Jobb, jobb, jobb...

Ni kanske kommer ihåg den från förr? Det var väl Carls Bildts mantra i en valrörelse för länge sen. Hur som helst är det en ganska bra beksrivning av mitt liv också just nu. Men just nu har jag en kort paus från jobbet. Och vad passar då bättre än att blogga.

Riksdagsvalet är färdigräknat och det är klart vilka som kommer in. Centerpartiet får både den yngsta ledamoten i skepnad av Annie Johansson, som gjort ett strålande personval, och Lennart Levi som blir den äldsta ledamoten. Jag känner inte Annie personligen, men det jag sett av henne är att hon är väldigt duktig. Ändå måste jag erkänna att det är lite, lite trist, för den hon slår ut är min mentor Margareta Andersson. Men, på det principiella planet tycker jag att det är utmärkt att personvalet fungerar, att det är möjligt att faktiskt bli inkryssad, även om jag också tycker att %-satsen borde sänkas, för i stora valkretsar är det väldigt svårt att nå upp över 8%.

Nåja, dags att jobba igen...

Valseger!

Det blev alliansseger, i riksdagen och i kommunen! Underbart. Därför blev det också en fantastiskt rolig valvaka, först med centerpartiet och sen med hela Uppsala-alliansen, och inalles slutade kvällen och natten med att jag kom hem strax efter fem på morgonen! Fast då hade jag hunnit vara på två efterfester... Men kul var det - och äntligen blir det maktskifte i en högkonjunktur! Nu ska jag utnyttja valglädjen till avhandlingsslutspurten.

----
Uppdatering: Inatt fick jag sms från Fredrick Federley som sa två riksdagsmandat till centerpartiet i Stockholms kommun. Det vågade vi förstås inte riktigt tro på, men en koll på val.se säger att det är sant. Och att centerpartiet tar tre riksdagsmandati Stockholms län. Vi har återerövrat Stockholm!

Röstad och klar

Sådärja, då har man hunnit tvätta, rösta och starta lasern. Bara att börja jobba alltså. Alla mina röster gick till centerpartiet (Sorry Ulrika - du är min bästa personvalskandidat, men partilojaliteten var för stor den här gången, centerpartiet behöver alla röster de kan få!) Så mina kryss gick till Leif Zetterberg på riksdagslistan (bästa kandidaten på den listan), Björn Sundberg i landstingsvalet (enbart för att jag vill stötta det faktum att det i alla fall fanns en ung person på den listan) och så fick ju förstås Sara Pellving mitt kryss på kommunlistan - och det var inte ett svårt val!

Men nu, dags att jobba, så att man kan gå på valvaka ikväll!

Mindre än ett dygn kvar...

Ja, nu är det mindre än ett dygn kvar tills vallokalerna stänger. Opinionsmätningarna visar övervikt för alliansen, men mätningar är ju mätningar och det är röstsedlarna som räknas... Det spekuleras ju i om det kommer att bli så jämnt att det blir förtidsrösterna som avgör. Så, det blir en spännande valvaka imorgon.

(En parentes om valvakor: På två dagar har fyra personer frågat om det dricks mycket alkohol på valvakorna - jag vet inte om det är en fråga som folk i allmänhet har. Svaret är i alla fall att det är som på de flesta andra fester, en del dricker alkohol andra inte, fast stämningen tenderar ju att bero rätt mycket på hur det går...)

När det gäller riksdagsvalet så blir det förstås mest spännande att se om det blir ett maktskifte, men också att se vilka som tar alliansmandaten från länet. Spännande blir det också att se hur det går i kommunen - och om vi äntligen ska få en mandatfördelning i kommunfullmäktige som avspeglar majoriteten av rösterna. I de två senaste valen har alliansen haft fler röster, men färre mandat än s-v-mp i Uppsalas kommunfullmäktige.

Ja, spännande blir det i alla fall!

Goda nyheter

Det första mejl jag öppnade på jobbet idag visade sig innehålla goda nyheter. Vår artikel som vi skrivit tillsammans med våra indiska samarbetspartners är accepterad i Inorganic Chemistry. Det känns fint!

Dessutom, igår kväll när jag kom hem, ganska sent efter att ha spenderat kvällen med en fd kollega, så upptäcker jag, mitt bland all den trista vanliga posten, att jag har fått ett riktigt brev (med frimärke) och med en handstil jag bara vagt känner igen. Spännande! Och eftersom riktiga brev är så sällsynta nu för tiden så blir man ju extra nyfiken.

Det visar sig vara från min gamla sommarjobbare, som redan nu vet att han inte kommer att kunna vara med på min disputation, och som därför har skickat mig en för tidig disputationspresent! Jätteglad är ordet, även om min mer vidskepliga sida förstås undrar om det verkligen är bra att få presenter innan avhandlingen ens är klar... :-) Roligt var det i alla fall. Tack Erik! Jag ser fram emot att få utnyttja den. Men nu är det bäst att skriva avhandling så att den blir klar.

Släpp ut mig...

Släpp ut mig!
Snälla?!
Kom igen då? Släpp ut mig!
Snälla!
Nu blir jag sur - släpp ut mig!
Men är du dum eller? Släpp ut mig!
Nu är jag arg!
Öppna dörren!
SLÄPP UT MIG - NU!!!!!

Katten är Andreas mammas katt, men jag fotade när kissen och jag besökte Udden samtidigt. Det är en synnerligen uttrycksfull liten varelse, somvid det här tillfället i-n-t-e var nöjd med att Tryggve vägrade öppna dörren, för att inte tala om den där löjliga människan som bara sprang omkring med den där svarta saken som blixtrade hela tiden. Hmpfrrr.

Skandaler och lögner...

Det är mycket nu - folkpartister och kristdemokrater som gjort sig skyldiga till dataintrång och andra folkpartister som ljuger om samma dataintrång, socialdemokrater som tar till brösttoner när de ska kommentera det hela. Jo, de kommer från samma parti som i våras tyckte att man inte kan springa till polisen så fort man känner sig kränkt, faktiskt också från samma parti som vetat om dataintrånget sen mars, men som av en händelse förlade sin presskonferens om detsamma till midnatt, samma dag i september som opppositionsledaren frågas ut i tv... Det är väl sånt som kallas en händelse som ser ut som en tanke? (Och nej, jag tycker inte att intrånget på SAPnet var rätt, men det har nog fått onödigt stora proportioner, och dessutom ska man inte kasta sten i glashus, som ett gammalt talesätt lyder...)

Det kommer för övrigt också från samma parti vars partiordförande faktiskt sitter och ljuger rakt upp och ner i diverse intervjuer. Dick Erixon exemplifierar, och ett av de mest fantastiska exemplen är hämtat från Dagens Media, man vet då sannerligen inte om man ska skratta eller gråta. Det här är ett citat från Dagens Media-länken ovan (det är journalisten som spritt Perssons lögner som svarar på frågan):

"Visste du alltså att Persson använde sig av felaktig statistik?
- Ja, det visste jag. Det var dock inte meningen med den korta artikeln att redogöra för den typen av fakta. Jag ville inte riskera att gå i polemik med statsministern."

Fantastiskt. Ja, det bästa man kan säga om detta är väl att man upphör då sannerligen aldrig att förvånas. Det är inte utan att man undrar hur många fler skandaler som ska hinna rullas upp under de kommande dagarna fram till valdagen? Och jag kan bara hoppas att partistrategerna väljer att fokusera på politiken den kommande veckan, istället för att leta fler skandaler...

1 december

Det är det nya datumet för det här spektaklet som kallas disputation. Så är det i alla fall tänkt, kanske är bäst att tillägga, efter strulet med det förra datumet. Men i alla fall. Så nu vet ni när det är dags. Och jag måste skriva avhandling istället för att blogga, även om det förvisso finns mycket att tänka och tycka om i dessa skandaltider...

Valrörelseabstinens

Idag har jag faktiskt känt av lite valrörelseabstinens - det är ju ändå lite roligt att vara ute och prata politik med människor, debattera med andra politiker. Och alla opinionsmätningar är lite mer spännande att följa när man själv är med, mera aktivt. Men det finns ju andra som är det. Johan och de andra i Väsby jobbar som bäst för mer centerinflytande där, Linda kör stenhårt för att bli kommunlråd i Övertorneå, och inte minst Sara, som jag ju faktiskt är mentor åt, som satsar på kommunpolitiken här i Uppsala. (Som ni förstår har jag inga problem att veta vem jag ska kryssa i kommunfulmäktigevalet...).

Däremot är det inte alldeles enkelt att välja vem som ska få krysset på landstingslistan, och när det gäller riksdagsvalet har jag faktiskt ordentlig beslutsångest. Det finns inte riktigt någon kandidat som uppfyller alla mina krav, så det får bli någon slags kompromiss.

Så, blir det ett maktskifte den här gången? Ja, hoppas gör jag ju - men det är svårt att gissa, man ska inte räkna bort sossarna i förtid, det är en sak som är säker. Å andra sidan måste man ju tro att det ska gå någon gång. I kommunen tror jag att det finns gott hopp - inte minst för att det faktiskt var borgerlig röstövervikt även i föra valet, men valkretsindelningen ledde till mandatövervikt för s-v-mp i alla fall. (Ja, det är faktiskt märkligt att det kan bli så, men det kan det, demokratin är inte perfekt.)

Och alldeles strax börjar utfrågningen av Reinfeldt i SVT. Det ska bli spännande att höra vad han har att säga. Det är en grej som känns konstig jämfört med tidigare valrörelser - jag har ju ibland tid att se på de där utfrågningarna, det hade man ju aldrig förut, då var man ute och delade material eller stod i valstugan eller debatterade någonstans, så man fick alltid bara höra vad andra tyckte. Men den här gången är det bara avhandlingen som tävlar om uppmärksamheten, och den har jag lämnat för idag.

Valstugan

Igår kväll gjorde jag lite ideellt valarbete, genom att vara med i vår kvällsöppna valstuga, tillsammans med Örjan, Carl-Johan, Jenny och Lars. Det var trevligt och roligt, även om diskussionerna gärna blir lite annorlunda jämfört med på dagtid...

Men idag är det tillbaks till avhandlingsskrivandet igen.