Utan kaffe i Knivsta

Rubriken på denna post är satt med tanke på de människor som oroar sig för mitt höga koffeinintag (som till största delen kommer från kaffe, inte från te eller diverse koffeinhaltiga läskedrycker). Och innan jag går in på väsentligheterna så vill jag bara meddela att jag utan huvudvärk eller andra men klarade mig utmärkt utan kaffe i över ett dygn! (Fast jag medger att det är fullt möjligt att detta mest säger något om koffeinhalten i vårt kaffe på jobbet.)

Nå, jag har i alla fall varit och hälsat på Maria och Per i Knivsta, och tittat på deras hus. Det var tredje gången i mitt liv som jag gått av tåget i Knivsta, och första gången som jag gått upp på östra sidan av järnvägen... Och jag har hjälpt till att tapetsera(!) och jag blev så himla inspirerad av alla snygga tapeter (särskilt det fantastiska "gröna rummet") och alla deras möjliga inredningsprojekt att jag gick och köpte nya gardiner när jag kom hem. Nu är de uppsatta, och jag är nöjd, även om det är att betrakta som ett typiskt impulsköp...

Och när jag ändå är inne på hur mitt hem ser ut så kan jag meddela alla er som hyser begränsat höga tankar om min förmåga att få växter att trivas (jo, jag tillhör fortfarande själv den kategorin, men jag är glatt överraskad) att min fredslilja blommar, liksom perlargonen (åtminstone påstår diverse experter att det är en pelargon) och den har massor med knoppar, och så har jag en clivia (som det inte heter på svenska... kan någon tala om för mig vad deras svenska namn är?) som också blommar. Så det så. Får se hur länge det varar.

Annars har det varit en intensiv vecka, minst sagt. I måndags hälsade jag på Tryggve och Andrea, i tisdags var jag hemma hos Sara för valkampanjsplanerande, i onsdags var det ju redan tidigare nämnda jobbfest, i torsdags fick jag födelsedagsmiddag hos Susanne och fredag-lördag var det som sagt Maria och Per i Knivsta. Det känns faktiskt väldigt skönt att bara vara hemma och ta det lite lugnt ikväll.

Men till sist, tack alla ni som på ett eller annat sätt uppmärksammat min födelsedag! Jag har blivit glad för alltihop! Och jag kan också meddela att skillnaden mellan att vara 30 och 31 inte är särskilt stor - jag känner mig precis som vanligt. Och imorgon återgår jag till verkligheten, ska packa ihop mitt kontor inför flytten.