Hur hittar man den bäst lämpade?

Häromdagen skrev Anna om det minskande antalet kvinnliga doktorander på naturvetenskapliga fakulteten i Lund. Hon diskuterade möjliga orsaker och det inspirerade mig till lite uppföljning på en punkt.

Många doktorandtjänster (eller snarare platser eftersom många inte är tjänster från början) utlyses aldrig öppet. De annonseras inte och anslås inte ens alltid ens på institutionens egen anslagstavla. Varför inte?

Därför att motviljan mot öppna utlysningar är väldigt stor på många håll i det svenska högskoleväsendet. Det vet jag eftersom det är ett ämne som jag diskuterat med de forna kollegorna mer än en gång. Argument som hörs är att det är så"praktiskt" att anställa någon som man redan känner, som tex gjort exjobb eller projekt på institutionen för då "vet" man ju att det kommer att gå bra under doktorandåren. Eller att det sparar tid att slippa sitta igenom intervjuer och läsa ansökningar. Ett tredje fantastiskt argument jag hört är "Men vi är forskare, vi är inte bra på sånt". (Detta uttalande hindrar dock inte personen ifråga från att sitta i en rekryteringsgrupp som har hand om rekryteringen till högre tjänster på mitt Alma mater...)

Anna spekulerar i att kvinnor missgynnas av bristen på öppna utlysningar. Det är möjligt att det är så. Själv vill jag dock påstå att det är forskningen som missgynnas mest av det här systemet.

Men låt oss granska argumenten. Först ut får vara "Det sparar tid". Tja, kanske, men bara kanske. Man slipper visserligen läsa ansökningar och ha intervjuer, så kortsiktigt sparar man tid. Men om man hade kunnat anställa en annan doktorand som behövde färre timmar handledning? Tja, som de allra flesta förstår är ju det här inte ens något argument i själva sakfrågan, det är bara en undanflykt.

Nästa: "Forskare är inte bra på sånt". Det varierar förstås. Men visst finns det väldigt många forskare som är riktigt usla på det mesta som har med personalärenden att göra. Fast om detta är ett giltigt argument så borde forskare inte vara inblandade i att anställa någon alls, varken doktorander eller högre tjänster inom akademin.

Det sista då, som vi kan kalla "Man vet vad man får". Det är vanligast, och det är faktiskt det enda av dessa tre argument som jag kan ta allvar i den meningen att jag förstår hur man tänker. Däremot förstår jag inte hur man komma till denna slutsats.

Bland mina gamla doktorandkollegor och i bekantskapskretsen i övrigt (räknat från dag 1 som doktorand tills dess att jag slutade på Uppsala universitet) finns det flera exempel på doktorander som aldrig blivit doktorer (i några men inte i alla fall har det blivit licentiatavhandlingar skrivna) trots att de hade gjort exjobb eller projekt på institutionen först.

Det finns många exempel på personer som fått sina doktorandplatser efter öppna utlysningar och som varit mycket framgångsrika. Liksom det finns väldigt framgångsrika doktorander som fått sina tjänster utan att behöva konkurrera, osv.

Min poäng är att det finns helt enkelt ingen tydlig trend. Och även om mitt statistiska underlag inte är enormt stort så är det nog tillräckligt stort för att man skulle kunna ana trender. Ibland gör man lyckade, ibland mindre lyckade, rekryteringar oavsett vilken strategi man använder. Och hur bra det går för en doktorand handlar, särskilt i början, väldigt mycket om vilken handledning de får. Men det är en faktor som många seniora forskare föredrar att bortse ifrån... "Det komplicerar bilden för mycket" sa en professor en gång till mig. Tja, hans bild kanske, inte min.

Nå, men varför tycker jag att forksningen missgynnas av det här då? Därför att det finns en risk att potentiellt otroligt duktiga forskare aldrig får en chans att komma in i systemet, för att de gjorde sitt examensarbete någonstans där det inte fanns pengar till en doktorandplats för dem. Därför att forskningen mår bra av att det kommer in nya människor med nya tankar och åsikter och idéer, för att olika bakgrund ger olika perspektiv, och det är inte oviktigt i forskningssammanhang. För att man utvecklas väldigt mycket som doktorand/forskare av att byta miljö. Och för att om vi vill ha högsta kvalitet så måste vi våga chansa på den med bättre meriter men som vi inte känner. Alla talar om vikten av ökad rörlighet i forskarsamhället i Sverige, men väldigt få är beredda att göra något åt saken när det handlar om deras egna forskningspengar...

Vad göra? Alternativen är väl två - antingen så börjar man tillämpa meritokrati på allvar, och kör enbart med öppna utlysningar, eller så slutar man hyckla om att meritokratin är rådande på svenska lärosäten.

Mera NYC

Bilder från New York finns nu på Picasa. Bland annat bevis på att det var snöigt och kallt. Men trevligt var det. Några saker som måste nämnas dock. Bilderna gör inte alls Grand Central Station rättvisa. Det är ett riktigt häftigt ställe. Med spårnumrering upp till 117 eller så. Penn Station som jag åkte till och från är inte alls lika vacker.

Som tur var besökte vi Empire state building när det inte var snö och dimma... Battery park däremot var insvept i dis, och bilderna ut mot Liberty Island och frihetsgudinnan är därefter. Men skyskrapor är alltid häftiga (där kom en liten passning till de som ägnat hösten åt att diskutera skyskrapor eller inte i Stockholm...) oavsett om det är dimma eller inte.

En annan plats i New York som man nästan måste besöka är World Trade Center och Ground Zero. Jag har varit där en gång tidigare, och jag reagerade starkt då. Det gjorde jag den här gången också...

Och så Metropolitan Museum of Art förstås. Wow! Tyvärr kan man ju inte ta in hur mycket som helst på en gång, så man orkar inte gå igenom hela huset. Om jag bodde i New York skulle jag nog tillbringa många söndagar där. Fråga: Var är fotot taget? Lite svårare än Lincoln Memorial...

The Big Apple

Jotack, New York var alldeles utmärkt. Även om det för mig, som knappt hör någon svenska talas i vanliga fall, var lite chockartat att höra diverse svenska dialekter i mest varje gathörn. Bilder kommer vad det lider, men ett smakprov - vy från Empire State Building - kommer här. Och för er som ännu inte varit i NYC, planera ett besök, det är antagligen en av världens häftigaste städer. I alla fall tycker jag det.

Snabba ryck!

Två riktigt goda och trevliga nyheter från Sverige, på lika många dagar. Sånt gillar vi! Den ena ledde dessutom till ett femtosekundsbeslut (nåja, det handlade nog faktiskt om mikr0sekunder) om att min nästa resa till Sverige kommer att företas i slutet på juni.

I övrigt kan meddelas att DC fanns kvar idag också, även om det var blåsigt som attan. Men det led vi ju förstås inte av inne på National Museum of Natural History. Trevligt ställe, geologisektionen var stoooor men bäst av allt var ändå fotoutställningen.

Coola grejer

Medan jag sitter och väntar på att min tredje gäst från Sverige ska dyka upp så surfade jag runt lite planlöst och hittade en cool grej - en 300 TW laser med 0.1 Hz repetition rate som producerar femtosekundpulser. Forskarna finns på University of Michigan och deras rapport om saken finns här. (På engelska förstås.)

Även om jag tycker väldigt mycket om "min" N2-laser just nu så lever varken den eller vår nanosekunds-Nd:YAG upp till riktigt samma coolhetsfaktor*.

För övrigt I: Jag chockade mig själv idag med att avsluta träningspasset med löpning i ett tempo som jag nog inte åstadkommit sen innan mitt knä pajade (för så där 10 år sen). Jag sprang visserligen inte så himla långt, men ändå. Och detta efter en timmes träning. Vad månde bliva? (Sannolikt inte så mycket alls, men hoppas kan man alltid)

För övrigt II: Sannolikt inte så mycket bloggande den närmaste veckan eftersom jag kommer att ha besök och dessutom måste jobba en del. Men andas inte ut för det - jag kommer igen, kanske med lite nya foton...

*Eller borde jag säga nördfaktor?

Lycka...

...är en tipptopp N2-laser som gör exakt som jag vill, tillsammans med ett oscilloskop som äntligen har insett att det vill bli kompis med mig! Addera kollegor som har med sig så nybakade brownies att de fortfarande är ljumma när de dyker upp på jobbet. Det gör inget att det blev en låååång arbetsdag idag.

Mänskliga kaffesmakare snart ett minne blott?

Ja, jag gillar ju kaffe som de flesta av läsarna vet vid det här laget. Så mycket att jag tom bloggar om vetenskapen bakom ibland. Och idag läser jag på Scientific American (på engelska) om maskiner som testar kaffesmak... De påstår att "kaffesmakaren" analyserar förekomsten av joner i ångan som stiger upp från det varma kaffet, så det måste antagligen vara någon slags masspektrometer de använder.

Nu tror ni förstås att detta skedde på ett lab någonstans i USA? Helt fel. Det är Nestles forskningslab i Schweiz som står bakom denna analytisk-kemiska teknik som spottar ur sig omdömen som "blommig" och "träig" om det kaffe den smakar. Vad är nästa steg? Automatiska vinprovare?

Vart är världen på väg?

Potomac primaries

Imorgon är det primärval i Maryland, DC och Virginia (Potomac, eller Chesapeake, primaries med andra ord). De flesta av kollegorna tänker rösta. Ingen är republikan. Och de är splittrade, lika splittrade som de demokratiska väljarna i stort.

Argumenten för Clinton är i första hand att hon kan få saker gjorda, och att hon, som hon själv brukar säga är "ready from day 1". Obamaväljarna å andra sidan talar om behov av förnyelse och om att de är trötta på att ha familjerna Bush & Clinton i Vita Huset.

Samtliga tror att det blir svårt för demokraterna att ta hem det i november, oavsett vem som vinner nomineringen. Varför? De menar att när det är dags att rösta "på riktigt" så kommer det inte att vara lika enkelt att stödja en svart (relativt ung) man eller en vit kvinna som att rösta på en visserligen gammal, krigsveteran, med mångårig erfarenhet av politiken.... Den som lever får se. Tipset är i alla fall att Obama vinner Maryland imorgon (12/2).

En kopp kaffe

En kopp kaffe kan säga så mycket. Tex (finns det de som påstår) vem du föredrar av Clinton och Obama - om du dricker Starbucks dyra är du för Obama, föredrar du det billga Dunkin Donut-kaffet kommer du välja Hillary.

Själv drack jag just min första kopp kaffe sen i måndags. Det, kära läsare, var en ren njutning... (Och ja, den kom från Starbucks, men jag är inte säker på att det med automatik gör mig till en Obama-supporter, snarare till det närmaste man kan komma att vara en kaffebörd i det här landet.)

Uppdatering: Det skulle alltså vara kaffenörd, ingenting annat...

Vissa saker är olika

Att vara magsjuk är exakt lika träligt oavsett om man är det i Sverige eller USA. Men det är å andra sidan föga förvånande. Men ikväll har jag ätit middag. En riktig middag. Ingen avslagen coca cola här inte. Det gav en massa ny energi, bara så där. Imorgon ska jag göra en full dag på jobbet tänkte jag.

Något som därmot skiljer USA och Sverige från varandra är hur man ser på ålder. I Sverige är det knappast tänkbart med en 72-årig statsministerkandidat, och även om det finns en och annan som bekymrar sig över McCains ålder så är de inte många.

Och apropå att Mitt Romney nu har hoppat av primärvalsracet så sa en av CNN:s kommentatorer om Romney att han är fortfarande ung och kan fortfarande komma ifråga för tunga politiska uppdrag. Hur gammal han är? Enligt samma källa på CNN: 60 år.

Perspektiven är onekligen lite olika. Och på tal om det kan man gärna läsa Per Gudmundsons text om USA i Svenskan. Den är läsvärd.

Oliiiiidligt spännande...

Så här långt är det jämnt mellan Clinton och Obama - CNN förutspår Clinton som vinnare i New Jersey, Massaschusetts, New York, Tennessee, Arkansas och Oklahoma. Enligt dem vinner Obama i Minnesota, Connecticut, Kansas, North Dakota, Alabama, Delaware, Illinois och Georgia. Att vinna en stat innebär på den demokratiska sidan inte nödvändigtvis att man vinner någon större majoritet av en stats delegater, så vem som kan utropas till vinnare på demokratiska sidan är ännu oklart.

Huckabee förutspås vinna Alabama, Arkanas och West Virginia. Romney verkar ha tagit hem de delstater han bott i - Massachusetts och Utah. Och McCain verkar vinna i Illinois, Connecticut, Arizona, Oklahoma, New York, Delwaare och New Jersey. I övriga delstater är det för tillfället för jämnt för att gissa.

Det blir spännande att kolla in nyheterna också i morgon bitti...

Super(fet)tisdag

Medan folk hemma antagligen äter semlor så äter jag inte alls - magsjuka förhindrar effektivt sådana aktiviteter. Avslagen coca-cola funkar dock, och är dagens huvudsakliga näringsintag.

Den enda fördelen med den här sjukdagen är att jag kan följa rapporteringen från superdupertisdagens primärval och caucauses.

I West Virginia, som inte är så väldigt långt härifrån, har republikanerna delstatskonvent idag, och resultaten därifrån tyder enligt CNN på att Huckabee tar hem det med strax över 50% av rösterna, med Romney som tvåa inte så långt efter och McCain först som nummer tre, långt långt efter de andra två. Men vad som händer i West Virginia är förstås inte alls lika intressant som utfallet i riktigt folkrika delstater som New York och Kalifornien eftersom de har så många fler delegater. New York har tex drygt 11 miljoner människor registrerade för att rösta, Kalifornien över 15 miljoner. Antalet delegater som ska fördelas i de staterna är stort. för båda partierna.

Det är dock viktigt att notera att regelverken är olika hos de båda partierna (det är därför en demoratisk kandidat behöver många fler delegater än en republikansk för att ta hem nomineringen). Och för att göra det hela ännu mer komplicerat så är det förstås olika regler i olika delstater också. Men otroligt spännande är det. Det är troligt att republikanerna har en "front-runner" när alla röster är räknade, och det det är lika sannolikt att det fortfarande är jämnt på den demokratiska sidan. Det har varit intressant att notera att både Obamas och Clintons kampanjer försökt ta ner förväntningarna inför dagens röstande...

Det blir en intressant kväll.

And now for something completely different

Jag noterar att släkten visst förekommer i nyhetsrapporteringen. Nyhetsvärdet kanske inte är gigantiskt ännu, men vem vet vad det blir av detta med tiden?

Vart ska man åka, då?

Jag samlar åsikter. Åsikter om vilka ställen man absolut inte ska missa att besöka när man nu ändå befinner sig på den nordamerikanska kontinenten (Det betyder att även platser norr om gränsen till Kanada mottages tacksamt). Kollegorna har hittills åstadkommit följande lista:

Topp tre:
New Orleans
Chicago
Boston

Strax utanför topp tre:
LA (mycket omdebatterat om detta alls skulle vara med på listan dock)
San Diego
Seattle

Ställen som skulle funnits på listan om jag inte redan varit där:
New York (ska snart dit igen!)
San Francisco (men det var ett väldigt kort besök, så det skadar nog inte med ett till)
Philadelphia (men det var ett stort mått av lokalpatriotism i detta)
Nashville

Vilka ställen är det som saknas?

"Det är bra för dig lilla vän"

Lördag morgon. Lyssnar på svensk radio över nätet. Meny, för att vara exakt. Där avhandlas dels ämnet IQ-initiativet, ett dotterbolag till systembolaget, vars VD anser att "februari är som gjord för en vit månad". (Oklart varför dock.) Och det är förstås alldeles i sin ordning, VD:ar får tycka och tänka vad de vill och bilda opinion för vad de vill - fast man undrar ju om systembolaget verkligen skulle gilla om alla gjorde februari till en alkoholfri månad... Det som fascinerade mig mest var dock att VD:n i fråga var så bekymrad över unga kvinnors "avancerade alkoholvanor". Vad betyder det?

Lite mer irriterad blev jag över fortsättningen, som berättar om hur Strömsunds kommun försöker få sina kommuninvånare att låta bli alkoholen under februari. Och jag frågar mig, ivrigt, om vi verkligen vill att kommunerna ska ägna sig åt sånt här. Om detta är kommunal kärnverksamhet, varför inte ta det hela ett steg längre? Grönsaksätning, sockerintag, motionsvanor... Listan på saker som "är bra för dig" kan göras hur lång som helst, men det kanske inte är kommunernas sak att överösa oss med dylika säkert välmenande men likväl bara ännu ett tecken på att idén om att folk själva och på eget intiativ skulle kunna ta ansvar för sin hälsa, inte direkt vunnit gillande. Det kanske rentav är troligare att familj och vänner har en mycket bättre och mer verklighetsförankrad uppfattning om vad som är "bra" för någon individ, än vad aldrig så välmenande kommunala tjänstemän kan åstadkomma.

I alla fall, Strömsunds kommun har tagit det ett steg längre, och vill nu involvera "sina" krögare i detta projekt. Man tar sig för pannan. Och uppmanar alla kommunpolitiker att ta sig en timme eller två den kommande veckan och fundera över vad som verkligen är kommunal kärnverksamhet. Behovet tycks vara stort...

Planerar Sahlin och Östros en statskupp?

Sådärja. Då har Sahlin och Östros på dagens DN debatt meddelat något om vad de vill åstadkomma politiskt. Det är bara det att det en del av att deras förslag inte har någon förankring i verkligheten. Tex skriver man så här:

"Svenska företags konkurrenskraft bottnar inte i godtyckliga nedsättningar av arbetsgivaravgiften där konkurrensen snedvrids. Kraften hos svenskt näringsliv ligger i styrkan hos de idéer som företagen förmår utveckla och kommersialisera. Därför står vi för ytterligare satsningar på forskning och utveckling. Vi vill satsa 2 miljarder mer än regeringen på forskning och utveckling 2008-2010. Vårt mål är att det offentliga ska bidra med en procent av BNP till forskning och utveckling."

Så låt mig slå fast tre saker.

1) Socialdemokratin hade makten under rätt lång tid. Östros var ju tom utbildningsminister 1998-2004 så han borde ju kunnat göra något åt ökade resurser till forskning och utveckling redan då, om han nu verkligen ville.

2) Jag är än så länge inte särskilt imponerad av den borgerliga regeringen när det kommer till forskningsfinansiering heller.

3) Det mest intressanta är ändå detta. Sahlin och Östros vill alltså satsa 2 miljarder mer än regeringen på forskning och utveckling under åren 2008-2010. Jag vill bara i all stillsamhet påpeka ett par saker. Tex att 2008 redan har börjat. Att sossarnas faktiskt inte har makten och att deras budgetförslag för den aktuella tidsperioden alltså inte är särskilt relevant (fast vem vet, de kanske planerar en statskupp?). Viktigast är dock att uttalanden av den här typen inte förpliktigar till något alls om de eventuellt hamnar i regeringsställning efter valet 2010. Det ju gällde ju bara åren 2008-2010, ju...