...att om man jobbar någonstans mellan 12 och 16h per dygn så hinner man inte sova så mycket och då blir man trött.
...fotbollsspelande botar inte halsont, snarare förvärrar det saken.
...disk inte diskar sig själv och insamlade experimentall data inte analyserar sig själva.
Samma empiriska studier visar också att risken för meningslösa bloggposter som inte bidrar med något annat än upprepningar av det redan uppenbara ökar exponentiellt med bristen på sömn.
Friday, June 26, 2009
Thursday, June 25, 2009
1000 saker...
... att blogga om, men dessvärre ca en miljon saker att göra på jobbet. Därför fortsätter det sporadiska bloggandet ett tag till medan jag jobbar hela dagarna och halva nätterna, kliar myggbetten från den gångna helgen och funderar på hur i herrans namn jag ska hinna tvätta innan jag drar till New York igen på fredag. Nu är dock mitt prov klart att mätas på. Peace out!
Friday, June 19, 2009
Tidsangivelser och andra sorters lögner
Hoppas att ni hade en bra midsommar! Själv sitter jag på BWI och väntar på ett flyg till Boston. Imorgon blir det nämligen midsommarfirande i Massachussets för min del. Vägen dit tycks dock vara kantad av förseningar. Tåget ut till flygplatsen var försenat men ingen brydde sig om att annonsera den förseningen, eftersom 15 minuter sent ändå är nästan i tid, om man ska tro Amtrakpersonalen på Penn Station i Baltimore.
På flygplatsen ger alla monitorer olika avgångstid för mitt flyg, fast alla har gemensamt att de anger en senare tid än den planerade avgångstiden. Vid gaten, där det fortfarande inte finns något flygplan, annonseras dock fortfarande den ordinarie avgångstiden 4.30 pm, vilket är ungefär 15 minuter från nu...
En helt annan sorts lögner var morgonen samtalsämne i labbet. Mina vänner, A och K, är ett par. Ett lesbiskt par. K:s mamma har vissa problem med att hennes dotter är homosexuell, och har därför bestämt sig för att detta är guds sätt att straffa henne för hennes synder. A:s mamma är, trots att A och K har varit ett par sen de var tonåringar och bott tillsammans bra länge, övertygad om att detta bara är en fas. På senare år har de båda mammorna lyckats upprätthålla illusionen att deras döttrar inte egentligen är homosexuella eftersom de bor i en "two-bedroom-apartment", och alltså, förstås har varsitt sovrum. Det blev visst stort familjedrama när A och K kastade ut extrasängen som för syns skull stått i det sovrum som de ändå bara använde som arbetsrum.
Nu ska A. och K. köpa hus. Vilken sorts lögn de båda mammorna ska komma upp med för att rationalisera detta beteende från döttrarna är ännu oklart, men de har låtit meddela att de fortfarande betraktar det hela som en fas, som kommer att gå över, vilket årtionde som helst nu. A hade visst sagt till sin mamma igår att hon kanske borde överge denna livslögn en gång för alla och acceptera faktum. Modern ifråga svarade att det tänkte hon minsann inte göra, och om A trodde att hon någonsin skulle acceptera det hela och, hemska tanke, berätta för sina vänner att hennes dotter är homosexuell så trodde hon helt fel.
Ibland krävs det bara vanligt folkvett för att man ska känna sig som en oerhört liberal och tolerant människa.
På flygplatsen ger alla monitorer olika avgångstid för mitt flyg, fast alla har gemensamt att de anger en senare tid än den planerade avgångstiden. Vid gaten, där det fortfarande inte finns något flygplan, annonseras dock fortfarande den ordinarie avgångstiden 4.30 pm, vilket är ungefär 15 minuter från nu...
En helt annan sorts lögner var morgonen samtalsämne i labbet. Mina vänner, A och K, är ett par. Ett lesbiskt par. K:s mamma har vissa problem med att hennes dotter är homosexuell, och har därför bestämt sig för att detta är guds sätt att straffa henne för hennes synder. A:s mamma är, trots att A och K har varit ett par sen de var tonåringar och bott tillsammans bra länge, övertygad om att detta bara är en fas. På senare år har de båda mammorna lyckats upprätthålla illusionen att deras döttrar inte egentligen är homosexuella eftersom de bor i en "two-bedroom-apartment", och alltså, förstås har varsitt sovrum. Det blev visst stort familjedrama när A och K kastade ut extrasängen som för syns skull stått i det sovrum som de ändå bara använde som arbetsrum.
Nu ska A. och K. köpa hus. Vilken sorts lögn de båda mammorna ska komma upp med för att rationalisera detta beteende från döttrarna är ännu oklart, men de har låtit meddela att de fortfarande betraktar det hela som en fas, som kommer att gå över, vilket årtionde som helst nu. A hade visst sagt till sin mamma igår att hon kanske borde överge denna livslögn en gång för alla och acceptera faktum. Modern ifråga svarade att det tänkte hon minsann inte göra, och om A trodde att hon någonsin skulle acceptera det hela och, hemska tanke, berätta för sina vänner att hennes dotter är homosexuell så trodde hon helt fel.
Ibland krävs det bara vanligt folkvett för att man ska känna sig som en oerhört liberal och tolerant människa.
Friday, June 12, 2009
Wolftrap
Dags att skriva något på den här försummade bloggen kanske? Det har ju blivit sommar i Maryland också. Och på sommaren gör man somriga saker som att jobba, träna inomhus för att det är antingen för varmt eller alldeles för mycket blixtar och dunder utomhus, jobba, bli genomblöt av antingen luftfuktighet i kombination med hög temperatur eller för att det vräker ner regn (och ibland hagel) och åskar som tredje världskriget brutit ut. Och så kan man gå på utomhuskonsert också.
I Virginia, som inte är så långt bort som det låter, finns Wolftrap National Park, som är en "National park for the performing arts". Där var vi igår för att se Matt Nathanson och Indigo Girls. (Nåja, somliga av oss är definivt mer förtjusta i den senare...) Det var det ganska många andra också som var, och inte alla av dessa ett par tusen var så praktiskt lagda. Väderleksprognosen talade om ett par timmar av "severe thunderstorms and rain".
Det fick oss att tycka att det var en bra ide att packa regnkläder och det var vi mycket nöjda med när väderprognosen med råge infriades. (jag har aldrig varit utomhus i värre åskväder...) Dessutom var alla som satt bakom oss också nöjda, eftersom de fortfarande kunde se då vi inte raskt slog upp fyra gigantiska paraplyer. Som extra bonus funkar regnställ också mycket bättre under långvarigt kraftigt regnande om man vill förbli någorlunda torr. Och när två timmars regn förvandlar gräsmattan till lerfält är regnställ också mycket pratiskt. Det var en och annan som fick ofrivilliga lerinpackningar igår kväll. (Att lersanera mina skor står fortfarande på att-göra-listan dock...) Men trevligt var det. Och säkert också jättebra för mitt onda knä. (Oklart exakt hur, men trevliga saker är väl alltid bra?)
I Virginia, som inte är så långt bort som det låter, finns Wolftrap National Park, som är en "National park for the performing arts". Där var vi igår för att se Matt Nathanson och Indigo Girls. (Nåja, somliga av oss är definivt mer förtjusta i den senare...) Det var det ganska många andra också som var, och inte alla av dessa ett par tusen var så praktiskt lagda. Väderleksprognosen talade om ett par timmar av "severe thunderstorms and rain".
Det fick oss att tycka att det var en bra ide att packa regnkläder och det var vi mycket nöjda med när väderprognosen med råge infriades. (jag har aldrig varit utomhus i värre åskväder...) Dessutom var alla som satt bakom oss också nöjda, eftersom de fortfarande kunde se då vi inte raskt slog upp fyra gigantiska paraplyer. Som extra bonus funkar regnställ också mycket bättre under långvarigt kraftigt regnande om man vill förbli någorlunda torr. Och när två timmars regn förvandlar gräsmattan till lerfält är regnställ också mycket pratiskt. Det var en och annan som fick ofrivilliga lerinpackningar igår kväll. (Att lersanera mina skor står fortfarande på att-göra-listan dock...) Men trevligt var det. Och säkert också jättebra för mitt onda knä. (Oklart exakt hur, men trevliga saker är väl alltid bra?)
Saturday, June 06, 2009
Röstförklaring
Förra fredagen var jag i DC för att göra mitt första besök på svenska ambassaden med syftet att rösta i Europaparlamentsvalet. Och det gjorde jag också, men utan någon som helst entusiasm.
Så jag röstade, men jag var tvungen att övertyga mig själv om att jag röstade på en kandidat, snarare än ett parti. (Ja, jag övervägde piratpartiet, men av olika skäl bestämde jag mig för att inte göra det. Jag tänker dock inte klandra någon som gör det.) Jag är fortfarande medlem i centerpartiet, men måste medge att jag inte är särskilt imponerad av dem just nu. (Det var min diplomatiska sida som talade där...) Att följa debatten från centerstämman var mest deprimerande - inte minst med tanke på en del osedvanligt korkade uttalanden från fler än en riksdagsledamot.
Likväl var det en centerpartist som fick min röst i slutänden. Någon jag känner sedan ganska länge. En person vars intellekt jag beundrar och vars arbetskapacitet är något utöver det vanliga, dessutom en människa som vågat tänka självständigt i förhållande till partiledningen. (Det sista är inte så vanligt som man skulle kunna tro, alldeles oavsett vad ledande centerpartistiska företrädare säger om takhöjden i partiet...) Jag vet att hon har förmåga att få saker uträttade och jag vet att hon och jag är ense i nästan alla frågor som är viktiga för mig och som har någon slags relevans för Europaparlamentsvalet. Ändå var jag tveksam. Mycket tveksam. Det som till sist fällde avgörandet var hennes, eventuellt något populistiska men likväl principiellt viktiga, beslut att JO-anmäla Uppsala Universitet, Linköpings Universitet och Växjö Universitet för att de stängt av studenter från internet.
Jag kryssade alltså Lena Ek. Inte med någon vidare entusiasm för hennes parti, särskilt inte i integritetsfrågorna, men med lite mer entusiasm för henne.
Efter att jag röstat stod det också klart att Lena valt att "integritetscertifiera" sig, vilket gör att jag känner mig mer bekväm med mitt val. Och jag tror att Lena kan göra stor nytta under ännu en mandatperiod. Men innerst inne hoppas jag att piratpartiet får så många röster att det skakar om ordentligt bland de etablerade partierna, för de har uppenbarligen inte begripit att personlig integritet är en grundläggande rättighet och en av fundamenten i en fungerande demokrati.
Så jag röstade, men jag var tvungen att övertyga mig själv om att jag röstade på en kandidat, snarare än ett parti. (Ja, jag övervägde piratpartiet, men av olika skäl bestämde jag mig för att inte göra det. Jag tänker dock inte klandra någon som gör det.) Jag är fortfarande medlem i centerpartiet, men måste medge att jag inte är särskilt imponerad av dem just nu. (Det var min diplomatiska sida som talade där...) Att följa debatten från centerstämman var mest deprimerande - inte minst med tanke på en del osedvanligt korkade uttalanden från fler än en riksdagsledamot.
Likväl var det en centerpartist som fick min röst i slutänden. Någon jag känner sedan ganska länge. En person vars intellekt jag beundrar och vars arbetskapacitet är något utöver det vanliga, dessutom en människa som vågat tänka självständigt i förhållande till partiledningen. (Det sista är inte så vanligt som man skulle kunna tro, alldeles oavsett vad ledande centerpartistiska företrädare säger om takhöjden i partiet...) Jag vet att hon har förmåga att få saker uträttade och jag vet att hon och jag är ense i nästan alla frågor som är viktiga för mig och som har någon slags relevans för Europaparlamentsvalet. Ändå var jag tveksam. Mycket tveksam. Det som till sist fällde avgörandet var hennes, eventuellt något populistiska men likväl principiellt viktiga, beslut att JO-anmäla Uppsala Universitet, Linköpings Universitet och Växjö Universitet för att de stängt av studenter från internet.
Jag kryssade alltså Lena Ek. Inte med någon vidare entusiasm för hennes parti, särskilt inte i integritetsfrågorna, men med lite mer entusiasm för henne.
Efter att jag röstat stod det också klart att Lena valt att "integritetscertifiera" sig, vilket gör att jag känner mig mer bekväm med mitt val. Och jag tror att Lena kan göra stor nytta under ännu en mandatperiod. Men innerst inne hoppas jag att piratpartiet får så många röster att det skakar om ordentligt bland de etablerade partierna, för de har uppenbarligen inte begripit att personlig integritet är en grundläggande rättighet och en av fundamenten i en fungerande demokrati.
Tuesday, June 02, 2009
Också en sorts dag...
Vi hade labstädning och -inventering idag. Det betyder att jag äntligen fått bort lite damm i laserlabbet. Det krävde bara fyra omgångar med klibbig dammsamlare. Och fyra omgångar med moppen.
Det är dock inte det minsta synd om mig. För det första så fick jag äntligen ett rent laserlab och för det andra så fick jag ju tillfredsställelsen att alla insåg att mitt tjat om att vi behövde städa inte var fullt så omotiverat som de trodde. Och vi hittade en massa coola grejer som vi nu måste komma på experiment åt. Men framför allt slapp jag inventera kemikalier genom att ta ut dem ur skåpen, skriva upp namn, datum för ankomst och öppnande, varifrån det är köpt, var det förvaras och så ställa tillbaka burken/flaskan i samma skåp igen.
Och sen kom jag hem. Och hade fått ett paket med en försenad födelsedagspresent. Av innehållet att döma kan man lätt få intrycket att avsändaren anser att jag
1) äter för lite daim (kan mycket väl stämma),
2) borde intressera mig mer för kungligheter (kommer inte att hända!) samt
3) borde flytta till Göteborg (den som lever får se hur det blir med den saken. I dagsläget verkar dock Göteborg väsentligt mycket sannolikare än Brooklyn).
Och som en perfekt (nåja) avslutning på det hela ska jag spela fotboll om 40 minuter och sen korrekturläsa lite innan det är dags att sova.
En annan dag ska jag blogga om att jag har röstat, och varför och med vilka stora betänkligheter jag till sist gjorde det.
Det är dock inte det minsta synd om mig. För det första så fick jag äntligen ett rent laserlab och för det andra så fick jag ju tillfredsställelsen att alla insåg att mitt tjat om att vi behövde städa inte var fullt så omotiverat som de trodde. Och vi hittade en massa coola grejer som vi nu måste komma på experiment åt. Men framför allt slapp jag inventera kemikalier genom att ta ut dem ur skåpen, skriva upp namn, datum för ankomst och öppnande, varifrån det är köpt, var det förvaras och så ställa tillbaka burken/flaskan i samma skåp igen.
Och sen kom jag hem. Och hade fått ett paket med en försenad födelsedagspresent. Av innehållet att döma kan man lätt få intrycket att avsändaren anser att jag
1) äter för lite daim (kan mycket väl stämma),
2) borde intressera mig mer för kungligheter (kommer inte att hända!) samt
3) borde flytta till Göteborg (den som lever får se hur det blir med den saken. I dagsläget verkar dock Göteborg väsentligt mycket sannolikare än Brooklyn).
Och som en perfekt (nåja) avslutning på det hela ska jag spela fotboll om 40 minuter och sen korrekturläsa lite innan det är dags att sova.
En annan dag ska jag blogga om att jag har röstat, och varför och med vilka stora betänkligheter jag till sist gjorde det.
Thursday, May 28, 2009
Denial is the first sign...
There has been a slight pressure for posts in English, very slight, but still. I haven't quite made up my mind yet, but there might be a few more posts in English, I guess time will tell. So, in honor of procrastination here's a post before I get back to that proposal.
There are some people who claim that I have a caffeine addiction. Some even claim it's severe. My objections to these statements are rarely acknowledged, but often met with comments like "oh, denial is the first sign" and other, similar things. And it is true that I drink a few cups of coffee a normal day. However, the past weekend proves me right. From Friday afternoon, until Monday morning, I had one, yes, one, cup of coffee. One. And I admit a slight headache on Saturday morning, but feel confident that it can be fully attributed to the not-insignificant-amounts of alcohol that were consumed on Friday night.
No, if you should be worried about any addiction of mine, it is probably more reasonable to comtemplate my tendencies to not stop myself from shopping stuff from B&H. (Tripod and tripod head on it's way! Yay for free shipping and no sales tax - saved me a few bucks to order it online instead of picking it up in-store...) But I started to think that maybe I too need an external hard drive? It's a good thing to have right? Better get back to that proposal before I happen to hit my "Digital photography" button...
There are some people who claim that I have a caffeine addiction. Some even claim it's severe. My objections to these statements are rarely acknowledged, but often met with comments like "oh, denial is the first sign" and other, similar things. And it is true that I drink a few cups of coffee a normal day. However, the past weekend proves me right. From Friday afternoon, until Monday morning, I had one, yes, one, cup of coffee. One. And I admit a slight headache on Saturday morning, but feel confident that it can be fully attributed to the not-insignificant-amounts of alcohol that were consumed on Friday night.
No, if you should be worried about any addiction of mine, it is probably more reasonable to comtemplate my tendencies to not stop myself from shopping stuff from B&H. (Tripod and tripod head on it's way! Yay for free shipping and no sales tax - saved me a few bucks to order it online instead of picking it up in-store...) But I started to think that maybe I too need an external hard drive? It's a good thing to have right? Better get back to that proposal before I happen to hit my "Digital photography" button...
Monday, May 25, 2009
New York: Brooklyn and the Heights
Hudson river och Lower Manhattan som det ser ut från the Village.
Spenderade helgen i New York. Främst i Brooklyn och the Heights. Långt från Times Square och andra turistiga platser. Och som alltid när man umgås med familjen Gardner har man fantastiskt roligt och saker man inte riktigt kunde föreställa sig händer... Till exempel:
Roof-top party i Brooklyn (precis så coolt som det verkar) med många närvarande som alla var beredda att ge mer eller mindre realistiska råd om hur man skaffar sig ett greencard. (Om jag hade ett skulle jag garanterat flytta till Brooklyn i höst!)
Konstutställning och paneldiskussion (på spanska!) arrangerad av dominikanska kulturkommissionen inkluderande en svensk-dominikansk New York-bo som på bruten men god svenska ville diskutera både vikingar och svensk fikakultur.
Poker in the Heights (inte Harlem men väl Hamilton), och bourbon (som till min förvåning var riktigt god) och svenskt godis B:s roommate helt magiskt trollade fram så att jag kunde äta upp det. (nej, jag har aldrig spelat Texas hold'em förut, men jag är mycket nöjd med att jag inte åkte ut först...)
Och flera timmar på B&H där jag lyfte så många kamerastativ att jag nästan trodde att jag skulle ha träningsvärk idag (och jag har efter visst funderande också bestämt mig!), och vi dessutom shoppade kamera och externa hårddiskar åt de andra.
Och en massa annat förstås. Fint väder var det också! Nedan: Julie, Rachael och Brian.
Om det inte framgick ovan så var det alltså en alldeles utmärkt helg. Nu dock åter till ansökningar etc. Förvänta er inget frekvent bloggande denna vecka då jag har två ansöknings/jobb deadlines och dessutom ska försöka hinna åka in till DC för att rösta.
Spenderade helgen i New York. Främst i Brooklyn och the Heights. Långt från Times Square och andra turistiga platser. Och som alltid när man umgås med familjen Gardner har man fantastiskt roligt och saker man inte riktigt kunde föreställa sig händer... Till exempel:
Roof-top party i Brooklyn (precis så coolt som det verkar) med många närvarande som alla var beredda att ge mer eller mindre realistiska råd om hur man skaffar sig ett greencard. (Om jag hade ett skulle jag garanterat flytta till Brooklyn i höst!)
Konstutställning och paneldiskussion (på spanska!) arrangerad av dominikanska kulturkommissionen inkluderande en svensk-dominikansk New York-bo som på bruten men god svenska ville diskutera både vikingar och svensk fikakultur.
Poker in the Heights (inte Harlem men väl Hamilton), och bourbon (som till min förvåning var riktigt god) och svenskt godis B:s roommate helt magiskt trollade fram så att jag kunde äta upp det. (nej, jag har aldrig spelat Texas hold'em förut, men jag är mycket nöjd med att jag inte åkte ut först...)
Och flera timmar på B&H där jag lyfte så många kamerastativ att jag nästan trodde att jag skulle ha träningsvärk idag (och jag har efter visst funderande också bestämt mig!), och vi dessutom shoppade kamera och externa hårddiskar åt de andra.
Och en massa annat förstås. Fint väder var det också! Nedan: Julie, Rachael och Brian.
Om det inte framgick ovan så var det alltså en alldeles utmärkt helg. Nu dock åter till ansökningar etc. Förvänta er inget frekvent bloggande denna vecka då jag har två ansöknings/jobb deadlines och dessutom ska försöka hinna åka in till DC för att rösta.
Saturday, May 16, 2009
Noteringar från veckan
1. Det finns en viss sorts människor som känner att de alltid behöver kommentera allt som sägs. Alldeles oavsett hurvida de har något intelligent eller intressant att säga om saken. Tyvärr verkar den folkgruppen vara något överrepresenterad på min fotokurs. Som tur är har vi också en otroligt pensionerad fysikprofessor som protesterar när de först nämnda människorna hittar på hittills oupptäckta fenomen inom optiken.
2. Jag hade glömt bort hur vansinnigt ont det gör att vakna av att man har kramp i en vad. Men nu är jag vederbörligen påmind. Tyvärr.
3. Jag hade också, tydligen, fullständigt glömt bort hur det kan kännas att vara förstaårsdoktorand och upptäcka en artikel som får en att tro att allt man gjort hittills är meningslöst. (Närmare granskning visade dock att det hela, om än irriterande, inte är värre än ett kliande myggbett.)
4. Folk är uppenbarligen inte kloka. Inte för att det var någon nyhet, men det här är värre än det mesta. Att låta bli att söka läkarvård för sitt svårt sjuka barn med motiveringen att man tror på gud, att nämnda gud hör bön och att det enda man följaktligen behöver göra är att be. Barnet avled. Föräldrarna står nu anklagade för mord. Nyhetsrapporteringen förtäljer inget om några sprickor i den religiösa övertygelsen.
2. Jag hade glömt bort hur vansinnigt ont det gör att vakna av att man har kramp i en vad. Men nu är jag vederbörligen påmind. Tyvärr.
3. Jag hade också, tydligen, fullständigt glömt bort hur det kan kännas att vara förstaårsdoktorand och upptäcka en artikel som får en att tro att allt man gjort hittills är meningslöst. (Närmare granskning visade dock att det hela, om än irriterande, inte är värre än ett kliande myggbett.)
4. Folk är uppenbarligen inte kloka. Inte för att det var någon nyhet, men det här är värre än det mesta. Att låta bli att söka läkarvård för sitt svårt sjuka barn med motiveringen att man tror på gud, att nämnda gud hör bön och att det enda man följaktligen behöver göra är att be. Barnet avled. Föräldrarna står nu anklagade för mord. Nyhetsrapporteringen förtäljer inget om några sprickor i den religiösa övertygelsen.
Friday, May 08, 2009
Intelligenstest
Egentligen har jag inte alls tid med detta, men låt oss ändå göra ett litet intelligenstest hos läsekretsen. Vi tänker oss följande, förstås fullständigt hypotetiska, situation:
En kyl/frys som bor i ett kemilab och innehåller kemikalier går sönder. Du vägrar ta något som helst ansvar för detta faktum med motiveringen att du inte använder kemikalierna som bor i där. (Den växande vattenpölen på golvet ignorerar du.) Senare samma dag får du ett mail med upplysningen att de kemikalier som tidigare fanns i den söndriga kylanläggningen nu finns i någon av labbets två andra diton. Det vill säga, det finns i någon av dessa två kylar frysar OM det var märkt på ett identifierbart sätt.
Låt oss nu säga att du dagen efter detta lilla haveri kommer på att du trots allt faktiskt behöver en av de kemikalier som du så sent som i går aldrig hade använt och aldrig tänkt att använda heller. Vad gör du?
1. Läser mailet, en gång till, och går sedan och letar efter din kemikalie (som ju inte var din och som du aldrig skulle använda) på någon av de platser som nämns i mailet.
2. Du frågar personen som tog hand om det läckande kylskåpet och alla både märkta och omärkta kemikalier* var din kemikalie (som du så sent som igår inte använde) kan tänkas finnas.
3. Du går omkring i labbet och gnäller högljutt över att någon flyttat dina kemikalier (som inte var dina igår) utan att tala om vart och undrar dessutom varför någon hällt ut ditt prov som fanns i den omärkta bägaren utan lock i nämnda kyl.
Välj ditt alternativ.
*Att försöka oskadliggöra okända, men ruskigt sura, substanser i större mängd är lite läskigt men kan vara riktigt spännande också. Det gick åt hemskt mycket bikarbonat för att neutralisera denna okända substans och det bubblade bra länge...
En kyl/frys som bor i ett kemilab och innehåller kemikalier går sönder. Du vägrar ta något som helst ansvar för detta faktum med motiveringen att du inte använder kemikalierna som bor i där. (Den växande vattenpölen på golvet ignorerar du.) Senare samma dag får du ett mail med upplysningen att de kemikalier som tidigare fanns i den söndriga kylanläggningen nu finns i någon av labbets två andra diton. Det vill säga, det finns i någon av dessa två kylar frysar OM det var märkt på ett identifierbart sätt.
Låt oss nu säga att du dagen efter detta lilla haveri kommer på att du trots allt faktiskt behöver en av de kemikalier som du så sent som i går aldrig hade använt och aldrig tänkt att använda heller. Vad gör du?
1. Läser mailet, en gång till, och går sedan och letar efter din kemikalie (som ju inte var din och som du aldrig skulle använda) på någon av de platser som nämns i mailet.
2. Du frågar personen som tog hand om det läckande kylskåpet och alla både märkta och omärkta kemikalier* var din kemikalie (som du så sent som igår inte använde) kan tänkas finnas.
3. Du går omkring i labbet och gnäller högljutt över att någon flyttat dina kemikalier (som inte var dina igår) utan att tala om vart och undrar dessutom varför någon hällt ut ditt prov som fanns i den omärkta bägaren utan lock i nämnda kyl.
Välj ditt alternativ.
*Att försöka oskadliggöra okända, men ruskigt sura, substanser i större mängd är lite läskigt men kan vara riktigt spännande också. Det gick åt hemskt mycket bikarbonat för att neutralisera denna okända substans och det bubblade bra länge...
Sunday, May 03, 2009
Veckans diplomat
Utmärkelsen "Veckans diplomat" har av följande skäl tilldelats* undertecknad:
1. När den här kollegan gick runt och meddelade alla hur mycket resultat han åstadkommit de senaste månadena, baserat på antalet datakataloger på en av labbets instrumentdatorer (som de flesta av oss använder varje dag) så frågade jag inte hur många av dem som faktiskt innehöll reproducerbara data. Istället sa jag att jag såg fram emot att se alla data på hans gruppmöte.
2. När en annan kollega ifrågasatte författarlistan på en artikel som snart** ska skickas in och föreslog att han borde flyttas upp i densamma så sa jag inte att det mest rimliga snarare vore att ta bort honom, utan föreslog istället i en lugn och sansad ton att vi väl kunde göra en lista över vem som bidragit med vilka resultat, bidrag till skrivandet etc och så fastställa författarordningen med hjälp av den. Av outgrundlig anledning*** fann han inte detta förslag tilltalande och drog utan vidare diskussion tillbaka sitt förslag.
3. En av mina tre bästa kollegor**** dök upp på jobbet i fredags i polisonger och skägg som, kan vi säga, inte riktigt klädde honom (med hans egna ord: tänk tysk porrstjärnewannabe och ni förstår ungefär) och han kunde förstås inte motstå frestelsen att fråga vad jag tyckte om detta nya utseende. Jag svarade, såsom den diplomat jag uppenbarligen är, ungefär så här: eh, ja, jo, alltså... jag tycker om mina vänner oavsett hur de ser ut. (Vilket inte bara är väldigt diplomatiskt, det är faktiskt också helt sant.)*****
4. Jag avstod från att maila "Department of Division Advancement" och ifrågasätta det kloka i att uppmana alla Hopkins studenter och anställda att söka läkarvård för test om eventuell svininfluensainfektion om man har minst ett av symptomen huvudvärk, hosta/nysningar, muskelvärk, diarre, trötthet, halsont eller feber, måndagen efter en helg då Hopkins alla grundstudenter partajat i dagarna tre och det dessutom varit över 30 grader varmt och strålande sol och minst halva Baltimores befolkning hade huvudvärk på grund av vätskebrist.******
*Den som eventuellt vill överklaga detta beslut kan lämna in 18 undertecknade kopior till Hopkins internationella kansli för handläggning någon gång inom de närmaste 2 åren.
**Den har varit nästan klar så att den snart kan skickas in sen i januari...
***Fast det skulle eventuellt kunna ha att göra med att han faktiskt i princip inte bidragit alls till den där artikeln.
****Det är även den svensktalande kollegan, som har visat sig då och då läsa denna blogg och följaktligen måste jag välja mina ord med viss omsorg...
*****För att ni ska förstå omfattningen av förvandlingen så måste jag förklara att med hans normala utseende händer det allt som oftast att han får några extra klipp på sitt "köp-tio-kaffe-få-en-gratis"-kort om det råkar vara en kvinna som står bakom disken (vi andra brukar inte få några extra klipp...) vilket knappast kommer inträffa så länge de där polisongerna finns kvar...
******En dag senare ändrades instruktionen till att man skulle ha mer än ett symptom.
1. När den här kollegan gick runt och meddelade alla hur mycket resultat han åstadkommit de senaste månadena, baserat på antalet datakataloger på en av labbets instrumentdatorer (som de flesta av oss använder varje dag) så frågade jag inte hur många av dem som faktiskt innehöll reproducerbara data. Istället sa jag att jag såg fram emot att se alla data på hans gruppmöte.
2. När en annan kollega ifrågasatte författarlistan på en artikel som snart** ska skickas in och föreslog att han borde flyttas upp i densamma så sa jag inte att det mest rimliga snarare vore att ta bort honom, utan föreslog istället i en lugn och sansad ton att vi väl kunde göra en lista över vem som bidragit med vilka resultat, bidrag till skrivandet etc och så fastställa författarordningen med hjälp av den. Av outgrundlig anledning*** fann han inte detta förslag tilltalande och drog utan vidare diskussion tillbaka sitt förslag.
3. En av mina tre bästa kollegor**** dök upp på jobbet i fredags i polisonger och skägg som, kan vi säga, inte riktigt klädde honom (med hans egna ord: tänk tysk porrstjärnewannabe och ni förstår ungefär) och han kunde förstås inte motstå frestelsen att fråga vad jag tyckte om detta nya utseende. Jag svarade, såsom den diplomat jag uppenbarligen är, ungefär så här: eh, ja, jo, alltså... jag tycker om mina vänner oavsett hur de ser ut. (Vilket inte bara är väldigt diplomatiskt, det är faktiskt också helt sant.)*****
4. Jag avstod från att maila "Department of Division Advancement" och ifrågasätta det kloka i att uppmana alla Hopkins studenter och anställda att söka läkarvård för test om eventuell svininfluensainfektion om man har minst ett av symptomen huvudvärk, hosta/nysningar, muskelvärk, diarre, trötthet, halsont eller feber, måndagen efter en helg då Hopkins alla grundstudenter partajat i dagarna tre och det dessutom varit över 30 grader varmt och strålande sol och minst halva Baltimores befolkning hade huvudvärk på grund av vätskebrist.******
*Den som eventuellt vill överklaga detta beslut kan lämna in 18 undertecknade kopior till Hopkins internationella kansli för handläggning någon gång inom de närmaste 2 åren.
**Den har varit nästan klar så att den snart kan skickas in sen i januari...
***Fast det skulle eventuellt kunna ha att göra med att han faktiskt i princip inte bidragit alls till den där artikeln.
****Det är även den svensktalande kollegan, som har visat sig då och då läsa denna blogg och följaktligen måste jag välja mina ord med viss omsorg...
*****För att ni ska förstå omfattningen av förvandlingen så måste jag förklara att med hans normala utseende händer det allt som oftast att han får några extra klipp på sitt "köp-tio-kaffe-få-en-gratis"-kort om det råkar vara en kvinna som står bakom disken (vi andra brukar inte få några extra klipp...) vilket knappast kommer inträffa så länge de där polisongerna finns kvar...
******En dag senare ändrades instruktionen till att man skulle ha mer än ett symptom.
Monday, April 27, 2009
Stativtips?
Jag behöver (nåja, vill väldigt gärna ha kan eventuellt vara en mer objektiv beskrivning av läget) ett stativ till min kamera. Jag tänkte att alla som hur som helst hade tänkt ge mig en födelsedagspresent (hej storebror! hej föräldrar!) skulle få bidra till det*... Men nu är frågan: Vilket stativ vill jag ha? Och det här är ni kommer in. Vad ska jag tänka på, förutom grundkravet att det måste vara portabelt (och då menar jag inte släpbart utan någorlunda enkelt att bära med sig)?
*Ja, jag tänkte nog betala en del av det själv.
*Ja, jag tänkte nog betala en del av det själv.
Saturday, April 25, 2009
Nyspråk
På senare tid har det visat sig att vi inte bara ägnar oss kemi i det här labbet, här sker också en viss språkutveckling. (Dock har den ännu inte fått lika stort genomslag som när Maud Olofsson fick hela centerpartiet att använda det, i mitt tycke, något märkliga ordet argumentering istället för argumentation.)
De två exempel som bäst illustrerar denna, får man ändå säga, rätt nydanande utveckling är:
1. Briljant
De här kollegorna har definierat om det till att betyda "du kunde/visste/förstod något som inte jag kunde, alltså är du briljant." Fördelen med denna nya definition är att det inte är särskilt krävande att uppnå det...
2. Ignorant
Två av kollegorna diskuterade varför så många europeer beskyller amerikaner för att vara ignoranta och okunniga om resten av världen. Med sig själva som utgångspunkt konstaterade de att detta bara var en fördom som resten av världen hade om amerikaner men som var just en fördom. Något senare samma dag diskuterade samma två kollegor en fotomodell vars förnamn är Bar. Diskussionen, översatt till svenska (utom allra sista kommentaren), gick ungefär så här:
Kollega 1 (K1): Bar, det är väl ett konstigt namn?
Kollega 2: Ja, hennes föräldrar kan inte ha tänkt efter inte de gav henne det namnet
K1: Elaka föräldrar, det är vad det är
K2: Fast förresten, hon kanske inte är amerikan?
K1: Det är klart att hon är amerikan, och förresten kan man inte heta Bar.
K2: Nej, jag tror att hon är från Brasilien, på spanska* kanske man kan heta det.
(Någon, jag säger inte vem, som hittills inte deltagit i diskussionen biter sig hårt i tungan för att inte säga något besserwissrigt om att man faktiskt talar portugusiska i Brasilien...)
K1: Nej, det är klart att hon är amerikan.
K2: (googlar) Nej, hon är visst från Israel.
K1: Nej!
K2: Det är hon visst det, kolla här...
K1 (skriker): I don't care! It's not a name!!! It's a f-ing bar!
Problemet med exempel två är förstås att det är lite svårt att veta den nya betydelsen av ignorant verkligen är, men att det pågår någon sorts språkförändring (vill inte gärna kalla det utveckling) torde vara helt klart...
PS. Dock ska sägas att både K1 och K2 har sina goda sidor, också...
De två exempel som bäst illustrerar denna, får man ändå säga, rätt nydanande utveckling är:
1. Briljant
De här kollegorna har definierat om det till att betyda "du kunde/visste/förstod något som inte jag kunde, alltså är du briljant." Fördelen med denna nya definition är att det inte är särskilt krävande att uppnå det...
2. Ignorant
Två av kollegorna diskuterade varför så många europeer beskyller amerikaner för att vara ignoranta och okunniga om resten av världen. Med sig själva som utgångspunkt konstaterade de att detta bara var en fördom som resten av världen hade om amerikaner men som var just en fördom. Något senare samma dag diskuterade samma två kollegor en fotomodell vars förnamn är Bar. Diskussionen, översatt till svenska (utom allra sista kommentaren), gick ungefär så här:
Kollega 1 (K1): Bar, det är väl ett konstigt namn?
Kollega 2: Ja, hennes föräldrar kan inte ha tänkt efter inte de gav henne det namnet
K1: Elaka föräldrar, det är vad det är
K2: Fast förresten, hon kanske inte är amerikan?
K1: Det är klart att hon är amerikan, och förresten kan man inte heta Bar.
K2: Nej, jag tror att hon är från Brasilien, på spanska* kanske man kan heta det.
(Någon, jag säger inte vem, som hittills inte deltagit i diskussionen biter sig hårt i tungan för att inte säga något besserwissrigt om att man faktiskt talar portugusiska i Brasilien...)
K1: Nej, det är klart att hon är amerikan.
K2: (googlar) Nej, hon är visst från Israel.
K1: Nej!
K2: Det är hon visst det, kolla här...
K1 (skriker): I don't care! It's not a name!!! It's a f-ing bar!
Problemet med exempel två är förstås att det är lite svårt att veta den nya betydelsen av ignorant verkligen är, men att det pågår någon sorts språkförändring (vill inte gärna kalla det utveckling) torde vara helt klart...
PS. Dock ska sägas att både K1 och K2 har sina goda sidor, också...
Friday, April 24, 2009
Spikmatta?
Jag har förstått att spikmattor verkar vara på tapeten i Sverige just nu. Om man ska tro hemsidan som någon var vänlig nog att tipsa mig om så är de bra mot de mesta. Eller för det mesta. Eller, ja bra helt enkelt. Men som den forskartyp man ändå är så undrar man ju lite över bakgrunden till dessa påståenden. Och se där, hemisdan ger svar. Och jag citerar nu:
"Den Vetenskapliga Effekten av spikmatte-terapi finns dokumenterad i forskning."
Jag vill understryka att det verkligen är skrivet med versalt V och E, det är inget jag hittat på. Det finns förstås heller inga referenser till denna forskningsdokumentation. Vem är intresserad av dem, liksom, när man ändå vet att Den Vetenskapliga Effekten är dokumenterad.
För övrigt har jag ingen erfarenhet av spikmattor annat än att jag hört folk som menar sig sova bättre. Kanske funkar det, kanske är det placebo, kanske finns verkligen den där forskningen på riktigt. Vad vet jag?
För övrigt måste jag säga ni skött er bra på nyhetsfronten - bara bra nyheter sen senast tror jag; somliga har fått lämna sjukhuset (hurra!) och Josefina Victoria har gjort entre i världen, bland annat.
"Den Vetenskapliga Effekten av spikmatte-terapi finns dokumenterad i forskning."
Jag vill understryka att det verkligen är skrivet med versalt V och E, det är inget jag hittat på. Det finns förstås heller inga referenser till denna forskningsdokumentation. Vem är intresserad av dem, liksom, när man ändå vet att Den Vetenskapliga Effekten är dokumenterad.
För övrigt har jag ingen erfarenhet av spikmattor annat än att jag hört folk som menar sig sova bättre. Kanske funkar det, kanske är det placebo, kanske finns verkligen den där forskningen på riktigt. Vad vet jag?
För övrigt måste jag säga ni skött er bra på nyhetsfronten - bara bra nyheter sen senast tror jag; somliga har fått lämna sjukhuset (hurra!) och Josefina Victoria har gjort entre i världen, bland annat.
Tuesday, April 21, 2009
Inbillade och verkliga pirater
Nu har jag äntligen läst ikapp lite om domen mot folket bakom The Pirate Bay. Och undrar om världen har blivit komplett galen.
Det är möjligt att domen är juridiskt korrekt. Jag är inte jurist och tänker inte låtsas att jag läst på så mycket att jag skulle kunna uttala mig om den saken. Jag kan inte avgöra hur det är med den tekniska bevisningen, egentligen. Men likväl måste jag säga att domen är närmast surrealistisk.
Om man jämför domen - ett års fängelse och skadeståndet, 30 miljoner, med de fängelsestraff och skadestånd som döms ut för andra brott så blir det ju en liten aningen bisarrt. Skadeståndssumman är ju en fantasisumma, eller som mjn kallade det, ett Kalle Anka-belopp. I relation till andra brott och deras påföljder så är den här domen problematisk därför att den rimmar så illa med med den allmänna uppfattningen om vad som är ett allvarligt brott och vad som är ett mindre allvarligt brott. Och det gör den till ett politiskt problem. Vi försöker lära våra studenter att de måste göra rimlighetsbedömningar av sina svar på uppgifter etc. Det verkar som om det skulle kunna vara en nyttig hemuppgift för riksdagen också...
Och ja, man måste faktiskt begripa att oavsett vad man anser om nuvarande upphovsrättslagstiftning så är det inte stöld nedladdarna ägnar sig åt, utan oftast kopiering vilket faktiskt är något helt annat. Och det kanske vore bättre för världen om fler av oss ägnade sig åt att bekämpa* de verkliga piraterna som faktiskt gör sig skyldiga till allvarliga brott, istället för att jaga inbillade nätpirater eftersom det är en strid som upphovsrättsindustrin ändå kommer att förlora förr eller senare. De allra flesta människor vill vara laglydiga**, så om nöjesindustrin skulle välja att tillhandahålla prisvärda nätbaserade tjänster skulle de antagligen kunna tjäna pengar på det.
*Jo, jag känner honom.**De som laddar ner av principiella skäl kommer sannolikt att fortsätta göra det alldeles oavsett vad lagstiftningen och medieföretagen och artisterna säger om den saken.
Det är möjligt att domen är juridiskt korrekt. Jag är inte jurist och tänker inte låtsas att jag läst på så mycket att jag skulle kunna uttala mig om den saken. Jag kan inte avgöra hur det är med den tekniska bevisningen, egentligen. Men likväl måste jag säga att domen är närmast surrealistisk.
Om man jämför domen - ett års fängelse och skadeståndet, 30 miljoner, med de fängelsestraff och skadestånd som döms ut för andra brott så blir det ju en liten aningen bisarrt. Skadeståndssumman är ju en fantasisumma, eller som mjn kallade det, ett Kalle Anka-belopp. I relation till andra brott och deras påföljder så är den här domen problematisk därför att den rimmar så illa med med den allmänna uppfattningen om vad som är ett allvarligt brott och vad som är ett mindre allvarligt brott. Och det gör den till ett politiskt problem. Vi försöker lära våra studenter att de måste göra rimlighetsbedömningar av sina svar på uppgifter etc. Det verkar som om det skulle kunna vara en nyttig hemuppgift för riksdagen också...
Och ja, man måste faktiskt begripa att oavsett vad man anser om nuvarande upphovsrättslagstiftning så är det inte stöld nedladdarna ägnar sig åt, utan oftast kopiering vilket faktiskt är något helt annat. Och det kanske vore bättre för världen om fler av oss ägnade sig åt att bekämpa* de verkliga piraterna som faktiskt gör sig skyldiga till allvarliga brott, istället för att jaga inbillade nätpirater eftersom det är en strid som upphovsrättsindustrin ändå kommer att förlora förr eller senare. De allra flesta människor vill vara laglydiga**, så om nöjesindustrin skulle välja att tillhandahålla prisvärda nätbaserade tjänster skulle de antagligen kunna tjäna pengar på det.
*Jo, jag känner honom.**De som laddar ner av principiella skäl kommer sannolikt att fortsätta göra det alldeles oavsett vad lagstiftningen och medieföretagen och artisterna säger om den saken.
Friday, April 17, 2009
En stilla önskan...
...så här inför helgen till alla mina vänner, bekanta och bloggläsare:
Om ni kanske kunde ta och bli friska från läskiga bakterieinfektioner och slippa en femte operation och komma ut från det där sjukhuset, hålla er själva och era barn friska och inte behöva vistas på sjukhus, inte bli diagnosticerade med några superläskiga sjukdomar (och tycka att det är positivt eftersom det betyder att det inte är en ännu otäckare, dödlig, sjukdom), inte vara inblandade i några fler fritagningar av gisslan från somaliska pirater, inte behöva några höftoperationer innan ni nått åtminstone 50-årsåldern (typ 25 är för tidigt, bara så ni vet!) osv...
Ni skulle kunna testa att bara vara lyckliga och ha det bra över helgen så hinner jag med att ta en liten andningspaus? Jag känner på mig att det har potential att bli en win-win situation. Det vore liksom trevligt om det snart kunde bli en ände på den här trenden med dåliga nyheter...
Om ni kanske kunde ta och bli friska från läskiga bakterieinfektioner och slippa en femte operation och komma ut från det där sjukhuset, hålla er själva och era barn friska och inte behöva vistas på sjukhus, inte bli diagnosticerade med några superläskiga sjukdomar (och tycka att det är positivt eftersom det betyder att det inte är en ännu otäckare, dödlig, sjukdom), inte vara inblandade i några fler fritagningar av gisslan från somaliska pirater, inte behöva några höftoperationer innan ni nått åtminstone 50-årsåldern (typ 25 är för tidigt, bara så ni vet!) osv...
Ni skulle kunna testa att bara vara lyckliga och ha det bra över helgen så hinner jag med att ta en liten andningspaus? Jag känner på mig att det har potential att bli en win-win situation. Det vore liksom trevligt om det snart kunde bli en ände på den här trenden med dåliga nyheter...
Thursday, April 16, 2009
Friday, April 10, 2009
Perspektiv
Då: J. och R. var fortfarande kvar här i landet. Jag precis kommit tillbaka från New Orleans, där jag hade haft några fantastiskt roliga dagar med dem. De var precis i början på sin rätt stressade "nu ska vi besöka alla släktingar i alla hörn av USA innan vi flyttar till Sverige"-resa. Allt var bra och alla var förväntansfulla inför flytten, de nya jobben och ingen tänkte andra tankar än att allt skulle fortsätta vara just så.
Nu: J. är periodvis isolerad på ett sjukhus i Sverige. Med en ilsk bakterieinfektion som motstått flera olika sorters antibiotika och inte alls vill ge med sig. Fyra operationer på mindre än två veckor. Smärta, frustration, oro och även om han inte sagt det rent ut så hörde jag också rädslan i hans röst när vi talades vid häromdagen. Kulturkrockar av värsta sorten (svensk och amerikansk sjukvård skiljer sig åt på många punkter...) och språkbarriärer som kanske inte hörs men märks i en icke-fungerande kommunikation mellan läkare och patient. R. som ringde i onsdags morse och var så trött, ledsen, rädd och frustrerad över hela situationen att hon bara grät i 10 minuter innan hon kunde säga något alls. Idag tycks det som om läget stabiliserat sig något, men uppskattningen är ändå minst 7 dagar till på sjukhus, och kanske flera veckor till.
Mellan då och nu har det gått två månader. På ett sätt nästan ingen tid alls, och ändå på något sätt en evighet. En god påminnelse om att saker kan förändras så fort. Att det vi tar för givet idag kanske inte finns kvar imorgon. Att det som känns så otroligt viktigt idag, kan vara oviktigt imorgon.
Med det sagt hoppas jag att ni alla får en trevlig påsk.
Nu: J. är periodvis isolerad på ett sjukhus i Sverige. Med en ilsk bakterieinfektion som motstått flera olika sorters antibiotika och inte alls vill ge med sig. Fyra operationer på mindre än två veckor. Smärta, frustration, oro och även om han inte sagt det rent ut så hörde jag också rädslan i hans röst när vi talades vid häromdagen. Kulturkrockar av värsta sorten (svensk och amerikansk sjukvård skiljer sig åt på många punkter...) och språkbarriärer som kanske inte hörs men märks i en icke-fungerande kommunikation mellan läkare och patient. R. som ringde i onsdags morse och var så trött, ledsen, rädd och frustrerad över hela situationen att hon bara grät i 10 minuter innan hon kunde säga något alls. Idag tycks det som om läget stabiliserat sig något, men uppskattningen är ändå minst 7 dagar till på sjukhus, och kanske flera veckor till.
Mellan då och nu har det gått två månader. På ett sätt nästan ingen tid alls, och ändå på något sätt en evighet. En god påminnelse om att saker kan förändras så fort. Att det vi tar för givet idag kanske inte finns kvar imorgon. Att det som känns så otroligt viktigt idag, kan vara oviktigt imorgon.
Med det sagt hoppas jag att ni alla får en trevlig påsk.
Tuesday, April 07, 2009
Trippelironi. Minst.
Så min gode vän J, aka min f.d. kollega som nu postdokar i mitt gamla doktorandlabb, (J:s fru kallar det arrangemanget för "hostage exchange") har lyckats med konststycket att bli ordentligt sjuk sen han kom till Sverige. Så sjuk att han är inlagd på sjukhus, och verkar få vara stanna kvar där ett bra tag till. Alltså måste man ju försöka muntra upp honom så gott det går.
Imorse när jag pratade med honom så började han fråga om sport - fotbollslag och hockeylag och sånt... Och det vet ju alla som känner mig, att jag verkligen är rätt person att uttala mig med någon slags auktoritet om dessa två sporter. Likväl tycks det som att mitt nästa mail till J. ska innehålla just sådan information. Ironi på högsta nivå med andra ord.
Även om jag väljer att inkludera saker som som tex bandy och särskilt annandagsbandy (och bandyportföljer) så har jag en känsla av att det blir ett ganska kort mail...
Förresten ska jag spela fotboll ikväll igen. Det var alltså inget aprilskämt senast, för er som trodde det.
Imorse när jag pratade med honom så började han fråga om sport - fotbollslag och hockeylag och sånt... Och det vet ju alla som känner mig, att jag verkligen är rätt person att uttala mig med någon slags auktoritet om dessa två sporter. Likväl tycks det som att mitt nästa mail till J. ska innehålla just sådan information. Ironi på högsta nivå med andra ord.
Även om jag väljer att inkludera saker som som tex bandy och särskilt annandagsbandy (och bandyportföljer) så har jag en känsla av att det blir ett ganska kort mail...
Förresten ska jag spela fotboll ikväll igen. Det var alltså inget aprilskämt senast, för er som trodde det.
Friday, April 03, 2009
Hej Matematik: det s.k. facit
Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg ett inlägg postat för ett par veckor sen, som innehöll matematikuppgifter, och som jag utlovade ett facit till. Uppgifterna löd som följer:
a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla?
b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?
Och, vill jag påpeka, det var inte alls några trickquestions. Uppgifterna är hämtade, ordagrant, ur mitt ena syskonbarns matteläxa.
Det är ca 20 personer som jag haft till att lösa dessa uppgifter. En viss övervikt av kemister kanske, men en hel del andra också, inklusive ett par lärare. Människor utbildade i Sverige och i USA. Och svaren är oerhört samstämmiga, oavsett utbildningsbakgrund. (Vilket ju verkar rimligt då det trots allt rör sig om matematik på mellanstadienivå.)
På fråga a svarade alla utom en person "6", somliga med tillägget att ett likaledes riktigt svar är "3 matcher per person". På fråga b svarade samtliga (vad jag kan minnas) "10".
Så lång frid och fröjd alltså. Men, för det finns ett men här, majoriteten har ju som bekant inte alltid rätt, och ska man tro skolan är detta ett sådant tillfälle. Enligt dem är de rätta svaren "12" på a respektive "10" på b.
Och då blir det ju lite spännande att försöka förstå detta. För a och b är ju samma typ av problem, så det är lite märkligt att man ska använda olika strategier för att lösa dem. Kan man tycka. Och i likhet med många av dem som svarade på frågorna så är jag mycket nyfiken på hur man ska tänka för att både lyckas få a till 12 och b till 10, utan att göra några logiska snedsteg. Innan någon lyckas förklara det för mig (och alla andra som hade lika fel som jag) så kommer jag nog fortsätta tro att majoriteten har rätt, och skolan fel, i det här fallet. Den som eventuellt har lösningsförslag, innefattande båda uppgifterna, kan tex redogöra för dem i kommentarsfältet. Vi är många som väntar på att bli upplysta...
a. Lisa, Bert, Pia och Jacob ska spela boccia. Vid varje spel deltar endast två av dem. Hur många gånger har de spelat när alla mött alla?
b. Fem kamrater ska bryta arm och alla ska möta alla. Hur många matcher blir det?
Och, vill jag påpeka, det var inte alls några trickquestions. Uppgifterna är hämtade, ordagrant, ur mitt ena syskonbarns matteläxa.
Det är ca 20 personer som jag haft till att lösa dessa uppgifter. En viss övervikt av kemister kanske, men en hel del andra också, inklusive ett par lärare. Människor utbildade i Sverige och i USA. Och svaren är oerhört samstämmiga, oavsett utbildningsbakgrund. (Vilket ju verkar rimligt då det trots allt rör sig om matematik på mellanstadienivå.)
På fråga a svarade alla utom en person "6", somliga med tillägget att ett likaledes riktigt svar är "3 matcher per person". På fråga b svarade samtliga (vad jag kan minnas) "10".
Så lång frid och fröjd alltså. Men, för det finns ett men här, majoriteten har ju som bekant inte alltid rätt, och ska man tro skolan är detta ett sådant tillfälle. Enligt dem är de rätta svaren "12" på a respektive "10" på b.
Och då blir det ju lite spännande att försöka förstå detta. För a och b är ju samma typ av problem, så det är lite märkligt att man ska använda olika strategier för att lösa dem. Kan man tycka. Och i likhet med många av dem som svarade på frågorna så är jag mycket nyfiken på hur man ska tänka för att både lyckas få a till 12 och b till 10, utan att göra några logiska snedsteg. Innan någon lyckas förklara det för mig (och alla andra som hade lika fel som jag) så kommer jag nog fortsätta tro att majoriteten har rätt, och skolan fel, i det här fallet. Den som eventuellt har lösningsförslag, innefattande båda uppgifterna, kan tex redogöra för dem i kommentarsfältet. Vi är många som väntar på att bli upplysta...
Subscribe to:
Posts (Atom)
