Pingis

Vad har ett inlägg om pingis på en doktorandblogg att göra? Ja, mer än man kan tro, faktiskt...

Några, rätt många faktiskt, av mina kollegor ägnar sig åt att spela pingis, både i tid (om de får säga det själva) och otid (om några av vi andra får säga det). Igår var det dags för det årliga "ultra-fastpartyt" där det, av någon outgrundlig anledning alltid ska koras en pingismästare*. Tidigare år har jag lyckats slippa undan att delta i den där turneringen med olika motiv av typen "jag har inte spelat pingis sen jag var tio", "jag tycker inte om bollsporter där bollen är mindre än än en volleyboll och man inte får ta den med händerna", "jag är emot tvångssportande" etc. Igår försökte jag med argumentet "jag vill inte". Det funkade inte alls. Så jag var tvungen att vara med. Förlorade förstås duktigt, men, och här kommer poängen med hela den här posten, jag tog poäng mot Daniel! (Daniel tillhör den pingisspelande delen av institutionen... och är minst sagt sportig i största allmänhet.) OK, jag inser att han kanske inte gick riktigt för fullt i matchen mot mig, men ändå - jag tog poäng mot Daniel! Ha! Det kan jag leva på i flera månader.

Och dessutom kan jag meddela att om ni vill studera era kollegors vinnarskalle/tävlingsinstinkt så är det bara att organisera en pingisturnering, iaktta och förundras... Men festen var mycket trevlig (och det regnade inte i år!) och whiskyn som Jan bjöd på var god. Tack för det!

_ _ _ _
* Efter diverse trixande med spelschemat slutade det hela med att Linus försvarade sin titel från förra året.