del II - Otroligt...

...men sant.

Imorgon blir jag arbetslös. Måste följaktligen till arbetsförmedlingen för att anmäla detsamma. Och nu för tiden kan man snabba på den processen genom att fylla i en massa uppgifter på nätet redan innan man kommer dit. (Och det är säkert bra, för förra gången tog det en evig tid bara att få komma fram till en dator och fylla i de där uppgfterna, och med tanke på att hela besöket nog tog tre timmar eller så i anspråk så är det nog bäst för alla om man kan effektivisera den processen något...)

Ja, och bland alla de där sakerna man ska fylla i så finns det en lång lista där man ska fylla i sina kompetenser. Den börjar med atomabsorptionsspektrofotometri och absorptionsspektrofotometri (uppdelat på UV, Vis och IR) och fortsätter med att räkna upp en lång rad kemiska analystekniker (nej, laserspektroskopi var inte en av dem, tyvärr) som hplc, gaskromatografi, masspektrometri mm. Och så, mitt bland alla dessa tekniker står det plötsligt "fysikalisk kemi", som om det vore en slags analysteknik. Tjena hejsan. Trodde kanske inte att de skulle ha järnkoll på arbetsförmedlingen, men det där var ändå lite för tröttsamt. Ingen koll alls, alltså. Otroligt men sant.

Undrar om jag ska gå dit imorgon och säga att jag jobbat med kemisk fysik, för att förvirra dem lite ytterligare...

Det kan nog bli en väldigt intressant dag imorgon.

del I - Otroligt...

...men sant.

I förra veckan fick jag veta att jag fått ett post doc-stipendium till. Från Vetenskapsrådet.

Först trodde jag inte på det. Sen trodde jag fortfarande inte på det. Därefter berättade jag det för min gamla handledare (och from idag min f.d. chef) och hans reaktion är värd att beskriva. Först blev han nämligen helt tyst, och det är inte alldeles vanligt för honom (faktiskt så ovanligt att vi i vanliga fall brukar undra om han är allvarligt sjuk när han är tyst så länge). Han var alldeles tyst i ungefär30 sekunder innan han med eftertryck utbrast "J-vlar! Grattis Maria!!!!"

Ja, och då började ag ändå tro att det kanske var sant. Även om jag misstänkte att det kanske ändå skulle kunna vara ett elakt practical joke. Men idag så låg faktiskt kontraktet i brevlådan när jag kom hem. Så det är på riktigt. Otroligt men sant. Jag har fått forskningspengar av vetenskapsrådet! Och sitter nu i den rätt otippade situationen att jag måste välja vilket stipendium jag ska tacka ja till. Förundrande, om man tänker på hur det kändes i mars när jag verkligen slet med den här ansökan.

Hur sköter man ett lagerträd?

Jag fick ett lagerträd i födelsedagspresent. Och jag har ingen som helst aning om hur man sköter dem. Jag menar, man brukar ju ha torkade lagerblad i mat, men nu antar jag att det inte är meningen att bladen ska torka på busken, och då måste man ju veta hur man ska ta hand om det stackars trädet. Och eftersom jag fick ett lagerträd strax efter att vi startat upp vår lagerbladsblogg så känns det ju väldigt symboliskt viktigt att det här trädet inte bara överlever utan också mår bra. (Oj, det är visst höga krav jag börjat ställa på mig själv när det kommer till krukväxter...inte bara att de ska överleva, de ska må bra också. Och ja, jag erkänner - jag har tänkt på att köpa jord och plantera om dem. Om jag blivit sinnesförvirrad? Ja troligen. Eller bara vuxen.)

I alla fall, jag behöver tips på hur jag ska ta hand om mitt lagerträd på bästa sätt! Dylika mottages tacksamt.

Ett år äldre...

Så har man blivit ett år äldre, i alla fall på pappret... Det känns ingen större skillnad faktiskt. Fast det var ju lite humoristiskt att jag fick visa leg på systemet igår. :-)

Och nu är det strax dags att ge sig iväg på tulpanfestival (vilket betyder att man tittar på mängder av tulpaner, många av dem genmodifierade) som är led i Linnéfirandet.

Nytt bloggprojekt

Idag startar ett nytt bloggprojekt; Under lagerbladet - fyra forskare om forskning. Det är Anna, Mats och mj som tillsammans med mig ligger bakom.

Det är en blogg som bara handlar om vetenskap, forskning och högre utbildning. Bara intressanta ämnen alltså! Titta gärna in, lär dig något nytt, lämna en kommentar eller skriv en fråga. Kanske har du en idé om vad vi ska skriva om? Eller vill du kanske gästblogga om något intressant ämne. Låt oss veta!

kort introspektiv

5 km löpning - utan stopp för vadstretchning. Det kanske händer andra nästan jämt. För mig har det inte inträffat de senaste fem åren eller så. Förrän idag. Det är fantastiskt vad några nålar kan åstadkomma.

Inte gjorde det särskilt ont efter torsdagens vandring heller. (Mer än i fötterna, men det är en helt annan sak.) Och efter gårdagens halvlånga cykeltur var heller inga protester märkbara. Vågar man hoppas på att man kan få ha det så här ett tag nu?

Dessutom noterar jag till min glädje att det uppenbarligen finns fler än jag som har ett problematiskt förhållande till handväskor.

Underhållning

Miljöpartiet kongressar. Och svt24 sänder. Stor underhållning. Nyss ställde ett ombud en fråga till presidiet från talarstolen och fick svaret "förlåt, vi diskuterade en annan sak här, hade du en fråga?"

Dessutom verkar kongressen vara så där bekväm med arbetssättet "påverkanstorg". Och om påverkanstorg kan man säga att det kan vara bra, men det kan också användas för att koncentrera makten och faktiskt begränsa demokratin. Om det går till så på mp:s kongress vet jag inget om, men jag vet hur det en gång användes på en centerstämma, och vad det ledde till. Maktkoncentration.

Och den talare som nu är uppe i talarstolen förespår en "mötesteknisk katastrof" pga påverkanstorgen. Ja, tiden lär utvisa hur det går.

Uppfräschning

En liten uppfräschning av bloggen, även om mer skall komma. Ska bland annat bygga ut länklistan lite mer, men inte just ikväll.

Bilden är förresten också en soluppgång över Uppsala, tagen från Hågahögen. Oredigerad förutom att det var mycket mer hus och träd i nederkanten och mycket mer himmel i överkanten i originalbilden. Inser att den inte riktigt funkar, men den får vara kvar så länge.

Hur man läser ett brev

Fredag kväll, kom hem sent och kände mig lika trött som en halvdöd häst. Tittade på posten. Försökte förstå varför SEB skickar brev till mig - har aldrig varit kund där. Tänkte "Nej, jag vill inte ha någon reklam". Funderade allvarligt på att låta det ligga till lördag morgon och öppna det först då. Men lite nyfiken är man ju, så till sist rev jag upp kuvertet. Kunde, i halvmörkret i köket, konstatera att det inte riktigt såg ut som reklam ändå. Såg att det fanns en riktig namnteckning med riktigt bläck ungefär mitt på sidan. Tänkte: "jag kanske ska läsa det här ändå..."

Och jag läste. Och sen läste jag en gång till. Och en gång till. Sen tände jag lampan, och läste det en gång till. Det stod fortfarande samma sak. Ändå var jag tvungen att läsa ungefär 20 gånger till, för att verkligen övertyga mig. Sen läste jag det i vardagsrummet också. Samma text, fortfarande. (OK, ni kanske inte tycker att det är så otippat att det stod samma sak varje gång, men min hjärna var inte riktigt med i matchen just då.)

Texten i sig var (och är) inte särskilt svår att begripa. Innebörden av texten var dock lite svår att ta till sig. Och det är väl därför som jag fortfarande kollar på pappret med jämna mellanrum. För att förvissa mig om att det står samma sak, fortfarande. Jag kollade alldeles nyss, faktiskt. Och det står där fortfarande. Så, vad står det då? Ingen som är nyfiken väl? :-)

"På uppdrag av styrelsen för rubricerade stiftelse kan vi meddela att styrelsen vid sitt sammanträde 2007-05-08 har behandlat din ansökan och har beviljat dig ett anslag på 250 000 kr. Anslaget rekvireras skriftligen på bifogad blankett."

Jag har alltså fått ett post doc-stipendium! Jag kommer att kunna fortsätta forska i alla fall ett år till! Ja, det är förstås förutsatt att amerikanska ambassaden beviljar mig visum och att en del andra praktiska detaljer går i lås (peppar, peppar osv...), men för tilfället kan jag i alla fall glädja mig åt att det var någon mer än jag som tyckte att jag skulle få fortsätta forska! Ja, förutsatt att det fortfarande står samma sak på det där pappret imorgon vill säga.

(Hmm, är det verkligen ett gott tecken att vara såååå trögfattad som jag verkar vara i det här fallet...?)

Klagomål

Jag har fått klagomål på att det händer för lite här på bloggen. Och det är väl inte utan att man kan hålla med om det. Men det har varit lite mycket annat på sistone. Det tar ju lite tid att springa hos sjukgymnaster som ska sätta nålar i ens vader och sånt. Men bättring utlovas härmed. Snart.

Tills dess kan man konstatera att det verkar som att man ska skriva om whisky om man vill ha många kommentarer, det tycks vara ett ämne som engagerar läsekretsen. :-)

Repris

Jaha, då var det dags igen. Senan under foten, den som går mellan tå och häl är alldeles stel och ledsen. Likaså vristen. Och vaden, ja, den har mått bättre (men det var så länge sen att det är det knappt någon som minns), liksom hälsenan. Alltihop på vänsterbenet. Det känns som om jag varit med om det här förut. En gång, eller två. Eller tre...

Idrottsskadecentrum på torsdag. Men det lär dröja längre än så innan den synnerligen väkbehövliga löpträningen kommer igång igen. Suck.

Folk är olika, part II

Folk är olika. Det har både jag och andra noterat tidigare. Men så finns det somliga som är så mycket mer olika än andra. Så pass att man nästan drabbas av skrämselhicka och frossbrytningar när man tvingas åse det.

Tänk er till exempel en fest. Där serveras synnerligen kreativa snittar tillsammans med bubbliga drycker av olika karaktär.* Mer eller mindre intressanta samtalsämnen avhandlas, i mer eller mindre sannolika konstellationer. Tänk er vidare att flera av festdeltagarna har sett ljuset - skotsk single malt. Och att en av festdeltagarna meddelar att han, utan vidare inbjudan, tänker sig att gå och hälla upp en whisky. (Jag vet inte vad Magdalena Ribbing skulle ha sagt om det beteendet, men festfixarna hade i alla fall inget emot det, så ingen lär fråga henne om vettet/etiketten i detsamma.) Mer än en person följer detta första exempel. Och det är då det händer....

Mr X: Det finns joltcola i kylen. Du kan väl blanda?
Mr Y: Javisst
Mr Z: Whisky och cola? Ja, men det vill jag också ha!

Och där sitter de sen, med en fantastisk lagavulin.

Blandad med joltcola.

Och hävdar att det är gott.

Mycket godare än bara lagavulin. (Att det är godare än bara joltcola betvivlar jag inte...)

Att alla borde testa. Helst nu, på en gång.

Och jag tvingas inse att på punkten whisky är jag konservativ, inte ett dugg liberalt och frihetligt sinnad (kanske lite latteliberal ändå, eftersom jag dricker whisky från flera olika regioner i Skottland. Kan helt enkelt inte nöja mig med bara Islay eftersom det skulle innebära att jag skulle missa tex Macallan). Men i alla fall. Whisky av skotsk single malt-typ dricks helt enkelt icke med cola. Så det så.

Och denna händelse är ett ypperligt bevis på att folk är olika, och att somliga är mer olika än andra. Jag berättade historien för min kompis Johan (medan vi avnjöt en Bowmore). Han ville bestämt hävda att det borde jämställas med högmålsbrott, rimligen särskilt högförräderi. Jag är böjd att hålla med.

*Ett annat exempel på att folk är, synnerligen, olika kan läsas här. Jag gillar Ribbings svar skarpt.

Högerseger i Frankrike

Jaha, så Sarkozy vann franska valet. Vilket sannolikt betyder bättre franska relationer till USA och Storbritannien, och att det inte kommer att bli några fler franska folkomröstningar om EU:s konstitution. Om man tycker det är bra eller dåligt får man avgöra alldeles själv. Glädjande är i alla fall att valdeltagandet ökat, och det är bra för demokratin. Det blir spännande att se vad det här innebär för europeisk politik. Och vilken roll Royal kan komma att spela i fransk inrikespolitik.

Fler foton

OK. Blogger och jag är inte tajtast i världen just nu. Så vi får se hur länge de här fotona kommer att finnas kvar i posten. Time will tell. Igår plockade den slumpmässigt bort kommentarsfunktionen på vissa poster. Och jag suckade, djupt, än en gång över mina bristande html-kunskaper. Men jag ger inte upp i första taget. Tänkte försöka ladda upp en bild på solnedgångsutsikten från mitt vardagsrumsfönster. (Jag är inte missnöjd med den kan jag säga, och den är bara en av många klara uppbyten jämfört med gamla lägenheten.). Och så ett försök att fånga soluppgången, fast ute i naturen. Håll tummarna för att blogger låter bilderna ligga uppe mer än ett dygn...

Vår på Udden

Det var visserligen lite kyligt ute på Udden, men definitivt vår. Vilket bevisades både av förekomsten av såväl blommor som kattungar. Samt en täppt näsa. Fler bilder kommer förr eller senare att bli tillgängliga på picasa, när jag tagit mig samman och laddat upp ett gäng.

På studiebesök i matbloggarvärlden...

..i varje fall foto-wise. Tillbringade större delen av sista april ute på Udden med T, A och katterna. T stod för menyn och det mesta av matlagandet. Men det blev i alla fall gott. Och snyggt blev det också. Men jag glömde visst bort att fota när vi kom till huvudrätten. Och efterrätten blev aldrig gjord för vi blev så mätta att vi var tvungna att gå kvällspromenad för att inte somna. Börjar vi bli gamla kanske?