Höst

Det har varit kanonfint väder idag. Strålande sol på förmiddagen, lite mer moln på eftermiddagen. Så pass kallt att frosten inte försvann från skuggigare delar av naturen. Ändå värmde faktiskt solen när Anki och jag var ute på promenad på förmiddagen.

Men höst är det likväl, trots sol. Ett av träden utanför mitt fönster har tappat nästan alla sina blad idag. De var kvar i morse när jag gick upp, men för varje liten vindpust så föll ett stort antal av dem av, och nu är det nästan inga löv kvar... Det är inte utan att man redan nu längtar tills november är över. Och ser fram emot den vår som ska komma såsmåningom...

Den stora tröttheten...

Igår hann jag äntligen upptäcka att det är höst. På riktigt. Det var en sån där typisk Uppsalahöstdag. Grått, regnigt och så luktar det en blandning av höstlöv, regn och kaffe (från Lindvalls). Höstfärgerna börjar försvinna men så är det ju snart november också... Ja, och i Stockholm vräkte regnet ner, så där var det ännu gråare.

Och man kan ju bli trött för mindre än det. Till det ska jag också lägga en ackumulerad trötthet efter avhandlingsslutspurten. Som ju inte alls slutade i måndags som man kunde tro, eftersom man måste sätta framsidan och läsa ett första korrektur och sen ett andra korrektur. Det andra korrekturet skickade jag in igår, och det betyder, förhoppningsvis att det bara är ett godkännande av provtrycket kvar innan den går i tryck och jag kan slappna av ett tag, så att stresshormonerna kan gå ur kroppen och jag kan sova ordentligt, och bekämpa den stora, stora tröttheten som sprider sig. Så att man orkar sätta igång och börja söka post doc-pengar...

Inlämnat!

Ja, nu är den faktiskt ivägskickad, tillsammans med alla andra grejer som ska med av administrativa skäl... Så nu ska vi väl bara se om om allt har funkat också, det märks när jag får korrekturet, men det ska jag inte bekymra mig om innan jag har fått sova några timmar till. (Jag skickade den sista avhandlingsfilen 3.37 inatt) och det sista(?) administrativa joxet alldeles nyss.

Men innan jag går hem och sover så ska jag säga TACK! till alla som hjälpt till med korrekturläsning, figurer, mat & fika, sällskap under helger och sena kvällar och bara så där varit mentalt stöd i största allmänhet.

Referenser, referenser, referenser...

Ok, det är referenser överallt, på golvet, på skrivbordet, på fönsterbrädan, i korridoren, si skrivaren.... you name it. Och det är riktigt trist. Dessutom är jag och referenshanteringsprogrammet inte riktigt ense om hur saker och ting ska gå till, så min referenslista ser inte riktigt ut som jag hade tänkt mig... Och tråkigt som attan är det. Sa jag att det är tråkigt?

Dessutom har ett nytt problem av administrativ karaktär dykt upp. I samband med att man ska skicka in avhandlingen ska man också fylla i en mall som är minst sagt ganska omfattande, med uppgifter om det mesta från tid och datum för disputation till alla medförfattare på alla artiklar. Så långt allt OK, men i listan där man ska välja institution finns inte vår institution med. Och man får inte skriva något själv, och man får inte lämna rutan tom... Så, ja, där rök min sovmorgon på måndag morgon...

Sa jag förresten att det är tråkigt med referenser? Tur att jag fick choklad av Kristina tidigare idag, så att jag i alla fall kan smaska på den nu. Det är gottmed chocklad, men det är trist med referenser... Ja, ni kanske har fattat nu? Och jag ska bita ihop och ta en vända till med dem.

Att köpa tid...

Ja, jag skulle ju lämna in imorgon, men idag meddelade "enheten för digital publicering" att för deras del måste de ha alla dokument på måndag morgon 7.30, eftersom de i alla fall inte tänker jobba helg med min avhandling... Så jag fick plötsligt två dagar till. De kommer att behövas, jag kanske tom hinner korrekturläsa referenslistorna.

Och under min 5-minuterspaus då jag bloggar (för att tala om att jag fortfarande lever) vill jag bara berätta att flera av mina kollegor är fantastiskt snälla just nu; de formaterar artiklar så att de blir snygga, de kommer med matlådor och ger mig clementiner och igår kväll var en av dem här med nybakat bröd, ost och marmelad till mig... Det satt fint vid tiotiden, när det var tre timmar kvar att jobba, och datorn strulade.

Men nu, tillbaks till tabeller, figurer, referenslistor och framför allt text...

Mat- och bloggpaus

Det bloggas inte så flitigt just nu, för det är lite mycket annat. På fredag ska jag nämligen lämna in avhandlingen!

Men än så länge är jag alive and kicking... även om jag känner mig halvbekväm med att en av mina handledare åkte bort i lördags, och att den andra åker imorgon. Ingen av dem kommer tillbaka förrän det är för sent att göra några fler ändringar. Men det ska väl förhoppningsvis ordna sig ändå. Återkommer nog inte till cyberspace förrän någon gång nästa vecka. Tills dess "live long and prosper"

Om gränser...

Inatt drömde jag en ganska bisarr dröm. Övergångsdipolmoment och hastighetskonstanter, tillsammans med min ena handledare och en professor i konsortiet och diverse andra arbetskamrater var med i drömmen. Det är lite oklart hur allt hängde ihop, det enda som är helt säkert är att de ickeradiative hastighetskonstanterna var arga på Stenbjörn. Och att de jagade folk. Tja, jag kanske är lite stressad? Passerat stressgränsen rentav?

Nå, inlägget skulle handla om en annan sorts gränser dock. När jag skulle gå och köpa en cola här på eftermiddagen så träffade jag en kille som jag känner så där halvlöst, vi har gått samma danskurs, och vi har träffat på varandra inom politiken (men han tillhör ett annat parti, som också ingår i alliansregeringen). Och vi började prata om gränser.

Om de är bra eller dåliga - om vilka gemenskaper som är bra för människor och vilka som kanske inte är det, och om det är samma för alla människor. Vi diskuterade kärnvapenspridning och fred, och vilken axel som borde vara den tredje i ett digram över fred vs kärnvapen - vi kom fram till att det nog handlade om gränser - geografiska, ekonomiska och sociala...

Nej, vi löste inte världsproblemen under vår halvtimmeskonversation, men det var i alla fall en nyttig paus, där jag inte alls tänkte på jobbet... Och gränsdiskussionen var intressant så den får jag nog komma tillbaka till en annan gång.Men nu ska jag jobba igen - det är nog bäst om den här avhandlingen ska kunna lämnas in den 20.e oktober :-)

Titel och titlar...

Idag har min avhandling fått en titel, på riktigt. Det måste fyllas i papper och sånt och då måste titeln stå där, och när den väl står där så är det det som gäller. Så vad blir det då? Ja, nyfiken i en strut får allt vänta ett tag till på den nyheten.

Dessutom finns det andra som har fått nya titlar idag, eftersom vi fått en ny regering. Att Maud, Eskil och Åsa skulle finnas med där förvånar mig inte, men Andreas Carlgren var ju kanske något mer otippat. Men jag tror det kan bli bra. Det här betyder att jag har haft ilskna diskussioner med den nuvarande vice statsministern om pengar, att jag bett den nuvarande jordbruksministern hålla tyst så att både han och andra kan få höra vad jag har att säga, och att jag delat ut pris till nuvarande infrastrukturministern. Det slår dock inte att jag faktiskt gett en gigantisk bukett rosor och en kram till den nuvarande miljöministern. Om någon undrar varför - jo, när Andreas formellt avtackades för sin tid i centerpartiets partistyrelse hade jag just tillträtt som förbundsordförande i högskoleförbundet (numera Centerstudenter), och fick då följaktligen avtacka honom, utan att egentligen ha samarbetat med honom. De andra tre däremot har jag fightats med i partistyrelsen under tre år... jag är ganska säker på att de minns mig, efter de diskussionerna :-)

Sista inspelet på temat titlar är frågan om de tre/fyra professorernas kaffetjänstgöring varit på tapeten igen. Det visade sig att personen som gjort listan inte visste att den fjärde personen var professor... Så nu har han åtgärdat felet genom att plocka bort en person till. Jag kan meddela att mitt förslag till lösning (alltså att professorer har samma kaffeansvar som alla andra) avfärdades med argumentet "Men det är ju de som ger oss pengar" (fri översättning). Jaja, jag tyckte att jag hade viktigare saker för mig än att debattera den frågan så jag lät det bero med detta. Och nu ska jag återgå till avhandlingen. Trevlig helg!

Förkyld, cykellös och förundrad

Jag är förkyld! Snacka om dålig timing - jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu... Så jag ska testa alla huskurer på en gång tror jag, men främst sömn. Dessutom är jag för tillfället cykellös, eftersom min velociped inte behagade vara med längre idag. Förhoppningsvis får jag tillbaks den imorgon, fungerande men tills dess är det promenader som gäller. Inte helt välkombinerat med en förkylning kan man tycka.

Min förundran då? Jo, igår när jag väntade på att min lunch skulle bli varm så stod jag, i brist på intressantare läsning, och studerade listan över fikaansvariga på jobbet. Efter ett tag gjorde jag en iakttagelse - av institutionens fyra professorer var tre undantagna från att vara med på fikalistan... Intressant tycker jag. Jag tror inte att det är en slump att tre professorer är undantagna, men jag undrar varför den fjärde professorn inte var undantagen. (En gissning är att den som gjorde listan helt enkelt inte visste att det fanns en professor till.) Men det som är verkligt intressant är förstås varför professorerna alls är undantagna?

Dricker de inte kaffe/te? Äter de inte lunch i lunchrummet? Äter de inga kakor till fredagsfikat? Åstadkommer de ingen disk? Slipper man städa hemma också om man är professor?
Ja, jag vet i alla fall bestämt att jag sett dem, alla tre (fyra) dricka kaffe/te, äta lunch i lunchrummet och mumsa kakor på fredagarna... Så jag förstår inte riktigt varför just de ska slippa kökstjänstgöring?

-----
Jag kanske också ska tillägga att jag inte vet vem som gjort den här listan, men jag tvivlar starkt på att någon av de fyra professorerna ligger bakom den, ocd då måste det alltså finnas någon annan på mitt jobb som anser att vissa professorer ska slippa... Jag är väldigt nyfiken på varför. Och jag undrar om det hade varit likadant om någon av professorerna hade varit kvinnor? Inte vet jag, men intressant är det.