Från lägenhetsinbrott till New York

Vilken vecka det var förra veckan! Efter att ha startat med en tolvtimmars arbetsdag i måndags och att upptäcka att man haft lägenhetsinbrott när man kommer hem. Brottsplatsundersökning i ens hem, kontakter med hyresvärd, försäkringsbolag etc... Mera jobb och så i fredags var det änligen dags att sätta sig på SAS-flyget till Newark (en av New Yorks tre flygplatser) för att turista lite i New York, men framför allt för att få träffa Mats igen!

New York är ett häftigt ställe, som man inte hinner uppleva fullt ut på bara en helg… Men vi gjorde så gott vi kunde. Vi började med att konstatera att vi faktiskt bodde på hotellet som var på framsidan av Kristines guidebok, 23:e våningen, av 40 möjliga. (Gissa vem som fick överge sin aversion mot att åka hiss!?) Ett sammanträffande som var lika kul som att två av mina ”grannar” på flyget över Atlanten visade sig ha bott i Knoxville.

Väl installerade i NYC så satte vi igång turistandet. På fredagskvällen besökte vi Empire State Building – det var troligen ett smart drag, för kön var inte alls så särskilt lång. Och det var klart häftigt att se ut över Manhattans skyskrapor nattetid. Kamera rekommenderas varmt, men det blåser en del på 86:e våningen, så det gäller att vara stadig på handen, och inte drabbas av svindel… Jodå, det finns galler så man måste nog vara väldigt smal och väldigt galen för att lyckas trilla ner utan uppsåt, men ändå.

På lördagen klarade vi av flera ”måsten”, som promenad i Central Park - där det fanns påskliljor, krokusar och grönt gräs - besök på Guggenheimmuseet (bara själva huset är värt ett besök) och sedan blev det Broadwaymusikal. Allt detta medan jag kämpade med tidsomställningens effekter. (Trött klockan 4 på eftermiddagen...) Men solen sken, och även om det inte var jättevarmt så var det mer vårlikt än det synnerligen kylslagna Uppsala som jag lämnade bakom mig.

Söndagen spenderades med ett besök i Battery Park där vi tittade på frihetsgudinnan, vi åkte inte ut dit, eftersom vi inte hade lust att spendera minst en timme i kö. Istället promenerade vi genom Financial District, såg på Ground Zero, och sedan vidare upp mot Manhattans centralare delar via Chinatown. Tunnelbanan tog oss upp till Central Park, och vad hittade vi där? Jo, en hel massa människor som, med något olika hastighet ska tilläggas, förflyttade sig i parken med hjälp av karta och kompass… Orientering alltså. Den ordväxling som följde slutade med att Mats fick fotografera en orienteringsskärm, innan vi som planerat gick vidare till Naturhistoriska museet, utan att passera 72:a gatan där starten enligt uppgift skulle gå.

Dagens sista programpunkt var för mig att bekämpa den enorma tröttheten (för Mats var uppgiften följaktligen att hålla mig vaken) och komma iväg till Swing46. Där blev det middag, musik av ett fyramannaband (vars trummis faktiskt är den riktige trummisen från Sesame Street) och lite dans. Det var klart värt att hålla sig vaken för!

Måndagen blev det så lite shopping på Macy´s (ett av världens största varuhus), bland annat inhandlades födelsedagspresenter till mina syskonbarn (Ebba och Wilma: De kommer på posten inom kort!) innan det till sist var dags att bege sig ut till Newarks flygplats igen. Väl där gick incheckning, säkerhetskontroll och boarding så smidigt att man borde blivit misstänksam - och mycket riktigt... Det visade sig att vi hade för lite luft i ett av landningsställens däck (oklart om det var punktering på riktigt eller ej). Det tog en timme att fixa, och sen var det så kallad "heavy traffic" till och från Newark, så vi stod på taxibanan och väntade på start i över 45 minuter. Men till sist kom vi iväg, och vid strax efter 9 i morse landade vi på Arlanda. Och jag kom till jobbet precis i tid för att hinna lyssna på mina och Tanias projektstudenters redovisning.