Titelnoja

Jag har drabbats av titelnoja. Här tilltalar ju folk varandra med titlar i alla möjliga och en hel del (i mitt tycke) omöjliga sammanhang också. Ett sådant exempel är studenten som gör forskningsprojekt i vårt labb, och som, sen han blev upplyst om att jag har en doktorstitel, har börjat kalla mig för doktor Abrahamsson. Med betoning på doktor. Utan tillstymmelse till ironi eller sarkasm (vilket jag antagligen skulle hade hanterat väsentligt bättre än nuvarande gravallvarliga titulerande som jag har mycket svårt att hantera). Jag har förklarat ungefär 18 gånger att jag inte vill att han kallar mig det, och att det fungerar alldeles utmärkt att använda mitt förnamn, som han gjorde innan han fick veta. (Antagligen till och med bättre, eftersom det nu brukar ta ett tag innan jag begriper att det är mig han pratar med...)

Jag har också berättat, till hans och kollegornas, storögda förvåning att i Sverige tilltalar vi i allmänhet inte våra (universitets)lärare med doktor eller professor tillsammans med efternamn. Och för den delen att vi sällan talar om en lärare eller handledare som doktor eller professor Si-och-Så. Förr eller senare kommer jag antagligen trampa i klaveret när jag glömmer bort hur viktiga titlarna är här. (Dvs ingen låtsas ju om att det är viktigt, men folk kan bli ordentligt förolämpade om de inte tilltalas med en i deras tycke lämplig titel.)

Allt detta titulerande har i alla fall gjort mig lite nojig inför ett mail som jag snart måste ta och skicka iväg, just för att jag inte vet riktigt vet vilket sätt som är lämpligt att adressera personen (som är verksam i Sverige) ifråga på. Resten av mailet är klart, men just den där inledande raden saknas fortfarande. Men kanske att det står klart vad som är det rätta om det får vila över natten... Det vore bra om det kom iväg snart, en sak mindre på att-göra-listan.