Gott nytt år!

Här i Tenneessee är det fortfarande mer än ett halvt dygn kvar till tolvslaget och inträdet i 2006. Inte desto mindre är det dags att önska er alla ett gott slut och ett gott nytt...

Jag hoppas verkligen att 2006 blir ett bättre år än 2005. Det hände förvisso många bra saker under 2005, men tyvärr alltför många dåliga också. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag är mest upprörd över skandalerna på migrationsverket eller Byggnads agerande i samband med skolbygget i Vaxholm. Båda är i alla fall riktigt otäcka! Inte bara för att det är exempel på ett extremt inhumant agerande men också för att det så tydligt säger något om hur det svenska samhället (inte) fungerar. Vad ger ett gäng fackombudsmän rätt att lämna kontoret för att åka ut till Vaxholm och skandera "go home!" åt de arbetare vars rättigheter de säger sig värna? Ingenting förstås. Och migrationsverkets anställda som firar avvisningar och slänger bort asylsökandes mat... Det kan knappast definieras som humant.

Och jag säger inte att alla som är medlemmar i Byggnads, eller jobbar på MIG, delar de värderingar som ligger bakom dessa händelser. Men jag måste dessvärre konstatera att deras protester hörs inte. Jag vet inte om det beror på att det inte finns några protester, eller om det beror på att medlemmar och anställda inte törs protestera. Jag vet inte vilket av de två alternativen som är värst. OM det är så att människor inte törs protestera mot uppenbara missförhållanden så är det riktigt, riktigt allvarligt. Och kanske är det också ytterligare ett tecken på att det saknas en massa nödvändigt civilkurage i dagens samhälle. Jag skå återkomma en annan gång med några tankar om vilka orsakerna till detta kan vara - tills vidare nöjer jag mig med att konstatera att alltför många människor har en tendens att hela tiden skjuta ifrån sig ansvar till någon annan. Och det är inte särskilt bra för ett samhälle om dess medborgare inte kan eller vill ta ansvar för sig själva och för det gemensamma.

Med det får det vara slut på nyårsbloggandet. Jag önskar er alla ett riktigt bra 2006. Ta väl hand om er!

Gott nytt år!

Museum of Appalachia & bokshopping

Idag har vi besökt Museum of Appalachia. Det var trevligt och intressant men lite kallt, och jag hade kunnat tänka mig att rensa lite bland alla de föremål som var utställda för att öka överskådligheten. En liten överraskning bestod i de två musiker som satt inne i ett av alla husen på museiområdet och underhöll med countrymusik framförd på gitarr, banjo och med sånginsatser av varierande kvalitet. De var klart imponerande av att de två långväga gästerna kände igen "Tennessee waltz" men de behövde inte anstränga sig särskilt för att åstadkomma något som vi adrig hade hört förut...

Sen blev det lite bokshopping på en mycket sympatisk boklåda i Oak Ridge. Den var betydligt trevligare än det verkligt enorma shoppingcenter vi besökte igår eftermiddag.

American Museum of Science & Energy

"Oak Ridge, Tennessee, a city born of war, living for peace and growing through science, offers a unique blend of the past, present and future for visitors to East Tennessee."

Ovanstående citat är hämtat ur en Oak Ridge-broschyr som vi plockade till oss när vi igår besökte American Museum of Science & Energy. Det var på alla sätt ett riktigt kul ställe! Vi spenderade nog ca 3 timmar där. Där fanns en massa skojiga saker för små och stora att leka med. Massor med roliga fysikexperiment, en hel avdelning om de vetenskapsmän
vars forskning har lett fram till vår nutida bild av atomerna och till och med lite rymdteknologi.

Museet innehåller också en massa andra världskrigshistoria, både civil och militär, med fokus på historien om hur Oak Ridge byggdes upp. Den kom ju till för att man behövde en hemlig plats att lägga en del av sin atombombsforskning på. Så kom det sig att "Secret City" med sina tre stora forsknings- & utvecklingsanläggningar kallade Y-12, K-25 och X-10 byggdes upp här. Idag har X-10 blivit Oak Ridge National Laboratory, Y-12 finns kvar och ägnar sig åt diverseverksamhet (om man ska tro broschyrerna, såvitt jag förstår är verksamheten fortsatt ganska så hemlig) inom specialmaterial och förhindrade av spridning av massförstörelsevapen. K-25 till sist har omvandlats till "East Tennessee Technology Park" och genomgår en omfattande miljösanering som ska vara klar inom några års tid.

En skillnad som slår en europe är att vi ser på andra världskrigets slut på ett helt annat sätt än amerikanerna. I Europa tenderar vi att anse att kriget i princip tog slut i och med Hitlers kapitulation, medan de här menar att Japan fortsatt var ett reellt hot som måste bekämpas. Och eftersom Japan avvisade det amerikanska ultimatumet så atombombade man Hiroshima och Nagasaki, med känd effekt. Ytterligare en sak som jag finner värt att reflektera över är att utställningen inte alls nämner det faktum att flera av de vetenskapsmän som var med och utvecklade atombomstekniken senare tog avstånd från den... Det finns faktiskt inte mycket till kritisk granskning av kärntekniken (varken i form av kärnkraft eller kärnvapen) över huvud taget, och det kanske man skulle kunna kosta på sig på ett museum som inte bara är dedikerat till energi utan även vetenskap. (Och till alla eventuella kärnkraftsförespråkare: innan ni blir upprörda vill jag bara säga att oavsett om man tycker att kärnkraft är en överlägsen energiform eller ej så är det inte intellektuellt hederligt att inte erkänna att den är förknippad med ett par synnerligen svårlösta problem såsom avfallshantering och brytning av uran.)

Vi besökte också den nutida energiavdelningen på museet, som var en salig blandning av kol, olja, gas, sol och biovätgas. Intressant men kanske inte så vansinnigt djuplodande. Som avslutning besökte vi museibutiken, som var fylld av roliga saker! Det fanns en massa roliga grejer, som tex böcker, experimentlådor och annat. Det gick helt enkelt inte att motstå alla skojiga saker, så jag var tvungen att ägna mig åt lite spektroskopinördshopping...

På det hela taget var det tre synnerligen väl investerade timmar, intressanta från såväl politisk som vetenskapshistorisk synpunkt. Och det är nyttigt att bli påmind om att alla inte ser på världen på samma sätt som man själv!

En skål med pasta

Ja, vi har ju som sagt besökt Nashville och Mammoth Cave. Mammoth Cave vinner utan tvekan tävlingen om vilket som var mest sevärt, men så sägs det ju också vara världens längsta sammanhängande grotta.

Den här lilla spaningen ska nu inte handla om några grottor, utan istället om hur man som utsocknes fascineras över storleken på matportionerna i detta land. Mitt första exempel kommer från en helt vanlig matvaruaffär. Bland allt annat som de skyltade med inför jul fanns bland annat en enorm mängd tårtliknande skapelser, och de var inte små kan jag säga! Jag har faktiskt inte sett så stora tårtor tidigare. Jaha, tänker ni, men de var väl tänkta till många portioner. Ja, kanske det, men jag måste i alla fall säga att jag aldrig förr i mitt liv har sett en chokladtårta som fått mig att må illa bara för att den var så löjligt stor. Jo, ni läste faktiskt rätt - en chokladtårta som fick mig att må illa.

Mitt andra exempel är från den italienska restaurang i Nashville där vi intog middag. Vi beställde varsin pastarätt, och servitören frågar så där i förbigående om vi kanske vill ha sallad också. Vi tackar ja, det är ju nyttigt med grönsaker... Och in kommer först salladen, som förvisso var utmärkt, men som uppenbarligen inte är en s.k. side order (som jag trodde) utan istället en ordentlig förrätt. Sallad, tomater, oliver, ost, jalapeno. Gott! Sen kommer vår huvudrätt in - och det är inte en tallrik med nylagad pasta, utan en jätteskål (och jag menar verkligen skål, inte en djup tallrik) med rykande heta penne rigate och en massa sås! När jag var nästan mätt var det knappt att det syntes att jag hade ätit något alls. Gott var det, och jag åt tills jag nästan storknande, och det fanns ändå inte chans att jag skulle orka äta upp allt. Typ paradiset för orienterare och några andra jag känner som inte blir mätta av vanliga svenska restaurangportioner alltså, men för oss vanliga dödliga kanske lite too much. (Och ja, man kan fråga sig hur i herrans namn jag kunde komma på iden att äta efterrätt efter detta men det var i alla fall en väldigt god brownie, som jag inte heller lyckades äta upp allt av...)

Mitt sista exempel handlar om ett område där de inte överdriver så mycket, snarare tvärtom. Alltså, de är ju inte kända för sitt fantastiskt goda kaffe i det här landet och det finns en anledning till det, som stavas underdosering. Köper man kaffe är det som regel alltid blaskigt, men man kan ju brygga själv också. Bara så där på skoj testade jag att följa doseringsinstruktionen på kaffepaketet... Ja, vad ska man säga? Blask! En ljust brun vätska som påminde om svagt te blev resultatet...

Nej, de må vara bra på god mat här, även om portionerna kan vara i största laget, men kaffe är de i alllmänhet riktigt dåliga på.

The Smokies, Nashville & Mammoth Cave

Igår besökte vi Smoky Mountains. Trots dåligt väder var det en otrolig upplevelse. Vilken utsikt det var på vissa ställen! Och så en del djur - inga björnar, men väl hjortar, kalkoner och något som vi tror var en coyote. Jag gjorde några tappra försök att fotografera själva bergen också, men det var svårt att göra verkligheten rättvisa.

Idag bär det av på en tvådagarstur norrut. Dels ska vi besöka Nashville, countryns eget Mecka/Jerusalem/annan helig stad som man föredrar framför de andra två, och dels ska vi ta en sväng in i Kentucky och besöka nationalparken Mammoth Cave.

Frozen Head

Idag har vi gjort en tripp till en av Tennessees alla "state parks", nämligen
Frozen Head. Mer info (på engelska) och lite bilder finns här.

Där finns lite fler häftiga berg än vad de som finns i både Uppland och Småland kan jag meddela. Det var häftig natur i decemberskrud, men det är antagligen helt fel tid att besöka parken. Jag föreställer mig att den i vår- eller sommarskrud är helt fantastisk. (Fast då finns det å andra sidan säkert ormar där då.) Idag var hur som helst ett bra tillfälle att iaktta skillnader mellan sol- och skuggsida. På skuggsidan gjorde jag ett tappert försök att fota ett fruset vattenfall, men resultatet blev nog inte så lysande. (Eventuellt kommer jag att lägga upp ett eller annat foto så småningom, om jag är tillräckligt nöjd med något av dem.) På solsidan var det å andra sidan riktigt varmt och skönt, och kändes mer som sen april eller tidig maj i Uppsala, snarare än december. dessutom har jag aldrig i hela mitt liv sett så många eklöv på ett och samma ställe.

Hur som helst så är det väldigt snart jul, och även om man inte kan märka det på vädret här så syns det på alla mer eller mindre anskrämliga juldekorationer som människor här har på sina hus och i sina trädgårdar... Måttlighet tycks inte vara ordet för dagen när det kommer till julprydnader. Med det får det vara slut för idag.

GOD JUL!

Ironi eller ej?

Hurvida detta är ironi eller ej får väl var och en avgöra själv. Jag tycker i alla fall att det är humoristiskt så det förslår... I dessa julklappstider kanske det dessutom finns en och annan som faktiskt behöver de här tipsen.

Och har du inget annat att göra över jul så kan du alltid läsa fler av frågorna på samma sida och fascineras av vilka problem en del människor verkar ha.

Världens största flygplats...

...lär vara O'Hare, Chicago. Det kan vara en av de aboslut sämst organiserade också. (Och en av de fulare, men det behöver ju inte påverka funktionen så det kan vi lämna därhän.) Men jag ska inte klaga. Både jag och bagaget kom fram till sist, trots att det stora skandinaviska flygbolaget tyckte att bagagekvitto var onödigt, att killen i migrationskontrollen i Chicago var rätt tveksam till om en ensam svenska verkligen borde åka till Tennessee över jul (han kollade returbiljetten fyra(!) gånger, och verkade förvånad över att det stod samma datum varje gång innan han till sist satte nödvändiga stämplar överallt), att bagagepersonalen på ett av de stora amerikanska flygbolagen (som samarbetar med det stora skandinaviska) stirrade förvirrat på bagagelappen och sa unegfär: aha, Knoxville, ehh, just put it somewhere here and I'll take care of it later... Kombinera detta påstående med det alltid upprepade "Don't leave your luggage unattended at any time" och dra sen själv slutsatser om säkerhet och så... Det kan lätt kännas som att det är lite meningslöst att röntga mina skor i säkerhetskontrollen, när vem som helst kan stoppa vad som helst i min väska. Eller?

Nå, nu ska jag inte gnälla, utan istället berätta att jag äntligen, äntligen! har fått åtminstone en vag uppfattning om hur det ser ut, på riktigt, när man startar och landar ett flygplan. Nej, jag har inte fått komma in cockpit (tyvärr, men man ska ju ha några drömmar kvar att upppfyllla...). Lösningen stavas i alla fall webcamera! Fascinerande! Jag fick alltså äntligen en stor del av min flygnyfikenhet tillfredsställd. Till den information som jag har sen tidigare kan jag nu lägga ny, om ungefär hur det ser ut när man landar tex. Fast det finns onekligen fortfarande en och annan obesvarad fråga, fortfarande. Det är synd att jag bara har en pilot i bekantskapskretsen...

Vad det här ska handla om...

Ja, till sist kunde jag helt enkelt inte motstå frestelsen längre, och nu har jag alltså bestämt mig för att börja blogga. Fast jag vet att jag inte riktigt har tid, egentligen. Så, vad ska det då handla om här då?

Det blir säkert en hel del politik, och ett och annat inlägg om sådant som upprör mig i nyhetsrapporteringen (nej, det är inte nödvändigtvis samma sak). Sen kan man väl tänka sig att det blir lite spaningar om andra saker också, om tillståndet i världen, i stort och smått. Och kanske andra mindre tunga ämnen som exempelvis whiskey, choklad och annat som gör mig glad. Vi får väl se helt enkelt... Uppdateringsambitionen är ganska måttlig. Ett par inlägg i veckan eller så.