Framgång...

Framgång mäts denna vecka i följande enheter:

#antal uppackade och undanstoppade flyttkartonger. (Ja, jag har äntligen fått hit alla saker som stått i Uppsala de senaste åren...) Dessvärre äger jag många fler böcker än vad som får plats i de hyllor som för närvarande finns i min lägenhet och därför kommer det nog inte att bli några rekord satta i detta avseende under innevarande vecka. I alla fall inte av just den här bloggaren.

#antal korrekt installerade belysningsanordningar i ovan nämnda lägenhet. Problemen är tre; Det första är att jag är lagom rädd för elektronik och följaktligen inte alls gillar när jag behöver koppla ihop olikfärgade kablar som hänger och dinglar ner från kontakter i taket. Det andra är att det är oklart om de strömbrytare man antar går till taklampsuttagen verkligen är inkopplade. Det tredje problemet (avdelningen i-landsproblem) är att jag är för kort för takhöjden i min lägenhet och därför inte ens kan koppla in de taklampor som har en alldeles vanlig kontakt...* Ingen rekordpotential här heller är jag rädd.

#antal mW ut från TOPAS:en**. Nuvarande status: Från 14 till 60 mW på mindre än tre timmar, och en stabil intensitet. Detta är dock nytt rekord för undertecknad! Wohoo! (Jag ber er observera att det inte finns något som helst element av ironi i detta wohoo!) Dagens understatement rör för övrigt samma lilla box: "den är lite känslig för ingångslinjeringen"***


* Jo, jag vet att lösningen på detta problem är införskaffandet av en stege, men det ingår nu inte alls i mina planer att göra dylika inköp innan jul. Jag vet dessutom inte hur jag skulle hinna med det.

** En TOPAS kan enklast beskrivas som en våglängdsväljare till femtosekundslasersystemet

*** Det betyder, på ren svenska: Om du flyktigt tänker att du kanske borde justera ingångsspegeln medan du dricker kaffe i fikarummet långt bort laserlabbet så kommer intensiteten att ha ändrats när du kommer tillbaka, och i 999 fall av 1000 till en lägre intensitet än innan du tänkte på eventuell justering...

Vi har bestämt hört det förut

Så var det dags igen. Att konstatera att svenska skolelever inte alls står sig särskilt bra i internationella jämförelser när det gäller naturvetenskap. Idag kom rapporten TIMSS Advanced 2008 som har studerat svenska gymnasisters kunskaper i "avancerad matematik och fysik". Resultaten är, inte helt oväntat nedslående.

Svenska elever presterar på en låg nivå i matematik, bara Filippinerna har ännu lägre resultat.
Det ser något bättre ut i fysik, där svenska elever landar på en genomsnittlig nivå. Det är dessutom intressant att notera att resultaten har försämrats kraftigt sedan 1995 när en motsvarande, jämförbar undersökning gjordes.

Rapportförfattarna skriver: "... andelen elever som inte anses nå upp till medelgod
kunskapsnivå enligt kriterierna i TIMSS Advanced nästan har fördubblats."

Onekligen ett resultat som bör stämma till eftertanke för alla de som hävdar att den svenska skolan är/bör vara i världsklass. Framför allt kanske man bör fundera på varför det har blivit så mycket sämre på den här tiden. Och hur det kommer sig att betygen inte verkar sjunka i takt med kunskaperna...

Vad man bör göra åt problemet kan och bör man förstås diskutera. Politiker och lärare, och, anser jag personligen, framför allt naturvetare och matematiker. För om den här utvecklingen fortsätter på lång sikt kommer Sveriges konkurrenskraft att sjunka dramatiskt. Matematik handlar nämligen inte så mycket om att räkna mattetal som att kunna utföra avancerad logisk problemlösning. Sådant kan en kunskapsnation knappast klara sig utan.

Rapporten kan man ladda hem härifrån. Och den som kan förklara för mig varför man valt den framsidesbild man valt kan få ett fint pris. Om man är snäll kan det kanske tolkas som om att man vill understryka vikten av att äta frukost, men "frukost" är ett ord som jag inte kan minnas nämns i rapporten...

Dagen så här långt

Mörkt. Grått. Trött. Millenia (laser) ger märkligt låg energi. Evolution (laser) tar lång tid att värma upp. Tsunamin (laser) ger lägre energi än den borde. Spitfire (förstärkare) ger lägre energi än den borde. Topasen (våglängdsväljare) vägrar ge mig någon annan våglängd än 495 nm. Och förstås till lägre energi. Det är nästan så att man kan ana en trend. Undrar om min trötthet liksom har smittat av sig i laserlabbet?

Också en del av jobbet...

Det saknas egentligen inte (vettiga) saker att blogga om, men samtliga på den listan kräver mer eftertanke i formuleringarna än vad som hunnits med på sistone. Men för att bevisa att jag fortfarande är vid liv (och läser min e-post*) kommer här ett citat hämtat direkt från en av Chalmers alla e-postlistor som når många människor:

"Hello all,
last week my chair (blue, patterned, black arm rests, not typical for the Kb flora) by mistake was moved to "godsmottagningen". It cannot be found there anymore and since this is/was my own (private) chair and I am thankful for anyone giving me a hint..."

Man kan i alla fall konstatera att det finns problem som man inte har.

*fast man kanske inte borde...

Cynism eller bara vanlig hederlig dumhet

Tänk er följande:

Dag N:
F.d. doktorand (fdd) i visst behov av CV-boost inför en ny forskningsanslags/tjänsteansökningsrunda nästa år försöker etablera mailkontakt med f.d handledare (fdh), bland annat för att försöka reda ut om den sista artikeln från doktorandtiden någonsin kan bli klar att skicka in.

Dag N+7:
Fdd har under en veckas tid hört absolut ingenting från fdh och ordnar därför sina tågbiljetter så att de passar de tider som gäller de mer privata åtaganden fdd har i regionen där fdd:s Alma Mater är lokaliserat.

Dag N+10:
Fdh meddelar att han är ruskigt upptagen men det vore väl väldigt trevligt om fdd kunde ge ett 40-minuters föredrag om sin postdoc och följa med på kollektivlunchen med alla mötesdeltagare "så kan vi prata då", samma dag som fdd hade tänkte åka tillbaka till staden där fdd numera jobbar, jättetidigt* på morgonen.

Senare samma kväll, vilken infaller exakt två arbetsdagar före 40-minutersföredraget ska hållas meddelar fdh att fdd är "mycket välkommen" att närvara vid docentföreläsning som hålls av en enligt fdh extremt viktig och kompetent person** innan fdd åker tillbaka till nya staden.


Dagens fråga nummer 1 är alltså: Är det cynism (fdd behöver både föredrag till CV:n och rekommendationsbrev inom en snar framtid) att glatt säga ja till fdh:s förslag och boka om sina tågbiljetter så sent att fdd även kan närvara vid docentföreläsningen, eller är det bara ren och skär dumhet?

(Att fdd saknar en viktigt professor-skill, nämligen att framstå som upptagen i alla lägen, är dessvärre helt uppenbart.)

Dagens fråga nummer 2 är: Hur många tror att fdd faktiskt kommer att få prata med fdh under lunchen?

*"Jättetidigt" bör här förstås mot bakgrunden att det är morgonen efter en disputationsfest (som av oklara anledningar äger rum en måndag...)

**F.d samarbetspartner till fdd med den intressanta egenheten att denne tenderar att alltid glömma bort att nämna eller "stavar fel"*** på fdds namn i sina acknowledgement. (Stavar fel som i "oj, jag skrev visst Malin istället för Maria...")


Och ja, ovanstående scenario är förstås helt hypotetiskt, ifall nu någon misstänkte något annat...

Dagens noteringar

Formas, det av de svenska forskningsråden som ska stödja forskning inom miljö, areella näringar och samhällsbyggande har en öppen utlysning om forskningsmedel till "starka forskningsmiljöer" inom något av nedanstående områden. Kursiveringar inom parentes är mina kommentarer. Och det förtjänar att påpekas att ansökningar som skickas in till den här utlysningen måste vara interdisciplinära...

Climate and energy (det är ju, ganska, brett kan man säga...)
Natural resources and environment (nu blev det genast mycket mer avgränsat)
Environmental technology and new materials
Urban and rural development (men, småortssverige då?!)
Quality of life for people and animals (eh?!)

Ja, och så har SACO meddelat världen vad man anser om framtidsutsikterna för ett antal yrken, fram till 2014 närmare bestämt. Intressant nog tycks man på senare år ha bestämt sig för att sluta hävda att kemist kommer att vara ett bristyrke i framtiden, och det är ju klokt, eftersom få kemister har märkt av någon stor efterfrågan på deras kompetens de senaste 10 åren eller så. Å andra sidan hävdar rapporten att bland annat reservofficer, fysiker och lärare/forskare vid högskola/universitet kommer att vara bristyrken år 2014. Hoppas kan man ju alltid, men jag tror det nog först när jag ser det.

Slutligen finner jag det mycket irriterande att mina statistiska övningar talar om för mig att mina data inte ger olika värden, trots att jag kan se, genom att bara titta på mina experimentella data, att de faktiskt är mycket olika...

Tidningsrecension

Bloggtystnaden på sistone har många skäl. Dels händer det inte så vansinnigt mycket i mitt liv just nu annat än att jag försöker vänja mig vädret och det är just inte så mycket att blogga om. Dels har det varit, och är, lite turbulent i några mycket goda vänners liv, och att lägga tid på att blogga om just inget viktigt alls känns gärna lite meningslöst när vänner behöver tala om sådant som självmord i familjen eller att de blivit utsparkade, utan förvarning, ur sitt lab och därmed riskerar att stå utan försörjning inom en månad eller två. Det finns dagar då det känns mycket frustrerande att vara långt bort några av sina bästa vänner...

Icke desto mindre har jag funnit saker att blogga om. Tex Göteborgsposten. Jag får medge att jag blev positivt överraskad av helgens båda tidningar, men hittills tror jag ändå att när min 30-dagars testprenumeration är över så är det tveksamt om jag förnyar den - mina skrattmuskler klarar inte av att läsa synnerligen ilskna insändare som handlar om saker som filmjölksförpackningar och undertecknas med signaturer av typen "fil är livet"* alltför många dagar i veckan... Det finns ju trots allt tidngar som Svenska Dagbladet som har ledare skrivna av Sanna Rayman och Per Gudmundson, och som har Merit Wager som kolumnist. Än så länge har jag inte sett att GP når den standarden på ledarsidan.

*Jajamen, den helt är autentisk.

Göteborgsprops

Hasselblad center finns i den här stan. Bara det gör den värd att besöka. Och den pågående utställningen med årets pristagare, Robert Adams, anbefalles för alla som befinner sig i närheten. Man kan inte låta bli att fascineras av en fotograf som kan sitta en hel dag, på samma ställe, och ta bilder på havet, ur samma vinkel, för att visa hur havsytan förändras med tiden. (De bilderna såg jag första gången på National Gallery of Art i DC, de är fortfarande lika fantastiska.) Jag gissar att jag kommer att se den utställningen ett par gånger till innan de byter. (Bilderna hänger kvar till 10 januari...)

Och konstmuseet i övrigt var en positiv överraskning. Vi hann inte ens igenom alla delar av det under de knappa fyra timmar vi var där (å andra sidan kanske jag spenderade oproportionerligt mycket tid på fotoutställningen, men ändå, inte alla musem är värda att besöka i fyra timmar.) Props till kulturen i Göteborg alltså.

Helt andra, inte alls lika bra bilder, som Robert Adams diton, finns här om nu någon skulle ha missat det.