Thursday, May 29, 2008

Läskiga djur

OK. Jag är inte rädd för spindlar. I alla fall inte svenska spindlar som är så där små och harmlösa som svenska spindlar brukar vara. Men igår fick jag klart för mig att det faktiskt finns (minst) en sorts giftig spindel som lever i de här trakterna av USA. Jag är inte riktigt säker på om jag tycker att det är bra att jag vet om det, eller om jag hade varit gladast ovetande...

Och det faktum att det satt en stor, fet, hårig spindel på jobbets kaffebryggare i morse gjorde mig i alla helt övertygad om att jag skulle köpa kaffe idag (och imorgon, och i övermorgon osv...). Och om ingen annan tagit bort den, eller den flyttat på sig av sig själv så sitter den nog kvar där än. Riktigt läskig var den i alla fall.

5 comments:

chall said...

hihi, jag känner igen det där med giftspindlar och i mitt fall här nere giftormar... i vattnet... när man badar...

Jag vet inte vem som var mest överraskad förra sommaren. Jag eller mina vänner när dom insåg att jag inte visste att det var viktigt att titta ordentligt när man badar så man inte blir biten av en orm ;)

Tack för kommenteraren, mejl kommer.

Maria Abrahamsson said...

Här dräller det av ormar, de finns tom inne på campusområdet. (Man skulle kunna tro att det inte vore ett så trevligt ställe för ormar, men...) Men det är väl egentligen bara copperheads som är giftiga (men de är ju å andra sidan riktigt otrevliga) men de gillar tacksamt nog inte riktigt stadsmiljöer så att få se en sån här verkar ändå ganska otrevligt. Men i Tennessee har ni ju både skallerormar och copperheads.

Maria Abrahamsson said...

Hmm, jag kan visst inte skriva ordentligt. Det jag menade var att det verkar ganska otroligt att man skulle kunna stöta på copperheads på campus... (det vore antagligen otrevligt också, men det är en annan sak.)

[cmh] said...

Kanada verkar vara bättre än USA på flera sätt. De djur som är mest troliga att ha ihjäl naiva europeer där är åtmistone söta (björn).

Maria Abrahamsson said...

Mhm, och och björnar har ju också den fördelen att man sällan trampar på dem av misstag...