Vissa måndagar behöver man mer pepp än andra. Tex sådana när man måste utstå trilskande lasrar, inte-så-bra vetenskapliga presentationer och föredragningar av orealistiska femårsplaner, f'låt verksamhetsplaner... Bland annat fick vi veta att i målen ingår att institutionen ska ha en jämn könsfördelning på alla positioner. Verkar ju troligt. Not. Reality check här, någon? (För man får ändå anta att de inte har tänkt vare sig säga upp en massa människor, eller anställa ett 10-tal nya forskare på ett bräde.) Det hela är säkert väl menat och så, men att ha sådana, komplett orealistiska mål bevisar faktiskt bara att man inte på allvar har tänkt på vad verklig jämställdhet innebär, och hur man ska uppnå det. (Och nej, en arbetsplats som har könsfördelningen 50/50 bland de anställda är inte definitionsmässigt en jämställd arbetsplats - fast det visste ni ju förstås redan.) Och dessutom så fanns det bara gammalt kaffe efter lunchen. Med andra ord så är måndagspepp nödvändigt. Kommer här:
Dean Martin: Happy feet! (Finns också på spotify för den som föredrar det.)
Monday, November 29, 2010
Wednesday, November 17, 2010
Galenskaper
Galenskap 1. Jo, jag letar ju bostadsrätt. Det är en sysselsättning som periodvis är underhållande och periodvis mycket frustrerande. Inte minst för att det, uppenbarligen, dräller av folk utan koll. I söndags insåg jag att det, på riktigt, finns människor som anser att en rimlig kalkyl för månadskostnaden kan baseras på ett amorteringsfritt lån och att räntan inte kommer att stiga, alls, under överskådlig tid... Mycket fascinerande. Ännu mer förundrande är att det alldeles nyss diskuterades bolånemarknad på aktuellt, och programledaren kände sig tvungen att ställa frågan "varför är det bra att amortera?" Kanske är det smartaste alternativet att sitta still i båten i väntan på att räntan stiger, och sen kan man fynda på exekutiv auktion...
Galenskap 2. Jag har för tillfället cykelproblem, viket har lett till att jag utnyttjar kollektivtrafiken mer än vad jag egentligen är nöjd med. (Jag har helt enkelt inte tålamod nog för detta.) Och man undrar onekligen om det vore möjligt för folk att fatta att det bli enklare för alla om de som ska gå av, får gå av innan folk börjar gå på? Det känns ju ändå som en relativt logisk slutsats. Dessvärre verkar jag tillhöra en minoritet i den här frågan.
Galenskap 3. Av olika långrandiga och tvärrutiga skäl* så lyssnade jag, helt mot alla mina vanor, på reklamradio igår och idag. Och insåg att bland all annan "vanlig" reklam så hårdlanseras tydligen en ny datingsajt nu. En datingsajt enbart för gifta som vill ha en affär. Jag vill inte vara moraltant eller så, och folk får för all del göra som de vill, men jag måste ändå säga att jag blev lite (mycket faktiskt) förvånad över att det tydligen anses finnas en ansenlig marknad för denna aktivitet. Annars skulle man ju lätt kunna tro att folk gifter sig, och fortsätter vara gifta av en anledning liksom, men det var tydligen att tänka lite väl konformistiskt.
*jag glömde min shuffle hemma, och taskig radiomottagning i labbet gör att man liksom bara har ett radiokanalalternativ.
---
Och jo, för den som undrar hur det gick med kollegan så kan jag meddela att hon mår bra igen.
Galenskap 2. Jag har för tillfället cykelproblem, viket har lett till att jag utnyttjar kollektivtrafiken mer än vad jag egentligen är nöjd med. (Jag har helt enkelt inte tålamod nog för detta.) Och man undrar onekligen om det vore möjligt för folk att fatta att det bli enklare för alla om de som ska gå av, får gå av innan folk börjar gå på? Det känns ju ändå som en relativt logisk slutsats. Dessvärre verkar jag tillhöra en minoritet i den här frågan.
Galenskap 3. Av olika långrandiga och tvärrutiga skäl* så lyssnade jag, helt mot alla mina vanor, på reklamradio igår och idag. Och insåg att bland all annan "vanlig" reklam så hårdlanseras tydligen en ny datingsajt nu. En datingsajt enbart för gifta som vill ha en affär. Jag vill inte vara moraltant eller så, och folk får för all del göra som de vill, men jag måste ändå säga att jag blev lite (mycket faktiskt) förvånad över att det tydligen anses finnas en ansenlig marknad för denna aktivitet. Annars skulle man ju lätt kunna tro att folk gifter sig, och fortsätter vara gifta av en anledning liksom, men det var tydligen att tänka lite väl konformistiskt.
*jag glömde min shuffle hemma, och taskig radiomottagning i labbet gör att man liksom bara har ett radiokanalalternativ.
---
Och jo, för den som undrar hur det gick med kollegan så kan jag meddela att hon mår bra igen.
Thursday, November 11, 2010
Saker jag lärt mig det senaste dygnet...
...men som jag gärna väntat lite med att lära mig/få förstahandserfarenhet av:
1. Det är några oerhört obehagliga ögonblick när en människa trillar, slår i huvudet och först ligger absolut stilla i flera sekunder och därefter drabbas av, uppenbarligen, helt okontrollerade ryckningar i musklerna.
2. Ambulanspersonal är människor med psyke som få. Särskilt med tanke på att de som träffade just oss fick ägna en del tid åt att lugna några av kollegorna lika mycket som patienten.
3. Det är ganska skrämmande (om än på sitt eget sätt förstås helt logiskt) att våld mot huvudet kan leda till att en människa plötsligt inte har den blekaste aning om var hon är, eller vilka människorna omkring henne är, eller vad som hänt.
4. Att åka ambulans är rätt intressant, men skulle antagligen vara mycket roligare om man inte behövde oroa sig för personen där bak som pendlar mellan medvetande och medvetslöshet.
5, Kommunala trafikplanerare (eller vilken trafikplanerare som helst för den delen) borde nog åka ambulans lite oftare, så kanske de inte skulle gilla fartgupp så förfärligt mycket. Tricket med att köra ambulans är (också helt logiskt förstås, men något jag aldrig reflekterat över) att veta vilken väg som är bäst för just den patient man har med sig. Frakturpatient=fartgupp bör till varje pris undvikas.
6. Bilförare i största allmänhet borde visa lite mer hänsyn mot utryckningsfordon, även när blåljusen inte är på. Att typ preja ambulanser är faktiskt inte riktigt OK, även om det är mycket trafik på Lundbyleden...
7. Det är sant som de säger - att komma med ambulans till akuten är mycket bättre än att ta sig dit för egen maskin, eftersom ambulansfallen blir inskrivna bums.
8. Akuten på Sahlgrenska är ett ganska busy ställe en vanlig onsdagseftermiddag, -kväll och -natt. Dessutom ett ganska trist ställe. Det är inte superlätt att där underhålla en mycket trött och omtöcknad kollega som absolut inte får somna, i väntan på att få träffa läkare, komma till röntgen etc.
9. Efter att för trehundrande gången (kändes det som, även om det förstås inte var det) förklara att kollegan inte talar svenska, så känns det som om att det kanske vore rimligt att någon gjort en notering om detta någonstans de dokument som personalen faktiskt har tillgång till och kikar på inför varje samtal med patienten (klar effektiviseringspotential).
10. Jag tror att region- och landstingspolitiker skulle behöva hänga på de stora sjukhusens akuter (gärna nattetid) lite då och då för att skaffa sig en ordentlig bild av läget. (Det där med att kräva en maximal väntetid på akuten kan nog låta bra men jag gissar att det helt enkelt är omöjligt att genomföra utan en enorm resurstillförsel. Personalen verkade inte direkt lata sig om vi säger så.) Det är inte roligt för personalen (som i allmänhet också verkar ha ett psyke utöver det vanliga) när de måste berätta för människor som uppenbarligen mår mycket dåligt att de kommer att få vänta minst tre timmar till på att träffa en läkare, och att detta bara gäller förutsatt att det inte inträffar trafikolyckor etc.
Det är nästan, men bara nästan, så att jag funderar på om man inte borde engagera sig i sjukvårdspolitiken...
Och ja, för den som undrar så var det alltså så att vi hade gruppdag på jobbet - efter alla presentationer skulle vi spela curling, och den nyaste kollegan (hon har jobbat hos oss i 2.5 veckor) tappade balansen på isen, föll och slog i huvudet, och detta ledde till att jag både fick åka ambulans och möjlighet att närstudera Sahlgrenskas akut.
1. Det är några oerhört obehagliga ögonblick när en människa trillar, slår i huvudet och först ligger absolut stilla i flera sekunder och därefter drabbas av, uppenbarligen, helt okontrollerade ryckningar i musklerna.
2. Ambulanspersonal är människor med psyke som få. Särskilt med tanke på att de som träffade just oss fick ägna en del tid åt att lugna några av kollegorna lika mycket som patienten.
3. Det är ganska skrämmande (om än på sitt eget sätt förstås helt logiskt) att våld mot huvudet kan leda till att en människa plötsligt inte har den blekaste aning om var hon är, eller vilka människorna omkring henne är, eller vad som hänt.
4. Att åka ambulans är rätt intressant, men skulle antagligen vara mycket roligare om man inte behövde oroa sig för personen där bak som pendlar mellan medvetande och medvetslöshet.
5, Kommunala trafikplanerare (eller vilken trafikplanerare som helst för den delen) borde nog åka ambulans lite oftare, så kanske de inte skulle gilla fartgupp så förfärligt mycket. Tricket med att köra ambulans är (också helt logiskt förstås, men något jag aldrig reflekterat över) att veta vilken väg som är bäst för just den patient man har med sig. Frakturpatient=fartgupp bör till varje pris undvikas.
6. Bilförare i största allmänhet borde visa lite mer hänsyn mot utryckningsfordon, även när blåljusen inte är på. Att typ preja ambulanser är faktiskt inte riktigt OK, även om det är mycket trafik på Lundbyleden...
7. Det är sant som de säger - att komma med ambulans till akuten är mycket bättre än att ta sig dit för egen maskin, eftersom ambulansfallen blir inskrivna bums.
8. Akuten på Sahlgrenska är ett ganska busy ställe en vanlig onsdagseftermiddag, -kväll och -natt. Dessutom ett ganska trist ställe. Det är inte superlätt att där underhålla en mycket trött och omtöcknad kollega som absolut inte får somna, i väntan på att få träffa läkare, komma till röntgen etc.
9. Efter att för trehundrande gången (kändes det som, även om det förstås inte var det) förklara att kollegan inte talar svenska, så känns det som om att det kanske vore rimligt att någon gjort en notering om detta någonstans de dokument som personalen faktiskt har tillgång till och kikar på inför varje samtal med patienten (klar effektiviseringspotential).
10. Jag tror att region- och landstingspolitiker skulle behöva hänga på de stora sjukhusens akuter (gärna nattetid) lite då och då för att skaffa sig en ordentlig bild av läget. (Det där med att kräva en maximal väntetid på akuten kan nog låta bra men jag gissar att det helt enkelt är omöjligt att genomföra utan en enorm resurstillförsel. Personalen verkade inte direkt lata sig om vi säger så.) Det är inte roligt för personalen (som i allmänhet också verkar ha ett psyke utöver det vanliga) när de måste berätta för människor som uppenbarligen mår mycket dåligt att de kommer att få vänta minst tre timmar till på att träffa en läkare, och att detta bara gäller förutsatt att det inte inträffar trafikolyckor etc.
Det är nästan, men bara nästan, så att jag funderar på om man inte borde engagera sig i sjukvårdspolitiken...
Och ja, för den som undrar så var det alltså så att vi hade gruppdag på jobbet - efter alla presentationer skulle vi spela curling, och den nyaste kollegan (hon har jobbat hos oss i 2.5 veckor) tappade balansen på isen, föll och slog i huvudet, och detta ledde till att jag både fick åka ambulans och möjlighet att närstudera Sahlgrenskas akut.
Monday, November 08, 2010
Money, money, money...
Förra (arbets)veckan avslutades med beskedet att det inte blev några forskningspengar från vetenskapsrådet, den här gången heller. Den här veckan började med den upplyftande aktiviteten "budgetsamtal". Det är ju å andra sidan en aktivitet som går ganska fort när det inte finns några pengar att prata om. Och effektiva möten är alltid värda en guldstjärna.
Saturday, November 06, 2010
Thursday, November 04, 2010
Novemberpost
Det är november. (Ifall ni nu inte hade märkt det, tänkte jag). Det gör att det känns som en extra stor bedrift att vara på jobbet före klockan 7.30 på morgonen. (Personligen anser jag att jag är värd minst en chokladmedalj för detta, men det tycks finnas olika uppfattningar om den saken.*)
Det gör också att man måste undvika alltför deprimerande ämnen (det är därför ni får vänta ett tag på nästa kapitel i "Hej Matematik") och istället roa sig bäst man kan i höstmörkret. Detta kan man tex göra genom att försöka räkna ut hur man får mest valuta för sina intjänade SJ-priopoäng när man köper nya tågbiljetter för dem**. Andra roliga sysselsättningar inkluderar att planera nyårstrippen i lite mer detalj vilket leder till frågor av typen "Ska man flyga till Oklahoma city eller Austin?" samt glädjas åt att det finns människor som uppenbarligen orkar vara roliga fast det är november***: Unpopular Science...
*Den uppenbara bristen på desamma talar väl sitt tydliga språk...
** Jag är ganska säker på att jag inte lyckades, men i gengäld kommer jag framstå som en synnerligen välplanerad människa eftersom jag redan nu har en tågbiljett till julfirande. Senast jag hade sådan framförhållning i det avseendet var nog någon gång strax efter sekelskiftet. Vem vet, jag kanske kommer skicka julkort också i år... eller inte.
***Till skillnad från undertecknad som uppenbarligen skriver bloggposter lika meningslösa som novembermörkret. (Fast man får se det positivt - vi har antagligen redan haft flera soltimmar årets november än förra året.)
Det gör också att man måste undvika alltför deprimerande ämnen (det är därför ni får vänta ett tag på nästa kapitel i "Hej Matematik") och istället roa sig bäst man kan i höstmörkret. Detta kan man tex göra genom att försöka räkna ut hur man får mest valuta för sina intjänade SJ-priopoäng när man köper nya tågbiljetter för dem**. Andra roliga sysselsättningar inkluderar att planera nyårstrippen i lite mer detalj vilket leder till frågor av typen "Ska man flyga till Oklahoma city eller Austin?" samt glädjas åt att det finns människor som uppenbarligen orkar vara roliga fast det är november***: Unpopular Science...
*Den uppenbara bristen på desamma talar väl sitt tydliga språk...
** Jag är ganska säker på att jag inte lyckades, men i gengäld kommer jag framstå som en synnerligen välplanerad människa eftersom jag redan nu har en tågbiljett till julfirande. Senast jag hade sådan framförhållning i det avseendet var nog någon gång strax efter sekelskiftet. Vem vet, jag kanske kommer skicka julkort också i år... eller inte.
***Till skillnad från undertecknad som uppenbarligen skriver bloggposter lika meningslösa som novembermörkret. (Fast man får se det positivt - vi har antagligen redan haft flera soltimmar årets november än förra året.)
Subscribe to:
Posts (Atom)
