senare är bytt namn till något med nano, utan att för den skull ha blivit varken större eller mindre än de var under "bio"hype-åren).

Nå, det irriterande med granskningen av nanopartiklarna är inte att man diskuterar deras potentiella farlighet, utan sättet man gör det på. På samma sätt som man ofta diskuterar annan vetenskap i media - antingen i extremt positiva ordalag, eller i mycket mycket negativa ordalag. Det som verkligen är viktigt - komplexiteten - att något kan vara både bra och dåligt samtidigt, försvinner (nästan) hela tiden. Jag tror verkligen inte att människor i allmänhet är för dumma för att begripa detta, men ibland verkar det som om journalister (och särskilt de som inte har vetenskap som sin specialitet) inte betror människor att kunna ta till sig ett komplext resonemang. Sorgligt kan jag tycka, både för vetenskapen och journalistiken.

Och oavsett hur det är med nanopartiklars farlighet så kan jag konstatera att trots mitt tandkrämsnyttjande, solskydsskrämsanvändade och att jag jobbade med "nanopartiklar"* i princip varenda dag under mina två år i Baltimore (och en och annan arbetsdag nu för tiden också för den delen) men än så länge verkar jag ju vara vid liv, trots denna närmast livslånga exponering för nanopartiklar.

*Fast den sortens nanopartiklar har funnits så länge och anses så ocoola av dagens nanoteknologer att de, trots sin storlek av ca 10-30 nm i diameter, knappast räknas som en del av nanovetenskapen/nanoteknologin idag...

Efterlyses: Motivation

Nehej, träningsmotivationen är verkligen inte på topp just nu. Förbättringarna har lyst med sin frånvaro på sistone, och det är en liten mental kamp inför varje träningspass just nu.* Motivationstips, någon?

*Extra synd att jag kommer att missa det enda träningspass jag tycker är riktigt roligt just nu, den här veckan...

Fräscht. Verkligen.

Jag var på ett seminarium om jämställdhet i högskolan häromdagen. Eller, ett bättre namn hade kanske varit Forum för dåliga bortförklaringar.

Detta ledde till att jag kände mig tvungen att kontrollera vad det faktiskt står officiella jämställdhetsdokument. Det var inte det mest begåvade jag gjort på sistone...

Låt mig citera, ur det som kallas "Ny inriktning för jämställdhetsarbete". (Notera att kursiveringarna i texten nedan är mina.)

"Arbete för jämställdhet på Chalmers ska vila på tre grundläggande antaganden:

• att det inte finns skillnader mellan kvinnor och män avseende begåvning inom natur- och teknikvetenskap [1].

Det finns olika försök att förklara den ojämna könsfördelningen inom naturvetenskap och teknik. En förklaring handlar om biologiska skillnader mellan könen som kommer till uttryck i könsberoende begåvningsprofiler. I en studie från 2006, där man utifrån en bas på 7 miljoner individer sökte skillnader mellan könen avseende bland annat matematisk, verbal och spatial förmåga samt ledarskap, självkänsla och förmåga att handskas med datorer, blev skillnaden mellan könen liten. I den nya policyn lämnas därför biologiska förklaringar åt sidan. Om en ny studie av samma storlek kommer till andra slutsatser får naturligtvis denna hållning omprövas."

Fräscht. Verkligen.

Ice, ice...

Söndagen som gick kan nog enklast sammanfattas i följande, enda, ord: is.