Empty LA

Mitt eget fotograferande går så där just nu och lustigt nog sammanföll min jakt på inspiration med HC:s tips om detta.

Empty L.A. (Om man klickar på bilden kommer det fler bilder.) Fotograferat, och i allra högsta grad photoshoppat*, av Matt Logue. Själv är jag mest fascinerad av bilderna med tomma vägar, eftersom jag, när jag var där i höstas, inte såg en enda väg med smärre trafikmängd än morgonrusningen på E6/E20 (där de passerar Olskroken...)

Han tog helt enkelt absurda mängder bilder vid de aktuella platserna så att han kunde photoshoppa ihop bilder utan bilar och människor.

Lågt...

Veckan har bjudit på en del reflektioner vad beträffar användningen av svenska språket.

I början av veckan blev jag tvungen att läsa meningen "vad har dem gjort nu?" författad av en person som rimligen är både välutbildad och intelligent, och som dessutom har svenska som modersmål. Och, värt att notera, som är betald för att författa texter på svenska språket. Ahhhh! Kalla mig gärna både språkpolis eller elitist, jag tänker fortsätta hävda att folk borde lära sig att använda de och dem på korrekt sätt. Så det så.

Jag har ju varit ute och åkt tåg i veckan. (Jag kan för övrigt bekräfta "nyheten" att tågen är försenade mest hela tiden numera.) SJ ropar ut att de har en tyst avdelning på tåget och att samtal i densamma "ska föras på en låg nivå". Kollegan (som uppenbarligen besitter humor, viss självdistans och språkkänsla) meddelade omedelbart att det nog var bäst att han gick dit eftersom hans samtal alltid brukade vara på en låg nivå...

Och så läste jag en intressant rubrik i Svenska Dagbladet idag (papperstidningen). "Kött från olaglig slakt säljs omärkt i butiker". Den är visserligen språkligt korrekt men implicerar att problemet snarare består i bristande märkning än den olagliga (och synnerligen plågsamma) slakten. Det kan man ju i och för sig också tycka, men med tanke på att artikeln snarare handlar om slakten än om märkningen så var väl rubriken kanske lite missvisande.

Var det "elitist" som var ordet för dagen?

Mera foton

Jag sitter på ett förfärligt skakigt X2000 från Stockholm tillbaka till Göteborg och tänkte att jag, i brist på bättre sysselsättning, kunde posta några foton från USA-resan.



Vacants i East Baltimore, inte så långt från en del av de "projects" som spelar en ganska stor roll för handlingen i The Wire. Kvaliteten är kass eftersom det är taget från tåget, genom fönstret. Man går inte precis hit för en liten fotopromenad...



En ganska ovanlig syn på NYC tunnelbana, en (troligen) hemlös sovande person. Det är väldigt sällsynt att man ser det. Jag har faktiskt aldrig, trots stans storlek, känt mig otrygg på tunnelbanan där... Baltimore är, om man nu letar efter farliga ställen, betydligt värre än NYC.



Och ännu en bild från tåget mellan Baltimore och NYC. Broar över, tror jag, Susquehanna, mellan Havre de Grace och Perryville.



Och en vy över Manhattan från Newark airports så kallade Airtrain.





Och två syskon Gardner (de två yngsta) på ett mycket trevligt ställe i Brooklyn. Jag letar, febrilt efter en bra bild på James, men det verkar saknas i det för tillfället tillgängliga bildarkivet. Säkert är dock att de två bröderna är mycket lika (och just den kväll då detta foto togs hade de dessutom exakt likadana skjortor på sig...)

I brist på tid att skriva något vettigt...

Jag tillbringade nyårsafton (delar av den i alla fall) i Lund. Där var det tokkallt och såg ut som på ovanstående bilder. Skåne har sina stunder, det får man säga.

I rättvisans namn

Som framgick av den förra posten så är jag inte så nöjd med Telia just nu. Inte alls nöjd faktiskt. (Alla som har en ide om vilken mobiloperatör jag borde ha istället är välkomna att berätta det, och varför). Men i rättvisans namn så borde jag kanske nämna att tågtrafiken i Västsverige inte heller är helt välfungerande. (På grund av den intressanta kombinationen Chalmers-byråkrati och SJ-byråkrati har jag spenderat rätt mycket tid på Centralen i Göteborg i avsikt att försöka inhandla några tågbiljetter till en så kallad tjänsteresa). Nyss meddelades tex att tåget till Trollhättan och Vänersborg var kraftigt försenat, sedan att det var inställt, och, till sist, att tåget visst kommer att avgå. Enligt tidtabell. Man upphör helt enkelt aldrig att förvånas.

Usa-resan, del 2

Kan kortast sammanfattas i: massor av goda vänner, en del tågåkande, en och annan öl (den berömda öl-talföljden är garanterat inte 1,2,8... i vare sig Baltimore eller Brooklyn, 0,3,(för) många tycks vara den förhärskande ordningen) och ganska många givande forskningsdiskussioner, och kanske en och annan mindre forskningsfokuserad och mer existentiellt inriktad diskussion dessutom. I korthet, en synnerligen lyckad resa.

Väl tillbaka i Sverige har jag dock seriösa issues med Telia, inkluderat deras sk kundtjänst och support. Jag antar att ingen är förvånad...

USA-resa, del 1

På nyårsdagen gick jag upp tidigare än vad som kan betraktas som humant (klockan 6) efter 3.5 h sömn. ca 17.5 h senare stod jag i den evighetslånga migrationskontrollkön som tog längre än någonsin och som skickade ca var 10:e person till secondary screening som det kallas. Efter ytterligare en flygning landade jag i Detroit vid 9-tiden på kvällenoch 50 minuter senare var jag, hyrbilen och snöskyffeln, som de vänligt nog skickade med, på väg mot East Lansing, MI. Ytterligare 1.5 h senare satt jag hemma hos Jenny och kände mig så där lagom mör efter att ha varit vaken nästan 24 h i sträck. Vi ägnade de två närmaste dagarna åt att se oss om i Michigan och bestämde oss för att klassa Michigan som USA:s motsvarighet till Västergötland. (Stora sjöar**, mycket jordbruk, massor av små orter). Idrottsarenorna är dock hyfsat mycket större. Spartan stadium i East Lansing rymmer 75000 personer (fler människor än det bor i stan), arenan i Ann Arbor tar över 100 000 och var fram till för bara något år sen den största i USA. Ullevi framstår som ett dockskåp i jämförelse. Största behållningen med Ann Arbor*** var varken arenan eller staden i sig (trevlig men hyfsat överskattad) utan att jag fick träffa Megan igen!

Måndag bjöd på kolesterolfrukost innan snöig bilfärd mot Detroit och ett försenat flyg tillbaka till New York. Ca 2 timmar senare än planerat kunde jag släpa in allt mitt bagage på en bar i Brooklyn och tillsammans med nästan hela klanen Gardner njuta av lyxen att vara i Brooklyn. Renee och jag åt en synnerligen näringsriktig middag bestående av Red velvet cake och öl... Tisdag eftermiddag åkte jag och hela mitt bagage vidare till Princeton, NJ, där jag fick titta på Amandas nya lab. Kvällen avslutades med en något mer näringsriktig måltid i sällskap med Amanda, Katie, Terry och Ellen, i Morrisville, PA. Och i morse (6.26) satte jag mig på tåget från Trenton till Baltimore, MD...

Trots att jag är lite snuvig är det faktiskt inte alls särskilt synd om mig just nu.

*Rätt många passagerare visade sig mycket förvånade inför en extra säkerhetskontroll innan gaten (ärligt talat, följer folk inte nyheterna alls? Det kan väl ändå inte ha kommit som en överraskning att det skulle bli en extra kontroll? Följer folk inte nyheterna alls?).

**Fast färre människor med så här fiffiga idéer. Det är extra humor att det nu visat sig att Jennys svåger visst jobbar på samma ställe som den här snubben...

***Den västgötska motsvarigheten till Ann Arbor tror vi är antingen Vänersborg och Lidköping. Förutom att näringsställen faktiskt är öppna även efter klockan 2 på lördagar...

Summering och förhoppningar

Att summera 2009 i korthet är inte så lätt, men några saker som slår mig är följande:

Den viktigaste händelsen: Att flytta tillbaka till Sverige.
Den bästa resan: New Orleans i februari, med alla NYC-visiter som god tvåa.
Största bedriften: Att stå ut med allt regn i Göteborg* i november. (om det nu kan definieras som "stå ut" när man gnäller exakt hela tiden)
Årets oro: Dels i april när J. var på sjukhus och dels när pappa blev sjuk i december.
Mest intressanta: När mitt kreditkort spärrades på grund av suspekt beteende (jag hade köpt bensin).
Bisarraste träning: De där fotbollsmatcherna jag spelade.
Årets (positiva) förvåning: När det blev vinter i Göteborg.
Årets misslyckande: Att jag inte lyckades få in Kanada i reseplaneringen.

Att summera det gångna decenniet är nog en uppgift som jag helst låter bli. Det räcker väl med att konstatera att det har hänt förfärligt mycket sedan dess.

Beträffande förhoppningar för 2010 så ska man ju alltid vara försiktig med vad man önskar sig, men man kan ju alltid hoppas på att lasrarna samarbetar, att det kanske löser sig med jobb (ja, jag skrev "hoppas" men jag menade drömma) och kanske ett par saker till... Nåja, nu är det snart boarding och det betyder i bästa fall att jag snart är tillbaka i NYC. God fortsättning på er!

*Notera dock gärna att jag faktiskt gillar Göteborg och trivs riktigt bra, jag gillar bara inte novembervädret.