Skandaler och lögner...

Det är mycket nu - folkpartister och kristdemokrater som gjort sig skyldiga till dataintrång och andra folkpartister som ljuger om samma dataintrång, socialdemokrater som tar till brösttoner när de ska kommentera det hela. Jo, de kommer från samma parti som i våras tyckte att man inte kan springa till polisen så fort man känner sig kränkt, faktiskt också från samma parti som vetat om dataintrånget sen mars, men som av en händelse förlade sin presskonferens om detsamma till midnatt, samma dag i september som opppositionsledaren frågas ut i tv... Det är väl sånt som kallas en händelse som ser ut som en tanke? (Och nej, jag tycker inte att intrånget på SAPnet var rätt, men det har nog fått onödigt stora proportioner, och dessutom ska man inte kasta sten i glashus, som ett gammalt talesätt lyder...)

Det kommer för övrigt också från samma parti vars partiordförande faktiskt sitter och ljuger rakt upp och ner i diverse intervjuer. Dick Erixon exemplifierar, och ett av de mest fantastiska exemplen är hämtat från Dagens Media, man vet då sannerligen inte om man ska skratta eller gråta. Det här är ett citat från Dagens Media-länken ovan (det är journalisten som spritt Perssons lögner som svarar på frågan):

"Visste du alltså att Persson använde sig av felaktig statistik?
- Ja, det visste jag. Det var dock inte meningen med den korta artikeln att redogöra för den typen av fakta. Jag ville inte riskera att gå i polemik med statsministern."

Fantastiskt. Ja, det bästa man kan säga om detta är väl att man upphör då sannerligen aldrig att förvånas. Det är inte utan att man undrar hur många fler skandaler som ska hinna rullas upp under de kommande dagarna fram till valdagen? Och jag kan bara hoppas att partistrategerna väljer att fokusera på politiken den kommande veckan, istället för att leta fler skandaler...

1 december

Det är det nya datumet för det här spektaklet som kallas disputation. Så är det i alla fall tänkt, kanske är bäst att tillägga, efter strulet med det förra datumet. Men i alla fall. Så nu vet ni när det är dags. Och jag måste skriva avhandling istället för att blogga, även om det förvisso finns mycket att tänka och tycka om i dessa skandaltider...

Valrörelseabstinens

Idag har jag faktiskt känt av lite valrörelseabstinens - det är ju ändå lite roligt att vara ute och prata politik med människor, debattera med andra politiker. Och alla opinionsmätningar är lite mer spännande att följa när man själv är med, mera aktivt. Men det finns ju andra som är det. Johan och de andra i Väsby jobbar som bäst för mer centerinflytande där, Linda kör stenhårt för att bli kommunlråd i Övertorneå, och inte minst Sara, som jag ju faktiskt är mentor åt, som satsar på kommunpolitiken här i Uppsala. (Som ni förstår har jag inga problem att veta vem jag ska kryssa i kommunfulmäktigevalet...).

Däremot är det inte alldeles enkelt att välja vem som ska få krysset på landstingslistan, och när det gäller riksdagsvalet har jag faktiskt ordentlig beslutsångest. Det finns inte riktigt någon kandidat som uppfyller alla mina krav, så det får bli någon slags kompromiss.

Så, blir det ett maktskifte den här gången? Ja, hoppas gör jag ju - men det är svårt att gissa, man ska inte räkna bort sossarna i förtid, det är en sak som är säker. Å andra sidan måste man ju tro att det ska gå någon gång. I kommunen tror jag att det finns gott hopp - inte minst för att det faktiskt var borgerlig röstövervikt även i föra valet, men valkretsindelningen ledde till mandatövervikt för s-v-mp i alla fall. (Ja, det är faktiskt märkligt att det kan bli så, men det kan det, demokratin är inte perfekt.)

Och alldeles strax börjar utfrågningen av Reinfeldt i SVT. Det ska bli spännande att höra vad han har att säga. Det är en grej som känns konstig jämfört med tidigare valrörelser - jag har ju ibland tid att se på de där utfrågningarna, det hade man ju aldrig förut, då var man ute och delade material eller stod i valstugan eller debatterade någonstans, så man fick alltid bara höra vad andra tyckte. Men den här gången är det bara avhandlingen som tävlar om uppmärksamheten, och den har jag lämnat för idag.

Valstugan

Igår kväll gjorde jag lite ideellt valarbete, genom att vara med i vår kvällsöppna valstuga, tillsammans med Örjan, Carl-Johan, Jenny och Lars. Det var trevligt och roligt, även om diskussionerna gärna blir lite annorlunda jämfört med på dagtid...

Men idag är det tillbaks till avhandlingsskrivandet igen.

Bilder

I dessa tider, i min värld mest befolkad av stressade valarbetare och likaledes stressade blivande doktorer tänkte jag försöka lugna ner stämningen lite genom att lägga upp tre bilder till från senaste USA-resan, som åtminstone har en lugnande inverkan på mig... De är tagna vid Norris Dam State Park, Tennessee.

Bra och dåliga saker i kortversion

Ännu intet nytt om disputationsdatum (kontot "dåliga saker")
Det har slutat krasa i min häl (kontot "väldigt bra saker")

Disputationsdatumtrassel, uppdatering

Om förra posten om mitt disputationsdatum inte var så informativ så kommer det lite mera här...

Alla ni som noterat 17:e november som mitt disputationsdatum kan kan stryka det ur era almanackor - då kommer det inte att bli, det är helt säkert. Man får nämligen inte disputera den dagen. Det fattade rektor beslut om 3:e juli. Den minnesgoda läsaren kommer kanske ihåg att jag bokade datum redan i juni, men det är inget som man tar någon hänsyn till. Det var alltså synnerligen svårt för någon att veta att man inte fick disputera då. Och ja, man kan ha synpunkter på framförhållningen här. Särskilt som man rekommenderas att bestämma disputationsdatum ett halvår i förväg... Här känns det som om någon inte riktigt har tänkt färdigt. Låt mig säga så här - det är inte jag som ligger bakom organisationen här i alla fall.

Nästa punkt på min gnällagenda är att ingen från universitetsledningen eller fakulteten har meddelat mig att man inte får disputera då - jag fick veta det av en slump, eftersom en annan person som också tänkt disputera samma dag hade fått brev om att han inte fick göra det... Dessutom behövde faktultetskansliet mer än tre dagar på sig att åstadkomma ett svar till mig - det tycker jag också är lite långsamt marscherat om jag ska vara ärlig. Universitetet är trots allt en myndighet...

Så, ja någon kanske tycker att det väsentliga här inte är mitt gnäll på universitetsadministrationen, utan undrar när disputationen blir av istället. Ja, svaret är att det vet man inte så noga. Kanske blir det 1:a december, kanske blir det 16:e november, eller så kanske det blir någon annan dag. Det är för tillfället ingen som vet hur det blir med den saken. Men jag lovar att jag meddelar så snart ett nytt datum är bestämt.

Mer och bättre

Mer och bättre. Så kan man väl enklast sammanfatta budskapet från samtliga deltagare i den debatt om högre utbildning och forskning som sändes i P1 idag. Alla partier ville ha bättre kvalitet, mer pengar, högre fakultetsanslag och fler Nobelpris och ja... de allmänna flosklerna alltså. Likväl var det rätt intressant att höra. Inte minst det faktum att P1 tydligen använder sig av dåligt pålästa debattledare.

Mannen, vars namn jag inte minns, kallade konsekvent studenterna för "elever", och han lyckades inte heller läsa ut förkortningen SFS korrekt. (Sveriges Förenade Studentkårer för den som undrar). Nå, det andra som var slående var förstås sossarnas fantastiska förmåga att gå i opposition mot sig själva - hela tiden. Annars kunde det ju kanske vara klädsamt att ta ansvar för det man gjort de senaste 12 åren med regeringsmakten.

Annars är det allmänna intrycket att allianspolitikerna anstränger sig för att hålla ihop - vilket känns bra. Överhuvudtaget så känns det som om sossarna börjar är lite nervösa och stressade. Vem vet, det kanske blir spännande att iaktta den här valrörelsen också, även om det bara är på avstånd.

Datumproblem...

Har idag, ryktesvägen fått höra att man inte får disputera den dag som jag har bokat (17 november). Ryktet förtäljer ingenting om varför det skulle vara så (eller för den delen varför dagen i tidsbokningskalendern inte är spärrad, som man tycker att den borde vara). Har nu, utan framgång, försökt ringa fakultetskansliet för att få svar. Så, för att ändå föröska vara lite effektiv så har jag mejlat dem, och väntar nu på svaret. Fortsättning lär följa...

Journal of American Chemical Society

Kommer ni ihåg de otroligt spännande resultaten från i vintras? Efter många månaders verifieringsexperiment och skrivande och diskussioner så är det nu i alla fall klart att det här spännande resultatet kommer att publiceras som en s.k. communication (en kort vetenskaplig artikel) i Journal of American Chemical Society. Och efter Nature och Science är det en av de allra bästa tidskrifter en kemist kan publicera sig i.

Det är sånt här som får mig att känna att jag valt rätt när jag satte forskningen och disputationen framför valrörelsen den här hösten!

Fullt upp...

Det har varit fullt upp sen jag kom hem. Jag har hunnit gå på en lätt försenad disputationsfest, cykla Uppsala-Öregrund ToR (det är 9 mil enkel väg... Jag är glad att det inte var jag som fick tre(!) punkteringar på vägen hem), jobba, fika med Per-Johan som tillfälligtvis är i Sverige, gå på centermöte, tvätta och nu ska jag packa för imorgon ska det bli lite semester. Jag åker till Dalsland för att hälsa på Jenny & co imorgon bitti. Ska bli skönt att vara lite ledig, i några dagar innan det är dags för avhandlingsskrivande igen. Och till mamma och pappa, Johan och alla andra som försökt nå mig - jag har kommit hem lite för sent om kvällarna för att hinna ringa, men jag försöker att slå er alla en signal de närmaste dagarna.

Tillbaks i "gamla världen"

Igår kom jag tillbaka hem till Uppsala - trött och hyfsat jetlaggad. Lyckades hålla mig vaken till kl 22 igår, bara för att sedan vakna vid 2-snåret och sedan vara pigg i ett par timmar, innan jag somnade om igen, för att sedan, förstås, vara dödstrött vid gåuppdags kl 9. (Hade klipptid klockan 10 så det var inte mycket att välja på.)

Nu ska jag njuta av solen!

Väderrapport

Vädret i Oak Ridge onsdag klockan 9.53

Temperatur: 28 grader C/82 F
Känns som: 31 grader C/88 F
Luftfuktighet: 74% (!)
Solsken från himmel helt utan moln.

Och då ska ni veta att det är mycket varmare på eftermiddagar och kvällar. Jag tror att jag kommer att frysa när jag kommer hem...

Skumma hyllan

En till spaning från det stora landet i väster. Vi besökte just en boklåda modell större. Förutom böcker och kaffe saluför de också ett ganska stort antal tidskrifter av varierande karaktär; populärvetenskap, sport, hobby, skönhet, inredning osv... Så långt inget konstigt. Men, och här kommer spaningen, eftersom Mats är intresserad av löpning så händer det att han vill köpa en tidning som handlar om just detta, tex "Runners World".

Och under vilken rubrik tror ni att man finner dessa tidningar? Sport? Ja, friskt vågat hälften vunnet, men inte i det här fallet. Hobby? Bra försök men det funkar inte heller. Hyllan man ska leta på är döpt till "Men´s fashion" och hyser förutom då löpartidningarna diverse mer eller mindre pornografiska tidskrifter, samt minst en haschtidskrift... Men man får säga till deras försvar att det är fashion för både homo- och heteromän, och så för haschintresserade och löpare då...

Bad och kultur

I söndags var vi och badade, i Big Ridge State Park - andra gången i år som jag badade, ingen lysande statistik direkt... Men det var varmt och skönt i vattnet, och riktigt ordentligt varmt på land. Jag förstår varför de har luftkonditionering här, annars skulle ingen orka göra någonting. Nå, en badspaning från det här landet är att det tycks synnerligen vanligt att 1) bada med skorna på och 2) bada med kläderna på.

Punkt 1 kan möjligen förklaras av att man kanske inte vill gå på vassa stenar eller nåt, men punkt 2 är svårare att förstå. Särskilt som det verkar vara rätt vanligt att man har badkläder under de vanliga kläder man badar i...

På kvällen var vi och såg en annan gratisteater - Shakespeares "Henry V". Skådespelarinsatserna var mer varierande än gången innan, både bättre och sämre. Men det fanns i alla fall en Alf Svensson-look-a-like på scenen, han spelade bland annat präst... Så, efter det så har jag kommit upp i att ha sett fem olika Shakespearepjäser live (Hamlet, Som ni vill ha det, En midsommarnattsdröm, Taming of a Shrew och Henry V). Det tar sig. Nu måste det dock ta sig med avhandlingsskrivandet också, så det får vara bra med bloggande för nu.

Vattenfall II

Ja, blandade vattenfall helt enkelt. Tyvärr inget på det häftigaste av de alla - Dry Falls. Det regnade så mycket när vi var där att vi inte riktigt ville utsätta kamerorna för den sortens vattenfall.

På jakt efter vattenfall i Nordcarolina

Igår var vi på vattenfallsjakt. En aktivitet som kan tyckas vara lite överskattad eftersom vi befann oss i ett mer eller mindre konstant och oftast mycket kraftigt vattenfall, direkt från himlen... Jösses vad det regnade! Det klarnade dock upp framåt eftermiddagen och de sista vattenfallen kunde besökas i solsken.

Nå, turen gick till North Carolina, och vi hann väl med totalt 6 vattenfall och en chokladfabrik under vår ca 12 timmar långa tur. Till det kommer förstås de fantastiska naturupplevelserna i övrigt som åtminstone en passagerare kan njuta av. Dessutom kan man fascineras över att i detta bilarnas förlovade land så kan man alltså åka enormt långa sträckor utan att se en enda mack. Det är nästan lika konstigt som att mitt ute i ingenstans i västra NC så ligger det en gigantisk släpvagnsuthyrning med tillhörande lagerlokaler...

Några bilder, om de gör vattenfallen någorlunda rättvisa, kommer kanske dyka upp vad det lider.

Akut inspirationsbrist

Ojoj, idag uppstod plöstligt en akut brist på inspiration. Det är helt enkelt inte det minsta lilla roligt att skriva avhandling idag. Det är inte som skrivkrampen häromdagen, som man i alla fall kan bekämpa, utan bara totalt och helt inspirationslöst. Jag vill göra något annat istället. Vad som helst framstår som bättre faktiskt.

Jag borde ha anat det redan på morgonen då jag tyckte att de olika tvättprogrammen som tvättmaskinen erbjöd var väldigt intressanta. Och sen var jag tvungen att lyssna väldigt noga på slutet av dagens sommarprogram - inte vet jag riktigt vad det var som var så intressant, men skriva samtidigt kunde jag i alla fall inte. Och sen kom jag på att det var helt nödvändigt att skicka ett par mejl, för att inte tala om att läsa DN, Svenskan och Barometern på nätet. Där kunde man bland annat läsa att "Kristallbaren" har öppnat i Orrefors, på min gamla arbetsplats, i glasbrukets utställningshall. Ja, inte så intressant kanske, men det beskriver väl hur mycket inspiration jag har för avhandlingssskrivandet idag.

Passade på att ladda upp en bild på de här käcka valkampanjsskyltarna också - måste bara påpeka att det inte är särskilt många på just den här bilden (tagen i korsningen Turnpike-Florida Ave). Och om det verkar vara många val att göra så kan jag meddela att det torde vara ca 25 olika val som avgörs den 3 augusti... Och som synes så erbjuder ju inte valaffischerna så mycket vägledning beträffande vad kandidaterna tycker, det får man antagligen ta reda på på annat vis. Noteras kan dock att Jim Ramseys valarbetare alltid verkar sätta upp minst två skyltar jämte varandra - oklart varför. Och efter denna hyperviktiga spaning om de stundande valen i Anderson County, Tennessee, så har inspirationen fortfarande inte kommit tillbaka, så jag tar väl lunch istället, och hoppas att det leder till ny inspiration...

Vilda djur och skyltar!

Ibland är det mer sorgligt än annars att man inte har kameran med. Igår var ett sånt exempel. Vi var ute på kvällspicknick vid Norris Dam State Park och såg bland annat en livs levande sköldpadda som simmade omkring lite lojt (tills den upptäckte oss, då dök den...) Utöver det en knallröd fågel (inte domherre-röd utan verkligen knallröd). Till avdelningen mindre vilda djur får räknas alla rådjuren som väntade på att få smakbitar kastade till sig, liksom de rätt feta gässen som gick omkring och väntade på något smaskigt.

Något annat som är vilt här i Tennessee är skyltningen inför de stundande valen här i staten. Det är val till, bland annat, sheriff, county commissioner, district attorney, juvenil judge, chancellor, judge, school board och senatsval. Ska försöka fota en samling skyltar vid tillfälle, för dessa intressanta samlingar kan inte riktigt beskrivas rättvist, de måste ses. Det kan däremot den konservativa senatskandidaten kampanj - den går i korthet ut på "family values, conservative values, marriage between 1 man and 1 woman, tougher immigration policy" Tja, låt mig säga så här - det är nog inte en kille jag skulle rösta på, men det kanske inte är så många som är förvånade.

Skrivkramp

Idag har jag skrivkramp. Seriös sådan. Jag skriver, konstaterar att det blir dåligt/obegripligt/ologiskt/feldisponerat/rentav fel och så raderar jag. Sen skriver jag något annat, konstaterar att det jag nyss raderade trots allt var bättre, och så håller det på. Mycket frustrerande. Kaffepaus hjälpte inte, inte godispaus heller. Så nu ska jag testa läskpaus istället (dietläsk förstås... jag är ju i USA).

Så summa summarum, det finns ca 10 sidor avhandlingstext nu, det borde helst finnas i alla fall 12 när den här dagen är slut. Så vi får hoppas att läsk- och bloggpaus gör susen.

Äntligen bilder!

Ja, till sist så bestämde sig blogger för att man skulle få ladda upp bilder igen... Så här kommer några från helgens tur. Ni får själva gissa vilka som är från högsta punkten (Clingmans Dome) och lägsta (Tuckalechee caverns) :-)

Shakespeare on the Square

Igår kväll var det dags för lite europeisk(?) kultur, i form av Tennessee Stage Companys gratisuppsättning av Shakespeares "Taming of a Shrew" ("Så tuktas en argbigga" på svenska) som spelades på Market Square i Knoxville.

Det var intressant att uppleva en Shakespeareuppsättning på engelska - med tanke på många underfundigheter det brukar finnas i de svenska översättningarna så misstänker jag att jag missade en hel massa av dem nu när de framfördes på engelska. Och i övrigt ska jag inte göra någon feministisk analys av den här pjäsen, ty det skulle ta alltför lång tid. Idag är det måndag och det betyder att fokus går tillbaks till avhandlingsskrivandet.

Att störa en stör

Chattanooga (japp, samma stad som i Chattanooga Choo Choo) och Tennessee Aquarium var dagens utflyktsmål. Där kunde man, bland mycket annat, störa en stör - det vill säga, klappa den. Akvariet bjöd på en hel del andra djur också - somliga i bekantskapskretsen är nog glada att de slapp se gula anakondor och kopparhuvuden, diverse skallerormar och andra ormar som fanns till beskådan... Utöver det fanns fjärilar, fåglar, sköldpaddor och förstås en enorm mängd fiskar. Hajar och coola plattfiskar, bland annat. Men jag tror att coolast alla kategorier ändå var havsvalnötterna (nej jag vet inte vad de heter på svenska)... De små liven är i alla fall rätt små, rätt genomskinliga och skulle vara rätt trista om det inte var för det faktum att de bryter ljus på ett sätt som gör att de små djuren ser ut som om de har små inbyggda regnbågar.

Dessutom blev det ett besök på Imax, för lite 3D-film från havsdjupet. Häftig upplevelse även om jag tror att ett och annat djur kanske hade fått lite väl mänskilga egenskaper av berättarrösten...

Kvällen är tänkt att ägnas åt kulturella aktiviteter av annat slag. Gratisteater, om plats finnes. Recension kommer senare.

Clingmans Dome

Idag har det varit besök i Smoky Mountains på agendan - närmare bestämt den högsta punkten i nationalparken, Clingmans Dome, 6643 fot högt, om man ska tro kartan. Ungefär lika högt som Kebenekaise, alltså. Det var rätt mulet idag, så utsikten var inte så fantastisk som den kunde ha varit vid fint väder, men man fick ändå en idé om hur långt man kan se. (Ja, jag tog några foton, men framtiden får utvisa om de blev bra nog för att dyka upp här på bloggen.) Så i och med detta har jag alltså gjort mitt första besök i delstaten North Carolina.

Dessutom har dagen innehållit ett besök i Tuckaleechee Caverns, också kallat "The Greatest Sight Under the Smokies". Guiden Ed föreslog att GWB borde få följa med till Sverige... Detta förslag avböjdes, vänligt men bestämt som det brukar heta. Dessutom ville han gärna veta om Landrovers är vanliga fordon i Sverige, och om svenskarna i allmänhet ägnade sina dagar åt att se på Tour de France. Det är oklart vilka mer fördomar han mer hade om svenskar, men han var i alla fall helt säker på att vi var vana att gå uppför långa trappor... Möjligen kan det vara så att han förväxlade Sverige med Schweiz, det förtäljer inte historien. Grottan var i alla fall rätt häftig, med både vattenfall och gröna växter. Fotokvaliteten blir så där, med tanke på att blixten inte riktigt räcker till inne i en grotta. Om något foto blev tillräckligt bra kommer det väl upp här så småningom.

Schiphol - Detroit - Knoxville

Igår när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Schiphol så fick jag för första gången i mitt liv svara på alla de där frågorna om vem som har packat ens bagage, vad man har i det, vem som äger de elektroniska prylar man har med sig, etc. Det har faktiskt inte någonsin hänt mig förut, vilket är lite facsinerande, med tanke på hur de gärna annars kollar allting extremt noga.

Själva flygningen från Amsterdam till Detroit sköttes av North West Airlines, och var i allt väsentligt en behaglig upplevelse, även om den tekniska nivån var lite lägre än på tex SAS (där man, om man vill betala för det, kan surfa trådlöst hela resan över - det slipper man med NW). Dock ska kanske tilläggas att ni som har behov av stort benutrymme på långflygningar ska ta mina recensioner med en nypa salt, jag fick utmärkt plats med mina ben, men... Spenderade mycket tid med att försöka hjälpa en i Polen boende tyska (som inte pratade varken engelska eller tyska, utan bara polska...) att fylla i visumansökan och tulldeklaration. Det var inte en alldeles enkel uppgift. (Men jag såg att de i alla fall kom igenom migrationskontrollen i Detroit så förhoppningsvis gick allt bra för dem även i tullen.

Väl i Detroit hade jag en väldigt trevlig upplevelse! Alla, från kvinnan som organiserade köerna inför kontrollpassagen, migrationskontrollanten själv, tullpersonalen och de som jobbade på bagagehanteringen (i USA måste man plocka ut sitt bagage, ta det genom tullen och checka in det igen, om man ska åka vidare) och i säkerhetskontrollen, var trevliga! Ingen ilsken personal som skrek och gapade, och snubben i migrationskontrollen ställde visserligen alla frågor som han måste ställa (vad ska du göra här, hur känner du den du ska hälsa på, hur länge ska du stanna, vad gör du hemma i Sverige - och när jag svarat på detta så hamnade vi i en flera minuter lång diskussion om vikten av solenergiforskning både i USA och Europa, medan han tog fingeravtryck och det obligatoriska fotot samt satte dit alla nödvändiga stämplar, och sedan, med ett leende önskade mig en trevlig vistelse i USA). Detroit har därmed seglat upp som klar 1:a på min egen lista över bästa flygplatsen att komma in i USA på.

Sista etappen avklarades utan större mankemang, dvs för mig som inte ens ar 1.7o m lång - flygplanet som tog oss till Knoxville var nog det minsta jag någonsin flugit i (möjligen kan ett propellerplan från Ronneby konkurrera med detta, men jag tror att det var färre passagerare här), men vi kom fram, och jag var ute på fasta marken igen vid pass 22.30 lokal tid (vilket betyder 04.30 svensk tid) - lite trött. Men jag kunde i alla fall konstatera att det var en helt OK resa - av tre möjliga flygningar var alla framme vid gaten före tidtabellstid! (släng er i väggen United Airlines...)

Nu är klockan 8.20 på morgonen, lokal tid, och jag ska inte påstå att jag inte känner mig jetlaggad, men jag är i alla fall vaken och uppe, och tänkte faktiskt snart försöka ta mig an avhandlingen igen... Fast först lite kaffe!

Schiphol

Är i Amsterdam, på Schiphol närmare bestämt. Väntar på anslutningsflyget till Detroit, och är för trött för att göra något vettigtoch sitter därför och surfar lite, samtidigt som jag förundras över att det alltid måste vara så förfärlig luft på flygplatser, trots att man inte får röka där... Har också kunnat notera att när gatepersonalen blir tillräckligt irriterad på sena passagerare ropar det helt sonika ut "Passenger so and so, you are delaying the flight, boarding please at gate so and so, we will proceed to offload your luggage". såna utrop hör man knappast i Sverige.

Coolt

Idag har jag varit hos tandläkaren. Inte så där otroligt coolt kanske - särskilt inte med tanke på vad det kostar (ca 30 minuters besök till det facila priset av 700 kr.) Men, det som var coolt var att de numera själva röntgenproceduren av tänderna numera sker digitalt.

Annars är mitt liv inte så coolt just nu - jag skriver på avhandlingen, jag skriver på ett par manuskript, jag försöker hjälpa Maria med hennes skrivande så gott jag kan, och jag skriver på avhandlingen igen. Typ. Men på torsdag ska jag ut och flyga igen. Stockholm - Amsterdam - Detroit - Knoxville. Ska bli spännande att se om det går bättre eller sämre att skriva i den värme som råder i Tennessee.

Onda datorer?!

Ja, sanningen är väl antagligen att det är en korkad användare det handlar om - men i alla fall. Den senaste version av ett viktigt dokument är borta. Borta! Det finns en, säger en, papperskopia på detta dokument i den senaste versionen. Den är förhoppningsvis i gott förvar hos Leif...

Så det är bara att bita ihop och börja lägga in referenserna på nytt. (Och ja, automatspara-funktionen är på, just för att man inte ska förlora mer än max 10 minuters jobb, men det hjälpte ju inte.) Suck. Bäst man får dricka kaffe först...

------------
Uppdatering: Efter ett sista desperat sökningsförsök dök filen upp - den låg i mappen för bifogade filer från e-posten, hur den nu kan ha hamnat där, eftersom den aldrig har mejlats någonstans... (ja, jag VET att den inte kan hamna där om man inte sparar den där, men likväl så fattar jag inte hur den kunde hamna där.) Men nu är den återfunnen och sparad på rätt ställe! Skönt.

Förkyld :-(

Jaha, det är bara att inse - den där envisa nästäppan och det pyttelilla halsontet ÄR faktiskt en förkylning, inte allergi. Har sovit 10 timmar inatt, och kände mig nästan lika död när jag vaknade som när jag gick och la mig. (OK, det var en ganska ordenlig överdrift, men likväl). Och det är ju så trist att vara förkyld på sommaren. Och det är inte så effektivt att jobba när man har en ständigt molande huvudvärk heller. :-(

Så nu ska jag väl laga en vitlöksinnehållande lunch i förhoppning om att det ska ta död på de små läskiga organismerna.

Det är inte varje dag...

... som man får se sina gamla studenter som man försökt undervisa i kemi på DN:s kultursidor. Men idag hände det. Jag vet inte vad som hände med hans utbildning efter grundkursen i kemi, men klart är att han redan då var mer engagerad i Arvikafestivalen än i något annat.

Längtar ut...

Klockan är halv sju, på kvällen, det är fint väder, perfekt för en trevlig skogspromenad eller så. Men jag är kvar på jobbet, måste måste måste fixa till ett manus någorlunda innan jag går hem idag. Jag har jobbat med det hela dagen och börjar bli trött på det. Det är visserligen rätt roligt, men...jag längtar helt enkelt ut i naturen!

Men en bra sak är i alla fall att jag har fått mina nya glasögon idag, så nu kan jag känna igen folk på längre avstånd än så där 5 meter igen! Det är en ganska praktisk grej faktiskt.

Kurspoäng

Japp! Den här posten handlar om kurspoäng. Jag är nämligen klar med dem. Under doktorandtiden måste man skrapa ihop fyrtio kurspoäng, och nu är det gjort, och alla poäng är inrapporterade. Så på mitt registerutdrag finns nu:

kemisk spektroskopi 7 p
laserspektroskopi 8 p
elektrokemi 5 p
pedagogik 3 p
statistisk termodynamik 5 p (kanske den roligaste kurs jag någonsin läst!)
fluorescensspektroskopi 4 p
electron transfer in chemistry 5 p

summa summarum 40 poäng. Precis så många som man måste ha. Ännu ett tecken på att det verkligen närmar sig på riktigt!

Årets första dopp

Ja jag vet, det är sent - men bättre sent än aldrig. Så idag har årets första dopp tagits - det blev Mälaren, strax söder om Uppsala i Morga hage. Det var otroligt skönt att äntligen få bada, och det var inte kallt i vattnet! Och så blev det smultron på vägen hem. Gott!

Konferens, konferens, konferens...

Ja, det är så livet känns - det är mycket konferens helt enkelt. Men det är roligt och givande och en massa nya människor att prata med! Idag har det varit posterdiskussion, och faktiskt så blev min poster utvald till att presenteras särskilt. Det var roligt. När jag får lite tid över ska jag se till att lägga ut den på bloggen också... Men nu är det dags att ge sig iväg igen, så det blir en kort bloggpost. Njut av sommarvärmen!

Bra dagar!

Igår blev min poster klar - det enda som återstår är att montera ihop den, ska bli spännande att se hur lång tid det tar. Men jag är faktiskt ganska nöjd med den.

Andra bra saker från igår är en sushilunch med Tryggve, det fantastiska vädret som ledde till att jag "fick" äta glass tre gånger samt att jag fullkomligt utklassade Mattias i minigolf - 15 slag... (Ja, jag är ett typiskt exempel på en sk dålig vinnare - och hade jag förlorat så hade jag varit en dålig förlorare, jag vet inte riktigt varför minigolf tar fram så mycket tävlingsinstinkt i mig, men ni som spelat med mig förut vet ju hur det brukar vara...)


Och idag är det också en bra dag! Jag har ätit frukost på balkongen, löst mer än halva DN:s lördagskorsord, städat, skickat grattis-sms till Linda (31 år idag!) och ska strax till Anki (32 år idag!) och äta födelsedagstårta. Sen ska jag till jobbet och montera postern, och ikväll så kommer Ana hit, och det är verkligen "long time no see" så det ska bli så roligt att höra allt om hur det är på hennes nya jobb. Och imorgon börjar konferensen. Det ska bli riktigt, riktigt roligt!

Stenmur

En enda bild från midsommarhelgen, sen måste jag jobba lite igen. Postern och manuskriptet gör sig påmint... Men i alla fall, även om den här bilden lämnar en del övrigt att önska rent fototekniskt så tycker jag om den, kanske för att den i så hög grad symboliserar sen länge flydda somrar, ni vet på den tiden då man hade sommarlov och hade tid att bo hos moster och morbror... ja, ni vet. Barndomens somrar helt enkelt. Här är i alla fall bilden:

Postrar och manuskript

Det är mycket nu. Innan fredag eftermiddag ska jag vara klar med en poster, och innan jag går hem på fredag kväll så ska jag skicka iväg ett manuskript till USA, som var samarbetspartner där ska försöka få läst på flyget till Sverige, så att vi sen kan diskutera det under konferensen nästa vecka. Ska bli kul, men det är lite mycket nu...

En annan rolig sak att se fram emot är att på söndag kommer Ana hit, hon ska också vara med på konferensen, men för att spara pengar så ska hon bo hemma hos mig. Ska bli kul, då kanske vi hinner prata lite annat än vetenskap också. Fast, jag måste förstås hinna städa innan hon kommer... Men det får vara ett problem för på lördag. Nu är det i alla fall dags att gå hem för idag.

Grillad regnbåge eller en utmärkt rekreationshelg

Så var midsommarhelgen på väg mot sitt slut, och jag utnyttjar möjligheten att surfa trådlöst medan jag sitter på tåget på väg hem. Helgen var en utmärkt uppladdning inför två veckors hårt arbete.

Jag inledde fredagen med att återuppta mina havererade träningsambitioner, och var faktiskt ute och sprang... Sen var det sedvanlig samling hos min moster och morbror, som passade på att fira 50(!!)-årig bröllopsdag. Tänker man efter så är det en ganska så lång tid. Dagen gav också möjlighet att slänga lite käft med mina morbröder, det är alltid lika roligt :-) Det blev ganska många foton också - några av dem kommer väl här vad det lider.

Lördagen bjöd på mycket friluftsliv - pappa, jag och syskonbarnen var ute och paddlade kanot på förmiddagen, och eftermiddagen bjöd på bland annat på möjlighet att hälsa på syskonbarnens häst Sultan, som de haft i ca tre veckor (eller som min bror svarade på frågan - det beror på om man menar när vi betalade honom, närvi hämtade honom eller när vi fångade in honom...) och se Wilma hoppa och Ebba galoppera. Till sist blev det mete efter regnbåge i dammen, tillsammans med hela familjen (även om det ska erkännas att somliga av oss är mycket dåliga metare eftersom vi inte kan med att sätta de stackars maskarna på kroken) och tack vare Maria så blev det lite fisk att grilla, till slut...

Sista dagen, dvs idag, blev det faktiskt också en löptur (jag försöker skapa en bra trend...), lite lek med syskonbarnen och Musse (som kanske inte är världens smartaste hund) innan det var dags att sätta sig på tåget hem igen - där jag alltså är nu. Fylld av ny energi, inte minst från all utomhusvistelse i det vackra landskapet. Det är lätt att glömma bort hur fantastiskt vackra de småländska hagmarkerna kan vara i midsommartid...

Glad midsommar!

Om två och en halv timme bär det av till Småland - det är några år sedan jag tillbringade midsommar där senast, så det ska bli trevligt! Ska bli spännande att se om det funkar att jobba på tåget hem också. Men när jag väl är där så ska jag vara ledig, ändå tills på måndag! Trevlig helg!

Om representativitet - till individernas försvar!

Igår var det en stor nyhet att (s) har flest höginkomsttagare av alla partier på sina listor. Idag är det en nyhet att (c) har den i särsklass minsta andelen invandrare på sina olika listor. Självfallet framställs detta som ett problem i media - eftersom man nu kan anklaga partierna för bristande representativitet.

Men är det verkligen så att en valsedel ska vara representativ för invånarna i en viss valkrets i sin helhet - eller är det så att de som står på den valsedeln ska representera några slags gemensamma idéer och värderingar? Värderingar och idéer som kanske inte har med lönebeskedets slutsumma eller etnisk bakgrund att göra?

Någon som är väldigt olik mig själv kan mycket väl representera mina åsikter väl, även om de har en annan bakgrund, eller hårfärg eller inkomst. Medan någon som haft lika förutsättningar som jag kanske har dragit helt andra politiska slutsatser.

Och om sossarna nu fastställt listor med en massa höginkomsttagare så är det väl för att för att den interna processen lett fram till detta. Om detta inte gillas av dig som väljare så är helt valfritt att rösta på något annat parti!

Jaha, och (c) och bristen på invandrare då? Ja, jag ser det som ett problem för centerpartiet, som uppenbarligen har problem att nå stora mängder potentiella väljare och medlemmar. (Och jag tror att centerpartiet borde jobba väsentligt mer på det här området, men det är en åsikt jag torgför internt i centerpartiets olika beslutande organ.) Röstar man på centerpartiet så röstar man (förhoppningsvis) på en uppsättning värderingar, röstar man på sossarna så röstar man på en annan sorts värderingar. Det är upp till partierna att se till att de som står på listorna också representerar idéerna.

Jag har mer gemensamt med vissa moderater än med vissa centerpartister, jag har mer gemensamt med flera av mina arbetskamrater som inte är etniska svenskar än med en dek helsvenskar jag träffat i mitt liv. Och det är inte så konstigt, för även om vi tenderar att dela in världen i grupper så vet vi ju att inom många av dessa grupper så är spännvidden mellan olika individer enorm. Och det finns bara ett bra sätt att hantera det... Genom att se individerna!

Och förstås också genom att förstå att representativ demokrati inte går ut på att representera hårfärg, ögonfärg, yrke eller bostadsort, men istället att representera en uppsättning idéer om hur samhället ska organiseras. Det är politik det!

Checklista inför disputation

Idag har jag tagit ytterligare ett steg närmare disputationen, genom att boka lokal för begivenheten i fråga. Och så har jag printat ut "Checklista för doktorsexamen" från universitetets interna sidor, och på denna eminenta lista kan man bland annat läsa följande punkt:

När Disputationsdag
Vad Disputation, betygsnämndssammanträde
Vem Doktorand, opponent, betygsnämnd mfl


Tja, just den delen av spektaklet tror jag nästan att jag kunde ha klurat ut utan hjälp från en checklista, men det är möjligt att det finns blivande doktorer som behöver påminnas om den lilla detaljen också. Folk är ju olika.

Två försenade födelsedagsfiranden...

Igår lyckade jag med konstycket att uppmärksamma två olika, redan inträffade födelsedagar, på en och samma dag. Ska kanske också tillägga att båda födelsedagarna var mina - både min 30-årsdag och 31-årsdag på en och samma dag, alltså. Först (choklad)tårta på Fågelsången för att uppmärksamma min 31-årsdag (inte så väldigt försenat), och sen en kväll i Stockholm med Linda och Stina, som faktiskt var en 30-årspresent (lite mer försenat, men det är inte alltid så lätt för en Uppsalabo, en Södertäljebo och en Övertorneåbo att sammanstråla). Det var fantastiskt väder och det blev en otroligt trevligt kväll med massor av prat, god mat och uppdateringar på alla fronter. Det är inte så dumt att fira sina födelsedagar lite försent heller!

En annan sak som också slog mig igår när jag, eftersom jag var lite sen, var tvungen att ta tunnelbanan mellan Centralen och Slussen trots att vädret var synnerligen promenadinbjudande, var skillnaden mellan svensk tunnelbana och fransk Metro. I Sverige är avståndet mellan vagn och plattform nästan alltid lika stort och i princip alltid väldigt litet. Trots detta meddelar den metalliska speakerrösten att man bör se upp för avståndet mellan vagn och plattform (och så funkar det för övrigt också även i London och New York). I Paris däremot är det enda som är säkert att avståndet är olika vid varje station - det kan vara stora höjdskillnader, och ibland ganska breda avstånd man ska ta sig över. Likväl är det ingen som på varken franska eller något annat språk varnar för avståndet (och detta trots att somliga av oss skulle ha problem att ta oss fram på helt plan mark i en del av de mycket intressanta skokreationer som man kan se parisiskorna i...). Fransmännen tycks alltså förutsätta att man helt enkelt ska se sig för innan man kliver på eller av. Det är inte utan att jag kan känna viss sympati för den tanken. Som om man hade något slags eget ansvar för att man inte skadar sig. Det känns faktiskt inte helt orimligt.

Bilder från Paris II

Tja, inte vet jag varför texten hamnar där den hamnar, ids inte pyssla med det nu... I varje fall - Eiffeltornet kräver väl knappast någon närmare presentation (men jag måste säga att det är rätt fult...), mer intressanta är däremot antennerna i huvudet på statyn (fotot är taget i Luxembourg-parken). Är det månne någon läsare som vet vad de är till för? Skrämma bort fåglar är en teori... Någon som har något mer kreativt att komma med?

Mosaikdraken stod också utanför botaniska, och så finns det en bild på exteriören till juridiska fakulteten, de som är bevandrade i franska språket noterar kanske de språkliga ikheterna mellan "rätt" och "höger", och så är det faktiskt en bild på triumfbågens tak också.

Bilder från Paris

Några osorterade bilder från Paris:

Vyer från Sacre Coeur:






Kambodjanska och svenska husen:


Utanför botaniska trädgården fanns de här intressanta djuren, med de i några fall kanske inte helt tidstypiska bakgrunderna...


















Jenny (som för övrigt bor i svenska huset) kisar, eller nåt ditåt...

Saker man kan se genom fönstret

Kom precis till jobbet, startade datorn och spanade ut genom fönstret, och vadf får jag se? Fyra medelålders män som står och tittar på en femte dito, som står och rycker i ett träd! (Ni vet ett sånt där litet ynkligt som planterats för att så småningom växa sig stort.) Efter ett tag byter de och en annan av snubbarna börjar rycka i trädet. Efter någon minut var de uppenbarligen nöjda med just det trädet och gick vidare till nästa träd, som en tredje person började dra i. Det är ju också en torsdagsmorgonssysselsättning förstås.

Paris!

Har alldeles nyss kommit hem från en helt fantastisk helg i Paris! (Nåja, organisationen hos Air France kanske inte riktigt kvalar in i kategorin "fantastisk", men man kan inte få riktigt allt...)

Jenny och jag har gått och gått och gått, bland annat hela vägen (dvs Champs Elysee) från Louvren till Triumfbågen och därifrån till Eiffeltornet, en promenad på några kilometer i 30 graders värme... Men det var kul att se för en som inte varit i Paris förut. Men bäst var nog ändå utsikten från Sacre Coeur (fast trappan upp var mindre kul) och den var faktiskt värd all skoskav den gav upphov till...

Det blev ett större antal foton, men jag har ännu inte hunnit kolla om de blev bra eller ej, men ett eller annat kommer nog att publiceras här på bloggen vad det lider. Ska bara få tid för det... Imorgon är det ju jobb igen, och nu med en mycket tydlig deadline - 17 november!

Datum och opponent!

Nu är det klart. Det finns en opponent, som heter Russell Schemhl och det finns ett datum (som jag bokade för ca 1.5h sen) som är 17 november!

Så nu är det på allvar. Ser fram emot det här med skräckblandad förtjusning :-)

Högerhopp och galenpannor...

Först några ord om ”Högerhoppet” – Evin Rubars dokumentär om centerpartiet. Det första är att ja, jag kan inte tycka att den var särskilt upprörande. Förutom att Rubar tycks ha blandat ihop ett par stämmor med varandra (vilket må vara förlåtet, de var ganska många i centerpartiet förr om åren) så var det väl inget som var helt uppåt väggarna (med undantag för Tommy Möller som uppenbarligen inte vet så mycket om c som han själv tycks tro) men däremot fascinerar mig perspektivet. Staffan Svensson, Anders Ljunggren och Olof Johansson, men inte Henrik Sjöholm, Andreas Carlgren eller Lars Weinehall… Jag har haft förmånen att sitta i centerpartiets partistyrelsen både under Lennarts och Mauds partiledarskap, sannolikt gör det mitt perspektiv lite annorlunda. Det första jag tänker säga är att det är alldeles säkert att det inte bara är centerpartiet som har utvecklats, det har även Maud Olofsson. (Somliga, däribland jag tycker att det är åt rätt håll, som om det nödvändigtvis ska klassas som höger det vet jag inte) Det andra är att det som fullt ut genomförts under Mauds tid i många stycken påbörjades under Lennarts tid som partiordförande. Därmed inte sagt att inte Maud har lyckats bra i genomförandet, och inte heller sagt att det hade lyckats om Lennart inte avgått. Men nog ska båda de två (och för den delen många andra också) ha cred för förnyelsen av centerpartiet.

Så till galenpannorna. Det var en gång en professor (p) och en forskarassistent (f) som var osams. (Det är inte alldeles ovanligt på universitetet.) (f) och (p) har en gemensam doktorand, eller snarare, hade en gemensam doktorand. De har nämligen blivit så sandlådeosams att de låter sina interna stridigheter gå ut över sin doktorand (som råkar vara en av mina samarbetspartners). Man skulle kunna tycka att de, som andra vuxna människor, skulle kunna försöka reda ut sina konflikter utan att tredje part drabbas, men istället drar ingen av dem síg för att dra in dokoranden i sitt spel, och låta henne bli lidande. Ett exempel är att en av dem skrivit till en vetenskaplig tidskrift och bett dem stoppa publiceringen av en redan accepterad artikel, för att (f) och (p) inte är ense om vem som ska vara sistaförfattare (det är finast att stå sist) på artikeln. Och vem drabbar det i första hand? Ja, ni som gissar (f) har fel, så även ni som gissar (p) - rätt svar är förstås doktoranden! Som inte ens är osams. Ibland undrar man om universiteten befolkas av vuxna människor, eller om det i själva verket bara är ett enda stort vuxendagis, utan förskollärare... Galenpannor! Jag blir så upprörd. Handledare ska hjälpa doktorander - inte stjälpa. Ja, nu ska jag ut och springa så att jag blir av med lite aggressioner.

ett till länktips

Kvinnlig karriärist kommenterar - en insikt i kvinnornas verklighet i näringsliv och politik, kanske inte precis i vänsterfeministernas smak...

Roliga sidor

Måste tipsa om två siter som redan har gett upphov till ett par glada skratt:

Tjuvlyssnat innehåller en del roliga saker, liksom även den konsumarbetare som delar med sig av sin vardag åstadkommer ett och annat gapskratt här. Båda på svenska för den som undrar.

Civilkurage...

...behövs det mer av. Hos oss alla. Och för den delen lite eftertanke också, om hur vårt eget beteende påverkar andra. En på samma gång hemsk (på grund av tonårsbrudarna) och upplyftande historia (på grund av Majas agerande) finns här. Heja Maja, och alla andra som inte bara tittar på!

Restaurang- och rekreationsanläggningen på Udden

Här kommer några foton från senaste besöket på "rekreations- och restauranganläggningen" ute på Udden (dvs hos T & A). Det blev många bilder på får och katter...

Försvunna glasögon

Igår hände något mysko. Efter träningen la jag mina glasögon på bänken i omklädningsrummet, eftersom man ju inte så gärna har dem på sig när man duschar. När jag kommer tillbaka är de spårlöst försvunna. (Nej, jag ser inte sååå dåligt utan glasögon). Jag letade igenom hela omklädningsrummet och mina egna väskor tre gånger utan resultat. Glasögonen var borta. Det är de för övrigt fortfarande. Men det är ju inte utan att man undrar. Jag menar, vem kan vilja ha mina glasögon? Sannolikheten för att någon ska exakt lika synfel som jag på båda ögonen kan ju inte vara alltför stor... Ja, tiden lär utvisa om de kommer tillbaka eller ej.

Nya kontoret invigt

Så där ja, då är vi faktiskt på plats på Ångström, som det kallas i dagligt tal. Mina kartonger kom fram, även en som inte skulle till mig (som var prydligt märkt med ett annat rumsnummer, med det var tydligen lite för komplicerat...) och till sist också datorerna. Det mesta är uppackat även om kanske inte precis allt har funnit sina rätta platser, och jag inte vet riktigt vad jag ska göra med de två kartongerna med Magnus saker som står på mitt kontor... Så, nu är det bara att ta ta itu med manuskript och avhandlingskrivande.

Josefin har blivit doktor!

Idag har Josefin disputerat! Grattis!

Hon verkade så himla lugn och samlad, och bra gick det också. Även om en fysikalkemist som jag hade lite svårt att hänga med när NMR-diskussionen blev allför detaljerad. Mn roligt var det, och jag kände att jag nästan börjar se fram emot själva disputationen också - även om jag säkert kommer att vara gräsligt nervös när det är dags... Men den dagen den sorgen. Och jag fick vara på Stockholms universitet istället för i flyttkartongskaoset på min egen arbetsplats. Ganska skönt.

Men det känns lite konstigt, för nu har alla doktorander som fanns i konsortiet när jag började disputerat... Men jag antar att det inte är tecken på något annat än att det är dags att bli klar snart. Så jag hoppas verkligen att min dator kommit fram till mitt nya kontor när jag kommer dit imorgon bitti... peppar, peppar...

Kommunfullmäktige

Budgetfullmäktige pågår för fullt, för andra dagen i rad. Gårdagens mest intressanta är vänsterpartiets reaktion på ett av de moderata kommunlrådens krav på att "stärka lärarnas roll som kunskapsförmedlare". Detta, som det kan tyckas, inte helt orimliga krav, gav upphov till minst en studsande vänterpartist som från talarstolen ondgjorde sig över vilken människosyn det moderata kommunalrådet har... Människosyn, jo jag tackar jag. Det här faller definitivt under kategorin uttalanden jag faktiskt inte förstår.

Och budgetdebatten pågår fortfarande för fullt - och kommer att göra så i några timmar till. Effektivt? Knappast. Men så har en hög kommunal tjänsteman också beskrivit Uppsalas och Lunds kommunfullmäktige som "ett enda stort seminarium".

Utan kaffe i Knivsta

Rubriken på denna post är satt med tanke på de människor som oroar sig för mitt höga koffeinintag (som till största delen kommer från kaffe, inte från te eller diverse koffeinhaltiga läskedrycker). Och innan jag går in på väsentligheterna så vill jag bara meddela att jag utan huvudvärk eller andra men klarade mig utmärkt utan kaffe i över ett dygn! (Fast jag medger att det är fullt möjligt att detta mest säger något om koffeinhalten i vårt kaffe på jobbet.)

Nå, jag har i alla fall varit och hälsat på Maria och Per i Knivsta, och tittat på deras hus. Det var tredje gången i mitt liv som jag gått av tåget i Knivsta, och första gången som jag gått upp på östra sidan av järnvägen... Och jag har hjälpt till att tapetsera(!) och jag blev så himla inspirerad av alla snygga tapeter (särskilt det fantastiska "gröna rummet") och alla deras möjliga inredningsprojekt att jag gick och köpte nya gardiner när jag kom hem. Nu är de uppsatta, och jag är nöjd, även om det är att betrakta som ett typiskt impulsköp...

Och när jag ändå är inne på hur mitt hem ser ut så kan jag meddela alla er som hyser begränsat höga tankar om min förmåga att få växter att trivas (jo, jag tillhör fortfarande själv den kategorin, men jag är glatt överraskad) att min fredslilja blommar, liksom perlargonen (åtminstone påstår diverse experter att det är en pelargon) och den har massor med knoppar, och så har jag en clivia (som det inte heter på svenska... kan någon tala om för mig vad deras svenska namn är?) som också blommar. Så det så. Får se hur länge det varar.

Annars har det varit en intensiv vecka, minst sagt. I måndags hälsade jag på Tryggve och Andrea, i tisdags var jag hemma hos Sara för valkampanjsplanerande, i onsdags var det ju redan tidigare nämnda jobbfest, i torsdags fick jag födelsedagsmiddag hos Susanne och fredag-lördag var det som sagt Maria och Per i Knivsta. Det känns faktiskt väldigt skönt att bara vara hemma och ta det lite lugnt ikväll.

Men till sist, tack alla ni som på ett eller annat sätt uppmärksammat min födelsedag! Jag har blivit glad för alltihop! Och jag kan också meddela att skillnaden mellan att vara 30 och 31 inte är särskilt stor - jag känner mig precis som vanligt. Och imorgon återgår jag till verkligheten, ska packa ihop mitt kontor inför flytten.

Pingis

Vad har ett inlägg om pingis på en doktorandblogg att göra? Ja, mer än man kan tro, faktiskt...

Några, rätt många faktiskt, av mina kollegor ägnar sig åt att spela pingis, både i tid (om de får säga det själva) och otid (om några av vi andra får säga det). Igår var det dags för det årliga "ultra-fastpartyt" där det, av någon outgrundlig anledning alltid ska koras en pingismästare*. Tidigare år har jag lyckats slippa undan att delta i den där turneringen med olika motiv av typen "jag har inte spelat pingis sen jag var tio", "jag tycker inte om bollsporter där bollen är mindre än än en volleyboll och man inte får ta den med händerna", "jag är emot tvångssportande" etc. Igår försökte jag med argumentet "jag vill inte". Det funkade inte alls. Så jag var tvungen att vara med. Förlorade förstås duktigt, men, och här kommer poängen med hela den här posten, jag tog poäng mot Daniel! (Daniel tillhör den pingisspelande delen av institutionen... och är minst sagt sportig i största allmänhet.) OK, jag inser att han kanske inte gick riktigt för fullt i matchen mot mig, men ändå - jag tog poäng mot Daniel! Ha! Det kan jag leva på i flera månader.

Och dessutom kan jag meddela att om ni vill studera era kollegors vinnarskalle/tävlingsinstinkt så är det bara att organisera en pingisturnering, iaktta och förundras... Men festen var mycket trevlig (och det regnade inte i år!) och whiskyn som Jan bjöd på var god. Tack för det!

_ _ _ _
* Efter diverse trixande med spelschemat slutade det hela med att Linus försvarade sin titel från förra året.

Paris - uppdatering

För att undvika eventuella missförstånd - jag ska inte till Paris och Jenny förrän i juni, och jag tänker inte berätta här exakt vilka datum, för det räcker med ett lägenhetsinbrott för i år...

Människor jag beundrar

Jag tänkte skriva några ord om några människor som jag beundrar, och som kanske i viss mån också är mina förebilder. Jag har också insett under mina år på universitetet, att det här är ett ställe där det är rätt ont om kvinnliga förebilder, men där det skulle behövas desto mer. Akademin är en manlig värld, hur mycket än rektorer, dekaner och prefekter önskar/hoppas/låtsas något annat...

Det finns, tycker jag, en skillnad mellan politiken och akademin i det här avseendet. Jag har i politiken aldrig upplevt något särskilt behov av att ha kvinnliga förebilder, men jag kan känna ett stort behov av det på universitetet. Möjligen beror det på att det finns fler kvinnliga förebilder i politiken och att man därmed inte saknar det så mycket? (Och ni som känner mig väl kanske börjar undra om jag helt övergett det individuella perspektivet?! Det har jag inte, och jag har många män som förebilder också, men tiden som doktorand har tydligt visat behovet av kvinnliga förebilder i den akademiska världen. Och mera mentorskap tack! Och det redan på doktorandnivå!)

Nå, till "listan" - som inte på något sätt är komplett (bli inte ledsna om ni inte är med, det skulle ta alldeles för lång tid att räkna upp alla människor som jag beundrar...).

Först och främst vill jag nämna alla människor som vågar gå utanför normen, som vågar vara okonventionella och som inte låter sig styras av omgivningens förväntningar. Ni utmanar mina fördomar hela tiden, och får mig att utvecklas! Ett av många exempel i den här kategorin är min kollega Linus. (Som jag nog inte har så mycket politiskt gemensamt med, förutom kanske i asyl- och migrationsfrågor. Men en politisk diskussion med Linus är alltid givande och sällan förutsägbar.)

Brinnande engagemang är något annat som jag beundrar. Här kommer Linda in i bilden. Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med henne i en styrelse, och det är en alltigenom positiv upplevelse. Övertorneåborna kommer att få ett lysande kommunalråd i henne. (Jo, jag är faktiskt helt övertygad om att centerpartiet i Övertorneå under Lindas ledning kommer att vinna valet.) Många andra politiker finns också i den här kategorin, tex min gamla mentor Margareta Andersson eller för den delen Lena Ek. Men det finns inte bara centerpartister - här måste jag också nämna "min bästa moderat" Ulrika Karlsson. Ulrikas ideella arbete som jurididskt ombud för asylsökande beundrar jag oerhört mycket!

Nästa del blir på engelska, eftersom två av de jag ska nämna inte läser svenska perfekt. From the research world I´d like to mention three of my former colleagues - that is Ana (now a post doc at Imperial College in London), Carol (soon starting a new job as a researcher in the Netherlands) and Kristine (now a researcher at University of Copenhagen in Denmark). The three of them have been (and are still!) very important to me, as friends but also as researchers - there are not a hugh amount of women doing physical chemistry/chemical physics reserach... And while I am anyhow writing about the three of you - thank you so much for all your encouragement and support, and for taking time to discuss research results with me!

Dessutom, alla människor som är modiga nog att våga drömma större drömmar än oss andra! De som förändrar världen med sina drömmar. Tänk om människor inte vågat drömma stora drömmar - och vågat försöka förverkliga dem? Undrar hur världen hade sett ut idag då?

Ja, och så beundrar jag förstås alla människor som i sin vardag orkar jobba (politiskt, på jobbet, i föreningen eller i sina personliga relationer) för att göra världen till en lite bättre plats att leva på! Och i den här kategorin tror jag att alla mina vänner och min familj hamnar så det betyder ju att ni är med på listan ändå, allihop :-)

Paris!

Kort bloggis idag, som inte handlar om politik (mer än indirekt eftersom mitt dåliga koldioxidsamvete gjort sig påmint) - jag ska åka till Paris och hälsa på Jenny! Eftersom jag aldrig varit i Paris ska det bli riktigt kul. Jag inbillar mig dessutom att tre dagars paus från manusskrivande och avhandlingsarbete bara är bra för kreativiteten.

Nu ska jag återgå till att göra spännande experiment! På måndag börjar vi nämligen packa ihop labbet, inför flytten till Ångströmlaboratoriet, så det gäller att få klart så mycket som möjligt innan dess.

Fler citat som inte får vara med...

...kommer från Britt G. Hallqvists översättning av Shakespeares Hamlet. Ja, först finns ju de kända förstås:

"Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över, och företag av högsta vikt och flykt kan falla platt och mista namnet handling."

Det här citatet kommer ju från Hamlets berömda monolog som inleds med frågan om att vara eller inte vara. Och det skulle kanske kunna passa i en avhandling i och för sig, för många ideer har man fått, som aldrig realiserats - ibland pga tidsbrist, ibland pga att de kanske inte var så bra som man trodde etc.

Ett annat ganska känt Hamletcitat är "Upp flyger orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når", och det här är inte ett dåligt citat heller, men kanske inte helt optimalt för avhandlingen. Framför allt kan man ju fråga sig exakt vad man skulle vilja kommunicera med ett sådant citat. (Och de flesta läsare har väl förstått vid det är laget att de citat som eventuellt får vara med, inte kommer att redovisas här än på länge.)

Ett annat, helt lysande men inte så känt Hamletcitat är följande:
"Spydigt ord sover sött i dumt öra" - det här hade Jenny och jag hjärtligt roligt åt när vi för något (några?) år sedan såg Uppsala Stadsteaters uppsättning av Hamlet, och det ligger onekligen en del sanning i det.

För tillfället läser jag En midsommarnattsdröm i svensk översättning, så det kanske kommer fler citat...

Citat

Jag håller på och letar efter ett bra citat att inleda min avhandling med. Jag tror att jag har hittat det, så jag kommer inte att ge det här - ni får allt ge er till tåls ett litet tag till... Men längs vägen har jag hittat en del andra roliga citat, som jag inte tänker använda i avhandlingen, men som kanske kan komma till pass här på bloggen. Först ut är fysikern och nobelpristagaren Richard P. Feynman, med följande citat:

"Poets say science takes away from the beauty of the stars - mere globs of gas atoms. I, too, can see the stars on a desert night, and feel them. But do I see less or more?"

Även om jag kan tycka att det kanske generaliserar lite väl mycket över "poeter" så måste jag säga att jag gillar andemeningen i det. Ju mer jag lär mig om världen och dess invånare desto mer fascinerad och förundrad blir jag. Och det bästa är att allt talar för att det finns mycket mer att upptäcka, förundras och glädjas över.

anställninsgformer

Hej och hå. Man kan bli frustrerad av olika saker när man jobbar på universitetet. En av frustrationsorsakerna är de olika anställningsformer som figurerar för forskarstuderande. Det pågår en oerhört kreativ verksamhet ute på lärosätena för att undkomma de regler som finns om att forskarstuderande antingen ska ha doktorandtjänst eller utbildningsbidrag. Det är inte ovanligt att människor som i princip ägnar sig åt forskarutbildning ändå inte är antagna till densamma, och det fungerar eftersom de finansieras via stipendier (vilket ställer dessa människor utanför alla våra sociala trygghetssystem) eller andra mer eller mindre märkliga anställningsformer som inte alls är avsedda för forskarstuderande. Jag, Jenny och Anna har blivit så frustrerade att vi börjat knåpa på en debattartikel i frågan - jag lär återkomma i frågan här på bloggen när den väl är klar. Men nu ska jag äta glass!

Månad och opponent

Jahaja, det har varit lite tyst på bloggen ett tag, men nu kommer det en ny post. Idag har vi haft möte och diskuterat möjliga opponenter - det blev till sist en lista på 6 namn, men ännu har vi inte gjort någon riktig prioritetsordning (men jag kan säga att det fanns olika åsikter hos de inblandade...). Och datum då, må någon undra - ja, det kommer att bero på när opponenten kan, men planen är någon gång under november. Så det så. Ska bli spännande!

Bisarrt!

Häromdagen påstod någon jag känner att det var mitt öde att bli politiker. Jag vet inte riktigt hur mycket allvar det låg bakom den åsikten, men det kändes som ett ganska bisarrt öde. (Helst för någon som tycker att man ska undvika att vara politiker hela sitt liv). Något annat som också är ganska bisarrt, som jag fick veta häromdagen är att om man googlar mitt namn så kan man dels komma hit till bloggen, vilket kanske inte är så konstigt. Men man får också upp en träff på Wikipedia. Det är inte utan att man undrar vem som idats lägga in informationen. Och hur man skulle skiljt mig från den andra (kända) Maria Abrahamsson om jag också varit journalist...

Radiodag

Idag är det söndag, på jobbet. Så här långt ser det ut att bli ganska schyssta resultat, så jag ska väl inte vara alltför ledsen över att jag måste vara inne i det vackra vädret. Men i alla fall - eftersom jag jobbar så blir det mycket radiolyssnande. Men söndagar är ingen bra radiodag.

Alla andra dagar i veckan är P1 min favvokanal på morgonen, men på söndagar, nej. Jag vaknade till "Andliga sånger" i morse, och det är inte mitt bästa program... Och därefter kommer "Vid dagens början" som inte heller är mitt bästa program. Det är något slags andaktsprogram vars syfte jag aldrig riktigt har förstått. Sen kommer SMHI, så då blir det lite ordning. Sen kommer "Vetenskapsradion: Tekno" som är ett program med potential, men som oftast bara känns trist. "Vetenskapsradion: Språket" kommer sen, och det kan vara lite roligt ibland, men det är ju inte hejdundrande spännande alla söndagar. Sist i vetenskapsblocket kommer veckomagasinet, som brukar vara bra, det är bara det att det är en repris så man har oftast redan hört det.

Sen, vid 8.30 så är det dags för "På minuten" som också är en repris men som i alla fall brukar vara hörvärt. Och sen "Godmorgon Världen!" som brukar vara värt att höra på, särskil public service strax efter 10 och de gånger Ludvig Rasmussen har slutkrönikan strax före 11. Men när det är slut kommer det en helt outhärlig radiotimme. Gudstjänst på P1, Klingan i P2, Roll on i P3 och svensktoppen i P4... Den timmen är det helt enkelt något annat än radio som gäller. (Om man inte är på humör för de kommersiella kanalernas musikslingor vill säga...) Efter klockan 12 kan man lyssna på hitlistan i P3, men sen är det inte mycket att hurra för...

Det är ju egentligen ganska konstigt att det ska vara så svårt att hitta bra radioprogram på söndagar. Det borde väl vara en utmärkt dag för radiolyssnande även oavsett om man jobbar eller inte? Fast det kan ju förstås också vara så att min smak inte sammanfaller med public service-utbudet...

Citronfjäril

Har just varit ute på en liten promenad, och kunnat konstatera att nu är det vår på riktigt, för nu har jag sett en citronfjäril! (Om det nu fortfarande heter så efter de fjärilsnamnändringar som har skett på sistone). Vår och varmt och skönt är det i alla fall!

Märkliga saker...

Idag är det fantastiskt väder, så man borde vara ute, istället för att jobba... Men nu är det märkligt nog så att jag ändå måste göra det, men en promenad ska det väl kunna bli sen. Men om man nu ändå måste vänta på att ens prov ska nå en temperatur av 80K ( vilket är ungefär -190 grader celsius) så kan man väl passa på att blogga lite grann om veckans märkligheter. (Och då måste jag kanske, för sakens skull, påpeka att det är saker, händelser och företeelser som verkar märkliga ur mitt eget perspektiv, det finns säkert andra som finner dem helt normala.)

Låt mig börja med det här med ungdomsarbetslösheten, som har varit på tapeten den senaste tiden, inte minst i en mykcet hetsig diskussion mellan några arbetskamrater (inklusive mig själv) häromdagen. Först, för er som inte sett den, här kommer Henrik Hanssons informativa jämförelse mellan ungdomsavtal och plusjobb. Man kan diskutera vilken av dessa åtgärder som tar ifrån unga människor flest rättigheter. (Personligen tycker jag att samma regler borde gälla för alla på arbetsmarknaden, så jag är ingen fantatisk vän av ungdomsavtalen, men det är lite samma sak som med föräldraförsäkringen, det är uppenbart att något måste göras, så låt oss diskutera olika möjligheter. Och nej, diskutera är inte samma sak som att panga rutor eller skicka mer eller mindre begåvade hotbrev, det är något helt annat!) Och vi diskuterade rätt länge, och hamnade förstås till slut i diskussionen om () (dvs osynliga partiet) och andra mer eller mindre löst sammansatta grupper som tycker att det är OK att angripa andras egendom, som tycker att det är OK att skicka hotbrev och försöka skrämma till tystnad (så mycket för den sk yttrandefriheten). Och en av diskussionsdeltagarna tyckte faktiskt att det var OK att förstöra och kanske också tillskansa sig andras egendom. Undrar om den personen varit utsatt för stöld någon gång? Jag tycker verkligen att det är märkligt att det finns vuxna, uppenbarligen tänkande och begåvade människor som försvarar saker som hot och skadegörelse.

En annan märklig sak är LO:s nya kampanj, som man kan se affischer ifrån här. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga, förutom att de som ligger bakom kampanjen tycks ha missat ett viktigt faktum - de problem som beskrivs i kampanjen är ju inte orsakade av de hemska "borgarna", utan av den sittande regeringen. Vilket möjligen gör slutsatsen att man ska rösta på (s) lite ologisk. Om man vill att tllväxten ska komma alla till del så torde det logiskt riktiga vara att rösta på något parti som inte redan bevisat att de misslyckats med den saken. Kan man tycka.

Nå, nu får det vara slut på märkligheterna för den här gången, nu ska jag labba lite på mitt förhoppningsvis väldigt kalla prov...

Goda nyheter

En kort bloggpost så är på kvällskvisten. Har äntligen fått besked från mitt försäkringsbolag om att jag får ersättning för inbrottet. Det tog sin tid, men nu är det i alla fall klart! Skönt.

Och ikväll har jag (förutom att jag tränat, vilket också är nyttigt) lett en studiecirkel för ett gäng centerkandidater här i Uppsala. Det blev otroligt spännande och givande och konstruktiva diskussioner. De kommer att bli ett bra gäng.

En massa goda nyheter på en gång alltså.

Samarbetspartners

Jag har ett gäng samarbetspartners. Några (de flesta) jobbar eller har jobbat i konsortiet för artificiell fotosyntes. Och alldeles särskilt viktiga där har varit Henriette (som har slutat nu), och är Olof och Micha(el) som gör skojiga molekyler med bra egenskaper åt mig!

Utöver det så har jag ett samarbete med Randy Thummel i USA och Dipankar Datta i Indien. Jag vet inte om det är kulturellt betingat, eller beror på andra saker, men när det gäller Indiensamarbetet så sker all kommunikation via professorerna, och ibland så får jag mejlen skickade till mig också och ibland inte. (Som kuriosa kan också meddelas att trots att vi inte känner den här killen, aldrig ens har träffat honom, så hindrar det inte honom från att då och då utgjuta sig över alla de problem man kan ha i sitt chefsskap.)

I USA-samarbetet däremot så är det jag som sköter i princip all kommunikation. Och, ska jag säga, det är väldigt kul för jag får alltid väldigt snabb respons och bra kommentarer därifrån. I måndags skickade jag fyra sidor resultatsammanställning dit, idag har jag fått svar med inledande kommentarer. Hur kul som helst!

Den perfekta kombinationen?

Idag har jag städat, och skrivit på en av mina artiklar. En lysande kombination skulle det visa sig. Jag tycker närmligen att det är urtrist att städa, men väldigt, väldigt trevligt att ha rent och fint omkring mig. Och jag tycker att det är jättekul att skriva vetenskapliga artiklar, men det kräver ganska mycket koncentration. Och man koncentrerar sig inte så bra när ens ostädade hem tränger sig på.

Men idag fann jag den perfekta kombinationen. Först städa lite, sen skriva lite, sen städa lite till och så skriva lite till osv. Funkar bra, för man behöver hur som helst tankepauser i skrivandet ibland, och då blir städat mest så där i förbifarten. Glimrande!

Vår på riktigt!

Nu är det vår på riktigt! Idag har det varit helt fantastiskt väder. Solsken från en helt blå himmel. Och när jag cyklade hem från jobbet ikväll så kände man, trots att det hade hunnit börja bli lite kyligt, att det var vår i luften. Härligt!

Det blev många promenader idag, först en till och från Uppsalas bästa sushiställe vid lunch, genom stadsskogen så att man kunde höra alla fåglarna och känna på lukten att det faktiskt är vår på gång. Och sen en promenad till på eftermiddagen. Den gick från BMC, via Botaniska trädgården (där vi såg krokusar - de första i Sverige för den här våren) och Slottet ner på stan, fikapaus på Güntherska och sedan via Stadsträdgården och sjukhusbacken tillbaka upp till BMC. Och allt detta i en värmande eftermiddagssol. Att utflykten tog en och en halv timme kan det väl vara värt, det var så mycket trevligare att jobba sen, när jag visste att jag hade utnyttjat det fina vädret. Det borde nästan vara förbjudet att inte njuta av det... Och det är verkligen dagar som denna man uppskattar att ha ett jobb som tillåter en att gå ut och gå medan det är varmt och fint, och jobba lite senare.

Så nu är det bara att hoppas att vädret håller i sig över påskhelgen också. Jag ska visserligen vara här, och jobba en del, det är ett par artiklar/uppsatser/manuskript eller vad man nu vill kalla dem, som det behöver jobbas på. Men det ska bli kul. Och eftersom jag jobbar nu, så kommer jag att kunna vara ledig mesta delen av den tid som Mats är hemma i Sverige.

Gott om tid

Idag har jag haft ett (bra) möte med en av mina handledare. Det mynnade, bland mycket annat, ut i att "det är gott om tid" för mig för att få klart allt som ska vara klart innan det är dags att disputera. Visserligen "tar det ju en del tid att klara av skrivandet" men han tyckte inte att det fanns anledning för mig att vara särskilt stressad. Så då bestämmer jag väl att jag inte är det. Han har ju varit med förr, så han borde väl veta. Och alltså kan jag nu med gott samvete ägna mig åt att surfa runt och kolla in kameror och relaterade grejor...:-)

Gästspel i politiken

I helgen har jag gjort ett gästspel i politiken, som stämmoordförande på CHF:s förbundsstämma, som för övrigt bytte namn till Centerstudenter på nämnda stämma. Det var riktigt roligt att vara där, och det är skojigare än man kan tro att sitta mötesordförande på ett sådant arrangemang. Fast lite, lite konstigt också. Det är tre år sedan som jag slutade som förbundsordförande, men nu är jag inte längre den "senaste" före dettingen i detta sammanhang, eftersom Ilan nu har avgått, och lämnat över ordförandeklubban till Peter Ranki. I och med denna stämma finns det inte längre någon ledamot i förbundsstyrelsen som var med under min tid. Pyttelite sentimentalt, men allra mest skönt eftersom det betyder att organisationen förändras, och det är något positivt!

Idag har dessutom våren kommit hit på riktigt. Solen skiner, det är varmt, och det töar och det börjar äntligen försvinna en massa snö. Jag var ute på en härlig femtiominuterspromenad efter att jag hade kommit hem från Stockholm där stämman hölls. Underbart!

Bra möten och andra goda nyheter

Det finns bra möten också! Idag har vi haft ett bra möte, kort och koncist utan att för den skull behöva ge avkall på diskussionen. Kul. Men dagens bästa nyhet är ändå att min kollega Carol har fått ett nytt, spännande jobb i Amsterdam! Stort grattis!

Frustrerande möten...

Är det någon som tror att en doktorand i fysikalisk kemi spenderar det mesta av sin arbetstid på lab? Ja, det är lätt att tro det, men ibland känns det som om den mesta spenderas på möten. Mer eller mindre konstruktiva diton, eller om man uttrycker sig mer negativt, mer eller mindre frustrerande sådana.

Idag har det varit möte nästan hela dagen. Omväxlande intressant, och mindre intressant. Ett hyfsat bra möte, även om jag kände att jag egentligen borde gjort andra saker. Så finns det möten som inte är intressanta alls. Som det för ett par veckor sedan när vi bland annat fick veta följande om den förestående flytten av vår arbetsplats:

#man ska märka sina flyttkartonger rätt
#det finns ett rumsnumreringssystem på Ångströmlaboratoriet, dit vi ska flytta
#man måste själv flytta sin mobiltelefon
#man ska inte packa sina flyttlådor för tungt
etc, etc...

Det var ett äkta frustrerande möte. Det fanns 38 personer i det rummet. Jag tänkte nästan börja räkna på vad det kostade att ha alla dem människorna (alla med minst akademisk grundexamen) sittandes där för att få veta att de ska märka sina flyttkartonger rätt.

Men imorgon ska jag i alla fall få labba igen!

En midsommarnattsdröm...

Det är jobbsöndag idag. Men jag jobbar lite hemifrån först i ett (sannolikt fåfängt) försök att vänta ut snöfallet innan jag åker till jobbet. Det snöar nämligen igen. Men med lite ur kanske det snart övergår i regn, och då kan man alltid låtsas att det är vår.

Igår kväll var det dock kulturupplevelse, "En midsommarnattsdröm" på Stockholms stadsteater. Det var i alla fall ingen snö med i den föreställningen, så på så vis var det en utmärkt verklighetsflykt. Jag gillar i allmänhet Shakespeare, men jag måste medge att det var en ovanligt annorlunda tillställning... Fast jag gillade den, särskilt Rikard Wolff som Puck. Rätt rolig var också den hejdlösa driften med ett gäng kända svenska skådespelare och regissörer. Lättsamt, trevligt och en utmärkt sätt att spendera en lördagskväll faktiskt. Dessutom var det mitt första besök på Stadsteatern i Stockholm, så det var väl dags. Och Shakespeares ordvändningar kan man inte få nog av. Men nu ska jag skriva en artikel.

Saker jag inte förstår... II

Ja, jag kan meddela att jag och anonymous har mejlat till varandra. Det var klargörande i den meningen att jag fick en något mer nyanserad bild av hur de tänker, argumenten bakom är dock fortfarande oklara för mig. Och jag tror att vi helt enkelt har alltför olika utgångspunkter för att det ska vara möjligt att föra en vettig diskussion.

Saker jag inte förstår...

...finns det gott om. En hel del av dem är mina egna forskningsresultat, men just idag handlar det om människor och deras agerande.

Det är tydligen farligt att vara centerpartist i dessa dagar. Igår var det demonstration i Stockholm. "Förenade Arbetare" hade kallat till massdemonstration mot förändringar i arbetsrätten. Så långt allt frid och fröjd. Man får tycka och säga precis vad man vill om arbetsrätten, och om centerpartiets förslag i dessa frågor. Det kallas yttrandefrihet. Så långt är allt väl. Men det som jag inte förstår, det är det faktum att på grund av den här demonstrationen betraktades igår centerpartiets kansli i Stockholm som ett osäkert ställe att vara på, av bland andra SÄPO. En piketbuss placerades utanför porten och under brevinkastet fick de rådet att ställa en hink med vatten. Så att eventuella brandfacklor inte skulle ta sig. Och jag tänkte, det här är ju ändå helt otroligt. De kan ju inte mena allvar med att det skulle vara riskabelt att vara där. Men jo, faktiskt.

Och när de som jobbar där kom till jobbet i morse var fönsterrutorna fulla med ägg, och någon ruta var visst krossad också. Hurvida det var demonstrationsdeltagarna som gjort detta har jag förstås ingen aning om, men det är ju lätt att åtminstone inte utesluta ett samband, om jag uttrycker mig milt. Varför gör man så? Kan någon förklara? Jag förstår ju att ett visst mått av frustration måste vara inblandat, men vad tror man att man ska uppnå med det? Vilket är målet? Nej, jag förstår faktiskt inte varför man beter sig så mot andra människor.

Och på samma tema finns det annat jag inte heller förstår. På Johan Sjöbergs blogg fanns ett inlägg om den här demonstrationen. (Och för er som undrar, jag känner inte Johan, men han råkar vara förbundssekreterare för en organisation som jag varit förbundsordförande för, därför läser jag då och då hans blogg.) Och till detta inlägg finns det en mängd kommentarer, i skrivande stund 44 stycken, varav vissa är mycket fascinerande, och för mig faktiskt fullständigt obegripliga. Ett litet problem dock, de grövsta påhoppen är samtliga skrivna av anonyma debattörer, och jag vill inte gärna citera utan att veta vem jag citerar. Därav länken ovan. Men det är i sig är värt att fundera över att människor häver ur sig dessa saker anonymt. Vågar den eller de som ligger bakom inte stå för dessa åsikter? Dessutom kan man ju inte låta bli att undra om det är samma person som ligger bakom alla anonyma inlägg?

Igen, varför? Vad är det man vill uppnå med detta? Nej, jag förstår faktiskt inte hur man med vett och vilja kan bete sig så, i handling och i ord, mot sina medmänniskor. Vid närmare eftertanke så är jag inte säker på att jag vill förstå heller.

Sol och regn

I helgen var det fantastiskt väder. Sol, sol och sol. I varje fall i Uppsala, Stockholm och Södertälje. Fantastiskt.

Och idag på morgonen var det faktiskt plusgrader när jag cyklade till jobbet. Sen började det snöa... Men, det som ändå kanske är det bästa vårtecknet är att ikväll så snöar det inte längre. Det regnar! Och regnar gör det som bekant under vår, vinter och höst. Ergo: det är vår!

I´m singing in the rain...!

Från lägenhetsinbrott till New York

Vilken vecka det var förra veckan! Efter att ha startat med en tolvtimmars arbetsdag i måndags och att upptäcka att man haft lägenhetsinbrott när man kommer hem. Brottsplatsundersökning i ens hem, kontakter med hyresvärd, försäkringsbolag etc... Mera jobb och så i fredags var det änligen dags att sätta sig på SAS-flyget till Newark (en av New Yorks tre flygplatser) för att turista lite i New York, men framför allt för att få träffa Mats igen!

New York är ett häftigt ställe, som man inte hinner uppleva fullt ut på bara en helg… Men vi gjorde så gott vi kunde. Vi började med att konstatera att vi faktiskt bodde på hotellet som var på framsidan av Kristines guidebok, 23:e våningen, av 40 möjliga. (Gissa vem som fick överge sin aversion mot att åka hiss!?) Ett sammanträffande som var lika kul som att två av mina ”grannar” på flyget över Atlanten visade sig ha bott i Knoxville.

Väl installerade i NYC så satte vi igång turistandet. På fredagskvällen besökte vi Empire State Building – det var troligen ett smart drag, för kön var inte alls så särskilt lång. Och det var klart häftigt att se ut över Manhattans skyskrapor nattetid. Kamera rekommenderas varmt, men det blåser en del på 86:e våningen, så det gäller att vara stadig på handen, och inte drabbas av svindel… Jodå, det finns galler så man måste nog vara väldigt smal och väldigt galen för att lyckas trilla ner utan uppsåt, men ändå.

På lördagen klarade vi av flera ”måsten”, som promenad i Central Park - där det fanns påskliljor, krokusar och grönt gräs - besök på Guggenheimmuseet (bara själva huset är värt ett besök) och sedan blev det Broadwaymusikal. Allt detta medan jag kämpade med tidsomställningens effekter. (Trött klockan 4 på eftermiddagen...) Men solen sken, och även om det inte var jättevarmt så var det mer vårlikt än det synnerligen kylslagna Uppsala som jag lämnade bakom mig.

Söndagen spenderades med ett besök i Battery Park där vi tittade på frihetsgudinnan, vi åkte inte ut dit, eftersom vi inte hade lust att spendera minst en timme i kö. Istället promenerade vi genom Financial District, såg på Ground Zero, och sedan vidare upp mot Manhattans centralare delar via Chinatown. Tunnelbanan tog oss upp till Central Park, och vad hittade vi där? Jo, en hel massa människor som, med något olika hastighet ska tilläggas, förflyttade sig i parken med hjälp av karta och kompass… Orientering alltså. Den ordväxling som följde slutade med att Mats fick fotografera en orienteringsskärm, innan vi som planerat gick vidare till Naturhistoriska museet, utan att passera 72:a gatan där starten enligt uppgift skulle gå.

Dagens sista programpunkt var för mig att bekämpa den enorma tröttheten (för Mats var uppgiften följaktligen att hålla mig vaken) och komma iväg till Swing46. Där blev det middag, musik av ett fyramannaband (vars trummis faktiskt är den riktige trummisen från Sesame Street) och lite dans. Det var klart värt att hålla sig vaken för!

Måndagen blev det så lite shopping på Macy´s (ett av världens största varuhus), bland annat inhandlades födelsedagspresenter till mina syskonbarn (Ebba och Wilma: De kommer på posten inom kort!) innan det till sist var dags att bege sig ut till Newarks flygplats igen. Väl där gick incheckning, säkerhetskontroll och boarding så smidigt att man borde blivit misstänksam - och mycket riktigt... Det visade sig att vi hade för lite luft i ett av landningsställens däck (oklart om det var punktering på riktigt eller ej). Det tog en timme att fixa, och sen var det så kallad "heavy traffic" till och från Newark, så vi stod på taxibanan och väntade på start i över 45 minuter. Men till sist kom vi iväg, och vid strax efter 9 i morse landade vi på Arlanda. Och jag kom till jobbet precis i tid för att hinna lyssna på mina och Tanias projektstudenters redovisning.

Inga foton på ett tag...

Min kamera har blivit stulen... :-(

Inga foton på ett tag alltså, tyvärr. Dessutom massor med jobb, och en rolig resa till helgen, så det kommer nog vara lite tyst här på bloggen ett tag framöver.

Två "fantastiska" citat

"Det finns människor som har gener och därför har sämre tänder."
Cathrine Påhlsson (kd)

Orsak och verkan? Hmm, kanske inte ändå...

"Naturen är vår skapelse. Även naturen bör bli en del av demokratin"
Lena Sommestad (s)

Kommentarer överflödiga.

It´s a men´s world?

Ja, jag utlovade ju ett referat av jämställdhetsartikeln. Dessvärre glömde jag ju den på jobbet, i ett par dagar, men nu kommer den (i kortversion):

Trots alla jämställdhetssträvanden i Europa, med föräldraförsäkringar och subventionerad barnomsorg så visar statistiken faktiskt att det inte ser så lysande ut i Europa, när det kommer till karriärmöjligheterna. I USA finns det 45% kvinnor på tobbjobb (i alla branscher), i Storbritannien + Nordirland är samma siffra 33% och i Sverige landar vi på 29%. Och om man jämför ett annat mått, nämligen hur stor andel kvinnor som jobbar och hur stor andel av dem som innehar beslutspositioner: I USA är siffrorna 47%/45%, i Sverige 49%/29% och i Italien 37%/19%, världsmedelvärdet är 41%/27%. Ett mönster som går igen i hela världen är att kvinnor arbetar deltid oftare än män. Slutsatsen i artikeln är att europeiska kvinnor kan ha ett jobb, men karriärutsikterna är inte särskilt goda.

Nu redovisas inte underlaget till den här statistiken så noga i artikeln så man kan förstås ifrågasätta den, men antag ändå att det ligger något i dessa siffror, att de på något sätt speglar verkligheten.

Lägg till det att det finns svensk forskning som visar att svenska män och kvinnor är ganska jämställda fram tills dess att de skaffar barn. Då går det utför igen, och de blir mer lika sin föräldrageneration när det kommer till jämställdhet.

Så, vad betyder det här? Den enklaste slutsatsen är förstås att det finns en hel del kvar att göra. Men vad? Och hur? Jämställdhetsdebatten har en tendens att bli väldigt animerad och antingen dra väldigt långt till vänster på den politiska skalan, eller att å andra sidan urarta till att det enbart handlar om individuella val, och därför inte har på den politiska kartan att göra överhuvudtaget.

Själv tror jag att människor gör, och bör, göra individuella val. MEN, det hindrar inte att en mycket stor grupp människor - kvinnor som vill ha både karriär och familj tex (och för den delen en hel del män som vill leva efter en annan norm än den dominerande) - hindras att delta på lika villkor. Den som försvarar individiens rätt att göra egna val bör rimligen också försvara individens rätt att inte bli diskriminerad. ERGO: Det ÄR en politisk fråga.

För säkerhets skull vill jag påpeka att jag tror att det är VÄLDIGT ovanligt att män (som grupp och som individer) gör helt medvetna val som syftar till att missgynna gruppen "kvinnor" till förmån för dem själva.

Och ändå så är det ju uppenbart. Kvinnor får, generellt, mindre betalt för samma jobb, tar större ansvar för hem och familj och det finns män som får veta av chefer och arbetskamrater att om de är papplediga så är karriärvägar stängda. Listan kan göras mycket längre än så här.

Så, lösningar? Ja, jag tror inte att lösningen är att plocka bort varken föräldraförsäkringen eller möjligheten till offentlig barnomsorg (men mer mångfald vore däremot tacksamt!) eller våra andra jämställdhetslandvinningar. Men, något måste till. Jag har inte något glasklart svar, men ju mer jag tänker på det, desto mer tror jag att man också från liberalt håll måste våga fundera på att individualisera föräldraförsäkringen.

Och ni som nu går i taket över denna antiliberala och valfrihetsbegränsande tanke (jo, jag vet att bloggen har en och annan besökare som kommer att göra det), vilken är er lösning på problemet? För jag antar att vi är överens om att det är ett problem? Och, jag skulle gärna vilja veta varför familjens valfrihet ska stå över kvinnors valfrihet! Jag ska inte vara så elak att jag drar det här exemplet till sin spets...

Jag ser fram emot kommentarer på det här inlägget. Och mer liberala förslag till lösningar. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig om någon kommer med något bättre, men hittills har det, såvitt jag vet, varit ont om sådana förslag i debatten.

>>väntar ivrigt>>

Solen skiner!

Behöver jag säga mer? Nej, jag tror inte det... Det är visserligen kallt, men solen gör i alla fall att man får hopp om en annalkande vår!

Karriär, eller bara jobb?

"F0rget all the talk of equal oppurtunity. European women can have a job - but not a career"

Så lyder ingressen till en artikel i Newsweek, från 27 februari i år. Jag ska referera artikeln (som är mycket, och då menar jag mycket intresssant) senare. Tills dess kan alla läsare fundera på hur alla våra europeiska ansträngningar på jämställdhetsområdet kunde leda till dylika ingresser. Det var väl ändå inte meningen, eller?

Ja, jag ska återkomma med egna reflektioner på detta tema också, vid ett senare tillfälle, troligen framåt kvällningen. För övrigt kan jag meddela att det snöar, igen.

Omväxling förnöjer...

...heter det ju, men det gäller dessvärre bara den här rubriken, inte vädret. Det snöar, igen! Snart kommer hela Uppsala, inklusive domkyrkotornen, att vara begravt i snö. Suck!

Nåja, nu är det i alla fall mindre än två veckor kvar tills det är dags för New York. Det ska bli skoj. Har aldrig varit där förut.

Ännu mera snö!

Det VRÄKER ner snö, igen!

Det där med att mars är en vårmånad verkar ha gått vädergudarna förbi. Och snöplogningens förtjänster verkar det vara så där med. Och därmed får det vara nog med gnäll - men lite sol och värme vore schysst! Nu ska jag analysera vad filmen, "Mustaschen", som Jenny och jag just sett egentligen handlar om. Två recensioner finns i alla fall här och här.

Snö... igen!

Igår kallade en kollega till mig de kommande månaderna för "våren från helvetet", med tanke på hur mycket hon hade att göra. Sen kom hon på att jag kanske hade ännu mer att göra... Fast just idag känner jag att det är mycket lättare att handskas med den förestående disputationen och allt arbete som kommer med den, än med detta eviga snöande. Det slutar ju aldrig! Blä!

Mars ska ju vara en vårmånad, och fast jag vet att det aldrig blir vår så tidigt som jag hoppas, så är det här ju löjligt. Det snöar idag, igen! Vad är det för fel på sol, plusgrader, tö och snödroppar? Nej just det, inget alls! Så jag väntar, och väntar...

Nya länkar

Det här borde jag gjort för länge sedan, uppdaterat länklistan alltså. Så jag passar väl på att göra det nu, när jag ändå sitter här och väntar på att mitt prov ska uppnå rätt temperatur.

Det finns rätt många både nu aktiva och föredettningar inom CHF som bloggar. Bland annat de redan tidigare nämnda Linda och Kristina. Johan Hammarqvist är också en gammal kollega från CHF:s förbundsstyrelse som numera ägnar sig åt att hålla ordning på Maud Olofssons presskontakter.

Dessutom finns Ilan, min efterträdare som förbundsordförande, representerad i bloggosären. Så gör även nuvarande vice ordföranden Karin Andersson och FS-ledamoten Johan Lundgren. Och så finns det förstås många många fler också. Men de får jag nämna en annan gång.