Valrörelseabstinens

Idag har jag faktiskt känt av lite valrörelseabstinens - det är ju ändå lite roligt att vara ute och prata politik med människor, debattera med andra politiker. Och alla opinionsmätningar är lite mer spännande att följa när man själv är med, mera aktivt. Men det finns ju andra som är det. Johan och de andra i Väsby jobbar som bäst för mer centerinflytande där, Linda kör stenhårt för att bli kommunlråd i Övertorneå, och inte minst Sara, som jag ju faktiskt är mentor åt, som satsar på kommunpolitiken här i Uppsala. (Som ni förstår har jag inga problem att veta vem jag ska kryssa i kommunfulmäktigevalet...).

Däremot är det inte alldeles enkelt att välja vem som ska få krysset på landstingslistan, och när det gäller riksdagsvalet har jag faktiskt ordentlig beslutsångest. Det finns inte riktigt någon kandidat som uppfyller alla mina krav, så det får bli någon slags kompromiss.

Så, blir det ett maktskifte den här gången? Ja, hoppas gör jag ju - men det är svårt att gissa, man ska inte räkna bort sossarna i förtid, det är en sak som är säker. Å andra sidan måste man ju tro att det ska gå någon gång. I kommunen tror jag att det finns gott hopp - inte minst för att det faktiskt var borgerlig röstövervikt även i föra valet, men valkretsindelningen ledde till mandatövervikt för s-v-mp i alla fall. (Ja, det är faktiskt märkligt att det kan bli så, men det kan det, demokratin är inte perfekt.)

Och alldeles strax börjar utfrågningen av Reinfeldt i SVT. Det ska bli spännande att höra vad han har att säga. Det är en grej som känns konstig jämfört med tidigare valrörelser - jag har ju ibland tid att se på de där utfrågningarna, det hade man ju aldrig förut, då var man ute och delade material eller stod i valstugan eller debatterade någonstans, så man fick alltid bara höra vad andra tyckte. Men den här gången är det bara avhandlingen som tävlar om uppmärksamheten, och den har jag lämnat för idag.