På jakt efter vattenfall i Nordcarolina

Igår var vi på vattenfallsjakt. En aktivitet som kan tyckas vara lite överskattad eftersom vi befann oss i ett mer eller mindre konstant och oftast mycket kraftigt vattenfall, direkt från himlen... Jösses vad det regnade! Det klarnade dock upp framåt eftermiddagen och de sista vattenfallen kunde besökas i solsken.

Nå, turen gick till North Carolina, och vi hann väl med totalt 6 vattenfall och en chokladfabrik under vår ca 12 timmar långa tur. Till det kommer förstås de fantastiska naturupplevelserna i övrigt som åtminstone en passagerare kan njuta av. Dessutom kan man fascineras över att i detta bilarnas förlovade land så kan man alltså åka enormt långa sträckor utan att se en enda mack. Det är nästan lika konstigt som att mitt ute i ingenstans i västra NC så ligger det en gigantisk släpvagnsuthyrning med tillhörande lagerlokaler...

Några bilder, om de gör vattenfallen någorlunda rättvisa, kommer kanske dyka upp vad det lider.

Akut inspirationsbrist

Ojoj, idag uppstod plöstligt en akut brist på inspiration. Det är helt enkelt inte det minsta lilla roligt att skriva avhandling idag. Det är inte som skrivkrampen häromdagen, som man i alla fall kan bekämpa, utan bara totalt och helt inspirationslöst. Jag vill göra något annat istället. Vad som helst framstår som bättre faktiskt.

Jag borde ha anat det redan på morgonen då jag tyckte att de olika tvättprogrammen som tvättmaskinen erbjöd var väldigt intressanta. Och sen var jag tvungen att lyssna väldigt noga på slutet av dagens sommarprogram - inte vet jag riktigt vad det var som var så intressant, men skriva samtidigt kunde jag i alla fall inte. Och sen kom jag på att det var helt nödvändigt att skicka ett par mejl, för att inte tala om att läsa DN, Svenskan och Barometern på nätet. Där kunde man bland annat läsa att "Kristallbaren" har öppnat i Orrefors, på min gamla arbetsplats, i glasbrukets utställningshall. Ja, inte så intressant kanske, men det beskriver väl hur mycket inspiration jag har för avhandlingssskrivandet idag.

Passade på att ladda upp en bild på de här käcka valkampanjsskyltarna också - måste bara påpeka att det inte är särskilt många på just den här bilden (tagen i korsningen Turnpike-Florida Ave). Och om det verkar vara många val att göra så kan jag meddela att det torde vara ca 25 olika val som avgörs den 3 augusti... Och som synes så erbjuder ju inte valaffischerna så mycket vägledning beträffande vad kandidaterna tycker, det får man antagligen ta reda på på annat vis. Noteras kan dock att Jim Ramseys valarbetare alltid verkar sätta upp minst två skyltar jämte varandra - oklart varför. Och efter denna hyperviktiga spaning om de stundande valen i Anderson County, Tennessee, så har inspirationen fortfarande inte kommit tillbaka, så jag tar väl lunch istället, och hoppas att det leder till ny inspiration...

Vilda djur och skyltar!

Ibland är det mer sorgligt än annars att man inte har kameran med. Igår var ett sånt exempel. Vi var ute på kvällspicknick vid Norris Dam State Park och såg bland annat en livs levande sköldpadda som simmade omkring lite lojt (tills den upptäckte oss, då dök den...) Utöver det en knallröd fågel (inte domherre-röd utan verkligen knallröd). Till avdelningen mindre vilda djur får räknas alla rådjuren som väntade på att få smakbitar kastade till sig, liksom de rätt feta gässen som gick omkring och väntade på något smaskigt.

Något annat som är vilt här i Tennessee är skyltningen inför de stundande valen här i staten. Det är val till, bland annat, sheriff, county commissioner, district attorney, juvenil judge, chancellor, judge, school board och senatsval. Ska försöka fota en samling skyltar vid tillfälle, för dessa intressanta samlingar kan inte riktigt beskrivas rättvist, de måste ses. Det kan däremot den konservativa senatskandidaten kampanj - den går i korthet ut på "family values, conservative values, marriage between 1 man and 1 woman, tougher immigration policy" Tja, låt mig säga så här - det är nog inte en kille jag skulle rösta på, men det kanske inte är så många som är förvånade.

Skrivkramp

Idag har jag skrivkramp. Seriös sådan. Jag skriver, konstaterar att det blir dåligt/obegripligt/ologiskt/feldisponerat/rentav fel och så raderar jag. Sen skriver jag något annat, konstaterar att det jag nyss raderade trots allt var bättre, och så håller det på. Mycket frustrerande. Kaffepaus hjälpte inte, inte godispaus heller. Så nu ska jag testa läskpaus istället (dietläsk förstås... jag är ju i USA).

Så summa summarum, det finns ca 10 sidor avhandlingstext nu, det borde helst finnas i alla fall 12 när den här dagen är slut. Så vi får hoppas att läsk- och bloggpaus gör susen.

Äntligen bilder!

Ja, till sist så bestämde sig blogger för att man skulle få ladda upp bilder igen... Så här kommer några från helgens tur. Ni får själva gissa vilka som är från högsta punkten (Clingmans Dome) och lägsta (Tuckalechee caverns) :-)

Shakespeare on the Square

Igår kväll var det dags för lite europeisk(?) kultur, i form av Tennessee Stage Companys gratisuppsättning av Shakespeares "Taming of a Shrew" ("Så tuktas en argbigga" på svenska) som spelades på Market Square i Knoxville.

Det var intressant att uppleva en Shakespeareuppsättning på engelska - med tanke på många underfundigheter det brukar finnas i de svenska översättningarna så misstänker jag att jag missade en hel massa av dem nu när de framfördes på engelska. Och i övrigt ska jag inte göra någon feministisk analys av den här pjäsen, ty det skulle ta alltför lång tid. Idag är det måndag och det betyder att fokus går tillbaks till avhandlingsskrivandet.

Att störa en stör

Chattanooga (japp, samma stad som i Chattanooga Choo Choo) och Tennessee Aquarium var dagens utflyktsmål. Där kunde man, bland mycket annat, störa en stör - det vill säga, klappa den. Akvariet bjöd på en hel del andra djur också - somliga i bekantskapskretsen är nog glada att de slapp se gula anakondor och kopparhuvuden, diverse skallerormar och andra ormar som fanns till beskådan... Utöver det fanns fjärilar, fåglar, sköldpaddor och förstås en enorm mängd fiskar. Hajar och coola plattfiskar, bland annat. Men jag tror att coolast alla kategorier ändå var havsvalnötterna (nej jag vet inte vad de heter på svenska)... De små liven är i alla fall rätt små, rätt genomskinliga och skulle vara rätt trista om det inte var för det faktum att de bryter ljus på ett sätt som gör att de små djuren ser ut som om de har små inbyggda regnbågar.

Dessutom blev det ett besök på Imax, för lite 3D-film från havsdjupet. Häftig upplevelse även om jag tror att ett och annat djur kanske hade fått lite väl mänskilga egenskaper av berättarrösten...

Kvällen är tänkt att ägnas åt kulturella aktiviteter av annat slag. Gratisteater, om plats finnes. Recension kommer senare.

Clingmans Dome

Idag har det varit besök i Smoky Mountains på agendan - närmare bestämt den högsta punkten i nationalparken, Clingmans Dome, 6643 fot högt, om man ska tro kartan. Ungefär lika högt som Kebenekaise, alltså. Det var rätt mulet idag, så utsikten var inte så fantastisk som den kunde ha varit vid fint väder, men man fick ändå en idé om hur långt man kan se. (Ja, jag tog några foton, men framtiden får utvisa om de blev bra nog för att dyka upp här på bloggen.) Så i och med detta har jag alltså gjort mitt första besök i delstaten North Carolina.

Dessutom har dagen innehållit ett besök i Tuckaleechee Caverns, också kallat "The Greatest Sight Under the Smokies". Guiden Ed föreslog att GWB borde få följa med till Sverige... Detta förslag avböjdes, vänligt men bestämt som det brukar heta. Dessutom ville han gärna veta om Landrovers är vanliga fordon i Sverige, och om svenskarna i allmänhet ägnade sina dagar åt att se på Tour de France. Det är oklart vilka mer fördomar han mer hade om svenskar, men han var i alla fall helt säker på att vi var vana att gå uppför långa trappor... Möjligen kan det vara så att han förväxlade Sverige med Schweiz, det förtäljer inte historien. Grottan var i alla fall rätt häftig, med både vattenfall och gröna växter. Fotokvaliteten blir så där, med tanke på att blixten inte riktigt räcker till inne i en grotta. Om något foto blev tillräckligt bra kommer det väl upp här så småningom.

Schiphol - Detroit - Knoxville

Igår när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Schiphol så fick jag för första gången i mitt liv svara på alla de där frågorna om vem som har packat ens bagage, vad man har i det, vem som äger de elektroniska prylar man har med sig, etc. Det har faktiskt inte någonsin hänt mig förut, vilket är lite facsinerande, med tanke på hur de gärna annars kollar allting extremt noga.

Själva flygningen från Amsterdam till Detroit sköttes av North West Airlines, och var i allt väsentligt en behaglig upplevelse, även om den tekniska nivån var lite lägre än på tex SAS (där man, om man vill betala för det, kan surfa trådlöst hela resan över - det slipper man med NW). Dock ska kanske tilläggas att ni som har behov av stort benutrymme på långflygningar ska ta mina recensioner med en nypa salt, jag fick utmärkt plats med mina ben, men... Spenderade mycket tid med att försöka hjälpa en i Polen boende tyska (som inte pratade varken engelska eller tyska, utan bara polska...) att fylla i visumansökan och tulldeklaration. Det var inte en alldeles enkel uppgift. (Men jag såg att de i alla fall kom igenom migrationskontrollen i Detroit så förhoppningsvis gick allt bra för dem även i tullen.

Väl i Detroit hade jag en väldigt trevlig upplevelse! Alla, från kvinnan som organiserade köerna inför kontrollpassagen, migrationskontrollanten själv, tullpersonalen och de som jobbade på bagagehanteringen (i USA måste man plocka ut sitt bagage, ta det genom tullen och checka in det igen, om man ska åka vidare) och i säkerhetskontrollen, var trevliga! Ingen ilsken personal som skrek och gapade, och snubben i migrationskontrollen ställde visserligen alla frågor som han måste ställa (vad ska du göra här, hur känner du den du ska hälsa på, hur länge ska du stanna, vad gör du hemma i Sverige - och när jag svarat på detta så hamnade vi i en flera minuter lång diskussion om vikten av solenergiforskning både i USA och Europa, medan han tog fingeravtryck och det obligatoriska fotot samt satte dit alla nödvändiga stämplar, och sedan, med ett leende önskade mig en trevlig vistelse i USA). Detroit har därmed seglat upp som klar 1:a på min egen lista över bästa flygplatsen att komma in i USA på.

Sista etappen avklarades utan större mankemang, dvs för mig som inte ens ar 1.7o m lång - flygplanet som tog oss till Knoxville var nog det minsta jag någonsin flugit i (möjligen kan ett propellerplan från Ronneby konkurrera med detta, men jag tror att det var färre passagerare här), men vi kom fram, och jag var ute på fasta marken igen vid pass 22.30 lokal tid (vilket betyder 04.30 svensk tid) - lite trött. Men jag kunde i alla fall konstatera att det var en helt OK resa - av tre möjliga flygningar var alla framme vid gaten före tidtabellstid! (släng er i väggen United Airlines...)

Nu är klockan 8.20 på morgonen, lokal tid, och jag ska inte påstå att jag inte känner mig jetlaggad, men jag är i alla fall vaken och uppe, och tänkte faktiskt snart försöka ta mig an avhandlingen igen... Fast först lite kaffe!

Schiphol

Är i Amsterdam, på Schiphol närmare bestämt. Väntar på anslutningsflyget till Detroit, och är för trött för att göra något vettigtoch sitter därför och surfar lite, samtidigt som jag förundras över att det alltid måste vara så förfärlig luft på flygplatser, trots att man inte får röka där... Har också kunnat notera att när gatepersonalen blir tillräckligt irriterad på sena passagerare ropar det helt sonika ut "Passenger so and so, you are delaying the flight, boarding please at gate so and so, we will proceed to offload your luggage". såna utrop hör man knappast i Sverige.

Coolt

Idag har jag varit hos tandläkaren. Inte så där otroligt coolt kanske - särskilt inte med tanke på vad det kostar (ca 30 minuters besök till det facila priset av 700 kr.) Men, det som var coolt var att de numera själva röntgenproceduren av tänderna numera sker digitalt.

Annars är mitt liv inte så coolt just nu - jag skriver på avhandlingen, jag skriver på ett par manuskript, jag försöker hjälpa Maria med hennes skrivande så gott jag kan, och jag skriver på avhandlingen igen. Typ. Men på torsdag ska jag ut och flyga igen. Stockholm - Amsterdam - Detroit - Knoxville. Ska bli spännande att se om det går bättre eller sämre att skriva i den värme som råder i Tennessee.

Onda datorer?!

Ja, sanningen är väl antagligen att det är en korkad användare det handlar om - men i alla fall. Den senaste version av ett viktigt dokument är borta. Borta! Det finns en, säger en, papperskopia på detta dokument i den senaste versionen. Den är förhoppningsvis i gott förvar hos Leif...

Så det är bara att bita ihop och börja lägga in referenserna på nytt. (Och ja, automatspara-funktionen är på, just för att man inte ska förlora mer än max 10 minuters jobb, men det hjälpte ju inte.) Suck. Bäst man får dricka kaffe först...

------------
Uppdatering: Efter ett sista desperat sökningsförsök dök filen upp - den låg i mappen för bifogade filer från e-posten, hur den nu kan ha hamnat där, eftersom den aldrig har mejlats någonstans... (ja, jag VET att den inte kan hamna där om man inte sparar den där, men likväl så fattar jag inte hur den kunde hamna där.) Men nu är den återfunnen och sparad på rätt ställe! Skönt.

Förkyld :-(

Jaha, det är bara att inse - den där envisa nästäppan och det pyttelilla halsontet ÄR faktiskt en förkylning, inte allergi. Har sovit 10 timmar inatt, och kände mig nästan lika död när jag vaknade som när jag gick och la mig. (OK, det var en ganska ordenlig överdrift, men likväl). Och det är ju så trist att vara förkyld på sommaren. Och det är inte så effektivt att jobba när man har en ständigt molande huvudvärk heller. :-(

Så nu ska jag väl laga en vitlöksinnehållande lunch i förhoppning om att det ska ta död på de små läskiga organismerna.

Det är inte varje dag...

... som man får se sina gamla studenter som man försökt undervisa i kemi på DN:s kultursidor. Men idag hände det. Jag vet inte vad som hände med hans utbildning efter grundkursen i kemi, men klart är att han redan då var mer engagerad i Arvikafestivalen än i något annat.

Längtar ut...

Klockan är halv sju, på kvällen, det är fint väder, perfekt för en trevlig skogspromenad eller så. Men jag är kvar på jobbet, måste måste måste fixa till ett manus någorlunda innan jag går hem idag. Jag har jobbat med det hela dagen och börjar bli trött på det. Det är visserligen rätt roligt, men...jag längtar helt enkelt ut i naturen!

Men en bra sak är i alla fall att jag har fått mina nya glasögon idag, så nu kan jag känna igen folk på längre avstånd än så där 5 meter igen! Det är en ganska praktisk grej faktiskt.

Kurspoäng

Japp! Den här posten handlar om kurspoäng. Jag är nämligen klar med dem. Under doktorandtiden måste man skrapa ihop fyrtio kurspoäng, och nu är det gjort, och alla poäng är inrapporterade. Så på mitt registerutdrag finns nu:

kemisk spektroskopi 7 p
laserspektroskopi 8 p
elektrokemi 5 p
pedagogik 3 p
statistisk termodynamik 5 p (kanske den roligaste kurs jag någonsin läst!)
fluorescensspektroskopi 4 p
electron transfer in chemistry 5 p

summa summarum 40 poäng. Precis så många som man måste ha. Ännu ett tecken på att det verkligen närmar sig på riktigt!

Årets första dopp

Ja jag vet, det är sent - men bättre sent än aldrig. Så idag har årets första dopp tagits - det blev Mälaren, strax söder om Uppsala i Morga hage. Det var otroligt skönt att äntligen få bada, och det var inte kallt i vattnet! Och så blev det smultron på vägen hem. Gott!

Konferens, konferens, konferens...

Ja, det är så livet känns - det är mycket konferens helt enkelt. Men det är roligt och givande och en massa nya människor att prata med! Idag har det varit posterdiskussion, och faktiskt så blev min poster utvald till att presenteras särskilt. Det var roligt. När jag får lite tid över ska jag se till att lägga ut den på bloggen också... Men nu är det dags att ge sig iväg igen, så det blir en kort bloggpost. Njut av sommarvärmen!

Bra dagar!

Igår blev min poster klar - det enda som återstår är att montera ihop den, ska bli spännande att se hur lång tid det tar. Men jag är faktiskt ganska nöjd med den.

Andra bra saker från igår är en sushilunch med Tryggve, det fantastiska vädret som ledde till att jag "fick" äta glass tre gånger samt att jag fullkomligt utklassade Mattias i minigolf - 15 slag... (Ja, jag är ett typiskt exempel på en sk dålig vinnare - och hade jag förlorat så hade jag varit en dålig förlorare, jag vet inte riktigt varför minigolf tar fram så mycket tävlingsinstinkt i mig, men ni som spelat med mig förut vet ju hur det brukar vara...)


Och idag är det också en bra dag! Jag har ätit frukost på balkongen, löst mer än halva DN:s lördagskorsord, städat, skickat grattis-sms till Linda (31 år idag!) och ska strax till Anki (32 år idag!) och äta födelsedagstårta. Sen ska jag till jobbet och montera postern, och ikväll så kommer Ana hit, och det är verkligen "long time no see" så det ska bli så roligt att höra allt om hur det är på hennes nya jobb. Och imorgon börjar konferensen. Det ska bli riktigt, riktigt roligt!